Genom den föreslagna lagen om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning genomförs nationellt direktiv (EU) 2021/1883 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning och om upphävande av rådets direktiv 2009/50/EG, det så kallade blåkortsdirektivet. I propositionen ingår ytterligare 13 anknytande lagförslag. Tidsfristen för det nationella genomförandet av direktivet var den 18 november 2023. Kommissionen har inlett ett överträdelseförfarande mot Finland. 

Syftet med det reviderade blåkortsdirektivet är att inrätta ett tydligt och öppet unionsövergripande system för inresa och vistelse för att unionen ska kunna locka och behålla högkvalificerade arbetstagare från tredjeländer samt för att främja rörligheten för dessa arbetstagare. 

I den föreslagna lagen föreskrivs mer ingående än för närvarande om beviljandet av EU-blåkort, avslag av ansökan om ett sådant, om att inte förlänga eller om att återkalla EU-blåkortet samt om rörlighet mellan medlemsstaterna för kortare och längre vistelse. 

I 4 § 1 mom. 9 punkten i lagförslag 1 föreskrivs det om definitionen av högre yrkeskvalifikationer. Högre yrkeskvalifikationer är en förutsättning för utfärdande av EU-blåkort. Utskottet välkomnar att det i definitionen inte bara är fråga om en formell bedömning som baserar sig på vissa examina utan också om att kvalifikationerna kan påvisas också genom faktiskt arbete. 

Propositionen syftar till att göra EU-blåkortet till ett mer attraktivt tillstånd. Den koefficient för lönetröskeln som förutsätts för beviljande av tillstånd sänks från 1,5 till 1,0, vilket samtidigt är den nedre gräns som anges i direktivet. Enligt utredning till utskottet sjunker lönetröskeln från 5 209 euro 2023 till 3 638 euro. 

I 73 § i utlänningslagen (301/2004) föreskrivs om nationellt uppehållstillstånd för specialsakkunniga. Tillståndet är parallellt med EU-blåkortet och lönetröskeln har varit minst 1,0 gånger den genomsnittliga bruttoårslönen. Enligt utredning till förvaltningsutskottet har relativt få blåkort sökts i Finland just på grund av det höga lönekravet. I propositionen konstateras (s. 15) att när den koefficient för lönetröskeln som är en förutsättning för beviljande av tillstånd sänks, betyder det att allt fler av dem som söker nationellt tillstånd för specialsakkunniga i stället ansöker om ett EU-blåkort. Fördelen med blåkortet för en utländsk arbetstagare är den rörlighet inom EU som blåkortet möjliggör, möjligheten att med kortet lättare uppnå status som varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare samt vid arbetslöshet den skyddstid inom vilken tillståndet inte får återkallas. Förvaltningsutskottet ställer sig bakom propositionens mål att göra EU:s blåkort mer lockande och anser det motiverat att båda tillstånden har en lönekoefficient på samma nivå. 

EU-blåkort ska enligt förslaget beviljas för två år. Om den period anställningsförhållandet omfattar är kortare än två år, beviljas EU-blåkortet för den period anställningsförhållandet gäller, plus tre månader, men för högst två år. 

Enligt propositionen är blåkortsinnehavarna när anställningsförhållandet eller arbetet upphör skyldiga att sysselsätta sig i nytt arbete inom tre månader. Om personen inte lyckas få nytt arbete förlorar han eller hon uppehållstillståndet i fråga om blåkortet. En del av remissinstanserna har ansett att tremånadersfristen är för kort och också försvagar attraktionskraften. De föreslår därför att tidsfristen förlängs till sex månader. Enligt utredning till utskottet är avsikten att en förlängning av tidsfristen till sex månader ska beredas i samband med ett annat lagstiftningsprojekt. Utvidgningen av tidsfristen gäller då inte bara EU-blåkortet utan också det nationella uppehållstillståndet för specialsakkunniga, uppehållstillståndet för tillväxtföretagare, det vill säga så kallade uppstartsföretagare, och de chefer och specialister som avses i lagen om företagsintern förflyttning. Utskottet anser att det med tanke på jämlikheten är motiverat att de ändringar som gäller tidsfristen bereds samtidigt för alla ovannämnda aktörer. Enligt uppgift är målet att lagändringarna ska träda i kraft i början av 2025. 

Sammantaget anser förvaltningsutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.