1. Lag om ändring av lagen om europeiskt småmålsförfarande

4 a §. Förnyad prövning.

I paragrafen finns bestämmelser om det förfarande som ska iakttas när en ansökan om förnyad prövning av en dom behandlas på det sätt som anges i artikel 18 i småmålsförordningen. Enligt paragrafen prövas ansökan med iakttagande i tillämpliga delar av 31 kap. 3—5 och 14 a § i rättegångsbalken i den domstol som har meddelat den lagakraftvunna domen. 

Lagutskottet påpekar att det i 31 kap. 3 § 2 mom. i rättegångsbalken hänvisas till dess 15 kap. 1 § 4 mom., enligt vilket en sökande i högsta domstolen ska anlita rättegångsombud eller rättegångsbiträde i ärenden som gäller klagan på grund av domvilla eller återbrytande av dom. Utskottet konstaterar för tydlighetens skull att det i rättegångsbalkens 15 kap. 1 § 4 mom. föreskrivs om ombudstvång vid handläggning uttryckligen i högsta domstolen av de ärenden som avses i momentet. I förarbetena till bestämmelsen (RP 318/2010 rd, s. 53) sägs det att bestämmelsen inte gäller extraordinärt ändringssökande i hovrätten eller andra domstolar. Lagutskottet noterar dessutom att det enligt artikel 10 i småmålsförordningen inte ska vara obligatoriskt att företrädas av en advokat eller annan jurist. När de bestämmelser i rättegångsbalken som avses i den föreslagna 4 a § i tillämpliga delar tillämpas på en ansökan om förnyad prövning, är den som gör ansökan således inte skyldig att anlita ett rättegångsombud eller rättegångsbiträde i högsta domstolen utan bestämmelsen i artikel 10 i förordningen blir direkt tillämplig till dessa delar.  

3. Lag om ändring av 2 § i lagen om domstolsavgifter

2 §. Rättegångsavgiftens storlek.

I paragrafen finns bestämmelser om rättegångsavgiftens storlek. Det föreslås att i 6 mom. görs en precisering enligt vilken 86 euro ska tas ut i rättegångsavgift för behandlingen av ett tvistemål i tingsrätten, om målet behandlas i förfarandet för betalningsföreläggande eller småmålsförfarandet. Syftet med preciseringen är att klarlägga att det inte i momentet föreskrivs om avgifter som tas ut för behandling av ett mål i besvärsinstans. Det framgår av propositionsmotiven (RP, s. 12) att för behandling av ett mål i besvärsinstans tas rättegångsavgift ut i enlighet med lagen om domstolsavgifter på samma sätt som i fråga om tvistemål som anhängiggjorts i det nationella förfarandet. 

Lagutskottet framhåller att det av de preciserade bestämmelser som föreslås i 2 § 6 mom. i lagen om domstolsavgifter inte tydligt framgår vilken avgift som ska tas ut för förnyad prövning av ett betalningsföreläggande eller av en dom som meddelats i småmålsförfarandet (4 a § i lagförslag 1 eller 4 a § i lagförslag 2). Lagutskottet anser därför att momentet bör förtydligas. 

Vid behandlingen av propositionen bedömde lagutskottet om den avgift som tas ut ska vara densamma som vid nationellt extraordinärt ändringssökande eller densamma som vid handläggning av ansökningsärenden enligt rättegångsbalkens 8 kap. 

Lagutskottet påpekar att ändring i ett betalningsföreläggande inte får sökas med ordinära rättsmedel. Enligt propositionen ska ansökan om förnyad prövning av ett betalningsföreläggande behandlas vid Helsingfors tingsrätt. Ingen annan domstol i Finland är behörig att utfärda betalningsföreläggande. Ansökan om förnyad prövning av en dom som meddelats i småmålsförfarandet kan för sin del behandlas i den domstol som har meddelat den lagakraftvunna domen i småmålet, dvs. i samtliga instanser. 

Det framgår av propositionen (RP, s. 8, 10 och 11—12) att förnyad prövning när det gäller både småmål och betalningsförelägganden i sak är ett extraordinärt rättsmedel som står till gäldenärens förfogande vid sidan av de nationella extraordinära rättsmedlen. Eftersom förnyad prövning i sak är ett extraordinärt rättsmedel, är det enligt lagutskottet motiverat att ta ut samma avgift vid behandling av ärenden i de nu aktuella förfarandena som vid behandling i ett nationellt förfarande för extraordinärt ändringssökande. Enligt 2 § i lagen om domstolsavgifter (1455/2015) tas det ut en avgift på 500 euro för behandling av mål och ärenden som gäller extraordinärt ändringssökande i tingsrätten. Enligt lagens 4 § 2 mom. tas å andra sidan ingen avgift ut om en extraordinär ändringsansökan bifalls. Men för behandling av ansökningsärenden tas rättegångsavgift ut oberoende av ärendets utgång. För ansökningsärendenas del finns det således ingen möjlighet att inte ta ut avgift om ansökan bifalls. Även det sistnämnda talar enligt lagutskottet för att avgiften ska bestämmas enligt reglerna om extraordinärt ändringssökande. Lagutskottet kan inte heller se någon grund för att ta ut rättegångsavgift för förnyad prövning, som kan jämställas med de nationella extraordinära rättsmedlen, utifrån andra grunder än de som gäller vid behandling av nationella extraordinära ändringsansökningar. 

Lagutskottet föreslår därför att 2 § 6 mom. i lagförslag 2 kompletteras med en mening om att en ansökan om förnyad prövning av en dom ska jämställas med en extraordinär ändringsansökan vid tillämpningen av denna lag.