Motivering
Bankfullmäktige har i sin lägesrapport behandlat
hållbar finanspolitik och tillämpningen av stabilitets-
och tillväxtpakten i euroområdet. Bankfullmäktige
anser att stabilitets- och tillväxtpakten är viktig
och nödvändig för att trygga tillräcklig
stabilitet i offentliga finanser och trovärdigheten i den
gemensamma penningpolitiken.
Finansutskottets tidigare ställningstaganden.
Finansutskottet har behandlat frågor i anslutning till
stabilitets- och tillväxtpakten bland annat i sina utlåtanden FiUU
23/2002 rd och FiUU 55/2002
rd. Utskottet har understrukit paktens betydelse och ansett
att det är nödvändigt att riktlinjer
och rekommendationer för tillväxt och stabilitet
följs konsekvent i samtliga och framför allt stora
medlemsländer. Utskottet ansåg också att
det var motiverat med ett stabilitetsmål för samtliga
medlemsstater enligt vilket avsikten är att offentliga
finanser senast 2004 skall vara i balans.
Finansutskottet har också konstaterat att nationella
stabilitetsprogram är viktiga styrningsinstrument för
den gemensamma finanspolitiken och att det är viktigt att
varje land följer sitt eget stabilitetsprogram. Av denna
anledning borde stabilitetsprogrammen behandlas på bredare
bas i medlemsländerna. För Finland skulle detta
innebära att statsrådets utredning med anledning
av stabilitets- och tillväxtpakten skall lämnas
till riksdagen i god tid för att riksdagen vid behov skall
ha möjlighet att ta ställning till frågan
innan Finlands svar sänds till EU.
Stabilitets- och tillväxtpaktens efterlevnad i euroområdet.
Enligt stabilitets- och tillväxtpakten skall medlemsstaterna
eftersträva det medelfristiga budgetmålet med
offentliga finanser som är nära balans eller i överskott.
Avsikten med rättsakten är att garantera att konjunktursvängningarna
inte leder till en situation med risk för ett för stort
underskott. Samtidigt har man också försökt
säkerställa att redan i ett tidigt skede förhindra
att medlemsstaterna hamnar i finansieringssvårigheter och
att förutsättningarna för de offentliga
finansernas hållbarhet på lång sikt förstärks.
Underskottet i offentliga finanser får inte vara större än
tre procent av bnp.
Åtta länder i euroområdet nådde
jämvikt i de offentliga finanserna fram till 2001. Tyskland, Frankrike,
Italien och Portugal nådde däremot inte stabilitetsmålet.
När det gäller Portugal har problemet också bestått
i att det stora underskottet i de offentliga finanserna upptäcktes
mycket sent och att det inte fanns beredskap för detta
på EU-nivå.
Det ursprungliga målet var att alla länder
i euroområdet skall uppnå jämvikt senast
2004. På grund av den svaga ekonomiska tillväxten
antog dock finansministrarna i eurogruppen i oktober 2002 en ny
strategi för konsolidering av underskottsländernas
offentliga finanser. Enligt strategin förbinder underskottsländerna
sig att från och med 2003 årligen få ned
sina underskott med ett belopp som uppgår till minst en
halv procent av bnp. Då skulle länderna kunna
nå målet i stabilitets- och tillväxtpakten
senast 2006. Frankrike har dock meddelat att landet förbinder
sig till den nya strategin först fr.o.m. 2004.
Vid sidan av den långsamma ekonomiska utvecklingen
har det varit speciellt problematiskt att saneringen av de offentliga
finanserna inte har lyckats i underskottsländerna ens under
högkonjunkturen. Enligt bankfullmäktiges rapport ökade
däremot Tysklands, Frankrikes, Italiens och Portugals strukturella
underskott under den senaste konjunkturtoppen.
Kommissionens meddelande om bättre samordning av finanspolitiken.
Europeiska kommissionen har lagt fram ett meddelande om bättre
samordning av finanspolitiken (E 140/2002 rd)
som i stor utsträckning behandlar samma frågor
som bankfullmäktiges rapport. I meddelandet har bl.a. redogjorts
för orsakerna till problemen i genomförandet av
stabilitetspakten och presenterats ett program i fyra punkter för
att effektivisera genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten.
Enligt kommissionens förslag behövs det utöver
reglerna för de offentliga finanserna dessutom ett starkt
politiskt engagemang, bättre bedömning av ekonomi-
och finanspolitiken, effektivare korrigeringsmetoder samt bättre
information och utnyttjande av offentlighet. Kommissionens avsikt är
också att för medlemsstaterna presentera allmänna
budgetpolitiska linjer som medlemsstaterna skall beakta när
de utarbetar sina årliga budgetar. Avsikten är
att programmet skall godkännas före Europeiska
rådets möte i vår.
Utskottet anser att kommissionens riktlinjer är korrekta.
Samtidigt som samordningen av budgetpolitiken skall förstärkas
framhåller utskottet dock att trots de mål och
begränsningar som EU ställer är finanspolitiken
fortfarande nationell och står under den nationella politikens ansvar.
Stabilitets- och tillväxtpaktens betydelse och tillämpning.
Utskottet omfattar bankfullmäktiges uppfattning och
understryker stabilitets- och tillväxtpaktens betydelse.
Stabilitets- och tillväxtpakten behövs för
att trygga tillräcklig stabilitet i de offentliga finanserna
och trovärdigheten i den gemensamma penningpolitiken. Det är därför
viktigt för hela euroområdet att nationella avtal
följs. Det att alla länder inte har följt åtagandena
undergräver inte paktens mål att förhindra
skuldsättning och att medlemsstaterna skall hamna i finansieringssvårigheter.
Utskottet finner det viktigt att nationella stabilitets- och
tillväxtpakter har en tillräcklig marginal för
den händelse att den verkliga ekonomiska utvecklingen blir
sämre än vad som antagits. Det är också nödvändigt
att avtalets tolkning och tillämpning är tillräckligt
flexibel. Om balansen i ett lands offentliga finanser oväntat försämras är
det viktigt att det finns ett tillräckligt utrymme för
nationell finanspolitik. En situation där en alltför
stram stabilitets- och tillväxtpakt hindrar en rationell
och ändamålsenlig ekonomisk politik är
inte önskvärd för någon.
Användningen av flexibla mekanismer bör dock
vara genomtänkt och komma i fråga i exceptionella
och oväntade situationer. Huvudregeln skall vara att medlemsstaterna
skapar det ekonomiska utrymme som behövs genom en sund
finanspolitik, varvid också de automatiska stabilisatorerna
kan vara flexibla.
Statistiken om offentliga finanser skall också förbättras
och den skall vara snabbare tillgänglig. Övervakningen
av finanspolitiken baserar sig i stor utsträckning på statistiska
uppgifter varvid det är viktigt att de är uppdaterade
och tillförlitliga.
Utskottet hänvisar ännu en gång till
sitt utlåtande FiUU 55/2002 rd och
understryker betydelsen av att de nationella parlamenten kopplas till
beslutsprocessen om stabilitets- och tillväxtpakter. Såsom
det heter i bankfullmäktiges rapport bör de nationella
parlamenten och regeringarna föra en djupgående
diskussion om de medelfristiga målen och det övriga
innehållet i stabilitetsprogrammen. Det är viktigt
med tanke på en bred politisk uppslutning.
Stabilitets- och tillväxtpakten har ännu inte prövats
i en verkligt svår ekonomisk situation. För att
pakten även då skall uppfylla målen är det
allt som allt viktigt att effektivisera genomförandet och
tillämpningen av pakten.