1.1  Bakgrund

Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering förbinder sig regeringen till att balansera upp de offentliga finanserna med ett nettobelopp på sex miljarder euro enligt 2027 års nivå för att säkerställa medborgarnas välfärd och en hållbar ekonomisk utveckling. 

I och med att Finlands offentliga finanser har försvagats efter det att regeringsprogrammet utarbetades, beslutade regeringen vid ramförhandlingarna våren 2024 om ytterligare åtgärder för att förhindra att skuldsättningen ökar (Planen för de offentliga finanserna för 2025–2028, finansministeriets publikationer 2024:30). Åtgärderna för att stärka de offentliga finanserna innefattade bland annat att slopa förvärvsinkomstavdraget och att ersätta det med en höjning av arbetsinkomstavdraget för att stärka kommunernas inkomstbas. Det beräknades att dessa ändringar från och med 2025 ökar evangelisk-lutherska kyrkans och ortodoxa kyrkans intäkter från kyrkoskatten med sammanlagt cirka 39 miljoner euro. Regeringen beslutade också om kanalisering av socialskyddsfonderna, till följd av vilket intäkterna från kyrkoskatten beräknades öka med ytterligare cirka sju miljoner euro från och med nämnda tidpunkt. För att balansera upp de offentliga finanserna sänktes beloppet av den statliga finansiering som betalas till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter med 19,6 miljoner euro och beloppet av statsunderstödet till ortodoxa kyrkan med 400 000 euro. Lagen om ändring av 2 § i lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter (837/2024) och lagen om ändring av 119 § i lagen om ortodoxa kyrkan (838/2024) trädde i kraft den 1 januari 2025. 

Statsminister Petteri Orpos regering enades vid ramförhandlingarna våren 2025 om nya åtgärder vars centrala mål är att stabilisera ökningen av skuldkvoten i de offentliga finanserna under regeringsperioden (Planen för de offentliga finanserna för 2026–2029, finansministeriets publikationer 2025:17). Planen innehåller åtgärder för att främja den ekonomiska tillväxten och för att finansiera dessa åtgärder. De åtgärder genom vilka tillväxtåtgärderna finansieras inbegriper en tidsbunden nedskärning 2026 och 2027 av den statliga finansiering som betalas till evangelisk-lutherska kyrkan för dess skötsel av samhällsuppgifter och det statsunderstöd som beviljas ortodoxa kyrkan. Enligt planen ska beloppet av den statliga finansiering som betalas till evangelisk-lutherska kyrkan minskas med 9,8 miljoner euro vartdera året och beloppet av statsunderstödet till ortodoxa kyrkan med 200 000 euro vartdera året. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid undervisnings- och kulturministeriet. De delar av motiveringen som gäller kyrkobeskattningsärenden har beretts i samarbete med finansministeriet. Utkastet till proposition var på remiss i tjänsten utlåtande.fi under tiden den 24 juni–29 augusti 2025. 

Beredningsunderlaget till regeringspropositionen är tillgängligt i den offentliga tjänsten på adressen https://okm.fi/hanke?tunnus=OKM035:00/2025 .  

2.1  Finansieringen av evangelisk-lutherska kyrkan

2.2  Statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter

Enligt 1 § i lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter (430/2015, nedan finansieringslagen ) beviljar undervisnings- och kulturministeriet årligen evangelisk-lutherska kyrkan finansiering för kyrkans lagstadgade uppgifter i anslutning till begravningsväsendet, folkbokföringen och bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och värdefullt lösöre. Lagen trädde i kraft vid ingången av 2016.  

Utgångsnivån för den statliga finansieringen var 114 miljoner euro när lagen trädde i kraft. Finansieringsbeloppet ansågs täcka en skälig andel av kostnaderna för de lagstadgade samhällsuppgifter som sköts av evangelisk-lutherska kyrkan. En skälig andel bedömdes vara cirka 80 procent (RP 250/2014 rd, s.10–11). Reformen var kostnadsneutral med tanke på statsfinanserna på så sätt att det uppskattades att den statliga finansieringen till sin storleksklass motsvarar det belopp som församlingarna tidigare i genomsnitt hade fått som inkomster av samfundsskatt. 

Som en del av statsminister Petteri Orpos regerings åtgärder för att anpassa de offentliga finanserna begränsades indexhöjningarna av den statliga finansieringen till evangelisk-lutherska kyrkans samhällsuppgifter först genom en ändring (1084/2023) av finansieringslagen som trädde i kraft den 1 januari 2024 för åren 2024–2027 så att vid beräkningen av höjningen av finansieringen dras från höjningen av konsumentprisindexet av en procentenhet under dessa år (2 § 3 mom.). Det var fråga om en så kallad indexbroms. 

Genom en ändring (837/2024) av finansieringslagen som trädde i kraft vid ingången av 2025 ändrades finansieringsbeloppet permanent, och utgångsnivån för finansieringen fastställdes till 105 030 000 euro (2 § 1 mom.). Finansieringsbeloppet höjs fortsättningsvis årligen med ett belopp som motsvarar förändringen i den allmänna prisnivån enligt konsumentprisindex (2 mom.). Med avvikelse från detta påverkas indexhöjningens belopp 2026 och 2027 ännu av den indexbroms som trädde i kraft den 1 januari 2024 (3 mom.). 

Tabell 2 . Statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkans samhällsuppgifter 2016–2025.  

Enligt 5 kap. 2 § i kyrkolagen ska kyrkomötet besluta om grunderna för fördelningen av den finansiering som avses i lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter mellan församlingar, kyrkliga samfälligheter och kyrkostyrelsen. 

Den statliga finansieringen fördelades fram till 2024 ut enligt fördelningsgrunden euro/församlingsmedlem. Från och med 2027 bestäms viktkoefficienterna för de nya fördelningsgrunderna så att 15 procent av det belopp som fördelas till församlingsekonomin baserar sig på den relativa andelen av församlingsekonomins kulturarvsindex, 15 procent på den fastställda folkmängden inom församlingsekonomin föregående år, 35 procent på den relativa andelen av det glidande medelvärdet för 5 år av antalet döda inom församlingsekonomins område och 35 procent på det glidande medelvärdet för 5 år av antalet begravda personer inom församlingsekonomins område. Åren 2025 och 2026 är övergångsår då hälften av den andel som fördelas direkt till församlingarna bestäms enligt den nuvarande grunden euro/församlingsmedlem och hälften enligt den nya fördelningsgrunden. Församlingens folkmängd beräknas enligt den senast fastställda uppgiften om folkmängden, det vill säga situationen den 31 december 2023. 

Tabell 3 . Kyrkomötets beslut om grunderna för fördelningen av den statliga finansieringen 2021–2025.  

Begravningsverksamhet 

Enligt 3 § i begravningslagen (457/2003) ska församlingarna eller de kyrkliga samfälligheterna inom evangelisk-lutherska kyrkan hålla allmänna begravningsplatser. En församling eller kyrklig samfällighet är skyldig att på begäran tillhandahålla gravplats även för sådana avlidna som inte varit församlingsmedlemmar. Församlingen ska på begäran tillhandahålla gravplats på ett avskilt konfessionslöst gravområde. Konfessionslösa gravområden är avsedda som ett konfessionellt neutralt alternativ för dem som inte vill bli begravda på en kristen, evangelisk-luthersk begravningsplats. Församlingarna har även tagit hand om hjältegravarna trots att de inte har någon lagstadgad skyldighet att göra detta. 

I 22 § i begravningslagen sägs de att angående disponibel finansiering för kostnader för hållande av allmänna begravningsplatser bestäms särskilt. Enligt motiveringen till regeringens proposition (RP 204/2002 rd) ingår den finansiering som avses i paragrafen i den del av intäkterna från samfundsskatten som går till de evangelisk-lutherska församlingarna. Den finansiering som kyrkan får för kostnaderna för begravningsverksamheten motiverades med att hållande av begravningsplatser och skötande av gravsättningen av de avlidna är en oundgänglig samhällsuppgift ur hälsoskyddssynpunkt. För hållandet av begravningsplatser svarar således i sista hand samhället. I och med att denna oundgängliga samhällsuppgift ska skötas av församlingarna inom den evangelisk-lutherska kyrkan har det ansetts motiverat att staten också sörjer för att församlingarna har ekonomiska förutsättningar att sköta uppgiften. De kostnader för hållande av allmänna begravningsplatser och tillhandahållande av gravplats enligt 4 § i begravningslagen som ska täckas med den statliga finansieringen har inte specificerats i lagstiftningen. 

Den statliga finansieringen omfattar dock inte till exempel kostnaderna för jordfästning eller för gravskötsel. 

En del av utgifterna för begravningsverksamheten täcks med avgifter som tas ut för begravningstjänster. Enligt 3 kap. 36 § i kyrkolagen ska församlingarna ta ut avgifter för upplåtelse av gravplats och för tjänster i anslutning till gravsättningen. När avgifterna bestäms ska församlingens kostnader för produktionen av tjänsten beaktas. Avsikten är att avgifterna för begravningsverksamheten ska täcka den del av kostnaderna för begravningsverksamheten som den statliga finansieringen för samhällsuppgifter inte täcker med beaktande av även de övriga lagstadgade samhällsuppgifterna (RP 127/2012 rd, s. 4). 

År 2024 var cirka 83 procent av de begravda på begravningsplatser som hålls av evangelisk-lutherska kyrkan medlemmar i evangelisk-lutherska kyrkan och 17 procent var inte medlemmar i kyrkan i fråga. De nettokostnader för församlingarnas begravningsverksamhet som omfattas av den statliga finansieringen uppgick under året i fråga till 125,6 miljoner euro. 

Folkbokföring 

Bestämmelser om evangelisk-lutherska kyrkans myndighetsuppgifter i anknytning till folkbokföringen finns i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009). Enligt 48 § i den lagen ska den evangelisk-lutherska kyrkans myndigheter på begäran ge intyg, utdrag eller andra motsvarande enstaka skriftliga utredningar på basis av de kyrkliga befolkningsregister med tillhörande handlingar som de förfogar över och som fördes innan lagen om trossamfundens medlemsregister (614/1998) trädde i kraft. Förutom att lämna ut befolkningsdata tar församlingarna emot vissa registeranteckningar som förmedlas till befolkningsdatasystemet. I samband med barndop görs en anmälan om barnets namn, modersmål och trossamfund och i samband med vigsel anmäls uppgifter om vigseln och därmed anslutna eventuella uppgifter om ändringar av efternamn. En församling kan även utföra prövning av äktenskapshinder, om åtminstone en av dem som ingår äktenskap är medlem i kyrkan. Därtill utfärdar församlingarna ämbetsbevis för sina medlemmar med hjälp av befolkningsdatasystemet. År 2024 uppgick nettoutgifterna för folkbokföringen som omfattas av den statliga finansieringen till totalt 6,8 miljoner euro. 

Underhållet av byggnader och lösöre av kulturhistoriskt värde 

I 3 kap. 22 § i kyrkolagen föreskrivs det om skydd av kyrkliga byggnader. Syftet med skyddet av en kyrklig byggnad är att trygga den kyrkliga byggda kulturmiljön som en del av kulturarvet, värna om den kyrkliga byggnadens egenart och särdrag samt främja en kulturellt hållbar vård och användning av den. En kyrklig byggnad som är uppförd före 1917 är skyddad med stöd av lag. Kyrkostyrelsen kan besluta att en kyrklig byggnad som tagits i bruk 1917 eller därefter ska skyddas, om det är motiverat med avseende på byggnadshistoria, byggnadskonst, byggnadsteknik eller särskilda miljövärden. Kyrkostyrelsen beslutar om skyddet på eget initiativ eller på initiativ av församlingen, domkapitlet eller Museiverket. Skyddet av en byggnad omfattar också byggnadens fasta inredning, målningar och konstverk som hör till den samt byggnadens gårdsområde. 

Kyrkliga byggnader utgör en betydande del av Finlands nationella byggnadsarv. När kyrkor och kapell byggts har respektive tidsperiods bästa kunnande och bästa material använts. Största delen av Finlands kulturhistoriskt värdefulla föremål från medeltiden och 1600- och 1700-talet är kyrkliga föremål som ägs, används och sköts av församlingarna. 

Kostnaderna för att underhålla evangelisk-lutherska kyrkans nationella kulturarv är noggrant avgränsade. Kostnader i anslutning till skötseln av kulturarvet orsakas av reparationer som främjar bevarandet av en byggnad samt renoveringar i samband med vilka byggnadens och områdets särdrag och historiska äkthet bevaras eller i samband med vilka arbetet utförs med användning av arbetsmetoder som var typiska för den tidpunkt när byggnaden uppfördes och med traditionella byggmaterial som är lämpliga för byggnaden (RP 250/2014 rd, s. 5). År 2024 uppgick kostnaderna för underhållet av byggnader och lösöre av kulturhistoriskt värde till 33,5 miljoner euro. 

Sammandrag 

År 2024 uppgick nettokostnaderna för evangelisk-lutherska kyrkans lagstadgade samhällsuppgifter till sammanlagt 165,9 miljoner euro. Under året i fråga täckte den statliga finansiering som betalades till kyrkan (124 133 000 euro) cirka 75 procent av de nämnda kostnaderna. 

2.3  Finansiering av ortodoxa kyrkan

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås det att 2026 och 2027 ska den statliga finansieringen till evangelisk-lutherska kyrkans samhällsuppgifter minskas med 9,8 miljoner euro vartdera året och att statsunderstödet till ortodoxa kyrkan åren i fråga ska minskas med 200 000 euro vartdera året. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Ändring av skattelagstiftningen

Eftersom kyrkoskatt betalas på basis av den beskattningsbara inkomsten vid kommunalbeskattningen, är det möjligt att dämpa ökningen av intäkterna från kyrkoskatten genom att ändra skattelagstiftningen så att intäkterna från kommunalskatten minskar. För att korrigera den betydande obalans mellan inkomster och utgifter som uppkommit inom den kommunala ekonomin under de senaste åren har regeringen dock beslutat att uttryckligen öka kommunernas skatteintäkter, varvid en minskning av skatteunderlaget står i strid med detta mål. Vid beredningen har man inte utrett det alternativet att den kyrkliga beskattningen lösgörs från kommunalbeskattningen. 

5.2  Ändring av kyrkoskattesatsen

Det finns inga bestämmelser om kyrkoskattesatsens belopp på lagnivå, utan beslut om beloppet fattas i fråga om evangelisk-lutherska kyrkan av kyrkofullmäktige eller gemensamma kyrkofullmäktige enligt 6 kap. 2 § 2 mom. i kyrkolagen, samt i fråga om ortodoxa kyrkan av församlingsfullmäktige enligt 77 § 2 mom. i lagen om ortodoxa kyrkan. Det är möjligt att reglera beloppet av intäkterna från kyrkoskatten genom att föreskriva om kyrkornas kyrkoskattesats på lagnivå. I fråga om evangelisk-lutherska kyrkan förutsätter ärendet dock att kyrkolagen ändras och enligt 1 kap. 5 § 1 mom. i kyrkolagen har kyrkan ensamrätt att föreslå sådana ändringar. Med beaktande av kravet på brådskande åtgärder för att anpassa de offentliga finanserna, den särskilda lagstiftningsordningen för kyrkolagen samt den vissa grad av intern autonomi och rätt att bestämma om sina egna angelägenheter som religiösa samfund har på basis av religionsfriheten valde man att inte främja detta alternativ vid beredningen. På grund av att de eftersträvade ändringarna var brådskande till följd av det svåra läget i de offentliga finanserna var det inte heller möjligt att låta sänkningen av kyrkoskattesatsen basera sig på rekommendationer som följs frivilligt. 

5.3  Gradering av begravningsavgifterna

I ett av remissvaren föreslogs det att begravningslagen borde ändras för att möjliggöra att begravningsavgifterna kan graderas till olika belopp beroende på hur länge den avlidne under sin livstid hade varit medlem i kyrkan. Bakgrunden till förslaget var tanken att den avlidne genom att betala kyrkoskatt under sin livstid redan har deltagit i finansieringen av begravningsverksamheten.  

Gradering av begravningsavgifterna enligt hur länge en avliden under sin livstid har varit medlem i kyrkan innebär att de avlidna som hört till kyrkan och de avlidna som inte hört till kyrkan behandlas olika på grund av sin religion eller övertygelse. För att sådan särbehandling inte ska vara diskriminering ska den enligt 11 § 1 mom. i diskrimineringslagen (1325/2014) föranledas av lag och annars ha ett godtagbart syfte och medlen för att uppnå detta syfte ska vara proportionerliga. Vid den fortsatta beredningen ansågs det att tryggandet av kyrkans medlemmars jämlikhet i sig är ett allmänt godtagbart syfte. Det ansågs dock att ett mer proportionerligt sätt, än gradering av avgifterna, att trygga likabehandlingen av kyrkans medlemmar i förhållande till dem som inte hör till kyrkan är att staten avstår från att ingripa fullt ut i den i avsnitt 1.1 konstaterade exceptionellt stora ökning av intäkterna från kyrkoskatten som föranleds av slopandet av förvärvsinkomstavdraget och kanaliseringslösningen för socialskyddsfonderna.  

6.1  Inledning

Utkastet var på remiss under tiden den 24 juni–29 augusti 2025 och tre utlåtanden lämnades om utkastet.  

6.2  Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland

Enligt evangelisk-lutherska kyrkan leder det att den statliga finansieringen till kyrkans samhällsuppgifter minskas på det föreslagna sättet till ett oändamålsenligt och diskriminerande slutresultat. Kyrkostyrelsen anser att propositionen är klandervärd i synnerhet därför att det allmänna enligt 22 § i grundlagen ska se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Vid den fortsatta beredningen kompletterades propositionens förhållande till grundlagen (avsnitt 11.1).  

Kyrkostyrelsen konstaterar att en ökning av intäkterna från kyrkoskatten inte kan motivera en minskning av den statliga finansieringen till kyrkans samhällsuppgifter, eftersom intäkterna från kyrkoskatten och den statliga finansieringen har olika finansieringsobjekt. Vid den fortsatta beredningen kompletterades motiveringen till propositionen till den del den gäller kyrkoskattens användningsändamål (avsnitt 2.1.2 Kyrkoskatt). 

Kyrkostyrelsen konstaterar att det i församlingarna upplevs som problematiskt att kostnaderna för lagstadgade uppgifter och särskilt för begravningsverksamhetens uppgifter täcks genom avgiftshöjningar. Undervisnings- och kulturministeriet konstaterar att beslut om ändring av avgifter hör till kyrkans behörighet och att staten således inte har möjlighet att påverka ärendet.  

Kyrkostyrelsen anser att man i propositionen inte i tillräcklig utsträckning har beaktat vilka konsekvenser höjningar av avgifterna för begravningsverksamheten har för den offentliga ekonomin. Enligt Kyrkostyrelsens bedömning leder höjningar till att dödsbon i allt högre grad ansöker om kompletterande utkomststöd för att täcka begravningskostnaderna och detta har indirekta konsekvenser för välfärdsområdenas och Helsingfors stads ekonomi. Vid den fortsatta beredningen ansågs det att propositionen inte heller indirekt har några väsentliga konsekvenser för välfärdsområdenas eller Helsingfors stads ekonomi. Det är inte fråga om att ge välfärdsområdena eller Helsingfors stad en ny uppgift, och dessutom har antalet hushåll som får kompletterande utkomststöd minskat sedan 2020.  

Kyrkostyrelsen påpekar i sitt utlåtande också att trots att nästan 83 procent av alla avlidna som begravdes 2024 var medlemmar i evangelisk-lutherska kyrkan sett till riksnivå, varierar kyrkans medlemmars andel av de begravda från ort till ort. Undervisnings- och kulturministeriet konstaterar att kyrkomötet enligt 5 kap. 2 § i kyrkolagen har beslutanderätten i fråga om grunderna för fördelningen av den statliga finansieringen till kyrkans samhällsuppgifter. Grunderna för fördelningen har ändrats från och med 2025 så att man vid fördelningen av finansieringen också beaktar antalet personer som begravts inom församlingsekonomins område.  

Kyrkostyrelsen anser att utlåtande av grundlagsutskottet bör begäras om propositionen. Vid den fortsatta beredningen har regeringen bedömt att förslaget inte medför sådana konstitutionella verkningar som skulle förutsätta ett utlåtande från grundlagsutskottet. 

6.3  Ortodoxa kyrkan i Finland

Ortodoxa kyrkan anser att den föreslagna minskningen av det statsunderstöd som beviljas kyrkan är oskälig och orättvis och att den inverkar negativt på förutsättningarna för kyrkans grundläggande verksamhet. Kyrkan bedömer att antalet ortodoxa i Finland är betydligt större än det antal medlemmar som baserar sig på registret, vilket belastar församlingarna. I kyrkans utlåtande konstateras det att kyrkan också sköter många samhällsuppgifter, såsom människors psykiska och andliga välbefinnande, folkbokföring och begravning. Kyrkan fäster också uppmärksamhet vid att den i Finland har kanonisk ensamrätt till ortodox verksamhet och att dess existens som en kanoniskt och funktionellt enhetlig kyrka stärker hela Finlands intresse. Kyrkan anser att den ortodoxa kyrkans mindre storlek innebär att kyrkan har en mer sårbar ställning i förhållande till större aktörer. Vid den fortsatta beredningen kompletterades propositionens förhållande till grundlagen också i fråga om ortodoxa kyrkan (avsnitt 11.1.2 Ortodoxa kyrkan). 

6.4  AKI-liitot ry

AKI-liitot ry understöder inte de föreslagna nedskärningarna, utan anser att de offentliga finanserna bör balanseras genom skattehöjningar i stället för genom nedskärningar i finansieringen till kyrkorna. AKI-liitot ry kräver att det i propositionen ska tas in balanserande åtgärder, om finansieringen minskas. Undervisnings- och kulturministeriet konstaterar att såsom framgår av avsnitt 9 Verkställighet och uppföljning är avsikten att följa utvecklingen av intäkterna från kyrkoskatten och vid behov vidta korrigerande åtgärder, om intäkterna inte ökar i förväntad utsträckning.  

AKI-liitot ry anser att intäkterna från kyrkoskatten inte har något att göra med kyrkornas samhällsuppgifter och att motiveringen till ändringarna i inflödet av kyrkoskatt således bör strykas ur propositionen. Alternativt anser AKI-liitot ry att begravningslagen bör ändras så att begravningsavgifterna kan graderas enligt hur länge en avliden under sin livstid har varit medlem av kyrkan. Motiveringen till propositionen har preciserats för att förtydliga förhållandet mellan användningen av kyrkoskatt och den statliga finansiering som kyrkan får för sina samhällsuppgifter. Till propositionens avsnitt 5 Alternativa handlingsvägar fogades ett nytt stycke som gäller gradering av begravningsavgifterna.  

AKI-liitot ry anser att ansvaret för finansieringen av samhällsuppgifter i och med propositionen temporärt överförs till enskilda personer, och konstaterar att detta bör beskrivas mer ingående i propositionens konsekvensbedömningar. Undervisnings- och kulturministeriet konstaterar att avsikten med propositionen inte är att överföra ansvaret för finansieringen av kyrkans samhällsuppgifter på enskilda personer.  

Även AKI-liitot ry anser att utlåtande av riksdagens grundlagsutskott bör begäras om propositionen. Vid den fortsatta beredningen har regeringen bedömt att förslaget inte medför sådana konstitutionella verkningar som skulle förutsätta ett utlåtande från grundlagsutskottet. 

7.1  Lagen om statlig finansiering till evangelisk-lutherska kyrkan för skötseln av vissa samhällsuppgifter

2 § . I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om beloppet av den statliga finansiering som beviljas evangelisk-lutherska kyrkan för kyrkans lagstadgade uppgifter i anslutning till begravningsväsendet, folkbokföringen och bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och värdefullt lösöre. Finansieringsnivån fastställdes från och med den 1 januari 2025 till 105 030 000 euro. Enligt 2 mom. höjs finansieringsbeloppet årligen med ett belopp som motsvarar förändringen i den allmänna prisnivån enligt konsumentprisindex. I 3 mom. föreskrivs det om ett tidsbegränsat undantag som gäller beloppet av den statliga finansiering som beviljas evangelisk-lutherska kyrkan. Vid beräkningen av höjningen av finansieringen ska enligt 3 mom. från höjningen av konsumentprisindexet dras av en procentenhet 2026 och 2027. Det föreslås att det i momentet också sägs att från detta belopp dras 9 800 000 euro av vartdera året.  

7.2  Lagen om ortodoxa kyrkan

119 § . I paragrafen föreskrivs det om överföring av ansvaret för ortodoxa kyrkostyrelsen, stiftsförvaltningen och ortodoxa seminariet från staten till ortodoxa kyrkan. I 2 mom. föreskrivs om det statsunderstöd som beviljas ortodoxa kyrkan. Anslagsnivån fastställdes från och med den 1 januari 2025 till 2 382 000 euro. Anslaget höjs årligen med ett belopp som motsvarar förändringen i den allmänna prisnivån enligt konsumentprisindex. Vid beräkningen av höjningen av understödet ska enligt 3 mom. från höjningen av konsumentprisindexet dras av en procentenhet 2026 och 2027. Det föreslås att det i momentet också sägs att från detta belopp dras 200 000 euro av vartdera året.  

11.1  Förhållande till grundlagen

Förslaget är av betydelse i synnerhet med tanke på religionsfriheten och jämlikheten. Propositionen är av betydelse också med tanke på evangelisk-lutherska kyrkans särskilda författningsrättsliga ställning. 

Enligt 11 § 1 mom. i grundlagen har var och en religions- och samvetsfrihet. Till religions- och samvetsfriheten hör enligt 2 mom. rätten att bekänna sig till och utöva en religion, rätten att ge uttryck för sin övertygelse och rätten att höra till eller inte höra till ett religiöst samfund. 

Finland har även förbundit sig att följa Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (FördrS 63/1999), i vars artikel 9 det har avtalats om tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Enligt artikel 9.1 i konventionen har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer. I artikel 9.2 har det avtalats om begränsning av religionsfriheten. Enligt artikeln får friheten att utöva sin religion eller tro endast underkastas sådana begränsningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i sin rättspraxis gett konventionsstaterna en rätt så omfattande prövningsrätt i frågor som gäller religionsfrihet. 

Religionsfriheten har nära samband med förbudet mot diskriminering på grund av religion eller övertygelse enligt 6 § 2 mom. i grundlagen (RP 309/1993 rd, GrUU 7/2005 rd, GrUU 28/2004 rd). Enligt 6 § 1 mom. i grundlagen är alla lika inför lagen. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av till exempel religion eller övertygelse. Av förbudet mot diskriminering följer bland annat en förpliktelse att vid utövning av offentlig makt behandla alla religionssamfund och världsåskådningsriktningar lika. 

Enligt 22 § i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. I regeringens proposition som gäller reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna ansågs det att ett sådant faktiskt tillgodoseende av de grundläggande fri- och rättigheterna ofta förutsätter aktiva åtgärder från det allmännas sida, till exempel för att skydda rättigheterna mot kränkningar från utomståendes sida eller för att skapa faktiska förutsättningar för utövning av rättigheterna (RP 309/1993 rd, s. 79). Med hjälp av intresseavvägning fastställs i enskilda fall vilka åtgärder staten ska eller kan vidta. Till de centralaste metoderna att förverkliga förpliktelsen att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna hör bland annat att inrikta de ekonomiska resurserna. 

11.2  Lagstiftningsordning

Enligt regeringens uppfattning kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.