3.2
Förslagets detaljerade innehåll
Tillämpningsområde (artikel 2)
Den föreslagna förordningen ska genast den träder i kraft tillämpas på fordonskategorierna M
1
(personbil) och N
1
(paketbil). Fem år efter att förordningen trätt i kraft ska den också tillämpas på fordonskategorierna M
2
och M
3
(buss), N
2
och N
3
(lastbil), O (släpfordon) samt L
3e
(tvåhjulig motorcykel), L
4e
(tvåhjulig motorcykel med sidovagn), L
5e
(motordriven trehjuling), L
6e
(lätt fyrhjuling) och L
7e
(tung fyrhjuling). Förordningen ska tillämpas på både fordon och uttjänta fordon, som hör till de nämnda fordonskategorierna. Fordon som tillhör fordonskategorierna M, N och O definieras i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, och fordon som tillhör fordonskategori L i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.
Alla bestämmelser i förordningen ska ändå inte tillämpas på bussar, lastbilar och släpfordon samt fordon i kategorierna L
3e
-L
7e
. Det föreslås att på dem ska tillämpas bestämmelserna om skyldighet för fordonstillverkarna att kostnadsfritt tillhandahålla information om avlägsnande och utbyte av delar, komponenter och material i fordon (artikel 11), insamling av uttjänta fordon (artikel 23), skyldighet att leverera uttjänta fordon till auktoriserade behandlingsanläggningar (artikel 24) och krav på sanering (artikel 29), en del av skyldigheterna för auktoriserade behandlingsanläggningar (artikel 27), skyldigheterna för ägare till uttjänta fordon (artikel 26) samt bestämmelserna om skrotningsintyg (artikel 25) och skillnad mellan begagnade fordon och uttjänta fordon vid ägarbyten (artikel 37).
På bussar, lastbilar och släpfordon samt fordonskategorierna L
3e
-L
7e
ska även tillämpas kraven på producentansvar (artiklarna 16-20), men endast i fråga om insamling och sanering av uttjänta fordon. På dem ska ändå inte tillämpas anpassning av de avgifter som producenterna betalar till producentsammanslutningen (artikel 21) eller producentens kostnadsansvar när fordonet blir ett uttjänt fordon i en annan medlemsstat än den där fordonet för första gången tillhandahölls på marknaden (artikel 22). På bussar, lastbilar och släpfordon ska dessutom tillämpas bestämmelserna om export av begagnade fordon (artiklarna 38-45). Bestämmelserna om inspektioner, medlemsstaternas nationella och internationella samarbete, påföljder samt rapportering till kommissionen (artiklarna 46-49) ska tillämpas på bussar, lastbilar och släpfordon samt fordon i kategorierna L
3e
-L
7e
endast i fråga om de andra bestämmelser som tillämpas på dem.
Förordningen ska i regel inte tillämpas på fordon avsedda för särskilda ändamål. På dem ska emellertid tillämpas bestämmelserna om begränsningar av användningen av skadliga ämnen (artikel 5), utvidgat producentansvar (artikel 16), producenternas ekonomiska ansvar (artikel 20), insamling av uttjänta fordon (artikel 23), skyldighet att leverera uttjänta fordon till auktoriserade behandlingsanläggningar (artikel 24) och krav på sanering (artikel 29), skyldigheterna för ägare till uttjänta fordon (artikel 26) samt skrotningsintyg (artikel 25) och avlägsnande av vissa delar och komponenter från uttjänta fordon för återanvändning eller materialåtervinning (artikel 30).
Förordningen ska inte överhuvudtaget tillämpas på andra delar av ett fordon som typgodkänts i ett etappvis typgodkännande för paketbilar, bussar och lastbilar förutom grundfordonet, på fordon tillverkade i små serier eller på fordon av historiskt intresse.
Definitioner (artikel 3)
Förordningen innehåller 35 definitioner. Dessutom ska vissa definitioner som ingår i andra EU-akter tillämpas. Centrala begrepp som definieras i förslaget är uttjänt fordon, återanvändbarhet, återanvändning, materialåtervinningsbarhet, återvinningsbarhet, auktoriserad behandlingsanläggning, producent, avlägsnande, återtillverkning, renovering, begagnat fordon och begagnat fordon som ska exporteras. Med uttjänt fordon avses ett fordon som är avfall enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG om avfall och om upphävande av vissa direktiv (nedan
avfallsdirektivet
)
eller fordon som är irreparabla enligt kriterierna för uttjänta fordon i förslaget. Med producent avses en producent, importör eller distributör som, oavsett försäljningsmetod, yrkesmässigt för första gången tillhandahåller ett fordon för distribution eller användning inom en medlemsstats territorium.
Cirkularitetskrav på konstruktionen av fordon (artiklarna 4–7)
I den föreslagna förordningen föreskrivs det att fordon ska konstrueras och tillverkas enligt kraven på cirkulär ekonomi. Varje fordon som tillhör en viss fordonstyp ska vara konstruerat så att det kan återanvändas eller materialåtervinnas till minst 85 procent av fordonets massa, och kan återanvändas eller återvinnas till minst 95 procent av fordonets massa. Fordonstillverkarna ska åläggas att beräkna fordonens återanvändbarhet, materialåtervinningsbarhet och återvinningsbarhet samt att samla in, kontrollera och spara den information som behövs för beräkningen.
Fordonstillverkarna ska också märka delar och komponenter till fordon tillverkade av polymerer och elastomerer. Av trafiksäkerhets- och miljöskyddsskäl ska fordonstillverkarna också säkerställa att vissa delar och komponenter till fordon inte återanvänds för tillverkning av nya fordon. Sådana delar är till exempel krockkuddar, säkerhetsbälten och delar till dem, katalysatorer och partikelfilter.
Varje typgodkänd fordonstyp ska innehålla minst 25 procent plast som materialåtervunnits från plastavfall från produkter som släppts ut på marknaden. Minst 25 procent av detta mål ska nås genom att använda plast som materialåtervunnits i fordon och som kommer från uttjänta fordon av den aktuella fordonstypen. Kommissionen bedömer senare om mål ska sättas för andelen andra återvunna material, såsom stål, aluminium, magnesium och vissa kritiska råvaror i fordon.
I förordningen förbjuds med vissa undantag användningen av bly, kvicksilver, kadmium och sexvärt krom i fordon. Fordon ska också konstrueras på ett sätt som inte försvårar avlägsnandet av vissa delar och komponenter från ett fordon när det blir avfall. Elfordonsbatterier och elmotorer ska kunna avlägsnas och bytas ut enkelt och utan att fragmenteras under både användningsfasen och avfallsfasen.
Skyldigheter för fordonstillverkare (artiklarna 8–13)
När fordonstillverkare ansöker om typgodkännande ska de lämna in dokumentation till typgodkännandemyndigheten som visar att cirkularitetskraven för den aktuella fordonstypen är uppfyllda. Tillverkarna ska också utarbeta en strategi för cirkularitet för varje typgodkänd fordonstyp, där det redogörs för åtgärderna för att uppfylla cirkularitetskraven för den aktuella fordonstypen. Tillverkaren ska övervaka och följa upp åtgärderna i strategin för cirkularitet och uppdatera strategin vart femte år. Tillverkaren ska lämna in strategin för cirkularitet och uppdateringar av den till typgodkännandemyndigheten och kommissionen. Kommissionen ska offentliggöra strategierna för cirkularitet och uppdateringar av dem, med undantag för konfidentiell information, och utifrån dem med jämna mellanrum sammanställa och offentliggöra en rapport om cirkulariteten inom fordonssektorn. Fordonstillverkarna ska också lämna typgodkännandemyndigheten en redogörelse för andelarna materialåtervunnet innehåll i fordonstypen.
Fordonstillverkarna ska åläggas att ge reparations- och underhållsaktörer och avfallshanteringsaktörer kostnadsfritt information om avlägsnande och byte av vissa delar och material i fordonen. För tillhandahållandet av information och samarbetet mellan aktörerna ska tillverkarna skapa kommunikationsplattformer. Sju år efter ikraftträdandet av förordningen ska fordon som släpps ut på marknaden också ha ett digitalt cirkularitetspass, med vars hjälp ovannämnda information delas. Tillverkaren ska se till att informationen i cirkularitetspasset är korrekt, fullständig och aktuell. Elmotorer som innehåller permanentmagneter ska vara försedda med en väl synlig, tydligt läsbar och outplånlig etikett med vissa uppgifter.
Producentansvar (artiklarna 16–22)
Enligt den föreslagna förordningen ska producenter vara skyldiga att säkerställa att fordon som de för första gången har tillhandahållit på marknaden i en medlemsstat och som blir uttjänta fordon insamlas och behandlas i enlighet med förordningen. Producenterna ska också vara skyldiga att säkerställa att aktörer som behandlar de uttjänta fordonen uppfyller målen för återanvändning, materialåtervinning och återvinning av uttjänta fordon. Producentansvaret ska uppfylla kraven i den föreslagna förordningen samt i artiklarna 8 och 8a i avfallsdirektivet. I artikel 8 i avfallsdirektivet föreskrivs det om stärkande av återanvändning av produkter och förebyggande, materialåtervinning och annan återvinning av avfall i medlemsstaterna med hjälp av utvidgat producentansvar. I artikel 8a i avfallsdirektivet föreskrivs det om allmänna minimikrav för system för producentansvar och om producenters minimikostnadsansvar.
De behöriga myndigheterna ska inrätta ett register för övervakning av producentansvaret som har länkar till de andra medlemsstaternas register. Producenterna ska ansöka om registrering i registret via ett elektroniskt system i varje medlemsstat där de för första gången tillhandahåller ett fordon på marknaden. En producent får tillhandahålla ett fordon på marknaden inom en medlemsstats territorium endast om producenten eller dennes utsedda ombud är registrerad i registret i den medlemsstaten. Producenten ska också kunna sköta sin producentansvarsskyldighet via en producentsammanslutning, varvid producentsammanslutningen ska uppfylla kraven på registrering, om inte den medlemsstat där fordonet har tillhandahållits på marknaden för första gången bestämmer något annat. Skyldigheterna som gäller registrering av producenten får också för dennes räkning fullgöras av ett utsett ombud.
Den behöriga myndigheten ska registrera producenten i registret inom utsatt tid. Myndigheten får också under vissa förutsättningar låta bli att godkänna en producent för registrering eller återkalla registreringen. Producenten ska rapportera till myndigheten om fullgörande av producentansvarsskyldigheterna samt meddela om ändringar i sin verksamhet. Producentsammanslutningen ska på sin webbplats varje år för sina medlemmars del offentliggöra information om insamling av uttjänta fordon och uppnående av målen för återanvändning, materialåtervinning och återvinning. Producentsammanslutningarna ska säkerställa att producenter och avfallshanteringsaktörer är rättvist företrädda i sina styrande organ.
Producenten eller producentsammanslutningen ska ansöka om godkännande av fullgörandet av producentansvarsskyldigheterna från den behöriga myndigheten. Myndigheten kan bevilja godkännande bara om kraven i artikel 8a.3 a–d i avfallsdirektivet är uppfyllda. Enligt dessa punkter ska den avfallshantering som producenten eller producentsammanslutningen ordnar vara geografiskt heltäckande, insamlingssystem ska vara tillgängliga i lämplig omfattning och producenten och producentsammanslutningen ska ha de ekonomiska medel eller de ekonomiska och organisatoriska medel som krävs för att fullgöra producentansvarsskyldigheterna samt ett lämpligt system för egenkontroll. Producenternas och producentsammanslutningarnas åtgärder ska också vara tillräckliga för att uppfylla de krav på hantering av uttjänta fordon som föreskrivs i den föreslagna förordningen. Medlemsstaten får bestämma att registreringen av producenter och godkännandet av fullgörande av producentansvarsskyldigheterna utgör ett enda förfarande.
Fullgörandet av producentansvarsskyldigheterna ska övervakas med hjälp av det system för egenkontroll som föreskrivs i artikel 8a.3 d i avfallsdirektivet. Egenkontrollen ska utföras minst vart tredje år och på begäran av myndigheten. Producenten eller producentsammanslutningen ska på begäran lägga fram en egenkontrollrapport och vid behov planen för korrigerande åtgärder för den behöriga myndigheten. Producenten eller producentansvarsorganisationen ska utarbeta och genomföra planen för korrigerande åtgärder på grundval av myndighetens eventuella iakttagelser. Myndigheten får på vissa villkor återkalla godkännandet av fullgörande av producentansvarsskyldigheterna.
Producenten ska täcka kostnaderna för insamling och behandling av uttjänta fordon förutsatt att de inte täcks av avfallshanteringsaktörernas intäkter från försäljning av uttjänta fordon, reservdelar eller materialåtervunna material. Producenten ska också täcka kostnaderna för informationskampanjer i anslutning till insamling av uttjänta fordon, inrättandet av ett system för elektroniska skrotningsintyg samt insamling och rapportering av information. Myndigheterna ska övervaka kostnaderna för hanteringen av uttjänta fordon, avfallshanteringsaktörernas intäkter samt de avgifter som producenterna betalar till producentsammanslutningen, så att kostnaderna fördelas rättvist mellan aktörerna. Producenter som fullgöra producentansvarsskyldigheterna själva ska tillhandahålla en garanti för fordon som de tillhandahåller på marknaden för första gången som säkerställer att de täcker avfallshanteringskostnaderna. Garantin kan bestå av deltagande i lämpliga system för finansiering av behandlingen av uttjänta fordon, eller av en försäkring eller en bankinsättning. I förordningen föreskrivs också om kriterierna för anpassning av de avgifter som producenterna betalar till producentsammanslutningen.
Om ett fordon blir ett uttjänt fordon i en annan medlemsstat än den medlemsstat där fordonet tillhandahölls på marknaden för första gången, ska producenten eller producentsammanslutningen säkerställa att kostnaderna för hanteringen av det uttjänta fordonet blir täckta. För detta ska producenten eller producentsammanslutningen utse ett ombud i varje medlemsstat och bedriva gränsöverskridande samarbete med avfallshanteringsaktörer. Producenten eller producentsammanslutningen ska övervakas av den medlemsstat inom vars territorium fordonet blev ett uttjänt fordon. Övervakningen baserar sig på uppgifter som producenten eller producentsammanslutningen ska lämna till myndigheten.
Insamling av uttjänta fordon (artiklarna 23–26)
Producenterna ska ordna insamling för uttjänta fordon som tillhör fordonskategorier som de för första gången har tillhandahållit på marknaden i en medlemsstat. Insamlingen ska omfatta hela medlemsstatens territorium och det ska finnas tillräcklig tillgång till auktoriserade behandlingsanläggningar. Insamlingen och hanteringen får inte begränsas till områden där verksamheten är mest lönsam. Insamlingen ska omfatta uttjänta fordon av alla märken, oavsett ursprung. Insamling ska också ordnas för skrotdelar från fordon. Producenterna ska också göra det möjligt att kostnadsfritt lämna in uttjänta fordon till auktoriserade behandlingsanläggningar samt genomföra utbildningskampanjer om insamlingen av uttjänta fordon och om miljökonsekvenserna av felaktig insamling eller behandling av uttjänta fordon. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att producenterna ordnar insamling för alla uttjänta fordon.
Alla uttjänta fordon ska levereras för behandling till auktoriserade behandlingsanläggningar. Inlämning av ett uttjänt fordon till en auktoriserad behandlingsanläggning ska vara kostnadsfri för fordonets sista ägare, såvida inte det uttjänta fordonet saknar väsentliga fordonsdelar eller komponenter, med undantag för elfordonsbatteriet, eller innehåller avfall som har tillförts det uttjänta fordonet. Auktoriserade behandlingsanläggningar ska utfärda ett elektroniskt skrotningsintyg till ägaren av det uttjänta fordonet och de behöriga myndigheterna. Om det skrotade fordonet ursprungligen är registrerat i en annan medlemsstat, ska registreringsmyndigheten i den medlemsstat där fordonet skrotas underrätta den ursprungliga registreringsmyndigheten om att ett skrotningsintyg har utfärdats. Den behöriga myndigheten ska avregistrera ett fordon efter att ha mottagit skrotningsintyget för det fordonet. Skrotningsintyg som utfärdats i en medlemsstat ska godkännas i alla medlemsstater. Ägaren till ett uttjänt fordon ska leverera det till en insamlingsplats för uttjänta fordon eller till en auktoriserad behandlingsanläggning omedelbart efter att ha mottagit information om att fordonet uppfyller kriterierna för att anses vara irreparabelt i bilaga I till förordningen samt uppvisa ett skrotningsintyg för registreringsmyndigheten.
Behandling av uttjänta fordon (artikel 15, artiklarna 27–36)
I förordningen föreskrivs det om auktoriserade behandlingsanläggningar, varmed avses en verksamhetsutövare eller ett företag som i enlighet med den föreslagna förordningen och avfallsdirektivet har tillstånd att utföra insamling och behandling av uttjänta fordon. En verksamhetsutövare eller ett företag som har för avsikt att behandla uttjänta fordon ska ansöka om tillstånd hos den behöriga myndigheten. För att få tillstånd ska den sökande ha den tekniska, finansiella och organisatoriska kapacitet som krävs för att uppfylla förordningens krav på auktoriserade hanteringsaktörer.
Auktoriserade behandlingsanläggningar ska säkerställa att alla uttjänta fordon och tillhörande delar, komponenter och material som är avfall tas emot och behandlas i enlighet med den föreslagna förordningen. I förordningen och dess bilagor föreskrivs det om krav på förvaring och behandling av uttjänta fordon och tillhörande delar, komponenter och material, sanering av uttjänta fordon samt avlägsnande av vissa delar och komponenter innan ett uttjänt fordon fragmenteras eller pressas. Auktoriserade behandlingsanläggningar ska också elektroniskt lagra och bevara uppgifter om behandlingen av uttjänta fordon.
Över uttjänta fordon som mottagits för fragmentering ska begäras dokumentation som inbegriper fordonsidentifieringsnummer samt en kopia av skrotningsintyget. Om denna dokumentation inte går att få ska det rapporteras till myndigheten och det uttjänta fordonet får inte fragmenteras om inte myndigheten ger tillstånd till det. Vid fragmenteringen får uttjänta fordon, tillhörande delar, komponenter och material inte blandas med förpackningsavfall och avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning. Auktoriserade behandlingsanläggningar ska sanera uttjänta fordon före ytterligare behandling. Vätskor och spilloljor från uttjänta fordon ska samlas in och lagras separat. Delar, komponenter och material som innehåller skadliga ämnen ska avlägsnas från uttjänta fordon. Batterier från uttjänta fordon ska lagras separat och behandlas i enlighet med batteriförordningen.
Auktoriserade behandlingsanläggningar ska säkerställa att vissa delar och komponenter avlägsnas från uttjänta fordon för återanvändning eller materialåtervinning före fragmentering. På vissa villkor ska det vara möjligt med undantag från detta. Det ska föras register över uttjänta fordon som bearbetas i enlighet med undantaget och innehållet i registren ska lämnas till myndigheten. Delar och komponenter som avlägsnats från uttjänta fordon ska bedömas för att avgöra om de är lämpliga för återanvändning, återtillverkning, renovering eller annan behandling. Dokumentation som bekräftar bedömningen ska på begäran göras tillgänglig för myndigheterna. Delar och komponenter som lämpar sig för återanvändning, återtillverkning eller renovering ska inte betraktas som avfall.
Delar och komponenter som lämpar sig för återanvändning, återtillverkning eller renovering ska märkas och ges en garanti. Också den som handlar med begagnade, återtillverkade eller renoverade delar och komponenter ska säkerställa att de är märkta och tillhandahålla en garanti för dem. I bilaga VII till förordningen ingår en förteckning över de delar och komponenter som inte får återanvändas. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att främja återanvändning, återtillverkning och renovering av delar och komponenter från fordon. Potentiella åtgärder som föreslås är till exempel ekonomiska incitament, där införande av en reducerad mervärdesskattesats nämns.
Medlemsstaterna ska säkerställa att avfallshanteringsaktörerna har uppnått följande mål senast tre år efter ikraftträdandet av förordningen:
Den sammanlagda återanvändningen och återvinningen ska uppgå till minst 95 procent av genomsnittsvikten per fordon, exklusive batterier, och år.
Den sammanlagda återanvändningen och materialåtervinningen ska uppgå till minst 85 procent av den genomsnittliga vikten per fordon, exklusive batterier, och år.
Dessutom ska medlemsstaterna säkerställa att avfallshanteringsaktörernas materialåtervinning av plast är minst 30 procent av den totala vikten av plast i uttjänta fordon senast fem år efter ikraftträdandet av förordningen.
I förordningen föreskrivs det också om förbud mot att i en deponi ta emot avfallsfraktioner som härrör från fragmenterade uttjänta fordon som innehåller icke-inert avfall och som inte bearbetats efter fragmenteringen. I förordningen föreskrivs det också att uttjänta fordon får levereras för behandling utanför EU förutsatt att avfallstransportförordningen (EG) nr 1013/2006 iakttas vid transporten av avfall. Uttjänta fordon som levererats för behandling utanför EU medräknas i målen endast om exportören av uttjänta fordon tillhandahåller dokumentation som godkänts av den behöriga mottagarmyndigheten som visar att behandlingen ägde rum under förhållanden som motsvarar kraven i den föreslagna förordningen och kraven på skydd av människors hälsa och miljön i annan EU-lagstiftning.
Begagnade fordon och export av dessa (artiklarna 37–45)
För ägarbyte ska fordonsägaren kunna visa att fordonet inte är ett uttjänt fordon. För bedömning av om fordonet är ett uttjänt fordon ska kriterierna i bilaga I till förordningen användas. Förordningen ska också innehålla krav och kontroller för export av begagnade fordon. Med begagnat fordon som ska exporteras avses ett begagnat fordon som ska hänföras till det tullförfarande som fastställs i artikel 269 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (nedan
unions tullkodex
). Artikeln i fråga gäller export av unionsvaror från unionens tullområde. Ett begagnat fordon får föras ut ur unionen endast om det inte är ett uttjänt fordon enligt ovannämnda kriterier och om det är trafiksäkert i den medlemsstat där fordonet senast var registrerat. För varje begagnat fordon som ska exporteras ska tullmyndigheterna lämnas fordonsidentifieringsnummer och ett intyg över att det begagnade fordonet uppfyller exportkraven.
På fordon som ska exporteras får vissa förenklade tullförfaranden, som föreskrivs i unionens tullkodex, inte tillämpas. Innan ett begagnat fordon frigörs för export ska tullmyndigheten kontrollera att fordonet är trafiksäkert. Avsikten är att tullen ska kunna kontrollera trafiksäkerheten i elektroniska system. Tullmyndigheten ska inte frigöra ett fordon för export, om den information som tillhandahållits den inte motsvarar uppgifterna i registren i fordonets senaste registreringsland. För att övervaka exporten av begagnade fordon ska tullmyndigheten också utföra tullkontroller baserade på riskanalys i enlighet med unionens tullkodex. Tullmyndigheten ska också kontrollera att ett fordon som ska exporteras uppfyller kraven på miljöskydd och trafiksäkerhet, varom kommissionen får anta en delegerad akt. Kraven ska vara sådana att det kan kontrolleras i elektroniska system om de är uppfyllda. Tullmyndigheten ska inte frigöra ett begagnat fordon för export, om den misstänker att exportkraven inte är uppfyllda. I förordningen föreskrivs det också om tillvägagångssätten i dessa situationer.
Medlemsstaternas myndigheter ska samarbeta sinsemellan och med tredjeländers myndigheter och utbyta information för att genomföra kraven som gäller export av begagnade fordon. Unionens tullkodex ska tillämpas på myndigheternas samarbete och informationsutbyte. För utbyte av den information och lämnande av de anmälningar som behövs för att övervaka exporten ska EU:s MOVE-HUB-system användas. I detta syfte åläggs medlemsstaterna att koppla sina fordonsregister och register för trafiksäkerhet till MOVE-HUB-systemet. Kommissionen ska koppla samman MOVE-HUB-systemet och unionens enda kontaktpunkt för tullen (Tullens Single Window). Innan MOVE-HUB-systemet fungerar på det sätt som övervakningen kräver, baserar sig övervakningen på samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaternas myndigheter.
Genomförande och tillsyn (artikel 14, artiklarna 46–47)
Medlemsstaterna åläggs att utse en eller flera behöriga myndigheter som ska övervaka hanteringen av uttjänta fordon, och särskilt efterlevnaden av producentansvarsskyldigheterna. Medlemsstaterna ska föreskriva om de behöriga myndigheternas organisering och verksamhet, administrativa regler om producentansvar, förfaranden och tillsyn samt myndigheternas insamling av uppgifter och offentliggörande av information.
För genomförandet av förordningen ska medlemsstaterna utföra inspektioner i auktoriserade behandlingsanläggningar, reparations- och underhållsansaktörer och andra anläggningar samt ekonomiska aktörer som kan komma att behandla uttjänta fordon. Inspektionerna ska varje år omfatta minst 10 procent av de auktoriserade behandlingsanläggningarna och de ekonomiska aktörer som kan komma att behandla uttjänta fordon. Medlemsstaterna ska också genomföra inspektioner för att säkerställa att kraven som gäller export av begagnade fordon är uppfyllda.
Medlemsstaterna ska införa tillvägagångssätt så att myndigheterna kan samarbeta nationellt och samordna sina åtgärder för att genomföra förordningen. Medlemsstaterna ska också samarbeta sinsemellan för att förebygga och upptäcka olaglig behandling av uttjänta fordon. Medlemsstaterna ska utbyta information om fordonsregistrering samt information om reparations- och underhållsaktörer och ekonomiska aktörer som kan utföra verksamhet som rör behandling av uttjänta fordon. Medlemsstaterna ska också utbyta erfarenheter och kunskap om genomförandet av förordningen.
Påföljder (artikel 48)
Enligt den föreslagna förordningen ska medlemsstaterna föreskriva om påföljder för verksamhet som strider mot vissa av förordningens bestämmelser. De regler beträffande vilka det ska föreskrivas om påföljder för överträdelse hänför sig till tillstånd för auktoriserad behandlingsanläggning (artikel 15.1), utvidgat producentansvar (artikel 16, artikel 19.1 samt artikel 22.1 och 22.2), insamling och behandling av uttjänta fordon (kapitel IV, avsnitt 3 och 4) samt ägarbyten och export av begagnade fordon (artiklarna 37 och 38). I förslaget förutsätts däremot inte att påföljder ska föreskrivas för överträdelse av cirkularitetskraven för fordonskonstruktion och tillverkarnas skyldigheter. Enligt förslagets ingress ska på typgodkännanden som beviljats i enlighet med kraven i förordningen tillämpas de administrativa bestämmelserna i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, inklusive bestämmelserna om påföljder.
Rapportering till kommissionen (artikel 49)
I förordningen föreskrivs också om skyldighet för medlemsstaterna att årligen och i aggregerad form offentliggöra vissa uppgifter om fordon, uttjänta fordon, uppnåendet av återanvändnings, materialåtervinnings- och återvinningsmålen samt producentsammanslutningar och deras medlemmar. Uppgifterna ska vara maskinläsbara, sorterbara och sökbara och kunna användas av tredje part. Medlemsstaterna ska också vart femte år utarbeta en rapport som sammanfattar de incitament som införts för att främja återanvändning, återtillverkning och renovering, påföljder som påförts för överträdelse av förordningen, anmälda överträdelser och åtgärder som vidtagits på grund av dem, resultaten av inspektioner samt tillämpningen av definitionerna av uttjänta fordon och begagnade fordon. Medlemsstaterna ska lämna in rapporten till kommissionen, som granskar rapporterna och vid behov utarbeta rapporter om medlemsstaternas bästa praxis.
Delegering av befogenhet till kommissionen
Enligt artikel 50 i förslaget ges kommissionen för en period av fem år från och med ikraftträdandet av förordningen befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Delegeringen av befogenhet ska förlängas med fem års perioder, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en förlängning senast tre månader före utgången av föregående period. Parlamentet eller rådet får också återkalla delegeringen av befogenhet. Kommissionen får anta delegerade akter om följande teman:
de maximala koncentrationsvärden av bly, kvicksilver, kadmium eller sexvärt krom i specifika delar, komponenter och homogena material i fordon, undantag för vissa delar, komponenter och homogena material i fordon från förbudet mot att använda ovannämnda ämnen i fordon samt vilka delar, komponenter och homogena material i fordon som ska avlägsnas före ytterligare behandling, och krav på att de ska märkas eller göras identifierbara på annat sätt (artikel 5)
mål för andelen material i fordon som materialåtervunnits från produkter som släppts ut på marknaden när det gäller stål, aluminium och aluminiumlegeringar, magnesium och magnesiumlegeringar samt vissa kritiska råvaror (artikel 6)
delar och komponenter i fordon som ska kunna avlägsnas enkelt och utan att de går sönder och bytas under fordonets användningsfas och avfallsfas (artikel 7)
krav på innehållet i strategin för cirkularitet och uppdateringen av den (artikel 9)
delar, komponenter och material i fordon, beträffande vilkas avlägsnande och byte fordonstillverkarna ska tillhandahålla information, och omfattningen av den information som ska tillhandahållas (artikel 11)
krav på märkning av delar och komponenter till fordon tillverkade av polymerer och elastomerer samt elmotorer som innehåller permanentmagneter (artikel 12)
tillämpning av kriterier för anpassning av de avgifter som producenterna betalar till producentsammanslutningen (artikel 21)
närmare bestämmelser om producenternas, medlemsstaternas och avfallshanteringsaktörernas skyldigheter när ett fordon blir ett uttjänt fordon i en annan medlemsstat än den där fordonet tillhandahölls på marknaden för första gången (artikel 22)
krav på behandling av uttjänta fordon (artikel 27)
kriterier för att fastställa huruvida ett begagnat fordon är ett uttjänt fordon (artikel 38)
krav på miljöskydd och trafiksäkerhet som ett fordon som ska exporteras måste uppfylla (artikel 40).
Dessutom får kommissionen anta genomförandeakter som avses i artikel 291 i EUF-fördraget om följande teman:
en metod för beräkning och verifiering av graden av återanvändbarhet, materialåtervinningsbarhet och återvinningsbarhet av ett fordon (artikel 4)
metoden för beräkning och verifiering av andelen plast som materialåtervunnits från produkter som släpps ut på marknaden respektive från uttjänta fordon, och som ingår i fordonstypen (artikel 6)
metoder för beräkning och verifiering av andelarna materialåtervunnet innehåll av olika material i fordonstyper (artikel 6)
krav som säkerställer ett harmoniserat genomförande av konstruktionskraven som gäller avlägsnande och byte av delar och komponenter i fordon (artikel 7)
de tekniska konstruktions- och driftskraven för cirkularitetspasset för fordon samt möjlighet för andra än fordonstillverkarna att införa, ändra och uppdatera information i cirkularitetspasset (artikel 13)
de nödvändiga arrangemangen för genomförandet av funktionerna i MOVE-HUB-systemet, inbegripet de tekniska aspekter som krävs för sammankoppling av nationella elektroniska system med MOVE-HUB, krav för anslutning av systemen till varandra samt de uppgifter som ska överföras från de nationella systemen till MOVE-HUB-systemet och formatet för denna överföring (artikel 45)
metoderna och reglerna för beräkning, verifiering och rapportering av de sammanfattande uppgifter som medlemsstaterna ska offentliggöra samt formatet för kvalitetssäkringsrapporten om de offentliggjorda uppgifter och den sammanfattande rapport som ska lämnas till kommissionen (artikel 49).
Genomförandeakterna ska antas enligt det granskningsförfarande som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådet förordning (EU) nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter.
Ändring av andra förordningar
I ramförordningen om bilar och släpfordon till dem finns bestämmelser om typgodkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dem samt av system, komponenter och separata tekniska enheter. I förordningens bilagor föreskrivs om de rättsakter vilkas krav en fordonstyp ska uppfylla för att få typgodkännande. Den föreslagna förordningen ska fogas till bilaga II i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, varvid förordningens krav ska uppfyllas för att en fordonstyp ska kunna beviljas typgodkännande.
I bilaga II till EU:s marknadskontrollförordning ingår en förteckning över harmoniserad unionslagstiftning utan bestämmelser om påföljder. Enligt artikel 41 i marknadskontrollförordningen ska medlemsstaterna fastställa påföljder för överträdelse av lagstiftning som ingår i förteckningen. I bilaga II till marknadskontrollförordningen stryks hänvisningarna till direktivet om uttjänta fordon och direktivet om materialåtervinningsbarhet, eftersom den föreslagna förordningen ersätter dessa direktiv och innehåller bestämmelser om påföljder.
Ikraftträdande och tillämpning
Förordningen träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och den ska tillämpas 12 månader efter ikraftträdandet. Vissa bestämmelser i förordningen ska dock börja tillämpas senare. Exempelvis cirkularitetskraven för fordonskonstruktion ska börja tillämpas vid typgodkännande sex år efter ikraftträdandet av förordningen. Till dess ska direktivet om materialåtervinningsbarhet tillämpas. Fordonstillverkarna ska dock inom tre år efter ikraftträdandet av förordningen utarbeta en strategi för cirkularitet för varje fordonstyp som typgodkänns. Exempelvis det utvidgade producentansvaret, återanvändnings, materialåtervinnings- och återvinningsmålen samt medlemsstaternas skyldighet att offentliggöra och rapportera vissa uppgifter till kommissionen ska börja tillämpas tre år efter ikraftträdandet av förordningen. Till dess ska bestämmelserna i direktivet om uttjänta fordon tillämpas.