Detaljmotivering

Beredskapslagen

Beredskapslagen kan tillämpas under de förhållanden som räknas upp i 2 §. Förteckningen över undantagsförhållanden är uttömmande och regeringen föreslår inga ändringar i paragrafen. Men lagen blir inte automatiskt tillämplig om någon av de situationer som nämns i 2 § aktualiseras. Tvärtom måste det i varje enskild situation bedömas om läget kräver att befogenheterna enligt beredskapslagen tas i bruk och om det i så fall uppfyller villkoren i undantagsbestämmelserna i EU-fördraget. I motivtexten säger regeringen ut att den första reaktionen på en krissituation är att samarbeta inom ramen för EU och ECBS, vilket nämns ovan. Om samarbetet kan trygga hörnstenarna för den nationella existensen och den nationella välfärden på det sätt som beredskapslagen avser behöver inte vare sig beredskapslagen eller regleringsbefogenheterna tillämpas.

Med myndighet i 2 § i beredskapslagen avses en myndighet i Finland. Det har inte ansetts vara nödvändigt att införliva övernationella institutioner, till exempel ECB, i bestämmelsen

Det är republikens president som har makt att slå fast att undantagsförhållanden råder. Genom en förordning av republikens president bemyndigas statsrådet att utnyttja befogenheterna enligt beredskapslagen. I 3 § föreskrivs att förordningen skall utfärdas för viss tid, och för högst ett år i sänder.

Tillämpningen begränsas vidare av 10 §. Paragrafen föreskriver att de begränsningar av tilllämpningsområdet för finsk lag som följer av internationella avtal som är förpliktande för Finland eller av allmänt erkända folkrättsliga regler skall iakttas vid tillämpningen av lagen. Med avseende på reglering av valuta och finansmarknad är EG-fördraget, fördraget om internationella valutafonden (EMF), regelverket om Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), avtalet om Världshandelsorganisationen (WTO) och överenskommelser om ömsesidigt främjande och skydd för investeringar den typen av internationella avtal som är förpliktande för Finland och är av betydelse för regleringen av valuta och finansmarknad.

Bestämmelserna i 12, 12 a och 12 b § medför nya och betydelsefulla regleringsbefogenheter för statsrådet. De är viktiga med avseende på målen med propositionen. Utskottet har ingenting att anmärka mot befogenheterna. Statsrådet föreslås få mycket omfattande befogenheter att reglera dels finansmarknaden, dels också försäkringsrörelse under de undantagsförhållanden som beredskapslagen avser. Enligt utskottet är det motiverat med så stora befogenheter eftersom man aldrig i förväg kan förutse hur djup en kris blir och vilken typ av åtgärder då kan behövas för att trygga befolkningens försörjning och landets näringsliv — och i vilken omfattning.

I 40 b—40 d § ingår bestämmelser om en försäkringsgarantikommission för undantagsförhållanden. Ur lagen kan det inte direkt utläsas någon befogenhet för kommissionen att utöva offentlig makt. Men som grundlagsutskottet påpekar i sitt utlåtande kan statsrådet med stöd av 12 b § 5 mom. helt eller delvis överföra rätten att bevilja och administrera försäkringsgarantin på kommissionen. Kommissionen har en omfattande rätt att få information. Grundlagsutskottet föreslår att bestämmelsen preciseras. Försvarsutskottet har preciserat 40 d § 1 mom. i detta syfte.

Det finns en hög tröskel att tillämpa beredskapslagen, särskilt när det gäller finansmarknaden. Justitieministeriet har meddelat att en översyn av uppbyggnaden av beredskapslagen inleds 2003. I det sammanhanget kan definitionerna på undantagsförhållanden och myndigheternas befogenheter med fördel ses över också beträffande finansmarkanden. Också detta talar för en övergripande revidering av beredskapslagen, framhåller försvarsutskottet.

De övriga lagförslagen

Ändringarna i de övriga lagarna i propositionen gäller främst skyldigheten att vidta förberedelser. Skyldigheten att vidta förberedelser för finansmarknaden föreslås ingå i en ny 6 a § i kreditinstitutslagen, i en ny 4 a § i lagen om placeringsfonder, i en ny 13 a § i lagen om värdeandelssystemet och i en ny 13 a § i lagen om utländska kreditinstituts och finansiella instituts verksamhet i Finland. De aktörer som avses i lagrummen skall genom deltagande i beredskapsplanering på finansmarknaden och förberedelser av verksamhet under undantagsförhållanden samt genom andra åtgärder säkerställa att deras uppgifter kan fullföljas så störningsfritt som möjligtockså under undantagsförhållanden (förberedelser). Utskottet håller med regeringen om att det behövs bestämmelser i lag för att man skall kunna vara säker på att den grundläggande beredskapen fungerar redan i förväg. Då kan reservsystemen aktiveras tillräckligt snabbt i krissituationer. Syftet med förberedelseskyldigheten är att finansmarkanden och försäkringsbranschen, som är viktiga funktioner med avseende på ett fungerande samhälle och befolkningens försörjning, skall vara tryggade i krissituationer.

Utskottet menar att förberedelserna inför krissituationer så långt som möjligt bör bygga på de reservsystem som existerar under normala förhållanden. Reservsystem som kontinuerligt används inom produktionslivet garanterar att systemen underhålls och uppdateras. Om man förlitar sig på reservsystem som inte är integrerade i den normala produktionen kan varken underhåll eller uppdatering garanteras. Detta har dock konsekvensen att reservsystem för normala förhållanden måste planeras mer med tanke på att de också skall fungera i krissituationer.

Bestämmelserna om förberedelser stämmer överens med de förpliktande bestämmelser om vilka förberedelser näringsidkare måste göra som redan finns i vår lagstiftning. Utskottet menar att bestämmelserna är ordnade på behörigt sätt. Det finns ingen anledning att i bestämmelserna om skyldigheten att göra förberedelser inom banksektorn eller på finansmarknaden och inom försäkringsbranschen avvika från det normala skrivsättet.

Regeringen utgår från att bankerna har en lagstadgad skyldighet att göra förberedelser också för de tjänsteföretag som de anlitar. Bankerna anlitar tjänsteföretagen framför allt för IT-funktioner och penningförsörjning. Utläggningen av tjänster grundar sig då privaträttsliga avtal. Som regeringen säger i propositionen är det inte befogat att en bank med hänvisning till ett privaträttsligtavtal kan få befrielse från den lagstadgade skyldigheten att göra förberedelser eller lyfta över skyldigheten på någon annan företagare. Också vid verksamheter och uppgifter som lagts ut på andra aktörer är det alltid fråga om bankverksamhet.

Den 3 december 2002 antog riksdagen en lag om ändring av kreditinstitutslagen. Enligt lagändringen får ett aktiebolag eller ett andelslag från allmänheten ta emot medel som skall återbetalas på anfordran på kundkonton till ett belopp om högst 3 000 euro. Medlen på kontot skall bara få användas till betalning av varoreller tjänster som ett aktiebolag eller ett andelslag säljer eller för att tas ut kontant. I ett expertutlåtande till utskottet anser Bankföreningen i Finland att företag som tar emot denna typ av medel från kunderna bör omfattas av skyldigheten att göra förberedelser. Utskottet påpekar att det primära syftet med skyldigheten är att under undantagsförhållanden säkerställa att finansiella tjänster som är nödvändiga för ett fungerande samhälle och befolkningens försörjning fungerar. Kundkontona representerar inte denna typ av nödvändiga finansiella tjänster. Därför är det enligt utskottets mening inte befogat att utsträcka skyldigheten till den typen av verksamhet.

Utöver aktörerna på finansmarknaden föreslås också försäkringsbolag och pensionsanstalter och Pensionsskyddscentralen åläggas skyldighet att upprätthålla de viktigaste funktionerna inom försäkringsbranschen under undantagsförhållanden. Utskottet anser ändringarna vara på sin plats. Den lagstadgade skyldigheten kommer sannolikt att intensifiera samarbetet mellan de berörda parterna och därigenom ha den fördelen att beredskapsplanerna allt mer anpassas till varandra och fungerar säkert i krisförhållanden.

Enligt propositionen kan Finansinspektionen och Försäkringsinspektionen meddela anvisningar om förberedelseskyldigheten för de instanser som de övervakar. Eftersom de båda myndigheterna under normala förhållanden meddelar anvisningar som komplement till lagstiftningen om riskhantering är det befogat att de har rätt att meddela närliggande anvisningar för förberedelser inför undantagsförhållanden. Däremot kan varken Finansinspektionen eller Försäkringsinspektionen åläggas att meddela bindande bestämmelser, eftersom det skulle strida mot begränsningarna mot 80 § i grundlagen.

Lagstiftningsordning

I överensstämmelse med utlåtandet från grundlagsutskottet kan lagförslagen 2—16 behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Däremot skall det första lagförslaget behandlas i den ordning som 73 § i grundlagen föreskriver.