Syftet med propositionen är att öka statens inkomster genom en höjning av koldioxidskatten på uppvärmningsbränslen (lätt och tung brännolja, stenkol, naturgas och flytgas) och att samtidigt uppmuntra användningen av biomassa och uppvärmningsbränslen med låga utsläpp. Regeringen föreslår vidare att gruvdrift och utvinning av mineraler återförs till industrins lägre elskatteklass II och dessutom börjar omfattas av skatteåterbäring för energiintensiv industri. 

Ekonomiutskottet har granskat propositionens konsekvenser för energipolitiken och näringslivet. Utifrån inkommen utredning och med hänsyn särskilt till de fiskala behov som föranleds av de försämrade offentliga finanserna menar utskottet att propositionen är motiverad och tillstyrker därför lagförslagen. 

Höjningen av koldioxidskatten slår i synnerhet mot förbränning av stenkol och olja och bidrar därför till att i linje med de energipolitiska målen styra förbrukningen i en riktning som ger lägre utsläpp. Utskottet noterar dock att styreffekten till denna del också rör sektorn för utsläppshandel, där målet borde vara att endast ett styrinstrument används, nämligen utsläppshandelssystemet. I och med att användningen av stenkol blir dyrare påverkar förslaget dessutom kostnaderna och lönsamheten för kraftvärmeproduktion (CHP). Driftskostnaderna för de bränslen som ersätter stenkol är högre. I en del av anläggningarna krävs dessutom nyinvesteringar om stenkolen ersätts. Med dagens låga elpris är detta inte lönsamt. Under sakkunnigutfrågningen konstaterades att detta kan leda till en utveckling där man investerar i separat värmeproduktion med lägre verkningsgrad i stället för i kraftvärmeproduktion. Då skulle också en del elproduktion försvinna från marknaden, liksom även reglerkraft som är viktig för försörjningsberedskapen. 

Utskottet ser det som motiverat att propositionen ställer energibeskattningen för gruvverksamhet i samma kategori som annan motsvarande industri.