Motivering

1 Avgränsning av utlåtandet

I sitt utlåtande har lagutskottet koncentrerat sig på justitieministeriets förvaltningsområde och särskilt åklagarväsendets och konsumentklagonämndens resurser.

Dessutom har utskottet i ljuset av budgetpropositionen i all korthet sett på hur dess tidigare kommentarer om fångvårdens och domstolsväsendets resurser har utfallit i praktiken.

2 Åklagarväsendet

Åklagarväsendet — omvärld och mål

Åklagarväsendets verksamhet påverkas direkt av den rådande brottsligheten. Som framhålls i propositionen har några stora förändringar i brottsligheten i Finland inte skett under de senaste åren. Den statistikförda misshandelsbrottsligheten har visserligen ökat något på sikt. Ändringarna i alkohollagstiftningen 2004 avspeglas också i antalet våldsbrott och brott i direkt anknytning till bruket av alkohol. Men ökningen har stannat av den senaste tiden. Enligt motiveringen pekar trenden för narkotikabrott och egendomsbrott neråt.

I samband med beredningen av budgetpropositionen har regeringen ställt som mål för justitieministeriets förvaltningsområde bl.a. att utifrån programmet för den inre säkerheten och programmet för minskat våld reducera framför allt narkotika-, vålds- och återfallsbrottsligheten och den ekonomiska brottsligheten. Målen motsvarar också justitieministeriets prioriteringar för kriminalpolitiken, som dessutom omfattar ambitionen att minska ungdomsbrottsligheten. Metoderna för att nå målen är framför allt brottsbekämpning, snabbt verkställande av straffrättsligt ansvar, åklagarnas effektiva grepp och övergripande ansvar för behandlingen av brottmål och effektivare åtgärder för att verkställa straff för att minska återfallsbrottsligheten.

Antalet ärenden och behandlingstider vid åklagarväsendet

I förklaringen till åklagarväsendet i budgetpropositionen betonas betydelsen av en skyndsam behandling. För åklagarväsendet gäller det allmänna effektivitetsmålet att åtalsprövningen ska gå snabbt på det sätt som parternas rättssäkerhet och straffrättsliga ansvar kräver och med tillbörliga processmetoder. Målet är en snabbare behandling än i snitt inte minst när det gäller ungdomsbrott och brottmål där förundersökningen har dragit exceptionellt långt ut på tiden.

Lagutskottet anser att målen är helt riktiga. Framför allt när det gäller brott begångna av unga är det viktigt att behandlingstiderna är korta, eftersom en snabbt utdömd påföljd på goda grunder kan antas vara effektivare än ett straff som utdöms en längre tid efter handlingen. Men i normala fall går största delen av den totala behandlingstiden åt till förundersökningen och då vinner man ännu inte nödvändigtvis särskilt mycket tid med tanke på hela processen genom att påskynda enbart åtalsprövningen. Utskottet ser det därför som viktigt att Riksåklagarämbetet fortsatt arbetar för att utredningen samt åtals-, domstols- och verkställighetsfasen när det gäller brott begångna av unga fungerar så friktionsfritt som möjligt.Se Riksåklagarämbetets årsberättelse 2004.

Utifrån antalet ärenden ställer sig utskottet ändå tveksamt till åklagarväsendets möjligheter att uppnå målen för en skyndsam behandling i propositionen. År 2003 tog de lokala åklagarenheterna emot 82 104 ärenden mot hela 87 795 året därefter. Åklagarna avgjorde 81 166 ärenden 2003 mot 86 700 år 2004. Genom att avgöra fler ärenden har åklagarväsendet lyckats hålla den genomsnittliga åtalsprövningstiden mer eller mindre konstant trots att antalet ärenden har ökat. År 2004 var den 1,6 månader. Enligt uppgift till utskottet har det ökade antalet ärenden dock betytt att de länge anhängiga ärendena har blivit fler. År 2003 hade 1 592 ärenden legat hos åklagaren i över sex månader mot hela 1 932 år 2004. År 2003 fanns det i sin tur 326 ärenden som legat hos åklagaren i över ett år. I slutet av juni 2005 var antalet redan uppe i 477.

Åklagarväsendets personella resurser och utvecklingsinsatser

Det ökade antalet ärenden hos åklagarväsendet har än så länge inte visat sig som en väsentlig förlängning av de genomsnittliga åtalsprövningstiderna, eftersom verkets produktivitet och lönsamhet samtidigt har förbättrats. År 2004 avgjordes rent av 8 procent mer ärenden än året innan trots att personalen höll sig i stort sett oförändrad. Också kostnaderna per enhet och ärende minskade med mer än 4 procent 2004. Enligt budgetpropositionen är det meningen att ytterligare öka antalet avgjorda ärenden per årsverke från 268 år 2004 till 275 år 2006. Men utskottet anser att läget inte länge till kan hållas under kontroll enbart genom att höja produktivitetsmålen.

Enligt utredningar till utskottet pågår det ett flertal reformprojekt inom åklagarväsendet för att omallokera de befintliga personella resurserna. Genom omorganisering av åklagarväsendet försöker man till exempel säkerställa en lämplig fördelning av åklagare över hela landet. Också åklagarväsendets personalstruktur ska ses över så att de besparingar som man vinner genom att minska på övriga tjänster kan användas för att inrätta nya åklagartjänster. Det är än så länge svårt att bedöma vilka effekter reformerna får. Det går inte heller att säga exakt hur stora inbesparingar i årsverken de processuella reformer som ligger i riksdagen — framför allt införandet av skriftligt förfarande i den straffrättsliga processen — i slutändan ger.

Därför är det enligt utskottets mening nödvändigt att man noga följer upp vilka konsekvenser reformprojekten får för de personella resurserna och den vägen för åtalsprövningstiderna 2006. Om tiderna trots reformerna förlängs måste situationen omedelbart åtgärdas genom att åklagarväsendet anvisas nödvändiga extra resurser.

Ekobrottsåklagare

Utskottet har särskilt uppmärksammat ekobrottsåklagarnas verksamhet som det ser som ett lyckat exempel på nyttan av att åklagarna specialiserar sig. För tillfället finns det 27 heltidsanställda och 25 deltidsanställda ekobrottsåklagare inom åklagarväsendet. År 2004 avgjorde de heltidsanställda ekobrottsåklagarna 255 ärenden mot 246 året innan. Det bevisar vilken roll ekobrottsåklagarnas verksamhet spelar för samhället att det ekonomiska intresse som var involverat i åtalen 2004 uppgick till minst 15,7 miljoner euro.Se Riksåklagarämbetets årsberättelse 2004.

I budgetpropositionen föreslås ett tilläggsanslag på 1,5 miljoner euro för polisväsendet för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Enligt tidigare beräkningar motsvaras fem nya årsverken vid polisen för undersökning av ekonomisk brottslighet av ett årsverke för åtal för ekonomisk brottslighet. Detta uppfylldes i budgeten för 2005. Enligt denna beräkning motsvarar en ökning på 1,5 miljoner euro inom polisväsendet ett tillägg på 300 000 euro i åklagarväsendets anslag. Men i budgetpropositionen anvisas ett tillägg på bara 100 000 euro till åklagarväsendet för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Det kalkylerade underskottet är således 200 000 euro. För att åtalsprövningen vid ekonomiska brott inte ska gröta ihop sig och åtalsprövningstiderna därmed förlängas bör åklagarväsendet anvisas ett extra anslag av den storleken för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Utskottet anser att det är nödvändigt bland annat för att man annars inte kan uppnå målet i regeringens program för den inre säkerheten om kortare behandlingstider för ekonomiska brott.Se Trygghet i vardagen. Program för den inre säkerheten. Statsrådets principbeslut 23.9.2004.

Åklagarväsendets verksamhetsvillkor i övrigt

Utskottet har också uppmärksammat åklagarväsendets tekniska verksamhetsvillkor. I budgetpropositionen anvisas en miljon euro för datatjänster och andra informationsförvaltningstjänster. Men justitieministeriets dataförvaltningsenhet beräknar att det verkliga behovet ligger omkring 1,5 miljoner euro. Det föreslagna anslaget räcker bara till för att underhålla de befintliga systemen och därför är det enligt lagutskottets mening nödvändigt att det anvisas ytterligare 500 000 euro för datatjänster och andra informationsförvaltningstjänster.

3 Konsumentklagonämnden

Konsumentklagonämndens nuvarande resursbehov

I motiveringen till budgetpropositionen framhålls allmänt om de juridiska tjänsterna att rättsskyddet bör vara jämnt fördelat över hela landet och kunna tillhandahållas på ett tidigt stadium genom ett lämpligt och flexibelt förfarande och till skäliga kostnader. För ett sådant flexibelt förfarande speciellt i konsumentfrågor står konsumentklagonämnden, som den 1 september 2005 flyttades över från handels- och industriministeriet till justitieministeriets förvaltningsområde.

Konsumentklagonämndens främsta uppgift är att komma med skriftliga rekommendationer om hur tvister gällande köp av konsumtionsnyttigheter mellan konsumenter och näringsidkare ska lösas när konsumenter har hänskjutit dem till nämnden för behandling. Vidare ger nämnden rekommendationer om hur tvister gällande borgen och tredjemanspant samt bostadsköp ska lösas. Innan nämnden lämnar sin skriftliga rekommendation till lösning försöker den få till stånd förlikning mellan parterna genom att föreslå förlikning. Utöver sin grundläggande uppgift ger konsumentklagonämnden utlåtanden till domstolar och tillhandahåller rådgivning bl.a. till konsumentrådgivare.

För konsumentklagonämnden är problemet de långa behandlingstiderna som beror på anhopningen av ärenden inte minst på nämndens avdelning för bostadsköp. År 2004 var den genomsnittliga behandlingstiden för ärenden i allmänna avdelningens sektioner 7,7 månader mot 13,9 månader för avdelningen för bostadsköp. Enligt utskottets mening kan den sistnämnda behandlingstiden anses oskäligt lång inte minst med hänsyn till hur viktiga frågor som gäller bostadsköp är för enskilda människor som söker rättsskydd. Också biträdande justitiekanslern har två gånger — senast 2003Biträdande justitiekanslerns beslut 24.9.2003, Dnr 784/1/01. — fäst avseende vid konsumentklagonämndens behandlingstider. Enligt biträdande justitiekanslern kan behandlingstiderna i nämnden inte ses som tillfredsställande med tanke på kravet i 21 § 1 mom. i grundlagen att ärenden ska behandlas utan dröjsmål. Det är viktigt att konsumentklagonämnden så snart som möjligt kan utveckla sina verksamhetsvillkor till den nivå som 21 § 1 mom. i grundlagen förutsätter.

Också lagutskottet understryker betydelsen av att behandlingen sker utan dröjsmål i utskottet. Det är viktigt inte bara för den enskilda person som lämnat in ett klagomål utan också för den näringsidkare som klagomålet riktar sig till, eftersom det ligger i bådas intresse att tvisten blir löst så fort som möjligt. Att nämndens avgöranden spelar en stor roll bevisas också av deras höga efterlevnadsgrad. År 2004 var den enligt preliminära uppgifter 77 procent av alla de gottgörelserekommendationer som nämnden hade en efterlevnadsuppgift om.Se Konsumentklagonämndens verksamhetsberättelse 2004. I budgetpropositionen ställs 75—80 procent som efterlevnadsmål för rekommendationerna.

Antalet klagomål som lämnats in till nämnden har klart ökat på senare år. År 1998 var de t.ex. 2 782 mot 3 982 år 2004. Under 2005 beräknas de uppgå till omkring 4 000. Trots att nämndens produktivitet per årsverke har ökat avsevärt under de två senaste årenSe Konsumentklagonämndens verksamhetsberättelse 2004. Enligt den uppgick antalet slutprodukter per årsverken 2002 till 117,5 och 2003 och 2004 till 127 respektive 142. är det enligt lagutskottets mening klart att behandlingstiderna inte kan förkortas utan mer personal. För att behandlingstiderna ska kunna ställas på en tillbörlig nivå krävs det enligt justitieministeriets uppskattning att nämnden får sammanlagt tre fast anställda föredragande och två inspektörer. Lönekostnaderna inklusive arbetsgivaravgifter vore i detta fall omkring 200 000 euro per år.

Enligt lagutskottet är det alltså nödvändigt att konsumentklagonämnden får ett tilläggsanslag på minst 200 000 euro i budgeten för 2006 för att kunna anställa personal.

Planer på att utvidga konsumentklagonämndens behörighet

Lagutskottet har vidare uppmärksammat att justitieministeriet i augusti 2005 har tillsatt en arbetsgrupp för att förbereda en utvidgning av nämndens behörighet till att också omfatta tvister som gäller uthyrning av bostadslägenhet och bostadsrätter samt börsplaceringar. Vidare ska arbetsgruppen utreda om konsumentklagonämnden kan införa ett särskilt förfarande för grupptalan med en myndighet som initiativtagare.

Lagutskottet påminner att det i samband med nedläggningen av bostadsdomstolarna krävde faktiska och adekvata åtgärder för att ta fram olika modeller för hur tvister i bostadsfrågor ska lösas (se LaUB 8/2002 rd). Utskottet hänvisar till detta sitt tidigare övervägande och understryker att om de planerade reformerna genomförs, bör det samtidigt ses till att konsumentklagonämnden har de nödvändiga personella resurserna för detta. Annars finns det risk för att reformerna i syfte att förbättra rättsskyddet bara blir skenbara på grund av de långa behandlingstiderna.

4 Fångvården och domstolsväsendet

I sitt utlåtande (LaUU 7/2003 rd) om budgetpropositionen för 2004 koncentrerade lagutskottet sig på anslagen för fångvården. I våras antog riksdagen ett omfattande lagpaket som avsåg en översyn av systemet för straffverkställighet. I det sammanhanget upprepade lagutskottet sina farhågor för fångvårdens anslag och framhöll att regeringens förslag om extra finansiering på 2,8 miljoner euro är ett absolut minimum för att lagen ska kunna verkställas på behörigt sätt (LaUB 10/2005 rd, s. 5/I). Utskottet hänvisar till sitt övervägande och anser att det inte minst med hänsyn till det fortsatt ökade antalet fångar är nödvändigt att anslagen för fångvården systematiskt höjs.

I sitt utlåtande om budgetpropositionen för 2005 såg lagutskottet på behandlingstiderna både i allmänna domstolar och förvaltningsdomstolarna (LaUU 18/2004 rd). Det kan konstateras om motiveringen till budgetpropositionen att behandlingstiderna t.ex. vid förvaltningsdomstolarna knappast kan förkortas i ljuset av de uppställda målen. Också ambitionerna på att förkorta behandlingstiderna i tingsrätterna förefaller ganska anspråkslösa. Vad gäller behandlingen av tvistemål i tingsrätterna uppmärksammar lagutskottet alldeles särskilt ambitionen i budgetpropositionen för 2005 att behandlingen av ärenden i tingsrätten inte gärna får ta över ett år. I budgetpropositionen för 2006 finns inte längre något sådant mål. Utskottet anser att det redan av rättssäkerhetsskäl inte finns någon orsak att ge avkall på ambitionen.

Som utskottet ser det påverkas målen för behandlingstiderna i propositionen framför allt av de föreslagna tjänsteavgörandena, dvs. att nya tjänster kan inrättas bara om gamla dras in i motsvarande mån. Också om det på det här sättet går att inrätta något fler domartjänster kan de i det stora hela inte förväntas påverka domstolarnas kapacitet för avgöranden i nämnvärd grad. I statsrådets beslut om ramarna för statsfinansernaRamarna för statsfinanserna 2006—2009. Statsrådets beslut 11.3.2005. ställer regeringen som mål att i snitt hälften av statens arbetsplatser som frigörs genom naturlig avgång ska tillsättas fram till 2011. Utskottet har ännu inte i detta sammanhang bedömt beslutets effekter för domstolarnas verksamhet utan kommer att se på saken när det behandlar budgetpropositionen för 2007.

Av orsakerna ovan upprepar lagutskottet sina kommentarer från i fjol om domstolarnas personella resurser. Samtidigt understryker det att avgörandena om domstolsväsendets personella resurser kraftfullare bör ta fasta på ambitionen att förkorta behandlingstiderna i domstolarna.