Allmänt om utvecklingen av incitamentsystemet för skogsbruket
Regeringen föreslår ändringar i lagen om ett temporärt incitamentsystem för skogsbruket, som trädde i kraft vid ingången av 2024. Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2026. Enligt propositionen ska det till lagen fogas bestämmelser om att pröva resultatbaserade stöd och miljörelaterade anbudsförfaranden. I regeringsprogrammet för regeringen Orpo identifieras behovet av att utveckla nya finansieringsmodeller för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Enligt regeringsprogrammet utreder regeringen bland annat marknadsbaserade och kostnadseffektiva lösningar och utnyttjande av miljövänliga anbudsförfaranden. Myrar och skogar ska skyddas med tanke på i första hand kvalitet och verkningsfullhet. Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med de smärre ändringar som anges nedan.
Enligt propositionen ska försöket med resultatbaserade stöd och miljörelaterade anbudsförfaranden inledas i juli 2026 och till en början gälla två åtgärder, restaurering av myrmarker och naturvård av lundar. I budgetpropositionen för 2026 har 0,8 miljoner euro reserverats för ändamålet. År 2027 är det tänkt att försöket ska utvidgas till ytterligare två åtgärder: ökad andel lövträd vid vården av plantbestånd och ungskog samt lämnande av skyddszoner vid vattendrag. I sitt utlåtande om budgetpropositionen för 2026 (JsUU 27/2025 rd — RP 99/2025 rd) menar utskottet allmänt taget att det är viktigt att genom lagstiftning möjliggöra ett försök med miljövänliga anbudsförfaranden och resultatbaserade stöd för att rikta statligt stöd till skogsbruket på ett effektivt och innovativt sätt.
I försöket enligt propositionen testas nya idéer för att reformera incitamentsystemet för skogsbruket. Försöket syftar till att främja mångfalden och samtidigt stödja utvecklingen av nya verktyg för genomförandet av EU:s restaureringsförordning. Utifrån försöket kan slutsatser dras om hur incitamentsystemet bör utvecklas på 2030-talet. Jord- och skogsbruksutskottet anser det särskilt viktigt att utveckla lösningar som med skogsägarna själva i centrum ger incitament att vidta åtgärder för att förbättra naturens tillstånd. De enskilda skogarna står för 52 procent av skogsbruks-marken. Det finns cirka 620 000 enskilda skogsägare, så stöden för skogsbruket är av betydelse också för en bred grupp hushåll, precis som det står i propositionen.
Försök med miljövänliga anbudsförfaranden och resultatbaserade stöd
Enligt propositionen är således de fyra åtgärder som ska stödjas lämnande av en större andel lövträd än i snitt vid vårdarbete som gäller plantbestånd och ungskog, lämnande av skyddszoner, restaurering av myrar och naturvård av lundar. Också enligt den gällande lagen kan vård av plantbestånd och ungskog, restaurering av myrar och naturvård av lundar stödjas. Stödet för att lämna skyddszoner är en ny stödform jämfört med nuläget. Vid ansökan om understöd för lämnande av skyddszoner, naturvård av lundar och restaurering av myrar testas miljövänliga anbudsförfaranden i stället för att stödet skulle betalas enligt de faktiska kostnaderna som vanligt. I stödförfarandet för dessa tre åtgärder som ingår i försöket får inte alla sökande stöd, utan de projekt som fått det bästa jämförelsetalet väljs ut för finansiering. Jämförelsetalet påverkas av det stödbelopp som markägaren ansöker om och poängen utifrån urvalsgrunderna. Jord- och skogsbruksutskottet föreslår en teknisk ändring i förslaget till bestämmelse om beräkning av jämförelsetalet. Ändringen beskrivs närmare nedan i detaljmotiveringen.
I försöket testas dessutom betalning utifrån resultatet i fråga om samtliga fyra åtgärder som stöds. Vid vård av plantbestånd och ungskog innebär detta högre stöd om fler lövträd än i snitt har lämnats kvar i vårdarbetet. Stöd för att lämna skyddszoner betalas när det vid stranden av strömmande vatten har utförts föryngringsavverkning och det har lämnats en skyddszon. Resultatet av naturvård av lundar och restaurering av myrar kan bedömas först cirka åtta år efter det att åtgärden genomförts, eftersom förändringarna i naturen sker långsamt. Eftersom åtta år är en oskäligt lång tid för markägaren att vänta på utbetalning av stödet, betalas enligt propositionen 80 procent av stödet ut efter det att åtgärderna har genomförts och återstående 20 procent om resultatet har uppnåtts.
Fördelarna med den föreslagna modellen med resultatbaserade stöd är bland annat att stöden bättre riktas till de viktigaste projekten, att stöden är flexibla och att skogsägaren uppmuntras att söka de bästa lösningarna. Om försöket lyckas kan det göra verksamhetsmodellerna inom naturvården mångsidigare, öka efterfrågan på stöd för dessa ändamål och locka nya aktörer till branschen. I de yttranden som jord- och skogsbruksutskottet fått har det dock setts som en brist att de åtgärder som stöds uttryckligen är fokuserade på naturvård och att exempelvis åtgärder för att främja klimatinsatser inte omfattas av försöket. Enligt jord- och skogsbruksministeriets svar har antalet stöd inom försöket begränsats med avsikt. Begränsningen beror på att försöket är avsett att genomföras inom de befintliga ramarna för statsfinanserna när det gäller finansieringen av incitamentsystemet och skogscentralens statsunderstöd. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att avgränsningen av stöden är motiverad till denna del.
I de yttranden som jord- och skogsbruksutskottet fått har det också uttryckts oro över att försöket och de åtgärder som stöds ska vara tidsbegränsade. De åtgärder som stöds inverkar i huvudsak långsamt på naturen, och därför behövs det tid för att bedöma effekterna. Försöket pågår i knappt fyra år, fram till utgången av 2029, dvs. till utgången av stödperioden för det gällande incitamentsystemet. Den vård- och underhållsskyldighet som hänför sig till stöden fortgår enligt propositionen från slutbetalningen av stödet i fem år när det gäller stöd för vård av plantbestånd och ung-skog, tio år när det gäller stöd för lämnande av skyddszon och högst cirka elva år när det gäller stöd för restaurering av myrar och naturvård av lundar. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att incitamentssystemets giltighetstid och den ovannämnda tidsfristen på tio år för vård- och underhållsskyldigheten har samband med EU:s regler om statligt stöd och statsunderstödslagens allmänna bestämmelser om återkrav av stöd.
De testade stödmodellernas ändamålsenlighet och resultat ska enligt propositionen verifieras genom ett forskningsprojekt på uppdrag av jord- och skogsbruksministeriet. Före beredningen av det nya incitamentsystemet är det ändå inte möjligt att utreda alla konsekvenser av försöket, eftersom resultaten av restaurering av myrar och naturvård av lundar bedöms först cirka åtta år efter det att åtgärder vidtagits. Jord- och skogsbruksutskottet anser att det är viktigt att försöket utsträcks till att gälla hela den nuvarande stödsystemsperioden, så att skogsägarna, aktörerna inom skogsbranschen och myndigheterna hinner bli vana med de nya förfarandena och så att man genuint kan få erfarenheter av projektgenomförandet för utvärdering. Även om man under försöket inte till alla delar hinner få vetskap om försökets effekter exempelvis på den biologiska mångfalden, ger försöket värdefull information bland annat om hur stort stödet behöver vara i anbudsförfarandena för att det ska bli ett incitament för markägarna. Utskottet ser det som viktigt att så snart som möjligt få tillgång till information om resultaten av försöket.
Finlands skogscentral är statsbidragsmyndighet för stödsystemet tillsammans med Livsmedelsverket. Genomförandet av understöd som beviljas som försök kräver ändringar i skogscentralens informationssystem. Skogscentralen bedömer att det behövs 530 000—600 000 euro för åtgärder för att ändra och utveckla informationssystemen. Dessutom ökar förvaltningen av försöksprojekt skogscentralens kostnader med cirka 150 000 euro per år. Med beaktande också av de årliga kostnaderna för beviljande av stöd uppgår de totala kostnaderna för försöket till uppskattningsvis 1,28—1,35 miljoner euro. De stöd som beviljas under försöket uppgår under den fyraåriga försöksperioden till sammanlagt ungefär 8,6—12,8 miljoner euro. Stöden enligt försöket uppgår i enlighet med budgetpropositionen för 2026 till cirka 0,8 miljoner euro det första året och stiger under de följande åren till cirka 2,6—4 miljoner euro. De nämnda kostnaderna för förvaltningen av stöden har i de yttranden som jord- och skogsbruksutskottet fått ansetts vara rätt höga i förhållande till beloppet av de stöd som beviljas genom försöket. Jord- och skogsbruksutskottet påpekar att kostnaderna för det nya stödsystemet och de stöd som betalas koncentreras till början av försöket, medan fördelarna med försöket däremot uppkommer under en längre tid.
Ökad andel lövträd vid vården av plantbestånd och vården av ungskog
Jord- och skogsbruksutskottet noterar att en ökning av andelen lövträd i vården av plantbestånd och ungskog i princip är en åtgärd som välkomnas. Diversifieringen av trädbestånden och ökningen av andelen lövträd upprätthåller och ökar mångfalden. Den ökade andelen lövträd ökar antalet arter som förekommer i skogen och förbättrar livsmiljön för vilt. Även om en ökning av andelen lövträd i plantbestånd och ungskog inte stärker skogarnas kolsänkor eller minskar växthusgasutsläppen från marken, kan ett ökat antal lövträd förbättra skogarnas förmåga att anpassa sig till klimatförändringen. Stödet för vård av plantbestånd och ungskog kan enligt propositionen beviljas till ett högre belopp, om objektet efter vården av plantbestånd och ungskog har en större andel lövträd av det totala trädbeståndet än i genomsnitt.
Bestämmelser om stödets storlek utfärdas i enlighet med den gällande lagen genom förordning av statsrådet. Avsikten är därför att även bestämmelserna om storleken på det tillägg som betalas för andelen lövträd ska utfärdas senare och separat genom förordning av statsrådet. Enligt Naturresursinstitutets utredning uppgår markägarens inkomstbortfall på grund av ökad andel lövträd till 40—1 200 euro per hektar beroende på växtplats och geografiskt läge. Enligt det utkast till förordning som bifogats propositionen föreslås det att stödet för vård av plantbestånd och ungskog ska vara 20 euro högre per hektar när mer lövträd än i snitt har lämnats kvar. Samtidigt föreslås det att stödet för vård av plantbestånd och ungskog sänks från 200 till 180 euro per hektar.
Trots att försöket välkomnats på bred front har det också framförts mycket kritik mot det praktiska genomförandet av försöket med att öka andelen lövträd. Stödet under försöket med att lämna kvar en större andel lövträd än i snitt av det totala trädbeståndet i vården av plantbestånd och ungskog ersätter enligt propositionen det stöd för vård av plantbestånd och ungskog som för närvarande används. År 2024 användes för vård av plantbestånd och ungskog cirka 33,3 miljoner euro, vilket motsvarade 87 procent av de disponibla anslagen det året. Tillägget för andelen lövträd beräknas öka stödbehovet med 1,6—2,0 miljoner euro. I den föreslagna formen sjunker stödnivån för nuvarande vård av plantbestånd och ungskog, vilket kan minska intresset för den totala mängden vård av plantbestånd och ungskog. Jord- och skogsbruksutskottet slår ändå fast att det valda genomförandesättet praktiskt taget är det enda alternativet för att genomföra tillägget för andelen lövträd inom ramen för de anslag som står till förfogande.
Övriga åtgärder som stöds
Utöver den ovan beskrivna ökningen av andelen lövträd omfattar försöket enligt propositionen också lämnande av skyddszoner, restaurering av myrar och naturvård av lundar. Stödet för lämnande av skyddszoner ska enligt lagförslaget vara ett regionalt stöd. Stöd för andra försök kan sökas i hela landet. Stödet för att lämna skyddszoner begränsas till att gälla landskapen Egentliga Finland, Norra Karelen och Kajanaland. Enligt uppgifter till jord- och skogsbruksutskottet har den föreslagna bredden på skyddszonerna, 30—50 meter, ansetts motiverad och tillräcklig för vattenskyddet. Den här bredden är sannolikt ofta tillräcklig också med tanke på skyddet av strandskogens särdrag och naturvärden. I de yttranden som utskottet fått har det också ansetts vara en bra prioritering att skyddszonerna ska finnas vid små källflöden.
Stödet för restaurering av myrar och naturvård av lundar blir enligt propositionen ett parallellstöd till det nuvarande stödet för naturvårdsprojekt. Det finns då två parallella stödformer, av vilka sökanden kan välja den lämpligaste. Parallella stödmodeller ökar sökandenas valmöjligheter, men bidrar till osäkerhet och förvirring kring stödansökan och andra administrativa förfaranden. En särskild utmaning för dessa stödformer är identifieringen av lund- och myrnaturtyper och bedömningen av deras status, vilket kräver expertis. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att även om det inte har gjorts någon rikstäckande kartläggning av naturtyper, har myndigheterna geografisk information som kan användas för att hitta lämpliga projekt för försöket. Exempelvis de uppgifter om skogstillgångar som skogscentralen tar fram ger information om var det finns lundar. Utskottet ser det som angeläget att markägarna och andra branschaktörer erbjuds tillräcklig information och utbildning för ansökan om stöd.