Motivering

Lagutskottet har tidigare lämnat ett utlåtande (LaUU 3/1998 rd — RP 20/1998 rd) angående regeringens proposition om godkännande av vissa bestämmelser i protokollet och avtalet om Finlands anslutning till Schengenavtalen om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna och i samarbetsavtalet med Island och Norge om gradvis avskaffande av personkontroller vid de gemensamma gränserna samt med förslag till lagar som hör samman med dem. I det sammanhanget konstaterade lagutskottet att den finska lagstiftningen måste ses över till följd av Schengenkonventionens bestämmelser om överföring av verkställighet av brottmålsdomar. Överföringen kunde lämpligen ske när tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om överförande av dömda personer införs nationellt. Regeringen föreslår i den föreliggande propositionen att tilläggsprotokollet i fråga skall godkännas och lagstiftningen om överförande av dömda personer revideras. Utskottet tillstyrker såväl protokollet till konventionen som lagförslagen med följande påpekanden.

Konventionen om överförande av dömda personer, tilläggsprotokollet till konventionen, Schengenkonventionen och den nationella lagstiftningen, ingen av dem tvingar Finland att anförtro en annan stat verkställigheten av ett fängelsestraff. Konventionerna och lagstiftningen ger befogenheter och skapar en rättslig grund för överföringar som den överförande och mottagande staten sinsemellan skall komma överens om i varje enskilt fall.

I Finland är det justitieministeriet som beslutar om överföring av verkställigheten av straff. Besluten skall bygga på de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter och på grundlagen, vars 9 § 4 mom. säger att en utlänning inte får utvisas, utlämnas eller återsändas, om han eller hon till följd härav riskerar dödsstraff, tortyr eller någon annan behandling som kränker människovärdet. Detta betyder att myndigheterna måste känna till dels fängelseförhållandena, dels lagstiftningen och praxis gällande verkställigheten av straff i mottagarlandet. Fängelseförhållandena måste vara sådana att fången inte blir behandlad eller straffad på ett inhumant sätt eller ett sätt som kränker människovärdet. Principen bör vara att fängelsestraffet vad förhållandena eller längden beträffar inte alltför mycket får skilja sig från ett i Finland avtjänat straff. Följaktligen bör överföring inte heller komma i fråga när lagstiftningen gällande verkställighet av straff i mottagarstaten markant skiljer sig från vår egen lagstiftning exempelvis i fråga om villkorlig frigivning.

För närvarande sitter det cirka 200 utlänningar i finländska fängelser. Flera av dem kommer från länder, där fängelseförhållandena är sådana att det vore omänskligt och grundlagsstridigt att flytta över verkställigheten till sådana länder. Enligt utredning till utskottet är det en tidskrävande process att överföra verkställigheten till andra länder än de nordiska och går för sig främst i fråga om personer som dömts till rätt långa fängelsestraff. På denna punkt kommer ändringarna i lagstiftningen inte att ändra på situationen. Uppfattningen att ett större antal utländska fångar skulle kunna flyttas till sitt hemland för att avtjäna sitt straff är därmed helt ogrundad.