Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:

Ampuma-aselain (1/1998) 3 luvun 20 §:ssä säädetään, että Poliisihallitus antaa ja peruuttaa luvan asealan elinkeinon harjoittamiseen. Lupa voidaan antaa:

1. ampuma-aseiden, aseen osien, patruunoiden ja erityisen vaarallisten ammusten kaupan harjoittamiseen;
2. ampuma-aseiden, aseen osien, patruunoiden ja erityisen vaarallisten ammusten valmistamiseen kaupallisessa tarkoituksessa;
3. ampuma-aseiden ja aseen osien korjaamiseen ja muuntamiseen kaupallisessa tarkoituksessa;
4. kaupallisessa tarkoituksessa harjoitettavaan ampumaradan pitämiseen;
5. kaupallisessa tarkoituksessa harjoitettavaan ampuma-aseiden käyttöön kouluttamiseen tässä laissa säädettyihin hyväksyttäviin käyttötarkoituksiin.

Lupa voidaan antaa hakijalle, joka on elinkeinon harjoittamiseen oikeutettu, joka ilmoittaa 26 §:ssä tarkoitetun vastuuhenkilön sekä jolla taloudellisen tilansa puolesta on riittävät edellytykset asealan elinkeinon asianmukaiseen harjoittamiseen. Jos hakija on luonnollinen henkilö, hänellä on lisäksi oltava 27 §:n 1 momentissa tarkoitettu aseenkäsittelylupa. Lupaa ei anneta, ellei säilytystilojen sijaintipaikan poliisilaitos ole hyväksynyt ampuma-aseiden, aseen osien, patruunoiden ja erityisen vaarallisten ammusten säilytystiloja.

Kansanedustaja Soukolan esiin tuoma asia on otettu Poliisihallituksen asehallinnossa tarkasteluun poliisilaitokselta tulleen kyselyn vuoksi. Poliisilaitos oli aivan perustellusti ihmetellyt, kuinka se voi maksaa ampumaradan käytöstä yhdistykselle, joka ei ole ampuma-aselain 20 §:n tarkoittamalla tavalla oikeutettu ase-elinkeinon harjoittamiseen.

Koska yhdistys on omissa arvioissaan päätynyt siihen, että se ei halua muuttaa toimintaansa kaupallisen toiminnan suuntaan, vaan haluaa selkeästi pysytellä yleishyödyllisenä toimijana, ei sille ole jäänyt muuta vaihtoehtoa kuin irtisanoa poliisilaitosten kanssa tekemänsä sopimukset. Tilanne on yhdistyksen kannalta täysin ymmärrettävä, koska ryhtyminen kaupallisen toiminnan harjoittajaksi olisi väistämättä muuttanut myös verottajan suhtautumista toimintaan.

Poliisihallitus taas ei voi tulkita lakia pelkästään omien tarkoitusperiensä kannalta myönteisesti. Kyse on ampumaradan pitäjien yhdenvertaisesta kohtelusta, koska viranomaiset käyttävät harjoitteluunsa myös sellaisia ratoja, jotka ovat hankkineet toiminnalleen asealan elinkeinoluvan ja maksavat toiminnastaan asianmukaiset verot ja muut maksut.

Sibbo Skyttegillen rata on ollut tärkeä harjoittelupaikka monelle Etelä-Suomen poliisilaitokselle. Jatkossa harjoittelulle tulee etsiä uusia paikkoja ja selvittää esimerkiksi Puolustusvoimien mahdollisuus tukea poliisin ja muiden viranomaisten harjoittelua entistäkin paremmin. Ongelmia tulee lähinnä pitkien ampumamatkojen harjoittelussa. Monella poliisilaitoksella on omia sisäampumaratoja, joilla virka-aseella tehtävä harjoittelu ja tasotestaus voidaan suorittaa.

Sisäasiainministeriössä työskentelee parhaillaan työryhmä, jonka toimeksiantoon kuuluu muun muassa ampumaratoja koskevan sääntelyn uudistaminen. Samalla pyritään siihen, että maassa säilyisi riittävä ampumarataverkosto ampumaharrastukseen ja -harjoitteluun, myös viranomaisille.

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

I skjutvapenlagen (1/1998) 3 kap 20 § bestäms att Polisstyrelsen meddelar och återkallar tillstånd att idka näring i vapenbranschen. Tillstånd kan meddelas för:

1. handel med skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler;
2. tillverkning av skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler i kommersiellt syfte;
3. reparation och modifiering av skjutvapen och vapendelar i kommersiellt syfte;
4. i kommersiellt syfte bedriven skjutbaneverksamhet;
5. i kommersiellt syfte bedriven utbildning i användningen av skjutvapen för ett godtagbart användningssyfte som avses i denna lag.

Tillstånd kan meddelas en sökande som är berättigad att idka näring, som utnämner en ansvarig person enligt 26 § och som med tanke på sin ekonomiska situation har tillräckliga förutsättningar att idka näring i vapenbranschen på behörigt sätt. Om den sökande är en fysisk person ska han dessutom ha ett vapenhanteringstillstånd enligt 27 § 1 mom. Tillstånd meddelas inte, om inte förvaringslokalerna för skjutvapen, vapendelar, patroner och särskilt farliga projektiler har godkänts av polisinrättningen på den ort där förvaringslokalerna är belägna.

Den fråga som riksdagsledamot Soukola tar upp har granskats vid Polisstyrelsens vapenförvaltning på grund av en förfrågan från en polisinrättning. Polisinrättningen hade på goda grunder förundrat sig över hur den kan betala ersättning för användningen av en skjutbana åt en förening som enligt 20 § i skjutvapenlagen inte är berättigad att idka näring i vapenbranschen.

Eftersom föreningen själv gjort bedömningen att den inte vill ändra sin verksamhet i en kommersiell riktning utan helt klart vill fortsätta som en allmännyttig aktör har föreningen inte sett några andra alternativ än att säga upp sina avtal med polisinrättningen. Ur föreningens synvinkel är situationen fullt förståelig, eftersom en etablering som idkare av näringsverksamhet ofrånkomligen skulle ha påverkat också beskattarens förhållningssätt till verksamheten.

Polisstyrelsen kan för sin del inte tolka lagen så att den gynnar enbart dess egna syften. Det handlar om likabehandling av skjutbanornas upprätthållare, eftersom myndigheterna också övar på skjutbanor vars upprätthållare har skaffat näringstillstånd inom vapenbranschen och betalar lagstadgade skatter och andra avgifter för sin verksamhet.

Sibbo Skyttegilles skjutbana har varit en viktig övningsplats för många polisinrättningar i Södra Finland. I fortsättningen bör man söka nya platser att öva på och utreda vilka möjligheter t.ex. försvarsmakten har att bättre stödja polisens och andra myndigheters skytteträning. Det som främst kommer att bli ett problem är övningen i långhållsskytte. Många polisinrättningar har egna inneskjutbanor, där övningsskjutning med tjänstevapen och nivåtestning kan utföras.

Vid inrikesministeriet arbetar som bäst en arbetsgrupp som bland annat har i uppdrag att förnya bestämmelserna om skjutbanor. Samtidigt vill man att det i landet ska bibehållas ett tillräckligt stort nätverk av skjutbanor för skyttehobby och skjutövningar, även för myndigheternas behov.