Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av sjukförsäkringslagen (RP 105/2015 rd): Ärendet har remitterats till social- och hälsovårdsutskottet för betänkande.
Utskottet har hört
Skriftligt yttrande har lämnats av
I propositionen föreslås det att sjukförsäkringslagen ändras. Den övre årsarbetsinkomstgränsen för att bestämma sjukdagpenningen, som berättigar till en ersättningsgrad på 70 procent och som årligen ska justeras med lönekoefficienten, föreslås bli sänkt från den nuvarande gränsen 36 419 euro till 30 000 euro. På den överstigande delen upp till 56 032 euro ska sjukdagpenningen vara 35 procent i stället för nuvarande 40 procent, och på den del som överstiger det beloppet 25 procent. Också när det gäller föräldradagpenningsperioden ska den förhöjda ersättningsgrad på 75 procent som för närvarande betalas i 30 dagar sänkas till 70 procent.
Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2016.
I propositionen föreslås det att ersättningsgraden och inkomstgränsen för den inkomstrelaterade sjukdagpenningen och rehabiliteringsdagpenningen samt moderskaps-, faderskaps- och föräldradagpenningen justeras. Besparingseffekten till följd av ändringarna i om sjukdagpenningen beräknas uppgå till 29 miljoner euro på årsbasis och till 13 miljoner euro i fråga om föräldradagpenningen. Effekten gäller den andel som finansieras med försäkringspremierna för den arbetsinkomstförsäkring som tas ut hos arbetsgivarna, arbetstagarna och företagarna. Av den andel som finansieras med försäkringspremier är arbetsgivarnas andel över två tredjedelar.
Utskottet anser att förslaget är ändamålsenlig då det sänker arbetsgivarnas insats. De föreslagna ändringarna främjar avsikten att förbättra företagens konkurrenskraft i kostnadshänseende och sänka tröskeln för nyanställningar. Men utskottet oroar sig för de negativa effekter som kan följa av att sjukdagpenningen och rehabiliteringspenningen sänks. För medelinkomsttagare med en inkomst på ca 3 000 euro innebär de nya reglerna att sjukdagpenningen och rehabiliteringspenningen sjunker med ca 180 euro per månad. Rehabilitering är en relevant åtgärd för att förlänga tiden i arbetslivet, för att hålla kvar personer med funktionsnedsättning i arbetslivet och för att underlätta återgång i arbete. Sänkningen av rehabiliteringspenningen kan försvaga incitamentet att söka sig till yrkesinriktad rehabilitering. Nedskärningarna berör också arbetsgivarna, som betalar lön till arbetstagarna under sjukskrivning antingen för nio dagar enligt arbetsavtalslagen eller för ännu längre tid enligt kollektivavtal för såväl sjukdoms- som rehabiliteringstid.
Sänkningen av sjukdagpenningen kommer också att föra med sig att sjukpension blir ett förmånligare alternativ för allt fler. Om man vill förlänga arbetslivet bör nivån på dagpenningen vara så hög att de som insjuknar inte känner sig manade att se sjukpensionen som sitt första alternativ. För förmånstagaren är det nämligen av stor betydelse om hen får sjukpension under ett helt år eller sjukdagpenning som ligger på en lägre nivå.
Utskottet menar att det finns skäl att på grund av den föreslagna reformen utreda om det är nödvändigt att justera företrädesordningen för olika förmåner. En sjuk persons försörjningsnivå beror enligt gällande bestämmelser på om hen ansöker om sjukdagpenning eller pension. Om det är sannolikt att personen står inför en lång period av arbetsoförmåga är det oskäligt att en redan beviljad dagpenning inte kan omvandlas till sjukpension förrän arbetsoförmågan har varat i ett år.
Utskottet föreslår att 8 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen upphävs. Bestämmelsen gäller arbetsvillkoret för sjukdagpenning och partiell sjukdagpenning. Arbetsvillkoret innebär att bara den har rätt till arbetsinkomstrelaterad dagpenning som under de tre månader som omedelbart föregått arbetsoförmågan har arbetat minst en dag. Bestämmelsen är tolkbar och kan i vissa situationer leda till ett oskäligt resultat för den försäkrade. Den försäkrade har betalat dagpenningspremie på sin lön men får ingen dagpenning eller endast minimidagpenning om arbetsvillkoret inte uppfylls.
I praktiken har ändringen relevans på årsbasis för dagpenningen till ungefär hundra sådana försäkrade, vilkas årsinkomst ligger mellan 1 399 och 10 296 euro, men som blir helt utan dagpenning under de 55 första sjukdagarna för att de inte uppfyller arbetsvillkoret. Efter lagändringen får dessa personer rätt under 55 dagar till en inkomstrelaterad dagpenning som är lägre än minimidagpenningen. Ändringen innebär samtidigt att de uppskattningsvis etthundra personer med en årsinkomst på mer än 10 400 euro men som inte uppfyller arbetsvillkoret och därför bara skulle få minimidagpenning, efter lagändringen omfattas av arbetsinkomstförsäkringen. Därmed minskar statens utgifter för dagpenning till dessa personer. Ändringen förbättrar de försäkrades situation och motsvarar bättre än för närvarande rådande försäkringsprinciper.
1 §. Allmänna förutsättningar för erhållande av dagpenningsförmåner.
I paragrafen föreskrivs om minibeloppet av den arbetsinkomst som berättigar till inkomstrelaterad sjukdagpenning. Dessutom ska den försäkrade uppfylla arbetsvillkoret enligt 8 kap. 3 § för att ha rätt till inkomstrelaterad sjukdagpenning. Utskottet föreslår att 8 kap. 3 § upphävs och att arbetsvillkoret slopas. Hänvisningen till arbetsvillkoret bör därför strykas också i 1 mom. i denna paragraf.
3 §. Arbetsvillkor.
Paragrafen föreslås bli upphävd.
8 §. Maximitid för sjukdagpenning.
Paragrafen föreskriver om maximitiden för sjukdagpenning och de dagar som ska beaktas när den räknas ut. Enligt 3 mom. 2 punkten ska man, när maximitiden räknas ut, beakta bland annat de dagar sjukdagpenning inte har betalats ut på grund av att den försäkrade inte har uppfyllt arbetsvillkoret enligt 3 §. I propositionen föreslås det att arbetsvillkoret slopas. Därför föreslår utskottet att 3 mom. ändras så att 2 punkten styrks. Dessutom ändras de nuvarande punkterna 3, 4 och 5 till 2, 3 och 4.
Social- och hälsovårdsutskottets förslag till beslut:
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
De nedskärningar som regeringen föreslår leder till betydliga sänkningar av sjukdagpenningen, rehabiliteringspenningen och föräldrapenningen. Det finns ingen ingående konsekvensbedömning av hur sänkningarna drabbar löntagarna med hänsyn till olika inkomst- och dagpenningsnivåer. I samband med att sakkunniga hörts har utskottet emellertid fått information som visar att de som tjänar 30 000—56 000 euro om året får stå för notan när den s.k. brytpunkten för ersättningssatserna justeras nedåt. I synnerhet medelinkomsttagarna (ca 3 000 e/månad) kommer att bli lidande. På den här inkomstnivån blir sjukdagpenningen och rehabiliteringspenningen rentav 9—10 procent lägre. Ovanför den övre gränsen ligger ändringen på samma nivå (10,76 euro/dag), vilket innebär att de löntagare som tjänar mest lider relativt sett minst. De högsta dagpenningarna skulle sänkas med bara 5 procent. Förmånsnedskärningarna kommer också att riktas till arbetsgivare som betalar lön för sjukdomstid och rehabiliteringstid. I beredningen borde man absolut ha utgått från flera modeller som skulle ha berört de olika inkomstnivåerna mer rättvist. Det finns också skäl att konstatera att effekterna på statsfinanserna av de förmånsnedskärningar som via FPA görs i arbetsinkomstförsäkringen är obetydliga.
De senaste åren har strävan att förlänga tiden i arbetslivet haft hög prioritet i samhället. Ett sätt att åstadkomma detta är att framhålla att rehabilitering ska komma i första hand samtidigt som rehabiliteringen görs attraktivt. Genom de åtgärder regeringen nu föreslår blir det dock allt mindre sporrande att delta i rehabilitering, medan sjukpension riskerar bli ett ekonomiskt intressantare alternativ. Det är ingen ändamålsenlig socialpolitik. Rehabilitering spelar en viktig roll för att stödja personer med funktionsnedsättning och för återgång i arbetslivet. När sparåtgärderna sänker rehabiliteringspenningen känns det inte lockande att delta i rehabilitering och det här står i konflikt med strävan att förlänga arbetslivet.
Nedskärningen av föräldradagpenningen gäller så gott som enbart kvinnor, eftersom endast cirka 3—4 procent av papporna utnyttjar föräldrapenningsperioden. Nedskärningen av den förhöjda faderskapspenningen är problematisk med tanke på jämställdheten. Det är viktigt att sporra papporna att aktivare dela på ansvaret för vård och omsorg för att ansvarsfördelningen ska utgå från barnets bästa och från vad som är ekonomiskt rationellt för familjens ekonomi. Undersökningar har visat att högre ersättningsnivå för papporna är ett av de bästa sätten att få dem att ta ut mer familjeledighet. På det sättet ökar jämställdheten i arbetslivet och kvinnornas ställning på arbetsmarknaden förbättras. Om papporna tar ut längre familjeledighet sjunker kostnaderna för mammornas arbetsgivare. Ett av målen med högre faderskapspenning har varit att uppmuntra pappornas arbetsgivare att betala lön under pappans familjeledighet för att förbättra den ersättningsnivå som tillfaller arbetsgivaren. Sämre incitament kommer att minska pappornas intresse att utnyttja faderskapsledigheten och därmed förs ansvaret för barnomsorgen över på mammorna.
Regeringen har hittills inte gjort så mycket annat än pratat för att göra det lättare att kombinera arbete och familjeliv. I synnerhet de nedskärningar som kommer att drabba förskoleverksamheten gör det svårare för många familjer att ordna vardagslivet och försämrar också sysselsättningen. I och med höjningen av dagvårdsavgifterna i augusti blir det allt mindre lockande att ta emot ett jobb. Samtidigt som regeringen sänker föräldrapenningen för löntagarna meddelar den sin avsikt att ge mödrarnas arbetsgivare en engångsersättning på 2 500 euro i samband med det så kallade tvångslagspaketet. Det här visar vilka värderingar regeringen har. En platt engångsersättning inspirerar inte till en jämlikare fördelning av familjeledigheterna och förbättrar inte lönejämställdheten för de kvinnor som tjänar minst. Om man avser att utnyttja arbetsinkomstförsäkringen som en finansieringskanal bör man notera att den under de kommande åren kommer att vara utsatt för ett hårt finansieringstryck, eftersom det i tvångslagspaketet också föreslås att privata arbetsgivares arbetsinkomstförsäkringspremie ska sänkas med hela 1,72 procentenheter (nu 2,08 procent). Dessutom kommer vissa andra åtgärder i tvångslagspaketet, såsom de förkortade semestrarna och karensdagarna vid sjukdom, att försämra arbetsvillkoren i synnerhet i kvinnodominerade branscher. Det här minskar ytterligare incitamenten att arbeta.
Beredningen av propositionen har varit exceptionell för i allmänhet beslutar man om ändringar i de inkomstrelaterade dagpenningarna, som finansieras av både arbetsgivarna och arbetstagarna, efter trepartsförhandlingar. Den här gången kallades arbetsmarknadens parter in för att informeras om redan fattade beslut utan att ha några möjligheter att påverka det centrala innehållet i dem. Det är beklagligt att regeringen inte värdesätter arbetsmarknadsorganisationernas traditionella roll som experter på inkomstrelaterad social trygghet och som förhandlingsparter. Hittills har man i gott samarbete också kunnat bereda svåra frågor och fått resultat som parterna har kunnat förbinda sig till. I en trepartsberedning kan man med en jämlik utgångspunkt bedöma konsekvenserna för löntagare och försäkrade, arbetsplatser och arbetsgivare och för samhället och dess finanser. En konsensuspolitik främjar samhällsfred, stabilitet och social kohesion och därmed konkurrenskraften och intresset för Finland i investeringssyfte.
Vi stödjer förslaget att slopa arbetsvillkoret. Det är en rättvis åtgärd som underlättar ekonomiskt för en liten, men missgynnad grupp människor.
Vi föreslår