Betänkande
LaUB
22
2018 rd
Lagutskottet
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av utsökningsbalken och till vissa andra lagar som har samband med den
INLEDNING
Remiss
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av utsökningsbalken och till vissa andra lagar som har samband med den (RP 71/2018 rd): Ärendet har remitterats till lagutskottet för betänkande och till grundlagsutskottet för utlåtande. 
Utlåtande
Utlåtande har lämnats av 
grundlagsutskottet
GrUU 30/2018 rd
Sakkunniga
Utskottet har hört 
regeringsråd
Kari
Liede
justitieministeriet
riksfogde
Juhani
Toukola
Riksfogdeämbetet
äldre justitieombudsmannasekreterare
Terhi
Arjola-Sarja
Riksdagens justitieombudsmans kansli
ledande häradsfogde
Nina
Wiberg
utsökningsverket i Södra Karelen
ledande häradsfogde
Kari
Virtanen
Pirkanmaan ulosottovirasto
ledande häradsfogde
Kari
Filpus
Utsökningsverket i Satakunta
ordförande
Outi
Ahonen
Personalföreningen vid Justitieförvaltningen PJF rf
häradsutmätningsman
Petteri
Suhonen
Finlands Häradsutmätningsmän rf
ordförande
Marika
Valjakka
Häradsfogdarna i Finland rf
professor
Tuula
Linna
professor
Olli
Mäenpää.
Skriftligt yttrande har lämnats av 
Åbo hovrätt
Vanda tingsrätt
Landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland
utsökningsverket i Helsingfors
utsökningsverket i Lappland
Rättsregistercentralen
dataombudsmannens byrå
Skatteförvaltningen
Ålands landskapsregering
Garantistiftelsen sr
Finanssiala ry
Kihlakunnanulosottomiehet ry
Finlands Advokatförbund
Suomen Perimistoimistojen Liitto ry
Företagarna i Finland rf
Velallisten tuki ry
Skuldrådgivning rf
Timo
Heikkinen.
PROPOSITIONEN
Regeringen föreslår att utsökningsbalken, lagen om stämningsmän, lagen om ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel och samiska språklagen ändras. Lagen om Riksfogdeämbetet och lagen om landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland upphävs. 
Genom de föreslagna lagarna genomförs de organisationsändringar som hänför sig till reformeringen av utsökningsväsendets struktur. Det nuvarande utsökningsväsendet omorganiseras så att det får en enda nivå. Riksfogdeämbetet, som fungerar som centralförvaltningsämbete, och de 22 utsökningsverken föreslås gå samman till en enda riksomfattande inrättning, Utsökningsverket. Utsökningsverket ska ha en centralförvaltning lik Riksfogdeämbetet för att sköta förvaltningen. Bestämmelser om Utsökningsverkets verksamhetsställen ska som för närvarande utfärdas genom förordning av justitieministeriet. Utsökningsverket ska enligt förslaget ledas av riksfogden, som bistås av biträdande riksfogden. De har ställningen som utmätningsmän. Propositionen har inga konsekvenser för utmätningsmännens ställning som självständiga rättskipningsmyndigheter. 
Verkställighetsförfarandet ska indelas i omfattande verkställighet, specialverkställighet och basverkställighet. Basverkställighet innebär verkställighet av sådana betalningsskyldigheter som kan behandlas snabbt, utan ett personligt sammanträffande med gäldenären och i princip med elektroniska metoder. Utmätningsmän inom omfattande verkställighet ska ha samma befogenhet som utmätningsmän har enligt gällande lag. Specialverkställigheten motsvarar nuvarande specialindrivning inom utsökningen. 
Det föreslås att omfattande verkställighet ska förrättas vid regionala verksamhetsenheter. Bestämmelser om den regionala indelningen utfärdas genom förordning av statsrådet. Utsökningsärenden som hör till basverkställigheten och specialverkställigheten ska handläggas vid den behöriga riksomfattande verksamhetsenheten. Bestämmelser om vilken verksamhetsenhets funktioner som ska placeras på respektive verksamhetsställe utfärdas genom förordning av justitieministeriet. Chef för en enhet är en ledande häradsfogde. Bestämmelser om koncentrering av vissa verkställighetsåtgärder som kräver specialkunskaper till vissa utmätningsmän ska få utfärdas genom förordning av statsrådet. 
En ny personalgrupp, utsökningsinspektörerna, ska ha hand om basverkställigheten. Det föreslås att tjänstebenämningen häradsutmätningsman och landskapsutmätningsman ändras till utsökningsöverinspektör. 
Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2019. 
UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Allmänt
Propositionen är ett led i reformeringen av utsökningens struktur. I den föreslås det att Riksfogdeämbetet, som i dag fungerar som centralförvaltningsämbete, och de 22 utsökningsverken ska gå samman till en enda riksomfattande inrättning, Utsökningsverket. Verkställighetsförfarandet vid utsökning indelas i samband med reformen i omfattande verkställighet, specialverkställighet och basverkställighet. En ny personalgrupp, utsökningsinspektörerna, ska ha hand om basverkställigheten. Tjänstebenämningen häradsutmätningsman och landskapsutmätningsman ändras till utsökningsöverinspektör. 
Bakgrunden till reformen är reformprogrammet för rättsvården för åren 2013—2025. Det huvudsakliga syftet är att ändra utsökningsväsendets organisation och verksamhet så att det möjliggör en anpassning även till eventuella kommande anslagsnedskärningar med bibehållen effektivitet i förfarandet och kvalitet på rättsvården. Genom propositionen är det tänkt att skapa strukturer som svarar mot de ekonomiska och verksamhetsmässiga utmaningarna också på längre sikt. Den resulterar enligt planerna i att arbetet sker i en lättare organisationsstruktur och med mindre personalantal men en mer ändamålsenlig personalstruktur och effektivare processer (RP, s. 5). 
Sammantaget sett anser lagutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande kommentarer och ändringsförslag. 
Organisationsstruktur och verksamhetsställen
Genom propositionen frångås tvåstegsmodellen i utsökningsorganisationen. De uppgifter inom operativ ledning och styrning som för närvarande finns på centralförvaltningsnivå överförs till det nya ämbetsverk som bildas, där Utsökningsverkets centralförvaltning centraliserat sköter uppgifterna. Utsökningsverket ska ledas av riksfogden, som bistås av biträdande riksfogden. Justitieministeriet ska fortfarande sköta den strategiska planeringen och styrningen av utsökningsväsendet, budgetplaneringen och författningsberedningen. 
Enligt propositionen finns det regionala verksamhetsenheter för omfattande verkställighet vid Utsökningsverket. Bestämmelser om den regionala indelningen utfärdas genom förordning av statsrådet (1 kap. 11 § i lagförslag 1). Vid Utsökningsverket finns det dessutom en riksomfattande verksamhetsenhet för basverkställighet och en riksomfattande verksamhetsenhet för specialverkställighet. Meningen är att bestämmelser om Utsökningsverkets verksamhetsställen ska som för närvarande utfärdas genom förordning av justitieministeriet. Också bestämmelser om deras uppgifter ska utfärdas genom förordning av justitieministeriet, dvs. om vilken verksamhetsenhets funktioner som ska placeras vid respektive verksamhetsställe. Det föreslås dock uttryckliga bestämmelser på lagnivå om att Utsökningsverket har ett verksamhetsställe i landskapet Åland, där även de ärenden som avser basverkställighet sköts. 
Enligt uppgifter till utskottet blir det i den nya organisationen möjligt att koncentrera uppgifter samt på ett flexibelt sätt svara på ändringsbehov i fråga om personalresurserna. Det blir också möjligt att bättre än för närvarande specialisera sig på uppgifter som kräver särskilda yrkeskunskaper. De utmätningsmän som förrättar omfattande verkställighet kommer att specialisera sig på skötseln av sådana utsökningsärenden som kräver mer utredningsarbete, vilket bedöms effektivisera verkställigheten i krävande utsökningsärenden och förbättra dess kvalitet. Avsikten är att utsökningsöverinspektörer som förrättar omfattande verkställighet i princip ska vara placerade vid Utsökningsverkets samtliga verksamhetsställen så att den regionala tillgången till tjänster tryggas. Däremot ska det inte förrättas basverkställighet eller specialverkställighet vid alla verksamhetsställen. Vid placeringen av dessa funktioner och även av de utsökningsmän som hör till dem är det meningen att beakta också de operativa behoven i verksamhetsenheten i fråga liksom ekonomiska aspekter. Genom att koncentrera basverkställigheten strävar man efter att förenhetliga behandlingen av utsökningsärenden av masskaraktär och på så sätt främja rättssäkerheten. Målet är att till exempel praxis i fråga om lättnader som beviljas gäldenärerna ska bli enhetlig. 
Lagutskottet anser att de omständigheter som nämns ovan utgör godtagbara grunder för den nu föreslagna organisationsreformen. Med tanke på gäldenärernas ställning är det särskilt viktigt att trygga en enhetlig praxis. 
Men lagutskottet betonar att verksamheten ska ordnas så att den regionala tillgången till tjänster och de språkliga rättigheterna tillgodoses. Det är viktigt att det föreslås en uttrycklig bestämmelse om detta i utsökningsbalken (1 kap. 11 § 4 mom.). Som det sägs i propositionsmotiven (s. 45) inbegriper skyldigheten att sörja för den regionala tillgången på tjänster att det för vart och ett av de områden för omfattande verkställighet som bildas ska ordnas lämpliga och funktionellt tillräckliga utsökningstjänster för alla kunder hos utsökningen oberoende av vid vilken verksamhetsenhet deras ärenden sköts. 
Bestämmelser om de egentliga verksamhetsställena utfärdas genom förordning av justitieministeriet, i enlighet med det som sägs ovan. Riksfogdeämbetet gjorde hösten 2017 en framställning till justitieministeriet om att nätverket av verksamhetsställen inom utsökningen ska reformeras så att 19 verksamhetsställen dras in. Enligt uppgift från justitieministeriet har justitieministern bestämt att inga ändringar i fråga om verksamhetsställena ska göras i detta nu. Frågan om eventuella ändringar granskas enligt justitieministeriet på nytt i slutet av 2019, då reformen av utsökningsväsendet har framskridit. Lagutskottet understryker att det är viktigt att verksamhetsställena ligger relativt tätt, så att resorna för utsökningskunder och tjänstemän inte blir alltför långa. Det är också viktigt att utsökningsväsendet trots organisationsreformen också i framtiden har kvar sin praktiska roll, att ge gäldenärerna råd och till exempel hänvisa dem vidare till tjänster inom skuldrådgivningen. 
Indelning av verkställigheten
Ett annat centralt förslag med tanke på strukturreformen av utsökningsverksamheten, vid sidan av organisationsändringen, är att verkställigheten delas in i basverkställighet, omfattande verkställighet och specialverkställighet (se RP, s. 20—28 och 1 kap. 2 a § i lagförslag 1). 
Enligt propositionen blir det vid omfattande verkställighet möjligt att verkställa alla de skyldigheter och säkringsåtgärder som avses i 1 kap. 1 och 2 § i utsökningsbalken. De förrättas av utsökningsöverinspektörer, dvs. de nuvarande häradsutmätningsmännen samt häradsfogdarna. Meningen är att de utmätningsmän som förrättar omfattande verkställighet ska specialisera sig på skötseln av sådana utsökningsärenden som kräver mer utredningsarbete. Då kan man vid omfattande verkställighet koncentrera sig på mer krävande utsökningsärenden som förutsätter mer ingående utredning och på utmätning och försäljning av egendom som ska realiseras samt på verkställighetsåtgärder som är bundna till en viss plats (t.ex. vräkning). Detta bedöms effektivisera verkställigheten i krävande utsökningsärenden. Vid omfattande verkställighet ska den ansvarige utmätningsmannen i regel bestämmas enligt svarandens bonings- eller hemort eller verksamhetsställe. 
Specialverkställigheten motsvarar nuvarande specialindrivning. Basverkställighet däremot utgör en ny form av förfarande där det förrättas verkställighet av betalningsskyldigheter av masskaraktär som kan behandlas snabbt, utan ett personligt sammanträffande med gäldenären och i princip med elektroniska metoder. En ytterligare förutsättning är att sådan egendom inte behöver utmätas vid verkställigheten som ska förvandlas till pengar. Gäldenärer vilkas utsökningsärenden är rutinartade och kräver mindre utredningsarbete ska således framöver i regel skötas inom ramen för basverkställighet. Enligt propositionen ska basverkställigheten förrättas av en ny tjänstemannagrupp, utsökningsinspektörerna, samt av deras chefer, dvs. ledande häradsfogden och häradsfogdarna. Basverkställigheten sköts centraliserat. Genom detta strävar man efter att förenhetliga behandlingen av utsökningsärenden av masskaraktär och på så sätt främja rättssäkerheten. 
Meningen är att en gäldenärs utsökningsärenden ska handläggas antingen vid basverkställighet eller vid omfattande verkställighet beroende på hur omfattande och vilken typ av åtgärder verkställigheten förutsätter. Vid basverkställighet behandlas endast verkställighet av betalningsskyldigheter medan vid omfattande verkställighet behandlas samtliga slag av verkställighet. I praktiken kommer största delen av gäldenärerna att få sina utsökningsärenden behandlade vid basverkställighet. Företagsgäldenärers utsökningsärenden behandlas dock vid omfattande verkställighet. 
Genom den föreslagna indelningen av verkställigheten ändras inte den gäldenärsbaserade behandlingen eller principen om ansvarig utmätningsman, sägs det i propositionen (s. 25 och 29). Utgångspunkten är att samma utmätningsman handlägger gäldenärens samtliga utsökningsärenden. Men enligt propositionen kan utsökningsärenden som gäller en och samma svarande behandlas i samarbete av en indrivningsgrupp. Enligt propositionen kan också verkställighetsåtgärder som kräver specialkunskaper och regleras genom förordning av statsrådet koncentreras till vissa utmätningsmän. 
En del av de sakkunniga som utskottet hörde understödde den föreslagna indelningen av verkställigheten i omfattande verkställighet och basverkställighet. Många av dem kritiserade dock förslaget och bedömde att det kommer att orsaka problem, till exempel att arbetsmotivationen minskar vilket leder till ett försämrat indrivningsresultat. Det kan också leda till att verkställigheten försenas och medföra överlappande arbete. Man har också bedömt att gäldenärernas rättsskydd och borgenärernas rätt att få betalning äventyras. 
En fördel med indelningen av verkställigheten är enligt lagutskottets uppfattning att den stöder specialisering och gör utsökningsförfarandet enhetligare. På lång sikt kan den också bedömas förbättra möjligheterna att effektivisera verksamheten. Man bör dock noga följa hur indelningen av verkställigheten fungerar och vilka konsekvenser den har och vidta korrigerande åtgärder om det visar sig finnas problem. 
Enligt utskottet är det viktigt att ärendena fördelas på ett korrekt och ändamålsenligt sätt i olika verkställighetstyper med tanke på såväl borgenärerna och gäldenärerna som verkställigheten. Det är likaså viktigt att rätt ärenden överförs från basverkställighet till omfattande verkställighet och från omfattande verkställighet till basverkställighet. Dessutom bör man bland annat se till att de som sköter basverkställigheten har sakkunskap att identifiera och bedöma förutsättningarna för överföring. 
Utskottet anser att det är viktigt att hålla kvar systemet med ansvarig utmätningsman. Som det framgår av propositionen har en gäldenär på grund av geografiska avstånd inte nödvändigtvis alltid praktisk möjlighet att träffa den ansvarige utmätningsmannen personligen. Utskottet framhåller därför att det är skäl att i reformen fästa vikt vid att utveckla e-tjänsterna och andra kundtjänster. Det är viktigt att en gäldenär personligen kan besöka vilket som helst av Utsökningsverkets verksamhetsställen, lämna in handlingar till verksamhetsstället eller diskutera med jourhavande utmätningsmannen. Dessutom bör det vara möjligt att kommunicera med den ansvariga utmätningsmannen per telefon, per brev eller med hjälp av någon annan elektronisk förbindelse. 
Bestämmelser om innehållet i basverkställigheten finns i 1 kap. 2 a § 3 mom. i lagförslag 1, där det också ingår ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser om uppgifterna inom basverkställigheten genom förordning av statsrådet. Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande om propositionen (GrUU 30/2018 rd, s. 2) att det i lag måste föreskrivas mer exakt om basverkställighet än vad regeringen föreslår. Grunderna för exempelvis behörighet vid basverkställighet och överföring av utsökningsärenden till omfattande verkställighet måste framgå av lagen. Utskottet hänvisar till det som sägs ovan och till grundlagsutskottets utlåtande och föreslår att 1 kap. 2 a § 3 mom. i lagförslag 1 kompletteras och att det i kapitlet införs en ny 2 b § på det sätt som anges närmare i detaljmotiven nedan. 
Lönesystemet
Som det framgår av propositionen (s. 23) är avsikten att som en del av strukturreformen, utöver förändringar i organisationen och omfördelning av uppgifter, se över utsökningsväsendets lönesystem. När elektroniska och automatiserade indrivningsuppgifter överförs till basverkställigheten, kan Utsökningsverkets lönestruktur utformas så att den motsvarar uppgifternas art och svårighetsgrad samt lönekostnaderna minskas. Den egentliga reformen av lönesystemen är dock en fråga som hör till förhandlingarna om tjänstekollektivavtal och gäller till de delarna inte den föreliggande propositionen. Enligt uppgifter från justitieministeriet har förhandlingar inletts mellan arbetsgivaren och tjänstemannaorganisationerna. 
Enligt propositionen (RP, s. 16) är ungefär en tredjedel av lönen i häradsutmätningsmännens avlöning indrivningsarvoden, som bestäms utifrån gäldenärernas betalningar. Även om systemet sporrar till goda arbetsprestationer är det enligt propositionen principiellt problematiskt i rättskipningsverksamheten om förrättningsmannens egen lön delvis bestäms utifrån hurudana avgöranden han eller hon träffar. Slaget av betalningsuppmaning, tidpunkten och periodiseringen av betalningen, gäldenärens fria månader, uppskoven i utmätningen av lön på grund av arbetslöshet eller en sänkning av innehållningen vid utmätning av lön på grund av sjukdom eller av annan orsak inverkar på storleken av förrättningsmannens lön. 
Också lagutskottet anser att det kan anses finnas en del principiella problem i det nuvarande lönesystemet, med beaktande av att det i utsökning handlar om rättskipning och utmätningsmannen är en rättskipningsmyndighet. Utskottet anser att en sporrande lönesättning också kunde förverkligas på något annat sätt än genom en provision som bestäms utifrån gäldenärernas betalningar. Man kunde till exempel ha individuella prestationstillägg. I varje fall är det viktigt att lönesystemet är motiverande och sporrande, så att indrivningsresultatet inte försämras, men att det samtidigt beaktar gäldenärernas och borgenärernas intressen. 
Utsökningsverkets förvaltning och rättskipningens oberoende
I den föreslagna organisationsreformen läggs det nuvarande förvaltningsämbetet, Riksfogdeämbetet, ner och går samman med de 22 utsökningsverken till en enda riksomfattande inrättning, Utsökningsverket. Till Utsökningsverkets uppgifter hör rättskipning. Vid behandlingen av propositionen bedömde lagutskottet om den föreslagna organisationsstrukturen är korrekt med avseende på en oberoende rättskipning. Utskottet bedömde också om det är motiverat att riksfogden och biträdande riksfogden såsom det föreslås i framtiden ska vara utmätningsmän, som sköter rättskipningsuppgifter, eller om det vore mer motiverat att tjänstemännen i fråga endast har administrativa uppgifter. 
Riksfogden är behörig att leda och styra Utsökningsverket. Utskottet noterar att också enligt den gällande regleringen har chefen för rättskipningen vid de lokala utsökningsverken motsvarande behörighet i fråga om ledning och styrning. Enligt 9 § i den gällande förordningen om utsökningsväsendets förvaltning(1321/2007) har chefen för utsökningsverket till uppgift att bland annat leda och utveckla ämbetsverkets verksamhet samt följa och övervaka enhetligheten i utsökningsverksamheten. För jämförelsens skull föreskrivs det i 8 kap. 2 § i domstolslagen (673/2016) att chefsdomaren ska övervaka att rättsprinciperna tillämpas och lagen tolkas på ett enhetligt sätt i domstolens avgöranden. Enligt den bestämmelsen deltar chefsdomaren i rättskipningen i den omfattning som hans eller hennes övriga uppgifter medger det. Lagutskottet anser att det i princip inte är något problem att en tjänsteman i chefsställning som sköter administrativa uppgifter också har rättskipningsuppgifter. 
I propositionen ingår uttryckliga bestämmelser vars syfte är att betona och säkerställa utmätningsmännens oberoende i den nya organisationen. För att markera självständiga rättskipningsmyndigheters beslutsfrihet tas i momentet in en uttrycklig bestämmelse (1 kap. 7 § 4 mom. i lagförslag 1) enligt vilken riksfogden och biträdande riksfogden inte själv får överta, ge direktiv om verkställigheten av eller till någon annan överföra sådana utsökningsärenden avseende en enskild gäldenär som omfattas av den ledande häradsfogdens eller häradsfogdens behörighet (RP, s. 42). Enligt den föreslagna bestämmelsen ska det ovannämnda förbudet också gälla ledande häradsfogden i förhållande till häradsfogden. I den gällande utsökningsbalken finns inte någon motsvarande bestämmelse om cheferna för utsökningsverken. I propositionen ingår det också en bestämmelse om att Utsökningsverkets centralförvaltning i sin verksamhet ska ta hänsyn till utmätningsmännens ställning som oberoende rättskipningsmyndigheter. (1 kap. 12 a § 4 mom. i lagförslag 1). 
Sammantaget sett anser lagutskottet att den föreslagna organisationsstrukturen kan anses korrekt med avseende på en oberoende rättskipning. 
Utsökningsverket är en rättskipningsmyndighet, och enligt propositionen har cheferna vid Utsökningsverket, också riksfogden, ställningen som lagtillämpare på samma sätt som chefer för andra rättskipningsmyndigheter inom rättsväsendet. Till exempel är cheferna vid Åklagarmyndigheten lagtillämpare. Enligt lagen om Åklagarmyndigheten (32/2019) gäller detta också riksåklagaren. Lagutskottet har ingenting att anmärka på att också riksfogden och biträdande riksfogden har ställningen som lagtillämpare. Enligt uppgift möjliggör detta att riksfogden och biträdande riksfogden bland annat kan åta sig ärendehelheter med internationella kopplingar eller annars sköta utsökningsärenden för att upprätthålla sin kompetens. En behörig ledning av Utsökningsverket, avgörandet av klagomål, lämnandet av utlåtanden, avgörandet av frågor som gäller arbetsfördelningen och många andra motsvarande arbetsuppgifter förutsätter att chefen har utmärkt förtrogenhet med utsökningsverksamhet. Denna förtrogenhet kan upprätthållas genom att delta i rättskipningen i mån av möjlighet. I dag kan cheferna för de största utsökningsverken själva utföra utsökningsförrättningar bara i begränsad utsträckning, på grund av sina uppgifter inom ledning och administration. 
Den föreslagna organisationsreformen inom utsökningsväsendet avviker från den reform som nyligen gjordes inom domstolsväsendet (RP 136/2018 rdLaUB 13/2018 rd). Domstolsverket är ett förvaltningsverk, vilket Riksfogdeämbetet är i dag. Domstolsverkets högsta beslutanderätt utövas av en direktion med domarmajoritet. Som det framgår av lagutskottets betänkande om saken (LaUB 13/2018 rd, s. 5) är Domstolsverkets ledningssystem exceptionellt inom statsförvaltningen, men detta har att göra med domstolarnas konstitutionella särställning och oberoende. 
Ombildningen av tjänster till gemensamma tjänster och personalens ställning
Enligt propositionen (RP, s. 26) ska tjänsterna vid utsökningsverken och vid Riksfogdeämbetet omvandlas till gemensamma tjänster för Utsökningsverket. Det finns inga uttryckliga bestämmelser om saken i propositionen. Bakgrunden är att det i organisationsreformen handlar om omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen. På sådan omstrukturering tillämpas 5 a—5 c § i statstjänstemannalagen (750/1994). Det finns ingen anledning att föreskriva om personalens ställning i det riksomfattande Utsökningsverket på ett sätt som avviker från statstjänstemannalagen. Omstruktureringen ger Utsökningsverkets ledning en möjlighet att i den nya organisationen separat fatta beslut om personalens placering med hänsyn till hur de bästa förutsättningarna för ledningen av verksamheten kan skapas. Omständigheter som inverkar på beslutet vid en sådan bedömning bör enligt propositionen (RP, s. 26) vara en enhetlig, effektiv och ekonomisk verksamhet samt upprätthållandet av en trygg arbetsmiljö. Samtidigt ska det fästas vikt vid att de verksamhetsställen som det föreskrivs om genom förordning av justitieministeriet har tillräckligt med utsökningstjänster. 
Enligt lagutskottets uppfattning kräver ombildandet av tjänsterna till gemensamma tjänster för Utsökningsverket vid den föreslagna omstruktureringen inte en uttrycklig bestämmelse i utsökningslagstiftningen. Det krävs här inte heller samtycke av tjänstemannen när hans eller hennes tjänst ombildas. Men utskottet föreslår för tydlighetens skull, på det sätt som anges i detaljmotiven nedan, att ikraftträdandebestämmelsen i lagförslag 1 kompletteras med ett nytt 5 mom., enligt vilket tjänsterna vid utsökningsverken och vid Riksfogdeämbetet ombildas till gemensamma tjänster för Utsökningsverket när lagen träder i kraft. Sådan ombildning av en tjänst som avses här kräver inte samtycke av den tjänsteman som utnämnts till tjänsten. En motsvarande övergångsbestämmelse ingår också i lagen om Åklagarmyndigheten (32/2019), genom vilken man genomförde omorganiseringen av åklagarväsendet. 
Utskottet konstaterar för tydlighetens skull att bestämmelsen om fysisk överföring av en tjänsteman i samband med omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen i 5 a § 3 mom. i statstjänstemannalagen ska tillämpas trots den förtydligande bestämmelse som utskottet föreslår. Det momentet betyder att överföringen av en tjänst på det sätt som avses där kräver samtycke av tjänstemannen om tjänsten överförs till en annan pendlingsregion. Detta motsvarar det som sägs i propositionen (RP, s. 26). 
Enligt uppgift från justitieministeriet har bestämmelserna i statstjänstemannalagen också i övrigt ansetts trygga personalens ställning i reformen. I 5 a § i statstjänstemannalagen föreskrivs det att i samband med omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen överförs tjänsterna och förflyttas de tjänstemän som utnämnts till tjänsterna till samma ämbetsverk som uppgifterna överförs till. I den nya organisationen överförs tjänstemännen till samma eller motsvarande uppgift. Uppgifterna som ledande häradsfogde kommer inte att räcka till för alla nuvarande ledande häradsfogdar med ordinarie tjänst. De tjänstemän som blir utan tjänst som ledande häradsfogde i den nya organisationen kommer att anvisas en ordinarie tjänst som häradsfogde. 
Det framgår av propositionen (s. 26) att det i organisationsreformen handlar om omstrukturering av funktioner inom statsförvaltningen. På sådan omstrukturering tillämpas 5 a—5 c § i statstjänstemannalagen. Huvudregeln är att tjänsterna och de tjänstemän som utnämnts till dem överförs tillsammans med uppgifterna till den nya organisationen. Ordinarie tjänstemän övergår som ordinarie tjänstemän och visstidsanställda tjänstemän som visstidsanställda tjänstemän, om tjänsteförhållandet för viss tid sträcker sig till tiden efter det att lagen har trätt i kraft. 
Vid omorganiseringen av åklagarväsendet (RP 17/2018 rd) var utgångspunkten en annan bland annat för att tjänsterna som ledande häradsåklagare dras in, tjänsteförhållandena upphör utan uppsägning och de ledande häradsåklagarna överförs till en tjänst som distriktsåklagare. Tjänsterna som ledande distriktsåklagare utlyses för viss tid. Vid omstruktureringen av utsökningsväsendet överförs tjänstemännen med sina tjänster till den nya organisationen. Om tjänsterna inte räcker till, inleds ett anmälningsförfarande. Vad som föreskrivs om tillsättande av en tjänst som ledande häradsfogde för viss tid gäller inte en tjänsteman som utnämns till tjänsten när den tillsätts första gången, om tjänstemannen är utnämnd till en ordinarie tjänst som ledande häradsfogde (3 mom. i ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen). 
Arbetsordning
Bestämmelser om Utsökningsverkets arbetsordning föreslås i 1 kap. 13 § i utsökningsbalken (lagförslag 1). I arbetsordningen bestäms det enligt förslaget närmare om bland annat de ledande häradsfogdarnas uppgifter. 
Enligt grundlagsutskottet har lagförslaget tämligen knappa bestämmelser om de ledande häradsfogdarna (GrUU 30/2018 rd, s. 3). Av regleringen framgår till exempel inte att de ledande häradsfogdarna ska vara chefer för verksamhetsenheterna och svara för sin enhets resultat, vilket nämns i motiven (s. 43, 47). Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande också att de ledande häradsfogdarnas uppgifter i praktiken kan bestämmas i den arbetsordning som fastställs av riksfogden. Grundlagsutskottet menar att grunderna för de ledande häradsfogdarnas uppgifter, till följd av deras betydelse, bör slås fast i lag. 
Lagutskottet håller med om att de ledande häradsfogdarnas ställning och uppgifter delvis är oklara i ljuset av den föreslagna författningstexten. Mot bakgrund av det som sägs ovan föreslår lagutskottet, på det sätt som anges närmare i detaljmotiven nedan, att en bestämmelse om de ledande häradsfogdarnas ställning och grunderna för deras uppgifter tas in som ett nytt 3 mom. i 1 kap. 12 § i lagförslag 1. 
Som det sägs ovan innehåller 1 kap. 13 § i utsökningsbalken bestämmelser om arbetsordning. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om Utsökningsverkets arbetsordning. Enligt momentet ska arbetsordningen fastställas av riksfogden. I 3 mom. finns bestämmelser om arbetsordningen för Utsökningsverkets centralförvaltning och om verksamhetsenheternas arbetsordningar. I fråga om de sistnämnda innehåller paragrafen dock inte någon bestämmelse om vem som ska fastställa arbetsordningarna. Lagutskottet anser att det bör anges i lag vem som fastställer arbetsordningen. Utskottet föreslår på det sätt som anges närmare i detaljmotiven att 1 kap. 13 § 3 mom. i lagförslag 1 ses över till dessa delar. 
Språkliga rättigheter
Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande om propositionen (GrUU 30/2018 rd, s. 4) att regeringen vid bedömningen av propositionens konsekvenser inte har granskat strukturreformens konsekvenser för de språkliga rättigheterna. 
Lagutskottet konstaterar att konsekvenserna för de språkliga rättigheterna bedöms i samband med de samhälleliga konsekvenserna i avsnitt 4.4 i allmänna motiveringen i propositionen. Enligt motiveringen (RP, s. 29) kan servicen för dem som hör till en språkminoritet förbättras genom att det av utsökningsväsendet bildas en enda myndighet och funktionerna kan organiseras smidigare på riksnivå. Enligt motiveringen är avsikten att den kundservice som ges per telefon eller annars elektroniskt kommer att utvecklas så att sådan kundservice finns tillgänglig i större utsträckning än tidigare. 
Enligt den kompletterande utredning som lagutskottet fått från justitieministeriet ska de språkliga rättigheterna vid strukturreformen av utsökningsverksamheten i regel tillgodoses på samma sätt som idag, dvs. genom att rekrytera språkkunniga personer till de orter och funktioner där man behöver kunna något annat språk än finska. Enligt utredningen är det dock möjligt att förbättra möjligheterna att tillgodose de språkliga rättigheterna i samband med reformen. Det kan ske på följande sätt. 
I basverkställigheten, som omfattar uppskattningsvis 80 procent av utsökningsärendena, kan verkställigheten för en gäldenär styras till en utmätningsman som behärskar gäldenärens modersmål. Då kan också svenskspråkiga gäldenärer få betjäning på sitt modersmål. Minst en av häradsfogdarna i basverkställigheten ska uppfylla de särskilda behörighetsvillkoren som gäller kunskaper i svenska (det förordningsutkast som bifogats propositionen). Ett behövligt antal (ca 10) svenskspråkiga utsökningsinspektörer kommer att rekryteras till basverkställigheten. 
Vidare kommer enligt uppgift tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna för svenskspråkiga vid omfattande verkställighet att säkerställas bland annat genom särskilda behörighetsvillkor som gäller häradsfogdarnas språkkunskaper i de områden till vilka de svenskspråkiga utsökningskunderna är koncentrerade (det förordningsutkast som bifogats propositionen) och genom att se till att också de övriga tjänstemännens språkkunskaper motsvarar behoven i verksamhetsområdet i fråga. Utsökningens informationssystem möjliggör utskrift av dokument på båda de inhemska språken både för svarande och för sökande. I vissa orter som till exempel Helsingfors och Esbo har man redan i dag också beaktat kravet på kunskaper i engelska. 
Utsökningstjänsterna blir i allt högre grad elektroniska, och också språkliga synpunkter beaktas när man utvecklar tjänsterna. Också de riksomfattande svenskspråkiga telefontjänsterna utvecklas just nu. 
Utöver det som sägs ovan framhåller utskottet att enligt 11 § 4 mom. i lagförslag 1 i propositionen ska Utsökningsverkets verksamhet ordnas så att de språkliga rättigheterna tillgodoses. Enligt propositionsmotiven (RP, s. 45) avser detta utsökningsmyndigheternas språkliga skyldigheter vid tjänsteproduktionen och kundernas rättigheter att använda sitt eget språk i kontakter med utsökningsmyndigheterna i enlighet med grundlagen, språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003) och självstyrelselagen för Åland (1144/1991). Dessutom föreslås det i propositionen att Utsökningsverket fogas till samiska språklagen som en sådan riksomfattande myndighet som den lagen ska tillämpas på (2 § 1 mom. 7 punkten i lagförslag 3). 
Sammantaget sett anser lagutskottet att de språkliga rättigheterna har beaktats på behörigt sätt. I fortsättningen bör man dock följa hur de språkliga rättigheterna tillgodoses. 
Ikraftträdande
Enligt propositionen avses lagarna träda i kraft den 1 januari 2019. Ikraftträdandetidpunkten skjuts emellertid fram. Med beaktande av den tid som gått åt till riksdagsbehandlingen kan lagarna enligt uppgift till utskottet träda i kraft vid ingången av 2020. 
Uppföljning
Som det framgår av propositionsmotiven (RP, s. 24) redovisades cirka 420 miljoner euro till staten 2016 av ett indrivningsresultat på drygt en miljard euro. På grund av utsökningens fiskala betydelse ska dess resultatrika verksamhet tryggas i projektet. Modellen med att dela in verkställighetsuppdragen i basverkställighet och omfattande verkställighet har som ett led i beredningen av reformen prövats i pilotförsök vid tre utsökningsverk. Enligt propositionsmotiven visar dessa pilotförsök inte att en omorganisering av indrivningen skulle inverka negativt på indrivningsresultatet. Under övergångsperioden är det dock möjligt att omkostnaderna temporärt stiger och indrivningsresultatet sjunker. 
Den i propositionen föreslagna organisationsförändringen och de ändringar som ska göras i utsökningsförfarandet är av betydelse också med tanke på gäldenärernas och borgenärernas ställning, rättssäkerheten och de språkliga rättigheterna. Grundlagsutskottet har likaså fäst avseende vid detta i sitt utlåtande (GrUU 30/2018 rd, s. 4). 
På grundval av det som sägs ovan anser lagutskottet att det är viktigt att noga följa propositionens konsekvenser särskilt för gäldenärernas och borgenärernas ställning, rättssäkerheten och de språkliga rättigheterna samt för kvaliteten, sakkunskapen och indrivningsresultatet vid verkställigheten och för de besparingar som eftersträvas genom reformen, och att lagutskottet får en rapport om saken före utgången av 2022. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande om saken (Utskottets förslag till uttalande). 
Övrigt
Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande om propositionen (GrUU 30/2018 rd, s. 4) att det utkast till förordning (statsrådets förordning om utsökningsverksamhetens förvaltning) som ingår som bilaga till propositionen innehåller en bestämmelse enligt vilken ett av behörighetsvillkoren för en tjänst som ledande förvaltningsfogde och en tjänst som förvaltningsfogde är finskt medborgarskap. I utlåtandet konstateras det att enligt 125 § i grundlagen kan det endast genom lag bestämmas att endast finska medborgare får utnämnas till bestämda offentliga tjänster eller uppdrag. Enligt utlåtandet anger attributet ''bestämda'' framför ''offentliga tjänster eller uppdrag'' principen att medborgarskapskrav ska ställas endast i begränsad utsträckning och av grundad anledning. 
Lagutskottet konstaterar att grundlagsutskottets ovannämnda synpunkter bör beaktas vid utfärdandet av statsrådets förordning om utsökningsverksamhetens förvaltning. Enligt vad lagutskottet vet finns det inte någon sådan grundad anledning som skulle förutsätta finskt medborgarskap som behörighetsvillkor för tjänsterna i fråga. 
DETALJMOTIVERING
1. Lag om ändring av utsökningsbalken
1 kap. Allmänna bestämmelser
2 a §. Omfattande verkställighet, basverkställighet och specialverkställighet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om de olika slagen av verkställighet och deras innehåll. Enligt dess 3 mom. utfärdas närmare bestämmelser om uppgifterna inom basverkställigheten genom förordning av statsrådet. Ett förordningsutkast finns som bilaga till propositionen. Lagutskottet hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande och sina allmänna överväganden och föreslår att närmare bestämmelser om behörigheten vid basverkställighet införs i lag, närmare bestämt 2 a § 3 mom. 
Basverkställighet gäller bara gäldenärer som är fysiska personer. En fysisk person kan också vara näringsidkare och därför föreslår utskottet att ordalydelsen i andra meningen i 3 mom. preciseras.  
I 1—10 punkten anges sedan närmare vad som kan göras vid basverkställighet. Enligt 1 punkten kan vid basverkställighet sådana inkomster och sådan egendom utmätas som inte behöver förvandlas till pengar. Det betyder att man vid basverkställighet kan förrätta utmätning av exempelvis lön, bankkonto, skatteåterbäring eller fordran. Vid basverkställighet kan man dessutom i enlighet med vad punkterna i momentet närmare anger utföra interimistiska åtgärder (2 punkten), göra en utsökningsutredning i ett enkelt ärende (3 punkten), utfärda intyg över hinder (4 och 5 punkten), bevilja betalningstid (6 punkten), begränsa eller skjuta upp utmätning av lön (7 punkten), avbryta utsökning för viss tid (8 punkten), fastställa en betalningsplan för gäldenären (9 punkten) och förrätta utmätning av lön med stöd av ett betalningsavtal (10 punkten).  
En interimistisk åtgärd kan krävas vid basverkställighet, eftersom läget kan vara så pass brådskande att fortsatt verkställighet kan kräva interimistiska åtgärder (2 punkten). En utsökningsutredning i enkla ärenden görs per telefon eller på något annat lämpligt sätt, och en sådan utredning behöver kunna göras för att utreda situationen för en person som är föremål för basverkställighet. Utfärdande av intyg om hinder ingår i utmätningen när full betalning inte influtit för en fordran eller om gäldenären är okänd (4 och 5 punkten). Ett intyg om hinder enligt 3 kap. 95 § i utsökningsbalken ska vid basverkställighet kunna utfärdas bara i de fall där det har utfärdats ett sådant intyg i fråga om gäldenären vid omfattande verkställighet eller specialverkställighet under det senaste året (4 punkten). Tidsgränsen motsvarar det som sägs i 3 kap. 57 § i utsökningsbalken, dvs. att utsökningsutredningar i regel ska göras minst en gång om året. Åtgärderna enligt 6—10 punkten är möjliga vid utmätning av lön. För tydlighet skull är det motiverat att nämna att de också tillämpas vid basverkställighet.  
2 b §. Överföring av utsökningsärenden mellan basverkställighet och omfattande verkställighet. (Ny).
bestämmelser om överföring av utsökningsärenden från basverkställighet till omfattande verkställighet och vice versa utfärdas enligt propositionen genom förordning av statsrådet. Ett förordningsutkast finns som bilaga till propositionen. Lagutskottet hänvisar till grundlagsutskottets utlåtande och sina allmänna överväganden och föreslår att bestämmelserna lyfts in i lag, vilket kräver att en ny paragraf fogas till 1 kap. 
I dess 1 mom. föreskrivs det om de situationer där ett utsökningsärende ska föras över från basverkställighet till omfattande verkställighet. Enligt momentet ska det göras utan onödigt dröjsmål om verkställigheten förutsätter andra åtgärder än de som ingår i behörigheten vid basverkställighet. Ett sådant läge kan uppstå exempelvis när ett sådant utsökningsärende inleds för en gäldenär i basverkställighet där behörigheten för basverkställighet inte räcker till. Det kan till exempel vara fråga om verkställighet av något annat än en betalningsskyldighet, såsom vräkning. Då överförs gäldenärens samtliga utsökningsärenden från basverkställighet till omfattande verkställighet. Också när en åtgärd i det berörda fallet exempelvis kräver att gäldenären ska infinna sig personligen ska utsökningsärendena föras över till omfattande verkställighet. Bestämmelser om behörigheten vid basverkställighet finns i 2 a § 3 mom., som behandlades ovan. Eftersom det vid omfattande verkställighet går att verkställa alla skyldigheter som verkställs inom utsökningsförfarande finns det inget hinder för att föra över ett ärende från basverkställighet till omfattande verkställighet också i andra situationer än de som nämns i momentet. Det gäller exempelvis när det inte inom skälig tid inflyter full betalning för en fordran (RP, s. 40). 
I 2 mom. i den nya paragrafen finns bestämmelser om överföring av utsökningsärenden från omfattande verkställighet till basverkställighet. Momentet gäller dels situationer där gäldenärens ärende förts över från basverkställighet till omfattande verkställighet och det behöver återföras till basverkställighet, dels situationer där gäldenären inte tidigare haft ärenden i basverkställighet. Överföring enligt momentet är beroende på prövning. Exempelvis när de åtgärder som förutsätter omfattande verkställighet har vidtagits och gäldenären fortfarande har skulder kvar kan gäldenären antingen konstateras vara medellös eller överföras till basverkställighet för fortsatt utmätning av periodisk inkomst (RP, s. 22). 
12 §. Ledningen av Utsökningsverket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ledningen av Utsökningsverket. Lagutskottet anser av de orsaker som det framför i den allmänna motiveringen liksom grundlagsutskottet (GrUU 30/2018 rd, s. 2—3) att grunderna för de ledande häradsfogdarnas uppgifter bör slås fast i lag. Av de föreslagna bestämmelserna framgår till exempel inte att de ledande häradsfogdarna ska vara chefer för verksamhetsenheterna och svara för sin enhets resultat, vilket nämns i motiven (s. 44 och 47). 
Bestämmelser om uppgifterna för Utsökningsverkets chef inom den gällande organisationsstrukturen finns i 9 § i förordningen om utsökningsväsendets förvaltning (1321/2007). Där nämns dels ledningen och ansvaret för resultatet av verksamheten, men också som viktiga uppgifter att utveckla verksamhetsenheten och att följa och övervaka enhetligheten i utsökningsverksamheten. Uppgifterna nämns i 9 § 1 och 2 punkten och enligt inhämtas utredning från justitieministeriet är de sådana att de täcker in de ledande häradsfogdarnas uppgifter i den nya organisationsmodellen. 
Lagutskottet föreslår därför att det till 12 § fogas ett nytt 3 mom. och att det där sägs att varje verksamhetsenhet har en ledande häradsfogde som chef och att denne leder och utvecklar enhetens verksamhet, svarar för resultatet av verksamheten samt följer och övervakar enhetligheten i utsökningsverksamheten. 
Det föreslagna nya 3 mom. innehåller bestämmelser om grunderna för de ledande häradsfogdarnas uppgifter och de enskilda uppgifterna för verksamhetsenheternas chefer bygger på de grunderna. Närmare bestämmelser om uppgifterna finns i enlighet med 1 kap. 13 § i arbetsordningen. 
13 §. Arbetsordning.
I paragrafen finns bestämmelser om arbetsordningar inom utsökningsväsendet. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det om Utsökningsverkets arbetsordning. Enligt momentet ska arbetsordningen fastställas av riksfogden. I 3 mom. finns bestämmelser om arbetsordningen för Utsökningsverkets centralförvaltning och om verksamhetsenheternas arbetsordningar. I fråga om de sistnämnda innehåller paragrafen dock inte någon bestämmelse om vem som ska fastställa arbetsordningarna. 
Lagutskottet anser att det bör anges i lag vem som fastställer arbetsordningarna. Enligt utredning som inhämtats från justitieministeriet är det motiverat att arbetsordningen för centralförvaltningen fastställs av riksfogden. Behörigheten att fastställa arbetsordningen för en verksamhetsenhet hör å sin sida lämpligen till enhetens chef. Utskottet föreslår att det föreslagna 3 mom. ändras i enlighet med detta. 
27 §. Rätt att behandla uppgifter.
Det föreslagna momentet gäller den rätt som tjänstemän vid Utsökningsverket och justitieministeriet har att behandla uppgifter i utsökningsregistret. De föreslagna ändringarna i 2 mom. är nödvändiga till följd av organisationsförändringarna inom utsökningsväsendet. 
Grundlagsutskottet påpekade i sitt utlåtande om propositionen (GrUU 30/2018 rd) utsökningsregistret ska föras av Utsökningsverket och användas för utförande av utsökningsmyndigheternas uppgifter. En situation där en tjänsteman vid justitieministeriet behandlar uppgifter i registret måste enligt det utskottet därför jämställas med att uppgifter i registret överlåts till ministeriet. Sett i det ljuset ligger bestämmelsen inte i linje med grundlagsutskottets etablerade tolkningspraxis gällande myndigheternas rätt att få och lämna uppgifter trots sekretessbestämmelserna. Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut information kan enligt utskottet gälla uppgifter som behövs för ett visst syfte, om lagen avses ge en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att informationen är nödvändig för ett visst syfte (se t.ex. GrUU 31/2017 rd, s. 2—3, och GrUU 17/2016 rd, s. 2—3, och de utlåtanden som nämns där). Rätten till information är i den föreslagna bestämmelsen, med undantag för specialuppgifter, inte alls kopplad till behövlighets- eller nödvändighetskravet och därför måste den enligt grundlagsutskottet preciseras av skäl relaterade till 10 § i grundlagen. Preciseringen är en förutsättning för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 
Lagutskottet föreslår således att man i fråga om rätten att behandla uppgifter i utsökningsregistret i momentet skiljer åt tjänstemännen vid Utsökningsverket och tjänstemännen vid justitieministeriet. Rätten för berörda tjänstemän vid Utsökningsverket föreslås bli kopplad till att uppgifterna behövs för deras tjänsteuppgifter. När det gäller specialuppgifter krävs det emellertid att uppgifterna är nödvändiga för att de ska kunna utföra sina tjänsteuppgifter. I fråga om de berörda tjänstemännen vid justitieministeriet föreslår utskottet att rätten att behandla uppgifter avgränsas på så sätt att den bara gäller utsökningsförvaltningsärenden, och att behandlingen kräver att uppgifterna är nödvändiga för att de ska kunna utföra sina tjänsteuppgifter. Det kan till exempel för avgörande av ett enskilt ärende som gäller klagomål vara nödvändigt att behandla uppgifter i registret. 
3 kap. Allmänna bestämmelser om förfarandet
14 §. Bestämmande av ansvarig utmätningsman vid omfattande verkställighet.
I det föreslagna 1 mom. finns bestämmelser om bestämmande av ansvarig utmätningsman när svaranden är en fysisk person. En fysisk person kan också vara näringsidkare, och därför föreslår utskottet att momentet preciseras så att det gäller andra fysiska personer än näringsidkare.  
15 §. Byte av ansvarig utmätningsman.
Utskottet anser att gäldenären bör underrättas om den nya ansvarige utmätningsmannen och dennes kontaktinformation vid byte att ansvarig utmätningsman. Utskottet föreslår ett nytt 2 mom. om detta. 
15 a §. Förbud mot att söka ändring i fråga om bestämmande av ansvarig utmätningsman.
Utskottet preciserar paragrafen för att det klart ska framgå att det inte går att ”särskilt” söka ändring i fråga om bestämmande av ansvarig utmätningsman medan utsökningsförfarandet pågår.  
33 §. Meddelande om anhängighet.
Enligt den gällande 1 mom. 2 punkten ska meddelandet om anhängighet innehålla uppgift om den ansvarige häradsutmätningsmannen och hans kontaktinformation. Tjänstebenämningarna avses bli ändrade och därför föreslår regeringen att ordet häradsutmätningsman ersätts med utsökningsöverinspektör och utsökningsinspektör. Men detaljmotiveringen till paragrafen (RP, s. 57) stämmer inte överens med hur paragrafen är formulerad. Enligt motiven ska det i meddelandet i stället för utmätningsmannens kontaktinformation ges den kontaktinformation som behövs till exempel för att samtal ska kunna styras i första hand till kundtjänsten. Orsaken till detta är att avsikten är att kundservicen ska utvecklas så att kundservicepersonalen i större utsträckning kan svara på kundsamtal och andra kontakter. 
Lagutskottet anser det ändå både viktigt och motiverat ur gäldenärens synvinkel att denne i meddelandet om anhängighet får utmätningsmannens kontaktinformation och detta innebär att paragrafens ordalydelse är korrekt i detta avseende. Det är samtidigt ändamålsenligt att i meddelandet också uppge annan behövlig kontaktinformation, såsom kontaktuppgifterna till kundtjänsten, eftersom det underlättar gäldenärens kontakter med utsökningsmyndigheten. Utskottet föreslår att punkten kompletteras i enlighet med detta. 
10 kap. Självrättelse, verkställighetstvist, avbrytande av verkställighet och förvaltningsklagan
27 §. Anförande och avgörande av förvaltningsklagan.
Regeringen föreslår en ny bestämmelse i utsökningsbalken. Den gäller anförande och avgörande av förvaltningsklagan. Avsikten är att införa bestämmelser som preciserar 8 a kap. i förvaltningslagen (434/2004). För närvarande finns bestämmelser om förvaltningsklagan i lagen om Riksfogdeämbetet, som upphävs i samband med reformen. 
Lagutskottet konstaterar att paragrafen gäller klagan i fall där utsökningsmyndigheten förfarit i strid med lag eller låtit bli att fullgöra en skyldighet. Utsökningsförfarandet är ett rättskipningsförfarande och förvaltningslagen är inte tillämplig på utsökning (4 § i förvaltningslagen). Därför bör inte ordet ”förvaltningsklagan” användas i paragrafen och inte heller i kapitelrubriken. Utskottet föreslår att man i stället använder ”klagan”. Vidare föreslår utskottet ett nytt 3 mom. om att bestämmelserna om förvaltningsklagan i 8 a kap. i förvaltningslagen ska tillämpas på klagan. Då går det att tillämpa bland annat bestämmelserna om förfarande och beslutanderätt i 8 a kap. i förvaltningslagen på klagan som gäller utsökningsmyndighetens rättskipning.  
När det är fråga om annan myndighetsverksamhet vid utsökningsmyndigheten än utsökning tillämpas bestämmelserna i förvaltningslagen 8 a kap. direkt med stöd av lagens bestämmelser om räckvidd. 
11 kap. Sökande av ändring i utmätningsmannens förfarande
2 a §. Hur behörig domstol bestäms.
Paragrafen gäller behörig domstol vid besvär över en verkställighetsåtgärd eller beslut av utmätningsmannen. Enligt förslaget ska de gällande regleringen ändras helt och hållet eftersom det i fråga om basverkställighet inte är motiverat att liksom nu söka ändring hos den tingsrätt inom vars domkrets verkställighetsåtgärden har utförts. Principen föreslås vara den att fullföljdsdomstolen ska ligga nära den svarande. Detta är enligt utskottet en motiverad och ändamålsenlig lösning med avseende på gäldenärens rättssäkerhet och tillgång till rätten. 
Däremot föreslås det att nuläget ska kvarstå när besvären gäller enbart fast egendom. Således föreskrivs det i det föreslagna 3 mom. att ändringssökande i sådana fall handläggs av den tingsrätt inom vars domkrets den fasta egendomen finns. Bestämmelsen om behörig domstol är absolut. Som utskottet ser det är den föreslagna lösningen inte nödvändigtvis alltid motiverad för gäldenären. Därför föreslår det att bestämmelsen om behörig domstol här anger ett alternativ. Det innebär att ändringssökande som gäller fast egendom kan handläggas antingen av en domstol som avses i 1 eller 2 mom. eller alternativt av den domstol enligt 3 mom. inom vars domkrets den fasta egendomen finns.  
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen.
Den föreslagna ikraftträdandebestämmelsen innehåller dels en sedvanlig bestämmelse om ikraftträdandet, dels vissa övergångsbestämmelser. Utskottet hänvisar till sina allmänna överväganden och föreslår att bestämmelsen för tydlighet skull kompletteras med ett nytt 5 mom. Enligt det blir tjänsterna vid utsökningsverken och Riksfogdeämbetet gemensamma tjänster vid Utsökningsverket när lagen träder i kraft. Sådan ombildning av en tjänst som avses här kräver inte samtycke av den tjänsteman som utnämnts till tjänsten. En motsvarande bestämmelse ingår också i lagen om Åklagarmyndigheten, genom vilken man genomförde omorganiseringen av åklagarväsendet. 
3. Lag om ändring av 2 § i samiska språklagen
1 kap. Allmänna bestämmelser
2 §. Lagens tillämpningsområde.
Paragrafens 1 mom. gäller de myndigheter som lagen tillämpas på. Enligt propositionen ska också Utsökningsverket nämnas i dess 7 punkt. I 2 och 8 punkten föreslås dessutom smärre preciseringar. 
Riksdagen behandlar för närvarande tre andra propositioner med förslag till ändring av 2 § i samiska språklagen. Det gäller bland annat proposition RP 44/2017 rd. Där föreslås det att lagen ändras med anledning av landskaps- och vårdreformen på så sätt att de språkliga och kulturella rättigheter och de förutsättningar för kulturell autonomi som samerna tillförsäkras enligt den gällande lagstiftningen också ska gälla efter reformen. Enligt propositionen avses lagen träda i kraft den 1 januari 2017. Lagen har emellertid inte trätt i kraft ännu eftersom behandlingen i grundlagsutskottet fortfarande pågår när det här betänkandet tas fram. 
Enligt lagförslaget i proposition RP 44/2017 rd ska 2 § 1 mom. 1, 2, 4 och 6 punkten ändras. Av dessa föreslås 2 punkten bli ändrad också i den föreliggande propositionen. Eftersom den viktigaste ändringen nu är den som föreslås i 2 § 1 mom. 7 punkten anser utskottet att det för ändamålsenlig sammanjämkning av propositionen är motiverat att föreslå att bara 7 punkten ändras i detta sammanhang. Utskottet föreslår att 2 § 1 mom. i lagförslag 3 ändras i enlighet med detta. Därmed behöver också ingressen ändras. 
Riksdagen behandlar också fortfarande propositionen med förslag till lagstiftning om verkställigheten av landskapsreformen och om omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter (RP 14/2018 rd). Propositionen anknyter till propositionen med förslag till lagstiftning om inrättande av landskap och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården (RP 15/2017 rd). Det är meningen att lagarna i den propositionen ska träda i kraft den 1 januari 2020, dvs. samtidigt som landskapen börjar sköta sina uppgifter (RP, s. 491). Behandlingen av propositionen pågår fortfarande i förvaltningsutskottet. Lagförslag 23 i propositionen gäller ändring av 2 och 27 § i samiska språklagen. I fråga om 2 § föreslås emellertid ändringar bara i 1 mom. 3 punkten, och då gäller ändringarna inte samma bestämmelser som i föreliggande proposition. 
Riksdagen behandlar också fortsatt propositionen om ändring av lagar som gäller Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas ansvarsområde (RP 255/2018 rd). Enligt den ska de föreslagna lagarna träda i kraft den 1 januari 2020. Lagförslag 13 i propositionen gäller ändring av 2 och 27 § i samiska språklagen. I fråga om 2 § 1 mom. föreslås där ändringar i 7 punkten. Den punkten föreslås också bli ändrad i föreliggande proposition och den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet är också detsamma. Med andra ord måste förslagen jämkas samman. Eftersom förvaltningsutskottet ännu inte är klar med behandlingen av proposition RP 255/2018 rd är det motiverat att det är förvaltningsutskottet som i sitt betänkande ser till att innehållet i 7 punkten samordnas. 
FÖRSLAG TILL BESLUT
Lagutskottets förslag till beslut:
Riksdagen godkänner lagförslag 2 och 4 i proposition RP 71/2018 rd utan ändringar. 
Riksdagen godkänner lagförslag 1 och 3 i proposition RP 71/2018 rd med ändringar. (Utskottets ändringsförslag) 
Riksdagen godkänner ett uttalande. (Utskottets förslag till uttalande) 
Utskottets ändringsförslag
1. 
Lag 
om ändring av utsökningsbalken 
I enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i utsökningsbalken (705/2007) 1 kap. 26 § 2 mom., 11 kap. 2 § 3 mom. och 12 kap. 2 §, 
av dem 11 kap. 2 § 3 mom. sådant det lyder i lag 864/2017 och 12 kap. 2 § sådan den lyder i lag 521/2009, 
ändras 1 kap. 7, 8, 11—14, 24 och 25 §, det inledande stycket i 26 § 1 mom., 27 § 2 mom., det inledande stycket i 31 § 1 mom. samt 35 §, 2 kap. 28 § 1 mom., 3 kap. 1 §, 2 § 2 mom., 7 § 1 mom., 8 § 1 mom., 11 och 13—15 §, 19 § 2 mom., 33 §, 40 § 3 mom., 64 § 2 mom., 69 § och 108 § 2 mom., 4 kap. 83 § 2 mom., rubriken för 10 kap. och 11 kap. 3 § 1 mom., 4, 10, 11 och 18 § samt 20 § 2 mom., av dem 1 kap. 11, 14 och 24 § och 3 kap. 1 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 521/2009, 1 kap. 12 och 25 §, 27 § 2 mom. och 35 §, 3 kap. 64 § 2 mom. och 69 § samt 11 kap. 18 § och 20 § 2 mom. sådana de lyder i lag 521/2009 och 3 kap. 11 § sådan den lyder i lagarna 521/2009 och 323/2016, samt 
fogas till 1 kap. nya 2 a och 12 a §, till 3 kap. nya 14 a och 15 a §, till 10 kap. en ny 27 § och till 11 kap. en ny 2 a § som följer: 
1 kap. 
Allmänna bestämmelser 
2 a § 
Omfattande verkställighet, basverkställighet och specialverkställighet 
Verkställigheten indelas i omfattande verkställighet, basverkställighet och specialverkställighet. 
Vid omfattande verkställighet och specialverkställighet kan alla skyldigheter och säkringsåtgärder som avses i 1 och 2 § verkställas. 
Basverkställighet är sådan verkställighet av en betalningsskyldighet i pengar som sker med hjälp av teknisk anslutning i det utsökningsregister och det informationssystem för utsökningen som avses i 24 § eller på något annat sätt med elektroniska metoder i sådana fall där behandlingen av en gäldenärs utsökningsärende inte förutsätter ett personligt sammanträffande med gäldenären. Vid basverkställighet kan gäldenären vara en fysisk person som inte är näringsidkare. Vid basverkställighet kan man 
Basverkställighet är sådan verkställighet av en betalningsskyldighet i pengar som sker med hjälp av teknisk anslutning i det utsökningsregister och det informationssystem för utsökningen som avses i 24 § eller på något annat sätt med elektroniska metoder i sådana fall där behandlingen av en gäldenärs utsökningsärende inte förutsätter ett personligt sammanträffande med gäldenären. Vid basverkställighet kan gäldenären vara en fysisk person som inte är näringsidkare. Vid bas-verkställighet kan man  
1) utmäta sådana inkomster och sådan egendom som inte behöver förvandlas till pengar, (ny) 
2) utföra i 3 kap 18 och 19 § avsedda interimistiska åtgärder, (ny) 
3) göra en utsökningsutredning i ett enkelt ärende på det sätt som föreskrivs i 3 kap. 60 § 3 mom, (ny) 
4) utfärda ett i 3 kap. 95 § avsett intyg över hinder, om det har utfärdats ett sådant intyg i fråga om gäldenären vid omfattande verkställighet eller specialverkställighet under det senaste året, (ny) 
5) utfärda ett i 3 kap. 107 § avsett intyg över hinder, (ny) 
6) på begäran ge gäldenären betalningstid på det sätt som föreskrivs i 4 kap. 6 §, (ny) 
7) begränsa eller skjuta upp utmätningen av lönen på det sätt som föreskrivs i 4 kap. 51 och 51 a §, (ny) 
8) avbryta utmätningen för viss tid på det sätt som föreskrivs i 4 kap. 52 §, (ny) 
9) fastställs en betalningsplan för gäldenären på det sätt som föreskrivs i 4 kap. 59 §, (ny) 
10) förrätta utmätning av lön på grundval av ett betalningsavtal på det sätt som föreskrivs i 4 kap. 60 §. (ny) 
2 b § (Ny) 
Överföring av utsökningsärenden mellan basverkställighet och omfattande verkställighet 
Utsökningsärenden som gäller en gäldenär ska utan onödigt dröjsmål överföras från basverkställighet till omfattande verkställighet, om verkställigheten förutsätter andra åtgärder än dem som ingår i behörigheten vid basverkställighet. 
En gäldenärs utsökningsärenden kan överföras från omfattande verkställighet till basverkställighet efter det att åtgärderna inom omfattande verkställighet har utförts. 
7 § 
Utmätningsmän 
Utmätningsmän är riksfogden, biträdande riksfogden, de ledande häradsfogdarna, häradsfogdarna och under dem utsökningsöverinspektörerna och utsökningsinspektörerna. Utmätningsmän i landskapet Åland är landskapsfogden och under landskapsfogden utsökningsöverinspektörerna. I fråga om landskapsfogden tillämpas vad som föreskrivs om häradsfogden. 
Utsökningsöverinspektören ska utföra de uppgifter som häradsfogden ålägger honom eller henne. Utsökningsinspektören ska utföra de uppgifter inom basverkställigheten som häradsfogden ålägger honom eller henne. Häradsfogden ska övervaka att utsökningsöverinspektörerna och utsökningsinspektörerna och de i 8 § avsedda andra tjänstemän som är underställda häradsfogden sköter sina uppgifter lagenligt och på tillbörligt sätt och att de följer de direktiv som givits dem. 
Häradsfogden får överföra en uppgift som han eller hon gett en underlydande tjänsteman till en annan underlydande tjänsteman eller själv överta uppgiften. 
I fråga om riksfogden, biträdande riksfogden och de ledande häradsfogdarna tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om häradsfogden. Riksfogden och biträdande riksfogden får dock inte själv överta, ge direktiv om verkställigheten av eller till någon annan överföra sådana utsökningsärenden avseende en enskild gäldenär som omfattas den ledande häradsfogdens eller häradsfogdens behörighet, och den ledande häradsfogden får inte själv överta, ge direktiv om verkställigheten av eller till någon annan överföra sådana utsökningsärenden avseende en enskild gäldenär som omfattas av häradsfogdens behörighet. Riksfogden och biträdande riksfogden får dock fatta beslut om att överföra de utsökningsärenden avseende en enskild gäldenär som omfattas av en ledande häradsfogdes eller häradsfogdes behörighet och den ledande häradsfogden fatta beslut om att överföra de utsökningsärenden avseende en enskild gäldenär som omfattas av en underlydande häradsfogdes behörighet mot den behöriga personens vilja, när det finns vägande skäl på grund av dennes sjukdom, arbetsmängd, dröjsmål i handläggningen av ärenden eller någon annan motsvarande omständighet. Beslutet ska motiveras. 
8 § 
Andra tjänstemän 
En häradsfogde får vid behov ålägga också en annan underlydande tjänsteman att utföra verkställighetsuppdrag som ska skötas av en utsökningsöverinspektör eller utsökningsinspektör, om tjänstemannen uppfyller de behörighetsvillkor för utsökningsöverinspektörer eller utsökningsinspektörer som uppdraget förutsätter. I fråga om tjänstemannen tillämpas då vad som föreskrivs om utsökningsöverinspektörer eller utsökningsinspektörer. 
11 § 
Utsökningsverkets verkställighetsorganisation 
För verkställighet som avses i denna lag finns Utsökningsverket, som hör till justitieministeriets förvaltningsområde och vars ämbetsdistrikt är hela landet. 
Vid Utsökningsverket finns regionala verksamhetsenheter för omfattande verkställighet. Bestämmelser om den regionala indelningen utfärdas genom förordning av statsrådet. Vid Utsökningsverket finns det dessutom en riksomfattande verksamhetsenhet för basverkställighet och en riksomfattande verksamhetsenhet för specialverkställighet. 
Utsökningsverket har ett verksamhetsställe i landskapet Åland. Med avvikelse från 2 mom. handläggs vid verksamhetsstället på Åland även de utsökningsärenden som avser basverkställighet vid verksamhetsenheten för omfattande verkställighet. Bestämmelser om Utsökningsverkets andra verksamhetsställen och deras uppgifter utfärdas genom förordning av justitieministeriet. 
Verksamheten ska ordnas så att den regionala tillgången till tjänster och de språkliga rättigheterna tillgodoses. 
12 § 
Ledningen av Utsökningsverket 
Riksfogden leder Utsökningsverket och är chef för centralförvaltningen. Riksfogden avgör de administrativa ärenden som Utsökningsverket ska besluta om och som det inte föreskrivs eller i arbetsordningen bestäms att någon annan tjänsteman ska avgöra. 
Riksfogden bistås av en biträdande riksfogde som är ställföreträdare för riksfogden. Biträdande riksfogden avgör med samma befogenheter som riksfogden de ärenden som biträdande riksfogden ska behandla. 
Varje verksamhetsenhet ska ha en ledande häradsfogde som chef. Denne ska leda och utveckla enhetens verksamhet, svara för resultatet av enhetens verksamhet och följa och övervaka enhetligheten i utsökningsverksamheten.(Nytt 3 mom.) 
12 a § 
Utsökningsverkets centralförvaltning 
Utsökningsverket har en centralförvaltning, som ska svara för den administrativa styrningen och utvecklingen av samt tillsynen över utsökningsverksamheten. Centralförvaltningen svarar för verksamhetens resultat. 
De i 1 mom. avsedda uppgifterna för Utsökningsverkets centralförvaltning är att 
1) sörja för Utsökningsverkets verksamhetsförutsättningar och utveckla utsökningsverksamheten enligt de mål som överenskommits med justitieministeriet, 
2) bistå justitieministeriet i den strategiska planeringen, budgetberedningen och lagberedningen, 
3) upprätthålla och utveckla de informationssystem som används inom Utsökningsverket, 
4) avgöra de fall av klagan och ersättningsyrkanden som gäller utsökningsmyndigheternas verksamhet och som ankommer på centralförvaltningen, 
5) utveckla det internationella samarbetet inom utsökningsverksamhetens förvaltning, 
6) sköta utsökningsverksamhetens övriga riksomfattande administrativa uppgifter. 
Inom centralförvaltningen kan det finnas tjänster som ledande förvaltningsfogde och förvaltningsfogde. 
Centralförvaltningen ska i sin verksamhet ta hänsyn till utmätningsmännens ställning som oberoende rättskipningsmyndigheter. 
13 § 
Arbetsordning 
I Utsökningsverkets arbetsordning bestäms det om ordnandet av arbetet vid Utsökningsverket. Arbetsordningen fastställs av riksfogden. 
I arbetsordningen bestäms det närmare om 
1) uppgiftsfördelningen mellan riksfogden och biträdande riksfogden, 
2) Utsökningsverkets ledningsgrupp, 
3) ordnandet av koncentreringen av sådana specialåtgärder som avses i 3 kap. 14 a § 2 mom., 
4) de ledande häradsfogdarnas uppgifter, 
5) grunderna för hur fördelningen av uppgifterna och den övriga organiseringen av uppgifterna ska bestämmas. 
Utsökningsverkets arbetsordning ska publiceras i Finlands författningssamling. 
Utsökningsverkets centralförvaltning ska ha en arbetsordning, som ska fastställas av riksfogden. I centralförvaltningens arbetsordning bestäms det närmare om centralförvaltningens interna organisation, uppgifter och organiseringen av dem samt om beredningen och avgörandet av ärenden. En verksamhetsenhet kan ha en arbetsordning. Arbetsordningen ska fastställas av enhetens chef. I arbetsordningen för en verksamhetsenhet kan det bestämmas närmare om enhetens uppgifter och organiseringen av dem samt om enhetens interna kompetensfördelning. 
14 § 
Utnämning och behörighetsvillkor 
Riksfogden och biträdande riksfogden utnämns av republikens president på framställning av statsrådet. Tjänsten som biträdande riksfogde tillsätts för fem år i sänder. Tjänsten tillsätts dock högst till utgången av den månad under vilken den som utnämns till tjänsten uppnår den avgångsålder som anges i 35 § i statstjänstemannalagen (750/1994). 
Utöver det som föreskrivs i 8 § 2 mom. i statstjänstemannalagen (750/1994) är behörighetsvillkoren för tjänsten som riksfogde och tjänsten som biträdande riksfogde annan högre högskoleexamen i juridik än magisterexamen i internationell och komparativ rätt samt utmärkt förtrogenhet med utsökningsverksamhet. 
De ledande häradsfogdarna, häradsfogdarna, de ledande förvaltningsfogdarna och förvaltningsfogdarna utnämns av riksfogden. En tjänst som ledande häradsfogde och en tjänst som ledande förvaltningsfogde tillsätts för fem år i sänder. Tjänsten tillsätts dock högst till utgången av den månad under vilken den som utnämns till tjänsten uppnår den avgångsålder som anges i 35 § i statstjänstemannalagen. 
Behörighetsvillkor för en tjänst som ledande häradsfogde och en tjänst som häradsfogde är annan högre högskoleexamen i juridik än magisterexamen i internationell och komparativ rätt, god förtrogenhet med utsökningsverksamhet eller i andra uppgifter förvärvad skicklighet för att kunna sköta tjänsten framgångsrikt samt de personliga egenskaper som krävs för uppgiften. En ledande häradsfogde ska dessutom ha sådan ledarförmåga som behövs för att sköta uppgiften. 
Bestämmelser om behörighetsvillkoren för tjänsterna som ledande förvaltningsfogde och förvaltningsfogde utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Bestämmelser om utnämning av utsökningsöverinspektörer och utsökningsinspektörer och om behörighetsvillkoren för dessa tjänster utfärdas genom förordning av statsrådet. Vid Utsökningsverket kan det finnas även annan personal i tjänsteförhållande. 
24 § 
Utsökningens informationssystem och utsökningsregistret 
Utsökningens informationssystem är ett för skötseln av utsökningsmyndigheternas uppgifter inrättat informationssystem som är avsett för utsökningsmyndigheternas riksomfattande bruk och som drivs med hjälp av automatisk databehandling. Utsökningsverket sörjer för driften och utvecklandet av informationssystemet. 
Till utsökningens informationssystem hör ett utsökningsregister, som förs och används med tanke på utförandet av utsökningsmyndigheternas uppgifter. 
Syftet med informationssystemet och utsökningsregistret är att främja en ändamålsenlig och gäldenärsbaserad behandling av utsökningsärendena, elektronisk kommunikation, utförandet av utsökningsförvaltningens lednings-, styrnings-, kontroll- och tillsynsuppgifter samt statistikföringen. 
25 § 
Personuppgiftsansvarig 
Personuppgiftsansvarig för utsökningsregistret är Utsökningsverket. Utsökningsverkets centralförvaltning sörjer för den allmänna driften av registret och meddelar föreskrifter om hur uppgifterna tekniskt ska föras in och behandlas. 
26 § 
Registrets datainnehåll 
I utsökningsregistret får det samlas och föras in 
27 § 
Rätt att behandla uppgifter 
Tjänstemän vid Utsökningsverket och justitieministeriet får i utsökningsärenden eller utsökningsförvaltningsärenden trots sekretessbestämmelserna behandla uppgifter som avses i 26 § i den utsträckning som de behöver det för att sköta sina tjänsteuppdrag, specialuppgifter dock endast till den del det är nödvändigt för de uppdragen. Tjänstemän vid justitieministeriet får i utsökningsförvaltningsärenden trots sekretessbestämmelserna behandla uppgifter som avses i 26 § i den utsträckning det är nödvändigt för att de ska kunna sköta sina tjänsteuppdrag. 
31 § 
Intyg ur utsökningsregistret 
Var och en har rätt att av en utsökningsmyndighet ur utsökningsregistret få ett intyg som gäller en namngiven person i dennes egenskap av svarande i ett utsökningsärende. I intyget antecknas följande uppgifter som införts under de två år som föregår dagen för begäran: 
35 § 
Utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning 
Utsökningsverket kan besluta om upprättande av en teknisk anslutning och om utlämnande av uppgifter ur utsökningsregistret med hjälp av den, om den som tar emot uppgifterna enligt lag har rätt att få uppgifter av utsökningsmyndigheterna i elektronisk form. Innan en sådan teknisk anslutning öppnas ska den som tar emot uppgifterna lägga fram utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt. 
2 kap. 
Utsökningsgrunder 
28 § 
Domstolens meddelande och utmätningsmannens intyg 
Den domstol där talan enligt 26 § har väckts ska omedelbart underrätta utmätningsmannen om saken för anteckning i utsökningens informationssystem. 
3 kap. 
Allmänna bestämmelser om förfarandet 
1 § 
Ansökan om utsökning 
Utsökning söks genom 
1) en skriftlig ansökan eller en elektroniskt meddelande till en utsökningsmyndighet, 
2) en ansökan som görs i utsökningens e-tjänst, 
3) ett elektroniskt meddelande via en teknisk anslutning till utsökningens riksomfattande informationssystem, om Utsökningsverket har beviljat sökanden tillstånd till detta (informationssystemssökande). 
En skriftlig ansökan ska undertecknas av sökanden eller, om sökanden inte själv har upprättat den, av den som upprättat ansökan. 
Den som yrkesmässigt bedriver indrivningsverksamhet samt ett offentligt samfundska lämna in ansökan om utsökning till en utsökningsmyndighet på det sätt som avses i 1 mom. 2 eller 3 punkten. En ansökan om utsökning som lämnats in på något annat sätt behandlas inte. En ansökan om utsökning som lämnats in på något annat sätt behandlas dock, om ansökan inte går att upprätta på det sätt som avses i de punkterna. 
2 § 
Innehållet i ansökan om utsökning 
Om flera gäldenärer ansvarar för sökandens fordran eller någon del av den och ett annat utsökningsärende som gäller fordran redan är anhängigt eller anhängiggörs samtidigt, ska det i ansökan anges vem som är gäldenär i det ärendet. 
7 § 
Ingivande av utsökningsgrunden och av fordringsbevis i efterhand 
Om ansökan har gjorts i elektronisk form men det till den ska fogas en skriftlig utsökningsgrund eller ett skriftligt fordringsbevis, ska handlingen ges in till en utsökningsmyndighet inom tre veckor efter det att ärendet blivit anhängigt. Samtidigt ska det uppges till vilken ansökan handlingen hänför sig. 
8 § 
Tidpunkt för anhängigblivande 
Ett utsökningsärende blir anhängigt när ansökan om utsökning kommer in till en utsökningsmyndighet eller till utsökningens informationssystem, om det inte senare framkommer att det inte fanns förutsättningar för att ansökan skulle bli anhängig. 
11 § 
Fullmakt för ombud 
En advokat, ett offentligt rättsbiträde, ett rättegångsbiträde med tillstånd och det ombud som en informationssystemssökande har uppgett i sin ansökan får företräda sin huvudman utan att visa upp en fullmakt, om inte utmätningsmannen bestämmer något annat. Andra ombud ska visa upp en av huvudmannen undertecknad fullmakt, om inte rätten att vara ombud kan anses vara otvivelaktig. För att lyfta medel och omhänderta egendom ska alla ombud ha en fullmakt som uttryckligen berättigar till detta, eller ska denna rätt anges i informationssystemsansökan. 
En fullmakt kan sändas med hjälp av en elektronisk dataöverföringsmetod. Om utmätningsmannen ifrågasätter fullmaktens äkthet ska denne kräva att ombudet sänder fullmakten i original. 
Utsökningsverket kan på borgenärens begäran besluta att fullmakten ska registreras i utsökningens informationssystem i syfte att visa ombudets rätt att företräda sin huvudman, om det är uppenbart att verkställighetens tillförlitlighet inte blir lidande av det. Ombudet behöver då inte visa upp någon annan fullmakt, om inte utmätningsmannen bestämmer något annat. En i informationssystemet registrerad fullmakt ska omedelbart återkallas om den som utfärdat fullmakten begär det. 
13 § 
Ansvarig utmätningsman 
Alla utsökningsärenden som gäller en och samma svarande behandlas av 
1) en och samma häradsfogde och utsökningsöverinspektör samt utsökningsinspektör (ansvarig utmätningsman), eller 
2) en och samma häradsfogde och en grupp av flera utsökningsöverinspektörer eller utsökningsinspektörer som i samarbete behandlar utsökningsärenden (indrivningsgrupp). 
Ansvariga utmätningsmän i de fall som avses i 1 mom. 2 punkten är häradsfogden och den till indrivningsgruppen hörande utsökningsöverinspektör eller utsökningsinspektör som häradsfogden utsett till ansvarig utmätningsman i de utsökningsärenden som gäller svaranden i fråga. 
En ansvarig utmätningsman är behörig i hela landet. Samma behörighet har en annan till indrivningsgruppen hörande utmätningsman när han eller hon utför verkställighetsåtgärder i utsökningsärenden som behandlas av indrivningsgruppen. 
14 § 
Bestämmande av ansvarig utmätningsman vid omfattande verkställighet 
Ansvarig utmätningsman för en svarande som är en fysisk person som inte är näringsidkare är en utmätningsman på svarandens boningsort eller den ort där svaranden har sin hemvist. 
Ansvarig utmätningsman för en svarande som är näringsidkare eller ett bolag eller någon annan sammanslutning är en utmätningsman på den ort där svarandens verksamhetsställe finns. Om svaranden inte har ett faktiskt verksamhetsställe i Finland, är utmätningsmannen på svarandens hemort ansvarig utmätningsman. 
Om förrättningarna i sin helhet eller huvudsakligen hålls av någon annan utmätningsman än den som avses i 1 eller 2 mom. och det inte finns några andra anhängiga utsökningsärenden som gäller samma svarande, är en utmätningsman på förrättningsplatsen ansvarig utmätningsman. 
Om svaranden inte har boningsort, hemvist, hemort eller verksamhetsställe i Finland eller om dessa inte är kända eller om det finns flera alternativ som uppfyller förutsättningarna i denna paragraf för bestämmande av ansvarig utmätningsman, är en utmätningsman på det verksamhetsställe där det är mest ändamålsenligt att verkställigheten sker ansvarig utmätningsman. 
14 a § 
Bestämmande av ansvarig utmätningsman vid annan verkställighet 
Om utsökningsärenden som gäller en svarande behandlas vid en verksamhetsenhet för basverkställighet eller specialverkställighet, är en utmätningsman vid verksamhetsenheten ansvarig utmätningsman. 
För att verkställigheten ska kunna ordnas på ett ändamålsenligt sätt får vissa verkställighetsåtgärder som kräver specialkunskaper (specialåtgärder) koncentreras till vissa utmätningsmän, som då i fråga om dessa åtgärder är ansvariga utmätningsmän. Närmare bestämmelser om dessa specialåtgärder utfärdas genom förordning av statsrådet. 
När verkställigheten koncentreras ska svarandens faktiska möjligheter att bevaka sina intressen tryggas på tillbörligt sätt. 
15 § 
Byte av ansvarig utmätningsman 
Den ansvarige utmätningsmannen ska överföra ärendet till en ny utmätningsman, om en förändring sker i den omständighet enligt 14 eller 14 a § på basis av vilken den ansvarige utmätningsmannen bestäms. En icke-slutförd förrättning eller en verkställighet som annars snart upphör kan dock slutföras i form av handräckning, om det inte är mer ändamålsenligt att ärendet överförs. 
Vid byte av ansvarig utmätningsman ska gäldenären underrättas om den nye ansvarige utmätningsmannen och dennes kontaktinformation.(Nytt 2 mom.) 
15 a § 
Förbud mot att söka ändring i fråga om bestämmande av ansvarig utmätningsman 
Ändring får inte sökas särskilt i fråga om bestämmande av ansvarig utmätningsman. 
19 § 
Utförande av interimistiska åtgärder 
En interimistisk åtgärd får utföras också av en annan utmätningsman än den ansvarige utmätningsmannen. En utsökningsöverinspektör får utföra en interimistisk åtgärd i ett ärende där häradsfogden har uteslutande behörighet och en utsökningsinspektör i ett ärende där utsökningsöverinspektören har behörighet. 
33 § 
Meddelande om anhängighet 
När en ansökan har kommit in till den ansvarige utmätningsmannen, ska svaranden utan dröjsmål ges ett meddelande om att ärendet har blivit anhängigt. Ett meddelande behöver inte ges, om svarandens vistelseort inte har kunnat redas ut eller om det finns anledning att anta att meddelandet kännbart försvårar verkställigheten. Meddelandet ska innehålla 
1) uppgift om vilken dag ärendet har blivit anhängigt och behövliga ärendehanteringsuppgifter, 
2) uppgift om den ansvarige utsökningsöverinspektören eller utsökningsinspektören samt dennes kontaktinformation och även annan behövlig kontaktinformation, 
3) uppgift om gäldenärens lagenliga rätt att genom ställande av säkerhet förhindra verkställigheten, 
4) betalningsuppmaning, flyttningsuppmaning eller annan uppmaning att uppfylla den i utsökningsgrunden angivna skyldigheten, 
5) en uppmaning att ta kontakt och uppgift om möjligheten att bli hörd, 
6) uppgift om att utmätning av annat än periodisk inkomst kan förrättas utan förhandsmeddelande, och uppgift om gäldenärens rätt att anvisa egendom för utmätning eller eventuellt förhandsmeddelande om utmätning och kallelse till förrättningen, 
7) annan information och andra meddelanden som anses behövliga. 
Till en informationssystemssökande ges ett meddelande om anhängighet eller annat motsvarande meddelande i enlighet med respektive tillstånd. 
40 § 
Bevislig delgivning 
Om delgivningen inte heller lyckas på det sätt som avses i 2 mom., ska en kopia av den handling som ska delges sändas under mottagarens adress, om en sådan adress är känd. Annan delgivning behöver inte vidtas. Handlingarna förvaras därefter vid Utsökningsverkets verksamhetsställe i fråga, där mottagaren kan få dem. 
64 § 
Allmän bestämmelse 
Utsökningsverket har trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få nedan angivna uppgifter, handlingar och material centralt och lämna ut dem till utmätningsmännen för användning i enskilda utsökningsärenden, om det är ändamålsenligt att uppgifterna inhämtas centralt. 
69 § 
Allmän bestämmelse 
Bestämmelser om offentligheten i fråga om utsökningsmyndigheternas handlingar finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Utöver vad som i den lagen eller någon annan lag föreskrivs om utsökningsmyndigheternas rätt och skyldighet att lämna ut uppgifter, har utsökningsmyndigheterna trots sekretessbestämmelserna rätt att lämna ut uppgifter i enlighet med 70—73 §. Uppgifter får också lämnas ut till en annan utsökningsmyndighet för handläggningen av ett utsökningsärende samt till justitieministeriet och Utsökningsverkets centralförvaltning för handläggningen av administrativa uppgifter. Bestämmelser om offentligheten i fråga om uppgifterna i utsökningsregistret och om utlämnande av dem finns i 1 kap. 
108 § 
Handräckning av andra myndigheter 
En utsökningsöverinspektör får begära handräckning av andra myndigheter om ärendet är brådskande. 
4 kap. 
Utmätning 
83 § 
Betalningstidpunkt 
Kontantbetalning anses ha skett när pengarna har betalats till en utsökningsmyndighet. 
10 kap. 
Självrättelse, verkställighetstvist, avbrytande av verkställighet och förvaltningsklagan 
27 § 
Anförande och avgörande av förvaltningsklagan 
Förvaltningsklagan får anföras över att en utsökningsmyndighet har förfarit lagstridigt eller underlåtit att fullgöra sin skyldighet. Klagan anförs hos Utsökningsverkets centralförvaltning. 
Klagan avgörs av riksfogden eller en av riksfogden förordnad ledande förvaltningsfogde. Klagan som anförts över åtgärder av riksfogden eller biträdande riksfogden avgörs av justitieministeriet. 
På klagan tillämpas vad som i 8 a kap. i förvaltningslagen föreskrivs om förvaltningsklagan.(Nytt 3 mom.) 
11 kap. 
Sökande av ändring i utmätningsmannens förfarande 
2 a § 
Hur behörig domstol bestäms 
Ändring söks hos den tingsrätt inom vars domkrets den fysiska person som är svarande i utsökningsärendet har sin hemvist eller vanliga vistelseort. 
Om svaranden i ett utsökningsärende är en juridisk person, söks ändring hos den tingsrätt inom vars domkrets den juridiska personen har sin hemort eller där den juridiska personens förvaltning huvudsakligen sköts. 
Ändringssökande som enbart gäller fast egendom kan också prövas av den tingsrätt inom vars domkrets den fasta egendomen finns. 
Om ingen tingsrätt är behörig med stöd av 1—3 mom., söks ändring hos den tingsrätt inom vars domkrets verkställighetsåtgärden har utförts. 
3 § 
Anförande och återkallande av besvär 
Besvärsskriften ska lämnas in till Utsökningsverket senast den sista dagen av den i 5 och 6 § föreskrivna tiden före tjänstetidens utgång. Besvärsskriften får lämnas in skriftligen eller som elektroniskt meddelande. Om besvären försenas går besvärsrätten förlorad. 
4 § 
När besvären blir anhängiga 
Besvären blir anhängiga i den behöriga tingsrätten när besvärsskriften har kommit in till Utsökningsverket. Besvärshandlingarna och kopior av utsökningshandlingarna i ärendet ska genast skickas till tingsrätten. Samtidigt ska utmätningsmannen till tingsrätten lämna en redogörelse för huruvida besvärsskriften har kommit in inom föreskriven tid. 
Om besvärsskriften inom föreskriven tid har lämnats in till den behöriga tingsrätten, anses besvären ha blivit anhängiga på korrekt sätt. Besvärsskriften eller en kopia av den ska genast skickas till den utmätningsman som fattat beslutet eller utfört åtgärden. 
10 § 
Häradsfogdens utlåtande 
Om det i besvärsskriften begärs att verkställigheten ska avbrytas, ska häradsfogden utan dröjsmål skicka sitt utlåtande om avbrottet till tingsrätten. Till övriga delar ska häradsfogden skicka sitt utlåtande om besvären inom två veckor från det att besvärsskriften kom in. Tingsrätten kan av grundad anledning förlänga denna tid. 
11 § 
Utlåtandets innehåll 
Häradsfogden ska i sitt utlåtande redogöra för verkställighetsåtgärderna och ge ett motiverat ställningstagande till de yrkanden som framställs i besvärsskriften och de omständigheter som yrkandet grundar sig på. Vidare ska i utlåtandet uppges parterna i utsökningsärendet, i vilket skede verkställigheten befinner sig samt om verkställigheten eventuellt avbrutits och när avbrottet upphör. Till utlåtandet ska på lämpligt sätt fogas de berördas delgivningsadresser och övriga kontaktinformation. 
18 § 
Anvisning om anförande av klagan 
Om det i besvärsskriften ingår en anmälan om att utmätningsmannen har vidtagit en oriktig tjänsteåtgärd eller underlåtit att utföra en åtgärd, och anmälan inte kan prövas som en ändringsansökan, ska tingsrätten till denna del lämna besvären utan prövning och anvisa den som anfört besvär att anföra klagan över saken hos Utsökningsverkets centralförvaltning. 
20 § 
Rättegångskostnader 
Om en utomståendes besvär godkänns, kan det på den utomståendes yrkande bestämmas att staten helt eller delvis ska ersätta dennes skäliga rättegångskostnader, om det med beaktande av omständigheterna kan anses oskäligt att den utomstående ska bära kostnaderna. Det kan bestämmas att staten ska ersätta rättegångskostnaderna också för en part i utsökningen, om det i saken har skett ett uppenbart fel som borde ha rättats genom självrättelse. Innan det bestäms att staten ska ersätta kostnaderna ska Utsökningsverkets centralförvaltning höras. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Genom denna lag upphävs lagen om landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland (619/2012) och lagen om Riksfogdeämbetet (519/2009). 
Vad som i 1 kap. 14 § 3 mom. föreskrivs om tillsättande av en tjänst som ledande häradsfogde för viss tid gäller inte en tjänsteman som utnämns till tjänsten när den tillsätts första gången, om tjänstemannen i fråga vid ikraftträdandet av denna lag är utnämnd till en ordinarie tjänst som ledande häradsfogde. 
På besvär som är anhängiga vid ikraftträdandet av denna lag tillämpas 11 § 2 § 3 mom. i den lydelse det hade vid ikraftträdandet av denna lag. Lagens 11 kap. 2 a § tillämpas inte på besvär som har blivit anhängiga före ikraftträdandet av lagen. 
Vid ikraftträdandet av denna lag ombildas tjänsterna vid utsökningsverken och Riksfogdeämbetet till gemensamma tjänster för Utsökningsverket. Sådan ombildning av tjänsten som avses här kräver inte den till tjänsten utnämnda tjänstemannens samtycke.(Nytt 5 mom.) 
2. 
Lag 
om ändring av lagen om stämningsmän 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om stämningsmän (505/1986) 1 och 2 § samt 6 § 1 mom., sådana de lyder i lag 690/2016, som följer: 
1 § 
Stämningsmän 
Stämningsmän på tjänstens vägnar är förmännen för stämningsmännen, stämningsmännen och utsökningsöverinspektörerna. 
2 § 
Stämningsmännens verksamhetsområde 
Verksamhetsområdet för en stämningsman som är anställd vid en domstol utgörs av domkretsen. Verksamhetsområdet för en utsökningsöverinspektör och för en sådan häradsfogde som enligt 6 § är berättigad att verkställa stämning och delgivning utgörs av hela landet. För andra som enligt 6 § är berättigade att verkställa stämning och delgivning är verksamhetsområdet det ämbetsdistrikt där de är behöriga i sin huvudsyssla. 
6 § 
Andra som har rätt att verkställa delgivning 
Berättigad att, så som en stämningsman, verkställa stämning och delgivning är 
1) en polisman, åklagare, häradsfogde, gränsbevakningsman, anhållningsberättigad tullman eller till uppgiften förordnad annan tullman samt tingsnotarie, 
2) en tjänsteman som har förordnats till det av chefen för en domstol eller en polisinrättning och som är anställd vid myndigheten i fråga, 
3) en fängelsedirektör eller en tjänsteman vid ett fängelse som förordnats till det av fängelsedirektören, när en myndighet begär det och den som ska stämmas eller ta emot delgivningen är en fånge, 
4) inom försvarsmakten en tjänsteman som förordnats till det av kommendören för en truppavdelning eller en med denne jämställbar förman, när en myndighet begär det och den som ska stämmas eller ta emot delgivningen är en person som avses i 45 kap. i strafflagen (39/1889), samt 
5) vid finska beskickningar en av utrikesministeriet till uppgiften befullmäktigad honorärkonsul eller person som arbetar vid beskickningen. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
3. 
Lag 
om ändring av 2 § i samiska språklagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i samiska språklagen (1086/2003) 2 § 1 mom. 7 punkten, sådan den lyder i lag 1340/2014, som följer: 
1 kap. 
Allmänna bestämmelser 
2 § 
Lagens tillämpningsområde 
De myndigheter som denna lag tillämpas på är 
1) de kommunala organen i Enare, Enontekis, Sodankylä och Utsjoki kommuner samt organen i sådana samkommuner till vilka någon av dessa kommuner hör, 
2) de domstolar och myndigheter inom den statliga distrikts- och lokalförvaltningen vilkas ämbetsdistrikt helt eller delvis omfattar de kommuner som nämns i 1 punkten, 
3) de regionförvaltningsverk och närings-, trafik- och miljöcentraler vilkas verksamhetsområde helt eller delvis omfattar de ovannämnda kommunerna, och organ som är verksamma vid dem, 
4) sametinget, samedelegationen samt byastämmor som avses i 42 § i skoltlagen (253/1995), 
5) justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsman, 
6) konsumentombudsmannen, konsumenttvistenämnden, diskrimineringsombudsmannen, jämställdhetsombudsmannen, diskriminerings- och jämställdhetsnämnden, dataombudsmannen och datasekretessnämnden, 
7) Utsökningsverket, Skatteförvaltningen, Folkpensionsanstalten, Lantmäteriverket och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, 
8) statliga förvaltningsmyndigheter, när de som besvärsmyndigheter behandlar ärenden som har inletts hos de förvaltningsmyndigheter som avses och nämns i 1—7 punkten. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
4. 
Lag 
om ändring av lagen om ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel (17/2017) 4 §, 7 § 2 mom., 8 §, 10 § 2 mom., 13 § 4 mom. och 18 § som följer: 
4 § 
Inhämtande av kontoinformation 
I Finland är utmätningsmannen den myndighet som är behörig att inhämta kontoinformation enligt artikel 14 i förordningen. 
Begäran om inhämtande av kontoinformation ska i Finland sändas till utmätningsmannen eller till Utsökningsverkets centralförvaltning, som ska sända begäran vidare till utmätningsmannen. Utmätningsmannen har med stöd av begäran rätt att få kontoinformation på det sätt som anges i 3 kap. 64—68 § i utsökningsbalken. 
7 § 
Förfarandet vid verkställighet av ett beslut om kvarstad 
Om bankkontot finns i Finland ska de handlingar som avses i artikel 23.3 i förordningen sändas till utmätningsmannen eller till Utsökningsverkets centralförvaltning, som ska sända handlingarna vidare till utmätningsmannen. Utmätningsmannen ska efter att ha tagit emot handlingarna ge ett föreläggande enligt artikel 24.1 i förordningen om genomförande av beslutet om kvarstad och sända det till banken. 
8 § 
Förfarandet vid frigörande av överskjutande belopp 
Fordringsägaren ska i Finland sända ansökan om frigörande av överskjutande belopp enligt artikel 27.2 i förordningen till den utmätningsman som gett en förklaring enligt artikel 25 om att bankmedel har belagts med kvarstad eller till Utsökningsverkets centralförvaltning, som ska sända ansökan vidare till utmätningsmannen. 
10 § 
Delgivning i Finland av ett beslut om kvarstad som meddelats i en annan medlemsstat 
Om något av de bankkonton som beslutet om kvarstad avser finns i Finland, ska de handlingar som är föremål för delgivning sändas till utmätningsmannen eller till Utsökningsverkets centralförvaltning, som ska sända handlingarna vidare till utmätningsmannen. Utmätningsmannen ska delge gäldenären handlingarna i enlighet med artikel 28.3 i förordningen samt 11 § 2 mom. 
13 § 
Rättsmedel mot verkställighet av ett beslut om kvarstad 
En sådan ansökan om rättsmedel som avses i 1 eller 3 mom. kan sändas också till Utsökningsverkets centralförvaltning, som ska sända ansökan vidare till utmätningsmannen. 
18 § 
Översättningar 
Handlingar som enligt artikel 49.2 i förordningen ska lämnas in till domstolen, Utsökningsverkets centralförvaltning eller utmätningsmannen ska åtföljas av en översättning till finska, svenska eller engelska. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Utskottets förslag till uttalande
Riksdagen förutsätter att regeringen noga ger akt på hur den ändrade organisationen och uppdelningen av verkställigheten i samband med den nya strukturen på utsökningen fungerar och vilka effekterna blir samt att den lämnar lagutskottet en rapport om saken före utgången av 2022. I uppföljningen och rapporten ska särskild uppmärksamhet ägnas åt reformutfallet när det gäller gäldenärernas och borgenärernas ställning, rättssäkerheten och de språkliga rättigheterna, verkställighetens kvalitet, sakkunskapen och indrivningsresultatet samt de besparingar som eftersträvas genom reformen.  
Helsingfors 1.3.2019 
I den avgörande behandlingen deltog
ordförande
Kari
Tolvanen
saml
vice ordförande
Eva
Biaudet
sv
medlem
Eeva-Johanna
Eloranta
sd
medlem
Ari
Jalonen
blå
medlem
Johanna
Karimäki
gröna
medlem
Pia
Kauma
saml
medlem
Suna
Kymäläinen
sd
medlem
Antero
Laukkanen
kd
medlem
Ilmari
Nurminen
sd
medlem
Veera
Ruoho
saml
medlem
Mari-Leena
Talvitie
saml
medlem
Ville
Tavio
saf.
Sekreterare var
utskottsråd
Marja
Tuokila
utskottsråd
Mikko
Monto.
Senast publicerat 4.3.2019 10:00