Allmän motivering
Regeringens proposition innebär en mycket väl förberedd,
positiv och välkommen reform. Den förväntas
göra indrivningen av böter effektivare och minska
behovet av förvandlingsstraff för böter.
Därmed är propositionen behövlig och
angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen
men med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Upphävd efterställning för böter
Regeringen föreslår att den ordning i vilken
borgenärer skall få betalning (förmånsrättsordningen
för fordringar) vid konkurs och utsökning ändras
så att efterställningen för böter
upphävs. Vid behandlingen i utskottet har samtliga borgenärsrepresentanter
uppgett att de i princip är emot detta ändringsförslag,
trots att det spelar en obetydlig roll i praktiken.
Utskottet noterar att de mål som gällde för
efterställningen för böter när
lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning
stiftades inte har uppnåtts och att bestämmelsen
inte heller i praktiken har fungerat så som avsågs. Tvärtom
har bestämmelsen lett till oväntade snedvridningar:
Frimånadsförfarandet i utsökningen har
i motsats till dess syfte använts för att möjliggöra
betalning av böter, för det skyddade beloppet
vid utmätning har man blivit tvungen att betala böter
och böter har ställvis betalats med utkomststöd,
m.a.o. med samhällets medel. För att dessa olägenheter
skall kunna undanröjas är det motiverat att ändra
på förmånsrättsordningen för
böter.
Detaljmotivering
1. Lag om verkställighet av böter
5 §.Tillfälle att erlägga betalning.
Enligt paragrafen skall den myndighet som i första
instans bestämmer böter och andra i penningbelopp
angivna påföljder (fordran) som skall
verkställas i den ordning som föreskrivs i denna
lag ge den betalningsskyldige tillfälle att betala beloppet omedelbart.
Enligt propositionens motivering spelar det en väsentlig
roll för en effektiv verkställighet att den betalningsskyldige
genast när böter eller någon annan påföljd
döms ut ges tillfälle att betala det utdömda
beloppet till staten. Utskottet tillstyrker detta och ser det därför
som motiverat att också hovrätterna som myndigheter
i första instans ser till att den betalningsskyldige får
ett inbetalningskort.
24 §. Inledande av ett förvandlingsstrafförfarande.
Enligt paragrafens 2 mom. får stämning inte
verkställas om den betalningsskyldige har beviljats skuldsanering
enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993).
Utskottet framhåller att stämningsförbudet grundar
sig på 18 § 3 mom. i lagen om skuldsanering för
privatpersoner. Där sägs att verkställighet
av ett förvandlingsstraff för böter inte
får inledas sedan skuldsanering inletts. Det betyder att
stämningsförbudet är i kraft så länge skuldsaneringen
pågår och att den tidpunkt då böter
döms ut eller blir verkställbara inte spelar någon
roll.
25 §. Stämning till en rättegång
för bestämmande av förvandlingsstraff.
Enligt paragrafens 1 mom. skall en sådan tjänsteman
som nämns i 1 eller 6 § lagen om stämningsmän
(505/1986) genom muntlig stämning stämma
in den betalningsskyldige till rättegång för
bestämmande av förvandlingsstraff.
Utskottet har uppmärksamgjorts på att begreppet
"muntlig stämning" har frångåtts i den nyaste
processlagstiftningen. Det gamla och delvis vilseledande begreppet
behövs inte längre i lagen och därför
föreslår utskottet att lydelsen i 1 mom.
korrigeras.
28 §. Eftergift i fråga om förvandlingsstraff.
I paragrafen föreskrivs om villkoren för eftergift
i fråga om förvandlingsstraff.
Vid utfrågningen av sakkunniga har det enligt utskottet
föreslagits en rubrikformulering som bättre svarar
mot paragrafens innehåll än vad propositionen
gör. Utskottet föreslår att paragrafen ändras
i enlighet med detta. Ändringen påverkar inte
den svenska texten.
32 §. Domstolens avgörande.
Enligt 1 mom. är tingsrättens avgörande
i ett ärende som gäller bestämmande av
ett förvandlingsstraff ett beslut. För klarhetens
skull påpekar utskottet att också hovrättens
avgörande i besvär som gäller förvandlingsstraff
kallas beslut.
44 §. Inverkan av att den som dömts till
en förverkandepåföljd avlider.
I 1 mom. hänvisas till 8 kap. 16 § strafflagen.
Vid beredningen av propositionen har regeringen räknat
med att 8 kap. strafflagen om preskription har reviderats innan
detta lagförslag behandlas (RP 45/2001
rd och ISL 3/2001 rd). Eftersom
så inte har skett korrigerar utskottet hänvisningen
så att den hänför sig till gällande strafflag.
Den riktiga hänvisningen är därmed 8 kap.
15 §.
50 §. Hemlighållande och utlämnande
av uppgifter som ingår i
bötesregistret.
Enligt huvudregeln i paragrafen skall de uppgifter i bötesregistret
som har samband med ett brott eller en straffrättslig påföljd
hållas hemliga. Rättsregistercentralen för
utan hinder av sekretessen på begäran lämna
ut uppgifter till dem vilkas rätt att få nämnda
uppgifter regleras särskilt genom lag. Dessutom får
rättsregistercentralen till utsöknings-, polis-
och fångvårdsmyndigheterna samt till stämningsberättigade
tjänstemän enligt 25 § 1 mom. lämna
ut sekretessbelagda uppgifter för skötseln av
verkställighetsuppdrag enligt denna lag.
Vid utfrågningen av sakkunniga har paragrafens snävhet
påtalats, m.a.o. att där inte räknas upp
alla uppgifter som skall lämnas ut, uppgifternas ändamål
eller de instanser som har rätt att få uppgifter.
I propositionens motivering framhålls med eftertryck
att det på grund av den allmänna hänvisningen
måste ställas stränga krav på bestämmelserna
om utlämning och bedömning av dem i annan lagstiftning.
Detta gäller såväl rätten att
få uppgifter ur bötesregistret, vem som har rätt
att få uppgifter, de uppgifter som skall lämnas
ut som uppgifternas ändamål. I motiveringen ingår också en
förteckning över de viktigaste bestämmelserna
om utlämnande av uppgifter.
Formuleringarna i olika lagar är mycket varierande
och ger en synnerligen ostrukturerad uppfattning om hurdan rätt
den som tar emot uppgifter har att få uppgifter ur bötesregistret. Enligt
uppgift från rättsregistercentralen finns det åtminstone
i ljuset av nuvarande lagstiftning problem med utlämnandet
av uppgifter ur bötesregistret. Det är inte fråga
om att upprätta ett nytt register utan om fortsatt hävdvunnen
praxis och därför utgör den allmänna
bestämmelsen enligt utskottets bedömning inte
något rättsskyddsproblem i anknytning till datasekretessen.
Ett villkor är givetvis att de som lämnar ut uppgifter fortfarande är
noggranna med att tillämpa utlämningsbestämmelserna
i andra lagar. I oklara fall bör uppgifter inte lämnas
ut.
53 §. Domstolsförfarandet vid självindrivning.
Enligt 2 mom. skall domstolen vid behov utreda huruvida den
myndighet som för statens talan i rättegången
driver in ersättningen själv.
Vid utfrågningen av sakkunniga har det påpekats
att uttrycket "skall utredas" är onödigt kraftigt.
Enligt utredning till utskottet har man velat accentuera innehållet
i domstolsförfarandet vid självindrivning med
en bestämmelse på lagnivå i stället
för nuvarande bestämmelse på förordningsnivå,
eftersom saken i praktiken orsakar problem. Domsluten är
ofta bristfälliga eller vilseledande.
Utskottet föreslår att formuleringen mildras så att
domstolen vid behov förpliktas "att ta reda på"
saken.
55 §. Ikraftträdande.
I 2 mom. föreslås att bl.a. 6 kap. lagen om
verkställighet av straff (39/1889) skall upphävas
genom den lag som nu stiftas. Enligt 6 kap. 14 § 2 mom. är
hovrätten domför med en ledamot vid behandling
av mål om bestämmande av förvandlingsstraff.
Avsikten är att bestämmelsen i sagda 14 § 2 mom.
flyttas över till 2 kap. i rättegångsbalken
i samband med propositionen om ändring av hovrättsförfarandet
(RP 83/2001 rd). Denna proposition har ännu
inte behandlats och därför föreslår
utskottet att bestämmelsen om upphävande ändras
så att 14 § 2 mom. förblir i kraft.
56 §. Övergångsbestämmelser.
Enligt 1 mom. tillämpas lagen med undantagen i 2—4
mom. också på verkställighet av sådana
påföljder som har blivit verkställbara
innan lagen har trätt i kraft.
Som komplettering till regeringens proposition framhåller
utskottet följande:
Enligt den syn som omfattats i propositionen hör till
verkställighet också behandling av ärenden
som gäller förvandlingsstraff alltifrån
stämning. Undantagen gäller inte åtgärder
som har med behandlingen av ett förvandlingsstraffärende
att göra och därmed har ärenden som gäller påförande
av förvandlingsstraff som är anhängiga
i domstolen när lagen träder i kraft blivit verkställbara
innan lagen träder i kraft både enligt den gällande
och den föreslagna lagen. Det betyder att domstolen i anhängiga
förvandlingsstraffärenden börjar tilllämpa
de nya bestämmelserna efter det att den nya lagen har trätt
i kraft från och med den fas som ärendet då befinner
sig i. Saken har ingen större praktisk betydelse på grund
av att de föreslagna ändringarna är så fåtaliga.
Uppskov kan beviljas för utredning av betalningssituationen
och utgångspunkten vid rätttelse är 11
kap. 9 § i lagen om rättegång
i brottmål.