Syftet med tredje tilläggsprotokollet till den allmänna överenskommelsen rörande Europarådets privilegier och immunitet är att fastställa utvecklingsbankens rättsliga ställning och de privilegier och immuniteter för banken och dess organ och anställda som anses nödvändiga för att banken oavhängigt ska kunna fullgöra sina uppgifter. Protokollet innehåller särskilt bestämmelser om behöriga domstolar och skiljeförfarande, immunitet i samband med rättsligt förfarande, egendomens och tillgångarnas okränkbarhet, beslag, kvarstad och utmätning, lokalers och arkivs okränkbarhet, användning av medel och befrielse från skatt. Tredje tilläggsprotokollet trädde i kraft internationellt 1963.
Finland blev medlem i utvecklingsbanken 1991. Vid den tidpunkten innehöll bankens stadga ingen förpliktelse att ansluta sig till tredje tilläggsprotokollet. Senare, år 1999, skrevs denna förpliktelse in i stadgan. Därför anser utrikesutskottet det ändamålsenligt att också Finland ansluter sig till protokollet. Europarådets sekretariat och utvecklingsbankens direktör har enligt uppgift uppmanat medlemsländerna att godkänna tilläggsprotokollet.
De befrielser från skatt och tull som ingår i tilläggsprotokollet beräknas ha marginella effekter för de offentliga finanserna eller ekonomin i övrigt. Banken har inget kontor eller någon sådan betydande verksamhet i Finland som kan förväntas ge skatteintäkter och följaktligen har befrielserna från skatt och tull betydelse varken för statsfinanserna eller för den kommunala ekonomin. För bankens vidkommande kunde skattefriheten aktualiserats främst i form av befrielse från mervärdesskatt vid anskaffningar som banken gör i Finland.
Tilläggsprotokollets privilegier och immuniteter gäller i praktiken en ytterst begränsad personkrets i Finland. Med avseende på personbeskattningen i Finland skulle privilegierna och immuniteterna åtnjutas av de finländska ledamöterna i bankens förvaltningsråd och direktion samt bankens finländska anställda. Vid den tidpunkt då betänkandet lämnas är dessa personer enligt uppgift tre till antalet.
Propositionen innehåller också ett förslag om ett förbehåll till tilläggsprotokollet i fråga om förfarandet för att fastställa en skiljedom (artikel 3 andra stycket), eftersom förfarandet inte är förenligt med Finlands lagstiftning. I Finland regleras verkställighet av en skiljedom som har meddelats av en skiljedomstol i en främmande stat i lagen om skiljeförfarande, som i sin tur bygger på New York-konventionen om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar (FördrS 7 och 8/1962).
Enligt uppgift till utskottet är det ytterst osannolikt att verkställighet av en sådan skiljedom som avses i tilläggsprotokollet söks i Finland. Utskottet instämmer med statsrådets ståndpunkt att det inte är ändamålsenligt att ändra den nationella lagstiftningen och att avvika från New York-konventionen med tanke på en situation som sannolikt aldrig uppstår. Därmed är det motiverat att göra ett förbehåll på föreslaget sätt.
Slutsatser
Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker med de ställningstaganden som framgår av betänkandet tilläggsprotokollet och förbehållet samt lagförslaget utan ändringar.