1.1  Bakgrund

Regeringsprogrammet Permanent adress till regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering, Ett starkt och engagerat Finland, 2023, i Statsrådets publikationsarkiv är https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-383-763-8 för statsminister Petteri Orpos regering innehåller flera skrivningar om informationsutbytet mellan myndigheterna och om att göra det smidigare i syfte att effektivisera brottsbekämpningen och förebyggandet av brott. Skrivningarna gäller flera ministeriers förvaltningsområden och anknyter t.ex. till bekämpning av organiserad brottslighet, gängkriminalitet och terrorism, förebyggande av människohandel och arbetsrelaterat utnyttjande samt förbättrande av den nationella säkerheten. 

Med de ändringar som avser Brottspåföljdsmyndigheten genomförs skrivningen (s. 202) i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering om lagstiftningsändringar som behövs för att det ska vara möjligt att mellan olika myndigheter utbyta information om personer med koppling till allvarlig och organiserad brottslighet och om andra personer som kan ha en inverkan på säkerheten i fängelserna.  

Med de ändringar som föreslås i utsökningsbalken, lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter samt lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen genomförs de skrivningar i regeringsprogrammet (s. 216) som gäller mer effektiv bekämpning av arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel genom att förbättra informationsutbytet mellan myndigheterna och göra det möjligt att lämna ut uppgifter på eget initiativ. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid justitieministeriet i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet, finansministeriet, Skatteförvaltningen, Brottspåföljdsmyndigheten, Utsökningsverket och regionförvaltningsverkens ansvarsområden för arbetarskyddet. Vid beredningen fördes dessutom diskussioner med inrikesministeriet, Polisstyrelsen och centralkriminalpolisen om de förslag som hänför sig till bekämpningen av organiserad brottslighet. 

Dessutom behandlades målen med den föreslagna ändringen i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbetet av delegationen för beredning av arbetarskyddsbestämmelser den 12 juni 2025 respektive den 17 september 2025. 

Vid beredningen av propositionen anlitades även den samordningsgrupp som justitieministeriet hade tillsatt för att göra bestämmelserna om informationsutbyte i anslutning till förebyggande och bekämpning av brott smidigare (OM068:00/2024). 

Den 8 juni 2023 färdigställdes inom Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) ett forskningsprojekt om problem, tolkningspraxis och behov av att utveckla lagstiftningen i samband med utbyte av säkerhets- och brottsbekämpningsrelaterad information på eget initiativ mellan myndigheterna (Virvotieto) Utlämnande av uppgifter på eget initiativ för att bekämpa brott, Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2023:39, permanent adress i Statsrådets publikationsarkiv https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-383-216-9. Projektet såg bl.a. över nuläget i lagstiftningen om informationsutbyte i fråga om förbättrande av säkerheten i fängelser och förebyggande av ekonomisk brottslighet. 

Utkastet till regeringsproposition var på remiss mellan den 1 september och 13 oktober 2025 i utlåtandetjänsten. Yttranden begärdes av följande instanser: riksdagens justitieombudsman, Finlands näringsliv EK, Regionförvaltningsverket i Södra Finland, Ingenjörsförbundet rf, Regionförvaltningsverket i Östra Finland, centralkriminalpolisen, Kyrkans arbetsmarknadsverk Kya, Arbetsmarknadsorganisationen för högutbildade Akava, Kommun- och välfärdsarbetsgivarna KT, Regionförvaltningsverket i Lappland, Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland, Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland, Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto MTK ry, Regionförvaltningsverket i Norra Finland, Polisstyrelsen, Brottspåföljdsmyndigheten, inrikesministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC, Företagarna i Finland rf, Åklagarverket, Tekniska Handelsförbundet rf, Industrifacket rf, dataombudsmannens byrå, Tjänstemannacentralorganisationen FTFC, arbets- och näringsministeriet, Utsökningsverket, Statens arbetsmarknadsverk SAMV, justitiekanslern i statsrådet, finansministeriet och Skatteförvaltningen. Dessutom har det varit möjligt för vem som helst att lämna kommentarer i utlåtandetjänsten.  

Ett sammandrag av utlåtandena har sammanställts. 

Beredningsunderlaget till regeringspropositionen finns tillgängligt i statsrådets projektportal med identifieringskoden OM063:00/2023. 

2.1  Informationsutbyte mellan myndigheterna för bekämpning och förebyggande av brott

Bestämmelser om informationsutbyte mellan myndigheterna finns i både allmänna lagar och i myndighetsspecifik lagstiftning. Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), nedan offentlighetslagen, är en allmän lag som reglerar bl.a. offentligheten och sekretessen i myndigheternas handlingar. I lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019), nedan informationshanteringslagen, föreskrivs om myndigheternas informationshantering och informationsutbyte med hjälp av tekniska gränssnitt. Informationsutbytet mellan myndigheterna som rör andra än offentligt tillgängliga uppgifter grundar sig ändå till centrala delar på speciallagstiftningen om respektive myndighet och dess verksamhet eller behandling av personuppgifter. I speciallagstiftningen kan det t.ex. föreskrivas om en viss myndighets rätt att trots sekretessbestämmelser på begäran få uppgifter av en annan myndighet. I dagsläget har man genom lag också kunnat föreskriva om en viss myndighets rätt att, antingen samtidigt med en annan myndighets i en annan lag föreskrivna rätt att på begäran eller självständigt, lämna ut uppgifter på en annan myndighets begäran. Myndigheternas utlämnande av uppgifter på eget initiativ handlar däremot om att det i lag uttryckligen föreskrivs om myndighetens rätt eller skyldighet att trots sekretessbestämmelserna ge, meddela eller lämna ut uppgifter till en annan myndighet utan att den som tar emot uppgifterna har begärt dem separat.  

I yttrandena om lägesrapporten från samordningsgruppen för totalreformen av dataskyddslagstiftningen lyftes det upp oklarheter och utmaningar som hänförde sig till speciallagstiftningen om myndigheterna och som hade konstateras antingen förhindra eller försvåra informationsutbytet mellan dem. Enligt remissvaren orsakas utmaningarna både av otydlig reglering och av olika tolkningspraxis. Lägesrapport från samordningsgruppen för totalreformen av dataskyddslagstiftningen – Sammandrag av utlåtandena. Justitieministeriets publikationer 2024:38. Tillgänglig på: sid. 19http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-400-178-6 

Utmaningarna i informationsutbytet mellan myndigheterna, i synnerhet för bekämpning av människohandel och arbetsrelaterat utnyttjande, har dessutom utretts i följande utredningar: Projektet för att skapa verksamhetsmodeller för polisen som stöd för systematisk ledning av flera myndigheters verksamhet Moniviranomaistoiminnan suunnitelmallista johtamista tukevien toimintamallien luominen poliisille, hanke 2021–2022. Projektmaterialet finns på https://polamk.fi/moniviranomaistoiminnan-suunnitelmallista-johtamista-tukevien-toimintamallien-luominen-poliisille, Utredning av metoder för bekämpning av utnyttjande av utländsk arbetskraft i olika länder Utredning av metoder för bekämpning av utnyttjande av utländsk arbetskraft i olika länder. Arbets- och näringsministeriets publikationer 2021:55. Permanent adress i Statsrådets publikationsarkiv https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/163536, samt Förebyggande av utnyttjande av utländsk arbetskraft: Stödbehov och informationsluckor i myndighetsarbete Förebyggande av utnyttjande av utländsk arbetskraft: Stödbehov och informationsluckor i myndighetsarbete. Arbets- och näringsministeriets publikationer 2022:2. Publikationens permanenta adress i Statsrådets publikationsarkiv: https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/163728.  

I utredningarna ansågs bestämmelserna om informationsutbytet vara otydliga och ge rum för olika tolkningar och därigenom utgöra hinder för ett effektivt samarbete mellan olika myndigheter. Det har förekommit svårigheter med tolkningen av i synnerhet om och under vilka förutsättningar det är möjligt att lämna ut uppgifter på eget initiativ till en annan myndighet för dess skötsel av sin lagstadgade uppgift. 

2.2  Informationsutbyte mellan myndigheterna för förbättrande av säkerheten i fängelserna

Den organiserade brottslighetens effekter på upprätthållandet av säkerheten i fängelser 

Brottspåföljdsmyndigheten lät 2021 göra en utredning Selvitys Rikosseuraamuslaitoksen kyvystä vastata järjestäytyneen rikollisuuden aiheuttamiin haasteisiin. Rikosseuraamuslaitoksen monisteita 3/2021. Tillgänglig på: https://rikosseuraamus.fi/material/collections/20210510163527/7QCW6DgVd/2021-03_Selvitys_Risen_kyvysta_vastata_jarjestaytyneen_rikollisuuden_aiheuttamiin_haasteisiin_web.pdf om den organiserade brottslighetens verksamhet i fängelserna. I fängelseförhållanden försöker den organiserade brottsligheten på många sätt påverka fångarnas och personalens beteende samt organiseringen av fängelsefunktionerna. Den organiserade brottslighetens primära mål är att få ekonomisk vinning eller andra förmåner genom att utnyttja sin maktposition, som bygger på hot om våld. Utifrån personalens iakttagelser konstateras det i utredningen att en organiserad kriminell sammanslutnings vanliga handlingssätt i fängelseförhållanden är att utöva påtryckningar, tvång och utpressning mot övriga fångar. Ledarna i de kriminella sammanslutningarna försöker också att inifrån fängelset styra kriminell verksamhet utanför fängelserna. 

De centrala myndigheterna i informationsutbytet mellan myndigheterna för att upprätthålla säkerheten i fängelserna är i synnerhet Brottspåföljdsmyndigheten och polisen. 

För närvarande pågår ett lagstiftningsprojekt om informationsutbyte som gäller polisen (SM046:00/2023), där uppdraget är att bedöma behoven av att ändra bestämmelserna om nationellt informationsutbyte i 4 och 7 kap. i polislagen och 3 och 4 kap. i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet i förhållande till den gällande allmänna lagstiftningen och kraven i polisens nuvarande verksamhetsmiljö och att utifrån bedömningen bereda förslag till behövliga lagstiftningsändringar. Regeringens proposition RP 182/2025 rd lämnades till riksdagen den 4 december 2025. 

Åtgärder som rör informationsutbytet och samarbetet mellan myndigheterna finns också i Statsrådets principbeslut om strategin och åtgärdsprogrammet för bekämpning av organiserad brottslighet 2025–2030 Statsrådets principbeslut om strategin och åtgärdsprogrammet för bekämpning av organiserad brottslighet 2025–2030. Permanent adress i Statsrådets publikationsarkiv: http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-400-069-7. Strategin innehåller bl.a. följande åtgärder: [E]ffektivering av den administrativa bekämpningen av organiserad brottslighet och informationsutbyte i anslutning till den genom lagstiftning, [S]kapa en gemensam lägesbild och medvetenhet samt utnyttja analyserad information mellan olika aktörer samt [R]isken för korruption som riktas mot myndigheter avvärjs. 

Dessutom pågår det vid inrikesministeriet ett lagstiftningsprojekt om bekämpning av organiserad brottslighet (SM008:00/2025) med målet att skydda samhället och individerna mot allvarlig och organiserad brottslighet genom att effektivisera informationsutbytet om organiserad brottslighet och den administrativa bekämpningen av organiserad brottslighet. Med administrativ bekämpning av organiserad brottslighet avses metoder för att försvaga den organiserade brottslighetens verksamhetsförutsättningar i t.ex. olika tillståndsprocesser eller offentlig upphandling. 

Vid justitieministeriet pågår också lagstiftningsprojekt om säkerhet och bekämpning av organiserad brottslighet i fängelser i syfte att se över fängelselagen och häktningslagen. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av fängelselagen och häktningslagen samt 9 § i lagen om försvarstillstånd RP 53/2025 rd lämnades till riksdagen den 22 maj 2025 (OM039:00/2021). För närvarande pågår fas 2 i översynen av fängelselagen och häktningslagen (OM085:00/2024). 

Bestämmelser om informationsutbyte avseende Brottspåföljdsmyndigheten 

I lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten (1301/2021), som trädde i kraft 2022, föreskrivs det om behandlingen av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten samt om dess rätt att få uppgifter och lämna ut uppgifter till andra myndigheter. Revideringen av bestämmelserna var kopplad till att det infördes ett nytt informationssystem vid Brottspåföljdsmyndigheten. Den gällande lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten är relativt ny lagstiftning och vid beredningen försökte man beakta förnyandet av Brottspåföljdsmyndighetens informationssystem och arbetsrutiner. Den reviderade lagen har varit i kraft endast en kort tid, men inga betydande brister i eller behov av korrigeringar av de bestämmelser som gäller myndigheternas informationsutbyte har observerats under denna tid. Det har också föreskrivits heltäckande om utlämnande av uppgifter på eget initiativ och Brottspåföljdsmyndigheten kan t.ex. på eget initiativ lämna ut nödvändiga uppgifter till polisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet, försvarsmakten, åklagare, domstolar, Rättsregistercentralen och andra behöriga myndigheter som avses i dataskyddslagen avseende brottmål (19 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten). Dessutom kan Brottspåföljdsmyndigheten lämna ut uppgifter på eget initiativ till t.ex. Migrationsverket och utsökningsmyndigheten (21 § och 23 §). 

Konstaterade brister och utmaningar i regleringen 

Det har identifierats behov av smidigare informationsutbyte mellan Brottspåföljdsmyndigheten och polisen i fråga om uppgifter om personer som har kopplingar till allvarlig och organiserad brottslighet samt ungdoms- och gängbrottslighet för att upprätthålla fängelsesäkerheten. Brottspåföljdsmyndighetens utlämnande av uppgifter på eget initiativ till polisen (19 §) är begränsad till att gälla uppgifter som är nödvändiga för den andra myndigheten. Att bedöma vilka uppgifter som i enskilda fall är nödvändiga för polisen, t.ex. i fråga om en person med kopplingar till organiserad brottslighet, kan enligt Brottspåföljdsmyndighetens iakttagelser antingen förhindra eller onödigt fördröja utlämnandet av uppgifterna i vissa situationer. T.ex. i myndighetsintervjuerna i statens forsknings- och utvecklingsverksamhets utredning Utlämnande av uppgifter på eget initiativ för att bekämpa brott, Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2023:39, permanent adress i Statsrådets publikationsarkiv . https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-383-216-9 konstaterade de intervjuade vid Brottspåföljdsmyndigheten följande: bedömningen av ”nödvändighet” i samband med utlämnande av uppgifter på eget initiativ har varit en svår fråga som har diskuterats ingående. Nödvändighet har betraktats som att en viss uppgift är nödvändig om ett tydligt angivet tjänsteuppdrag inte kan utföras utan denna uppgift. Nödvändighet är alltid beroende av ett visst sammanhang; t.ex. uppgifter som är nödvändiga med tanke på fängelsesäkerheten är inte alltid nödvändiga också för polisen, men samtidigt kan uppgifter som rör fängelsesäkerheten vara relevanta för att bedöma säkerhetsriskerna efter att en fånge har frigivits. 

En myndighet som lämnar ut uppgifter på eget initiativ måste bedöma förutsättningarna för utlämnandet också med hänsyn till den mottagande myndigheten och dess lagstadgade arbetsuppgift. I enlighet med principen om fristående myndigheter som etablerats i offentlighetslagen ansvarar varje myndighet för sina egna uppgifter och utlämnande av dem under lagstadgade förutsättningar. 

Utmaningarna i informationsutbytet kan anknyta antingen till lagstiftningen och olika myndigheters olika tolkningar av den eller t.ex. myndigheternas olika interna rutiner. Den ovan beskrivna utmaningen med att bedöma uppgifternas nödvändighet med tanke på polisens uppgifter kan vara en följd av att det inte i den gällande lagen har föreskrivits mer exakt om uppgifter som ska lämnas ut, utan Brottspåföljdsmyndigheten ska själv avgöra huruvida alla de uppgifter som den lämnar ut är nödvändiga för den mottagande myndigheten . 

Utmaningarna i informationsutbytet har också bedömts i Åtgärdsprogrammet för förebyggande och bekämpning av ungdoms- och gängbrottslighet Åtgärdsprogrammet för förebyggande och bekämpning av ungdoms- och gängbrottslighet för åren 2024–2027. Justitieministeriets publikationer. Betänkanden och utlåtanden 2024:13, tillgänglig på: http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-400-847-1 för åren 2024–2027. I underåtgärd 5.4.1 Förbättrat informationsutbyte för främjande av fängelsesäkerheten till åtgärd 5.4 Myndighetssamarbetet och informationsutbytet mellan myndigheterna förbättras bedöms följande utmaningar i informationsutbytet: [D]et finns emellertid t.ex. inte information om huruvida en fånge hör till ett gatugäng eller om besökarnas kriminella kopplingar genast när fången tagits in i fängelset. Då kan fängelset inte vidta behövliga begränsningsåtgärder. För Brottspåföljdsmyndigheten är det nödvändigt att genast i början av klientskapet eller fängelsetiden veta vilka som hör till gatugäng. Informationen behövs för att placera fångarna och hålla dem isär. Hotet om våld från gatugängsmedlemmar i fängelser har ökat avsevärt. Fängelserna får inte i förväg information från andra myndigheter om personer som är involverade i allvarlig och organiserad brottslighet förrän de är fängelsefångar. Bestämmelser om rätten att få uppgifter om en fånge när fängelsetiden inleds finns för närvarande i 16 § i lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten. Enligt den har Brottspåföljdsmyndigheten rätt att av polisen få uppgifter som gäller dömda, för placering av personer som dömts till ovillkorligt fängelsestraff, häktade och fångar, för internationell överflyttning av verkställigheten, för förhindrande av kriminalitet under häktningstiden eller fängelsetiden. Trots detta kan, förutom lagstiftningen, också t.ex. olika myndigheters interna processer eller avsaknaden av gemensamma handlingsmodeller och definitioner i praktiken försvåra utbytet av information. 

Vad gäller tillhörigheten till gatugäng trädde den 1 juli 2025 också en ändring av strafflagen (38/1889) (Lagen om ändring av 6 och 17 kap. i strafflagen (178/2025)) i kraft där det föreskrivs om straffskärpningsgrunder för brott som begås som ett led i en kriminell grupperings verksamhet.  

I den gällande lagen föreskrivs det inte heller om Brottspåföljdsmyndighetens möjlighet att utreda hur lämpliga som arbetsgivare de arbetsplatser där fångar placerats för civilarbete eller övervakad frihet på prov är. Brottspåföljdsmyndighetens uppgift är såväl att förebygga brott under fängelsetiden som att garantera en trygg och lagenlig verkställighet av fängelsestraff och samhällspåföljder. Myndigheten har också som mål att förebygga dömdas risk för återfall i kriminalitet. När det gäller arbetsplatser och andra verksamhetsplatser bör man på ett tillräckligt sätt kunna försäkra sig om att de inte har kopplingar till t.ex. allvarlig och organiserad brottslighet eller grå ekonomi. Fångars ställning på arbetsmarknaden kan också innebära en förhöjd risk för att bli utnyttjad. Enheten för utredning av grå ekonomi har gjort en utredning om organiserad brottslighet i företagsvärlden Järjestäytynyt rikollisuus suomalaisessa yrityskentässä. Verohallinto, Harmaan talouden selvitysyksikkö, 10.12.2024, tillgänglig på https://www.vero.fi/globalassets/harmaa-talous-ja-talousrikollisuus/selvitykset/2024_14-j%C3%A4rjest%C3%A4ytynyt-rikollisuus-suomalaisessa-yrityskent%C3%A4ss%C3%A4.pdf. I utredningen användes uppgifter som samlats in av centralkriminalpolisen om personer med kopplingar till organiserad brottslighet. Enligt utredningen fanns det 2022 sammanlagt 2 407 företag med kopplingar till organiserad brottslighet. Av dem var de flesta aktiebolag. Företag med kopplingar till organiserad brottslighet förekom särskilt inom bygg- och fastighetsbranschen och bilbranschen, som samtidigt också är de traditionella problematiska branscherna inom grå ekonomi där det också förekommer mycket svart arbete. Det konstaterades också att företag med kopplingar till organiserad brottslighet hade mer brister i fråga om deklarationer och mer skatteskulder än jämförelseföretagen. Dessutom uppskattades det i utredningen att det i Finland verkar cirka 1 600 företag med kopplingar till organiserad brottslighet som inte har identifierats med hjälp av uppgifter från centralkriminalpolisen. Utifrån fynden i utredningen har finländsk organiserad brottslighet ett klart fotfäste i det finländska näringslivet. 

2.3  Informationsutbyte mellan myndigheter för effektivisering av bekämpning av människohandel och arbetsrelaterat utnyttjande

Informationsutbyte och sektorsövergripande samarbete  

Utnyttjande och människohandel är dold kriminalitet och brottsoffren är själva inte alltid aktiva med att anmäla brott. Då har myndigheterna en viktig roll också för att upptäcka brottslighet. I många myndighetsuppgifter kan man lägga märke till omständigheter som tyder på utnyttjande eller få sådan information som kan vara till nytta för en annan myndighet i dess tillsynsuppgift eller andra lagstiftade uppgifter. Uppgifterna kan utnyttjas bl.a. för att förebygga utnyttjande i olika tillståndsmyndigheters tillståndsförfaranden, för att trygga offrens rättigheter samt för att utreda brottmål och den vägen utkräva straffansvar, t.ex. genom välplanerad, riktad tillsyn i rätt tid. Det kan handla om uppgifter som är av betydelse för att uppnå eller trygga de nämnda målen, men som ändå inte når den myndighet som skulle behöva dem i sin uppgift. En myndighet som behöver uppgifter för skötseln av sina arbetsuppgifter vet nödvändigtvis inte heller om att en annan myndighet innehar sådana observationsbaserade uppgifter, och kan därför inte heller begära uppgifterna, trots att det i lagstiftningen föreskrivs om behövliga rättigheter att få uppgifter. När det gäller bekämpning av utnyttjande och människohandel är det därför av vikt att myndigheterna vid behov kan lämna ut uppgifter också på eget initiativ. För närvarande tillåter lagstiftningen informationsutbyte på eget initiativ mellan endast ett fåtal myndigheter. 

I Polisyrkeshögskolans rapport Kimmo M. Kuukasjärvi, Saana Rikkilä & Terhi Kankaanranta, ”Matalat kynnykset on helpointa ylittää” Työperäisen hyväksikäytön ja ihmiskaupan torjunta moniviranomaistoiminnassa. Poliisiammattikorkeakoulun raportteja 142, Poliisiammattikorkeakoulu, Tampere, 2022. Tillgänglig på: https://www.theseus.fi/bitstream/handle/10024/754541/POLAMK_Raportteja_142_verkkojulkaisu.pdf?sequence=1&isAllowed=y granskas samarbetet mellan flera myndigheter och nuläget i fråga om informationsutbytet. I arbetet med att förebygga människohandel och utnyttjande deltar flera myndigheter. Av de centrala myndigheterna kan nämnas polisen, arbetarskyddsmyndigheterna, Gränsbevakningsväsendet, Skatteförvaltningen och Migrationsverket. Också andra myndigheter kan göra viktiga iakttagelser och samla in uppgifter i samband med att de sköter sina egna arbetsuppgifter. Dessa uppgifter kan användas i sektorsövergripande verksamhet. För närvarande samlas det in och analyseras uppgifter från olika system, t.ex. Skatteförvaltningens inkomstregister, på grundval av tips samt så att information utbyts mellan olika myndigheter. Polisinrättningar och intressentgrupper kan lämna uppgifter om människohandel till centralkriminalpolisen som tillhandahåller en tjänst för att analysera uppgifterna. 

Den omvärld myndigheterna verkar i har förändrats även när det gäller att bekämpa arbetsrelaterat utnyttjande. Det kan t.ex. vara svårt att identifiera nya sätt att arbeta liksom eventuellt relaterat utnyttjande. Det är t.ex. inte alltid enkelt att identifiera vem som är arbetstagarnas verkliga arbetsgivare. Också innehållet i arbetsvillkoren, dvs. huruvida arbetstagarna har ett anställningsförhållande eller är företagare, kan vara oklart. Vid myndigheterna kan man i allt tilltagande omfattning iaktta hur affärsverksamhetens lagliga strukturer och rutiner används för att dölja utnyttjande. Iakttagelserna kan gälla även t.ex. missbruk av ett tillståndssystem, varvid myndigheten bör kunna anmäla en sådan iakttagelse även till den myndighet som beviljar tillstånden. 

Konstaterade brister och utmaningar i regleringen 

Utifrån de uppgifter som samlades in hos olika myndigheter nämns i Polisyrkeshögskolans rapport iakttagelser kring informationsutbytet och hur det kan förbättras i samarbetet mellan flera myndigheter t.ex.: om vikten av att få tips, om att andra myndigheter inte får uppgifter om t.ex. eventuella iakttagelser av att arbetskraft har utnyttjats eller av andra oegentligheter, om lagtolkningar som gäller möjligheterna till informationsutbyte som är till förfång för informationsutbytet i det praktiska arbetet och om att lagstiftningen ses som svårtolkad eller begränsande.  

När det handlar om iakttagelser av människohandel och utnyttjande av utländsk arbetskraft bör informationsutbytet mellan olika myndigheter kunna ske i ett så tidigt skede som möjligt. I dessa fall är det av stor betydelse för tillsynen och en eventuell förundersökning att informationen fås och åtgärderna vidtas vid rätt tidpunkt såväl för att utreda ärendena som för att rikta myndighetsresurserna effektivt. Om uppgifterna inte fås i ett tillräckligt tidigt skede är det möjligt att t.ex. en part eller en misstänkt har lämnat landet, arbetsgivaren förstört bevismaterial eller att det har gjorts ändringar i de företag eller företagsarrangemang som undersöks. 

Högsta domstolen bedömde i sitt avgörande KKO 2023:24 bestämmelserna om utlämnande av uppgifter på eget initiativ. Det handlade om att polisen på eget initiativ hade lämnat ut uppgifter till utsökningsmyndigheten. I avgörandet konstateras att det inte i lagen fanns tillräckliga bestämmelser om polisens behörighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter. Enligt Högsta domstolens avgörande bör det föreskrivas tillräckligt exakt och noga avgränsat om myndigheternas utlämnande av uppgifter på eget initiativ.  

De olika myndigheternas möjligheter att i enlighet med gällande lagstiftning lämna ut uppgifter på eget initiativ för bekämpning av människohandel och arbetsrelaterat utnyttjande har granskats också inom den samordningsgrupp som justitieministeriet har tillsatt för att göra bestämmelserna om informationsutbyte i anslutning till förebyggande och bekämpning av brott smidigare (OM068:00/2024). I fråga om de eventuella behov av smidigare informationsutbyte som har identifierats har det förts diskussioner i synnerhet om bestämmelserna om arbetarskyddsmyndigheten, migrationsförvaltningen, Skatteförvaltningen och Utsökningsverket.  

Bestämmelser om Utsökningsmyndighetens utlämnande av uppgifter på eget initiativ  

I utsökningsbalken finns bestämmelser om utmätningsmannens rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ till andra myndigheter. Enligt 3 kap. 72 § i utsökningsbalken får utsökningsmannen på eget initiativ lämna ut nödvändiga uppgifter till åklagar- och förundersökningsmyndigheten om det finns skäl att misstänka att svaranden eller en utomstående kan ha gjort sig skyldig till ett under allmänt åtal lydande brott i samband med utsökningsförfarandet, ett brott som väsentligt äventyrar verkställighetens resultat, ett bokföringsbrott eller något annat sådant brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra månader. Således möjliggör den gällande lagstiftningen utlämnande av uppgifter när det finns skäl att misstänka människohandel. I fråga om andra brottsmisstankar om arbetsrelaterat utnyttjande är det inte möjligt med utlämnande på eget initiativ eftersom tröskeln för utlämnande för vilket brott det inte har föreskrivits lindrigare straff än fängelse i fyra månader inte överskrids. 

I utsökningsbalken föreskrivs det emellertid inte om möjligheten att på eget initiativ lämna ut andra uppgifter än uppgifter som gäller brottsmisstankar, t.ex. uppgifter för en annan myndighets skötsel av en tillsynsuppgift. Således är det enligt gällande lag inte möjligt att lämna ut uppgifter på eget initiativ till arbetarskyddsmyndigheten. 

Skatteförvaltningens utlämnande av uppgifter på eget initiativ 

Bestämmelser om Skatteförvaltningens utlämnande av uppgifter på eget initiativ finns i 18 § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999), nedan även skatteuppgiftslagen. Beskattningsuppgifter är i princip sekretessbelagda och det föreskrivs uttömmande om Skatteförvaltningens utlämnande av uppgifter på eget initiativ i 18 § i skatteuppgiftslagen. Bestämmelsen förpliktar inte till att lämna ut uppgifter på eget initiativ, dvs. den ger möjligheten att göra det. Andra myndigheters rätt att få uppgifter kan förutom på skatteuppgiftslagen också grunda sig på lagstiftningen om myndigheten i fråga, men det kan finnas begränsningar i rätten att få uppgifter i anknytning till skatteuppgiftslagen eller internationell reglering.  

Enligt 18 § 1 mom. 2 punkten i skatteuppgiftslagen kan Skatteförvaltningen på eget initiativ lämna ut uppgifter till andra myndigheter för fullgörande av en sådan tillsynsskyldighet som hänför sig till myndighetens eller sammanslutningens i lag eller förordning föreskrivna uppgifter, om det finns skäl att misstänka att det har begåtts ett brott för vilket det strängaste föreskrivna straffet är fängelse i mer än sex månader och uppgifterna kan behövas för utredning av brottet. Rent praktiskt är det inte problemfritt att tillämpa punkten eftersom det av Skatteförvaltningen förutsätter omfattande förståelse av de lagstadgade uppgifter, den tillsyn och det informationsbehov som ingår i olika myndigheters och sammanslutningars skötsel av offentliga uppgifter samt av förutsättningarna för när rekvisiten för olika brott uppfylls och av straffskalan. 

Skatteförvaltningen kan när villkoren i 2 punkten är uppfyllda lämna ut uppgifter även till arbetarskyddsmyndigheten. I andra än i 2 punkten avsedda misstänkta brottsfall kan Skatteförvaltningen lämna ut uppgifter till arbetarskyddsmyndigheten endast för arbetarskyddsmyndighetens i 18 § 1 mom. 4 punkten avsedda tillsyn över iakttagandet av lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft (1233/2006).  

Skatteförvaltningen kan emellertid i sin uppgift göra iakttagelser som är av betydelse vid arbetarskyddsmyndighetens skötsel av även andra tillsynsuppgifter. Enligt t.ex. lagen om skattenummer och skattenummerregistret (473/2021) registrerar Skatteförvaltningen också utlänningar, i huvudsak personer som kommer till Finland för att arbeta, och i samband med det kan den göra iakttagelser som anknyter till arbetarskyddsmyndighetens uppgift. Det finns emellertid för närvarande inga bestämmelser om Skatteförvaltningens utlämnande på eget initiativ av iakttagelser den gör i samband med registreringen till arbetarskyddsmyndigheten, varför Skatteförvaltningen inte får göra det. 

Arbetarskyddsmyndighetens rätt att få datamängder 

I 4 c § i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006), nedan lagen om tillsynen över arbetarskyddet, ingår en bestämmelse om arbetarskyddsmyndighetens rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, få vissa datamängder av Skatteförvaltningen, Pensionsskyddscentralen och Olycksfallsförsäkringscentralen för att rikta tillsynen över iakttagandet av lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft (1233/2006), nedan beställaransvarslagen.  

Paragrafen är ett led i arbetarskyddsmyndighetens rätt att få information vilken utvidgades i synnerhet för bekämpning av grå ekonomi 2017. För att kunna rikta de tillgängliga resurserna ändamålsenligt är det viktigt att arbetarskyddsmyndigheten får uppgifter med vilka den kan hitta aktuella tillsynsobjekt. 

I regeringens proposition RP 114/2016 rd med förslag till lagar om en utvidgning av rättigheterna att få information definieras inte separat vad som avses med datamängd. Av propositionen framgår ändå (s. 10) att ” ... en större datamängd kan fås på en gång med stöd av den förslagna 4 c § ...” Begreppet datamängd betyder i praktiken detsamma som att med stöd av offentlighetslagen få uppgifter som ”massutlämnande” eller ”i större omfattning”. (Se utlämnande av uppgifter som ”massutlämnande” eller ”i större omfattning” i regeringens proposition RP 96/1998 rd s. 43 om den upphävda personuppgiftslagen (523/1999) och regeringens proposition RP 30/1998 rd s. 74 om offentlighetslagen samt i justitieombudsmannens avgörande 18.9.2017 EOAK/1473/2016 (på finska)). 

Arbetarskyddsmyndigheten får med stöd av 4 c § en datamängd som i praktiken är en lista över enheter som sinsemellan är av samma typ som registreras i företags- och organisationsdatasystemet och som i förväg har angetts med vissa sökkriterier. Enligt regeringens proposition RP 114/2016 rd (s. 33) avses med enheter som ska registreras i företags- och organisationsdatasystemet enheter enligt 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001). Arbetarskyddsmyndigheten specificerar inte i sin begäran enheterna med identifieringsuppgifter, utan enligt andra egenskaper som förenar enheterna. Identifieringsuppgifterna fås först i svaret på begäran om uppgifter. Den datamängd eller lista som fås som svar hjälper arbetarskyddsmyndigheten att rikta sin tillsyn över efterlevnaden av beställaransvarslagen till aktuella objekt. (Vid behov kan arbetarskyddsmyndigheten fortsätta att begära uppgifter om en specificerad enhet i den datamängd/lista som erhållits som svar på begäran med stöd av 4 b § i lagen om tillsynen över arbetarskyddet.) I den gällande 4 c § ska de uppgifter som inte behövs för att rikta tillsynen omedelbart utplånas. Vid tillsynen över iakttagandet av beställaransvarslagen riktas arbetarskyddsmyndighetens tillsyn mot beställaren. Arbetarskyddsmyndigheten övervakar att beställaren har begärt de utredningar som avses i beställaransvarslagen av sina avtalspartner innan avtalet ingås (5 och 5 a §). Arbetarskyddsmyndigheten övervakar även att beställaren inte har ingått avtal med ett företag där ansvarspersonen har meddelats näringsförbud (9 §). På motsvarande sätt övervakas det att beställaren inte har ingått avtal med ett företag, trots att beställaren måste ha känt till att företaget inte har för avsikt att fullgöra sina lagstadgade betalningsskyldigheter som avtalspart och arbetsgivare (9 §). 

Den rätt arbetarskyddsmyndigheten enligt 4 c § i lagen om tillsynen över arbetarskyddet har att få datamängder har gjort att tillsynen över efterlevnaden av beställaransvarslagen har blivit effektivare. Med stöd av paragrafen får arbetarskyddsmyndigheten från Skatteförvaltningen uppgifter om enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet som inte har ett betalningsarrangemang för skatteskuld som Skatteförvaltningen vidtagit, från Pensionsskyddscentralen om enheter i fråga om vilka Pensionsskyddscentralen vid tillsynen har konstaterat att pensionsförsäkringsskyldigheten helt har försummats och från Olycksfallsförsäkringscentralen om enheter i fråga om vilka Olycksfallsförsäkringscentralen vid tillsynen har konstaterat att olycksfallsförsäkringsskyldigheten helt har försummats. Dessa enheter som försummat sina lagstadgade skyldigheter är eventuella avtalspartner till beställare. Efter att ha fått kännedom om enheterna kan arbetarskyddsmyndigheten genom andra åtgärder separat ta reda på beställare som eventuellt hyrt arbetskraft eller beställt underleveranser av dessa enheter. Efter att beställarna har utretts riktas tillsynen mot beställarna. 

I 4 c § i lagen om tillsynen över arbetarskyddet har det ingått en effektiv åtgärd bl.a. för bekämpning av grå ekonomi och också arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel. De nämnda icke önskvärda samhällsfenomenen kan bäst bekämpas genom tillsyn över hur utländsk arbetskraft anlitas och minimivillkoren för anställningsförhållanden följs, förutom genom arbetarskyddsmyndighetens olika tillsynsuppgifter över efterlevnaden av beställaransvarslagen. 

Vid arbetarskyddsmyndighetens tillsyn över anlitandet av utländsk arbetskraft avses med utländsk arbetstagare en person som inte är finsk medborgare. Tillsynen riktas mot arbetsgivaren som kan vara etablerad i Finland eller utomlands. I det senare fallet handlar det ofta om arbetsgivare som skickar arbetstagare till Finland på tillfälliga jobb med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom Europeiska unionen. Vid tillsynen över anlitandet av utländsk arbetskraft övervakar arbetarskyddsmyndigheten att de utländska arbetstagarna har rätt att arbeta i Finland. Tillsynen syftar också till att trygga arbetstagarna miniminivån för anställningsvillkor. Tillsynen kan inkludera också andra objekt, som tillsyn över arbetsmiljön på arbetsplatsen. 

Vid tillsynen över att minimivillkoren för anställningsförhållanden följs riktas arbetarskyddsmyndighetens tillsyn mot arbetsgivaren. Vid tillsynen över att minimivillkoren för anställningsförhållanden följs övervakas att arbetsgivaren i sin verksamhet följer arbetslagstiftningen som t.ex. arbetsavtalslagen (55/2001), arbetstidslagen (872/2019) och semesterlagen (162/2005) samt branschens allmänt bindande kollektivavtal. Dessutom övervakas lokala avtal som grundar sig på det allmänt bindande kollektivavtalet. Tillsynen syftar till att trygga miniminivån för arbetstagarnas anställningsvillkor, jämlik behandling och anställningsskydd. Vid arbetarskyddsmyndigheternas tillsyn över kör- och vilotider är det också fråga om arbetstidstillsyn, varför kör- och vilotider definieras som en del av tillsynen över minimivillkoren för anställningsförhållanden. 

Vid tillsynen över anlitandet av utländsk arbetskraft och iakttagandet av minimivillkoren för anställningsförhållanden bör tillsynen riktas mot arbetsgivare som har försummat att följa de bestämmelser som ingår i arbetarskyddsmyndighetens tillsynsuppgifter. 

Arbetarskyddsmyndigheten har för närvarande inte rätt att få sådana datamängder som avses i 4 c § i lagen om tillsyn över arbetarskyddet för att rikta tillsynen till anlitandet av utländsk arbetskraft och iakttagandet av minimivillkoren för anställningsförhållanden. Om arbetarskyddsmyndigheten hade denna rätt skulle den kunna rikta tillsynen mer effektivt än för närvarande mot aktuella tillsynsobjekt, vilket skulle öka tillsynens genomslag. Samtidigt skulle mindre av tillsynsresurserna användas för tillsyn över arbetsgivare som följer lagstiftningen. 

Arbetarskyddsmyndigheten kan utnyttja den fenomenutredning och fullgöranderapport som avses i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010) för att rikta sin tillsyn över efterlevnaden av beställaransvarslagen, anlitandet av utländsk arbetskraft och anställningsvillkoren för anställningsförhållanden. Genom att använda sig av dessa tjänster kan arbetarskyddsmyndigheten redan i nuläget få uppgifter om flera företag på en gång, dvs. i praktiken en datamängd, dvs. ”massutlämnande” av uppgifter eller utlämnande ”i större omfattning”. Emellertid handlar det inte då om datamängder som avses i 4 c § i lagen om tillsyn över arbetarskyddet. 

Enheten för utredning av grå ekonomi kan för arbetarskyddsmyndigheten göra upp en fenomenutredning som är av intresse för tillsynen över anlitandet av utländsk arbetskraft. Enheten för utredning av grå ekonomi uppgör alltid fenomenutredningen så att den är anonym, dvs. det går inte att identifiera ett visst företag i den. Fenomenutredningarna är i regel offentliga. Enheten för utredning av grå ekonomi känner dock själv till identifieringsuppgifterna för de företag som beskrivs i fenomenutredningen. Arbetarskyddsmyndigheten har också rätt att få fullgöranderapporter av Enheten för utredning av grå ekonomi med stöd av lagens 6 § bl.a. för tillsyn över anlitandet av utländsk arbetskraft. Med stöd av 5 § 3 mom. i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi kan arbetarskyddsmyndigheten begära att enheten utarbetar fullgöranderapporter utifrån en grupp som beskrivs i en fenomenutredning. Då specificerar arbetarskyddsmyndigheten inte företagen med identifieringsuppgifter i sin begäran om fullgöranderapporter, utan med vissa gruppspecifika egenskaper som beskrivs i fenomenutredningen och som förenar företagen. (En gruppegenskap kan vara t.ex. en viss bransch eller att företaget sysselsätter s.k. tredjelandsmedborgare.) Enheten för utredning av grå ekonomi ger på den här grunden arbetarskyddsmyndigheten fullgöranderapporter om flera enskilda företag på en gång. Med hjälp av fullgöranderapporter kan arbetarskyddsmyndigheten välja aktuella tillsynsobjekt för t.ex. tillsynen över anlitandet av utländsk arbetskraft. 

På det ovan beskrivna sättet kan arbetarskyddsmyndigheten således utifrån samma fenomenutredning starta fullgöranderapporter som gäller flera specificerade företag utan att i förväg känna till företagens identifieringsuppgifter. Dessutom kan arbetarskyddsmyndigheten av Enheten för utredning av grå ekonomi begära fullgöranderapporter om flera företag på en gång genom att specificera företagen i fråga i förväg med deras identifieringsuppgifter, dvs. utan att utnyttja fenomenutredningen som grund. Fullgöranderapporterna lämnas ut i olika tekniska format. Arbetarskyddsmyndigheten tar för närvarande emot dem som pdf-filer och i tabellformat, men inte i strukturerad form på grund av informationssystemet. 

De tjänster som Enheten för utredning av grå ekonomi tillhandahåller stöder på ett effektivt sätt arbetarskyddsmyndighetens inriktning av tillsynen över beställaransvarslagen, anlitandet av utländsk arbetskraft och minimivillkoren för anställningsförhållanden. Tjänsterna påverkar positivt bekämpningen av grå ekonomi, arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel. Arbetarskyddsmyndigheten riktar tillsynen även med hjälp av andra mer traditionella metoder, som sin erfarenhet av olika branscher och olika fenomen i arbetslivet samt tips. Uppsättningen metoder som används för att rikta tillsynen kan emellertid utökas genom att utvidga den rätt som arbetarskyddsmyndigheten har att få datamängder som avses i 4 c § i lagen om tillsynen över arbetarskyddet. 

4.1  De viktigaste förslagen

Lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten 

Propositionen gör det lättare för Brottspåföljdsmyndigheten att på eget initiativ lämna ut uppgifter till polisen för bekämpning av allvarlig och organiserad brottslighet. 

Dessutom föreslås det att Brottspåföljdsmyndigheten ska kunna utreda om en arbetsgivare eller annan verksamhetsplats som föreslagits för en fånge eller en person som avtjänar samhällspåföljd har eventuella kopplingar till allvarlig och organiserad brottslighet genom att begära ett utlåtande av centralkriminalpolisen i ärendet.  

I fråga om uppgifter som fås av andra myndigheter är syftet med propositionen att precisera den gällande regleringen så att uppgifter från social- och hälsovården också är tillgängliga när planen för strafftiden utarbetas, och att Migrationsverket kan lämna ut uppgifter också om dem som avtjänar ett straff. 

Utsökningsbalken 

Genom propositionen utvidgas utmätningsmannens möjlighet att lämna ut uppgifter till åklagar- och förundersökningsmyndigheten också när det är fråga om brottsmisstankar i samband med arbetsrelaterat utnyttjande.  

Dessutom förtydligas utsökningsregistrets innehåll så att det i utsökningsregistret också kan tas in uppgifter som har fåtts till följd av att en annan myndighet har lämnat ut uppgifter på eget initiativ.  

Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter 

Enligt förslaget ges Skatteförvaltningen möjlighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter till förundersökningsmyndigheterna när det är fråga om brottsmisstankar i samband med arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel.  

Dessutom utvidgas Skatteförvaltningens möjlighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter till arbetarskyddsmyndigheten så att Skatteförvaltningen i fortsättningen också får lämna ut uppgifter för tillsynen av iakttagandet av minimivillkoren för anställningsförhållanden, arbetsförhållandena och anlitandet av utländsk arbetskraft.  

Lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen 

Det föreslås att 4 c § i lagen om tillsynen över arbetarskyddet ändras i sin helhet så att arbetarskyddsmyndigheten ska ha rätt att få datamängder för tillsynen över efterlevnaden av beställaransvarslagen samt över iakttagandet av minimivillkoren för anställningsförhållanden och anlitandet av utländsk arbetskraft. 

I propositionen föreslås det att arbetarskyddsmyndighetens rätt att få en datamängd av Skatteförvaltningen för att rikta tillsynen över efterlevnaden av beställaransvarslagen ska utvidgas. Arbetarskyddsmyndighetens rätt att få datamängder av Pensionsskyddscentralen och Olycksfallsförsäkringscentralen för tillsynen över efterlevnaden av beställaransvarslagen förblir oförändrad. I propositionen föreslås det dessutom att arbetarskyddsmyndighetens rätt att få datamängder för tillsynen över iakttagandet av minimivillkoren för anställningsförhållanden och anlitandet av utländsk arbetskraft ska gälla datamängder som fås av Skatteförvaltningen. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Det är möjligt att göra informationsutbytet mellan myndigheterna smidigare på andra sätt än genom lagstiftning i fråga om de myndigheter och den information om vilka det redan finns tillräckliga bestämmelser. Därför ska åtminstone nya befogenheter att lämna ut sekretessbelagda uppgifter uttryckligen anges i lag. 

7.1  Lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten

4 §. Register i Brottspåföljdsmyndighetens informationssystem. Det föreslås att paragrafens 4 mom. kompletteras så att i brottspåföljdsregistret också kan ingå personuppgifter om arbetsgivaren till en fånge eller till en person som avtjänar samhällspåföljd. Med dessa avses i synnerhet namn och kontaktuppgifter för arbetsgivarens kontaktperson. Om arbetsgivaren är en enskild näringsidkare är också arbetsgivarens firmanamn och FO-nummer personuppgifter som kan föras in i registret. På behandlingen av personuppgifter om ansvars- och kontaktpersoner i ett företag eller någon annan sammanslutning som är arbetsplats tillämpas som allmän lag den allmänna dataskyddsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679) och dataskyddslagen (50/2018). De uppgifter om arbetsgivaren och arbetsgivarens kontaktperson som avses i paragrafen måste i princip behandlas för varje arbetsgivares del för att den behövliga kontakten ska vara möjlig. Detta avviker därmed från behandlingen av uppgifter om arbetsgivare i den föreslagna 16 a §.  

7 §. Behandling av uppgifter vid utförande av uppgifter som rör verkställighet av samhällspåföljder. Paragrafens 5 mom. preciseras så att uppgifterna också får innehålla uppgifter om arbetsgivaren och dess kontaktperson.  

8 §.Behandling av uppgifter vid utförande av uppgifter som rör verkställighet av fängelsestraff och verkställighet av häktning. Paragrafens 3 mom. preciseras på motsvarande sätt som 7 §. I uppgifterna får också ingå uppgifter om arbetsgivaren och dess kontaktperson. 

16 §.Rätt att få uppgifter av andra myndigheter och uppgiftsskyldiga. Det föreslås att 1 mom. 6 punkten kompletteras så att den också omfattar uppgifter om dömda, fångar och häktade. Det är fråga om uppgifter om ärenden som gäller vistelse i landet och avlägsnande ur landet, verkställighet av beslut om avlägsnande ur landet samt om inreseförbud och dess längd som gäller personer som registrerats i ärendehanteringssystemet för utlänningsärenden. Uppgifterna behövs t.ex. för behandling av en internationell arresteringsorder eller ett internationellt överföringsärende. Enligt den gällande regleringen kan Brottspåföljdsmyndigheten t.ex. få uppgifter om ett beslut om avlägsnande ur landet i fråga om brottsmisstänkta, personer som avtjänar samhällspåföljd eller personer som har placerats i övervakad frihet på prov. Uppgifter behöver dock fås också när det är fråga om ärenden som gäller dömda, fångar eller häktade. Det kan vara möjligt att överföra ett fängelsestraff för att avtjänas i en fånges hemland i de fall där det har beslutats att personen ska avvisas eller utvisas till landet i fråga. Brottspåföljdsmyndighetens rätt att få uppgifter också om dömda, fångar och häktade innebär i praktiken att Brottspåföljdsmyndigheten i fortsättningen har möjlighet att få information t.ex. om att ett ärende som gäller uppehållstillstånd för en person är anhängigt, också i situationer där behandlingen av ett uppehållstillståndsärende ännu pågår när personen kommer till fängelset. Detta kan vara av betydelse särskilt i situationer där det är fråga om en asylsökande som är en ung person eller minderårig person och som är i fängelse. För Brottspåföljdsmyndigheten har det särskilt betydelse om det för en person görs en i utlänningslagen (301/2004) avsedd utredning för bestämning av ålder, och personens födelseår till följd av utredningen ändras under asylprocessen så att det också inverkar till exempel på om personen kan placeras på en avdelning för vuxna i fängelset. Därmed ska Brottspåföljdsmyndigheten i fortsättningen när den får kännedom om att ett ärende som gäller uppehållstillstånd för en person som befinner sig i fängelse inte är slutfört, begära uppgifterna tillräckligt ofta för att Brottsföljdsmyndigheten ska kunna försäkra sig om att den i tillräckligt god tid får kännedom om beslutet som gäller uppehållstillstånd och om den utredning för bestämning av ålder som eventuellt ingår i beslutet. 

I 2 mom. stryks ordet ”kommunala” med beaktande av att social- och hälsovårdstjänsterna har överförts från kommunerna till välfärdsområdena. Dessutom ändras det finska ordet ”terveysviranomaisilta” till uttrycket ”terveydenhuollon viranomaisilta”. Ändringarna är av teknisk natur. 

Till 2 mom. 3 punkten fogas rätten att få uppgifter också om dömda och häktade. Som en teknisk ändring i den finska versionen ersätts ordet ”päihdehuollon” med ”päihdehoidon”. De i punkten avsedda uppgifterna om anlitande av tjänster inom socialvården och hälso- och sjukvården samt rehabiliteringstjänster, arbetserfarenhet, funktionsförmåga, rusmedelsproblem och anlitande av tjänster inom missbrukarvården, våld i nära relationer och intressebevakningsärenden har ansetts vara nödvändiga vid verkställighet av fängelsestraff eller samhällspåföljd samt vid beredning av frigivning. Även om planen för strafftiden kan preciseras efter det att verkställigheten av ett straff har inletts är det dock nödvändigt att personens behov av vård och rehabilitering och eventuella brist på funktionsförmåga kan beaktas så bra som möjligt redan innan verkställigheten inleds. Utöver att uppgifterna är nödvändiga för planeringen av personens vård och rehabilitering, kan den rehabilitering som personen behöver också ha betydelse för placeringen i fängelse. Genom förslaget ändras således inte sekretessen för de kunduppgifter inom social- och hälsovården som avses i lagen om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten i förhållande till gällande lagstiftning. Förslaget gäller endast sådana typer av uppgifter som Brottspåföljdsmyndigheten redan enligt gällande 2 mom. 3 punkten har rätt att få. Genom förslaget utvidgas eller ändras inte heller användningsändamålet för uppgifterna. Det är således fortfarande endast fråga om nödvändiga uppgifter och endast ändamål som anges i lag. 

16 a §.Rätt att begära utlåtande om ett företags eller en annan sammanslutnings lämplighet. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om Brottspåföljdsmyndighetens rätt att begära ett utlåtande av centralkriminalpolisen om företag eller andra sammanslutningar för att utreda om de är lämpliga som arbetsgivare för en fånge eller en person som avtjänar samhällspåföljd. Med utredning av en arbetsgivares lämplighet avses rätten att få ett utlåtande om huruvida ett företag som föreslås bli arbetsgivare eller annan verksamhetsplats har eventuella kopplingar till allvarlig och organiserad brottslighet. Utlåtandet behövs för att Brottspåföljdsmyndigheten ska kunna sköta de verkställighetsuppgifter som avses i fängelselagen (765/2005) och i lagen om verkställighet av samhällspåföljder (400/2015). I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om utlåtandeförfarandet för Brottspåföljdsmyndighetens skötsel av de ovannämnda uppgifterna. Avsikten är alltså inte att i paragrafen föreskriva om den egentliga bedömningen av lämpligheten hos en arbetsgivare till en fånge eller en person som avtjänar samhällspåföljd. Bestämmelsen behövs för att Brottspåföljdsmyndigheten på ett tillräckligt sätt ska kunna försäkra sig om att den anvisade arbetsplatsen eller verksamhetsplatsen är lämplig för verkställigheten av straffet och för målen med det, t.ex. när det gäller att stödja ett liv utan kriminalitet. En fånges arbete på en civil arbetsplats kan också ha en inverkan på upprätthållandet av fängelsesäkerheten, t.ex. kan personer med kopplingar till organiserad brottslighet försöka påverka personer som befinner sig utanför fängelset. 

Arbetsgivarens lämplighet kan utredas när företaget eller sammanslutningen i fråga har föreslagits bli en fånges arbetsgivare på en civil arbetsplats, arbetsgivare eller någon annan verksamhetsplats under övervakad frihet på prov. Den som avtjänar en brottspåföljd kan själv skaffa sig ett arbete, t.ex. genom yrkesstudier, och då är det viktigt att Brottspåföljdsmyndigheten vid behov kan utreda arbetsgivarens lämplighet redan innan arbetet inleds.  

Möjligheten att begära utlåtande gäller utredning av om ett företag som föreslås bli arbetsgivare eller annan verksamhetsplats har eventuella kopplingar till allvarlig och organiserad brottslighet. Det föreslås att utlåtandet ska ges av centralkriminalpolisen, som samlar in information om organiserad brottslighet och om personer som har kopplingar till allvarlig och organiserad brottslighet. Brottspåföljdsmyndigheten är dock inte skyldig att utreda lämpligheten och begära ett utlåtande, utan den kan från fall till fall överväga om det behövs en utredning. Det vara onödigt att begära ett utlåtande t.ex. om arbetsgivare eller andra verksamhetsplatser som redan tidigare har fungerat som sådana.  

Rätten att begära utlåtande är begränsad till det företag eller den sammanslutning som föreslås bli arbetsgivare eller annan verksamhetsplats. Med tanke på Brottspåföljdsmyndighetens verkställighetsuppgifter är det viktigaste att myndigheten får information om det företag eller den sammanslutning som anges i begäran om utlåtande, inte t.ex. om enskilda ansvarspersoner, eftersom det t.ex. med tanke på stödjandet av ett liv utan kriminalitet inte är relevant vem på arbetsplatsen eller verksamhetsplatsen som har kopplingar till allvarlig och organiserad brottslighet. Det är motiverat att begränsa utlåtandet till endast arbetsgivaren också för att begränsa det resursbehov som begärandena om utlåtande orsakar vid centralkriminalpolisen till det väsentliga. När Brottspåföljdsmyndigheten ber om ett utlåtande ska den specificera vilket företag eller vilken sammanslutning utlåtandet gäller, t.ex. med FO-nummer och firmanamn. Begäran om utlåtande och utlåtandet kan innehålla personuppgifter, om de ingår i företagets eller sammanslutningens firmanamn eller FO-nummer, t.ex. när det är fråga om en enskild näringsidkare. Om personuppgifter behandlas i det syfte som anges i den föreslagna 16 a §, tillämpas lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten (1054/2018), nedan dataskyddslagen avseende brottmål. 

Centralkriminalpolisens rätt att behandla personuppgifter för behandling av en begäran om utlåtande och för att ge ett utlåtande hör till tillämpningsområdet för dataskyddslagen avseende brottmål, som kompletteras av bl.a. lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (616/2019). Brottspåföljdsmyndighetens begäran om utlåtande och det utlåtande som ges med anledning av det är begränsade till att gälla endast arbetsgivaren eller en annan verksamhetsplats. I praktiken är det dock fråga om organisationens kopplingar till allvarlig och organiserad brottslighet, och det är fråga om enskilda personer och deras eventuella kopplingar, och när centralkriminalpolisen behandlar en begäran om utlåtande och ger ett utlåtande måste den behandla uppgifter om enskilda personer. I praktiken är det fråga om personuppgifter som avses i 5–8 § i lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet. Avsikten är att den behandling av personuppgifter som sker i samband med behandlingen av en begäran om utlåtande utöver på den nu föreslagna bestämmelsen ska grunda sig på bestämmelserna om behandling av personuppgifter i de ovannämnda författningarna och på utnyttjande av personuppgifter som finns hos centralkriminalpolisen. Det utlåtande som ges ska inte innehålla några personuppgifter.  

Centralkriminalpolisen ger i form av ett utlåtande sin uppfattning om huruvida centralkriminalpolisen hos arbetsgivaren i fråga har upptäckt eventuella kopplingar till allvarlig och organiserad brottslighet. Centralkriminalpolisen kan också låta bli att uttala sig i ärendet. Det kan vara motiverat t.ex. när centralkriminalpolisen får en begäran om utlåtande och måste överväga vilka uppgifter som kan lämnas ut och om utlämnandet av uppgifterna eventuellt kan äventyra polisens verksamhet. Brottspåföljdsmyndigheten kan använda ett utlåtande som den har begärt av centralkriminalpolisen för att avgöra ett ärende som gäller en arbetsplats för en fånge eller en person som avtjänar samhällspåföljd. Utlåtandet är dock inte bindande för Brottspåföljdsmyndigheten, utan bedömningen av arbetsgivarens lämplighet ska grunda sig på Brottspåföljdsmyndighetens helhetsbedömning av ärendet. 

På det utlåtande som Brottspåföljdsmyndigheten får av centralkriminalpolisen tillämpas offentlighetslagen. Utlåtandet är sekretessbelagt med stöd av 24 § 1 mom. 4 punkten i offentlighetslagen. Sekretessbelagda enligt punkten är register som förs av polisen eller någon annan förundersökningsmyndighet för förebyggande eller utredning av brott och rapporter för att förebygga brott. 

Dessutom föreskrivs det i 11 § i offentlighetslagen om partsoffentlighet och om begränsning av den enligt vilken utlåtandets partsoffentlighet kan begränsas, om utlämnandet av uppgifter om det strider mot ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse. I fråga om Brottspåföljdsmyndighetens registeruppgifter föreslås det dessutom att det till 36 § 1 mom. läggs till att den registrerade inte har rätt till insyn i sina egna uppgifter som gäller utlåtandeförfarandet. 

På begäran om utlåtande och på lämnande av utlåtanden tillämpas informationshanteringslagen som allmän lag. I 22 § 1 mom. i informationshanteringslagen föreskrivs det om på vilka villkor en myndighet får lämna ut uppgifter med hjälp av ett tekniskt gränssnitt. En förutsättning för att ett tekniskt gränssnitt ska kunna användas är att utlämnandet av uppgifter är regelbundet återkommande och att de uppgifter som lämnas ut är standardiserade. Det kan också bli aktuellt att öppna en i 23 § avsedd elektronisk förbindelse till en annan myndighet.  

19 §.Utlämnande av uppgifter till en annan behörig myndighet som avses i dataskyddslagen avseende brottmål. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. i vilket det som ett komplement till 1 mom. föreskrivs mer detaljerat om de uppgifter som lämnas ut till polisen när det är fråga om uppgifter som lämnas ut för bekämpning av allvarlig och organiserad brottslighet. I det gällande 1 mom. föreskrivs det om Brottspåföljdsmyndighetens rätt att lämna ut uppgifter både på begäran och på eget initiativ till den del det är nödvändigt för skötseln av myndighetens lagstadgade uppgifter. Detta 1 mom. omfattar uppgifter som lämnas ut till flera olika myndigheter, och den i momentet föreskrivna förutsättningen för utlämnande är att myndigheten har bedömt att utlämnandet är nödvändigt. När uppgifter lämnas ut på begäran av en annan myndighet är utgångspunkten att den myndighet som begär uppgifterna ska bedöma grunderna för och betydelsen av utlämnandet med tanke på skötseln av sin uppgift enligt lag, så att den myndighet som lämnar ut uppgifterna kan bedöma om utlämnandet är lagenligt. Vid utlämnande av uppgifter på eget initiativ måste den myndighet som lämnar ut uppgifterna, till skillnad från vid utlämnande på begäran, bedöma grunderna för och betydelsen av utlämnandet av uppgifterna också med avseende på den mottagande myndighetens arbetsuppgifter. I fråga om uppgifter som lämnas ut på eget initiativ måste Brottspåföljdsmyndigheten därför i de situationer som avses i 1 mom. bedöma om uppgifterna är nödvändiga med tanke på den andra myndighetens arbetsuppgifter. Den föreslagna preciseringen i fråga om uppgifter som på eget initiativ får lämnas ut till polisen behövs därför att Brottspåföljdsmyndigheten inom ramen för skötseln av sin egen uppgift inte har möjlighet att på ett heltäckande sätt bedöma t.ex. vilka uppgifter som redan finns hos polisen, och vilka uppgifter som är nödvändiga ur polisens synvinkel.  

Enligt det föreslagna 2 mom. får Brottspåföljdsmyndigheten på begäran och även på eget initiativ lämna ut uppgifter till polisen om uppgifterna behövs för bekämpning av allvarlig och organiserad brottslighet. En förutsättning för att få lämna ut uppgifter om en fånges kopplingar till allvarlig och organiserad brottslighet är att uppgifterna behövs för polisens arbetsuppgifter. De uppgifter som lämnas ut är begränsade till att gälla en fånges kopplingar till allvarlig och organiserad brottslighet. Om uppgifter som gäller bekämpning och förhindrande av allvarlig och organiserad brottslighet lämnas ut på basis av polisens begäran, ska polisen i sin begäran bedöma om de uppgifter som begärts behövs för dess arbetsuppgifter. När Brottspåföljdsmyndigheten lämnar ut uppgifter på eget initiativ, ska den bedöma om uppgifterna och därmed också utlämnandet av dem är behövligt också för polisens del. Kravet på att uppgifterna ska behövas för att få lämnas ut är mindre strikt än det krav på nödvändighet som anges i 1 mom. De uppgifter som lämnas ut ska dock vara exakt avgränsade, medan det i 1 mom. inte ges någon förteckning över uppgifternas innehåll, utan det är kopplat till nödvändighet.  

På sättet för utlämnande av uppgifter tillämpas informationshanteringslagen som allmän lag. I 22 § 1 mom. i informationshanteringslagen föreskrivs det om på vilka villkor en myndighet får lämna ut uppgifter med hjälp av ett tekniskt gränssnitt. En förutsättning för att ett tekniskt gränssnitt ska kunna användas är att utlämnandet av uppgifter är regelbundet återkommande och att de uppgifter som lämnas ut är standardiserade. 

36 §.Inskränkningar i rätten till insyn. Det föreslås att inskränkningarna i rätten till insyn i 1 mom. också ska omfatta uppgifter i en begäran om utlåtande eller ett utlåtande som avses i 16 a §. I den gällande 36 § föreskrivs det om de särskilda inskränkningar i rätten till insyn som är nödvändiga i Brottspåföljdsmyndighetens verksamhet. Det är fråga om en bestämmelse som preciserar dataskyddslagen avseende brottmål. På centralkriminalpolisens utlåtande tillämpas offentlighetslagen. Med stöd av 24 § 1 mom. 4 punkten i den lagen är utlåtandet sekretessbelagt. Av begäran om utlåtande och av själva utlåtandet kan det dock framgå sådana uppgifter om allvarlig och organiserad brottslighet som kan äventyra fängelsesäkerheten eller personers säkerhet om de lämnas ut till den registrerade.  

7.2  Utsökningsbalken

1 kap. 26 §.Registrets datainnehåll. Till 1 mom. 3 punkten fogas ett omnämnande av uppgifter från andra myndigheter. Syftet med tillägget är att förtydliga den gällande regleringen, enligt vilket det i utsökningsregistret som specialuppgifter får samlas in och föras in av parterna eller utomstående erhållna och av utsökningsmyndigheterna på annat sätt inhämtade uppgifter i utsökningsärendet. Utsökningsmyndigheten kan på det sätt som närmare föreskrivs i utsökningsbalkens 3 kap. 48–68 § av parterna i utsökningen, av utomstående och av andra myndigheter inhämta uppgifter i utsökningsärendet, och dessa uppgifter behandlas i utsökningsregistret som specialuppgifter i utsökningsärendet. Uppgifter som inhämtats hos andra myndigheter inom ramen för rätten att få uppgifter, såsom beskattningsuppgifter och uppgifter om egendom som registrerats i myndigheternas register, är en etablerad del av denna informationsinhämtning och informationsbehandling. Dessutom är syftet med ändringen att göra det möjligt att i utsökningsregistret föra in och behandla uppgifter som andra myndigheter på eget initiativ har lämnat ut. Exempelvis i det lagstiftningsprojekt om polisens informationsutbyte som pågår vid inrikesministeriet (SM046:00/2023) är målet att förbättra polisens möjligheter att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till olika myndigheter och att säkerställa att bestämmelserna om nationellt informationsutbyte med polisen stöder myndighetssamarbetet. Dessutom är syftet med projektet att det i regleringen av Gränsbevakningsväsendet, Tullen och Migrationsverket ska föreslås behövliga ändringar som också stöder de nämnda målen med avseende på Gränsbevakningsväsendets, Tullens och Migrationsverkets verksamhet. I utsökningsregistret ska det även i fortsättningen endast föras in uppgifter som behövs för behandlingen av pågående utsökningsärenden, och ändringarna påverkar således inte nuläget. Om en uppgift som en annan myndighet på eget initiativ har lämnat ut inte har samband med ett pågående utsökningsärende, ska utsökningsmyndigheten utplåna den mottagna uppgiften och den ska inte föras in i utsökningsregistret.  

3 kap. 72 §.Utlämnande av uppgifter på eget initiativ. Paragrafens 1 mom. förtydligas och till momentet fogas dessutom en ny 4 punkt, enligt vilken uppgifter kan lämnas ut på eget initiativ också när det är fråga om diskriminering i arbetslivet, ocker i arbetslivet, grovt ocker i arbetslivet, ocker eller människohandel.  

För att förtydliga och förenhetliga bestämmelserna i den finska versionen används i 1 mom. i fortsättningen ordet ”antaa” i stället för ”luovuttaa”, på motsvarande sätt som i de gällande 2 och 3 mom. Enligt tidigare förarbeten (RP 216/2001 rd) till paragrafen om utmätningsmannens utlämnande av uppgifter på eget initiativ är det bara frågan om en misstanke om brott, och då kan man inte av utmätningsmannen förutsätta någon grundlig straffrättslig bedömning av brottets sannolikhet, rekvisitens grovhetsgrad eller delaktighetsfrågan. Det kan inte heller i allmänhet anses vara ett fel av utmätningsmannen om personen i fråga slutligen åtalas eller döms för en gärning som inte underlyder allmänt åtal. Genom den nu föreslagna ändringen förtydligas paragraftexten till den del att de uppgifter som lämnas ut ska vara nödvändiga för att myndigheten i fråga ska få kännedom om det aktuella ärendet. Den föreslagna ändringen motsvarar bättre också det som konstaterades i de tidigare förarbetena, att det inte kan krävas en straffrättslig bedömning av utmätningsmannen i ärendet. Uppgifter får lämnas ut till en myndighet som avses i 70 § 1 mom. 1 punkten i samma kapitel för de ändamål som nämns där. De myndigheter som avses i den punkten är åklagar- och förundersökningsmyndigheterna, till vilka uppgifter kan lämnas ut för utredning, förundersökning, åtalsprövning och domstolsbehandling av brott samt för förebyggande av grova brott och till skyddspolisen för förebyggande av brott som hotar stats- och samhällsordningen eller statens säkerhet. 

Till 1 mom. fogas en ny 4 punkt enligt vilken utmätningsmannen på eget initiativ får lämna ut uppgifter också när det misstänks att de har samband med diskriminering i arbetslivet, ocker i arbetslivet, grovt ocker i arbetslivet, ocker eller människohandel. Den nya punkten behövs eftersom dessa brott inte ingår i den gällande regleringen. Det är fråga om brott som har samband med arbetsrelaterat utnyttjande. Människohandel ingår redan i den nuvarande 4 punkten, som i och med den nya 4 punkten blir 5 punkten och omfattar misstankar om grova brott. Människohandel behöver dock också nämnas i den nya 4 punkten, eftersom arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel är ett brottsfenomen som vanligtvis är dold brottslighet, och brottsoffren inte själva anmäler brottet. Då accentueras också myndigheternas roll när det gäller att upptäcka brott. Utmätningsmannen kan alltså i fortsättningen lämna ut uppgifter på eget initiativ också om arbetsrelaterat utnyttjande till förundersöknings- och åklagarmyndigheterna för utredning, förundersökning, åtalsprövning och domstolsbehandling av brott.  

7.3  Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter

18 §.Skatteförvaltningens rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter. Till 1 mom. fogas en ny 16 punkt, enligt vilken Skatteförvaltningen får lämna ut uppgifter till arbetarskyddsmyndigheten för tillsynen av iakttagandet av minimivillkoren för anställningsförhållanden, arbetsförhållandena och anlitandet av utländsk arbetskraft. Dessutom fogas till momentet en ny 17 punkt enligt vilken Skatteförvaltningen på eget initiativ kan lämna ut uppgifter till förundersökningsmyndigheten som kan misstänkas gälla brott som har samband med arbetsrelaterat utnyttjande eller människohandel. 

Enligt den nya 16 punkten kan Skatteförvaltningen på eget initiativ också lämna ut sådana uppgifter till arbetarskyddsmyndigheten som konstaterats i samband med skattekontroll för tillsynen av iakttagandet av minimivillkoren för anställningsförhållanden, arbetsförhållandena och anlitandet av utländsk arbetskraft. I den föreslagna 16 punkten kompletteras den uppgift som arbetarskyddsmyndigheten enligt den gällande 4 punkten har i fråga om tillsynen över efterlevnaden av beställaransvarslagen så att den nya 16 punkten också omfattar arbetarskyddsmyndighetens andra tillsynsuppgifter för vilka arbetarskyddsmyndigheten enligt 4 b § i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen har rätt att få uppgifter av myndigheter och av andra som sköter offentliga uppdrag. Enligt förarbetena till 4 b § i lagen om tillsynen över arbetarskyddet (RP 94/2021 rd) är det i arbetarskyddsmyndighetens tillsyn av arbetsförhållandena fråga om tillsyn av att t.ex. bestämmelserna om konstruktioners säkerhet och sundhet på arbetsplatsen och i arbetsmiljön samt bestämmelserna om säkerheten hos maskiner, arbetsredskap och andra anordningar efterlevs på arbetsplatserna samt t.ex. tillsyn över arbetets fysiska och psykiska belastningsfaktorer. Den föreslagna ändringen ändrar inte Skatteförvaltningens uppgifter eller innehållet i skattekontrollen, utan det är fråga om att Skatteförvaltningen ska ha möjlighet att på eget initiativ lämna ut uppgifter. I samband med skattekontrollen kan det göras iakttagelser om vilka det är motiverat att på eget initiativ lämna ut uppgifter till arbetarskyddsmyndigheten också för tillsynen av iakttagandet av minimivillkoren för anställningsförhållanden, arbetsförhållandena och anlitandet av utländsk arbetskraft. I sitt eget arbete kan Skatteförvaltningen göra iakttagelser om t.ex. löneutbetalningar som avviker från genomsnittet i branschen, eller i samband med registrering av utländska personer kan det upptäckas personer som inte har rätt att arbeta. Det är t.ex. inte alltid klart vem som är arbetstagarnas verkliga arbetsgivare, vilka arbetsvillkoren är eller om arbetstagarna är anställda eller företagare. Samtidigt har medvetenheten om arbetsrelaterat utnyttjande, tvångsarbete, tvångsföretagande och människohandel ökat. Inom Skatteförvaltningen har det också i allt större utsträckning iakttagits hur lagliga strukturer och rutiner i affärsverksamheten används för att dölja utnyttjande. Vid t.ex. en skattegranskning kan det utöver svarta löner också göras iakttagelser om underavlöning eller om uppdragsförhållandets faktiska karaktär. Arbetarskyddsmyndigheten övervakar i huvudsak arbete som utförs i ett arbetsförhållande, men utöver det kan arbetarskyddsmyndigheten vid behov också bedöma om en person som uppgetts vara företagare i verkligheten har status som anställd. Ändringen gör det möjligt att på eget initiativ lämna ut uppgifter till arbetarskyddsmyndigheten. Dessutom kan Skatteförvaltningen i fortsättningen på eget initiativ också lämna ut uppgifter om iakttagelser som gäller efterlevnaden av arbetarskyddslagen, t.ex. om byggnadsanmälningar och skattenummer. Vid skattekontrollen kan Skatteförvaltningen upptäcka situationer där ett annat företag anmäls som arbetsgivare t.ex. vid ansökan om skattenummer. Rätten att på eget initiativ lämna ut uppgifter innebär dock inte någon skyldighet för Skatteförvaltningen att samla in eller tolka iakttagelser i större omfattning än för sitt eget arbete, t.ex. om iakttagande av minimivillkoren för anställningsförhållanden. Den datamängd som lämnas ut och dess användningsändamål har begränsats till att gälla skötseln av arbetarskyddsmyndighetens uppgifter enligt lag.  

I 1 mom. föreslås en ny 17 punkt där det föreskrivs om Skatteförvaltningens rätt att trots sekretesskyldigheten på eget initiativ till förundersökningsmyndigheten lämna ut uppgifter som kan misstänkas gälla diskriminering i arbetslivet, ocker i arbetslivet, grovt ocker i arbetslivet, ocker eller människohandel. De uppgifter som lämnas ut ska vara nödvändiga för att myndigheten i fråga ska få kännedom om misstanken. Det är fråga om Skatteförvaltningens möjlighet att lämna ut uppgifter på eget initiativ, och ändringen syftar inte till att ändra Skatteförvaltningens arbetsuppgifter eller innehållet i skattekontrollen. Skatteförvaltningen kan alltså på eget initiativ lämna ut uppgifter till förundersökningsmyndigheten när den upptäcker verksamhet som tyder på brotten i fråga, t.ex. löner eller utbetalningar som tyder på utnyttjande av arbetstagare. Det krävs dock inte att Skatteförvaltningen gör någon mer detaljerad, straffrättslig bedömning för att lämna ut uppgifter, och det är alltså inte fråga om t.ex. en anmälan om brott. Det är förundersökningsmyndighetens uppgift att närmare bedöma om förundersökningströskeln eller brottsrekvisiten uppfylls. Utlämnandet av uppgifter på eget initiativ är alltså begränsat till att endast gälla misstankar om sådana brott som gäller arbetsrelaterat utnyttjande och människohandel som uttryckligen räknas upp i punkten. Bestämmelsen ger inte Skatteförvaltningen någon mer omfattande rätt att lämna ut uppgifter till förundersökningsmyndigheterna på eget initiativ.  

På sättet för utlämnande av uppgifter tillämpas informationshanteringslagen som allmän lag. I 22 § 1 mom. i informationshanteringslagen föreskrivs det om på vilka villkor en myndighet får lämna ut uppgifter med hjälp av ett tekniskt gränssnitt. En förutsättning för att ett tekniskt gränssnitt ska kunna användas är att utlämnandet av uppgifter är regelbundet återkommande och att de uppgifter som lämnas ut är standardiserade.  

7.4  Lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen

4 c §.Rätt att få datamängder av myndigheter och av andra som sköter offentliga uppdrag.  

I paragrafen föreskrivs det om arbetarskyddsmyndighetens rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter få vissa datamängder från Skatteförvaltningen, Pensionsskyddscentralen och Olycksfallsförsäkringscentralen för att rikta tillsynen över efterlevnaden av beställaransvarslagen.  

Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet så att arbetarskyddsmyndigheten ska ha rätt att få datamängder för tillsynen över efterlevnaden av beställaransvarslagen samt över iakttagandet av minimivillkoren för anställningsförhållanden och anlitandet av utländsk arbetskraft.  

I propositionen föreslås det att arbetarskyddsmyndighetens rätt att få en datamängd av Skatteförvaltningen för att rikta tillsynen över efterlevnaden av beställaransvarslagen ska utvidgas. Arbetarskyddsmyndighetens rätt att få datamängder av Pensionsskyddscentralen och Olycksfallsförsäkringscentralen för tillsynen över efterlevnaden av beställaransvarslagen förblir oförändrad. 

I propositionen föreslås det dessutom att arbetarskyddsmyndighetens rätt att få datamängder för tillsynen över iakttagandet av minimivillkoren för anställningsförhållanden och anlitandet av utländsk arbetskraft ska gälla datamängder som fås av Skatteförvaltningen. 

Med stöd av den föreslagna paragrafen har arbetarskyddsmyndigheten rätt att för val av tillsynsobjekt få datamängder om vissa typer av enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet. Med enheter som ska registreras i företags- och organisationsdatasystemet avses i likhet med den gällande paragrafen enheter enligt 3 § i företags- och organisationsdatalagen. I den datamängd som lämnas ut ingår uppgifter om enheter som har försummat någon lagstadgad skyldighet vars fullgörande övervakas av en annan myndighet eller någon annan som sköter ett offentligt uppdrag, eller så finns det något i enheternas verksamhet som gör dem intressanta också med tanke på arbetarskyddsmyndighetens tillsyn. Huruvida en viss enhet som ingår i datamängden faktiskt har underlåtit att iaktta t.ex. något minimivillkor för anställningsförhållandena framgår i sinom tid vid en arbetarskyddsinspektion.  

Enligt det inledande stycket i 1 mom. i den föreslagna paragrafen har arbetarskyddsmyndigheten rätt att, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter (av vissa myndigheter och andra som sköter offentliga uppdrag), få vissa datamängder för att rikta tillsynen över att beställaransvarslagen följs. 

Arbetarskyddsmyndighetens tillsyn över att beställaransvarslagen följs riktas mot beställaren. Beställarna ska på det sätt som föreskrivs i beställaransvarslagen säkerställa att företag som med dem ingår avtal om hyrd arbetskraft och underleverans fullgör sina lagstadgade förpliktelser som avtalsparter och arbetsgivare. Med stöd av 1 mom. 1−3 punkten i den föreslagna paragrafen ska arbetarskyddsmyndigheten få uppgifter om vissa typer av enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet. Dessa enheter är potentiella avtalsparter till beställarna. Efter att ha fått kännedom om enheterna kan arbetarskyddsmyndigheten genom andra åtgärder särskilt utreda vilka som eventuellt har beställt hyrd arbetskraft eller underleverans av dessa enheter. Efter att beställarna har utretts riktas tillsynen mot dem. Det är också möjligt att en del av enheterna själva fungerar som beställare.  

Enligt 1 mom. 1 punkten i den föreslagna paragrafen har arbetarskyddsmyndigheten rätt att från Skatteförvaltningen få specificerande uppgifter och andra uppgifter som är nödvändiga för tillsynen av iakttagandet av lagen om beställaransvar vid anlitande av utomstående arbetskraft, om sådana enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet 

- som inte har ett betalningsarrangemang för skatteskuld som Skatteförvaltningen vidtagit (1 punkten underpunkt a), 

- som har försummat sina skyldigheter enligt skattelagstiftningen i fråga om betalning av lön eller någon annan prestation, (1 punkten underpunkt b), eller 

- vars uppgifter om omsättning och verksamhet avviker från motsvarande enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet och är verksamma inom samma bransch (1 punkten underpunkt c). 

Enligt 1 mom. 1 punkten i den gällande paragrafen har arbetarskyddsmyndigheten rätt att från Skatteförvaltningen få specificerande uppgifter om samt uppgifter om beloppet av skatteskuld för enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet och i fråga om vilka Skatteförvaltningen inte har vidtagit betalningsarrangemang. Med stöd av 1 mom. 1 punkten i den föreslagna paragrafen får arbetarskyddsmyndigheten i fortsättningen också denna datamängd, dvs. rättsläget förblir till denna del oförändrat. (Se motiveringen till datamängden i fråga, RP 114/2016 rd s. 33.)  

Dessutom föreslås det att arbetarskyddsmyndighetens rätt att få en datamängd av Skatteförvaltningen för att rikta tillsynen av iakttagandet av beställaransvarslagen ska utvidgas. Med stöd av 1 mom. 1 punkten i den föreslagna paragrafen får arbetarskyddsmyndigheten begära uppgifter från Skatteförvaltningen också om enheter som har försummat sina skyldigheter enligt skattelagstiftningen i fråga om betalning av lön eller någon annan prestation. I dessa fall är det i regel fråga om bristande deklaration i samband med löneutbetalning, betalning av s.k. svart lön och underlåtenhet att redovisa arbetstagarnas skatter i samband med löneutbetalningen. Det är fråga om brister som Skatteförvaltningen har konstaterat vid skattekontrollen och på grund av vilka Skatteförvaltningen har kunnat verkställa beskattning enligt uppskattning. (Med svart lön avses i vanligen betalning av lön och/eller andra prestationer och förmåner som betraktas som lön utan att alls eller endast delvis deklarera dem till myndigheterna och utan att fullgöra arbetsgivarens skyldigheter i samband med löneutbetalningen.) Arbetarskyddsmyndigheten kan också begära uppgifter om enheter som har försummat de skyldigheter enligt skattelagstiftningen som gäller betalning av ”någon annan prestation”. Det kan i synnerhet vara fråga om brister i deklaration och betalning av mervärdesskatt. Skatteförvaltningen kan ha beskattat mervärdesskatten enligt uppskattning. Vid tillsynen över efterlevnaden av beställaransvarslagen kan brister i momsdeklarationer och momsbetalningar vara ett tecken på hur och på vilken nivå en enhet sköter sina lagstadgade skyldigheter. 

Med stöd av 1 mom. 1 punkten i den föreslagna paragrafen får arbetarskyddsmyndigheten begära uppgifter från Skatteförvaltningen också om enheter vars uppgifter om omsättning och verksamhet avviker från motsvarande enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet och är verksamma inom samma bransch. Exempelvis uppgifter om en enhets omsättning och kostnadsstruktur, i synnerhet om löneutbetalningar och köp av tjänster, kan i vissa fall synliggöra enheter som klart avviker från andra motsvarande enheter inom branschen. Det kan också finnas en tydlig skillnad mellan t.ex. uppgifter om företagsverksamhetens omfattning eller ekonomiska ställning och antalet arbetstagare vid enheterna som gör att de avviker från liknande enheter inom samma bransch. Med sådana informationssökningar är det möjligt att upptäcka enheter som t.ex. betalat ut svart lön eller enheter som betalat ut för lite lön. Ibland kan också enheter som anlitar t.ex. underleverantörer eller andra avtalspartner i stället för avlönad arbetskraft avvika från varandra, även om det inom branschen i regel anlitas i huvudsak avlönad arbetskraft. I dessa fall behöver informationssökningen inte gälla uppgifter från Skatteförvaltningens skattekontroll, utan det är möjligt att göra mer allmänna sökningar i de beskattningsuppgifter som finns hos Skatteförvaltningen. Genom sådana informationssökningar kan man också hitta andra enheter än de som redan har valts till föremål för skattekontroll. Det bör dock noteras att avvikelserna också kan vara helt motiverade och bero på enhetens verksamhet, men i det skede då arbetarskyddstillsynen riktas räcker det med enbart information om att avvikelser förekommer. 

Enligt den föreslagna 1 mom. 2 punkten har arbetarskyddsmyndigheten rätt att från Pensionsskyddscentralen få specificerande uppgifter om enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet och i fråga om vilka Pensionsskyddscentralen vid tillsynen har konstaterat att pensionsförsäkringsskyldigheten helt har försummats. Arbetarskyddsmyndigheten har denna rätt också enligt 1 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen, dvs. rättsläget förblir till denna del oförändrat. (Se motiveringen till datamängden i fråga, RP 114/2016 rd s. 32-.) 

Enligt den föreslagna 1 mom. 3 punkten har arbetarskyddsmyndigheten rätt att från Olycksfallsförsäkringscentralen få specificerande uppgifter om enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet och i fråga om vilka Olycksfallsförsäkringscentralen vid tillsynen har konstaterat att olycksfallsförsäkringsskyldigheten helt har försummats. Arbetarskyddsmyndigheten har denna rätt också enligt 1 mom. 3 punkten i den gällande paragrafen, dvs. rättsläget förblir till denna del oförändrat. (Se motiveringen till datamängden i fråga, RP 114/2016 rd s. 32-.) 

Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen har Arbetarskyddsmyndigheten dessutom trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att från Skatteförvaltningen få specificerande uppgifter och andra uppgifter som är nödvändiga för riktandet av tillsynen av iakttagandet av minimivillkoren för anställningsförhållanden och anlitandet av utländsk arbetskraft om sådana enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet 

- som har försummat sina skyldigheter enligt skattelagstiftningen i fråga om betalning av lön eller någon annan prestation (1 punkten), eller 

- vars uppgifter om omsättning och verksamhet avviker från motsvarande enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet och är verksamma inom samma bransch (2 punkten). 

Arbetarskyddsmyndighetens tillsyn över iakttagandet av minimivillkoren för anställningsförhållanden och anlitandet av utländsk arbetskraft gäller arbetsgivaren. (I tillsynen över anlitandet av utländsk arbetskraft övervakas också att vissa andra aktörer har iakttagit de skyldigheter som gäller dem, t.ex. 82 § i utlänningslagen (301/2004)). Med stöd av 2 mom. i den föreslagna paragrafen ska arbetarskyddsmyndigheten få uppgifter om vissa typer av enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet. Efter att ha fått uppgifter om enheterna kan arbetarskyddsmyndigheten vid behov därtill separat utreda om en viss enhet har ställning som arbetsgivare eller inte och rikta tillsynen mot arbetsgivarna.  

Med stöd av 2 mom. i den föreslagna paragrafen får arbetarskyddsmyndigheten begära uppgifter från Skatteförvaltningen om motsvarande enheter som de som anges i 1 mom. 1 punkten underpunkt b och c i den föreslagna paragrafen. Tillsynen över iakttagandet av minimivillkoren för anställningsförhållanden och anlitandet av utländsk arbetskraft kan i stor utsträckning riktas med hjälp av samma typer av datamängder som för tillsynen över efterlevnaden av beställaransvarslagen. Motiveringen till det föreslagna 2 mom. motsvarar således till denna del i stor utsträckning motiveringen till 1 punkten underpunkt b och c. Tillsynsuppgifternas innehåll är dock olika. Detta kan eventuellt påverka vilka mer exakta sökkriterier som väljs för varje begäran om uppgifter, t.ex. vilka försummelser eller avvikelser som är av intresse vid respektive tidpunkt. Arbetarskyddsmyndighetens tillsyn under en och samma inspektion omfattar ofta såväl iakttagandet av minimivillkoren för ett anställningsförhållande som anlitandet av utländsk arbetskraft. Därför kan en datamängd som fås av Skatteförvaltningen med stöd av 2 mom. i den föreslagna paragrafen och som t.ex. gäller enheter som har försummat sina skyldigheter enligt skattelagstiftningen i fråga om betalning av lön eller någon annan prestation användas för tillsyn över såväl iakttagandet av minimivillkoren för ett anställningsförhållande som över anlitandet av utländsk arbetskraft. Avsikten är alltså att 2 mom. i den föreslagna paragrafen ska tolkas så att sådana begäranden om information och om datamängder som är väsentliga för de två tillsynsuppgifterna ska vara möjliga. 

Med stöd av den föreslagna paragrafen har arbetarskyddsmyndigheten rätt att från Skatteförvaltningen, Pensionsskyddscentralen och Olycksfallsförsäkringscentralen få specificerande uppgifter om sådana enheter som ska registreras i företags- och organisationsdatasystemet, dvs. i praktiken namn och företags- och organisationsnummer.  

Dessutom har arbetarskyddsmyndigheten med stöd av 1 mom. 1 punkten och 2 mom. i den föreslagna paragrafen rätt att från Skatteförvaltningen få andra uppgifter om enheter som är nödvändiga för tillsynen. De övriga uppgifter om enheter som är nödvändiga för att rikta tillsynen kan variera i viss mån beroende på vilken typ av tillsyn arbetarskyddsmyndigheten avser utföra med hjälp av datamängden, vilka slags enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet som arbetarskyddsmyndigheten är intresserad av vid respektive tidpunkt och vilka uppgifter som i praktiken är nödvändiga för tillsynen. I allmänhet räcker det med några uppgifter per enhet. Ytterligare information kan vid behov begäras i senare skeden av tillsynen med stöd av 4 b § i lagen om tillsynen över arbetarskyddet. 

Enligt 3 mom. i den föreslagna paragrafen kan andra uppgifter om enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet som är nödvändiga för att rikta tillsynen och som ingår i den datamängd som Skatteförvaltningen överlåtit också omfatta specificerande uppgifter om personer som enligt Skatteförvaltningens uppgifter eller iakttagelser äger enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet.  

Även om de andra uppgifter som är nödvändiga för att rikta tillsynen och som Skatteförvaltningen lämnar ut om enheterna i någon mån kan variera, föreskrivs det i 3 mom. i den föreslagna paragrafen ändå om de viktigaste uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. Momentet är en exemplifierande, icke-uttömmande förteckning. 

I allmänhet tar arbetarskyddsmyndigheten reda på vilka ägarna är från andra informationskällor. Skatteförvaltningen kan dock få kännedom om att vissa enheter har andra verkliga ägare än de personer som officiellt är registrerade som ägare. Exempelvis kan personer med näringsförbud eller personer som vill dölja sitt ägande använda en bulvan. Arbetarskyddsmyndigheten bör rikta tillsynen i synnerhet mot företag som påvisar flera i den föreslagna paragrafen avsedda drag som är av intresse för arbetarskyddstillsynen. 

Till andra uppgifter som är nödvändiga för tillsynen hör också uppgifter om det fysiska läget för den plats där arbetet vid enheten utförs, om Skatteförvaltningen känner till det. I många yrken kan arbetet utföras på flera platser.  

Arbetarskyddsmyndigheten behöver i allmänhet inte mer omfattande information om enheternas verksamhet. Beroende på respektive begäran om uppgifter till Skatteförvaltningen och sökkriterierna kan dock andra uppgifter om enheter som ingår i den datamängd som Skatteförvaltningen lämnar ut och som är nödvändiga för tillsynen också omfatta t.ex. uppgifter med vilka arbetarskyddsmyndigheten gör andra begäranden om uppgifter till skatteförvaltningen. Om t.ex. en begäran om uppgifter gäller enheter som har försummat sina skyldigheter enligt skattelagstiftningen i fråga om betalning av lön och om Skatteförvaltningen dessutom har kännedom om att det finns en tydlig diskrepans i de uppgifter som beskriver omfattningen av företagsverksamheten och antalet arbetstagare vid vissa av dessa enheter, kan information om diskrepansen lämnas ut till arbetarskyddsmyndigheten som andra uppgifter som är nödvändiga för tillsynen över enheten.  

Enligt det föreslagna 4 mom. ska arbetarskyddsmyndigheten avgränsa datamängden i begäran om information i samarbete med Skatteförvaltningen, Pensionsskyddscentralen eller Olycksfallsförsäkringscentralen. Datamängden ska begränsas enligt den juridiska formen för de enheter som registreras i företags- och organisationsdatasystemet, det geografiska området, tidsperioden och verksamhetsområdet. Den datamängd som Skatteförvaltningen lämnar ut ska också begränsas också enligt uppgifter om skatteskuld för en enhet som registreras i företags- och organisationsdatasystemet, uppgifter om försummelse av skyldigheter enligt skattelagstiftningen i anslutning till betalning av lön eller någon annan prestation eller uppgifter om omsättning och verksamhet.  

Det föreslagna 4 mom. motsvarar i stor utsträckning 2 mom. i den gällande paragrafen. Datamängden ska fortfarande avgränsas i samarbete mellan arbetarskyddsmyndigheten och Skatteförvaltningen, Pensionsskyddscentralen eller Olycksfallsförsäkringscentralen. I 4 mom. i den föreslagna paragrafen beaktas dock det utvidgade nya innehållet i paragrafen för Skatteförvaltningens del. 

När en i 1 mom. 1 punkten underpunkt c eller 2 mom. 2 punkten avsedd datamängd begärs från Skatteförvaltningen, ska arbetarskyddsmyndigheten för Skatteförvaltningen specificera vilka avvikande uppgifter om omsättningen och om enheternas verksamhet som Skatteförvaltningen ska använda vid sökningar i beskattningsuppgifter. Med andra ord ska arbetarskyddsmyndigheten ange med vilka avvikelseuppgifter Skatteförvaltningen ska avskilja vissa enheter från motsvarande enheter inom samma bransch. Exempelvis uppgifter om en enhets omsättning och kostnadsstruktur, i synnerhet om löneutbetalningar och köp av tjänster, kan i vissa fall synliggöra enheter som t.ex. i fråga om läge och storlek klart avviker från andra motsvarande enheter inom branschen. Arbetarskyddsmyndigheten och Skatteförvaltningen kan utnyttja bådas erfarenheter vid planeringen av begäranden om uppgifter. 

Valet av de i 4 mom. i den föreslagna paragrafen avsedda av gränsningsgrunderna för begäran om uppgifter påverkas också i väsentlig grad av vilka typer av datamaterial som i synnerhet Skatteförvaltningen har tillgång till för sina egna lagstadgade uppgifter, i vilka informationssystem uppgifterna behandlas vid Skatteförvaltningen och i vilken form uppgifter kan sökas och lämnas ut till arbetarskyddsmyndigheten. Med stöd av den föreslagna paragrafen ska till arbetarskyddsmyndigheten lämnas ut sådana datamängder som avses i paragrafen endast till den del det är möjligt att med hjälp av befintliga datamaterial och informationssystem skapa och lämna ut sådana datamängder utan en oskälig administrativ börda. 

I praktiken kommer man vid planeringen av en begäran om uppgifter också överens om den maximala omfattningen av den datamängd som ska lämnas ut vid respektive tidpunkt och dimensionerar den utifrån och de resurser som behövs för tillsynen. I de flesta fall räcker det med en datamängd som omfattar några tiotals eller hundratals enheter. Vid planeringen av datamängden och behandlingen av de uppgifter som lämnas ut beaktas dessutom i vilken utsträckning datamängden innehåller sekretessbelagda uppgifter och om den innehåller personuppgifter. Vid behandlingen av personuppgifter följer arbetarskyddsmyndigheten den allmänna dataskyddsförordningen och dataskyddslagen, inklusive den i artikel 5 i förordningen avsedda principen om uppgiftsminimering. 

Denna rätt att få datamängder utnyttjas av arbetarskyddsmyndigheten i första hand när den har för avsikt att självständigt välja tillsynsobjekt. Dessutom kan arbetarskyddsmyndigheten vid behov utnyttja sin rätt också när den planerar gemensam tillsyn med Skatteförvaltningen. Vid planeringen av gemensam tillsyn ska Skatteförvaltningen och arbetarskyddsmyndigheten först ge varandra specificerande uppgifter om de tilltänkta tillsynsobjekten. Därefter kontrollerar de om det vid tillsynsobjekten finns gemensamma objekt som inspekteras av både Skatteförvaltningen och arbetarskyddsmyndigheten.  

Enligt 5 mom. i den föreslagna paragrafen ska arbetarskyddsmyndigheten omedelbart utplåna de uppgifter som inte behövs för att rikta tillsynen. I 5 mom. används ordet ”förstöra” i stället för ”utplåna”, eftersom det också används i 21 § 2 punkten i lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen. Det föreslagna 5 mom. innebär inte någon ändring av rättsläget jämfört med 3 mom. i den gällande paragrafen. 

10.1  Samband med andra propositioner

De föreslagna ändringarna (72 § 1 mom. 4 punkten i lagförslag 2 och 18 § 1 mom. 17 punkten i lagförslag 3), där det hänvisas till brottsbeteckningar som gäller arbetsrelaterat utnyttjande, har samband med de ändringar i fråga om straffbarheten för arbetsrelaterat utnyttjande som föreslås i projektet för ändring av bestämmelserna om exploatering av arbetskraft (OM093:00/2023) genom att paragrafen om ockerliknande diskriminering i arbetslivet ersätts med en paragraf om ocker i arbetslivet och grovt ocker i arbetslivet. Avsikten är att propositionen om ändring av bestämmelserna om arbetsrelaterat utnyttjande ska lämnas till riksdagen under vecka 11/2026. 

I riksdagen behandlas regeringens proposition RP 163/2025 rd. Förslagen ska vid behov sammanställas. 

10.2  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionen har inga konsekvenser för budgeten. 

11.1  Lagstiftningsordning

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.