Förslaget

Det huvudsakliga syftet med förnyandet av bestämmelserna om tillämpning av EG:s konkurrensregler är att effektivisera och förenhetliga konkurrensövervakningen inom Europeiska unionen. Syftet med förslaget är å andra sidan också att minska den administrativa belastning som förhandsanmälningsskyldigheten orsakar företagen.

Genomförandet av reformen förutsätter att rådets den 21 februari 1962 antagna förordning nr 17 om tillämpning av artiklarna 85 och 86 (numera artiklarna 81 och 82) förnyas. Vid tillämpningen av gemenskapens konkurrensregler övergår man till ett system som baserar sig på direkt tillämpning av undantag (exception légale). I det nya systemet är sådana samarbetsarrangemang mellan företag som är förbjudna enligt artikel 81.1 och som uppfyller villkoren i artikel 81.3 redan från början lagliga utan något förhandsavgörande. På motsvarande sätt är sådana samarbetsarrangemang som begränsar konkurrensen lagstridiga, om de inte uppfyller villkoren i artikel 81.3. Det på förhandsanmälan baserade administrativa tillståndssystemet avskaffas och artikel 81 tillämpas som en helhet på samma sätt som för närvarande artikel 82, som gäller förbud mot missbruk av dominerande marknadsställning.

Förslaget innebär att företagen inte längre är skyldiga att till kommissionen anmäla sådana avtal som begränsar konkurrensen. Å andra sidan kan företagen inte få sådana undantagslov och icke-ingripandebesked som ingår i det nuvarande systemet. Företagen kan därför inte heller erhålla immunitet mot påföljdsavgift för den händelse att avtalet konstateras begränsa konkurrensen.

Regeringens ståndpunkt

Målen för kommissionens förslag till en decentralisering av tillämpningen av EG:s konkurrensregler och avskaffning av systemet med förhandsanmälan är värda understöd. Det nu publicerade förslaget till förordning innehåller dock flera problematiska punkter. Problem förekommer i synnerhet när det gäller reglernas klarhet och rättssäkerheten, fördelningen av befogenheter mellan EG och de nationella konkurrensmyndigheterna, säkerställande av domstolarnas oberoende och företagens rättsskydd. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid att en jämlik behandling av företagen kan tryggas inom hela unionen. Som regeringens ståndpunkt till det huvudsakliga innehållet i förslaget kan anföras följande:

Regeringen anser att målen i enlighet med artikel 1 är värda understöd. Det är dock viktigt att balansen mellan en effektiv konkurrenspolitik och rättssäkerheten tryggas. Artikel 3 i förslaget medför en ändring i det nuvarande systemet. Regeringen anser att även om kommissionens förslag är teoretiskt sett logiskt och har som mål att trygga en enhetlig tillämpning av konkurrensreglerna inom gemenskapen, är handelskriteriet, vars tolkningspraxis inte är vedertagen, inte så klart att man med hjälp av det på ett bindande sätt på förhand och i enskilda fall alltid kan välja rätt lag. Enligt förslaget kan även nationella konkurrensmyndigheter och domstolar tillämpa artiklarna 81 och 82 i sin helhet. Detta förslag, som går ut på en utvidgad tillämpning av EG:s konkurrensrätt, är värt understöd. De regler som gäller kommissionens och särskilt de nationella konkurrensmyndigheternas befogenheter framgår inte tillräckligt tydligt av förslaget. Behörigheten att fatta beslut, innehållet i de olika typerna av beslut och deras verkningar samt rätten att söka ändring i kommissionens beslut bör tydligt skrivas in i förordningen om genomförandet av konkurrensreglerna.

För att det nya systemet skall fungera så effektivt som möjligt är det viktigt att samarbetet mellan konkurrensmyndigheterna är tillräckligt intimt. Artiklarna 11 och 13 i förslaget är dock inte tillräckligt tydliga för att ett fungerande samarbete skall kunna tryggas. Kommissionens syfte att öka de nationella domstolarnas möjligheter att tillämpa gemenskapens konkurrensrätt är i och för sig värt att understödjas. Den indelning som kommissionen gör i konkurrensmyndigheter/domstolar passar dock inte i det finländska förvaltningsrättsliga systemet. Kommissionens förslag att möjliggöra utbyte av konfidentiell information mellan kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna och mellan konkurrensmyndigheterna i de olika medlemsstaterna kan anses motiverat med tanke på en effektiv konkurrenskontroll. En effektiv och enhetlig konkurrenskontroll inom gemenskapen förutsätter att kommissionen har tillräckligt omfattande befogenheter vid inspektioner som förrättas med stöd av artiklarna 81 och 82 i fördraget.

Att i förordningen ta in en artikel om hörande av parter, klagande och andra tredje män är behövligt och värt understöd. Företagens rättigheter i samband med samrådsprocessen borde framgå tydligare av artikeltexten. Förslaget om höjning av bötes- och vitesbeloppen vid brott mot förfarandereglerna är också motiverat. Bötesnivåerna enligt gällande förordning om genomförande av konkurrensreglerna har fastställts 1962, varför de inte längre är effektiva. Möjligheten att i enlighet med artikel 4 ålägga företagen en registreringsskyldighet är inte värd att understödjas.