Motivering
Ekonomiutskottet föreslår att lagförslagen
godkänns enligt propositionen.
Allmänt
Målet med propositionen är att uppmuntra till hållbar
användning av förnybar energi genom att det införs
bestämmelser om hållbarhetskriterier för
biodrivmedel och flytande biobränslen och kontroll av att
kriterierna uppfyller kraven i RES-direktivetEuropaparlamentets
och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande
av användningen av energi från förnybara
energikällor och om ändring och ett senare upphävande
av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG..
Samtidigt genomförs nationellt bestämmelserna
om hållbarhetskriterier enligt direktivet om bränslekvalitetEuropaparlamentets
och rådets direktiv 2009/30/EG om ändring
av direktiv 98/70/EG, vad gäller specifikationer
för bensin, diesel och gasoljor och införande av
ett system för hur växthusgasutsläpp
ska övervakas och minskas, om ändring av rådets
direktiv 1999/32/EG, vad gäller specifikationen
för bränsle som används av fartyg på inre
vatten, och om upphävande av direktiv 93/12/EEG..
Bland det viktigaste innehållet i de nya bestämmelserna
märks hållbarhetskriterier, hållbarhetssystem
för verksamhetsutövare och kontroll av att kriterierna är
uppfyllda enligt RES-direktivet.
Regleringen gäller de verksamhetsutövare som
har någon förpliktelse visavi hållbarhetskriterierna
enligt följande: lagen om distributionsskyldighet (446/2007),
lagen om skatt på bränslen (1472/1994),
lagen om utsläppshandel (311/2011), lagen om handel
med utsläppsrätter för luftfart (34/2008)
och beslut om statsunderstöd.
En förutsättning för att ett biodrivmedel
eller ett flytande biobränsle ska kunna beaktas i det nationella
målet enligt RES-direktivet (förnybar energi ska
stå för 38 procent av energiförbrukningen
och 10 procent av energiförbrukningen i trafiken senast
2020) och de nationella förpliktelserna (t.ex. skyldigheten
att distribuera biodrivmedel) är att hållbarhetskriterierna är
uppfyllda. Också de nationella stödsystemen (t.ex. energistöd,
skatteförmåner och handel med utsläpp)
kräver att hållbarhetskriterierna är
uppfyllda. Följaktligen har propositionen ett nära samband
med EU:s mål för att öka användningen
av förnybar energi och minska växthusgasutsläppen.
Propositionen kompletterar och specificerar de gällande
reglerna. I vår nationella lagstiftning slopas hänvisningarna
till direktivet. I stället tas de viktigaste bestämmelserna
i direktivet in i lagen. En nyhet är att lagen får
definitioner på restprodukt och restprodukt från
bearbetning trots att de inte ingår direktivet. Vidare
förtydligas procedurerna och koncentreras myndighetsuppgifterna
till Energimarknadsverket. Verket ska bland annat ha till uppgift
att godkänna verksamhetsutövarnas hållbarhetssystem
och kontrollörer, lämna förhandsbesked
om så kallad dubbelräkningEnergiinnehållet
i biobränslen framställda av material som nämns
i artikel 21.2 i RES-direktivet beaktas till det dubbla värdet
vid uträkningen av uppfyllelsen av målet 10 procent
förnybar energi och i de nationella kvot- och åläggandesystemen. och
utöva tillsyn över visandet av att hållbarhetskriterierna är
uppfyllda.
Ekonomiutskottet anser att utgångspunkterna i förslaget är
motiverade. Också miljöutskottet tillstyrker de
nya bestämmelserna i sitt utlåtande. Grundlagsutskottet
anser att lagförslagen inte ger anledning till några
konstitutionella anmärkningar.
Biodrivmedel och flytande biobränslen
Biodrivmedel och flytande biobränslen utvinns ur biomassa.
Med biomassa avses i propositionenDefinitionen i 4 § i
lagförslag 1 och i 2 § i lagförslag 3
motsvarar artikel 2 led e i RES-direktivet. den biologiskt
nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukterAv
biologiskt ursprung. från jordbruk ((inklusive material
av vegetabiliskt och animaliskt ursprung), skogsbruk eller därmed
förknippad industri eller från fiske eller vattenbruk,
liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt
avfall. Biodrivmedel används för transport (t.ex.
bioetanol och biodiesel) och flytande biobränslen som energi
för andra ändamål, bland annat uppvärmning
(pyrolysolja).
Transporter ger upphov till stora utsläpp av växthusgaser.
Hos oss i Finland står utsläpp från transporter
för ungefär 20 procent av våra totala utsläpp.
På kortare sikt är biodrivmedlen, vid sidan av
bättre energiprestanda för fordon, den viktigaste
metoden att på ett hållbart sätt minska utsläppen
från transporter. Finland har lagt skyldigheten att distribuera
drivmedel för transportLagen om främjande
av användningen av biodrivmedel för transport
(446/2007). på en mer ambitiös
nivå än EU, nämligen att biodrivmedel
ska stå för 20 procent av energiförbrukningen
för transporter 2020. På så sätt
har man velat generera en förutsebar omvärld för nya
investeringar. Målet är också att backa
upp produktionen av andra generationens biodrivmedel.
I Finland har vi den högsta andelen biomassa i den
totala energiförbrukningen bland industriländerna.
Här spelar energi från trädbränsle
en viktig roll och den står för ungefär
en femtedel av vår energiproduktion. I likhet med miljöutskottet
framhåller ekonomiutskottet att vår skogsindustri
spelar en framträdande roll i ansträngningarna
för att uppfylla målet för ökad användning
av förnybar energi. Produktionen av biodrivmedel och den
anknytande tekniken är viktiga delar av vårt cleantechkluster
och sektorn har en betydande tillväxtpotential också på den
internationella marknaden. Den nationella marknaden måste
fungera för att exporten ska kunna växa.
De nya bestämmelserna medverkar till att målen
för användningen av flytande biobränslen och
för utvecklingen inom denna sektor kan nås eftersom
branschen får tydligare regler att hålla sig till,
anser utskottet. Med hänvisning till RES-direktivet anser
utskottet det viktigt att vi ökar användningen
av i synnerhet avfall och restprodukter. Dessutom bör målet
vara att en allt större del av vårt råvarubehov
kan tillgodoses med inhemska råvaror.
Definitioner
Lagförslag 1 (4 §) innehåller definitioner
på bland annat avfall, restprodukt från bearbetning och
restprodukt. RES-direktivet innehåller inga sådana
definitioner. De sakkunniga har välkomnat definitionerna
i den nationella lagstiftningen. En fråga som dock kom
upp i utskottet är om definitionen på restprodukt
från bearbetning kan tillämpas på tallolja.
Restprodukt från bearbetning är ett ämne
som uppstår i eller är slutprodukt i en produktionsprocess
vars huvudsyfte inte är att producera ämnet och
som inte avsiktligt har ändrats för att producera
det. Råtallolja uppstår när såpa
behandlas med syra i sulfatcellulosaprocessen. Vid tillverkning
av sulfatcellulosa uppkommer det 20—50 kilo råtallolja
per ton cellulosa.
Potentialen för tallolja i världen är
ungefär 2,3 miljoner ton om året. En del av kapaciteten bränns
upp direkt som såpa. Vid destillering av tallolja utnyttjas
ungefär 1,5 miljoner ton av kapaciteten. Användningen
för destillering har varit oförändras
de tio senaste åren. Uppskattningsvis 0,2 miljoner ton
tallolja används för energiutvinning i förbränningsanläggningar.
Den globala produktionskapaciteten överstiger efterfrågan
med cirka 0,6 miljoner ton årligenExempelvis det kommande
bioraffinaderiet i Villmanstrand beräknas använda
100 000—200 000 ton tallolja om året.. I
fjol producerades det 234 000 ton råtallolja i Finland,
medan importen var 93 000 ton och exporten 51 000 ton. Destilleringskapaciteten
i Finland är ungefär 300 000 ton.
Det har funnits ett visst motstånd mot att räkna
in tallolja i definitionen på restprodukt från bearbetning
eftersom det har ansetts att oljan på grund av syrabehandlingen
ska tolkas som produkt. Följaktligen ska tallolja inte
kunna räknas in i den så kallade dubbelberäkningen.
De som företrätt denna ståndpunkt har
också påpekat att användning av tallolja
som biodrivmedel i större skala äventyrar möjligheterna
att få adekvat tillgång för annan bearbetning
(bl.a. lim, ytbehandlingsmaterial, tillverkning av målarfärg, livsmedel
och bildäck).
De som talade för att tallolja tolkas som restprodukt
från bearbetning har framhållit att biprodukter
från produktionsprocessen inom skogsindustrin i så stor
utsträckning som möjligt måste klassas
som restprodukter från bearbetning. På så sätt
kan det säkerställas att målen i RES-direktivet
uppnås och att andra generationens inhemska biodrivmedel
produceras. Tallolja behöver inte i så hög
grad förbrännas i produktionen av värme, ånga
och el om den utnyttjas i produktionen av biodrivmedel på hög
bearbetningsnivå. Tallolja som biodrivmedel är
ett steg framåt i utvecklingen av ny materialeffektiv biobränsleteknik.
Detta backar samtidigt i väsentlig grad upp den pågående
omstruktureringen av skogsindustrin. Utlåtandena hänvisar också till
ett förhandsavgörande som Tullstyrelsen fattat
med stöd av punktskattelagen. Där tolkades råtallolja
som restprodukt från massaprocessen. Tolkningen har redan
hunnit generera produktionsinvesteringar.
Utskottet påpekar att klassificeringen av tallolja
och andra material som avfall, restprodukt från bearbetning
eller restprodukt enligt 5, 14 och 38 § i lagförslag
1 bygger på en samlad bedömning och prövning
från fall till fall. Det går således
inte att kategoriskt tolka ett enskilt material exempelvis som restprodukt
från bearbetning eller undanta det från definitionen.
I likhet med miljöutskottet konstaterar ekonomiutskottet
att restprodukter från skogsbruk och restprodukter från
bearbetning inom skogsindustrin spelar en viktig roll i ansträngningarna
för att uppfylla distributionsmålet 20 procent
för biodrivmedel och den anknytande drivmedelsproduktionen.
Med de nya bestämmelserna förs beslutsansvaret över
på Energimarknadsverket. I behandlingen av och besluten
om ansökningar ska verket följa principerna för
god förvaltning, bland annat insyn, likaså förvaltningslagen
och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).
Utskottet betonar att de berörda parterna måste
kunna lita på att myndigheterna har en konsekvent tolkningslinje.
Hållbarhetskriterier och kontroll av överensstämmelse
Hållbarhetskriterierna och systemet för att
kontrollera dem är en central del av den nya lagstiftningen.
Hållbarhetskriterier som ingår i RES-direktivet är
minskade utsläpp av växthusgaser, biologisk mångfald,
förändrad markanvändning, dikning av
torvmark och jordbruksråvaror. Avfall och restprodukter
från bearbetning måste uppfylla kriteriet för
minskade växthusgasutsläpp. I överensstämmelse
med RES-direktivet ska kriterierna inte tillämpas på fasta
bränslen, exempelvis skogsflis.
Bestämmelserna (5—10 §) om hållbarhetskriterierna
och tillämpningen av dem i lagförslag 1 motsvarar
artikel 17 i RES-direktivet. Enligt 11 § kan närmare
bestämmelser om kriterierna utfärdas genom förordning
av statsrådet. Kommentarerna till utskottet pekar på att
det räcker med bestämmelser på lagnivå,
men att det trots det finns ett tydligt behov av instruktioner och råd
på lägre nivå.
De sakkunnig ansåg att de nuvarande certifikaten måste
kunna användas vid kontroller och även i övrigt
måste man kunna utnyttja befintliga system. Precis som
regeringen säger kan företagen tillämpa
befintliga kontrollsystem, förutsatt att skogscertifikat
och andra certifieringar uppfyller hållbarhetskriterierna
i artikel 17 i RES-direktivet och 2 kap. i lagförslaget.
Ekonomiutskottet understryker att de närmare bestämmelser
och anvisningar som får utfärdas med stöd
av 11, 12 och 31 § måste medverka till att minska
verksamhetsutövarnas administrativa börda och
skapa ett fungerande ramverk för den nationella tillämpningen
av reglerna.
Avslutningsvis
För närvarande pågår ett
lagstiftningsprojekt i EUÄndrad markanvändning
som indirekt följd av biobränsleproduktion (ILUC);
COM(2012) 595 final (U 76/2012 rd — EkUU 7/2013
rd. som avser att begränsa användningen
av biodrivmedel från livsmedel när kravet på förnybar
energi för transporter ska uppfyllas. De nya reglerna kommer
att medföra ändringar i bland annat hållbarhetskriterierna.
Enligt vad utskottet erfar förbereder kommissionen också ett
förslag om att utsträcka hållbarhetskriterierna
till fast (t.ex. skogsflis) och gasformig biomassa. Förslaget
om hållbarhetskriterier för fast och gasformig
biomassa i energiproduktion förväntas komma sommaren
2013. I dag berörs 10—20 aktörer av tillståndskrav
och tillsyn, men i framtiden kan det hända att mångdubbelt
fler söker tillstånd. Det är visserligen
motiverat att den pågående regeländringen
inte förutses i propositionen. Trots det bör den
planerade utvidgningen beaktas när förvaltningspraxis
för det nya kontroll- och övervakningssystemet
ses över.
Energimarknadsverket kommer att spela en framträdande
roll för att lagen ska tillämpas smidigt. I utlåtandena
till utskottet påpekas det att lagens snabba ikraftträdande
medför en del praktiska problem och att det därför
behövs information för att övergångsperioden
ska bli smidig. Samtidigt kan man förutse att förhandsbeskeden (38 § i
lagförslag 1) kommer att vara mycket viktiga för
aktörerna. Precis som miljöutskottet understryker
ekonomiutskottet att det måste gå att planera
verksamheten långsiktigt med stöd av ett förhandsbesked.