Motivering

Enligt propositionen ska fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kompletteras med att de medlemsstater som har euron som valuta får inrätta en permanent stabilitetsmekanism om det är nödvändigt för att trygga stabiliteten i hela euroområdet. Tanken är att man genom kompletteringen av grundfördraget bättre ska kunna samordna budgetdisciplinen i euroländerna och dra upp de stora riktlinjerna för deras ekonomiska politik.

Utskottet påpekar att ändringen på initiativ av Finland preciserades så att den inte gäller artikel 125 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), där det sägs att unionen och en medlemsstat inte ska ansvara för att åta sig förpliktelser som har ingåtts av en annan medlemsstat (den så kallade klausulen om biståndsförbud, no bailout-klausulen).

Europeiska rådet beslutade vid sitt möte i december 2010 att ändringen i artikel 136 i FEUF genomförs i det förenklade ändringsförfarande som avses i artikel 48.6 i fördraget om Europeiska unionen. Beslutet antogs i Europeiska rådet den 25 mars 2011. Ändringen träder i kraft när medlemsstaterna har godkänt den nationellt. När riksdagen har godkänt fördragsändringen ska den enligt uppgift till utskottet sättas i kraft genom förordning av statsrådet i enlighet med den ändring i grundlagen som trätt i kraft efter det att propositionen avlämnades. Meningen är att ändringen ska träda i kraft i januari 2013.

Behovet av riksdagens godkännande och lagstiftningsordningen

Grundlagsutskottets syn (GrUU 6/2011 rd) är att ändringen helt klart tydliggör artikel 136 i FEUF i juridiskt hänseende i en situation som inte kunde förutses när fördraget upprättades. Den kan inte anses utvidga unionens befogenhet och kan därför godkännas i ett förenklat förfarande.

Stabilitetsmekanismen kan bara inrättas genom ett mellanstatligt avtal och det betyder att unionen inte kan göra det genom sina egna rättsakter. Ändringen i artikel 136 i FEUF varken utvidgar eller ändrar den befogenhet som grundfördraget tilldelar unionen och dess institutioner. Stabilitetsmekanismen får således inte någon sådan rättslig grund enligt unionsrätten som skulle ge unionen befogenhet i frågan. I sitt utlåtande (GrUU 6/2011 rd) konstaterar grundlagsutskottet att ändringen inte i sig betyder att mekanismen inrättas, utan att det krävs ett särskilt avtal för det.

För att undvika oklarhet framhåller utrikesutskottet att den nuvarande europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM) och europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet (EFSF) inrättades med stöd av artikel 122.2 i FEUF, där det sägs att enskilda medlemsstater på vissa villkor kan beviljas ekonomiskt bistånd från unionen. Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) som inrättats utifrån samma artikel ska ersätta de temporära finansiella mekanismerna, alltså EFSM och ESFS. Meningen är att ESM ska vara på plats sommaren 2012. Genom den nu aktuella ändringen skapas det en tydlig rättslig ram för stabilitetsmekanismen och därmed behöver man inte längre ta till artikel 122.2 i liknande fall.

Ändringen i artikel 136 i FEUF som ska tydliggöra det rättsliga läget hör inte till området för lagstiftning. Fördragsändringen görs genom beslut av Europeiska rådet och kräver riksdagens godkännande, eftersom den spelar en central roll för att trygga den finansiella stabiliteten i hela euroområdet och därmed enligt 94 § 1 mom. i grundlagen har avsevärd betydelse, inte minst under den nuvarande ekonomiska krisen som omfattar hela Europa. Grundlagsutskottets syn är att ett beslut av detta slag som i allt väsentligt påverkar EU:s ekonomiska verksamhet sammantaget sett och inte minst med beaktande av dess tillämpningsområde kan anses vara av stor vikt.

I samband med godkännandet av Nicefördraget framhöll utskottet att tillägg och ändringar som inte spelar någon väsentlig roll för helheten, men som i sig innebär att undantaget från grundlagen utvidgas en aning kan godkännas i vanlig lagstiftningsordning, om den helhet som en gång kom till som ett undantag från grundlagen därigenom inte ändrar karaktär. Det handlar enligt grundlagsutskottet om ett förtydligande av det rådande rättsliga läget och därför anser det i likhet med regeringen att beslutet i propositionen självfallet inte berör grundlagen på det sätt som avses i 94 § 1 mom. och att propositionen kan godkännas med enkel majoritet.

Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.