Gunnar Jansson /r:
Fru talman! I anslutning till första behandlingen
av detta ärende om ändringar i arbetstiden för
sjömän och utvidgning av den kollektiva avtalsfriheten
skall jag först beröra sjöfartens konkurrensvillkor
och därefter berömma arbetsmarknadens parter för
fördomsfrihet och framsynthet.
Först konkurrenssituationen: Samhället kan påverka
konkurrensvillkoren, men själva konkurrenskraften står
branschens aktörer för. Alla sjöfartsländer
värnar om sin nationella sjöfart av skäl
som bland annat anförs i motiveringen till denna proposition.
Jag citerar från sidan 9: "Utöver sysselsättningseffekterna
ses det som viktigt även för försörjningsberedskaps-
och valutaverkningarna samt för en effektiv verksamhet
inom de logistiska kedjorna att den handelsflotta som seglar under
finsk flagg bevaras. Det anses också viktigt att sjöfartskompetens
och -kunnande bibehålls i vårt land. Om vår
egen handelsflotta försvinner, uppenbarar sig de återspeglande verkningarna
på utbildningen och sjöfartskompetensen på längre
sikt, inom ungefär ett decennium."
Därför ingår det i regeringsprogrammet
för statsminister Paavo Lipponens andra regering en förbindelse
om att om regeringen gör upp ett program för att
förbättra handelsflottans konkurrenskraft. För
handelsfartygen i utrikesfart har samhället och skattebetalarna
gjort vad som är möjligt. När branschens
egna representanter nu säger att den som inte klarar sig
i fraktbranschen under egen flagg befinner sig på fel marknad,
så kan jag bara hålla med. De skall syssla med
något annat än sjöfart.
Vad gäller passagerarfartygens konkurrenskraft, något
som alldeles särskilt bekymrar det sjöfartsberoende Åland,
min valkrets, har jag tre kommentarer:
Kommentar ett: Jag citerar uppdateringen den 7 februari i år
av regeringsprogrammet. Där står det: "I rederibeskattningen är
avsikten att övergå till tonnagebeskattning, som
gäller både fraktfartyg och passagerarfartyg.
Rederierna skulle bli befriade från normal skatt på vinsten,
de skulle i stället betala en tonnageskatt som baseras
på fartygets dräktighet."
Min andra kommentar: Konkurrensläget i vår omvärld
undergår ständiga förändringar.
Samtidigt har EU demonstrerat sin oförmåga att
hantera situationen. Därför citerar jag ur samma
uppdatering av regeringsprogrammet så här: "Kommunikationsministeriet
följer med projektet i Sverige att ta in passagerarfartygen
under stödsystemet och tar vid behov upp ärendet
till behandling i regeringen under mars—april månad 2001."
Och för det tredje: Det lagförslag som nu
behandlas bygger på kollektivavtal vilka sänker
lönekostnaderna för våra passagerarfartyg
med cirka 15 procent, sänker, märk väl.
Jag frågar: Vilken annan bransch kan visa upp motsvarande
ansvar för sin egen verksamhet och för landet?
Fru talman! Som före detta sjöman berömmer
jag sjöbranschens parter för detta. Detta är
solidaritet när den är som bäst.
Riksdagens uppskattning för det avtalsparterna skapat
illustreras av ett enhälligt utskottsbetänkande
och av snabbheten i riksdagsbehandlingen. Propositionen anlände
den 9 februari, utskottet lämnade sitt betänkande
i går den 13 februari, nästa tisdag kommer lagarna
att godkännas, troligtvis enhälligt, så att
de kan stadfästas av republikens president förhoppningsvis
den 23 februari och träda i kraft som planerat samtidigt som
kollektivavtalen jag nämnde, det vill säga den
1 mars 2001. Därför önskar jag branschens parter
både i inrikestrafiken och framför allt i utrikestrafiken
lycka till i kommande avtalsförhandlingar.
Arvoisa puhemies! Rahtialusten kilpailukyky on hoidettu. Nyt
on matkustaja-alusten kilpailukyvyn säilyttämisen
aika. Kuten valiokunta korostaa, politiikan tavoitteena on luoda
suomalaisille varustamoille kansainvälisesti kilpailukykyiset
toimintaedellytykset kauppamerenkulun harjoittamiseksi kotimaisten
lippujen alla. Nostan esille kolme seikkaa kiristyvässä kilpailussa, jossa
EU valitettavasti taas on demonstroinut kyvyttömyytensä.
1) Esitys tonnistoverolainsäädännöksi
on annettava viimeistään vuoden 2001 talousarvioesitykseen
liittyen. 2) Jos Ruotsi ottaa matkustaja-aluksetkin tukijärjestelmään,
Suomen on tehtävä samoin. 3) Käsiteltävänä olevien
lakiesitysten takana on matkustaja-alusalan työehtosopimus, jolla
palkkakustannuksia vähennetään 15 prosentilla.
Entisenä merimiehenä nostan hattuani työmarkkinajärjestöille
vastuuntuntoisesta ja ennakkoluulottomasta toiminnasta. Eduskunnan
kiitokset näkyvät käsitykseni mukaan
siitä, että ennätysvauhdilla lait hyväksytään,
jotta ne astuisivat voimaan samana päivänä kuin
työehtosopimuksetkin eli 1. maaliskuuta 2001.
Pentti Tiusanen /vas:
Arvoisa rouva puhemies! Varmasti ed. Janssonin vaatimukset
ovat sinänsä perusteltuja, mutta haluaisin viitata
vain siihen, että on ikään kuin loppumaton
väylä kuljettavana, jos aina vain joustetaan työntekijöiden työehtosopimusten
suunnasta ja nimenomaan myöskin ikään
kuin kansallisvaltioiden näkökulmasta ja sitten
saavana osapuolena ovat usein varsin ylikansalliset merenkulkua
harjoittavat yritykset.
Arvoisa puhemies! Tässä hallituksen esityksessä n:o
6 pyritään todellakin kilpailukyvyn säilyttämiseen
kauppamerenkulussa erityisesti matkustaja-alusten kohdalla. Se on
tietysti tärkeätä niin kuin kaikessa
merenkulussa.
Haluaisin viitata ed. Janssonin puheenvuoron perään
vielä siihen, että tutkimusten mukaan eräs onnettomuuksien
keskeinen syy esimerkiksi Itämeren alueella on sekamiehistöt
ja se, että nimenomaan laivoissa käskytyksen yhteydessä joudutaan
käyttämään kieltä,
jota kaikki eivät todellakaan ymmärrä ja
joka usein on sitä niin sanottua huonoa englantia. Tämän
vaaran torjumiseksi tietysti tämä perustelu tämän
hallituksen esityksen kohdalla, joka nyt on ensimmäisessä käsittelyssä,
on aivan paikallaan, että kansallinen kilpailukyky pyritään
säilyttämään.
Yleiskeskustelu päättyy.