Elisabeth Nauclér /r:

Ärade herr talman! Framför oss har vi en proposition som aldrig borde ha kommit till riksdagen på det här sättet. Syftet är att ändra mervärdesskattelagen så att det minsta skattebelopp som uppbärs vid import sänks från 10 euro till 5 euro. I motiveringen står det att enligt en grov uppskattning — ja, ni hörde faktiskt rätt, enligt en grov uppskattning — skulle statens mervärdesskatteintäkter öka med 10—20 miljoner euro per år. Lagförslag ska inte bygga på grova uppskattningar. En lag ska bygga på så exakta beräkningar som det bara är möjligt och särskilt när det gäller så många enskilda människors inkomster och arbetstrygghet som det här handlar om.

Åland har en så stark konstitutionell ställning att landskapet kunnat stanna utanför EU när Finland blev medlem, men Åland valde att som enda sådant område gå in i EU. Det skedde genom ett samförstånd mellan riket och Åland. På Finlands förslag ställdes Åland utanför skatteunionen och det innebar att Åland även i fortsättningen kunde ha transporter till och från ön. Det var den enda möjligheten om detta örike skulle fortsätta att vara befolkat och ha en livskraftig åländsk ekonomi, som det heter i protokollet, och det ligger i allas intressen att ålänningarna kan stå på egna ben, betala sina skatter och inte behöva ta emot subventioner som fallet är med många andra öar.

Den nuvarande gränsen ansågs vara rimlig i förhållande till de kostnader det innebär att uppbära skatten, den nytta det innebär för den finska landsbygden och de arbetsplatser verksamheten kunnat ge upphov till. För det är verkligen en verksamhet som Åland med Finlands goda minne tillåtits bygga upp. Det handlar om en förpackningsindustri, små, billiga artiklar har förpackats på Åland och enligt landskapsregeringens uppgifter innebär det cirka 50 arbetsplatser, och det är inte en obetydlig resurs för landskapet.

Denna verksamhet har varit ifrågasatt tidigare och jag har själv som tjänsteman varit med om att utreda förutsättningarna för att utveckla verksamheten eller välja en mera restriktiv inriktning. Den gången kom vi genom diskussioner med finansministeriet överens om vilken nivå som kunde anses vara rimlig och vad som kunde anses vara skadligt för staten, och därmed också för landskapet. Den gången kom vi till en gemensam lösning, företagen trodde de hade en säker grund att stå på och byggde därför upp en verksamhet som nu tydligen ska raseras, och den här gången har uppenbarligen inga sådana förhandlingar förekommit.

Jag anser att det är en skyldighet för finansministeriet att ha ingående diskussioner med landskapsregeringen och lösa frågan så att det finns möjligheter för de berörda att på sikt förändra sin verksamhet om det skulle visa sig nödvändigt, men framför allt se till att lagförslaget bygger på utredningar som man är enig om. Det handlar om så få arbetsplatser sett i ett större perspektiv, men av så stor betydelse för ett litet samhälle som Åland, att det måste gå att få fram klara siffror.

Verksamheten har ansetts acceptabel och här har den åländska näringsrätten varit ett viktigt instrument för styrningen. Den förpackningsindustri som gett många arbetsplatser på Åland kommer nu troligen att försvinna från Finland till låglöneländer. Arbetsplatserna har genererat inkomstskatter i den finska statskassan. Det finns knappast någon som tror att den handel som nu sker över nätet i Finland kommer att fortsätta om reglerna förändras. Posten Ålands beräkningar är att 60 procent av handeln försvinner, att det tillsammans med att arbetsplatserna försvinner och därmed skatteintäkterna leder till att den ekonomiska effekten av lagförslaget blir plus minus noll.

Lagförslaget är förvisso tänkt att tillämpas på alla tredjeländer, men man får en obehaglig känsla av att det här är riktat mot Åland. Man lyfter fram länder utanför EU som USA och Norge, men som område utanför unionens skatteområde nämner man bara Åland, och i finansministeriets pressmeddelande väljer man att lyfta fram Åland särskilt. Förändringen kommer att innebära en avsevärd försämring för den finska landsbygden. Näthandeln har kommit att få stor betydelse och genom den verksamhet som byggts upp på Åland har förtullningsverksamheten varit billig, smidig och snabb.

Jag kan för min del inte acceptera att lagar antas på så lösa grunder som grova uppskattningar med ett resultat som ligger så långt från övrigas beräkningar och utan att seriösa diskussioner förts med Ålands landskapsregering om effekterna, av möjliga alternativa vägar.

Herr talman! I propositionen sägs att ”företag som ursprungligen bedrivit verksamhet i övriga Finland har flyttat sin postorderförsäljning till Åland”, enligt postens uppgifter handlar det om drygt 3 procent. Däremot har finskägda företag flyttat sin förpackningsverksamhet från utlandet till Åland, alltså till Finland, så har t.ex. det statligt ägda Nordic Moneta flyttat från Norge till Åland. I propositionen finns dessutom inlagt ett litet hot om att man på nytt ska överväga en skärpning. Det om något skulle göra det helt omöjligt för något företag att kunna ha någon verksamhet på Åland om man inte ens kan lita på en lagändring. Enligt min åsikt borde propositionen skickas tillbaka till finansministeriet för en grundlig utredning och diskussioner med landskapsregeringen så att vi vet vad vi stiftar lagar om.

Herr talman! Vi vet att de flesta människor inte anser det vara någon fördel att bo på en ö långt ute i havet, och därför är det så få som gör det. Därför har man som kompensation tillämpat vissa fördelaktiga och både lagliga och acceptabla verksamhetsförutsättningar i stället för att subventionera ösamhället.