Det huvudsakliga innehållet i medborgarinitiativet

En av de viktigaste mänskliga rättigheterna i ett civiliserat samhälle, religions- och samvetsfrihet, garanteras i bland annat Europakonventionen, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Finlands grundlag.  

Europadomstolen betraktar samvetsfriheten som en av demokratins grundpelare.  

I resolution 1763 (2010) uppmanar Europarådets parlamentariska församling medlemsländerna att se till att anställda inom vården kan utnyttja sin rätt till samvetsfrihet och välja att inte utföra abort och att samtidigt ta ansvar för att patienterna har lagstadgad rätt till medicinsk vård och behandling. Båda parternas, patienternas och personalens, rättigheter kan garanteras.  

Också WHO (publikationen Safe abortion, 2012) har betonat att anställda inom vården har rätt till samvetsfrihet. Samtidigt understryker WHO att denna rätt inte får hindra kvinnors möjligheter att få legal abort. 

I medborgarinitiativ MI 2/2015 rd föreslås en ny paragraf i lagen om avbrytande av havandeskap (239/1970). Den ger anställda inom vården lagstadgad rätt att på grund av sin övertygelse neka till att avsluta liv: 

Anställda inom hälso- och sjukvården har rätt att på grundval av etisk eller religiös övertygelse vägra utföra abort förutsatt att kvinnans liv inte är i fara. En läkare har på grundval av sin övertygelse rätt att vägra avge utlåtande som leder till abort. Dessa rättigheter gäller också studerande inom de berörda fackområdena. De lagstadgade rättigheterna för gravida kvinnor garanteras genom regionala arrangemang. 

Den nya paragrafen avser bara utförande av aborter och aktiviteter som direkt leder till abort. Personalen kan inte neka till att ge behörig rådgivning och vägledning och alla alternativ måste diskuteras med patienten. Det garanterar den nuvarande lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992): 

3 § 2 mom.: Varje patient har rätt till hälso- och sjukvård av god kvalitet. Vården skall ordnas och patienten bemötas så att hans människovärde inte kränks och att hans övertygelse och integritet respekteras.  

5 § 1 mom.: En patient har rätt att få upplysningar om sitt hälsotillstånd, vårdens och behandlingens betydelse, olika vård- och behandlingsalternativ och deras verkningar samt om andra omständigheter som hänför sig till vården och behandlingen och som har betydelse då beslut fattas om hur patienten skall vårdas. 

Det ingår i vårdpersonalens professionalitet och etik att ge alla patienter vård och behandling oberoende av övertygelser och handlingar. Lagen om patientens ställning och rättigheter förpliktar de anställda att ge icke-diskriminerande vård och behandling, och inte heller initiativet ger dem rätt att neka till att bemöta, behandla eller vägleda någon patientgrupp. Det är alltid förenligt med vård-anställdas etik och det ingår i deras arbetsuppgifter att möta kvinnor som överväger att göra abort och behandla dem vid abortkomplikationer. Vi vill bara befria dem från skyldigheten att utföra ett ingrepp som avslutar liv, om det strider mot deras djupa övertygelse.  

Det ingår i vårdpersonalens etik att rädda liv om det går, när moderns liv är i fara. Snabba åtgärder kräver dels lagen om patientens ställning och rättigheter och lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994), dels skrivningen "förutsatt att kvinnans liv inte är i fara" i den föreslagna nya paragrafen. Skrapning görs på gravida kvinnor bland annat vid missfall och ofostrig graviditet. Så personalen behöver inte utföra aborter för att lära sig ingreppen utan alla anställda kan behålla sin kompetens och förmåga att ge hjälp i akuta situationer. 

Bakgrunden till initiativet

Årligen utförs ungefär 10 000 aborter i Finland. Största delen utförs av kvinnorna själva med läkemedel som de tar i hemmet. Drygt 96 procent av aborterna görs på sociala indikationer (THL, statistik över aborter). 

I samband med abortlagen (1970) fick läkarna samvetsfrihet att låta bli att utföra abort och skyldighet att hänvisa patienten till en kollega som utför ingreppet. I motsats till de flesta andra EU-länder skrev Finland inte in samvetsfriheten i lagstiftningen. Man utgick från att frågan kunde lösas kollegialt ute på arbetsplatserna. 

Vårdanställda kan med fog uppleva en etisk konflikt mellan skyldigheten att utföra en abort och skydda liv. När en vårdanställd väljer att inte utföra en abort handlar det ytterst inte om en subjektiv rätt till sin åsikt eller övertygelse, utan om rätt att låta bli att avsiktligt avsluta ett människoliv. Situationen kan således inte jämföras med medicinsk verksamhet i övrigt. Enligt samma princip får läkare neka till att exempelvis utföra eutanasi eller verkställa dödsdomar i länder där dessa handlingar är legala. 

Många vårdanställda kan uppleva aborter som en tung plikt, men de kan motivera ingreppens legitimitet för sig själva och kan fortsätta utföra aborter utan djupa inre konflikter. Det finns dock vårdanställda som inte kan det och de bör kunna betraktas som jämlika trots sin övertygelse. Här handlar det inte om att någon drar sig ur en obehaglig arbetsuppgift på kollegornas bekostnad. Alla vårdanställda har fortfarande samma skyldighet att utföra tunga och motbjudande arbetsuppgifter för patientens bästa. En kollega som utnyttjar sin samvetsfrihet kan förväntas ta ett större ansvar för andra ingrepp som belastar kliniken och exempelvis behandla de patienter med sena missfall och intrauterin fosterdöd som måste föda sitt döda barn.  

EU:s direktiv om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet förbjuder all direkt och indirekt diskriminering på grund av religion eller övertygelse. Kvinnors rätt till abort får finnas kvar på de indikationer som nämns i den nuvarande lagstiftningen. 

Nuläge och samvetsfrihet i Europa

Målet med medborgarinitiativet är att säkerställa lika möjligheter till studier och yrkesutövning för de anställda inom vården som inte kan vara med och utföra aborter av etisk eller religiös övertygelse.  

Tanken är att läget i Finland ska vara på samma nivå som i resten av Europa eftersom så gott som alla andra EU-länder tillämpar samvetsfrihet inom vården. Utöver Finland är det bara Bulgarien, Tjeckien och Sverige som inte ger vårdanställda lagstadgad rätt att på grund av etisk eller religiös övertygelse neka till att utföra abort. I de övriga länderna kan man studera till och arbeta som gynekolog och barnmorska utan att behöva utföra en abort mot sin övertygelse. 

Världsläkarorganisationen WMA, Gynekologernas världsorganisation FIGO och Internationella barnmorskeorganisationen ICM är för att personalen ska få följa sitt samvete i abortfrågan. Finlands Kristna Läkarförbund ställer sig bakom förslaget om samvetsfrihet förutsatt att lagen innehåller en ram för frågan och närmare anvisningar får ges av yrkesförbunden. Förbundet vill att specialisering i gynekologi ska vara möjlig med respekt för läkarnas övertygelse. Vidare anser förbundet att lagstadgade service till kvinnor i förekommande fall kan ordnas med kvoter på arbetsplatserna. 

Också Finlands läkarförbund talar för läkares rätt att handla utifrån sin övertygelse, förutsatt att man samtidigt ser till att det inte äventyrar patienternas möjligheter att få behandling, preventivmedel eller abort. Läkarförbundet uttrycker dock önskemål om att frågan ska kunna ordnas med kollegiala arbetsupplägg. Vidare anser förbundet att det i specialiseringsstudierna går att flexibelt ta hänsyn till enskilda läkares övertygelse och uppnå tillräcklig kompetens för att arbeta som gynekolog i verksamheter där aborter inte ingår. 

HFD:s beslut från 1977 innebär dock att rättspraxis utesluter tolkningar där samvetsfrågor kan vara ett godtagbart skäl till att inte vara med och utföra en abort. Efter beslutet från HDF har lagstiftaren (bl.a. kommittén för grundläggande fri- och rättigheter, grundlagsutskottet, ShUU 5/1993 rd och RP 309/1999 rd) ansett det motiverat att rätten till samvetsfrihet tillgodoses i abortfrågor, men rätten har inte skrivits in i lag. Följaktligen har vi idag det läget att en person kan bli avskedad eller inte bli anställd om han eller hon inte kan utföra abort på grund av sin övertygelse. 

I dagsläget fungerar inte likabehandling och det strider mot diskrimineringslagen (1325/2014). Barnmorskor kan utestängas från arbete eller få sina arbetsavtal uppsagda på grund av sin övertygelse. I Finland är det praktiskt taget omöjligt att specialisera sig i gynekologi om man inte utför aborter, trots att gynekologi är en omfattande specialitet där man kan ha många andra typer av arbetsuppgifter. I dag händer det att sjukskötare och barnmorskor plötsligt flyttas till verksamhets-enheter där de förpliktas att utföra aborter.  

Det säger sig självt att man inte ska söka sig till yrken där en stor del av arbetsuppgifterna strider mot ens övertygelse. Men i övriga Europa blir man inte ute utestängd från ett helt yrkesområde på grund av att det uppstår etiska konflikter i enskilda fall. Inom gynekologi och barnmorskeyrket handlar det i första hand om god vård av patienterna (också ofödda) och det bör vara möjligt utan att personalen särbehandlas på grund av sin övertygelse. 

Årligen är barnmorskor delaktiga i cirka 58 000 förlossningar. Barnmorskor arbetar i förlossningssalarna, men också på barnsängsavdelningar och antenatalavdelningar, där aborter sällan förekommer.  

Det görs ungefär 350 sena aborter som barnmorskor tar hand om. Den som väljer att inte utföra abort på grund av sin övertygelse kan dock inte arbeta som barnmorska. En allmän regel är att en gravid barnmorska inte behöver utföra abort, och i sådana fall ordnas arbetet kollegorna emellan. 

I Finland är det omöjligt att bli gynekolog utan att delta i att utföra abort. Finländare med den övertygelsen måste studera till gynekolog i utlandet. Gynekologi är emellertid en stor specialitet och aborter är bara en liten del av arbetet. Merparten av gynekologerna i Finland utför inga aborter alls i sitt arbete. 

Läkarförbundet uppskattar att tio procent av gynekologerna vägrar utföra aborter med hänvisning till sin övertygelse. En enkät som Kuopio universitet gjort i år visar att bara fem procent av läkarna vill tillämpa samvetsfrihet.  

Att handla mot sin övertygelse kan vara en risk för den psykiska hälsan. Därför bör det enligt arbetarskyddslagen (738/2002) vara tillåtet att välja bort den typen av arbetsuppgifter. Läget skulle förtydligas och ojämlikheten undanröjas om vi hade lagstiftning som är förpliktande för alla enheter.  

Det behövs en lagändring för att förtydliga nuläget och möjliggöra fungerande rutiner. 

Initiativets verkningar: tillgång till abort och jämlikhet för patienterna

I våra grannländer Danmark och Norge görs det fler aborter än i Finland och de har lagstadgad samvetsfrihet för vårdpersonal. Båda länderna påminner mycket om Finland i kulturellt hänseende och vårdmässigt, och de har lyckats ordna med både samvetsfrihet för vårdpersonal och legala aborter.  

Merparten av EU-länderna har skrivit in samvetsfrihet i sin lagstiftning. Men sällan finns det inskrivet i lagparagraferna hur man praktiskt ska gå till väga. I medborgarinitiativet sägs det följande: "De lagstadgade rättigheterna för gravida kvinnor garanteras genom regionala arrangemang." Lagparagrafen i medborgarinitiativet beaktar således i tillräcklig omfattning den oro för hur vården av kvinnorna ska ordnas och leder inte till regional ojämlikhet. Närmare anvisningar kan ingå i förordning och i yrkesetiska regler.  

I Finland har kvinnor lagstadgad rätt att göra abort och de har rätt att få behörig rådgivning, vård och vägledning. Det garanterar lagen om patientens ställning och rättigheter och abortlagstiftningen. Patientens rättigheter finns kvar också efter den nya paragrafen i medborgarinitiativet. Enskilda patienter får abort på de indikationer som ingår i den gällande lagen och de ställs inte inför oväntade situationer även om samvetsfrihet införs i hälso- och sjukvården.  

I likhet med alla andra EU-länder bör Finland ge vårdpersonal rätt att med hänvisning till sin övertygelse låta bli att utföra ingrepp som avslutar liv utan att de går miste om studie- eller anställningsmöjligheter.