7.1
Lagen om transportservice
6 §. Beviljande av taxitrafiktillstånd. I 3 mom. preciseras bosättningsorten för fysiska personer som ansöker om tillstånd och kraven på trafikutövare och andra företrädare för juridiska personer som ansöker om tillstånd.
Ordalydelsen i 3 mom. preciseras så att en fysisk person som ansöker om tillstånd ska ha inte bara sitt faktiska och fast verksamhetsställe, utan också sin vanliga vistelseort i Finland. I praktiken har Transport- och kommunikationsverket redan i nuläget för faktiska och fasta verksamhetsställen krävt att fysiska personer ska ha sin vanliga vistelseort i Finland. Den som ansöker om tillstånd måste stå under finsk jurisdiktion för att Transport- och kommunikationsverket i egenskap av behörig myndighet ska kunna säkerställa att personen uppfyller alla krav som ställs i 6 § för att tillståndet ska kunna beviljas och kontrollera förutsättningarna för gott anseende t.ex. i Rättsregistercentralens straffregister och bötesregister. I praktiken påverkar inte ändringen nuläget, men den förtydligar kravet för fysiska personer. Juridiska personer som ansöker om tillstånd måste också i fortsättningen ha ett faktiskt och fast verksamhetsställe i Finland, och till den delen uppfylla kravet på etablering under finsk jurisdiktion.
Till momentet fogas också förutsättningen att den som tillståndssökanden har utsett till trafikansvarig i fortsättningen ska uppfylla de villkor som anges i 1 mom. 1 punkten, enligt vilken personen ska vara myndig, inte ha begränsad handlingsbehörighet med stöd av 18 § i lagen om förmyndarverksamhet och inte ha en intressebevakare förordnad med stöd av 8 § 1 mom. i den lagen. Samma krav ställs i nuläget på fysiska personer som ansöker om taxitrafiktillstånd och enligt 5 § 3 mom. på trafikansvariga för persontrafiktillstånd och godstrafiktillstånd. I nuläget krävs inte att den trafikansvariga i taxitrafiken ska vara myndig eller handlingsbehörig. I praktiken innebär det att den trafikansvariga kan vara t.ex. minderårig. I och med ändringen blir förutsättningarna för trafikansvariga enhetliga för olika typer av tillstånd, och motsvarar också förutsättningarna för fysiska personer som ansöker om tillstånd.
Kravet i 3 mom. att företagets verkställande direktör och ansvariga bolagsmän ska ha gott anseende uppdateras så att det motsvarar kravet i lagens 9 § 2 mom. genom att också styrelseordföranden och den enda ordinarie styrelsemedlemmen räknas upp i momentet. Tillägget ändrar inte nuläget men eliminerar en motstridighet i lagen.
6 a §.Företagarutbildning i och företagarprov för taxitrafik. Paragrafens 3, 4 och 5 mom. ändras så att ansvaret för att ordna företagarprov överförs på Transport- och kommunikationsverket.
Företagarutbildning i och företagarprov för taxitrafik togs in i lagen om transportservice när taxiregleringen senast sågs över (RP 176/2020 rd), och utbildningsorganisationen ålades ansvaret att ordna provet. Den ändring som nu är aktuell ändrar ansvaret för att ordna företagarprov så att det motsvarar ansvaret för att ordna prov för taxiförare enligt lagens 25 a §. I fortsättningen ordnar utbildningsorganisationerna inte längre prov som avslutning på utbildningarna, utan det blir Transport- och kommunikationsverkets uppgift att förbereda och ordna proven.
I 3 mom. stryks omnämnandet av att bevilja intyg. Uppgiften om genomgången företagarutbildning ska i fortsättningen anmälas till Transport- och kommunikationsverkets trafik- och transportregister, och inget separat utbildningsintyg behöver längre beviljas. I fortsättningen ska utbildningsorganisationer som ordnar företagarutbildning för taxitrafik anmäla uppgifter om personer som genomgått företagarutbildning till Transport- och kommunikationsverket med stöd av 36 b § i lagen om transportservice. Transport- och kommunikationsverket kontrollerar uppgifterna om genomgången utbildning i registret, dit den godkända utbildningsanordnaren har anmält uppgifterna om dem som genomgått utbildningen i enlighet med 36 b § 2 mom. 2 punkten och 3 mom. i den gällande lagen om transportservice. Uppgifterna förs in i trafik- och transportregistret som uppgifter om utbildning som avses i 222 § 1 mom. 3 punkten i lagen. Uppgifter om genomgången utbildning får lämnas ut både i enskilda fall med stöd av 227 § i lagen om transportservice och i form av massutlämnande till myndigheter och andra som sköter lagstadgade uppgifter med stöd av 230 §. I avdelning VI i lagen om transportservice finns närmare bestämmelser om trafik- och transportregistret.
I 4 mom. föreslås att Transport- och kommunikationsverket ska svara för ordnandet av företagarprovet. Det ska vara möjligt att överföra ordnandet av provet och övervakningen av provtillfällen på en utomstående privat eller offentlig tjänsteleverantör enligt vad som föreskrivs i 25 kap. i avdelning V i lagen. I praktiken skapas provet då i Transport- och kommunikationsverket provsystem och avläggs på tjänsteleverantörens serviceställe, där flera andra teoriprov som hör till förarexamina och yrkesförarbehörigheter ordnas redan i nuläget.
Dessutom ändras Transport- och kommunikationsverkets bemyndigande att meddela föreskrifter i 5 mom. Det ändrade bemyndigandet inkluderar också föreskrifter om anmälan till provet. I övrigt förblir bemyndigandet att meddela föreskrifter oförändrat.
8 §. Gott anseende hos fysiska personer inom tillståndspliktig vägtrafik. Till 1 mom. 1 punkten fogas fler brott som i fortsättningen ska beaktas vid bedömningen av anseendet. Dessa brott är sexualbrott, brott mot liv och hälsa, bedrägeribrott och betalningsmedelsbrott. Hänvisningar till dessa brott tas också in i 2 och 3 mom. Dessutom görs små ändringar i ordalydelsen i 1 mom. 1 punkten.
Till 1 mom. 1 punkten fogas till bedömningen av anseendet också brott mot liv och hälsa samt sexualbrott enligt 20 kap. och 21 kap. i strafflagen. Dessa brott utgör redan i nuläget hinder för beviljande av körtillstånd för taxiförare enligt 25 § 3 mom. 1 punkten i lagen om transportservice. När brott mot liv och hälsa och sexualbrott tas med också i bedömningen av anseendet påverkar en dom för dessa brott inte bara verksamheten som taxiförare utan också verksamheten som taxiföretagare och möjligheten att få andra tillstånd för persontransport och godstransport där en bedömning av gott anseende görs i enlighet med 8 §. Brotten är mycket allvarliga brott mot en annan person, visar att gärningsmannen förhåller sig likgiltig till den andra personens säkerhet och självbestämmanderätt och påverkar väsentligt personens tillförlitlighet och goda anseende. Tillståndshavaren ansvarar också för många aspekter av taxiförarens verksamhet, och därför är det motiverat att också tillståndshavarnas allvarliga brott mot andra personer ska kunna beaktas i bedömningen av anseendet.
Utöver dessa brott föreslås det att också bedrägeribrott och betalningsmedelsbrott ska beaktas vid bedömningen av anseendet. Med bedrägeribrott avses brott enligt 36 kap. i strafflagen, t.ex. bedrägeri och grovt bedrägeri, och med betalningsmedelsbrott avses brott enligt 37 kap. i strafflagen, t.ex. betalningsmedelsbedrägeri, grovt betalningsmedelsbedrägeri, betalningsmedelsbrott och grovt betalningsmedelsbrott. Dessa brott har inte samma slags koppling till kundens personliga säkerhet, utan till trafiktillståndshavarens tillförlitlighet t.ex. vid hantering av betalkort eller fakturor. Godstrafik bedrivs huvudsakligen med ingångna transportavtal och fakturering i efterhand, medan det i taxi- och busstrafiken är vanligare att använda olika betalkort eller resekort, och missbruk av sådana kort kan enligt förslaget beaktas i fortsättningen. Av brott som begåtts i näringsverksamhet beaktas i nuläget bl.a. brott som gäller bokföring, beskattning och annat yrkesansvar vid bedömningen av anseendet. Genom att bedrägeri- och betalningsmedelsbrott tas med i bedömningen preciserar man att t.ex. tidigare domar för bedrägeri i samband med taxi-, gods- eller persontrafik kan beaktas. Bedrägeri handlar alltid om att en person svikligen orsakar en annan ekonomisk skada. Förfalskade fakturor är ett sådant exempel. På grund av det sätt som lagen om transportservice är formulerad i nuläget kan bedrägeri i samband transportverksamhet inte beaktas som en faktor som äventyrar en persons goda anseende, även om detta klart påverkar personens tillförlitlighet och anseende.
När en persons anseende bedöms ser man inte bara på domarna i straff- och bötesregisterutdragen, utan bedömer också om personen är uppenbart olämplig. Därför ingår inte exakta hänvisningar till strafflagens paragrafer i momentet, utan anseendet bedöms som en helhet. Därmed fogas också de nu föreslagna brottsbenämningarna till förteckningen utan hänvisningar till enskilda paragrafer i strafflagen. Vid bedömningen av uppenbar olämplighet beaktas huruvida antalet gärningar är stort och huruvida gärningen är allvarlig, systematisk, riktad mot transportobjektet eller en myndighet, har utförts vid bedrivande av yrkesmässig trafik, har konsekvenser som försämrar trafiksäkerheten eller på något annat sätt visar på likgiltighet för person- eller trafiksäkerheten. Det uppstår alltså inte automatiskt något hinder för att bevilja tillstånd för att brotten tas i beaktande när anseendet bedöms. När sökanden eller tillståndshavaren har dömts för något av de brott som nämns i 1 mom. prövar tillståndsmyndigheten hur lämplig den aktuella personen är att över huvud taget bedriva yrkesmässig trafik.
Bedömningen av anseendet i enlighet med 8 § gäller fysiska personer, och i 6 § 1 mom. om beviljande av taxitrafiktillstånd för fysiska personer hänvisas det till bedömningsgrunderna. Paragrafen om gott anseende är avsedd att tillämpas på fysiska personer som ansöker om tillstånd för taxi-, person- eller godstrafik, och den tillämpas dessutom på andra relevanta personer som medlemsstaten fastställt att bedömningen av anseendet ska omfatta. Den som tillståndssökanden har utsett till trafikansvarig och verkställande direktören och de ansvariga bolagsmännen i det företag som söker tillstånd ska ha sådant gott anseende som avses i 8 §. Dessutom ska verkställande direktören, styrelseordföranden, den enda ordinarie styrelsemedlemmen och de ansvariga bolagsmännen i en juridisk person som söker tillstånd ha sådant gott anseende som avses i 8 §. Att de typer av brott som nu föreslås tas med i bedömningen av anseendet rör därmed alla former av tillstånd och alla personer som omfattas av kravet på gott anseende.
15 a §.Taxameter och uppgifter som ska samlas in om taxiresan. Omnämnandet av annat instrument eller system i 1 mom. stryks, och ordalydelsen ändras så att det i fordon som används för taxitrafik i fortsättningen alltid ska användas en taxameter som uppfyller kraven enligt lagen om mätinstrument och som för varje taxiresa samlar in de uppgifter som krävs i paragrafen. Bemyndigandet i 3 mom. att meddela föreskrifter om andra instrument eller system ändras till ett bemyndigande att meddela föreskrifter om tekniska krav på taxametrar och om förvarandet av de uppgifter som samlats in med dem. Ordet taxameter tas in i paragrafens rubrik så att den bättre motsvarar innehållet.
I och med den föreslagna ändringen ska en taxameter som uppfyller kraven enligt lagen om mätinstrument alltid användas i alla fordon i taxitrafik. Taxametern är ett mätinstrument och omfattas av kraven i direktivet om mätinstrument (2014/32/EU), som har genomförts nationellt genom lagen om mätinstrument och statsrådets förordning (1432/2016) om väsentliga krav på mätinstrument, visande av överensstämmelse med kraven och särskilda tekniska krav. För tydlighetens skull kommer 1 mom. även i fortsättningen att innehålla en informativ hänvisning till lagen om mätinstrument. Taxametern ska vara ett instrument som är fast installerat i fordonet och uppfyller kraven i direktivet om mätinstrument och lagen om mätinstrument. Taxametern ska uppfylla kraven i direktivet om mätinstrument, t.ex. de detaljerade krav på datainsamling som ställs på taxametrar (MI-007) i bilaga IX till direktivet.
Förslaget har också en koppling till den föreslagna ändringen i 13 § 7 mom. i lagförslag 3 i propositionen, enligt vilken alla fordon som används i taxitrafik ska ha en taxameter som uppfyller kraven i lagen om mätinstrument. Dessutom införs genom denna ändring av 15 a § en skyldighet att använda taxameter och samla in vissa uppgifter. Dessutom föreslås det att en särskild straffbestämmelse tas in i 268 a § 3 mom. för det fall att tillståndshavaren underlåter att samla in uppgifter om taxiresan med taxameter enligt skyldigheten i 15 a §.
Den föreslagna ändringen påverkar framför allt taxiresor som beställs i en app eller annars på förhand och till ett överenskommet fast pris, dvs. situationer där en taxameter inte används för att bestämma priset. Kravet att använda taxameter hindrar inte sådana taxitransporter, men då bör föraren försäkra sig om att taxametern samlar de uppgifter som anges i paragrafen också om de resorna. I praktiken bör föraren i fortsättningen manuellt föra in de uppgifterna i taxametern om de inte automatiskt överförs från appen. Detta gäller också offentligt understödda resor, vilket innebär att man också i samband med sådana transporter bör beakta att föraren för varje taxiresa i taxametern ska föra in de uppgifter som anges i paragrafen även om resorna beställts i en annan fordonsapp. Det föreslagna kravet gäller också företags- och representationskörningar.
Eftersom taxametern är en anordning som fast installeras i fordonet bör den alltid finnas i ett fordon som används för taxitrafik. I bilaga IX till direktivet om mätinstrument, som handlar om taxametrar, definieras mer exakt taxameterns olika driftsinställningar som ska användas under olika uppdrag.
På behandling och förvaring av personuppgifter tillämpas Europeiska unionens dataskyddsförordning (nedan dataskyddsförordningen). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).Jämsides med dataskyddsförordningen kan det bli aktuellt att tillämpa dataskyddslagen (1050/2018) eller nationell speciallagstiftning. Utgångspunkten är att förordningen tillämpas på all behandling av personuppgifter. Enligt artikel 5.1 c i dataskyddsförordningen ska personuppgifterna inte vara för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas. Paragrafen infördes ursprungligen när taxiregleringen senast reviderades (RP 176/2020 rd), och insamlingen av uppgifter föreskrevs uttryckligen för skattekontrollens behov, med hänsyn till skyldigheterna enligt dataskyddsförordningen. Den som innehar ett tillstånd för persontrafik ska också se till att behandlingen av personuppgifter följer de principer för behandling av personuppgifter som anges i artikel 5 i dataskyddsförordningen och uppfyller de förpliktelser om säkerhet i samband med behandlingen som anges i artikel 32. Också datainsamlingens nödvändighet och minimering av insamlingen behandlas i förarbetena (RP 176/2020 rd, s. 77–78). I denna proposition föreslås inga ändringar i de uppgifter som ska samlas in, och därmed har grunderna för insamling av uppgifterna och behandlingen av uppgifterna beaktats i enlighet med dataskyddsförordningen redan när paragrafen infördes. Ändringen gäller den anordning som används för att samla in uppgifterna.
Till den delen är det fråga om en väsentlig ändring jämfört med nuläget, då taxameter har krävts endast för resor utan fast pris som avses i lagens 152 § 2 mom. Ändringen innebär att tillståndshavaren i fortsättningen ska se till att taxameter används i varje fordon som används för tillståndspliktig persontrafik med stöd av tillståndshavarens trafiktillstånd, och att mätaren samlar in de uppgifter som anges i momentet om alla resor.
Eftersom omnämnandet av annat instrument eller system stryks, ändras samtidigt paragrafens 3 mom. där Transport- och kommunikationsverket bemyndigas att meddela föreskrifter om andra instrument eller system och förvarandet av de uppgifter som samlats in med dem. I och med ändringen bemyndigas Transport- och kommunikationsverket att meddela tekniska föreskrifter om taxametrar och om användning av dem. För närvarande ingår bemyndigandet att meddela tekniska föreskrifter om taxametrar i lagens 152 § 2 mom. men stryks i det momentet.
Den informativa hänvisningen i 4 mom. till bestämmelserna i bokföringslagens 2 kap. 7 § 1 mom. och 9 § om hur uppgifterna ska förvaras förblir oförändrad.
17 §. Fordon som används i trafik. Paragrafens 2 och 4 mom. ändras. Det föreslås att 2 mom. ändras så att också innehavare av taxitrafiktillstånd i fortsättningen ska se till att fordon som används för yrkesmässig taxitrafik är i tillståndshavarens uteslutande besittning och har registrerats i trafik- och transportregistret. Dessutom ändras momentets ordalydelse. En skyldighet att foga fordonet till ett giltigt trafiktillstånd införs och Transport- och kommunikationsverket ges möjlighet att i trafiktillståndet stryka ett fordon som fogats till det, om förutsättningarna i paragrafen inte längre uppfylls. Bestämmelsen i 4 mom. om undantag för ersättande fordon som används en kort tid ändras.
Paragrafens 2 mom. ska läsas tillsammans med 1 mom. I 1 mom. anges att innehavare av taxitrafiktillstånd, persontrafiktillstånd eller godstrafiktillstånd och sådana tjänsteleverantörer som avses i 16 § ska se till att de motordrivna fordon som de använder för trafik har registrerats i det trafik- och transportregister som avses i 216 § och att tillståndspliktig användning har angetts som fordonens användningsändamål. I nuläget ska innehavare av persontrafiktillstånd eller godstrafiktillstånd och sådana tjänsteleverantörer som avses i 16 § enligt 2 mom. dessutom se till att de i 1 mom. angivna motordrivna fordon som används för yrkesmässig person- och godstrafik innehas uteslutande av dem och har införts i trafik- och transportregistret. Skyldigheten har gällt endast innehavare av person- och godstrafiktillstånd, men den föreslagna ändringen utsträcker skyldigheten enligt 2 mom. till innehavare av taxitrafiktillstånd. Dessutom gäller tillägget i bestämmelsen för taxitrafikens del också de innehavare av person- och godstrafiktillstånd som bedriver sådan anmälningspliktig taxitrafik som avses i lagens 4 §.
Förslaget förändrar nuläget eftersom den som bedriver taxitrafik har kunnat använda vilket som helst fordon som anges i 4 § i lagen om transportservice för taxitrafik, så länge fordonet har anmälts för tillståndspliktig användning. Förslaget leder till att taxitrafik i fortsättningen endast kan bedrivas med fordon som innehavaren av trafiktillståndet uteslutande besitter. Detta innebär att tillståndshavaren i registret antecknats som antingen fordonets ägare eller innehavare, men att fordonet kan ha flera ägare eller innehavare. Uteslutande besittning betyder alltså inte att innehavaren av trafiktillståndet måste vara den enda ägaren eller innehavaren. Tillståndshavaren behöver alltså inte heller i fortsättningen äga det fordon som används för att bedriva trafik, utan det kommer fortsättningsvis att vara möjligt att hyra, leasa eller dela fordonet. Att ett fordon som används som taxi registreras med tillståndshavaren som ägare eller innehavare hindrar inte heller att samma fordon används också för annat än taxiverksamhet. Anmälan görs till Transport- och kommunikationsverkets trafik- och transportregister. Ändringen träder i kraft i registret genast när den är gjord.
Till momentet fogas också en skyldighet att foga fordonet till tillståndshavarens giltiga trafiktillstånd, vilket medför en ny skyldighet att foga ett fordon som används som taxi till ett trafiktillstånd i registret. Skyldigheten gäller också innehavare av persontrafiktillstånd och godstrafiktillstånd, som redan i nuläget i och med EU:s förordning om trafikidkare anmäler de fordon som de använder till registret. I enlighet med artikel 16 i EU:s förordning om trafikidkare ska nationella elektroniska register innehålla registreringsnumren för de fordon som företaget har till sitt förfogande. Genom den föreslagna ändringen skrivs skyldigheten in i lagen om transportservice och utvidgas till att också gälla innehavare av taxitrafiktillstånd.
Enligt momentet åläggs innehavare av trafiktillstånd en skyldighet att se till att registreringstecknen för de ovannämnda fordon som den uteslutande besitter dessutom är fogade till tillståndshavarens giltiga trafiktillstånd i trafik- och transportregistret. Också detta görs i Transport- och kommunikationsverkets trafik- och transportregister. Endast registreringstecken för fordon som enligt registret ägs eller innehas av tillståndshavaren kan fogas till trafiktillståndet. Endast ett i lagens 3 eller 4 § avsett fordon som kan användas för trafik med stöd av det aktuella tillståndet och som har tillståndspliktig användning som angivet ändamål kan fogas till ett taxitrafiktillstånd. Innan trafiken börjar bedrivas ska tillståndshavaren foga registreringstecknet för det aktuella fordonet som används till sitt tillstånd. En innehavare av trafiktillstånd kan ha flera fordon samtidigt fogade till samma trafiktillstånd. Det är fallet t.ex. i ett företag med flera taxifordon, och varje fordon som används ska då fogas till trafiktillståndet.
Ett registreringstecken kan dock fogas till endast ett trafiktillstånd åt gången, eftersom endast en tillståndshavare åt gången får köra fordonet. På det sättet används ett fordon alltid endast av en tillståndshavare åt gången för körningar, och polisen kan i sin tillsyn direkt med hjälp av registreringstecknet kontrollera om ett fordon som används som taxi har fogats till ett giltigt trafiktillstånd. Om fordonet redan har fogats till ett trafiktillstånd ska det inte kunna fogas till ett annat tillstånd innan det har strukits från det föregående tillståndet. Om fordonet t.ex. säljs och den föregående ägaren inte stryker fordonet från sitt tillstånd kan den nya ägaren alltså inte foga fordonet till sitt eget tillstånd innan det har strukits från det föregående tillståndet. Tillståndshavarna bör alltså uppdatera registeruppgifterna om motorfordon som de använder för trafik. En tillståndshavare som avstår från ett fordon bör uppdatera registret så att fordonet inte längre är fogat till tillståndet, eftersom förutsättningarna i den föreslagna paragrafen inte längre gäller. Om en tillståndshavare inte har något giltigt trafiktillstånd kan ingen koppling göras i registret.
Om ett taxitrafiktillstånd löper ut uppfylls förutsättningarna i den föreslagna paragrafen inte längre, och även då bör kopplingen kunna strykas ur registret utan särskild anmälan från tillståndshavarens sida. Av den anledningen behövs bestämmelser om en rätt för Transport- och kommunikationsverket att stryka ett fordon från ett trafiktillstånd när förutsättningarna i paragrafen inte längre uppfylls. Kopplingen mellan trafiktillstånd och fordon har ett fast samband med förslaget till ändring av 99 § i fordonslagen, som ingår i lagförslag 3 och handlar om registreringsskyltar. Enligt förslaget ska taxiskyltar endast kunna överlämnas om de förutsättningar som anges i 17 § 1 och 2 mom. i lagen om transportservice uppfylls. Därför är det nödvändigt att uppgifterna om fordonet är uppdaterade i registret, vilket förutsätter att fordon stryks från trafiktillstånd om förutsättningarna för att foga dem till tillståndet inte längre uppfylls. Förslaget har också ett samband med den elektroniska tillstånds- och anmälningstjänsten för allmänheten i enlighet med den föreslagna ändringen av 227 §.
Dessutom ändras 4 mom. så att person- och godstrafik skiljs åt från taxitrafik i momentets bestämmelser om undantag från 1 och 2 mom. Innehållet i 4 mom. ändras inte när det gäller person- och godstrafik, och endast en hänvisning till transport av personer och gods som avses i 3 § fogas till momentet.
Till samma 4 mom. fogas dessutom ett separat undantag som endast gäller taxitrafik som avses i lagens 4 §. Enligt det nya undantaget ska ett ersättande fordon kunna användas för taxitrafik på grund av att det fordon som normalt används tillfälligt är ur funktion, utan att det ersättande fordonet behöver uppfylla de nya kraven enligt 2 mom., alltså registreras i tillståndshavarens uteslutande besittning och fogas till trafiktillståndet. Eftersom särskilda taxiskyltar enligt lagförslag 3 endast ska överlämnas för fordon som uppfyller kraven i 2 mom. i denna paragraf, innebär undantaget från de kraven att ett fordon utan taxiskyltar får användas som taxi för att tillfälligt under en kort tid ersätta ett fordon som är ur funktion. För att detta undantag inte ska urvattna taxiskyltreformen, som ska göra det lättare att identifiera en taxi, måste det verkligen vara fråga om tillfällig och kortvarig användning. Sådan användning kan pågå högst 30 kalenderdagar i sträck per kalenderår. Tillståndshavaren har ansvaret för att bevisa att fordonet används tillfälligt och kortvarigt som ersättning i enlighet med 4 mom.
Undantaget för taxitrafik gäller dock inte registreringskraven i 1 mom. I fortsättningen ska ett fordon som används för taxitrafik alltid vara registrerat i det trafik- och transportregister som avses i 216 § och tillståndspliktig användning ska ha angetts som fordonets användningsändamål. Undantaget för ersättande bilar i taxitrafik omfattar alltså i fortsättningen inte kravet i 1 mom., utan ett ersättande fordon som används som taxi ska också vara anmält som tillståndspliktigt. I nuläget kan man inte ändra fordonets användningsändamål, t.ex. registrera det som tillståndspliktigt, med en separat registeranmälan i Transport- och kommunikationsverkets e-tjänst Mina ärenden, utan det måste göras antingen på ett besiktningsställe som gör registreringar eller hos ett försäkringsbolag. Det behövs en åtskillnad mellan person- och godstrafik enligt 3 § och taxitrafik enligt 4 § eftersom buss- och godstransporter med strama tidsscheman måste kunna fortsätta utan dröjsmål också när fordonet plötsligt går sönder. Fördröjningar kan äventyra sådana transporter om man kräver att ersättande fordon är registrerade med uppgifter som endast kan registreras under kontorstid på vardagar, t.ex. att de är anmälda för tillståndspliktig användning. I taxitrafiken förekommer inte samma slags kritiska, brådskande behov.Därmed ska inte vilket som helst ersättande fordon kunna användas för taxitrafik i fortsättningen, utan endast ett fordon som är registrerat som tillståndspliktigt. Då ska fordonet registreras i Finland. Fordon med registreringsskyltar från vilket som helst land kan t.ex. inte användas som ersättande taxi i Finland. Fordon som anmälts för tillståndspliktig användning ska också besiktas varje år. Den skyldigheten säkerställer fordonens säkerhet i taxitrafiken, och därmed också trafiksäkerheten.
Samtidigt föreskrivs det att påföljden för felaktig registrering av fordon enligt 262 a § också gäller innehavare av taxitrafiktillstånd.
25 §.Krav på taxiförare. Till 2 mom. 2 punkten fogas ett omnämnande av ett högst sex månader gammalt läkarutlåtande som bevis för att de medicinska kraven uppfylls. Till 3 mom. fogas genomgången utbildning för taxiförare som nytt villkor för beviljande av körtillstånd för taxiförare. När det gäller provet för taxiförare preciseras den gällande lagen så att provet ska avläggas med godkänt resultat högst ett år före ansökan om körtillstånd för taxiförare lämnas in. Till 3 mom. 2 punkten fogas dessutom brott som utgör hinder för beviljande av körtillstånd, närmare bestämt brott mot friheten, brott mot den offentliga ekonomin, bedrägeribrott, betalningsmedelsbrott och vapenbrott. Hänvisningar till dessa brott tas också in i 4 mom.
Till 2 mom. 2 punkten fogas ett omnämnande av ett högst sex månader gammalt läkarutlåtande som bevis för att de medicinska kraven uppfylls. Ändringen innebär att man i fortsättningen ska bevisa att de medicinska kraven uppfylls med ett läkarutlåtande som får vara högst sex månader gammalt. Ett högst sex månader gammalt läkarutlåtande är också enligt körkortslagen en förutsättning för att ansöka om körkort. Samma villkor ingick också tidigare i statsrådets förordning om yrkeskompetens för taxiförare. Det är alltså inte en helt ny skyldighet, utan en precisering av gällande praxis och en korrigering av en lucka i lagstiftningen.
Till 2 mom. 3 punkten fogas genomgången utbildning för taxiförare som nytt villkor för beviljande av körtillstånd för taxiförare. Bestämmelser om denna s.k. grundutbildning för taxiförare finns i lagens 25 a §. Bestämmelser om förnyande av körtillstånd och den kompletterande utbildning för taxiförare som krävs för att förnya ett körtillstånd finns i det föreslagna ändrade 26 § 2 mom. och i den föreslagna nya, temporära 26 b §. Dessutom föreslås en ändring i 2 mom. 3 punkten så att körtillstånd för taxiförare kan beviljas på ansökan om personen med godkänt resultat har avlagt provet för taxiförare högst ett år före ansökan om körtillstånd för taxiförare lämnas in. Syftet med den föreslagna ettåriga giltighetstiden är att säkerställa att den som får körtillstånd har aktuella kunskaper och färdigheter om den reglering som rör taxiförare. Den föreslagna giltighetstiden är i linje med övriga bestämmelser om yrkeskompetens i vägtrafiken, t.ex. giltighetstiden för ett teoriprov för grundläggande yrkeskompetens enligt 2 a § 5 mom. i statsrådets förordning om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare (434/2018) och teoriprov enligt 30 § i statsrådets förordning om körkort (423/2011).
Till 3 mom. 2 punkten fogas brott som utgör hinder för att få körtillstånd. I paragrafen har de brott som utgör hinder för att få körtillstånd delats upp lagtekniskt i separata punkter. I 3 mom. 1 punkten förtecknas de brott som ursprungligen har beaktats som brott som anges i 6 § 2 mom. i straffregisterlagen. De brott som enligt detta förslag ska fogas till paragrafen fogas till 2 punkten. På förslag av laggranskningen indelas brottstyperna i 2 punkten dessutom i ytterligare underpunkter som anges med gemener.
Som hinder för att få körtillstånd fogas till 3 mom. 2 punkten underpunkt b för det första av de brott mot friheten som anges i strafflagens 25 kap. 1 § frihetsberövande, 2 § grovt frihetsberövande, 4 § tagande av gisslan, 4 a § förberedelse till tagande av gisslan, 6 § frihetsberövande av oaktsamhet, 7 § olaga hot, 7 a § förföljelse och 8 § tvång. Den som gör sig skyldig till dessa brott äventyrar den personliga tillförlitlighet som krävs av en taxiförare och kundens säkerhet. Taxiföraren är ofta ensam med sin kund i ett stängt fordon, och därför är det befogat att förhindra att en person som dömts för de ovannämnda brotten arbetar som förare. Kravet grundar sig på behovet av att skydda passagerarens personliga säkerhet. Brott mot liv och hälsa enligt strafflagens 21 kap. och människohandelsbrott enligt strafflagens 25 kap. har en koppling till passagerarens säkerhet, och är också i nuläget hinder för att få körtillstånd för taxiförare. Kundernas säkerhet tryggas genom att också andra brott mot friheten enligt 25 kap. beaktas.
I 3 mom. 2 punkten fogas till underpunkt d också brott mot den offentliga ekonomin enligt strafflagens 29 kap. Endast sådana brott mot den offentliga ekonomin som är relevanta för taxiförarens tillförlitlighet och som är tillräckligt allvarliga införs i och med ändringen som hinder för att få körtillstånd. I fortsättningen ska skattebedrägeri enligt strafflagens 29 kap. 1 § och grovt skattebedrägeri enligt 2 § tas i beaktande. Enligt strafflagens närmare bestämmelser är det fråga om skattebedrägeri när en person bedrägligt får till stånd eller försöker få till stånd att ingen eller alltför låg skatt bestäms eller att skatt återbetalas utan grund. I fortsättningen är en dom för dessa skattebedrägerier ett hinder för att få körtillstånd för taxiförare, och hindrar på det sättet grå ekonomisk verksamhet i taxibranschen. Enligt den föreslagna ändringen i 15 a § ska en taxameter som uppfyller kraven enligt lagen om mätinstrument i fortsättningen användas i varje fordon som används som taxi, och den ska samla in de behövliga uppgifter som anges i paragrafen för varje taxiresa. Enligt det föreslagna tillägget till 152 § 2 mom. är det taxiföraren som i praktiken använder taxametern och ansvarar för att manuellt registrera uppgifter om förhandsbeställda resor i taxametern när de inte har ett fast pris. Taxameteruppgifterna används för skattekontrollen, och därför kan tilliten till att uppgifterna registrerats rätt äventyras om personen gjort sig skyldig till skattebedrägeri.
Till 3 mom. 2 punkten fogas också bedrägeribrott enligt strafflagens 36 kap. i underpunkt g och betalningsmedelsbedrägeri och betalningsmedelsbrott enligt 37 kap. i underpunkt h. De brott som ska beaktas är enligt förslaget bedrägeri enligt 36 kap. 1 § och grovt bedrägeri enligt 2 §, betalningsmedelsbedrägeri enligt 37 kap. 8 §, grovt betalningsmedelsbedrägeri enligt 9 §, förberedelse till betalningsmedelsbedrägeri enligt 11 §, betalningsmedelsbrott enligt 12 § och grovt betalningsmedelsbrott enligt 13 §. Dessa brott har inte samma slags koppling till kundens personliga säkerhet som brott mot liv och hälsa och brott mot friheten, utan dessa brott fogas till paragrafen för att öka taxiförarnas tillförlitlighet också när det gäller betalningar och debitering av priset.
Taxiföraren kan också ha direkt åtkomst till kundernas betalkort om resan inte betalats på förhand. Då är det viktigt att kunna lita på att föraren inte missbrukar betalkortet. Om en person har gjort sig skyldig till bedrägeri eller betalningsmedelsbrott kan det väcka misstankar om personens tillförlitlighet när betalkort behandlas. Kunden är ofta ensam med föraren, och taxikunderna är ofta mycket utsatta personer eller t.ex. nattetid personer som är alkoholpåverkade och därför har nedsatt uppmärksamhet. Det är också viktigt att kunden kan lita på att föraren registrerar rätt uppgifter i taxametern om resor enligt 152 § 2 mom. i lagen om transportservice, som inte har något fast pris. För bekämpningen av grå ekonomi är det viktigt att kunna lita på att föraren anger korrekta uppgifter i taxametern.
Till 3 mom. 2 punkten underpunkt i fogas också vapenbrott enligt strafflagens 41 kap. De brott som ska tas i beaktande är skjutvapenbrott enligt 41 kap. 1 §, hantering av skjutvapen för begående av ett allvarligt brott enligt 2 §, grovt skjutvapenbrott enligt 3 §, brott mot bestämmelserna om farliga föremål enligt 5 §, innehav av farligt föremål enligt 6 § och innehav av föremål eller ämne som lämpar sig för att allvarligt skada någon annan enligt 7 §. Brott enligt strafflagens 41 kap. fogas till paragrafen som hinder för att få körtillstånd i syfte att öka kundernas säkerhet. Att dessa brott beaktas har en direkt koppling till kundens personliga säkerhet, eftersom såväl skjutvapen som farliga föremål och föremål som lämpar sig för att skada någon annan kan användas för att hota en annan människas liv eller säkerhet. Det är befogat att kunden ska kunna lita på att taxiföraren inte har dömts för dessa brott.
25 a §.Utbildning och prov för taxiförare. Hela paragrafen ändras. I paragrafen föreskrivs det om prov för taxiförare och dessutom om utbildning för taxiförare, dvs. den s.k. grundutbildningen för taxiförare. Till rubriken fogas därför utbildning för taxiförare.
I 1 mom. finns en förteckning över innehållet i utbildningen för taxiförare. Enligt momentet ska utbildningen för taxiförare innehålla undervisning om assistans till passagerare och tryggande av deras säkerhet, olika passagerargruppers särskilda behov, kundbetjäningssituationer inom taxitjänster, förarens rättigheter och skyldigheter samt faktorer som påverkar säkerheten för transporter och trafik. Förarens rättigheter och skyldigheter är ett nytt ämnesområde, men i övrigt har utbildningen samma innehåll som provet för taxiförare har haft.
I 2 mom. finns bestämmelser om utbildningens minimilängd. Utbildningen ska omfatta minst 21 timmar, dvs. totalt 21 x 60 minuter. I lagen anges inte hur många dagar utbildningen ska omfatta, utan minimiantalet timmar kan delas upp på flera dagar på ett ändamålsenligt sätt. Utbildningen är lika lång som den nuvarande förarutbildningen i taxitrafik som är inriktad på grupper med särskilda behov.
I 3 mom. finns bestämmelser om provet för taxiförare. Ett godkänt prov för taxiförare visar fortfarande att aspiranten har de kunskaper och färdigheter och den kompetens som behövs för uppgiften som taxiförare, även om det föreslås att den meningen stryks för att förenkla paragrafen. Enligt det föreslagna 3 mom. ska provet för taxiförare innehålla frågor om alla de helheter som avses i 1 mom. Syftet är att med den föreslagna bestämmelsen säkerställa att sakinnehållet i provet för taxiförare överensstämmer med innehållet i grundutbildningen för taxiförare. Bestämmelsen motsvarar i stor utsträckning den gällande lagstiftningen om provet för taxiförare, men provfrågor om förarens rättigheter och skyldigheter läggs till som en ny helhet. Enligt det föreslagna 3 mom. ska personen dessutom ha genomgått utbildningen för taxiförare för att kunna delta i provet. Det kontrolleras i trafik- och transportregistrets uppgifter. Utbildningsorganisationer som ordnar utbildning för taxiförare ska anmäla uppgifter om personer som genomgått utbildningen till Transport- och kommunikationsverket med stöd av 36 b § i lagen om transportservice. Transport- och kommunikationsverket kontrollerar uppgifterna om genomgången utbildning i registret, dit den godkända utbildningsanordnaren har anmält uppgifterna om dem som genomgått utbildningen i enlighet med 36 b § 2 mom. 2 punkten och 3 mom. i lagen om transportservice. Uppgifterna förs in i trafik- och transportregistret som uppgifter om utbildning som avses i 222 § 1 mom. 3 punkten i lagen. Uppgifter om genomgången utbildning får lämnas ut både i enskilda fall med stöd av 227 § i lagen om transportservice och i form av massutlämnande till myndigheter och andra som sköter lagstadgade uppgifter med stöd av 230 §. I avdelning VI i lagen om transportservice finns närmare bestämmelser om trafik- och transportregistret.
I 4 mom. föreslås bestämmelser om taxiförarbehörighet som förvärvats i en annan EU- eller EES-stat och om den myndighet som godkänner behörigheten. Enligt momentet uppfylls kompetenskravet för taxiförare också av en sökande som har ett beslut enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015, nedan yrkeskvalifikationslagen) om en motsvarande behörighet som grundar sig på bevis på formella kvalifikationer och som förvärvats i en annan EU- eller EES-stat. Genom yrkeskvalifikationslagen genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer (nedan yrkeskvalifikationsdirektivet). Utgångspunkten i yrkeskvalifikationslagen är att den myndighet inom det förvaltningsområde som svarar för regleringen av yrket i fråga som har tillräcklig sakkunskap om innehållet i yrkesverksamheten ska föreskrivas som den myndighet som ansvarar för erkännandet av yrkeskvalifikationer i speciallagstiftningen om ett visst yrke. Beslut om rätt att utöva ett yrke på grundval av yrkeskvalifikationer som förvärvats i ett annat land fattas därmed enligt 4 § 1 mom. i yrkeskvalifikationslagen av samma aktör som beviljar rätt att utöva yrket i fråga på grundval av en examen som avlagts eller en utbildning som genomgåtts i Finland. Enligt 25 § 2 mom. i lagen om transportservice beviljar Transport- och kommunikationsverket på ansökan körtillstånd för taxiförare. Det momentet innebär att Transport- och kommunikationsverket också ska fatta beslut om taxiförarbehörighet som förvärvats i en annan EU- eller EES-stat. Enligt 1 mom. i yrkeskvalifikationslagens 7 § om kompensationsåtgärder kan det i ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer krävas att sökanden genomgår ett lämplighetsprov eller slutför en anpassningsperiod som inte överskrider tre år, om innehållet i sökandens utbildning är väsentligt annorlunda än innehållet i motsvarande nationella utbildning. I beredningen av lagförslaget (RP 22/2015 rd) utgick man från att skillnaderna är väsentliga om innehållet skiljer sig i betydande grad. Enligt 7 § 2 mom. i yrkeskvalifikationslagen ska myndigheten innan den ställer ett sådant krav kontrollera huruvida de kunskaper och färdigheter och den kompetens som sökanden har förvärvat genom yrkesverksamhet eller livslångt lärande och som formellt har fastställts för detta ändamål av ett relevant organ är sådana att de helt eller delvis täcker den väsentliga skillnad som avses i 1 mom. Enligt 3 mom. i samma paragraf kan det emellertid i ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer bestämmas att en obligatorisk anpassningsperiod ska genomgås eller ett obligatoriskt lämplighetsprov avläggas i vissa föreskrivna situationer. Enligt momentet får den sökande välja kompensationsåtgärd. Närmare bestämmelser om anpassningsperioder och lämplighetsprov har utfärdats genom statsrådets förordning om erkännande av yrkeskvalifikationer (1459/2015).
Enligt det föreslagna 5 mom. svarar Transport- och kommunikationsverket för ordnandet av provet för taxiförare. Enligt förslaget får Transport- och kommunikationsverket meddela närmare föreskrifter om innehållet i och genomförandet av utbildningen och provet för taxiförare samt om anmälan till och grunderna för bedömningen av provet. Bemyndigandet att meddela föreskrifter är inte nytt. I 25 a § 2 mom. i den gällande lagen ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter om provet för taxiförare, och den 16 april 2021 meddelade Transport- och kommunikationsverket en föreskrift om kraven på provet för taxiförare (TRAFICOM/523956/03.04.03.00/2019). Föreskriften trädde i kraft den 1 maj 2021 och reglerar hur provet ska avläggas, vad det ska innehålla, hur det ska bedömas och vad som betraktas som fusk i provet. Nu föreslås det att bemyndigandet ska utvidgas till att gälla också innehållet i och genomförandet av utbildningen för taxiförare och bedömningen av provet för taxiförare. På lagnivå ska det t.ex. inte föreskrivas om sättet att ordna utbildningen, utan lagen ska möjliggöra att utbildningen t.ex. ordnas på distans. Transport- och kommunikationsverket ska vid behov kunna meddela föreskrifter om t.ex. sätten att ordna provet. Lagens 193 a § tillämpas på övervakningen av utbildningen. Enligt 1 mom. i den paragrafen svarar Transport- och kommunikationsverket för tillsynen över de utbildningsanordnare som fått ett godkännande i enlighet med 35 a § och den utbildning som de ordnar. Transport- och kommunikationsverket kan fortsättningsvis med stöd av 193 a § 1 mom. bemyndiga en utomstående expert att utföra den praktiska tillsynsverksamheten. Lagens 178 § tillämpas på övervakningen av provet för taxiförare. Enligt den paragrafen utövar Transport- och kommunikationsverket tillsyn över att denna lag samt bestämmelser som utfärdats och föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av den iakttas, om inte något annat föreskrivs i denna lag.
35 a §. Godkännande av en utbildningsorganisation som anordnare av utbildning i taxitrafik.I nuläget innehåller paragrafen bestämmelser om godkännandeförfarandet och kraven för att få ordna förarutbildning i taxitrafik som är inriktad på grupper med särskilda behov och företagarutbildning i taxitrafik. Det föreslås att paragrafen revideras helt, och att rubriken ändras så att den mer allmänt täcker alla lagstadgade godkännanden av utbildningsanordnare inom taxitrafik (i nuläget Godkännande av en utbildningsorganisation som anordnare av förarutbildning i taxitrafik som är inriktad på grupper med särskilda behov och av företagarutbildning i taxitrafik).
I 1 mom. föreslås ett krav på godkännande av Transport- och kommunikationsverket för ordnande av i 25 a § avsedd utbildning för taxiförare. Förslaget utvidgar godkännandeförfarandet till att gälla den nu föreslagna grundutbildningen för taxiförare utöver i lagens 26 a § avsedd förarutbildning som är inriktad på grupper med särskilda behov och i 6 a § avsedd företagarutbildning. I lagförslag 2 i propositionen föreslås det att godkännandeförfarandet ska utvidgas temporärt så att det också gäller kompletterande utbildning för taxiförare.
I 2 mom. föreskrivs det om de krav som ska uppfyllas för att en utbildningsorganisation ska kunna godkännas. Det föreslås att 2 och 3 punkten ändras för att göra lagstiftningen tydligare. Dessutom föreslås en ny 5 punkt i 2 mom. I 2 mom. 2 punkten förutsätts det i nuläget att utbildningsorganisationen ska vara solvent, på behörigt sätt kunna fullgöra sina skyldigheter i samband med företagsverksamhet och visa att den har tillräckliga ekonomiska resurser för att ordna och på behörigt sätt sköta utbildningsverksamheten. I verkställigheten av lagen har det visat sig vara svårt att fastställa tydliga kapitalstrukturer för att verifiera utbildningsorganisationens solvens. För att göra lagstiftningen tydligare föreslås därför att innehållet i 2 mom. 2 punkten ersätts så att Transport- och kommunikationsverket på ansökan godkänner som utbildningsanordnare enligt denna paragraf en utbildningsorganisation som inte har försatts i konkurs.
Utövandet av näringsverksamhet har också i annan lagstiftning begränsats på grund av konkurs bl.a. så att den som försatts i konkurs varken får idka tillståndspliktig eller anmälningspliktig näring. I 4 kap. i konkurslagen (120/2004) föreskrivs det om begränsningar av gäldenärens behörighet. Om en konkursgäldenärs behörighet att sköta befattningar eller uppdrag har begränsats någon annanstans i lagstiftningen, gäller begränsningen enligt 13 § i det kapitlet från det att konkursen har börjat till dess att boförteckningen har bestyrkts. Ibland kan det dröja länge innan boförteckningen bestyrks. Enligt samma paragraf är begränsningarna dock i kraft högst fyra månader från det att konkursen har börjat, om inte något annat föreskrivs. Enligt 1 kap. 4 § i konkurslagen börjar en konkurs när gäldenären försätts i konkurs genom domstolens beslut, och enligt lagens 19 kap. 7 § avslutas konkursen när slutredovisningen har godkänts. I propositionen föreslås inga bestämmelser om konkurs för utbildningsorganisationer som avviker från tidsfristerna i konkurslagen.
Enligt förslaget ersätts också innehållet i 2 mom. 3 punkten så att en utbildningsorganisation som ska godkännas inte får ha försummat sina skyldigheter i fråga om skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- eller arbetslöshetsförsäkringsavgifter eller avgifter som Tullen tar ut eller ha andra skulder som är föremål för utsökning och som med avseende på utbildningsorganisationens betalningsförmåga är större än ringa, eller skulder som har återsänts från utsökningen med ett medellöshetsintyg. Därmed kommer de krav som tillämpas när man bedömer om utbildningsorganisationerna fullgjort sina ekonomiska skyldigheter att vara mer exakta i fortsättningen. Med stöd av den gällande lagstiftningen har Transport- och kommunikationsverket kontrollerat att den sökande har fullgjort skyldigheterna i företagsverksamheten och inte har någon skatteskuld. Därmed har den föreslagna ändringen inga praktiska konsekvenser i nuläget. Det föreslagna innehållet i 2 mom. 3 punkten överensstämmer med de nationella krav för beviljande av taxitrafiktillstånd som anges i 6 § i lagen om transportservice. Samtidigt flyttas innehållet i den gällande 2 mom. 3 punkten till en ny 4 punkt.
En ny 5 punkt om utbildningsorganisationer som kan godkännas som utbildningsanordnare i taxitrafik fogas till 2 mom. Förutsättningen är att utbildningsorganisationens godkännande inte har återkallats med stöd av 242 § 2 mom. 2 eller 4 punkten i lagen om transportservice under det senaste året. Propositionens syfte är att säkerställa att den myndighet som övervakar utbildningsorganisationerna agerar effektivt i fall där utbildningsorganisationernas tidigare verksamhet har lett till att godkännandet återkallats. Enligt 242 § 2 mom. 2 punkten kan Transport- och kommunikationsverket bl.a. återkalla ett tillstånd eller ett beslut om godkännande om den som bedriver verksamhet med stöd av ett beslut om godkännande upprepade gånger eller allvarligt har brutit mot bestämmelserna i denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av den, eller mot sådana bestämmelser i Europeiska unionens förordningar som gäller i denna lag reglerad verksamhet som utövas av tillståndshavaren eller den som bedriver verksamhet med stöd av ett beslut om godkännande, och en anmärkning eller varning inte kan anses vara tillräcklig. Enligt 4 punkten i samma moment kan Transport- och kommunikationsverket bl.a. återkalla ett tillstånd eller ett beslut om godkännande om det av någon annan orsak än de orsaker som avses i 1, 2 eller 3 punkten finns grundad anledning att misstänka att tillståndshavaren eller den som bedriver verksamhet med stöd av ett beslut om godkännande inte förmår sköta sin uppgift enligt tillståndet eller beslutet om godkännande eller bedriva den verksamhet tillståndet eller beslutet om godkännande avser på ett säkert sätt. Därmed är tröskeln att inte godkänna en utbildningsorganisation med stöd av den nya 5 punkten relativt hög. En förutsättning är nämligen att Transport- och kommunikationsverket tidigare har fastställt att utbildningsorganisationen upprepade gånger eller allvarligt har brutit mot bestämmelser eller föreskrifter eller att verket har haft grundad anledning att misstänka att utbildningsorganisationens verksamhet inte kan bedrivas på ett säkert sätt. Därmed uppfyller t.ex. enstaka lindriga fall inte förutsättningarna för avslag. Den föreslagna ett år långa karenstiden överensstämmer med 6 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom. 2 punkten i lagen om transportservice, som gäller beviljande av taxitrafiktillstånd. Den föreslagna ett år långa karenstiden anses vara befogad för att utbildningsorganisationerna ska kunna övervakas effektivt och passagerarsäkerheten därmed förbättras.
35 b §.Ansökan om godkännande av en anordnare av utbildning i taxitrafik och fastställande av utbildningsprogram. Den gällande paragrafen om ansökan om godkännande av en anordnare av utbildning i taxitrafik och fastställande av utbildningsprogram tillämpas i fortsättningen också på anordnare av s.k. grundutbildning och kompletterande utbildning för taxiförare, och paragrafen behöver därför ändras.
Det föreslås att 3 mom. förenklas genom att hänvisningarna till 6 a § 1 mom. och 26 a § 1 mom. i lagen om transportservice stryks. Av det utbildningsprogram som ska skickas till Transport- och kommunikationsverket när godkännande ansöks för utbildningsorganisationer i taxitrafik ska det fortfarande framgå hur de ämnesområden som undervisas behandlas och hur de praktiska övningar som ingår i utbildningsprogrammet dimensioneras enligt antalet deltagare samt motsvarande uppgifter om de praktiska arrangemangen vid övningarna.
I 4 mom. föreslås det att man stryker hänvisningarna till företagarutbildning som avses i 6 a § i lagen om transportservice och till förarutbildning som är inriktad på grupper med särskilda behov och som avses i lagens 26 a §. Bestämmelserna i momentet gäller därmed i fortsättningen också godkännande av utbildningsprogram för utbildningsorganisationer som ordnar den föreslagna grundutbildningen och kompletterande utbildningen för taxiförare. Dessutom föreslås det att den tredje meningen i 4 mom. förtydligas så att Transport- och kommunikationsverket på ansökan också enbart ska kunna fastställa ett utbildningsprogram. Avsikten är inte att påverka den gällande lagstiftningens innehåll. Fackförbund eller andra aktörer kan alltså fortfarande låta Transport- och kommunikationsverket enbart fastställa ett utbildningsprogram utan att utbildningsorganisationen godkänns. I övrigt förblir paragrafen oförändrad.
36 b §.Skyldigheter för en godkänd anordnare av utbildning i taxitrafik. Paragrafens 2 och 3 mom. ändras med anledning av den föreslagna ändringen av 6 a §, och omnämnandena av företagarprovet stryks eftersom uppgiften att ordna provet överförs till Transport- och kommunikationsverket.
I 2 mom. förtecknas de uppgifter som utbildningsorganisationen ska anmäla till Transport- och kommunikationsverket, men tidpunkt och plats för företagarproven stryks i 2 mom. 1 punkten och uppgifter om dem som avlagt företagarprov stryks i 2 punkten eftersom verket tar över uppgiften att ordna provet. I 3 mom. stryks också hänvisningen till avläggande av företagarprov enligt 2 mom. 2 punkten.
Till 4 mom. fogas dessutom en skyldighet för utbildningsorganisationen att bevara uppgifter om de sätt som utbildningen ordnats på. I nuläget ska utbildningsorganisationen enligt 4 mom. föra förteckning över lärare och de personer som svarar för utbildningen och bevara alla handlingar som gäller de utbildningar som ordnats, de lärare som deltagit i utbildningarna och de personer som slutfört utbildningen i sex kalenderårs tid räknat från det år som följer på det år då utbildningen slutfördes. Också uppgifter om undervisningen bör dock antecknas för att man i efterhand ska kunna verifiera att undervisningen har getts enligt bestämmelserna. Med uppgifter som ska antecknas om undervisningen avses start- och slutdatum, tidpunkterna, längden och ämnena för teorilektionerna samt vem som gett undervisningen. Med ämnen avses t.ex. innehållet enligt undervisningsplanen och de ämnen som tagits upp på teorilektionerna. Dessutom ska undervisningssättet antecknas för varje undervisningstillfälle. Undervisningssätt är t.ex. närundervisning, distansundervisning, undervisning på nätet och praktiska övningar. Med distansundervisning avses deltagande i teoriundervisning som läraren ger med hjälp av informations- och kommunikationstekniska hjälpmedel och som följer undervisningsplanen, lagstiftningen och kraven i myndigheternas föreskrifter. Med undervisning på nätet avses i sin tur att personen självständigt på nätet tar del av teoriundervisning som följer undervisningsplanen, lagstiftningen och kraven i myndigheternas föreskrifter med hjälp av programvara och informations- och kommunikationsteknik som stöder lärandet.
152 §. Prissättning av taxitrafiktjänster. Det föreslås att 1 och 2 mom. ändras. Samtidigt föreslås det att en paragraf om påföljder för överträdelser av dessa moment fogas till lagen som en ny 268 a §.
Enligt 1 mom. ska en tillståndshavare som tillhandahåller persontrafik samt den som tillhandahåller förmedlingstjänster innan en taxiresa inleds eller beställningen bekräftas informera konsumenten om resans totalpris inklusive skatt eller, om ett exakt pris inte kan anges i förväg, grunderna för prissättningen inklusive skatt. Till momentet fogas att även föraren på begäran ska informera konsumenten om prisuppgifterna skriftligt eller muntligt innan resan inleds om den inte beställts på förhand eller om priset är rörligt. Totalpriset eller grunderna för hur priset bestäms ska anges på ett tydligt, entydigt och för konsumenten lättförståeligt sätt. Prisuppgifterna ska läggas fram på ett sådant sätt att de är lättillgängliga för konsumenten innan resan inleds. Till momentet fogas också att prisuppgifterna inte får ändras under resan, vilket i praktiken innebär att det pris som angetts på förhand ska motsvara det slutliga priset. Också 2 mom. innehåller en liknande bestämmelse som endast gäller taxiresor utan fast pris.
När resan beställts på förhand ansvarar antingen tillståndshavaren eller tillhandahållaren av förmedlingstjänsten för att prisuppgifterna anges, och priset eller grunderna för prissättningen ska anges innan beställningen bekräftas. En konsument som beställer en resa på förhand förbinder sig vid tjänstetillhandahållarens prissättning och bör redan när han eller hon stiger in i bilen ha en uppfattning om priset, om det har avtalats på förhand, eller prissättningsgrunderna, om resan har ett rörligt pris. Den som tillhandahåller en förmedlingstjänst ansvarar för att ange prisuppgifterna för de resor som förmedlas i tjänsten, och tillståndshavaren ansvarar för att ange prisuppgifterna för resor som beställts direkt av denne.
Både tillståndshavaren och i fortsättningen även föraren ansvarar för att ange prisuppgifterna när en resa inte beställts på förhand. Transport- och kommunikationsverket har med stöd av 3 mom. meddelat en föreskrift om meddelande av taxiresans prisuppgifter och priset på exempelresan. Föreskriften gäller endast taxiresor som börjar från en taxistation samt resor som annars börjat utan förhandsbeställning eller bokning. Enligt föreskriften ska passageraren innan resan inleds skriftligen informeras om priset eller grunderna för prissättningen och priset på exempelresan på så sätt att informationen är synlig utanför taxin. Tillståndshavaren ansvarar för att fordonet har de prismärkningar som anges i föreskriften.
På begäran ska passageraren enligt föreskriften också informeras muntligt om priset eller grunderna för prissättningen. Det är befogat att i lagen ålägga också föraren en skyldighet att se till att konsumenten får tillräckliga prisuppgifter på förhand om sådana icke-förhandsbeställda resor som föreskriften gäller. Även om innehavaren av trafiktillståndet ansvarar för ett fordon som används som taxi är föraren i praktiken den som muntligt kan ge konsumenten närmare prisuppgifter, informera om prissättningsgrunderna och avtala om ett fast pris för resor som inte är förhandsbeställda. Därför är det befogat att förutsätta att också föraren ska känna till prissättningsgrunderna och ge konsumenten prisuppgifterna på begäran.
Om prislistan inte hålls synlig i tillståndshavarens fordon i enlighet med föreskriften föreslås det att endast förhandsbeställda resor får köras med bilen. En tillståndshavare som vill att förarna också ska kunna köra resor som inte är förhandsbeställda ska se till att prislistor och prisuppgifter i enlighet med föreskriften hålls synliga i fordonet, och föraren ska vara medveten om dem och tydligt kunna informera konsumenten om dem innan resan inleds.
I och med den nya 268 a § föreslås det också att tillståndshavare som inte följer bestämmelserna om prisuppgifter i 1 och 3 mom. ska kunna påföras en avgift för trafikförseelse. Enligt förslaget ska endast tillståndshavaren, som ansvarar för fordonets utrustning och tjänstens prissättning och kvalitet, påföras avgiften för trafikförseelse.
Taxiresor kan ha ett fast pris eller ett rörligt pris. Med en resa till fast pris avses att ett fast pris har angetts i en applikation eller en orderbekräftelse när resan beställts på förhand eller att ett fast pris avtalats muntligt med taxiföraren innan resan inleds om den inte är förhandsbeställd. Resan har ett rörligt pris om det slutliga priset inte avtalas på förhand, utan endast prissättningsgrunderna anges i enlighet med 1 mom. Då ska priset enligt 2 mom. grunda sig på den tillryggalagda sträckan och den tid som använts för resan och en taxameter som uppfyller kraven i lagen om mätinstrument ska användas för att bestämma priset. Till momentet fogas förarens ansvar för användningen av taxametern, eftersom föraren är den som ska använda taxametern om resan inte har något fast pris. Eftersom taxametern är en anordning som är fast installerad i fordonet ansvarar tillståndshavaren för att fordonet utrustas med en taxameter som uppfyller kraven i lagen om mätinstrument, om denne vill att fordonet ska kunna användas för resor med rörligt pris. En tillståndshavare som vill att förarna ska kunna köra resor också med rörligt pris ska alltså se till att fordonen har en taxameter som uppfyller kraven i lagen om mätinstrument, medan föraren ansvarar för att taxametern används lagenligt. Skyldigheten får större vikt i och med att en möjlighet föreslås att påföra förare som inte använder taxameter en avgift för trafikförseelse enligt det nya 268 a § 2 mom.
I 2 mom. stryks bemyndigandet för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter, och flyttas till det föreslagna 15 a § 3 mom.
193 a §. Myndighet som övervakar utbildningarna inom taxitrafiken och utbildningsanordnarnas verksamhet. Tekniska ändringar görs i rubriken och i 1 och 2 mom.
Det föreslås att rubriken görs mer allmän så att den täcker övervakningen av alla utbildningar inom taxitrafiken och alla utbildningsanordnare som det föreskrivs om i lagen.
I 1 och 2 mom. stryks dessutom omnämnandena av Transport- och kommunikationsverkets ansvar för tillsynen över ordnandet av företagarprov, eftersom Transport- och kommunikationsverket i fortsättningen själv ska ordna företagarprovet enligt 6 a §. I momentet stryks också Transport- och kommunikationsverkets ansvar för tillsynen över beviljandet av de intyg som utbildningsanordnarna beviljar, eftersom utbildningsorganisationerna inom taxitrafiken i fortsättningen inte beviljar särskilda utbildningsintyg över företagarutbildning för taxitrafik enligt 6 a §, företagarprovet som Transport- och kommunikationsverket börjar ordna eller utbildning för taxiförare enligt 25 a §. Trafik- och transportregistret används för att kontrollera att utbildningarna genomgåtts. En utbildningsorganisation som ordnar utbildningar för taxiförare ska med stöd av 36 b § 2 mom. 2 punkten i lagen om transportservice till Transport- och kommunikationsverket anmäla uppgifter om de personer som har genomgått utbildningen i taxitrafik, och uppgifterna registreras i transport- och trafikregistret. I övrigt förblir paragrafen oförändrad.
227 §. Utlämnande av offentliga uppgifter i enskilda fall. Till 1 mom. 1 punkten fogas att sökningar ska kunna göras också på det registreringstecken som identifierar fordonet.
Ändringen förutsätter att de föreslagna ändringarna görs i 17 § 2 mom. i lagen om transportservice i fråga om skyldigheten för innehavare av trafiktillstånd att registrera fordon i sin uteslutande besittning och foga registreringstecknet till trafiktillståndet. Detta möjliggör också att uppgifter om innehavaren av trafiktillståndet lämnas ut i enskilda fall med hjälp av registreringstecknet. Det finns redan en förfrågningstjänst för trafiktillstånd, som bara behöver kompletteras med registreringstecknet som nytt sökvillkor.
Förslaget gör det möjligt också för enskilda personer att med hjälp av fordonets registreringstecken kontrollera aktuella uppgifter om vem som innehar taxitillståndet och om tillstånden är giltiga. För närvarande kräver 151 § 1 mom. 8 punkten i lagen om transportservice att en tillståndshavare som tillhandahåller persontrafik svarar och sörjer för att ett taxitrafiktillstånd enligt 4 § eller en kopia av det medförs i fordonet vid bedrivande av taxitrafik. När insynen i registret ökar stärks konsumentens möjligheter att försäkra sig om att taxin har de tillstånd som krävs och att tillstånden är uppdaterade. I fortsättningen kan också konsumenter med hjälp av registreringstecknet kontrollera uppgifterna om en innehavare av taxitrafiktillstånd.
246 §.Återkallande av körtillstånd för taxiförare samt varning som ges av polisen. I 5 mom. ändras ordet tillståndsmyndigheten till polisen.
I 5 mom. finns bestämmelser om överlämnande av körtillstånd till polisen och återlämnande av körtillstånd till innehavaren. Enligt momentet ska tillståndshavarens lämplighet bedömas på nytt i enlighet med 25 § innan ett körtillstånd återlämnas. Av de gärningar som avses i 3 och 4 mom. i den paragrafen ska beaktas de gärningar som polisen har fått kännedom om efter det att körtillståndet återkallades. Momentet har motsvarande innehåll som den upphävda 21 § i lagen om yrkeskompetens för taxiförare (695/2009). På den tiden var polisen behörig att bevilja körtillstånd för taxiförare, och därmed också tillståndsmyndighet i ärendet. I nuläget är Transport- och kommunikationsverket tillståndsmyndighet, och därmed avser den tillståndsmyndighet som nämns i bestämmelsen felaktigt Transport- och kommunikationsverket. Men polisen är rätt myndighet, eftersom polisen svarar för att återkalla ett tillstånd och återlämna det till innehavaren. I momentet görs en teknisk ändring, och hänvisningen till tillståndsmyndigheten ersätts med en hänvisning till polisen.
246 a §. Vid avläggande av prov för taxiförare och företagarprov konstaterat fusk. Till 1 mom. fogas att provprestationen också ska underkännas om fusk upptäcks efter provet. Ordalydelsen i 2 mom. ändras så att karenstiden efter fusk i fortsättningen också ska gälla fusk som konstaterats vid företagarprov.
Om en person som deltar i ett sådant prov för taxiförare som avses i 25 a § eller i ett företagarprov som avses i 6 a § under provet konstateras göra sig skyldig till verksamhet som är att betrakta som fusk, ska den som ordnar provet enligt 1 mom. avbryta provet för personen i fråga och underkänna provprestationen. Som fusk betraktas en oärlig gärning eller underlåtelse som har som syfte att ge en felaktig bild av de egna kunskaperna eller en annan persons kunskaper. Det föreslås att momentet ändras så att provprestationen ska underkännas också i de fall som fusket upptäcks efter provprestationen. Samma bestämmelse ingår i lagen om transport av farliga ämnen (541/2023), där 1 mom. i 145 § om prov för ADR-körtillstånd innehåller samma bestämmelse om underkännande på grund av fusk under provprestationen som 1 mom. i 246 a § i lagen om transportservice, och dessutom en bestämmelse om att provprestationen också ska underkännas om fusk upptäcks efter provet.
Den som ordnar provet ska försäkra sig om den anmälda deltagarens identitet. Provprestationen anses börja vid den tidpunkt då identiteten börjar kontrolleras, och sluta när provet har slutförts. I praktiken händer det att någon annan än den anmälda personen svikligen kommer till provet. Dessa s.k. spökskrivare avlägger provet för en annan persons räkning. Om det senare upptäcks att sådan person har anlitats underkänns provet också, eftersom fusk beaktas också när det konstateras i efterhand. Om det går att ingripa i fusk i efterhand kan påföljder påföras t.ex. om deltagaren lämnar provlokalen efter provsituationen och efter att ha fått ett godkänt provresultat men fusket upptäcks efter att provet avslutats. Möjligheten att ingripa i fusk i efterhand med hjälp av inspelningar minskar också de felaktiga tolkningarna om fusk under prov eftersom provet inte behöver avbrytas i onödan, utan eventuella misstankar om fusk kan utredas också efter provsituationen. Inspelande kameraövervakning används redan i nuläget. Om man ingriper i fusk i efterhand kan man göra det med hjälp av inspelningar, visserligen så att man strävar efter att ingripa omedelbart i eventuellt misstänkt fusk.
Paragrafens 1 mom. om fusk gäller redan i nuläget både taxiförarprov och företagarprov. Det tidsbundna förbud på sex månader att delta i provet som meddelas enligt 2 mom. kan dock endast meddelas för fusk i ett prov för taxiförare, eftersom provet för taxiförare ordnas av en tjänsteproducent som Transport- och kommunikationsverket efter en konkurrensutsättning har gett ansvaret för att ordna provet i enlighet med avdelning V, 4 kap. i lagen om transportservice. Den som ordnar provet ska skicka uppgifterna om det upptäckta fusket till Transport- och kommunikationsverket. Hittills har den utbildningsorganisation som Transport- och kommunikationsverket beviljat godkännande att ordna företagarutbildning och prov ansvarat för att ordna företagarprovet.
Eftersom också ansvaret för att ordna företagarprovet överförs på Transport- och kommunikationsverket genom att lagens 6 a § ändras, föreslås det att också 2 mom. ändras så att Transport- och kommunikationsverket kan meddela ett tidsbundet förbud på sex månader att delta utöver i provet för taxiförare också i företagarprovet för den som konstateras ha gjort sig skyldig till verksamhet som är att betrakta som fusk vid företagarprovet. Ordalydelsen i momentet ändras så att endast provet nämns, vilket inkluderar både provet för taxiförare och företagarprovet. Tiden räknas från den provdag då den verksamhet som är att betrakta som fusk skedde. Transport- och kommunikationsverkets beslut om ett tidsbundet förbud att delta i ett prov är verkställbart även om beslutet inte har vunnit laga kraft. Detta innebär att påföljderna är desamma vid såväl prov för taxiförare som företagarprov.
262 a §.Felaktig registrering av fordon som används i trafik. Paragrafen föreslås också gälla innehavare av taxitrafiktillstånd. Paragrafändringen hänför sig också till förslaget till ändring av 17 § 2 mom., enligt vilket tillståndshavaren också i taxitrafik ska registrera fordonet i sin uteslutande besittning och foga registreringstecknet till trafiktillståndet. Om skyldigheten endast utvidgades till att gälla innehavare av taxitrafiktillstånd utan en straffbestämmelse, skulle skyldigheten inte ha önskad praktisk effekt och reglerna skulle inte vara rättvisa för olika innehavare av taxitrafiktillstånd.
Straffbestämmelsen har ansetts vara en behövlig åtgärd för att säkerställa att också tillståndshavaren registrerar sitt fordon på det sätt som lagen förutsätter. Med registrering avses registeranteckningar enligt 17 §, dvs. i fråga om taxitrafik skyldigheten enligt 1 mom. att registrera ett fordon som tillståndspliktigt samt den föreslagna skyldigheten enligt 2 mom. att registrera fordonet i tillståndshavarens uteslutande besittning och att foga fordonet till tillståndshavarens trafiktillstånd. När bötesstraffet infördes bedömdes det vara en proportionerlig åtgärd med hänsyn till gärningens menlighet, skadlighet och klandervärdhet och att det också förbättrar trafikövervakarnas möjligheter att påföra påföljder för felaktig registrering. Det har ansetts vara nödvändigt för samhället att kriminalisera gärningen i fråga, eftersom tillståndshavarna utan eventuella påföljder skulle kunna använda ett motordrivet fordon som registrerats i någon annans namn fritt i trafiken eller låta bli att lägga till fordonet i trafiktillståndet i registret.
När straffbestämmelsen trädde i kraft gällde den inte taxitrafik, men genom de föreslagna ändringarna i 17 § 2 mom. och 262 a § gäller även straffbestämmelsen i fortsättningen innehavare av taxitrafiktillstånd. I övrigt förblir paragrafen oförändrad.
265 §. Olovlig trafikutbildningsverksamhet. Det föreslås att 1 mom. 1 punkten ändras så att det i fortsättningen också ska vara straffbart att bedriva utbildning eller provverksamhet enligt 25 a § utan ett godkännande enligt 35 a §. Ett omnämnande av utbildningsverksamhet enligt 25 a § fogas till påföljdsparagrafen, eftersom det i propositionen föreslås en ny utbildning för taxiförare som kan ordnas endast av utbildningsanordnare som godkänts av Transport- och kommunikationsverket. Den som med avsikt eller av grov oaktsamhet bedriver sådan utbildnings- eller provverksamhet som avses i 1 punkten utan godkännande ska enligt paragrafen, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, dömas till böter för olovlig trafikutbildningsverksamhet. I lagförslag 2 föreslås det att det till samma bestämmelse fogas en temporär hänvisning också till den föreslagna 26 b §, där det föreskrivs om kompletterande utbildning för taxiförare. I övrigt förblir paragrafen oförändrad.
268 §.Förseelser som gäller handlingar för ett motordrivet fordon och uppgifter om tillståndspliktig trafik. Paragrafens 3 mom. upphävs eftersom hänvisningarna till lagarna om påförande, delgivning och verkställighet av avgift för trafikförseelse samt ändringssökande i fråga om sådan avgift samlas i den nya 268 b §.
268 a §. Förseelser som gäller lämnande av prisuppgifter och användning av taxameter. Till lagen fogas en ny paragraf om påförande av avgift för trafikförseelse för förseelser som gäller lämnande av prisuppgifter och användning av taxameter.
Enligt paragrafens 1 mom. påförs tillståndshavaren en avgift för trafikförseelse på 200 euro, om tillståndshavaren uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att iaktta vad som i 152 § 1 eller 3 mom. eller i föreskrifter som utfärdats med stöd av 3 mom. föreskrivs om hur prisuppgifter och priset på exempelresor ska anges. En avgift för trafikförseelse kan påföras t.ex. om det inte finns synliga prisuppgifter utanför fordonet eller om prislistan på något annat sätt strider mot föreskriften eller är bristfällig när fordonet används för resor som inte beställts på förhand. Föreskriften innehåller detaljerade uppgifter om prislistans innehåll och gäller endast resor som inte beställts på förhand. En avgift för trafikförseelse kan också påföras bl.a. om priset på en exempelresa med rörligt pris inte anges i förväg i enlighet med 152 § 3 mom. och föreskriften. I praktiken gäller avgifterna för trafikförseelse resor som inte beställts på förhand eller som har ett rörligt pris och där den lagstridiga verksamheten kan observeras av polisen.
Tillståndshavaren ansvarar för utrustningen i ett fordon som används som taxi, prissättningen av sina tjänster samt för att ha en prislista och ange priset på en exempelresa. Administrativa sanktioner lämpar sig i synnerhet för situationer där det är fråga om lagöverträdelser som enkelt kan påvisas. Förmedlingsbolagens ansvar för att ange prisuppgifter gäller endast prisuppgifter för förhandsbeställda resor som förmedlas via en förmedlingstjänst. För dessa resor anges prisuppgifterna alltid innan beställningen bekräftas, oftast elektroniskt och i form av ett fast pris. Oklarheter som gäller dessa kommer inte fram t.ex. vid tillsynsinsatser eller i övrigt i trafiken.
Inte heller det ansvar enligt 152 § 1 mom. som åläggs förare för att ange prisuppgifter för resor som inte beställts på förhand ska förenas med sanktioner i form av en avgift för trafikförseelse, eftersom förarens skyldighet endast är ett tillägg till tillståndshavarens skyldighet. Föraren har inte möjlighet att påverka t.ex. fordonets utrustning, och därför preciserades paragrafen i den fortsatta beredningen så att sanktionerna endast påförs tillståndshavaren.
I 2 mom. föreskrivs om en avgift för trafikförseelse på 100 euro som påförs förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att iaktta vad som i 152 § 2 mom. föreskrivs om användning av taxameter. I momentet ingår en hänvisning till 152 § 2 mom. där det föreskrivs att om inget fast pris har avtalats för en taxiresa som erbjuds en konsument, ska resans pris grunda sig på den tillryggalagda sträckan och den tid som använts för resan och en taxameter som uppfyller kraven i lagen om mätinstrument ska användas för att bestämma priset, och att de grunder för bestämmande av priset som används när priset bestäms inte får ändras under taxiresan. Således ska en avgift för trafikförseelse påföras om en taxameter inte används för att bestämma priset. Eftersom också en förhandsbeställd resa kan ha ett rörligt pris, gäller avgiften för trafikförseelse enligt 2 mom. alla resor med rörligt pris, dvs. både resor som beställts respektive inte beställts på förhand. Föraren är den person som de facto ansvarar för användningen av taxameter under enskilda resor, och därför ska också avgiften för trafikförseelse för agerande i strid med 152 § 2 mom. påföras föraren. Den avgift för trafikförseelse på 100 euro som påförs föraren överensstämmer med och ligger på samma nivå som den avgift för trafikförseelse som avses i 171 § i vägtrafiklagen och som också kan påföras förare som inte använder taxilykta på sitt taxifordon.
I enlighet med 3 mom. i förslaget kan tillståndshavaren påföras en avgift för trafikförseelse på 100 euro, om det i ett fordon som används som taxi inte används en taxameter enligt den föreslagna 15 a § som uppfyller kraven enligt lagen om mätinstrument för att samla in de uppgifter som anges i momentet i elektronisk form för varje taxiresa. Det är fråga om en sådan situation bl.a. om taxametern inte alls är påslagen eller om den inte används för att samla in uppgifter. I den föreslagna 15 a § åläggs tillståndshavaren ansvaret för användningen av en taxameter för att samla in uppgifter, och därför är det tillståndshavaren som påförs avgiften för trafikförseelse.
Förutom avgift för trafikförseelse kan det vid andra oegentligheter, t.ex. om de grunder för bestämmande av priset som anges på taxametern avviker från dem som anges i prislistan, om föraren debiterar mer än vad som avtalats eller meddelats när resan påbörjas eller i andra situationer där föraren eller tillståndshavaren vilseleder konsumenten i fråga om bestämmandet av priset, beroende på situationen, bli aktuellt med bl.a. allmänna avtalsrättsliga påföljder enligt konsumenträtten (bl.a. prisavdrag, skadestånd) eller straffrättsliga påföljder (bl.a. olika typer av bedrägeri). Administrativa påföljder har ansetts lämpa sig framför allt för situationer där det handlar om mindre förseelser eller försummelser och där avgiften kan bestämmas av en administrativ myndighet genom ett förhållandevis enkelt förfarande. Avgifterna för trafikförseelse gäller i praktiken försummelser som polisen kan upptäcka i trafiken, dvs. bl.a. brist på eller brister i prislistan eller att taxameter inte används vid enskilda taxiresor.
268 b §.Påförande och verkställighet av avgift för trafikförseelse. Hänvisningarna till lagar där det föreskrivs om påförande, delgivning och verkställighet av avgift för trafikförseelse samt ändringssökande i fråga om sådan avgift samlas i den nya 268 b §. Samtidigt upphävs 268 § 3 mom. Ändringen är lagteknisk och ändrar inte nuläget. I och med den föreslagna nya paragrafen behöver hänvisningen till vägtrafiklagen (729/2018) och lagen om verkställighet av böter (672/2002) inte tas in separat i alla paragrafer i lagen om transportservice som gäller avgifter för trafikförseelse.
7.3
Fordonslagen
13 §. Fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning. Enligt förslaget fogas till paragrafen ett nytt moment där det föreskrivs om obligatoriska taxametrar. Det nya momentet ersätter det nuvarande 7 mom. i paragrafen, och i och med ändringen blir de nuvarande 7 och 8 mom. 8 och 9 mom., men innehållet i dem förblir oförändrat.
I det nya 7 mom. föreskrivs det att fordon som används i taxitrafik i fortsättningen ska ha en taxameter som uppfyller kraven i lagen om mätinstrument (707/2011). En taxameter är ett mätinstrument och de krav i direktivet om mätinstrument (2014/32/EU) som berör dessa har nationellt genomförts genom lagen om mätinstrument och statsrådets förordning om väsentliga krav på mätinstrument, visande av överensstämmelse med kraven och särskilda tekniska krav (1432/2016) som utfärdats med stöd av den lagen. Momentet ska även i fortsättningen för tydlighetens skull innehålla en informativ hänvisning till lagen om mätinstrument. Taxametern ska uppfylla kraven i direktivet om mätinstrument och i lagen om mätinstrument och vara fast installerad i fordonet. I paragrafen föreskrivs endast att det är obligatoriskt att fordon är utrustade med taxameter, och bestämmelser om användningen av taxameter finns i förslaget till ändring av 15 a § i lagförslag 1, enligt vilket de uppgifter som ska samlas in om alla taxiresor i fortsättningen endast kan samlas in med taxameter.
Skyldigheten innebär en ändring jämfört med nuläget, där taxametrar inte har varit obligatorisk utrustning i taxifordon. I fortsättningen ska det alltid finnas en taxameter i fordonet, den ska uppfylla kraven i lagen om mätinstrument och dess överensstämmelse med kraven ska övervakas årligen bl.a. vid den periodiska besiktningen i enlighet med 152 § i fordonslagen och de föreskrifter från Transport- och kommunikationsverket som utfärdats med stöd av den.
Dessutom föreslås det att det till 195 § om avgifter för trafikförseelse fogas en ny avgift för trafikförseelse för tillståndshavare som bryter mot taxameterkravet i 13 § 7 mom. Det finns inga undantag från taxameterkravet, utan det gäller alla fordon som används som taxibilar, även företags- och representationsfordon som enligt 155 § 2 mom. i vägtrafiklagen får utföra företags- eller representationskörningar utan taxilykta samt ersättande fordon enligt 17 § 4 mom. i lagen om transportservice. Även dessa fordon ska i fortsättningen vara utrustade med taxameter.
Det nuvarande 7 mom. blir 8 mom. och det nuvarande 8 mom. blir 9 mom., men deras innehåll förblir helt oförändrat.
99 §.Registreringsskyltar och registreringstecken. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det föreskrivs att fordon som används i taxitrafik överlämnas separata registreringsskyltar som skiljer sig från vanliga registreringsskyltar. Det föreslås att hela paragrafen utfärdas på nytt, eftersom dess nuvarande 2 och 3 mom. blir 3 och 4 mom., men innehållet förblir oförändrat. Inga ändringar föreslås i 1 mom.
Enligt det nya 2 mom. ska fordon som används i taxitrafik överlämnas registreringsskyltar som skiljer sig från andra registreringsskyltar. En förutsättning för överlämnande av skyltar är att fordonet har registrerats i enlighet med kraven och fogats till trafiktillståndet på det sätt som förutsätts i 17 § 1 och 2 mom. i lagen om transportservice i enlighet med denna proposition. I enlighet med 17 § 1 mom. i lagen om transportservice ska fordonet registreras som tillståndspliktigt, och hänvisningen till 17 § 2 mom. i lagen om transportservice hänför sig till den ändring som föreslås i lagförslag 1 enligt vilken tillståndshavaren i fortsättningen är skyldig att registrera fordonet i sin uteslutande besittning och foga de fordon som den använder till det gällande trafiktillståndet, dvs. det tillstånd med stöd av vilket taxitrafik bedrivs med fordonet. På så sätt kan det säkerställas att taxiskyltar kan överlämnas endast för fordon som är kopplade till ett gällande taxitrafiktillstånd. Om taxitrafiktillståndet inte längre är i kraft kan fordonet inte vara kopplat till tillståndet i registret, varvid taxiskyltar inte heller kan överlämnas. Taxiskyltar kan överlämnas endast för fordon för vilka de ovannämnda förutsättningarna uppfylls.
Registreringsskyltarna överlämnas på samma sätt som vanliga registreringsskyltar vid verksamhetsstället för Transport- och kommunikationsverkets avtalsregistrerare, dvs. i praktiken vid det besiktningsställe som utför registreringarna. Transport- och kommunikationsverket ordnar i enlighet med 25 kap. i lagen om transportservice också överlämnandet av registreringsskyltarna. Avtalsregistreraren behöver inte pröva om förutsättningarna för överlämnande av taxiskyltar uppfylls, eftersom detta kontrolleras med hjälp av automatisk databehandling i verkets system. Fordonet får inte heller vara belagt med användnings- eller körförbud av någon orsak, såsom obetald skatt eller obesiktigat fordon.
Beställning av nya taxiskyltar förutsätter ett besök på ett besiktningsställe som utför registreringar, och skyltarna ska avhämtas från samma verksamhetsställe där beställningen har gjorts. När skyltarna överlämnas till sökanden ska denne samtidigt återlämna de gamla skyltarna till besiktningsstället. Ett fordon kan ha och använda endast en uppsättning registreringsskyltar åt gången. Fordon som används som taxi ska således i fortsättningen endast ha separata taxiskyltar hela tiden. Tillståndshavaren kan alltså inte samtidigt ha både vanliga skyltar och taxiskyltar som den byter beroende på om fordonet används som taxi eller inte, eftersom fordonet kan ha endast en uppsättning registreringsskyltar åt gången. Således kan ett fordon som används som taxi alltid identifieras som en taxibil, även när det används för annat än taxitransporter. Utöver taxiskyltar ska även taxilyktor fortfarande användas i enlighet med bestämmelserna i vägtrafiklagen när fordonet är i taxitrafik. En taxibil som är i taxitrafik känns i fortsättningen igen på att den har både taxilykta och taxiskyltar. När taxitrafiktillståndet upphör att gälla ska innehavaren av tillståndet returnera taxiskyltarna till besiktningsstället och beställa nya vanliga skyltar till sitt fordon.
Det nya kravet om överlämnande av taxiskyltar hindrar inte heller i fortsättningen användningen av s.k. reservtaxibilar enligt 17 § 4 mom. i lagen om transportservice, eftersom de i enlighet med lagförslag 1 inte ska omfattas av kraven i lagens 17 § 2 mom., varvid taxiskyltar inte heller kan överlämnas för dem. Som s.k. reservtaxibil enligt 17 § 4 mom. får även i fortsättningen endast användas ersättande fordon som används på grund av att det fordon som används för transporterna tillfälligt är ur funktion under en kort tid, vilka har vanliga registreringsskyltar.
Dessutom föreslås det att paragrafens nuvarande 2 och 3 mom. i fortsättningen ska vara 3 och 4 mom., men deras innehåll förblir helt oförändrat.
101 §.Användning av registreringsskyltar Till paragrafen fogas ett nytt 3 och 4 mom. och det nuvarande 3 mom. flyttas som sådant till 5 mom. Paragrafens 1 och 2 mom. ändras inte. Det föreslås att hela paragrafen utfärdas på nytt.
I det nya 3 mom. anges en skyldighet att använda taxiskyltar enligt lagens 99 § 2 mom. om fordonet används som taxi, dvs. i taxitrafik enligt 4 § i lagen om transportservice. Skyldigheten innebär att alla fordon som används som taxi i fortsättningen ska ha separata taxiskyltar.
Dessutom införs det i paragrafens 3 mom. ett undantag från kravet på taxiskyltar när fordonet används för företags- och representationskörningar. Undantaget har samma innehåll som undantaget i fråga om användning av taxilykta i vägtrafiklagens 155 § 2 mom. I och med detta undantag får separata förhandsbeställda företags- och representationskörningar där avvikelse från skyldigheten att använda taxiskyltar har överenskommits genom avtal utföras utan taxiskyltar. Ett ytterligare krav är att avtalet eller en kopia av det ska medföras i fordonet och på begäran visas upp för tillsynsmyndigheten. Med tillsynsmyndigheter avses de myndigheter som nämns i 178 och 180 § i lagen om transportservice. Föraren kan också visa upp avtalet för tillsynsmyndigheten i form av en elektronisk kopia, t.ex. på en skärm på en mobil enhet.
Sådana körningar ska alltid avtalas om på förhand och anges särskilt i avtalet, om taxiskyltar inte används för dem. Det finns alltså inget hinder för att taxiskyltar används även vid företags- och representationskörningar. En normal taxiresa uppfyller inte kravet på företags- eller representationskörning, utan det ska de facto vara fråga om antingen företags- eller representationskörning. Vid företagskörningar är det ofta fråga om t.ex. beställningskörningar som ordnas för företagets ledning eller gäster, separata beställningstransportavtal som ingåtts av en offentlig aktör eller en representationskörning med en särskild premium- eller lyxbil. Om det inte har avtalats om undantag ska taxiskyltar användas vid körningarna. Ansvaret för att påvisa att det är fråga om en företags- eller representationskörning enligt momentet vilar på fordonets förare. Eftersom avtalet också kan medföras i form av en elektronisk kopia är sannolikheten för att avtalet saknas liten.
Till skillnad från en taxilykta som enkelt kan tas bort för den här typen av körningar kan man inte ta bort taxiskyltar endast för vissa körningar. Ett fordon som endast används för avtalskörningar utan taxiskyltar i enlighet med momentet kan därmed i praktiken inte användas för andra taxiresor, såsom vanliga konsumentkörningar, eftersom det i fortsättningen krävs taxiskylt för dessa.
I 194 § 1 mom. 4 punkten i fordonslagen föreskrivs det om påföljder för den som bryter mot kravet enligt 99–101 § om användning, fastsättning eller skötsel av registreringstecken eller registreringsskyltar. Brott mot skyldigheten enligt det nya 3 mom. är en fordonsförseelse enligt den nämnda punkten för vilken det ska dömas ut böter. Att köra taxi utan taxiskyltar är i fortsättningen en fordonsförseelse utan att gällande 194 § i fordonslagen behöver ändras.
I det nya 4 mom. föreskrivs om användningsförbud om fordonet är försett med taxiskyltar men förutsättningarna i 17 § 1 och 2 mom. i lagen om transportservice inte längre är uppfyllda. Användningsförbudet behövs för att möjliggöra en effektiv övervakning av användningen av taxiskyltar och förebygga oegentligheter. Det är fullt möjligt att förutsättningarna för överlämnande av taxiskyltar inte längre är uppfyllda även om de var det när skyltarna överlämnades. Exempelvis kan rätten att bedriva taxitrafik ha upphört, det kan ha skett ändringar i uppgifterna om fordonets ägare eller innehavare eller i uppgifterna om användningen eller så har fordonet inte fogats till rätt trafiktillstånd. Fordonets registeruppgifter kan ändras eftersom ändringsregistreringar bygger på anmälningspliktiga uppgifter som fordonets ägare eller innehavare kan lämna. Dessutom kan innehavaren av ett trafiktillstånd uppdatera de fordon som fogats till trafiktillståndet.
Den nya bestämmelsen om användningsförbud säkerställer att uppgifterna om fordon som används i taxitrafik hålls uppdaterade och att man i trafikövervakningen kan ingripa effektivt vid missbruk. Användningsförbudet uppmuntrar också till att återlämna taxiskyltarna och byta ut dem mot vanliga registreringsskyltar när användningen av fordonet i taxitrafik upphör. Användningsförbudet är fordonsspecifikt och inte bundet till användaren. Då medför t.ex. ett ägarbyte att fordonet beläggs med användningsförbud, om inte den nya ägaren fortsätter använda fordonet i taxitrafik. Den nya ägaren ska då säkerställa att förutsättningarna för användning av taxiskyltar är uppfyllda eller så ska den som säljer fordonet byta ut taxiskyltarna mot vanliga registreringsskyltar före försäljningen för att undvika användningsförbud. Bestämmelserna om användningsförbud främjar effektivt att onödiga taxiskyltar inte blir kvar i trafiken och att skyltarna återlämnas. Med tanke på det förtroende som taxiskyltar inger hos konsumenterna är det särskilt viktigt att man inte lämnar utrymme för missbruk av taxiskyltar. Användningsförbudet möjliggör också en effektiv övervakning av användningen av taxiskyltar. Inom trafikövervakningen måste man kunna kontrollera att förutsättningarna för taxiskyltar är uppfyllda och verifiera förbjuden användning av fordon med taxiskyltar i trafiken, om förutsättningarna inte längre är uppfyllda. Om ett fordon som meddelats användningsförbud enligt detta moment påträffas i trafiken, kan en påföljd påföras för fordonsförseelse enligt 194 § 1 mom. 4 punkten i den gällande fordonslagen.
De föreslagna 3 och 4 mom. ska inte tillämpas på sådana fordon som avses i 17 § 4 mom. i lagen om transportservice (s.k. reservtaxibilar), eftersom dessa ersättande fordon såsom beskrivits ovan inte kan få taxiskyltar enligt det föreslagna nya 99 § 2 mom.
153 a §. Kontroll av förutsättningarna för taxiskyltar vid besiktning. I den nya paragrafen föreskrivs det om kontroll av förutsättningarna för taxiskyltar vid besiktning och om avbrytande av besiktning. Paragrafen preciserar innehållet i den periodiska besiktningen enligt 152 § i fordonslagen i fråga om kontroll av taxiskyltar. Fordon som används i tillståndspliktig taxitrafik ska enligt 149 § 1 mom. i fordonslagen genomgå periodisk besiktning med ett års mellanrum. Vid periodisk besiktning ska det i fortsättningen med stöd av det nya 153 a § 1 mom. kontrolleras att förutsättningarna för taxiskyltar är uppfyllda och att fordonet inte har belagts med användningsförbud, om det fordon som besiktas har taxiskyltar. En liknande bestämmelse finns också i lagens 153 §, där det föreskrivs om kontroll av betalningen av vissa skatter och avgifter vid besiktning.
I 2 mom. preciseras att besiktningsförrättaren vid utförande av besiktning är skyldig att kontrollera att det inte i registret finns anteckning om användningsförbud för det fordon som besiktas.
Transport- och kommunikationsverket utfärdar i enlighet med fordonslagens 152 § 2 mom. bestämmelser om kontrollobjekt och kontrollmetoder vid besiktningen genom en föreskrift. Besiktningsförrättaren får de uppgifter som behövs för kontrollen av Transport- och kommunikationsverket och är skyldig att kontrollera att ett fordon med taxiskylt inte har belagts med användningsförbud. På motsvarande sätt bör kontrollen göras även i fråga om andra besiktningsslag, om fordonet har taxiskyltar, med undantag för registreringsbesiktningar. Kravet är inte tillämpligt på registreringsbesiktningar, eftersom ett fordon i regel inte kan ha taxiskyltar förrän efter registreringsbesiktningen och den första registreringen. Besiktningen får inte slutföras, om fordonet är belagt med användningsförbud på grund av att förutsättningarna för användning av taxiskylten inte är uppfyllda. Förutsättningarna för taxiskyltar måste återställas eller fordonet måste förses med vanliga registreringsskyltar för att användningsförbudet ska upphöra och för att besiktningen ska kunna slutföras.
195 §.Avgift för trafikförseelse. Det föreslås att ett nytt moment fogas till paragrafen, där det föreskrivs att tillståndshavaren kan påföras en avgift för trafikförseelse för brott mot taxameterkravet i det föreslagna 13 § 7 mom. Det nya momentet ersätter det nuvarande 7 mom., och i och med ändringen blir det nuvarande 7 mom. 8 mom. Samtidigt ändras dess ordalydelse.
I enlighet med förslaget kan tillståndshavaren påföras en avgift för trafikförseelse på 3 000 euro, om denne uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att iaktta taxameterkravet enligt lagens 13 § 7 mom. I enlighet med förslaget i 13 § 7 mom. i propositionen ska fordon som används i taxitrafik ha en taxameter som uppfyller kraven i lagen om mätinstrument. Påförande av avgift för trafikförseelse är en nödvändig åtgärd för att säkerställa att skyldigheten att använda taxameter iakttas. I praktiken gäller sanktionerna situationer där ett fordon som används som taxi inte har en taxameter som uppfyller kraven i lagen om mätinstrument.
Kostnaden för en taxameter för tillståndshavaren är cirka 2 000 euro, och därför fastställs avgiften för trafikförseelse till 3 000 euro, så att tillståndshavaren inte kan dra ekonomisk nytta av att inte ha köpt en taxameter. Storleken på avgiften för trafikförseelse har därmed ställts i relation till taxameterns anskaffningspris. Tillståndshavaren ansvarar för anskaffningen av taxametern, och därför ska också avgiften för trafikförseelse påföras tillståndshavaren.
Hänvisningen i 8 mom. till vägtrafiklagen och till lagen om verkställighet av böter ändras så att den motsvarar den föreslagna hänvisningen i 268 b § i lagförslag 1. Ändringen är lagteknisk och ändrar inte nuläget.