Vastauksena kysymykseen esitän kunnioittavasti seuraavaa:

Sähköverkon haltijat ovat voimassa olevan sähkömarkkinalain mukaan velvollisia välittämään kaikkien sähkönmyyjien myymää sähköä kuluttajalle. Kuluttaja voi tehdä sähkönhankintasopimuksen minkä tahansa sähkönmyyjän kanssa. Irtisanomisaika vanhalle sopimukselle on lain mukaan kaksi viikkoa. Siten sähköverkon haltijat eivät voi estää vapaata kilpailua sähkönmyynnissä rajoittamalla suoraan sähkönmyyjän valintaa.

Kilpailun toimivuus on osoitettavissa myös sähkön hintakehityksellä. Sähkön hinta on toteutetuista veronkorotuksista ja lievästä inflaatiosta huolimatta pysynyt nykyisen sähkömarkkinalain voimassaoloaikana vakaana, osin jopa laskevana, eli viime vuosien runsaasta vesivoiman tarjonnasta Pohjoismaiden yhteisillä sähkömarkkinoilla on ollut selvää etua suomalaisille kuluttajille.

Hallitus on valmistelemassa vielä kuluvan istuntokauden aikana eduskunnalle esitettävää muutosesitystä sähkömarkkinalakiin. Sen yhtenä tavoitteena on sähkönmyyjän vaihtamisen helpottaminen kuluttajalle. Hallitus ehdottaa, että kuluttaja on oikeutettu vähintään kerran vuodessa vaihtamaan sähkönmyyjää täysin maksutta. Tämä tarkoittaa sitä, että myyjän vaihtamisesta aiheutuvat kustannukset katettaisiin pääsääntöisesti yleisellä siirtomaksulla. Voimassa olevan lain mukaan verkon haltija velvoitetaan vastaamaan myyjän vaihdon kustannuksista ainoastaan kerran. Tämä merkitsee sitä, että myyjän vaihtaminen on kuluttajalle ilmainen ainoastaan silloin, kun hän ensimmäisen kerran tekee sähkönostosopimuksen muun kuin paikallisen sähkönmyyjän kanssa, ellei verkkoyhtiö itse ole päätynyt soveltamaan toisenlaista käytäntöä. Myyjän vaihtamisesta perittävien kustannusten tulee kuitenkin nykyisenkin lain mukaan aina olla kohtuullisia verkon haltijalle vaihtamisesta aiheutuviin kustannuksiin verrattuna.

Sähkön siirto on luvanvaraista toimintaa, ja siirrosta perittävien korvauksien on lain mukaan oltava kohtuullisia. Energiamarkkinavirasto valvoo lain noudattamista. Siten verkkoyhtiöiden toiminta on niin tiukasti valtion säädeltävissä kuin se on mahdollista, ilman että valtio ostaisi kuntien ja yksityisten yhtiöiden omistamat verkot itselleen. Hallitus pyrkii lisäksi jatkuvasti kehittämään verkkoyhtiöiden valvontaa. Mm. eduskunnan käsiteltävänä parhaillaan olevassa sähkömarkkinalain muutosehdotuksessa Energiamarkkinaviraston edellytyksiä sähkön siirtomaksujen valvontaan ehdotetaan parannettaviksi täsmentämällä verkkoliiketoimintojen eriyttämistä koskevia säännöksiä.

Som svar på detta spörsmål får jag vördsamt anföra följande:

Innehavarna av elnät är enligt gällande elmarknadslag skyldiga att förmedla el från alla elförsäljare till konsumenten. Konsumenten kan ingå ett elanskaffningsavtal med vilken som helst elförsäljare. Uppsägningstiden för ett gammalt avtal är enligt lagen två veckor. Således kan innehavarna av elnät inte förhindra den fria konkurrensen inom elförsäljningen genom att direkt begränsa valet av elförsäljare.

Det om konkurrensen fungerar eller inte kan också visas med prisutvecklingen på el. Trots genomförda skattehöjningar och en lindrig inflation har elpriset hållits stabilt under den tid den nuvarande elmarknadslagen har varit i kraft, delvis har det t.o.m. visat en sjunkande trend, vilket betyder att det stora utbudet av vattenkraft på den gemensamma nordiska elmarknaden under de senaste åren har gett de finska konsumenterna en klar förmån.

Regeringen bereder som bäst en proposition med förslag till ändring av elmarknadslagen, vilken kommer att ges till riksdagen ännu under pågående session. Ett mål med denna proposition är att göra det lättare för konsumenten att byta elförsäljare. Regeringen föreslår att konsumenten skall få rätt att helt utan kostnader byta elförsäljare minst en gång per år. Detta innebär att kostnaderna för byte av försäljare i regel skall täckas med den allmänna överföringsavgiften. Enligt gällande lag åläggs nätinnehavaren att svara för kostnaderna för byte av försäljare endast en gång. Detta innebär att byte av försäljare är gratis för konsumenten endast när han eller hon för första gången ingår ett avtal om att köpa el med någon annan än den lokala elförsäljaren, om inte nätbolaget självt har beslutat sig för att tillämpa en annan praxis. De kostnader som skall tas ut för byte av försäljare bör dock också enligt nuvarande lag alltid vara skäliga i förhållande till de kostnader som byte av försäljare förorsakar nätinnehavaren.

Elöverföring är tillståndspliktig verksamhet, och de ersättningar som skall tas ut för överföringen skall enligt lagen vara skäliga. Energimarknadsverket övervakar att lagen följs. Därmed är nätbolagens verksamhet så hårt reglerad av staten som det är möjligt utan att staten köper de nät som kommunerna och enskilda bolag äger. Regeringen strävar dessutom efter att kontinuerligt utveckla tillsynen över nätbolagen. Bland annat i det förslag till ändring av elmarknadslagen som riksdagen behandlar som bäst föreslås det att Energimarknadsverkets förutsättningar att övervaka elöverföringsavgifterna skall förbättras genom att de bestämmelser som gäller åtskiljande av nätaffärsverksamheterna preciseras.