UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
Ekonomiska utsikter
Finlands ekonomi växte med 3,5 procent 2021 och var i färd att återhämta sig snabbt från de ekonomiska konsekvenserna av covidpandemin. Rysslands anfallskrig mot Ukraina försämrar dock de ekonomiska utsikterna och bromsar upp den ekonomiska tillväxten.
Planen för de offentliga finanserna baserar sig på finansministeriets prognosEkonomisk översikt, våren 2022. Finansministeriets publikation 2022:31. (13.4.2022), där den ekonomiska tillväxten beräknas sjunka till 1,5 procent 2022, uppgå till 1,7 procent 2023 och något över en procent 2024 och 2025. I prognosen antas att tillgången på råvaror och energi från Ryssland kommer att störas, men inte helt avbrytas. I det alternativa scenariot utvidgas sanktionerna mot Ryssland ytterligare och handeln med ryska energivaror upphör, vilket väntas leda till att den ekonomiska tillväxten avtar till 0,5 procent. Ett slut på kriget bedöms på kort sikt ha endast små positiva ekonomiska konsekvenser (tillväxten förväntas då bli 1,7 procent), eftersom man inte nödvändigtvis omedelbart kan avstå från sanktionerna och det är svårt att skingra den rådande djupa misstron mot Ryssland. De sakkunniga ansåg att den ekonomiska prognosen är realistisk. Europeiska kommissionens prognos för maj (16.5.2022) går i samma riktning (ökning med 1,6 procent 2022 och 1,7 procent 2023). OECD varnar emellertid för tynande ekonomi på global nivå i sin juniprognos (8.6.2022) och bedömer att Finlands ekonomiska tillväxt kommer att stanna på 1,1 procent 2022.
I det rådande läget har inflationen tilltagit globalt till följd av stigande energipriser och råvarubrist. Enligt Statistikcentralens preliminära uppgifter steg inflationen i Finland i maj till 7,0 procent (i februari med 4,4 procent) och i euroområdet till 8,1 procent jämfört med motsvarande period året innan. Finansministeriet uppskattar inflationen i Finland till i genomsnitt 4 procent för hela året.
Ökningen av den offentliga skuldkvoten bröts tillfälligt 2021 (65,8 procent) till följd av den starka BNP-tillväxten. Enligt Eurostats statistik låg Finlands skuldnivå (65,8 procent) under sista kvartalet 2021 också betydligt under den genomsnittliga skuldnivån i euroområdet (95,6 procent). Finlands skuldkvot börjar dock öka på nytt 2022 (66,2 procent) och kommer under ramperioden att vara på en högre nivå än före coronaviruspandemin (69,9 procent av BNP 2026).
Statsförvaltningen uppvisar fortfarande det största underskottet bland undersektorerna i de offentliga finanserna, då underskottet beräknas uppgå till i genomsnitt 7,2 miljarder euro under ramperioden. Statsskulden väntas öka till cirka 144 miljoner euro 2023 och 165 miljoner euro 2026. Från och med 2023 förändras strukturen för de offentliga samfunden i Finland när ansvaret för organiseringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet överförs från kommunerna till välfärdsområdena. Detta underlättar kommunernas strukturella utgiftstryck som beror på att befolkningen åldras, men ändå uppvisar lokalförvaltningen ett underskott. Välfärdsområdena inleder sin verksamhet med ett litet underskott, vilket beror på massiva investeringar. Arbetspensionsanstalterna och övriga socialfonder beräknas för sin del uppvisa ett litet överskott under den kommande ramperioden.
Även om Rysslands anfallskrig bedöms ha långvariga effekter för världsekonomin, anser de sakkunniga att risken för att euroområdet och Finland hamnar i recession fortfarande är relativt liten. Dock påtalades den ökade risken för stagflation, det vill säga att den ekonomiska tillväxten är låg samtidigt som inflationen är hög.
Utskottet betonar att den ekonomiska utvecklingen är förenad med betydande osäkerhetsmoment, såsom krigets varaktighet, sanktionernas och konfliktens omfattning samt den stigande inflationen och räntenivån. Också eventuella nya vågor till följd av coronavirusläget kan belasta den offentliga ekonomin. Dessutom står de allt mer skuldsatta offentliga finanserna inför utmaningar som redan tidigare funnits, såsom utgiftstrycket till följd av befolkningens åldrande och samtidigt minskade skatteinkomster när befolkningen i arbetsför ålder minskar.
Den finanspolitiska linjen
I och med coronapandemin och Rysslands anfallskrig skiljer sig helhetsbilden av Finlands ekonomi och finanspolitiska behov avsevärt från situationen hösten 2019, då ramen för valperioden fastställdes. Utskottet välkomnar att regeringen i de förändrade situationerna har fört en aktiv och ansvarsfull finanspolitik som ledde till att Finlands ekonomiska tillväxt avtog mindre än väntat under coronapandemin.
Regeringen avstod från utgiftsramen år 2020 och återgången till ramförfarandet år 2021 innehöll flera avvikelser. Dessutom höjde regeringen ramen för 2022 med 900 miljoner euro och ramen för 2023 med 500 miljoner euro. De direkta covidrelaterade kostnaderna täcks fortfarande som utgifter utanför ramen 2023.
Utskottet anser också att det är ändamålsenligt att regeringen gör ett nytt undantag från ramarna i det förändrade säkerhetsläget. Som utgifter utanför ramen finansieras utgiftsökningarna med direkt anknytning till rikets försvar, gränssäkerheten, cybersäkerheten samt biståndet till Ukraina, hjälpen till ukrainare som flyr undan kriget och de omedelbara konsekvenserna av sanktionerna för statens verksamhet. Också tidsbegränsade åtgärder under 2022—2023 som är nödvändiga för försörjningsberedskapen täcks utanför ramen. Hit hör framför allt investeringar som samtidigt ökar den inhemska energiproduktionen och stöder nyttjandet av ny teknik som ersätter fossil energi.
Trots avvikelserna anser utskottet att det är viktigt att ramsystemet för statsfinanserna kvarstår som en central nationell finanspolitisk regel som tryggar en ansvarsfull och långsiktig utgiftspolitik som främjar den ekonomiska stabiliteten. För att säkerställa systemets trovärdighet måste systemet dock reformeras och man måste på förhand komma överens om mekanismer för att avvika från ramförfarandet, genom vilka man kan säkerställa den flexibilitet som behövs vid framtida kriser.
EU:s finanspolitiska reglering omfattas av den undantagsklausul i stabilitets- och tillväxtpakten som infördes våren 2020 och som tillåter en avvikelse från de finanspolitiska målen även 2022. I Finlands stabilitetsprogram (bilaga 6 till redogörelsen) konstateras att det i detta skede inte kan uteslutas att det fortfarande kommer att råda exceptionella förhållanden 2023. Kommissionen har i vårpaketet för den europeiska planeringsterminen ansett att det finns förutsättningar för en fortsatt tillämpning av den allmänna undantagsklausulen i stabilitets- och tillväxtpakten 2023 och för en deaktivering av den från och med 2024.
Merparten av regeringsprogrammets skattepolitiska åtgärder har redan genomförts, men vissa åtgärder kommer att vidtas 2023. Genom sina beskattningsbeslut har regeringen strävat efter att stärka skattebasen, höja de indirekta skatterna, främja klimatmålen och stärka den ekonomiska tillväxten. Statens skatteinkomster ökar uppskattningsvis med nästan 3 procent per år 2023—2026, med undantag för konsekvenserna av inrättandet av välfärdsområdena.
Högre konsumentpriser
Utskottet uttrycker sin oro över den kraftiga höjningen av konsumentpriserna, som i synnerhet beror på dyrare importerad energi och på bristen på komponenter till följd av coronapandemin och det krig som Ryssland inlett. Den tilltagande inflationen minskar de finska hushållens disponibla realinkomster, vilket i sin tur minskar den privata konsumtionen och bromsar upp den ekonomiska tillväxten.
De sakkunniga som utskottet hörde var eniga om att regeringens beslut om att tidigarelägga indexhöjningarna av den sociala tryggheten och höja resekostnadsavdragen är lämpliga riktade åtgärder för att stödja köpkraften i de hushåll som drabbas hårdast av prishöjningarna. Om inflationen förblir hög finns det skäl att också i fortsättningen se över indexhöjningarna oftare än nu. Allmänna skattelättnader understöddes däremot inte, även om de skulle öka hushållens disponibla nettoinkomster, eftersom inflationen samtidigt skulle öka ytterligare. Sänkningen av mervärdesskatten och bränsleskatten är förknippad med inriktningsproblem, men i situationer med exceptionellt pristryck bör olika riktade skattelättnader bedömas noggrant.
Stabilisering av ekonomin
Vid sidan av skuldsättningen till följd av coronakrisen och förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön råder det fortfarande ett omfattande långsiktigt hållbarhetsunderskott i de offentliga finanserna på grund av befolkningens åldrande. Finansministeriet räknar med att hållbarhetsgapet är 2,5 procent i förhållande till BNP, dvs. cirka 7 miljarder euro på 2026 års nivå. I och med den ökande inflationen har också räntenivån börjat stiga, vilket ökar statens skuldhanteringskostnader och exponeringarna i statsfinanserna. Dessutom måste vi bereda oss på att ekonomin kommer att möta externa chocker som ökar underskottet även i fortsättningen.
Utskottet anser att det är nödvändigt att aktivt stärka de offentliga finanserna för att obalansen mellan inkomster och utgifter inte ska öka skuldsättningen så att den blir okontrollerbar på lång sikt. Regeringen måste ha en trovärdig plan för att återställa balansen i de offentliga finanserna för att förtroendet för finska statens förmåga att sköta sina skulder och sina övriga åtaganden ska kvarstå. Det väsentliga är strukturella reformer som förbättrar sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten eller dämpar ökningen av de offentliga utgifterna i framtiden. Strukturella reformer, högre sysselsättningsgrad och ekonomisk tillväxt minskar också behovet av utgiftsnedskärningar och skattehöjningar.
Regeringen eftersträvar en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar ekonomisk tillväxt. Regeringen strävar efter att stabilisera ekonomin genom de åtgärder som fastställts i färdplanen för stärkande av hållbarheten i de offentliga finanserna och som gäller sysselsättningen, stärkandet av förutsättningarna för ekonomisk tillväxt, åtgärderna för att öka produktiviteten och kostnadseffektiviteten inom den offentliga förvaltningen samt social- och hälsovårdsreformen.
Sysselsättningsåtgärder.
Utskottet konstaterar att sysselsättningen har utvecklats starkt och att regeringens mål på 75 procent nästan nåddes i början av 2022, om man beaktar förändringarna i statistikföringen.
Att sysselsättningsgraden ökar är det viktigaste enskilda elementet för ett stärkt inkomstunderlag enligt regeringsprogrammet. Regeringen har utfäst sig att höja sysselsättningsgraden genom att fatta beslut som syftar till cirka 80 000 fler sysselsatta före utgången av decenniet. Den senaste riktlinjen för nya sysselsättningsåtgärder lades fast den 15 februari 2022 (effekt cirka 110 miljoner euro). De beslut som regeringen hittills fattat för att öka sysselsättningen beräknas stärka de offentliga finanserna med sammanlagt 560 miljoner euro på 2029 års nivå med beaktande av kostnaderna för åtgärderna och besparingarna till följd av att sysselsättningen stärks. De viktigaste åtgärdshelheterna är slopandet av tilläggsdagarna inom utkomstskyddet för arbetslösa, den nordiska jobbsökningsmodellen, finansieringsreformen i anslutning till överföringen av arbets- och näringstjänsterna till kommunerna, bestämmandet av arbetsvillkoret för utkomstskyddet för arbetslösa enligt inkomsten i euro samt utvidgandet av läroplikten.
Utskottet ser det som nödvändigt att regeringen målmedvetet fortsätter åtgärderna för att höja sysselsättningsgraden. Det behövs bland annat åtgärder för att minska den strukturella arbetslösheten och långtidsarbetslösheten och motivera allt fler att delta på arbetsmarknaden och aktivt söka arbete. Det är också viktigt att se till att brist på arbetskraft och kompetent personal inte blir en flaskhals för hållbar tillväxt och välfärd. Vid sidan av att förlänga tiden i arbetslivet och förbättra välbefinnandet i arbetet måste man bland annat öka den arbetsrelaterade invandringen, förbättra myndighetsprocesserna i anslutning till invandringen och sörja för invandrarnas utbildning och snabba sysselsättning.
I detta sammanhang lyfter utskottet också fram främjandet av den kreativa ekonomin, de sysselsättningsmöjligheter som ingår i den samt kultursektorns och de kreativa branschernas outnyttjade potential och kapacitet att stärka samhällsekonomin.
Strukturella reformer.
Avsikten är att förbättra hållbarheten också genom att effektivisera produktiviteten och kostnadseffektiviteten inom den offentliga förvaltningen. Regeringen genomför de permanenta besparingar på 370 miljoner euro som man kom överens om våren 2021 och som riktas till sänkning av ramnivån (42 miljoner euro) och till olika förvaltningsområden (328 miljoner euro) med undantag av bland annat försvars- och inrikesministeriets förvaltningsområden samt utgifterna för forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Den viktigaste strukturella reformen som stärker de offentliga finanserna på lång sikt är reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet som avses träda i kraft i början av 2023. På grund av de merkostnader som hänför sig till omställningsfasen börjar kostnadsbesparingarna realiseras först på 2030-talet.
Stärkandet av förutsättningarna för ekonomisk tillväxt
Forskning, utveckling och innovation (FoUI)
För att stärka den ekonomiska tillväxten är det viktigt att säkerställa en motiverande och stabil miljö för FoUI-verksamhet och på så sätt stärka kunskapsbasen och även öka intresset bland internationella toppförmågor. Det är också viktigt att uppmuntra den privata sektorn att satsa också på riskfyllda FoUI-projekt och att främja tillkomsten av nya lösningar som kan kommersialiseras och skalas på den internationella marknaden.
Enligt regeringsprogrammet och FoUI-färdplanen har Finland som mål att höja FoU-utgifternas andel av BNP till 4 procent fram till 2030, vilket också alla riksdagsgrupper gick in för i den rapport av den parlamentariska FoUI-arbetsgruppen som blev klar i december 2021Statsrådets publikation 2021:95.. Den offentliga sektorns andel av detta är cirka en tredjedel och den privata sektorns cirka två tredjedelar.
För att nå detta mål är det viktigt att statens FoU-satsningar höjs med 344 miljoner euro jämfört med föregående rambeslut. Anslagseffekten av tilläggen är cirka 50 miljoner euro 2023 och stiger till cirka 212 miljoner euro före 2026. Tillägg riktas bland annat till Finlands Akademi, Business Finland och den strategiska forskningen. För yrkeshögskolornas FoU-verksamhet anvisas en permanent höjning på 5 miljoner euro.
Utskottet välkomnar dessa höjningar. De stärker FoU-verksamheten då finansieringen av FoUI-utgifter har minskat och börjat släpa efter finansieringen i många jämförelseländer. Enligt rapporten från den parlamentariska arbetsgruppen minskade FoU-utgifternas andel av BNP näst mest i Finland 2014—2018. Forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet är dock ett mycket viktigt sätt att förbättra produktiviteten och främja ekonomisk tillväxt, och därför är det nödvändigt att öka satsningarna.
För att komma upp i en jämn tillväxt på fyra procent krävs det framöver en betydande höjning av den offentliga finansieringen och lösningar som säkerställer att finansieringen räcker till på lång sikt över valperioderna. Därför är det viktigt att man i enlighet med arbetsgruppens förslag har börjat bereda ett förslag till lag om finansiering av forsknings- och utvecklingsutgifter. Avsikten är att den ska fastställa nivån på statens årliga FoU-utgifter så att den offentliga sektorns FoU-utgifter stiger till 1,33 procent av BNP fram till 2030. Största delen av detta (1,2 procent) är statlig finansiering. I början av 2023 blir också den parlamentariska FoUI-gruppens plan klar. I planen preciseras bland annat de grundläggande riktlinjerna för allokeringen av finansieringen på lång sikt.
Utskottet välkomnar också att man i enlighet med arbetsgruppens riktlinjer vid ramförhandlingarna fattade beslut om ett nytt FoUI-skatteincitament vars syfte är att öka företagens FoUI-intensitet. I kalkylen över skatteinkomster har därför det extra avdraget på 100 miljoner euro för forsknings- och utvecklingsverksamhet beaktats. Utskottet betonar vikten av att effekterna av skatteincitamentet följs noggrant.
Utbildning
Regeringen har gjort både permanenta och tidsbegränsade tilläggssatsningar på utbildningen. Den viktigaste reformen under regeringsperioden är den utvidgning av läroplikten som trädde i kraft den 1 augusti 2021 och avgiftsfriheten på andra stadiet, för vilken det har reserverats finansiering på 129 miljoner euro från och med 2024. Utskottet anser det vara viktigt att man noga följer upp hur finansieringen räcker till och säkerställer att den svaga kommunala ekonomin inte ökar ojämlikheten i utbildningen.
Utskottet betonar vikten av att basfinansieringen av utbildningen stärks så att kortvarig projektfinansiering som orsakar mycket administrativt arbete kan minskas. Det är mycket positivt att regeringen överlämnade en proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. Riksdagen antog lagen den 7 juni 2022 (KuUB 5/2022 rd — RP 55/2022 rd). Genom lagen permanentas från ingången av 2023 ett särskilt understöd som beviljas för åtgärder som främjar jämlikhet i utbildningen. Understödet kommer kunna beviljas för fyra år i sänder. Anslagsnivån för statsunderstödet avgörs i planen för de offentliga finanserna och i budgeten.
Det är också fortsättningsvis viktigt att åtgärda det inlärnings- och välfärdsunderskott som covidpandemin orsakat. På lång sikt kan det bli dyrare att inte åtgärda inlärningsunderskottet än att investera i utbildning, eftersom inlärningsunderskottet kan återspeglas också i sysselsättningen och välfärden.
Utskottet välkomnar att finansieringsbasen för yrkesutbildningen permanent stärks med 50 miljoner euro från och med 2023. Detta är 30 miljoner euro mindre än den tilläggsfinansiering som tidigare anvisats som temporär framtidsinvestering, men tillskottet ger i vilket fall som helst utbildningsanordnarna stabilitet och förutsägbarhet i nivån på den årliga finansieringen, eftersom den införlivas i det normala finansieringssystemet för yrkesutbildning. Yrkesutbildningen har en viktig roll också när det gäller att främja arbetskraftsinvandring och integrera invandrare i det finländska samhället och på arbetsmarknaden. Det är viktigt att beakta invandrarnas utbildningsbehov även i resurserna för fritt bildningsarbete.
Liksom kulturutskottet (KuUU 12/2022 rd) anser finansutskottet det vara viktigt att högskolornas verksamhetsförutsättningar tryggas i fortsättningen så att de möjliggör en höjning av antalet högskoleutbildade till minst 50 procent av åldersklassen 25—34 år före 2030. Regeringen har redan beslutat öka antalet nybörjarplatser vid högskolorna med drygt 12 000 för 2020—2022. För att målet ska nås krävs det dock nya beslut om att utvidga utbildningen, eftersom det enligt den utbildningspolitiska redogörelsen (SRR 1/2021 rd) behövs sammanlagt 100 000 fler högskoleexamina fram till 2030 än vad som uppnås med nuvarande utbildningsvolymer.
Beredskap till följd av förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön
Enligt en preliminär bedömning ökar Rysslands angrepp på Ukraina de nödvändiga utgifterna för Finlands offentliga finanser med sammanlagt över 7 miljarder euro under perioden 2022—2026. I det rådande läget är det enligt utskottet oundvikligt att höja utgifterna för försvaret och beredskapen.
För försvarsmaktens omkostnader anvisas en årlig höjning på cirka 130—200 miljoner euro och för anskaffningar av försvarsmateriel ett tillägg på 1,5 miljarder euro. För anskaffning av nya spaningsplan till Gränsbevakningsväsendet reserveras 163 miljoner euro och för omkostnader anvisas ett tillägg på 80 miljoner euro. Man bereder sig också på extra utgifter för invandring och cybersäkerheten förbättras med cirka 40—56 miljoner euro per år.
Utskottet betonar också vikten av att skydda befolkningen och trygga samhällets funktionsförmåga. Utvecklandet av befolkningsskyddet, skyddsrummen och beredskapsplaneringen (inklusive skyddsplaneringen av strategiska objekt samt beredskapen inför nödsituationer med strålrisk) samt de anknytande resursbehoven ska tillgodoses i enlighet med den aktuella redogörelse som behandlats i riksdagen (FiUU 8/2022 rd — SRR 1/2022 rd). Nödcentralsverkets aktionsberedskap måste säkerställas.
Utskottet ser det också som nödvändigt att regeringen åtgärdar det finansieringsunderskott och behov av mer personal inom räddningsväsendet och avtalsbrandkårerna som konstaterats redan tidigare i samband med behandlingen av redogörelsen för den inre säkerheten (FiUU 8/2021 rd — SRR 4/2021 rd) och budgetbetänkandet (FiUB 33/2021 rd — RP 146/2021 rd, RP 216/2021 rd). Planen för de offentliga finanserna innehåller inte den fastlagda fördubblingen av räddningsutbildningen vid Räddningsinstitutet från och med 2023.
Likaså är det viktigt att man med polisens resurser kan reagera på det förändrade säkerhetsläget. I planen för de offentliga finanserna stiger polisens anslagsnivå med cirka 30 miljoner euro 2023—2026. Ökningen räcker till för att täcka den verksamhetsnivå som redan tidigare fastställts för polisen, men där ingår också tilläggsanslag för bekämpning och utredning av de allvarligaste it-relaterade brotten mot kritisk infrastruktur. Enligt uppgifter till utskottet finns det fortfarande budgetunderskott. Utskottet påskyndar således utarbetandet av den stabiliseringsplan som är under beredning för att trygga anslagsnivån och revideringen av budgeteringssätten för anslagen för polisväsendet (t.ex. åtskiljandet av personal-, fastighets- och IKT-utgifter samt upphandlingar av materiel och andra anskaffningar) i syfte att öka transparensen i enlighet med den utredningsrapport som blev klar i februari 2022.
Utskottet betonar dessutom att den nuvarande situationen inom de offentliga finanserna fortfarande kräver att också säkerhetsrelaterade åtgärder utvecklas för att minimera kostnaderna. Det är också viktigt att sörja för säkerheten i vardagen och befolkningens psykiska kristålighet.
Stärkandet av försörjningsberedskapen
Självförsörjning i fråga om energi.
Andelen energi som importerades till Finland från Ryssland utgjorde före anfallskriget över 30 procent av den totala energiförbrukningen i Finland. Det åtstramade geopolitiska läget och de stigande energipriserna har på kort tid lyft fram leveranssäkerheten och försörjningsberedskapen vid sidan av klimatperspektivet, vilket påskyndar den gröna omställningen.
Bränslen och el som importeras från Ryssland kan i huvudsak ersättas med inhemsk produktion eller med import från andra länder. Svårast är det att ersätta naturgas, även om dennas andel utgör endast 6 procent av den totala energiförbrukningen. Också i fråga om naturgas är situationen ändå bättre än för några år sedan, och de sakkunniga som utskottet hört ansåg att ministergruppens beslut att ersätta rysk gas är lyckade, i synnerhet beslutet att hyra ett LNG-fartyg tillsammans med Estland. Beslutet utgör dock inte en lösning på behovet under vintern.
Utskottet anser således i likhet med de sakkunniga som revisionsutskottet (ReUU 2/2022 rd) har hört att det är viktigt att också satsa på energisparande och energieffektivitet. Medvetenheten om detta bör ökas och medborgare och företag bör uppmuntras till energisparåtgärder.
Utskottet lyfter dessutom fram att importen av rysk skogsflis ska upphöra, vilket kan ersättas genom ökad användning av inhemsk träförädling och skogsflis som baserar sig på biprodukter från avverkning samt restprodukter. För det behövs stödåtgärder, så det är bra att skogsägare och aktörer aktiveras genom en rådgivningskampanj och att systemet för finansiering av hållbart skogsbruk (Kemera) motiverar till vård av ungskog och insamling av klenvirke. För att Finlands självförsörjningsgrad i fråga om energi ska kunna utvecklas på lång sikt är det dessutom viktigt att utveckla transporterna, lagringen och terminalerna för träbränsle. Samtidigt måste vi se till att beräkningen av kolsänkor är ändamålsenlig och värna kolsänkorna genom att öka skogstillväxten.
Utskottet konstaterar att Finland har ett bra läge att slopa rysk energi. Visserligen har vi också utmaningar, men de har identifierats och åtgärdats. Energiinvesteringarna påskyndas bland annat genom att man stöder utfasningen av fossila drivmedel och uppvärmningsbränslen. Likaså går tilläggssatsningarna på demonstrationsprojekt samt batteri- och väteteknik i rätt riktning. Dessutom investerar energisektorn själv över 3 miljarder euro i ren energi.
Självförsörjning i fråga om livsmedel.
Utskottet har redan länge varit oroat över jordbrukets lönsamhet, som har varit svag redan i många år. Det blev kris 2021, då kostnadsökningen kombinerades med en dålig skörd till följd av den torra och varma sommaren. Läget försämrades ytterligare i och med kriget som Ryssland inlett. Utskottet påminner också om att risken för en global livsmedelskris har ökat i och med att extrema väderfenomen blivit vanligare och säkerhetsläget är instabilt.
Det paket för försörjningsberedskapen inom jordbruket som man fattade beslut om i samband med planen för de offentliga finanserna är således nödvändigt. Det innefattar både snabba stödåtgärder som särskilt förbättrar gårdarnas likviditet (såsom höjningen av återbäringen av energiskatt för jordbruket 2021) och åtgärder som stärker matproduktionen och dess kristålighet på längre sikt (t.ex. investeringsstöd för alternativa energikällor och andra investeringar i försörjningsberedskap). Vid den snabba allokeringen av tilläggsfinansieringen utnyttjas befintliga stödsystem för jordbruket som redan har EU-rättsliga och nationella författningsgrunder och verkställighetsprocesser. Finansieringen av åtgärderna infaller 2022 och 2023. Det är också viktigt att fästa uppmärksamhet vid att minska beroendet av import av gödselmedel och öka självförsörjningsgraden i fråga om protein.
Utskottet betonar i enlighet med sina tidigare ståndpunkter (FiUB 33/2021 rd— RP 146/2021 rd, RP 216/2021 rd och FiUB 4/2022 rd — RP 2/2022 rd, RP 26/2022 rd) att jordbrukets lönsamhet måste förbättras permanent och stöden bättre än tidigare riktas till aktiv odling. Det behövs framför allt en rättvis handelspraxis för att producentens andel av priset på slutprodukten ska öka. Förbättrad lönsamhet är ett villkor för fortsatt produktion, tryggad försörjningsberedskap och överlag för den inhemska livsmedelskedjans framtid.
Regionala och sektorsspecifika konsekvenser av Rysslands anfallskrig
Finansutskottet lyfter fram anfallskrigets regionala och sektorsspecifika konsekvenser för Finland. Anfallskriget mot Ukraina och det förändrade säkerhetspolitiska läget har omfattande konsekvenser för hela Finlands ekonomi.
Den långa landgränsen med Ryssland har särskilt präglat omvärlden för landskapen i sydöstra och östra Finland, där det gränsöverskridande samarbetet har varit intensivt och varierat. Dessutom syns den förändrade situationen och sanktionerna mot Ryssland i många andra regioner där det till exempel finns företag som koncentrerar sig på handel med Ryssland eller industrier som behöver råvaror som importerats från Ryssland.
Under dessa omständigheter är konsekvenserna negativa för turismen, som redan har drabbats hårt av coronarestriktionerna. Avsaknaden av ryska turister minskar intäkterna från turismen och dessutom minskar överflygningsförbudet i Ryssland antalet asiatiska turister. För att de förlorade turismintäkterna ska kunna ersättas i fortsättningen är det viktigt att satsa på att stärka bilden av Finland som turismland både bland konsumenter och internationella kongressarrangörer. Detta förutsätter också att Visit Finland tillförsäkras resurser.
Anfallskriget har också haft en omfattande inverkan på logistiken och trafiken, vilket syns bland annat i att trafiken i Saima kanal och VR:s trafik österut har upphört och att Rysslands luftrum har stängts. Detta återspeglas på ett betydande sätt i Finnairs verksamhet, där stängningen av det ryska luftrummet har betydligt större konsekvenser än för andra EU-länder och europeiska flygbolag. Dessutom försämrar den minskande flygtrafiken till Asien läget i fråga om Helsingfors-Vanda flygplats, vilket också återspeglas i den kommunala ekonomin.
Utskottet betonar åtgärder för att säkerställa tillgängligheten i den förändrade situationen, eftersom smidiga kontakter till utlandet är ett livsvillkor för vår ekonomi. När trafiken på Saima kanal upphört är det också ytterst viktigt att hitta ersättande rutter för godstrafiken på kanalen, vilket förutsätter att bland annat åtgärderna för att förbättra väg- och bannätet påskyndas. Enligt erhållen utredning innebär nedläggningen av trafiken i Saima kanal att en varumängd på cirka 1,3 miljoner ton överförs till vägarna och järnvägarna. När importen av ryskt virke upphört måste ungefär 8 miljoner kubikmeter virke transporteras längre sträckor på vårt väg- och spårnät.
Krigets konsekvenser sträcker sig också till EU:s program för samarbete vid de yttre gränserna (Interreg NEXT), vars beredning har avbrutits och medlen för 2022 (cirka 9,5 miljoner euro) anvisas för två program för de inre gränserna. Utskottet anser det vara viktigt att Finland strävar efter att den finansiering som reserverats för dessa program härefter kan riktas på bästa möjliga sätt till utveckling av programområdena för samarbetet vid de yttre gränserna.
Enligt erhållen utredning har krigets konsekvenser för sysselsättningen ännu inte ansetts vara betydande, men den mest akuta utmaningen har varit att tillgången på säsongsarbetare nu är sämre än tidigare. Alla konsekvenser har dock ännu inte realiserats eller ens varit kända. Framöver är det viktigt att utreda hur bland annat stärkandet av den regionala ekonomin och förnyelsen av den kan främjas och företagens verksamhetsförutsättningar förbättras.
Ett klimatneutralt Finland och en grön omställning
Finland ska vara klimatneutralt 2035 och uppvisa negativa koldioxidutsläpp därefter, enligt regeringsprogrammet. I planen för de offentliga finanserna främjas målen för klimatneutralitet med sammanlagt cirka 2,7 miljarder euro år 2023 och satsningen sjunker till 2,1 miljarder euro år 2026. Enligt utredning kompenseras nivåsänkningen dock för sin del av den ökande finansieringen av koldioxidsnålhet i takt med att EU:s nya strukturfondsperiod framskrider.
Anslagsnivån för 2023 höjs betydligt av finansieringen enligt Finlands plan för återhämtning och resiliens (Finlands tilldelning är cirka 2,085 miljarder euro), varav ungefär hälften används för den gröna omställningen. Anslag reserveras bland annat för investeringar i ren energiproduktion, innovationer med låga utsläpp, miljölösningar inom byggbranschen samt stödjande av laddningsinfrastrukturen för eltrafik.
Ministerarbetsgruppen för beredskap fastställde dessutom ett tillskott på cirka 700 miljoner euro för att stärka självförsörjningen i fråga om energi och försörjningsberedskapen. Åtgärdspaketet syftar till att påskynda utfasningen av fossil energi och stödja ibruktagandet av ny teknik. Anslagsökningarna gäller trafik, energi, boende och långvariga åtgärder inom jordbruket.
Utskottet betonar att det största hindret för investeringar ofta inte är teknik, produktionspris eller tillgång till finansiering, utan tillståndspraxis. Därför är det ytterst nödvändigt att det i redogörelsen anvisas 36,8 miljoner euro i tilläggsanslag för behandlingen av tillstånd för grön omställning och att regeringen har beslutat bereda en proposition om att i tillståndsbehandlingen temporärt prioritera investeringar med anknytning till den gröna omställningen. Utskottet betonar att man vid sidan av att öka personalen bör se till att handläggningsprocesserna för ansökningarna löper smidigt och att rådgivningen är tillräcklig.
Utskottet konstaterar också att tillgången till och priset på kritiska metaller och mineraler bör beaktas som en del av utfasningen av rysk energi. Främjandet av cirkulär ekonomi bör därför integreras i den gröna omställningen och beaktas också i planen för de offentliga finanserna.
Det är positivt att planen för de offentliga finanserna fortfarande innehåller en årlig anslagsnivå på nästan 100 miljoner euro för naturvård. Detta riktas i huvudsak till uppnåendet av målen för Metso- och Helmi-programmen samt EU:s strategi för biologisk mångfald. Det är också viktigt att fortsätta skyddet av Östersjön och vattendragen, inklusive gipsbehandling av åkrar, främjande av återvinning av näringsämnen och våtmarksodling.
Utskottet lyfter också fram en samlad bedömning av ekonomins ekologiska hållbarhet. En lyckad omställningspolitik förutsätter också i planen för de offentliga finanserna ett nytt kunskapsunderlag och nya metoder för att styra ekonomin i enlighet med klimatmålen, biodiversitetsmålen och målen för minskad förbrukning av naturresurser.
Övriga iakttagelser
Utrikesministeriets förvaltningsområde.
Utskottet ser det som viktigt att regeringen ser till att utrikesministeriet och Finlands beskickningar utomlands har tillräckligt med personal för att kunna driva Finlands intressen, som kräver diplomati, och reagera på det spända politiska läget i världen.
Utskottet hänvisar också till utrikesutskottets utlåtande (UtUU 1/2022 rd) och konstaterar att Finland i sitt utvecklingssamarbete bör beakta de ökade behoven av humanitärt bistånd, som ökar särskilt av kriget som Ryssland inlett och de utdragna kriserna i Jemen, Syrien och Afghanistan. Det är också viktigt att stödja återuppbyggnaden av Ukraina och att uppmärksamma hungersnöden i östra Afrika, som inte bara förvärras av torkan utan också av de stigande priserna på mat, gödsel och energi.
Anslagssituationen för rättsvården.
Utskottet hänvisar till lagutskottets utlåtande (LaUU 18/2022 rd) och påpekar att basfinansieringen är knapp inom justitieministeriets förvaltningsområde. Den långvariga otillräckliga basfinansieringen och den stora arbetsmängden försvårar verksamheten och belastar personalen, vilket återspeglas i behandlingstiderna för ärenden och medborgarnas rättsskydd. Det stora antalet visstidsanställda är problematiskt också med tanke på domstolarnas oberoende. Därför är det viktigt att en redogörelse som behandlar bland annat rättsvårdens verksamhetsförutsättningar är under beredning. Avsikten är att redogörelsen ska lämnas till riksdagen före utgången av 2022. Den bör kartlägga situationen och bedöma ändringsbehoven och de resurser de kräver samt också möjligheterna att effektivisera verksamheten och göra behövliga ändringar i lagstiftningen.
Kultur.
Utskottet betonar kulturens och den kreativa ekonomins betydelse både för att sysselsätta människor och för att främja medborgarnas välbefinnande och ork. De kreativa branscherna har drabbats exceptionellt hårt av restriktionerna i anslutning till coronaepidemin, och det är viktigt att sektorns återhämtning stöds med finansiering från EU:s facilitet för återhämtning och resiliens (sammanlagt 12 miljoner euro 2023 och 2024). Anslagen för kultur och konst är i genomsnitt 577 miljoner euro per år under ramperioden. Jämfört med 2022 minskar finansieringen dock något när avkastningen av penningspelsverksamheten och den anknytande kompensationsfinansieringen minskar med 4,6 miljoner euro 2023 och med cirka 4,1 miljoner euro från och med 2024.
Utskottet välkomnar rambeslutets riktlinjer för att höja kompensationen för kopiering för enskilt bruk till 11 miljoner euro och avstå från jämkning av upphovsrättsersättningar vid bedömningen av rätten till utkomstskydd för arbetslösa.
Det är också positivt att det reserveras ett årligt anslag på 1 miljon euro för ersättningar för utlåning av e-böcker och e-talböcker för 2023—2026. Utskottet påskyndar beredningen av finansieringslösningar och behövliga lagändringar. Likaså är det viktigt att lagberedningen beträffande den statliga finansieringen av de nationella konstinstitutionerna framskrider.
Avkastningen av penningspelsverksamheten.
Utskottet välkomnar att utgifterna för de allmännyttiga verksamheter som finansieras med avkastningen av penningspel tas in i ramen redan från och med 2023. I enlighet med parlamentariska riktlinjer är avsikten att från och med 2024 bryta kopplingen mellan den avkastning som Veikkaus Ab redovisar och statsunderstödsministeriernas (UKM, SHM, JSM) användningsändamål enligt lotterilagen.
Därmed ska ovannämnda allmännyttiga verksamhet från och med 2024 i sin helhet finansieras med den allmänna finansieringen. Enligt den parlamentariska riktlinjen uppgår den totala finansieringsnivån för understödsverksamheten 2024 till 990 miljoner euro. Detta bygger på medeltalet för statsunderstödsfinansieringen för 2013—2022 under tio år, utökat med de finansiella resurserna för veteraner 2022. I planen för de offentliga finanserna motsvarar anslagsnivån för 2023 den nivå som finansieringen enligt riktlinjerna ska vara på 2024. För att nå anslagsnivån på 990 miljoner euro höjs anslagen nu med cirka 38 miljoner euro jämfört med den föregående planen för de offentliga finanserna.
Utskottet anser det vara viktigt att regeringens proposition om reformen av finansieringsmodellen enligt planerna ska lämnas till riksdagen hösten 2022 och att verksamheten enligt den nya finansieringsmodellen kan inledas vid ingången av 2024.
Trafik.
Inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde görs besparingar på 127 miljoner euro, varav 110 miljoner euro ingick redan i den föregående ramen. Dessutom ingår det i det nu aktuella rambeslutet en ytterligare besparing på 17 miljoner euro. Beslut om allokeringen fattas i samband med budgeten för 2023.
I likhet med kommunikationsutskottet (KoUU 20/2022 rd) anser finansutskottet att situationen är oroväckande, eftersom ramnivån inte gör det möjligt att nå målen i planen Trafik 12. De stigande råvarupriserna minskar dessutom möjligheterna till underhåll av trafiklederna och beläggning av vägar, vilket samtidigt gör att underhållet blir allt mer eftersatt. Enligt utredning väntas eftersläpningen i underhållet av trafikledsnätet öka från nuvarande cirka 2,9 miljarder euro till mer än 3 miljarder euro under ramperioden. Eftersläpningen beräknas öka med 60—70 miljoner euro i år, varvid det ökar till cirka 1,64—1,65 miljarder euro.
Utskottet anser det vara ytterst viktigt att de anslag som behövs på längre sikt anvisas för basunderhåll av transportinfrastrukturen och för att avvärja reparationsskulden. Vid infrastrukturinvesteringar ska underhållet och utvecklingen av det befintliga väg- och bannätet prioriteras med betoning på projekt som stöder tillväxten.
Utskottet välkomnar att finansieringen av cybersäkerheten har utökats. I fortsättningen måste det också säkerställas att Cybersäkerhetscentrets finansiering är på en sådan nivå att centret klarar av sina uppgifter och genomförandet av programmet för utveckling av cybersäkerheten.
Coronakrisens konsekvenser för jämställdheten.
Utskottet välkomnar att det under ledning av Institutet för hälsa och välfärd har genomförts ett forskningsprojekt för att utreda coronapandemins och de anknytande politiska åtgärdernas kortsiktiga och långvariga jämställdhetskonsekvenser i Finland. I en färsk rapport (31.5.2022)Coronakrisens inverkan på jämställdheten i Finland. Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet, publikationsserie 2022/46. behandlas krisens konsekvenser för jämställdheten inom olika delområden (sysselsättning och försörjning, arbetsförhållanden, fördelning av omsorg, våld samt hälsa och välfärd). Dessutom analyseras beslutsfattandet och den ekonomiska politiken under krisen ur ett jämställdhetsperspektiv.
Utredningen visade att en stor del av krisens negativa konsekvenser för jämställdhetens olika delområden var relativt kortvariga. Långvariga konsekvenser har att göra med bland annat välbefinnande och psykisk hälsa samt jämställdheten i arbetslivet, i synnerhet belastningen på social- och hälsovårdspersonalen. Enligt utredningen beaktades jämställdhetsaspekterna och jämställdhetsmålen inte i besluten om begränsnings- och stödåtgärder i anslutning till coronakrisen, och endast 12,5 procent av de lagförslag som hänför sig till krisen innehöll en bedömning av konsekvenserna för jämställdheten.
Utskottet anser det vara viktigt att coronakrisens konsekvenser för jämställdheten beaktas i den ekonomiska politiken under de kommande åren och i eftervården av krisen, vilket bland annat innebär åtgärder för att lindra krisens könsrelaterade konsekvenser och stödja de grupper som särskilt lidit av krisen. Också i nästa regerings jämställdhetsprogram är det viktigt att korrigera de jämställdhetsproblem som hade könsrelaterade konsekvenser under coronakrisen. Att främja jämställdhet och likabehandling är en viktig del när det gäller att öka och stärka samhällets resiliens på lång sikt.
Finansieringen av välfärdsområdena
Social- och hälsovårdsreformen är en av de viktigaste strukturella reformerna under denna regeringsperiod och den har fundamentala konsekvenser för organiseringen och finansieringen av social- och hälsovårdstjänsterna. Centrala mål för reformen är bland annat att minska skillnaderna i välfärd och hälsa samt att garantera social- och hälsovårdstjänster av hög kvalitet på lika villkor. Reformen syftar också till att dämpa kostnadsökningen inom de offentliga finanserna.
För att reformen ska lyckas är det nödvändigt att välfärdsområdena får tillräcklig finansiering. Dessutom behövs det bland annat fungerande servicekedjor och kunskapsbaserad ledning. För att dämpa kostnadsökningen är det viktigt att se till att välfärdsområdena har incitament att öka verksamhetens produktivitet och genomslagskraft. Liksom social- och hälsovårdsutskottet (ShUU 5/2022 rd) betonar finansutskottet att när organiseringsansvaret överförs till välfärdsområdena bör det införas verksamhetsmodeller som dämpar kostnadsökningen i framtiden. Detta förutsätter att basnivån stärks både inom social- och hälsovården och inom primärvården och den specialiserade sjukvården i syfte att minska servicebehovet inom den specialiserade sjukvården. Det behövs också fungerande informationssystem och en uppsättning tydliga och ambitiösa indikatorer för förändring och ökad effektivitet och inte enbart användning av pengar.
Dessutom betonar utskottet vikten av att de förebyggande åtgärderna och primärvårdstjänsterna fungerar, vilket kan minska behovet av dyrare tjänster. Det är också viktigt att se till att tjänsterna i kontaktytan mellan kommunerna, välfärdsområdena och tredje sektorn fungerar smidigt och kostnadseffektivt.
Den allmänna statliga finansieringen av välfärdsområdena är på 2023 års nivå cirka 22,3 miljarder euro, varav cirka 880 miljoner euro betalas till områdena redan i december 2022. Dessutom får välfärdsområdena in kundavgifter och andra verksamhetsintäkter samt finansiella intäkter. Jämfört med den föregående planen för de offentliga finanserna har kostnaderna för de uppgifter som övertas av välfärdsområdena stigit med 599 miljoner euro. Nivån på välfärdsområdenas finansiering stiger 2023 med cirka 315 miljoner euro jämfört med den föregående planen för de offentliga finanserna. Ökningen av finansieringen föranleds bland annat av en förändring i de beräknade kostnader som överförs från kommunerna, en indexhöjning samt finansiering i anslutning till nya och utvidgade uppgifter.
Utskottet påpekar att finansieringsberäkningarna för välfärdsområdena fortfarande är preliminära, eftersom kalkylerna kommer att uppdateras flera gånger. Sommaren 2022 uppdateras de kostnader som överförs enligt kommunernas bokslut för 2021, likaså justeras de slutliga statistikuppgifterna och andra kalkyleringsuppgifter. Från och med 2023 görs också de justeringar i välfärdsområdenas finansiering som ingår i regeringens proposition RP 68/2022 rd. Dessutom korrigeras finansieringen för 2024 enligt kommunernas bokslut för 2022.
Utskottet välkomnar att statsbudgeten från och med 2023 kompletteras med ett särskilt förslagsanslag för budgetbehandling av eventuella behov av tilläggsanslag.
Kostnader för ändringar och förberedelser
När välfärdsområdena inleder sin verksamhet uppstår betydande kostnader för ändringar och förberedelser. De största kostnaderna föranleds av IKT-utgifter. Dessutom kommer välfärdsområdena att få betydande kostnader för löneharmonisering.
För de nödvändiga IKT-ändringskostnader av engångsnatur som reformen medför anvisar staten ett särskilt anslag (mom. 28.70.05). Dessutom finansierar välfärdsområdena kostnaderna för mer omfattande IKT-utveckling och IKT-underhåll i enlighet med besluten inom ramen för självstyrelsen genom generell finansiering (mom. 28.89.31) och inom ramen för sin fullmakt att uppta lån.
I första tilläggsbudgeten för 2022 överfördes 96 miljoner euro från ramen för 2023 till IKT-ändringskostnaderna. Dessutom anvisas i andra tilläggsbudgeten för 2022 en fullmakt på 150 miljoner euro för IKT-ändringskostnaderna, vilket beräknas föranleda utgifter på 50 miljoner euro 2022 och utgifter på 100 miljoner euro 2024. För övriga ändringskostnader har det reserverats sammanlagt drygt 30 miljoner euro 2023—2026.
Utskottet anser det vara viktigt att bevaka hur IKT-finansieringen räcker till. Det bör säkerställas att den räcker till för en ändamålsenlig och effektiv utveckling av systemen. Fungerande datasystem medför kostnadsbesparingar och förbättrar tjänsternas kvalitet, och därför är det viktigt att de är tillförlitliga och fungerar för att målen för reformen ska nås.
Kostnadseffekten av och tidpunkten för löneharmoniseringen beror bland annat på de lönesystem som bildas för välfärdsområdena, och därför är det nu svårt att bedöma kostnadseffekterna. I samband med beredningen av social- och hälsovårdsreformen bedömde regeringen att lönekostnaderna stiger med 124—434 miljoner euro, men till exempel Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT har beräknat att löneharmoniseringen kommer att öka arbetskraftskostnaderna med cirka 5,8 procent, dvs. 680 miljoner euro. Dessutom påverkas lönerna av de uppgörelser om kollektivavtal som nu förhandlas fram.
Den ökning av lönekostnaderna som är en följd av löneharmoniseringen kommer att täckas inom ramen för finansieringsmodellen för välfärdsområdena, och i sista hand kommer den att beaktas vid en justering av kostnadsnivån som görs i efterhand. Kostnaderna för löneharmoniseringen kan också täckas med en höjning av välfärdsområdenas finansiering med 0,2 procentenheter 2023—2029.
Utskottet konstaterar att ökningen av personalkostnaderna blir beaktad också i och med välfärdsområdesindexet, där det allmänna förtjänstnivåindexet väger tungt. Utöver den årliga förhandsjusteringen av välfärdsområdenas finansieringsbas justeras finansieringsnivån på riksnivå i efterhand utifrån de faktiska kostnaderna med två års fördröjning. Detta ska garantera att de kalkylerade kostnaderna inte skiljer sig från de faktiska kostnaderna. Bland annat eventuella kostnader för löneharmonisering beaktas således senast i detta skede.
Statlig ersättning till hälso- och sjukvårdsenheter för forskning på universitetsnivå
Utöver de ovannämnda satsningarna på forskning på universitetsnivå inom hälso- och sjukvård och socialt arbete anvisas en permanent höjning med 5 miljoner euro från och med 2023. På så sätt stiger den årliga statliga finansieringen till 30 miljoner euro. I praktiken har den statliga finansieringen endast täckt en del av forskningskostnaderna, eftersom också kommuner och samkommuner har finansierat forskning och utbildning. Men härefter kommer kommuner och samkommuner inte längre att kunna anvisa direkt forskningsfinansiering när uppgiften att ordna social- och hälsovårdstjänster övertas av välfärdsområdena samt Helsingfors stad och delvis HUS-sammanslutningen. De får finansiella resurser främst i form av statlig finansiering som bygger på faktorer relaterade till servicebehovet. Eftersom finansieringen av välfärdsområdena i huvudsak är kalkylerad och icke-öronmärkt, är det osäkert om forskningsfinansieringen kommer att räcka till och vara långsiktig.
Därför har riksdagen förutsatt att utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten inom social- och hälsovården med anknytande finansiering garanteras genom speciallagstiftning (RSv 111/2021 rd, s. 2). Enligt utredning kommer regeringen under höstsessionen 2022 att lämna en proposition till riksdagen med förslag till bestämmelser om en särskild bestämningsfaktor som väger in universitetssjukhusens högre kostnadsnivå. Ändringen avses träda i kraft tidigast 2024.
Utskottet anser det vara viktigt att propositionen lämnas som planerat hösten 2022 och att den säkerställer tillräcklig finansiering av den utbildning och forskning inom social- och hälsovården som välfärdsområdena ansvarar för så att de finansiella resurser som fördelas utifrån servicebehovet inte äventyras. Vid beredningen av ärendet bör man i tillräcklig utsträckning beakta att den utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet som universitetssjukhusen ansvarar för avsevärt ökar universitetssjukhusens kostnader. Utskottet konstaterar att forsknings- och utbildningsverksamheten har en fundamental betydelse för hälso- och sjukvårdens verksamhet och genomslag, eftersom endast forskning möjliggör effektiv produktion och organisering av högkvalitativa tjänster som svarar mot befolkningens behov.
Vårdskulden till följd av coronapandemin, vårdgarantin
Utskottet hänvisar till social- och hälsovårdsutskottets utlåtande (ShUU 5/2022 rd) och fäster allvarlig uppmärksamhet vid service- och vårdskulden, som ytterligare har ökat till följd av coronapandemin och de anknytande restriktionerna.
Enligt erhållen utredning har primärvården trots utmaningarna ganska väl klarat av det extra arbete som coronaepidemin orsakat och brådskande vård har kunnat ordnas under hela epidemin. Tidvis har verksamheten begränsats, men tillgången till vård har i genomsnitt förblivit oförändrad. Coronapandemins konsekvenser syns mest i den icke-brådskande vården inom den specialiserade sjukvården, där antalet personer som väntat över 180 dygn har ökat markant. Enligt utredning hade 6,9 procent av dem som väntade på icke-brådskande vård inom den specialiserade sjukvården köat för vård i mer än ett halvt år i slutet av mars 2022, medan motsvarande siffra i slutet av december 2019 var 4,0 procent. Också sökandet av vård bedöms ha minskat, och konsekvenserna av vårdskulden kommer visa sig först senare.
Coronapandemin har också ökat serviceskulden i anslutning till mentalvårdstjänsterna. Enligt en utredning av Institutet för hälsa och välfärd (Rapport 4/2022) har de psykiska symtomen och ångesten bland barn och unga ökat samtidigt som ätstörningar och symtom på sådana blivit vanligare. Psykiska symtom och upplevd stress har ökat också bland unga vuxna och i synnerhet bland högskolestuderande. Också bland annat kriget i Ukraina bedöms påverka befolkningens och olika befolkningsgruppers psykiska hälsa.
Det är viktigt att planen för de offentliga finanserna innehåller 230 miljoner euro i finansiering från EU:s facilitet för återhämtning och resiliens (för 2023—2025) för att åtgärda vård-, rehabiliterings- och serviceskulden inom social- och hälsovården och för att införa snabbare tillgång till vård. Dessutom allokeras 15 miljoner euro 2023 och 2024 för tjänster som stöder arbetsförmågan och för åtgärder som stärker den psykiska hälsan och arbetsförmågan. Det är också viktigt att regeringen har lämnat en proposition till riksdagen om en skärpning av vårdgarantin (RP 74/2022 rd), för vilken det har reserverats 95 miljoner euro för 2023 och anslagsreserveringen ökar till 130 miljoner euro under ramperioden. Behandlingen av propositionen i riksdagen pågår fortfarande.
Utskottet lägger vikt vid åtgärderna för att minska vård- och serviceskulden och anser det vara angeläget att tillgången till mentalvårdstjänster och tjänsternas tillgänglighet, genomslagskraft och kvalitet förbättras inom primärvården och tjänsterna på basnivå för barn och unga inom ramen för vårdgarantin. Detta förutsätter också satsningar på personalutbildning och rekrytering. Utskottet betonar att man genom effektiva åtgärder som stöder den psykiska hälsan i rätt tid kan minska det mänskliga lidandet och också uppnå betydande kostnadsbesparingar inom de offentliga finanserna.
Utskottet ser det också som viktigt att de tjänster som mammor och familjer med missbruksproblem behöver tryggas i den nya social- och hälsovårdsstrukturen. Verksamheten har finansierats bland annat med kommunal finansiering och statsunderstöd, men i övergångsskedet finns det risk för att tillgången till tjänster försämras, vilket ökar bland annat risken för fosterskador och omhändertaganden. I förekommande fall måste behovet av särskild finansiering under övergångsperioden bedömas.
Tillgång till personal
Framför allt förbättringen av tillgången på personal inom social- och hälsovården kräver målmedvetna och effektiva ytterligare åtgärder, eftersom personalbristen redan nu är svår och många ändringar i personaldimensioneringen och behörighetsvillkoren dessutom ökar behovet av personal. Situationen förvärras ytterligare av att anställda inom social- och hälsovården går i pension. Pensionsavgången är större än bland befolkningen i arbetsför ålder i genomsnitt. Enligt en uppskattning i arbets- och näringsministeriets rapport om social- och hälsovårdssektorn (2021:2) kommer 51 procent av arbetskraften att gå i pension inom hälsovårdstjänsterna och 48 procent inom socialservicen fram till 2035.
Med tanke på behovet av arbetskraft inom hälso- och välfärdsbranscherna har nybörjarplatserna utökats bland annat inom utbildningen av sjukskötare, psykologer, läkare och socialarbetare. Trots ökningen av utbildningsvolymen är tillgången på arbetskraft förknippad med stor osäkerhet, eftersom en skärpning av välfärdsområdenas uppgifter och skyldigheter förvärrar bristen på arbetskraft ytterligare, vilket framhävs särskilt i områden där det redan råder brist på personal. I fråga om redan antagna lagar behövs det mer personal framför allt inom barnskyddet och intensifierad vård dygnet runt för äldre. Dessutom behövs det mer personal bland annat för reformer i syfte att utveckla hemvården och strama åt vårdgarantin inom primärvården.
Enligt utredning inledde social- och hälsovårdsministeriet i november 2021 ett strategiskt program vars syfte är att finna hållbara lösningar för att på kort, medellång och lång sikt få kunnig arbetskraft som krävs för tillgången till social- och hälsovårdstjänster. Avsikten är också att regionala skillnader ska beaktas. Under 2022 bereds en omfattande färdplan över åtgärder som sträcker sig över regeringsperioderna.
Utskottet anser det vara nödvändigt att framöver hitta sätt att trygga tillgången på arbetskraft. När det gäller att förbättra tillgången på personal menar social- och hälsovårdsutskottet (ShUU 5/2022 rd) att det vid sidan av de utökade studieplatserna är viktigt att öka branschens attraktivitet och utveckla arbetshälsan och rutinerna vid verksamhetsenheterna i samverkan med personalen. I synnerhet behöver ledarskapet utvecklas.
Den kommunala ekonomin
År 2023 är ett mycket exceptionellt år för den kommunala ekonomin i fråga om såväl utgifts- som inkomstutvecklingen, eftersom kostnaderna för kommunernas verksamhet minskar till följd av social- och hälsovårdsreformen och cirka hälften av utgifterna inom driftsekonomin överförs från kommunerna.
Kommunernas omkostnader beräknas minska med 54 procent 2023. I planen för de offentliga finanserna konstateras att utgiftsminskningen påverkas inte bara av social- och hälsovårdsreformen utan också av att regeringsperioden och därmed flera visstidsåtgärder upphör. Å andra sidan uppstår extra utgifter på grund av invandringen bland annat i anslutning till småbarnspedagogiken, den förberedande undervisningen före den grundläggande utbildningen samt integrationen. Åren 2024—2026 beräknas omkostnaderna inom den kommunala ekonomin öka med i genomsnitt 2,3 procent per år, vilket huvudsakligen beror på prisstegringar. Efter social- och hälsovårdreformen uppkommer en stor del av de återstående kostnaderna inom den kommunala ekonomin till följd av anordnandet av småbarnspedagogisk verksamhet och utbildning.
Kommunernas verksamhetsintäkter beräknas minska med cirka 30 procent 2023. För att det totala skatteuttaget inte ska öka sänks kommunalskattesatserna i alla kommuner med en lika stor procentenhet 2023. Dessutom minskas utdelningen av samfundsskatteinkomster med en tredjedel och statens utdelning ökas i motsvarande grad. Kommunernas skatteintäkter beräknas minska med 48 procent 2023. Kommunernas inflöde av skatteinkomster kommer 2023 ändå att ligga på en högre nivå än normalt, eftersom inkomster av kommunal- och samfundsskatt ännu inflyter och redovisas för tidigare skatteår i enlighet med högre utdelning. Även statsbidragen till kommunerna minskar när finansieringen av de uppgifter som överförs till välfärdsområdena dras av. De omfördelningar som regeringen beslutat om minskar dessutom statsandelen för basservicen med 43 miljoner euro 2023 och med 33 miljoner euro från och med 2024.
Läget inom den kommunala ekonomin har varit exceptionellt gott bland annat på grund av den snabba ökningen av coronastöden och intäkterna från samfundsskatten, men de bakomliggande strukturella problemen i kommunerna har inte försvunnit. Enligt planen för de offentliga finanserna kvarstår den strukturella obalansen mellan utgifterna och inkomsterna inom den kommunala ekonomin trots att de snabbast växande utgifterna överförs från kommunernas ansvar. Utgifterna inom den kommunala ekonomin beräknas tills 2026 vara något större än inkomsterna med undantag för 2023, då social- och hälsovårdsreformens minskande effekt på skatteinkomsterna ännu inte syns fullt ut. Utsikterna för den kommunala ekonomin försvagas också av Rysslands angrepp på Ukraina och sanktionerna och pristrycket i anslutning till det. Dessutom leder de olösta löneförhandlingarna inom kommunsektorn till osäkerhet. I fortsättningen måste man också förbereda sig på de kostnader som coronapandemin eventuellt orsakar. Lokalförvaltningens finansiella ställning uppvisar enligt kalkylerna över utgiftstrycket ett underskott på 0,5 procent 2023.
Utskottet konstaterar att den kommunala ekonomins förmåga att reagera på en snabb förändring i utgifterna och inkomsterna är mindre i år på grund av välfärdsområdesreformen. Kommunerna kan inte ändra inkomstskattesatsen i år, och balansen i finansieringssystemet ses först när ansvaret för att ordna tjänster överförs till välfärdsområdena vid ingången av 2023. Därför är det viktigt att följa reformens konsekvenser för kommunerna.
För att stärka kommunernas ekonomi anser utskottet i likhet med förvaltningsutskottet (FvUU 16/2022 rd) att det är viktigt att kommunerna inom ramen för sin omfattande självstyrelse genomför åtgärder och strukturella reformer som ökar produktiviteten och livskraften. Kommunerna måste också ha beredskap att anpassa sin tjänsteproduktion när servicebehovet förändras. Samtidigt bör staten fortsätta med sina åtgärder för att förbättra sysselsättningen, stärka kommunernas inkomstunderlag och stävja de offentliga kostnaderna.
För att dämpa kostnadsökningen och säkerställa fungerande servicekedjor betonar utskottet vikten av samarbete mellan välfärdsområdena och kommunerna särskilt när det gäller tjänster för barn, unga och familjer.
Finansiella åtaganden och risker
Statens största exponeringar består 2021 av statsskuld (128,7 miljarder euro), pensionsansvar (93,3 miljarder euro) samt statsborgen och statsgarantier (64,2 miljarder euro). Riskerna i samband med de offentliga finanserna är ofta på många sätt bundna till den allmänna ekonomiska utvecklingen. Under normala konjunkturväxlingar realiseras i allmänhet endast en del av riskerna, men vid en mer omfattande yttre chock kan riskerna för statsfinanserna vara betydande.
Rysslands invasion av Ukraina medför nya och svårförutsebara hot och risker för samhällsekonomins och statsfinansernas utveckling. Också koncentrationen av borgensåtagandena till vissa branscher, såsom rederiverksamhet, och till företagen ökar exponeringarna. En omfattande realisering av åtagandena skulle öka de offentliga utgifterna och forcera ökningen av skuldkvoten.
Likaså ökar risken för skuldsättning inom de offentliga finanserna om räntenivån börjar stiga snabbare än väntat. I planen för de offentliga finanserna beräknas räntenivån stiga måttligt under ramperioden (kortfristig ränta på 3 månader från 0,1 till 0,4 procent och långfristig ränta på 10 år från 0,6 till 0,9 procent). Enligt en grov uppskattning ökar den offentliga sektorns ränteutgifter med ungefär 0,5 miljarder euro 2022 om räntenivån stiger med en procentenhet, och år 2026 kommer räntorna att ha stigit med något under 1,5 miljarder euro. Även om räntehöjningen ökar ränteintäkterna, räcker arbetspensionsanstalternas överskott dock inte till för att täcka ökningen av lånekostnaderna inom sektorer med underskott.
Utskottet hänvisar dessutom till rapporten från den arbetsgrupp som utvärderat statens skuldhanteringsmodell och behoven att utveckla denPromemoria av arbetsgruppen för utvärdering och utveckling av statens skuldförvaltningsmodell. Finansministeriets publikation 2021:69.. Utskottet ser det som viktigt att granskningen av den strategiska ränterisken utvidgas bland annat med hänsyn till de långsiktiga tillväxtutsikterna för ekonomin och statens skuldhållbarhet.