2. Lag om verkställighet av kombinationsstraff
1 kap. Allmänna bestämmelser.
2 §. Syftet med och innebörden av en övervakningstid.
Det framgår av 2 c kap. 11 § i lagförslag 1 att kombinationsstraffet består av ovillkorligt fängelse och av en omedelbart därpå följande övervakningstid på ett år. I det nu aktuella lagförslag 2 föreskrivs det särskilt om övervakningen och verkställigheten av kombinationsstraff. Med beaktande av detta anser utskottet att det är informativt att övervakningstidens längd också framgår av lagförslag 2. Utskottet föreslår ett sådant tillägg i 2 § 1 mom.
2 kap. Beredning av placering i övervakning.
8 §. Plan för strafftiden och tidsplan.
I 1 mom. sägs det att en plan för strafftiden som avser övervakningstiden ska utarbetas i god tid innan fången placeras i sådan övervakning. Vid beredning av planen ska fången höras. I 2 mom. finns det en förteckning över vad planen för strafftiden ska innehålla, såsom skyldigheten att stanna i bostaden och avhålla sig från att använda droger samt innehållet i verksamhetsskyldigheten, övervakarmöten, begränsningar i rörelsefriheten och övriga skyldigheter som är nödvändiga med tanke på verkställigheten av kombinationsstraffet. På samma sätt som den plan för strafftiden som avses i fängelselagen (767/2005) är den plan som avses här inte ett överklagbart beslut (se den nya 36 §). Utskottet betonar också att de begränsningar och bestämmelser som ingår i planen ska vara nödvändiga för att säkerställa verkställigheten av övervakningstiden och stå i samklang med proportionalitetsprincipen. Det är också viktigt att fången i enlighet med 5 mom. ges en noggrann utredning av innehållet i de bestämmelser och skyldigheter som hänför sig till övervakningstiden och av påföljderna av brott mot dessa.
9 §. Beredning av verkställigheten av en övervakningstid.
Enligt 2 mom. har Brottspåföljdsmyndigheten i frågor som gäller utredning av förutsättningarna för övervakningstiden eller iakttagandet av bestämmelserna i planen för strafftiden rätt att efter behov vara i kontakt med myndigheter och privata sammanslutningar som berörs av verkställigheten av övervakningstiden. Målet för kontakterna ska vara att säkerställa att det skapas så goda förutsättningar som möjligt för verkställigheten av övervakningstiden.
I lagen om verkställighet av samhällspåföljder ingår en bestämmelse om kostnadsfördelningen mellan Brottspåföljdsmyndigheten och kommunen (12 § 2 mom.). Någon sådan bestämmelse finns inte i det nu aktuella lagförslaget. Utskottet anser att en sådan bestämmelse är motiverad och behövs också nu, för att fördelningen av kostnader mellan de olika aktörerna ska vara klar och tydlig, och föreslår att bestämmelsen tas in som ett nytt 3 mom. i denna paragraf. I bestämmelsen sägs det att vid samordnandet av stödåtgärderna under den övervakningstid som ingår i kombinationsstraffet svarar kommunen för kostnaderna för den kommunala basservicen och Brottspåföljdsmyndigheten för kostnaderna för den verksamhet som hänför sig till verkställigheten av kombinationsstraffet. Bestämmelsen motsvarar gängse praxis när det gäller kostnadsfördelningen. Den medför inga nya skyldigheter för kommunerna och inte heller några nya anslagsbehov för Brottspåföljdsmyndigheten. Av utskottets förslag till komplettering följer att 3 mom. i lagförslaget blir 4 mom.
3 kap. Skyldigheter för den övervakade och övervakning av att skyldigheterna fullgörs.
13 §. Kontroll av drogfrihet.
I paragrafen föreskrivs det om utandnings-, saliv- eller blodprov för kontroll av drogfriheten. Det finns ingen bestämmelse om att berusningstillstånd kan konstateras utan att prov tas som skulle motsvara fängelselagen (16 kap. 7 § 2 mom.), lagen om verkställighet av samhällspåföljder (22 § 2 mom.) eller lagen om övervakad frihet på prov (629/2013, 19 § 2 mom.). Utskottet anser att det är motiverat och behövligt att 2 mom. kompletteras med sådana bestämmelser.
15 §. Ändring av planen för strafftiden.
I paragrafen föreskrivs det om de situationer när planen för strafftiden kan ändras. Det finns inga bestämmelser om hörande av den övervakade eller delgivning av planen för strafftiden med den övervakade. Eftersom det finns bestämmelser om hörande och delgivning i förvaltningslagen, är det inte absolut nödvändigt med sådana bestämmelser. Men när man beaktar att det finns uttryckliga bestämmelser om hörande och delgivning i 8 §, som gäller planen för strafftiden, är det för klarhetens och konsekvensens skull motiverat att ta in bestämmelser om saken också i paragrafen om ändring av planen (ett nytt 3 mom.).Likaså är det motiverat att tillämpa bestämmelserna i 8 § också på den utredning som ges den övervakade om ändringarna i planen för strafftiden.
16 §. Hinder för verkställighet av övervakningstid.
Paragrafen gäller hinder för fortsatt verkställighet av övervakningstid och följderna av detta. I 1 mom. föreskrivs det om situationer där den övervakade byter sin i 4 § avsedda bostad eller där förhållandena ändras på ett sådant sätt att övervakningstiden inte längre kan verkställas där. Det föreligger då ett hinder för den övervakade att stanna i den bostad som bestämts i planen för strafftiden. I det fall som avses i bestämmelsen ska Brottspåföljdsmyndigheten reda ut om övervakningstiden kan verkställas i någon annan bostad eller på någon annan plats som bestäms för den övervakade i planen för strafftiden. Om verkställigheten av övervakningstiden inte kan fortsätta eller om tillräcklig övervakning inte kan ordnas på grund av ett hinder som avses i 1 mom. eller på grund av att den övervakade drabbas av en sjukdom eller en olycka som kräver institutionsvård eller något annat liknande hinder, ska den övervakade enligt 2 mom. tas i förvar, och domstolen kan enligt 3 mom. förvandla den oavtjänade delen av övervakningstiden till ovillkorligt fängelse. Utskottet konstaterar att det hinder för verkställighet av övervakningstid som avses i bestämmelsen kan uppstå av orsaker som den övervakade inte kan påverka. I sådana fall bör förändringarna i förhållandena hindra verkställigheten bara i sista hand och endast om det är absolut nödvändigt. Utskottet betonar också att det hinder som avses i bestämmelsen inte ska tolkas extensivt.
17 §. Säkerhetskontroll.
Syftet med de i paragrafen föreslagna säkerhetskontrollerna är enligt propositionen att säkerställa säkerheten och upprätthålla ordningen vid verkställigheten av den övervakningstid som hör till ett kombinationsstraff (s. 34). Med stöd av 3 mom. har en tjänsteman vid Brottspåföljdsmyndigheten rätt att frånta den övervakade föremål eller ämnen som påträffas vid säkerhetskontrollen och som kan äventyra säkerheten för en person eller vars innehav i övrigt har förbjudits i lag eller med stöd av lag. Enligt propositionsmotiven kan den övervakade också fråntas till exempel skjutvapen som innehas utan tillstånd eller narkotika som påträffas i hans eller hennes besittning. Bestämmelsen ger däremot inte rätt att frånta exempelvis en kökskniv. Utskottet menar ändå att det med tanke på både övervakarens säkerhet och den allmänna säkerheten kan vara problematiskt om den övervakade hämtar till exempel ett eggvapen eller något motsvarande föremål, såsom en flaska eller ett bobollsträ, till ett övervakarmöte. Om ett sådant föremål kan äventyra säkerheten, kan det enligt utskottets mening fråntas vid säkerhetskontrollen.
19 §. Grovt brott mot skyldigheter.
Paragrafen gäller en situation där den övervakade bryter grovt mot sina skyldigheter under övervakningstiden. Om domstolen konstaterar att den övervakade grovt brutit mot sina skyldigheter, ska den förvandla den oavtjänade delen av övervakningstiden till ovillkorligt fängelse.
I 1 mom. uppräknas gärningssätten för grovt brott mot skyldigheter. Där nämns inte att gärningssätten även omfattar begående av brott under övervakningstiden. Förslaget avviker här från det som i 26 § i lagen om övervakad frihet på prov föreskrivs om övervakad frihet på prov. I den bestämmelsens 1 mom. sägs det att om den som har placerats i frihet på prov gör sig skyldig till ett brott eller grovt och uppsåtligen bryter mot sina skyldigheter enligt denna lag, kan friheten på prov återkallas för viss tid eller helt och hållet, dock högst till den del den ännu inte har avtjänats. Personen i fråga ska i detta fall återförpassas till fängelse för att avtjäna den del av friheten på prov som har återkallats. Det är ändå motiverat att förslaget på denna punkt avviker från det som föreskrivs om övervakad frihet på prov, eftersom övervakad frihet på prov och övervakningstiden i ett kombinationsstraff inte här kan jämställas med varandra när man beaktar att övervakad frihet på prov formellt sett fortfarande är fängelsetid, vilket övervakningstiden i ett kombinationsstraff inte är. Den valda lösningen betonar också strävan att anpassa den övervakade till samhället. Detta går bäst om övervakningstiden avtjänas från början till slut utan avbrott. Det bör också noteras att en övervakad som begår ett nytt brott under övervakningstiden kan förordnas att häktas, om det finns förutsättningar för häktning.
Enligt 2 mom. ska brott mot skyldigheter betraktas som grova också när den övervakade bryter mot sina skyldigheter enligt 12 eller 13 § på ett sätt som uppvisar uppenbar likgiltighet för avtjänandet av övervakningstiden. Enligt regeringens proposition visar t.ex. det uppenbar likgiltighet för de skyldigheter som uppställts att den övervakade inte alls strävar efter att iaktta de skyldigheter som uppställts för honom eller henne i planen för strafftiden (s. 36). Detsamma gäller enligt utskottet om den övervakade inte alls vill börja avtjäna övervakningstiden.
I 4 mom. föreskrivs det om Brottspåföljdsmyndighetens skyldigheter vid misstanke om grovt brott mot skyldigheter. I den första meningen i momentet sägs det att vid misstanke om grovt brott mot skyldigheter ska Brottspåföljdsmyndigheten vidta åtgärder för att föra ärendet till åklagaren för behandling. Utskottet föreslår att meningen kompletteras så att Brottspåföljdsmyndigheten i en sådan situation utan dröjsmål ska göra en utredning om saken och ge in den till åklagaren, om den anser att det har begåtts ett grovt brott mot skyldigheterna. Det är också skäl att klarlägga den hänvisning till förfarandet enligt 26 § som finns i momentets sista mening.
22 §. Inräkning i övervakningstiden.
I 3 mom. sägs det att om den övervakade under övervakningstiden förordnas att häktas med anledning av ett misstänkt brott, ska häktningstiden inräknas i kombinationsstraffets strafftid. Att häktningstiden räknas som övervakningstid betyder att den först beaktas som en del av kombinationsstraffet och eventuellt senare som avräkning av tiden för frihetsberövande i straffet för ett nytt brott. Förslaget är ändå motiverat när man beaktar att en sådan misstanke om ett annat brott som uppstått under övervakningstiden och därpå följande häktning inte har någon innehållsmässig anknytning till det kombinationsstraff som dömts ut. Också med tanke på oskyldighetspresumtionen skulle det vara problematiskt om häktning på grund av en annan brottsmisstanke skulle avbryta övervakningstiden, eftersom beaktandet av häktningen skulle påverka den övervakades rättsliga ställning negativt om det senare visar sig att brottsmisstanken och häktningen var obefogade. Man bör också beakta att en häktning kan räcka länge så att den övervakade friges från avtjänande av kombinationsstraffet först många år efter att den fängelsetid som ingår i det straffet har upphört. Den föreslagna regleringen står också i samklang med övrig reglering, eftersom tiden för villkorlig frihet löper samtidigt som häktning (1 § 1 mom. i häktningslagen 768/2005).
4 kap. Bestämmelser om förfarande och tagande i förvar.
24 §. Tagande i förvar av den övervakade.
I 1 mom. föreskrivs det om förutsättningarna för tagande i förvar. Enligt momentet ska den övervakade som en säkerhetsåtgärd för att trygga verkställigheten av straffet tas i förvar om det finns hinder för verkställigheten av övervakningstiden eller om han eller hon på sannolika skäl misstänks för grovt brott mot skyldigheter och säkerhetsåtgärden inte måste betraktas som klart onödig. Grundlagsutskottet har påpekat att tagande i förvar i sista hand är kopplat till att säkerhetsåtgärden inte måste betraktas som klart onödig (GrUU 10/2017 rd, s. 5). Grundlagsutskottet säger att om bestämmelsen inte preciseras, kan tagande i förvar utgöra en oproportionell säkerhetsåtgärd, särskilt i det fall att tagandet i förvar grundar sig på ett hinder för verkställighet av övervakningstid. Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår lagutskottet att momentet ändras så att tagandet i förvar knyts till att säkerhetsåtgärden måste betraktas som nödvändig på grund av hindret eller för att reda ut brottet.
I 2 mom. föreskrivs det om Brottspåföljdsmyndighetens skyldighet att till tingsrätten anmäla att den övervakade har tagits i förvar. Utskottet konstaterar att i detaljmotiven till paragrafen finns det en felaktig hänvisning om skyldighet för en anhållningsberättigad tjänsteman att till tingsrätten anmäla att den övervakade tagits i förvar (s. 39—40).
Dessutom föreskrivs det i momentet att anmälan ska göras till tingsrätten på den ort där den som avtjänar kombinationsstraffet tagits i förvar eller till den tingsrätt inom vars domkrets han eller hon bor eller stadigvarande vistas. Utskottet föreslår att momentet kompletteras så att anmälan om förvar i brådskande fall kan göras också till någon annan tingsrätt enligt vad som närmare föreskrivs i justitieministeriets förordning om handläggning av häktningsärenden och andra brådskande ärenden vid tingsrätter i vissa fall (953/2013). Dessutom föreslår utskottet bestämmelser om formen för en sådan anmälan. Motsvarande bestämmelser finns i 124 § i utlänningslagen (301/2004).
25 §. Behandling av tagande i förvar vid domstol.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behandling av tagande i förvar vid domstol. De föreslagna bestämmelserna är ganska ytliga och behöver därför kompletteras i överensstämmelse med bestämmelserna om behandling av tagande i förvar i utlänningslagen (125 §) som följer.
Utskottet föreslår för det första att paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom. där det föreskrivs om Brottspåföljdsmyndighetens skyldigheter och ställningen vid tingsrättens sammanträde för den som tagits i förvar. Enligt momentet ska Brottspåföljdsmyndigheten förelägga tingsrätten en utredning om förutsättningarna för tagande i förvar. Den som hålls i förvar ska närvara vid tingsrättens sammanträde och han eller hon ska höras om förutsättningarna för tagandet i förvar. Undantag från detta kan ändå göras utifrån tingsrättens prövning så att kontakten med den som tagits i förvar eller en företrädare för Brottspåföljdsmyndigheten kan skötas genom videokonferens eller någon annan lämplig teknisk metod för dataöverföring. För att den som tagits i förvar fullt ut ska kunna både följa sammanträdet och själv aktivt delta i det under hela behandlingen, krävs det att man använder en sådan teknisk metod där de som deltar i handläggningen har sådan kontakt att de kan tala med och se varandra. Enligt momentet är det alltid tingsrätten som får besluta om anlitande av videokonferens eller någon annan teknisk metod för dataöverföring Om tingsrätten anser att den som tagits i förvar behöver vara personligen närvarande i rättssalen, ska personen i fråga hämtas till tingsrätten. Rättssäkerheten för den som tagits i förvar kan inte alltid anses förutsätta hans eller hennes fysiska närvaro vid behandlingen i tingsrätten. Det kan finnas olika orsaker som talar för att anlita videokonferens, såsom kostnads-, säkerhets- och ändamålsenlighetsaspekter.
Vidare föreslår utskottet ett nytt 3 mom. om rätten till biträde och försvarare för den som tagits i förvar. I fråga om förordnande av försvarare och i fråga om försvarare i övrigt hänvisas det till 2 kap. i lagen om rättegång i brottmål (689/1997).
På grund av de ändringar som utskottet föreslår ovan blir det föreslagna 2 mom. 4 mom. Utskottet föreslår att momentet kompletteras med en bestämmelse om att i fråga om förfarandet vid tagande i förvar gäller i övrigt i tillämpliga delar vad som föreskrivs om behandlingen av ett häktningsyrkande. Med detta hänvisar man till 3 kap. i tvångsmedelslagen (806/2011) av vilka bland annat bestämmelserna om formen för ett yrkande (3 §) och avslag på ett yrkande (10.2 §) är av relevans i det här avseendet.
Enligt momentet får ett beslut om tagande i förvar inte överklagas. Utskottet föreslår ett förtydligande så att ett beslut inte får överklagas genom besvär. Den som tagits i förvar har ändå rätt att anföra klagan över beslutet (31 kap. 1 § i rättegångsbalken). Denna möjlighet motsvarar möjligheten att anföra klagan i ett häktningsärende enligt 3 kap. 19 § i tvångsmedelslagen. Utskottet föreslår att momentet ändras i överensstämmelse med 129 § i utlänningslagen också så att ingen tidsfrist gäller för klagan och klagan ska behandlas i brådskande ordning.
26 §. Förvandling av övervakningstid till fängelse.
I paragrafen föreskrivs det om förvandlande av övervakningstiden till fängelse och om förfarandet i domstolen i samband med det. Enligt förslaget ska den återstående delen av övervakningstiden förvandlas till fängelse. Enligt utskottet är det ändå inte vare sig motiverat eller ändamålsenligt att förvandla övervakningstid till fängelse, om det bara återstår litet övervakningstid. Utskottet föreslår därför att 1 mom. kompletteras med en bestämmelse om att den minimitid som kan förvandlas är fyra dagar. Detta motsvarar det som föreskrivs om samhällspåföljder (55 § 1 mom. i lagen om verkställighet av samhällspåföljder).
I 2 mom. föreskrivs det om behandlingen av ett ärende i tingsrätten. Enligt momentet iakttas vid behandlingen av ärendet i övrigt vad som föreskrivs om rättegång i brottmål. Av detta följer bland annat att man i enlighet med den lagen följer bestämmelserna om hörande av den övervakade och den övervakades rätt till en försvarare vid behandlingen i tingsrätten.
Paragrafens 3 mom. gäller besvär över beslut om förvandling. Utskottet konstaterar för klarhetens skull att sådana besvär till hovrätten kräver tillstånd till fortsatt handläggning (25 a kap. 5 § 1 mom. i rättegångsbalken) oberoende av straffets längd, eftersom det är fråga om en ändring som gäller straffverkställighet.
28 §. Avtjänande av övervakningstiden efter en dom om förvandling till fängelse.
Enligt 1 mom. kan Brottspåföljdsmyndigheten låta den dömde fortsätta avtjäna övervakningstid som förvandlats till ovillkorligt fängelse som övervakningstid om den dömdes förutsättningar att klara av övervakningstiden förbättrats så att det är ändamålsenligt att denne fortsätter avtjäna den som sådan. Grundlagsutskottet anser att bestämmelsen bör preciseras så att det framgår under vilka omständigheter den som dömts till kombinationsstraff och vars övervakningstid förvandlats till fängelse på nytt kan få avtjäna straffet som övervakningstid (GrUU 10/2017 rd, s. 5). Lagutskottet föreslår en precisering av momentet så att den dömde på nytt kan få avtjäna straffet som övervakningstid om det med fog kan antas att den dömde klarar av övervakningstiden.
5 kap. Bestämmelser om beslutanderätt.
29 §. Beslutanderätt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om beslutanderätten i olika situationer. Bestämmelsen i 3 mom. 6 punkten gäller beslutanderätten i fråga om en framställning till åklagaren enligt 19 §. Utskottet föreslår att ordalydelsen i punkten ses över så att man beaktar de ändringar i 19 § som utskottet föreslår ovan. Dessutom föreslår utskottet att momentet kompletteras med en ny 7 punkt där det föreskrivs om beslutanderätten vid anmälan till tingsrätten om tagande i förvar av en övervakad enligt 24 § 2 mom. Till följd av tillägget blir 7 punkten i momentet i propositionen 8 punkt.
6 kap. Särskilda bestämmelser.
35 §. Begäran om omprövning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten att begära omprövning, beslutanderätten i fråga om omprövning och behandlingen av en begäran om omprövning. I 1 mom. uppräknas de beslut av Brottspåföljdsmyndigheten som den övervakade får begära omprövning av. Förteckningen avviker från den allmänna principen inom förvaltningsrätten, dvs. att ändring får sökas i ett beslut av en myndighet genom vilket ett ärende har avgjorts eller lämnats utan prövning (förvaltningsprocesslagen 586/1996, 5 §). Enligt utskottet uttrycks den allmänna principen inom förvaltningsrätten klarare och mer exakt genom bestämmelser om dels den allmänna rätten att söka ändring, dels de beslut i vilka ändring inte får sökas. Denna typ av bestämmelser finns bland annat i fängelselagen (20 kap. 1 och 2 §). Utskottet anser att detta regleringssätt är befogat också i det här sammanhanget och föreslår därför att man i det nu aktuella 35 § 1 mom. föreskriver allmänt om överklagbara beslut. Dessutom föreslår utskottet att lagen kompletteras med en ny paragraf om förbud mot att söka ändring (36 §). Paragrafen behandlas längre fram.
På grund av de ändringar som anges ovan behöver paragrafens rubrik och ordalydelsen i det inledande stycket i 1 mom. ses över. Samtidigt föreslår utskottet att en ny punkt som motsvarar fängelselagen fogas till momentets slut. I punkten föreskrivs det om rätten att söka ändring i andra beslut som fattats med stöd av denna lag och som är överklagbara med stöd av 5 § i förvaltningsprocesslagen. De förbud mot att söka ändring som föreskrivs i den nya 36 § nedan utgör ändå ett undantag. Syftet med bestämmelsen är att trygga rätten att söka ändring som gäller som huvudregel.
Enligt 1 mom. 1 punkten är beslut om tagande av blodprov enligt 13 § 2 mom. överklagbara. Utskottet anser att punkten är obehövlig och föreslår att den stryks. Bestämmelser om tagande av blodprov mot en persons vilja finns i lagen om verkställighet av samhällspåföljder (22 och 30 §), i lagen om övervakad frihet på prov (19 och 32 §) och i fängelselagen (16 kap. 17 §), och enligt dem är ett beslut om tagande av blodprov inte överklagbart (86 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder, 40 § i lagen om övervakad frihet på prov och 20 kap. 1 § i fängelselagen). På grund av att punkten slopas ändras numreringen i de övriga punkterna i propositionen.
36 §. Förbud mot att söka ändring. (Ny.)
Med hänvisning till motiven till 35 § ovan föreslår lagutskottet en ny paragraf om förbud mot att söka ändring, där det föreskrivs om beslut som inte får överklagas genom begäran om omprövning eller genom besvär. Det handlar liksom i fängelselagen om beslut om en plan för strafftiden i 8 § och beslut om ändring av planen för strafftiden i 15 § samt om i 28 § avsedda beslut om fortsatt avtjänande av övervakningstid eller fortsättande av övervakningstid som förvandlats till fängelse. Till dessa delar grundar sig förbudet mot ändringssökande på att avtjänandet av övervakningstid är en del av domen. Om inte den övervakade klarar av övervakningstiden, tillgodoses personens rättsskydd när övervakningstiden förvandlas till ovillkorligt fängelse i ett förfarande enligt 26 §. Den övervakade har alltså inte rätt att fortsätta avtjäna övervakningstiden eller till fortsättande av övervakningstid som förvandlats till fängelse.
På grund av den nya paragrafen ändras numreringen av 36—39 § i propositionen.
37 §. Besvär hos förvaltningsdomstolen.
Enligt den sista meningen i 1 mom. ska besvär över beslut av verkställighetsdirektören anföras hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Det framgår inte av motiven till paragrafen vilka bestämmelser de nämnda besluten av verkställighetsdirektören grundar sig på. Till dessa delar konstaterar lagutskottet att det hör till verkställighetsdirektörens beslutanderätt att fatta strafftidsbeslut enligt 3 kap. 7 a § i fängelselagen som meddelas den som avtjänar ett fängelsestraff på viss tid eller förvandlingsstraff för böter. Bestämmelser om beslutanderätt finns i 3 kap. 8 § i fängelselagen och i 11 § i statsrådets förordning om Brottspåföljdsmyndigheten (1739/2015). Verkställighetsdirektören avgör enligt 20 kap. 3 § 1 mom. i fängelselagen också en begäran om omprövning som gäller ett strafftidsbeslut.