Det viktigaste innehållet i och syftena med propositionen.
Syftet med de föreslagna bestämmelserna är att behandlingen av miljörelaterade tillståndsärenden ska bli smidigare och snabbare. Vissa tillstånd slås samman och vissa tillståndsprocesser före verksamhetsstarten samordnas tidsmässigt.
I propositionen föreslår regeringen att det inrättas ett serviceställe där miljötillstånd, tillstånd för vattenhushållning och undantagslov enligt naturvårdslagen kan beviljas genom ett enda beslut. Dessutom innehåller propositionen ett förslag till ändring av lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (MKB-lagen). Kungörelser och hörande i fråga om MKB-miljökonsekvensbeskrivningar och miljötillståndsansökningar ska kunna ske samtidigt. Dessutom föreslår regeringen att utredningsbehoven beträffande MKB och miljötillstånd samordnas.
Ekonomiutskottet anser att de här principerna är mycket välkomna och tillstyrker den föreslagna lagstiftningen med följande kommentarer.
Referensram.
Utskottet noterar att ändringarna enligt propositionen delvis bygger på de ändringsprojekt som fortfarande är under behandling i riksdagen. Eftersom lagstiftningen om de nya strukturerna fortfarande behandlas tar ekonomiutskottet i det här utlåtandet inte ställning till de administrativa lösningarna i de föreslagna bestämmelserna, såsom landskapsstrukturen eller inrättandet av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Utskottet granskar förslagen om hur tillståndsprocesserna ska göras smidigare åtskilt från de här strukturerna.
Utskottet har behandlat det föreslagna lagstiftningspaketet utifrån sitt eget ansvarsområde och därmed ligger fokus på näringsidkarnas situation.
Allmänna synpunkter på utvecklingen av lagstiftningen.
Lagstiftningen utvecklas nu i rätt riktning för att minska de överlappande utredningsskyldigheterna och hörandefaserna, som upplevts som oändamålsenliga. De nya bestämmelserna går ut på att tillstånden ska betraktas som helhet och inte som enskilda tillstånd. När de olika elementen i tillståndsprocessen ses i ett samlat perspektiv underlättas också en lämplig organisering av myndighetsarbetet. För de sökande är det viktigt att tillståndsprocessen är förutsebar, med andra ord att myndigheternas riktlinjer är bestående och att förhandsbesked ges om hur lång tid processerna kommer att ta. Utskottet bedömer att det nya synsättet gör det lättare att nå också det här målet.
Även om utskottet anser att de föreslagna bestämmelserna är lämpliga har sakkunniga också lyft fram vissa aspekter som tyder på att ändringarna är otillräckliga trots att de i princip är motiverade. Enligt förslaget (8 § i lagförslag 1) ska de myndigheter som tillämpar lagen i samarbete beräkna en målsatt handläggningstid för tillståndsansökningarna och utifrån den ange en uppskattad tidpunkt för när besluten i tillståndsärendena kommer att meddelas. Ekonomiutskottet förhåller sig reserverat till ett så här ospecificerat mål och föreslår att miljöutskottet preciserar 8 § så att den blir mer förpliktande. Målet bör vara att processen ska ha en enda fas inom MKB.
De sakkunniga som utskottet hört har också pekat på betydelsen av att myndigheten tillhandahåller rådgivning och vägledning. Utskottet ser det som angeläget att de sökande på begäran har rätt att träffa en företrädare för tillståndsmyndigheten för att få vägledning.
Den tidsfrist som myndigheten anger för sin handläggning måste vara bindande för att ha faktisk betydelse för de sökande. Utskottet påminner om hur till exempel förfarandet enligt tjänstedirektivet (12 och 13 § i lagen om tillhandahållande av tjänster) fungerar: Om en ansökan inte kan avgöras inom den uppskattade behandlingstiden, ska den behöriga myndigheten innan den uppskattade tiden går ut bestämma en tilläggstid för behandlingen. Om ansökan inte har behandlats inom den utsatta tiden och tiden inte har förlängts, anses tillståndet beviljat.
Även om modellen i tjänstedirektivet inte till alla delar lämpar sig för det miljörelaterade tillståndsförfarandet kan en bindande tidsfrist bli ett incitament för myndigheterna att organisera funktionerna effektivt. Om digitaliseringen dessutom nyttjas mer effektivt underlättas situationen för både myndigheterna och kunderna inom förvaltningen.
Allmänt intresse.
Sakkunniga har lyft fram frågan om den rättsliga ställningen för övriga parter i tillståndspliktiga projekt och myndigheternas lagfästa rätt att överklaga en annan myndighets beslut i syfte att skydda allmänintresset. Utskottet anser att det allmänna intresse som skyddas av den överklagande myndigheten kan beaktas redan i förfarandet för det egentliga tillståndsbeslutet och i tillståndsvillkoren. Utskottet anser inte att de föreslagna bestämmelserna är problematiska på den här punkten.
Avslutningsvis.
Utskottet påpekar att propositionen inte innehåller några förslag till bestämmelser om förhållandet mellan planläggningen och det tillståndsförfarande som ska ändras, fastän genomförandet av tillståndspliktiga projekt ofta är beroende av planläggning. Vid lagstiftningsreformer bör man samordna förfarandena och de innehållsliga kraven i författningar som tangerar varandra, åtminstone i fråga om de ändringar som behandlas samtidigt i riksdagen även om propositionerna är separata. Det väsentliga är att det inte uppstår överlappande arbete med att upprätta ansökningar eller handlägga ansökningar vid myndigheterna. Inte heller får regleringen sammantaget leda till att samma aktör får rättigheter och skyldigheter som står i konflikt med varandra.