Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:

Liikenne- ja viestintäministeriön mielestä venepoliisin huoli veneilijöiden kasvavasta taitamattomuudesta selviytyä vesiliikenteessä on aiheellinen.

Asiantilaa ei voitane korjata yksinomaan vesiliikenteen turvallisuutta koskevien säännösten tai niiden rikkomista koskevien rangaistussäännösten tiukentamisella, vaan tehokkaampana toimenpiteenä voidaan pitää esimerkiksi aloittelevien veneilijöiden koulutuksen lisäämistä. Koulutus voisi perustua vapaaehtoisuuteen, jolloin nykyistä koulutusta tulisi tehostaa.

Liikenne- ja viestintäministeriön aloitteesta asetettu Merenkulkulaitoksen veneilijän turvallisuuskorttityöryhmä on työryhmämuistiossaan esittänyt muun muassa vapaaehtoista kansallista huviveneen kuljettajan kirjaa ja katsonut, että veneilyn turvallisuuskoulutukseen tulisi saada lisärahoitusta. Ministeriö ottaa kantaa ehdotuksiin saatujen lausuntojen pohjalta lähiviikkoina.

Tälläkin hetkellä Merenkulkulaitos pyrkii käytettävissään olevien resurssien rajoissa valistamaan veneilijöitä vesikulkuneuvon kuljettamiseen vaadittavasta kyvystä ja taidosta sekä vaadittavasta vesikulkuneuvon perusvarustuksesta.

Veneilyn turvallisuuteen liittyvien asioiden hoitamisen tehostamiseksi Merenkulkulaitoksen meriturvallisuustoimintoon ollaan perustamassa erillistä veneily-yksikköä.

Liikenne- ja viestintäministeriön käsityksen mukaan veneseurojen vapaaehtoinen koulutus- ja valistustoiminta on tehokasta ja laadukasta sekä antaa aloittelevalle veneilijälle hyvät perustiedot. Veneen ohjailu ja käsittely on taito, jonka jokainen veneilijä oppii vain harjoittelemalla.

Tällä hetkellä ei ole käytössä tilastotietoa siitä, kuinka kuuliaisesti veneseuroihin kuulumattomat veneilijät noudattavat vesiliikennesääntöjä verrattuna veneseuroihin kuuluviin veneilijöihin.

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Enligt kommunikationsministeriets uppfattning är båtpolisens oro för båtförarnas allt större ovana i sjötrafiken befogad.

Situationen torde inte gå att förbättra enbart genom att skärpa de bestämmelser som gäller säkerheten inom sjötrafiken eller att skärpa bestämmelserna om straff för brott mot dem. En effektivare metod torde vara att t.ex. utöka utbildningen för nybörjare. Utbildningen kunde vara frivillig, varvid den nuvarande utbildningen borde effektiveras.

Den på kommunikationsministeriets initiativ tillsatta arbetsgruppen för säkerhetskort för båtförare vid Sjöfartsverket har i sin arbetsgruppspromemoria bl.a. föreslagit ett frivilligt nationellt förarbrev för fritidsbåtar och ansett att tilläggsfinansiering borde beviljas för säkerhetsutbildning när det gäller småbåtstrafik. Ministeriet tar ställning till förslagen under de närmaste veckorna utgående från erhållna utlåtanden.

Också för närvarande strävar Sjöfartsverket efter att inom ramen för de resurser som finns till förfogande upplysa båtförare om den förmåga och skicklighet som krävs för att framföra en farkost samt om den basutrustning som skall finnas ombord på farkosten.

I syfte att effektivera skötseln av frågor som hänför sig till säkerheten för småbåtstrafik kommer man att inrätta en särskild enhet för småbåtstrafik vid Sjöfartsverkets sjösäkerhetsenhet.

Enligt kommunikationsministeriets uppfattning är båtföreningarnas frivilliga utbildnings- och upplysningsverksamhet effektiv och av hög kvalitet och ger nybörjare goda grundläggande kunskaper. Styrning och hantering av båtar är en förmåga som varje båtförare endast lär sig genom att öva upp den.

För närvarande finns det inga statistiska uppgifter att tillgå om hur väl båtförare som inte tillhör någon båtförening iakttar båttrafikregler jämfört med sådana som tillhör någon båtförening.