Detaljmotivering

1. Lag om verkställighet av böter

5 §.Tillfälle att erlägga betalning.

Enligt paragrafen skall den myndighet som i första instans bestämmer böter och andra i penningbelopp angivna påföljder (fordran) som skall verkställas i den ordning som föreskrivs i denna lag ge den betalningsskyldige tillfälle att betala beloppet omedelbart.

Enligt propositionens motivering spelar det en väsentlig roll för en effektiv verkställighet att den betalningsskyldige genast när böter eller någon annan påföljd döms ut ges tillfälle att betala det utdömda beloppet till staten. Utskottet tillstyrker detta och ser det därför som motiverat att också hovrätterna som myndigheter i första instans ser till att den betalningsskyldige får ett inbetalningskort.

24 §. Inledande av ett förvandlingsstrafförfarande.

Enligt paragrafens 2 mom. får stämning inte verkställas om den betalningsskyldige har beviljats skuldsanering enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993).

Utskottet framhåller att stämningsförbudet grundar sig på 18 § 3 mom. i lagen om skuldsanering för privatpersoner. Där sägs att verkställighet av ett förvandlingsstraff för böter inte får inledas sedan skuldsanering inletts. Det betyder att stämningsförbudet är i kraft så länge skuldsaneringen pågår och att den tidpunkt då böter döms ut eller blir verkställbara inte spelar någon roll.

25 §. Stämning till en rättegång för bestämmande av förvandlingsstraff.

Enligt paragrafens 1 mom. skall en sådan tjänsteman som nämns i 1 eller 6 § lagen om stämningsmän (505/1986) genom muntlig stämning stämma in den betalningsskyldige till rättegång för bestämmande av förvandlingsstraff.

Utskottet har uppmärksamgjorts på att begreppet "muntlig stämning" har frångåtts i den nyaste processlagstiftningen. Det gamla och delvis vilseledande begreppet behövs inte längre i lagen och därför föreslår utskottet att lydelsen i 1 mom. korrigeras.

28 §. Eftergift i fråga om förvandlingsstraff.

I paragrafen föreskrivs om villkoren för eftergift i fråga om förvandlingsstraff.

Vid utfrågningen av sakkunniga har det enligt utskottet föreslagits en rubrikformulering som bättre svarar mot paragrafens innehåll än vad propositionen gör. Utskottet föreslår att paragrafen ändras i enlighet med detta. Ändringen påverkar inte den svenska texten.

32 §. Domstolens avgörande.

Enligt 1 mom. är tingsrättens avgörande i ett ärende som gäller bestämmande av ett förvandlingsstraff ett beslut. För klarhetens skull påpekar utskottet att också hovrättens avgörande i besvär som gäller förvandlingsstraff kallas beslut.

44 §. Inverkan av att den som dömts till en förverkandepåföljd avlider.

I 1 mom. hänvisas till 8 kap. 16 § strafflagen.

Vid beredningen av propositionen har regeringen räknat med att 8 kap. strafflagen om preskription har reviderats innan detta lagförslag behandlas (RP 45/2001 rd och ISL 3/2001 rd). Eftersom så inte har skett korrigerar utskottet hänvisningen så att den hänför sig till gällande strafflag. Den riktiga hänvisningen är därmed 8 kap. 15 §.

50 §. Hemlighållande och utlämnande av uppgifter som ingår i bötesregistret.

Enligt huvudregeln i paragrafen skall de uppgifter i bötesregistret som har samband med ett brott eller en straffrättslig påföljd hållas hemliga. Rättsregistercentralen för utan hinder av sekretessen på begäran lämna ut uppgifter till dem vilkas rätt att få nämnda uppgifter regleras särskilt genom lag. Dessutom får rättsregistercentralen till utsöknings-, polis- och fångvårdsmyndigheterna samt till stämningsberättigade tjänstemän enligt 25 § 1 mom. lämna ut sekretessbelagda uppgifter för skötseln av verkställighetsuppdrag enligt denna lag.

Vid utfrågningen av sakkunniga har paragrafens snävhet påtalats, m.a.o. att där inte räknas upp alla uppgifter som skall lämnas ut, uppgifternas ändamål eller de instanser som har rätt att få uppgifter.

I propositionens motivering framhålls med eftertryck att det på grund av den allmänna hänvisningen måste ställas stränga krav på bestämmelserna om utlämning och bedömning av dem i annan lagstiftning. Detta gäller såväl rätten att få uppgifter ur bötesregistret, vem som har rätt att få uppgifter, de uppgifter som skall lämnas ut som uppgifternas ändamål. I motiveringen ingår också en förteckning över de viktigaste bestämmelserna om utlämnande av uppgifter.

Formuleringarna i olika lagar är mycket varierande och ger en synnerligen ostrukturerad uppfattning om hurdan rätt den som tar emot uppgifter har att få uppgifter ur bötesregistret. Enligt uppgift från rättsregistercentralen finns det åtminstone i ljuset av nuvarande lagstiftning problem med utlämnandet av uppgifter ur bötesregistret. Det är inte fråga om att upprätta ett nytt register utan om fortsatt hävdvunnen praxis och därför utgör den allmänna bestämmelsen enligt utskottets bedömning inte något rättsskyddsproblem i anknytning till datasekretessen. Ett villkor är givetvis att de som lämnar ut uppgifter fortfarande är noggranna med att tillämpa utlämningsbestämmelserna i andra lagar. I oklara fall bör uppgifter inte lämnas ut.

53 §. Domstolsförfarandet vid självindrivning.

Enligt 2 mom. skall domstolen vid behov utreda huruvida den myndighet som för statens talan i rättegången driver in ersättningen själv.

Vid utfrågningen av sakkunniga har det påpekats att uttrycket "skall utredas" är onödigt kraftigt. Enligt utredning till utskottet har man velat accentuera innehållet i domstolsförfarandet vid självindrivning med en bestämmelse på lagnivå i stället för nuvarande bestämmelse på förordningsnivå, eftersom saken i praktiken orsakar problem. Domsluten är ofta bristfälliga eller vilseledande.

Utskottet föreslår att formuleringen mildras så att domstolen vid behov förpliktas "att ta reda på" saken.

55 §. Ikraftträdande.

I 2 mom. föreslås att bl.a. 6 kap. lagen om verkställighet av straff (39/1889) skall upphävas genom den lag som nu stiftas. Enligt 6 kap. 14 § 2 mom. är hovrätten domför med en ledamot vid behandling av mål om bestämmande av förvandlingsstraff.

Avsikten är att bestämmelsen i sagda 14 § 2 mom. flyttas över till 2 kap. i rättegångsbalken i samband med propositionen om ändring av hovrättsförfarandet (RP 83/2001 rd). Denna proposition har ännu inte behandlats och därför föreslår utskottet att bestämmelsen om upphävande ändras så att 14 § 2 mom. förblir i kraft.

56 §. Övergångsbestämmelser.

Enligt 1 mom. tillämpas lagen med undantagen i 2—4 mom. också på verkställighet av sådana påföljder som har blivit verkställbara innan lagen har trätt i kraft.

Som komplettering till regeringens proposition framhåller utskottet följande:

Enligt den syn som omfattats i propositionen hör till verkställighet också behandling av ärenden som gäller förvandlingsstraff alltifrån stämning. Undantagen gäller inte åtgärder som har med behandlingen av ett förvandlingsstraffärende att göra och därmed har ärenden som gäller påförande av förvandlingsstraff som är anhängiga i domstolen när lagen träder i kraft blivit verkställbara innan lagen träder i kraft både enligt den gällande och den föreslagna lagen. Det betyder att domstolen i anhängiga förvandlingsstraffärenden börjar tilllämpa de nya bestämmelserna efter det att den nya lagen har trätt i kraft från och med den fas som ärendet då befinner sig i. Saken har ingen större praktisk betydelse på grund av att de föreslagna ändringarna är så fåtaliga. Uppskov kan beviljas för utredning av betalningssituationen och utgångspunkten vid rätttelse är 11 kap. 9 § i lagen om rättegång i brottmål.