Motivering

Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och lämplig. Utskottet tillstyrker lagförslaget i propositionen utan ändringar.

Hänförande av inkomster och utgifter till ett finansår

Finansutskottet konstaterar att regeringen i sin proposition kommer med en uttömmande redogörelse för de praktiska problemen när det gäller att hänföra inkomster och utgifter. De framlagda förslagen tydliggör och harmoniserar praxis på många punkter. Det är dock inte möjligt att på lagnivå beakta alla de problem och inkonsekventa tillämpningar som bl.a. de snäva anslagsramarna lett till under de senaste åren. Därför är det helt bra, menar utskottet, att bestämmelser om hänförande av inkomster och utgifter till ett finansår kan, som framgår av propositionen, utfärdas genom förordning av statsrådet.

Enligt erhållen utredning kan dimensioneringen av vissa anslag i den årliga budgeten påverkas, t.o.m. i rätt hög grad, av vilken aspekt man anlägger på hänförandet. Detta gäller i synnerhet lagfästa utgifter. Däremot spelar hänförandet en mindre roll när det gäller behovsprövade anslag, beslutet om anslagsramar spelar då en avsevärt större roll.

Om man ser till dimensioneringen och till att principerna för hänförande skall vara tydliga, vill utskottet som ett exempel på problematiska anslag lyfta fram vissa anslag för naturvårdsprojekt. Naturvårdsersättningarna är överföringsutgifter medan anslagen för förvärv av naturskyddsområden är investeringsutgifter. Av praktiska skäl har man i tiden varit tvungen att kombinera ett reservationsanslag som är beroende av ett beslut om beviljande med ett partiellt bevillningsförfarande under momentet. Samma praxis förekommer i utrikesministeriets anslag för närområdesinvesteringar, som också miljöministeriet använder.

Inom undervisningsministeriets förvaltningsområde har statsandelarna för undervisnings- och kulturväsendet betraktats som utgifter för det år som den enligt fastställda priser per enhet beviljade statsandelen enligt lagen gäller. Här grundar man sig på beslut om beviljande och följaktligen baserar sig hänförandet av statsunderstöden för förvaltningsområdet oberoende av om de grundar sig på statsandels- eller understödslagstiftningen. I ett sådant fall är det viktigt att hänförandet klart framgår av budgetmotiveringen.

Utskottet finner det också angeläget att den i propositionens motivering nämnda väsentlighetsprincipen kan följas när de nu föreslagna procedurerna tas i bruk. För vissa smärre poster kan det bli aktuellt att tillämpa betalningsprincipen också framdeles.

Nettobudgetering

Utskottet har senast i samband med statsrevisorernas berättelse för 2000 (FiUB 3/2002 rd) tagit ställning till frågan om det ändamålsenliga med nettobudgeteringen. I detta sammanhang upprepade utskottet sitt tidigare konstaterande att riksdagens budgetmakt försvagats i och med nettobudgeteringen. Samtidigt har ämbetsverken tagit över en del av riksdagens beslutanderätt. Utskottet ansåg dock att en återgång till bruttobudgetering enligt utgiftsslag inte längre kommer på frågan med hänsyn till styrningen av förvaltningen. Men å andra sidan är det inte heller skäl att utvidga nettobudgeteringen förrän redovisningen har avsevärt större beredskap för det.

Propositionens ambition är att öka riksdagens budgetmakt över nettobudgeterade ämbetsverk. Hittills har riksdagen genom en dispositionsplan i momentmotiveringen kunnat styra de nettobudgeterade ämbetsverk som finns på budgetens utgiftssida. Nu kunde enligt propositionen en dispositionsplan i momentmotiveringen användas för samma ändamål för ämbetsverk på inkomstsidan. Utskottet konstaterar att de flesta nettobudgeterade ämbetsverk för närvarande finns på utgiftssidan där en dispositionsplan redan nu är möjlig. Reformens betydelse konkretiseras när nettobudgeterade ämbetsverk flyttas över på inkomstsidan.