Motivering

Revideringen av polislagstiftningen

Tillsammans med regeringens proposition om en revidering av förundersöknings- och tvångsmedelslagstiftningen (RP 222/2010 rd) blir propositionen om översyn av polislagen och vissa lagar i samband med den en betydande totalreform.

Den gällande polislagen (), förundersökningslagen () och tvångsmedelslagen () framstår med beaktande av de ändringar och tillägg som har gjorts som rätt heltäckande och som en bra grund för en ny lagstiftning. Å andra sidan har de många delreformerna lett till att lagarna blivit ett något rörigt och svårbehärskat paket. Det här gäller i synnerhet tvångsmedelslagens bestämmelser om hemliga tvångsmedel och polislagens bestämmelser om inhämtande av information. Såväl riksdagen som de högsta laglighetsövervakarna har vid flera tillfällen påpekat detta.

För medborgarna och myndigheterna innebär förslaget till ny polislag stora förbättringar. I den nya lagen regleras polisens befogenheter exaktare och mer heltäckande men ändå så att skyddet för å ena sidan de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna och å andra sidan brottsbekämpningens behov beaktas. Bestämmelserna om hemliga metoder för inhämtande av information bygger långt på de föreslagna bestämmelserna i 10 kap. i tvångsmedelslagen i RP 222/2010 rd. Flera bestämmelser som reglerar grunderna för individens rättigheter och skyldigheter lyfts upp på lagnivå. Bestämmelserna har i mån av möjlighet utformats så att de är teknikneutrala och moderna. På det sättet blir också polislagens struktur tydligare och begripligare för den som ska använda den.

Förslagen är i utskottets tycke bra. Lagarna avses träda i kraft tidigast om ett år efter att de har antagits och blivit stadfästa. När tidpunkten för ikraftträdandet bestäms måste man inse att det krävs ändringar i myndigheternas verksamhet och att de informationssystem och dokument som polisen nu använder måste förnyas. Eftersom reformen också kräver utbildning av myndigheter och reglering på förordningsnivå måste tiden före ikraftträdandet vara tillräckligt lång. Enligt lagutskottet förefaller det förnuftig att på det sätt som föreslås i propositionen gå in för nya informationssystem och blanketter som en del av det så kallade VITJA-projektet som syftar till att samordna myndigheternas informationssystem. Det är därför viktigt att den nya lagstiftningen kan träda i kraft senast i början av 2014, det vill säga samtidigt som hela det informationssystem som ingår i VITJA-projektet tas i bruk.

Lagutskottet ett har i många sammanhang talat om hur viktigt det är för kommande lagreformer att polisens informationssystem förnyas (se t.ex. LaUB 9/2010 rd — RP 94/2009 rd). Projektet VITJA behövs också för att på andra sätt utveckla polisens och åklagarnas verksamhet. Samtidigt måste man se till att domstolarnas system för behandling av brottmål är kompatibelt med VITJA. Så här kan hela processkedjan göras effektivare. Lagutskottet påskyndar förnyandet av polisens informationssystem och påminner om att finansieringen måste tryggas.

Reformen av lagstiftningen om förundersökning, tvångsmedel och polisen är en mycket viktig reform både för myndigheternas verksamhet och medborgarnas rättstrygghet. Den kräver noggranna förberedelser när det gäller personella resurser och utbildning. Reformen kommer att kräva utbildning av förundersökningsmyndigheterna, åklagarna och domstolspersonalen. Det måste reserveras tid och ekonomiska resurser för att planera och genomföra utbildningen.

Vissa särskilda frågor

I propositionen föreslås ändringar bland annat i bestämmelserna om polisens rätt att använda maktmedel. Enligt 2 kap. 17 § 2 mom. i den nya polislagen (lagförslag 1) har en polisman i tjänsteutövning dessutom rätt till nödvärn enligt vad som föreskrivs i strafflagen 4 kap. 4 §. I bestämmelsen skrivs nu alltså in det som tidigare bara framgått av förarbeten till lagar och rättspraxis. I 2 mom. föreslås dessutom en bestämmelse om att polismannen i sådana fall handlar under tjänsteansvar. I propositionsmotiven behandlas ingående rätten att använda maktmedel och förhållandet till nödvärn. Samtidigt redovisas de grunder på vilka lagförslaget vilar. I det här sammanhanget fäster lagutskottet uppmärksamhet vid att det enligt propositionen gäller bestämmelserna om tjänsteansvar vid nödvärn endast polismän och tullmän (17 § i lagförslag 8) men inte gränsbevakningsmän. Med hänsyn till tjänstemännens och en skadelidande persons rättstrygghet anser utskottet att detta inte är motiverat och konsekvent. Situationen blir särskilt problematisk om en polisman, gränsbevakningsman och tullman tillsammans utför ett tjänsteuppdrag där deras rättsliga ställning när det gäller nödvärn definieras på olika sätt.

Propositionen innehåller ett förslag om ändring av lagen om polisförvaltningslagen (lagförslag 2). Det föreslås att lagen kompletteras med en ny 15 e § som motsvarar gällande 9 b § i polislagen. Bestämmelsen gäller polismans rätt att vara biträde eller ombud. I paragrafens 1 mom. finns en hänvisning till 15 kap. 2 § 3 mom. i rätttegångsbalken om nära släktskap. Riksdagen antog 25.2.2011 en lag om ändring av strafflagen (RP 318/2010 rd — LaUB 40/2010 rd). I detta sammanhang avstod man från en uteslutande på släktskap baserad rätt att vara ombud eller biträde och gällande 15 kap. 2 § 3 mom. i rättegångsbalken har ersatts med en ny bestämmelse. Lagen avses träda i kraft vid ingången av 2013. För att föreslagna 15 e § i lagförslag 2 ska kunna bibehållas i den föreslagna formen kunde hänvisningen i 1 mom. ersättas med följande förteckning ur rättegångsbalken över släktingar: "En polisman får vara biträde eller ombud för en person som misstänks för brott endast om den misstänkte är hans släkting i rakt upp- eller nedstigande led, syskon eller make och den anhöriga inte har rätt att få en försvarare enligt 2 kap. 1 i lagen om rättegång i brottmål ()." För klarhetens skull konstaterar utskottet att de allmänna behörighetsvillkoren för biträden och ombud givetvis också gäller polismän.

I propositionen ingår också ett förslag om sekretessplikt för åklagarmyndighetens personal. Det föreslås att bestämmelsen flyttas till lagen om allmänna åklagare (11 a § i lagförslag 9). Riksdagen antog 15.2.2011 en lag om åklagarväsendet som innebär att lagen om allmänna åklagare upphävs (RP 286/2010 rd — LaUB 34/2010 rd). Avsikten är att lagen om åklagarväsendet ska träda i kraft hösten 2011. Eftersom den föreslagna polislagen kan antas träda i kraft därefter, borde bestämmelsen fogas till den nya lagen om åklagarväsendet.