​Grundlagsutskottets utlåtande om ändring av lagen om utkomststöd är klart. Ledamöterna Diarra och Yrttiaho lät anteckna avvikande meningar.

Läs utlåtandet på finska (PeVL 52/2025 vp)

Utlåtandets svenskspråkiga version (GrUU 52/2025 rd) publiceras på utskottets webbsida 

Enligt lagförslaget kan en persons grunddel sänkas med 50 procent om denne, som ansöker om grundläggande utkomststöd inte anmäler sig som arbetslös arbetssökande som söker heltidsarbete eller inte ansöker om primära förmåner. Grunddelen kunde dock sänkas endast om den inte äventyrar den utkomst som är nödvändig för ett människovärdigt liv och om sänkningen inte heller annars kan anses oskälig. Dessutom föreslås det i propositionen att nivån på utkomststödets grunddel sänks. 

Grundlagsutskottet anser att lagförslagen i övrigt är förenliga med grundlagen, men att det av lagen tydligt bör framgå hur länge sänkningen av grunddelen ska pågå. Ändringen är en förutsättning för att lagen ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Grundlagsutskottet har ansett att utkomststödet i praktiken kan betraktas som en garanti för den försörjning och omsorg som enligt 19 § 1 mom. i grundlagen krävs för ett människovärdigt liv i den mån stödet ges ut i pengar. Utkomststödet och den försörjning som behövs för ett människovärdigt liv i den mening som avses i 19 § 1 mom. i grundlagen kan dock inte likställas med varandra. Grundlagsutskottet konstaterade vid stiftandet av lagen om utkomststöd att man med hjälp av utkomststödsystemet har velat trygga en socialt acceptabel levnadsstandard, som i de flesta fall går utöver den rättighet som garanteras i 19 § 1 mom. i grundlagen. Enligt utskottet skulle nivån på utkomststödet inte heller uppfattas som en miniminivå enligt 19 § 1 mom. i grundlagen. Enligt grundlagsutskottet är det också möjligt att ålägga dem som får utkomststöd skyldigheter trots 19 § 1 mom. i grundlagen. 

Grundlagsutskottet fäste i sitt utlåtande uppmärksamhet vid ordalydelsen i 19 § 1 mom. i grundlagen, enligt vilken ”alla som inte förmår skaffa sig den trygghet" som avses i bestämmelsen har rätt till oundgänglig försörjning. Även enligt motiveringsuttalandet i reformen av de grundläggande rättigheterna är det en förutsättning för en grundläggande rättighet att personen inte själv förmår skaffa sig den trygghet som avses i momentet genom sin egen verksamhet eller att hen inte får den genom andra socialskyddssystem eller av andra personer.

Grundlagsutskottet påpekar att om en person har erbjudits ett alternativ, såsom en faktisk möjlighet till arbete eller en primär förmån, kan man säga att personen i fråga skulle ha kunnat skaffa sig den trygghet som avses i 19 § 1 mom. i grundlagen genom sin egen verksamhet eller genom annan social trygghet i enlighet med villkoren i bestämmelsen. Utskottet anser att de grunder för sänkning av grunddelen som nu föreslås begränsar regleringen till personer som kan anses kunna skaffa sig det skydd som avses i 19 § 1 mom.