Utgångspunkter för bedömningen
(1) Regeringen föreslår att lagen om utkomststöd, lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården och lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte ändras. De föreslagna bestämmelserna är betydelsefulla främst med avseende på grundlagens 19 § 1 mom.
(2) Alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv har rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. Med oundgänglig försörjning och omsorg avses en sådan inkomstnivå och sådana tjänster som tryggar förutsättningarna för ett människovärdigt liv. Till ett sådant stöd hör till exempel att se till att den stödbehövande får den föda och har möjlighet till sådant boende som är en förutsättning för att hälsan och livskraften ska bevaras (RP 309/1993 rd, s. 73/II). Enligt motiven till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna är syftet med bestämmelsen att trygga miniminivån på förutsättningarna för ett människovärdigt liv, det vill säga ett så kallat existensminimum. Bestämmelsen har ett nära samband med grundlagens bestämmelser om rätten till liv (RP 309/1993 rd, s. 73/II). Bestämmelsens kärninnehåll kan anses vara en individuell prövning av stödåtgärder som hänför sig till föda och boende som behövs för att den stödbehövande ska kunna bevara hälsan och livskraften, till brådskande sjukvård samt till vissa grupper som oundgängligen är i behov av omsorg (GrUU 40/2025 rd, s. 3, ShUU 5/1994 rd, s. 2/II).
Grunddelens storlek
(3) I propositionen föreslås en ändring av 9 § i lagen om utkomststöd, som gäller nivån på utkomststödets grunddel. Grunddelen sänks med tre procent för ensamstående personer som fyllt 18 år och för personer som fyllt 18 år som bor tillsammans med sina föräldrar samt med cirka två procent för andra personer som fyllt 18 år.
(4) Grundlagsutskottet har ansett att utkomststödet i praktiken kan betraktas som en garanti för den försörjning och omsorg som enligt 19 § 1 mom. i grundlagen krävs för ett människovärdigt liv i den mån stödet ges ut i pengar. Utkomststödet och den försörjning som behövs för ett människovärdigt liv i den mening som avses i 19 § 1 mom. i grundlagen kan dock inte likställas med varandra (GrUU 31/1997 rd, s. 2/II, se även GrUU 40/2018 rd, s. 3—4). Grundlagsutskottet konstaterade vid stiftandet av lagen om utkomststöd att man med hjälp av utkomstskyddssystemet har velat trygga en socialt acceptabel levnadsstandard, som i de flesta fall går utöver den rättighet som garanteras i 19 § 1 mom. i grundlagen (GrUU 31/1997 rd, s. 2/II). Enligt utskottet skulle nivån på utkomststödet inte heller uppfattas som en miniminivå enligt 19 § 1 mom. i grundlagen (GrUU 31/1997 rd, s. 3/I, se även GrUU 11/2023 rd, stycke 4). Enligt grundlagsutskottet kan mottagare av utkomststöd trots 19 § 1 mom. i grundlagen också åläggas skyldigheter (GrUU 31/1997 rd, s. 4, GrUU 34/2010 rd, s. 2, GrUU 11/2023 rd, stycke 12).
(5) Med beaktande av motiven till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna och grundlagsutskottets tidigare praxis är bestämmelserna om grunddelens storlek i 9 § i lagen om utkomststöd inte problematiska med avseende på 19 § 1 mom. i grundlagen.
Sänkning av grunddelen
(6) Enligt det nya 10 § 6 mom. sänks grunddelens storlek med 50 procent, om behovet av utkomststöd beror på att personen trots uppmaning inte inom utsatt tid antingen har ansökt om en sådan primär förmån som personen med beaktande av livssituationen och omständigheterna sannolikt kan antas ha rätt till eller anmält sig som arbetssökande trots att han eller hon enligt 2 a § är skyldig att göra det.
(7) Grundlagsutskottet fäster uppmärksamhet vid ordalydelsen i 19 § 1 mom. i grundlagen, enligt vilken ”alla som inte förmår skaffa sig” den trygghet som avses i bestämmelsen har rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. Utskottet konstaterar att man när det gäller tryggandet av de grundläggande fri- och rättigheterna måste särskilja den personkrets som omfattas av 19 § 1 mom. i grundlagen från granskningen av vilka villkor som ställts i bestämmelsen för tillgodoseendet av rättigheterna.
(8) I fråga om de grundläggande fri- och rättigheternas personkrets innebär bestämmelsens ordalydelse ”alla” att var och en har rätt till oundgänglig försörjning och omsorg (RP 309/1993 rd, s. 73/II). Enligt motiveringen till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna är det fråga om en subjektiv rättighet för alla (GrUB 25/1994 rd, s. 10).
(9) Grundlagsutskottet anser dock att 19 § 1 mom. i grundlagen är klart formulerat så att oundgänglig försörjning och omsorg tryggas i bestämmelsen endast om personen ”inte förmår skaffa sig” den på något annat sätt. Oundgänglig försörjning och omsorg har alltså enligt ordalydelsen i 19 § 1 mom. i grundlagen inte tryggats för personer som kan skaffa sig den. Också enligt motiven till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna är en förutsättning enligt 19 § 1 mom. i grundlagen att personen inte själv förmår skaffa sig den trygghet som avses i momentet genom sin egen verksamhet eller att han eller hon inte får den genom andra socialskyddssystem eller av andra personer (RP 309/1993 rd, s. 73/II). Stadgandet är sekundärt såtillvida att det tillämpas endast då en person annars saknar det mest oundgängliga socialskyddet (RP 309/1993 rd, s. 38/I). Förutsättningarna för att få hjälp ska utredas genom individuell behovsprövning (RP 309/1993 rd, s. 73/II).
(10) När lagen om utkomststöd stiftades bedömde grundlagsutskottet bestämmelser om sänkning av utkomststödets grunddel med högst 20 och högst 40 procent. Utskottet konstaterade att syftet med bestämmelserna var att främja sysselsättningen i stället för att låta någon vara permanent beroende av utkomststödet. Detta syfte harmonierade enligt utskottet med utkomststödets karaktär av en förmån inom den sociala tryggheten som i sista hand ska tillgripas. Syftet var också godtagbart med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna och framför allt den bestämmelse som numera finns i 18 § grundlagen och som gäller det allmännas skyldighet att främja sysselsättningen och verka för att var och en tillförsäkras rätt till arbete (GrUU 31/1997 rd, s. 4/II). Också den nu föreslagna regleringen har samband med målet att främja sysselsättningen.
(11) Vid bedömningen av förslaget om sänkning av grunddelen ansåg grundlagsutskottet att det mest betydelsefulla med avseende på 15 a § 1 mom. i den dåvarande regeringsformen, som motsvarar 19 § 1 mom. i grundlagen, var att den grundläggande rättigheten i bestämmelsen är bunden till den omständigheten att personen inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv. Om denna person emellertid har erbjudits en reell möjlighet att skaffa sig sin utkomst genom att arbeta eller delta i en arbetskraftspolitisk åtgärd, kunde det enligt utskottets uppfattning sägas att han eller hon kunde ha skaffat sig den trygghet som avses i grundlagen. Därför ansåg utskottet att möjligheten att sänka utkomststödets grunddel under de föreslagna förutsättningarna inte stred mot 15 a § 1 mom. i regeringsformen (GrUU 31/1997 rd, s. 4/II). Utskottet förutsatte att grunderna för en sänkning av stödet har koppling till den rätt till utkomst och sysselsättning som avses i bestämmelsen (GrUU 20/1998 rd, s. 3).
(12) För att rättigheten enligt 19 § 1 mom. i grundlagen ska kunna tillförsäkras alla behövs det enligt motiven till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna i praktiken lagstiftning på lägre nivå, där det ingår bestämmelser om stödformer, förutsättningarna för att få stöd och behovsprövning samt procedurer (GrUB 25/1994 rd, s. 10/II). Enligt grundlagsutskottets uppfattning förutsätter tillgodoseendet av rätten enligt 19 § 1 mom. i grundlagen bland annat att man bedömer om en person kan skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv som avses i bestämmelsen, varvid också personens egen inverkan och kompletterande och ersättande stöd kan beaktas vid individuell prövning (GrUU 25/2024 rd, stycke 3). I lagstiftning som tillgodoser de grundläggande fri- och rättigheterna kan det i linje med de grundläggande fr- och rättigheterna föreskrivas hur man ska bedöma om en person har kunnat skaffa sig sin försörjning och ställa villkor som hindrar att stöd beviljas och betalas ut till dem som annars får sin försörjning.
(13) Enligt motiven till lagstiftningsordning (s. 136) har det vid beredningen av propositionen bedömts att beloppet av det utkomststöd som betalas ut efter en sänkning på 50 procent fortfarande uppfyller kravet på att existensminimum ska tryggas enligt 19 § 1 mom. i grundlagen. För varje sänkning av grunddelen ska det dock enligt förslaget separat göras en individuell bedömning av huruvida sänkningen av grunddelen äventyrar den oundgängliga utkomsten som behövs för att trygga ett människovärdigt liv för den som sänkningsprövningen gäller. Om så är fallet kan sänkningen enligt propositionen inte göras.
(14) Grundlagsutskottet påpekar att om en person har erbjudits ett alternativ, såsom en faktisk möjlighet till arbete eller en primär förmån, kan man säga att personen i fråga skulle ha kunnat skaffa sig den trygghet som avses i 19 § 1 mom. i grundlagen genom sin egen verksamhet eller genom annan social trygghet i enlighet med villkoren i bestämmelsen. Utskottet anser att de grunder som nu föreslås i 10 § 6 mom. avgränsar regleringen till personer som kan anses kunna skaffa sig den trygghet som avses i 19 § 1 mom. Grunderna är förenliga med utskottets tidigare tolkningspraxis och de verksamhetsskyldigheter som åläggs genom dem kan allmänt inte anses oskäliga.
(15) I propositionsmotiven (s. 57) konstateras det att utöver den ekonomiska situationen förenas mottagare av utkomststöd ofta av många andra former av utsatthet. Vid sin bedömning av tidigare lagstiftning om sänkning av grunddelen har grundlagsutskottet konstaterat att det vid tillämpningen av 10 § i lagen om utkomststöd måste säkerställas att det inte uppstår situationer som strider mot 19 § 1 mom. i grundlagen. Enligt utskottet skulle det oskälighetskriterium som då föreslogs i lagen tolkas enligt principen om tolkning av de grundläggande fri- och rättigheterna i en positiv anda. Grunddelen fick därför inte sänkas så mycket att det leder till att en oundgänglig utkomst enligt den relevanta bestämmelsen om grundläggande fri- och rättigheter inte längre kan garanteras. Utskottet ansåg att detta uttryckligen skulle nämnas i klausulen om oskälighet i 10 § (GrUU 31/1997 rd, s. 4/II). Omständigheten påverkade likväl inte lagstiftningsordningen.
(16) Enligt det nu föreslagna 10 § 8 mom. i lagen om utkomststöd kan en sänkning göras endast om den inte äventyrar den utkomst som oundgängligen behövs för att trygga ett människovärdigt liv och sänkningen inte heller i övrigt kan anses oskälig. Enligt utskottets uppfattning tryggar den föreslagna bestämmelsen rättigheterna för dem som av orsaker som framgår av specialmotiveringen till bestämmelsen inte kan handla på det sätt som förutsätts i det föreslagna 10 § 6 mom.
(17) Grundlagsutskottet konstaterar att det föreslagna 10 § 6 mom. innefattar en starkare möjlighet än den gällande regleringen att sänka grunddelen, om personen inte har handlat på det sätt som förutsätts i bestämmelsen. I detaljmotiven till det föreslagna 10 § 8 mom. beskrivs de individuella situationer där en sänkning av grunddelen kan anses oskälig. Enligt motiven kan en oskälig situation bero till exempel på att en familjemedlem nyligen avlidit eller insjuknat allvarligt. Utskottet anser att man måste försäkra sig om att en sänkning på 50 procent inte äventyrar rätten till oundgänglig försörjning och omsorg för personer som på grund av sin individuella situation inte kan anses kunna handla i enlighet med det föreslagna 10 § 6 mom. och därför inte genom sitt eget handlande kan skaffa sig den trygghet som avses i 19 § 1 mom. i grundlagen. Utskottet anser det vara helt klart att det på grund av karaktären hos 19 § 1 mom. i grundlagen ska vara fråga om individuell prövning. Av orsaker som beror på 80 § i grundlagen anser utskottet att det är nödvändigt att genom en bestämmelse säkerställa att tillämpningen av 10 § 8 mom. grundar sig på individuell prövning.
(18) Eftersom sänkningen av utkomststödet som är kraftigare än den gällande regleringen anser grundlagsutskottet att man för att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna för personer i utsatt ställning dessutom bör förena sänkningen förenas med en uttrycklig skyldighet att vid behov göra en orosanmälan och en skyldighet att utan dröjsmål utreda behovet av brådskande hjälp inom välfärdsområdets socialvård i enlighet med 36 § 1 mom. i socialvårdslagen.
(19) I 10 § 7 mom. i lagen om utkomststöd föreslås bestämmelser om att grunddelen fortsatt ska vara sänkt om försummelsen fortgår. Grundlagsutskottet har tidigare med tanke på tillämpningen av 10 § i lagen om utkomststöd påpekat att en vägran eller försummelse inte kan vara tidsmässigt obegränsad när paragrafen tillämpas. Utskottet konstaterade då att lagförslaget måste kompletteras till denna del (GrUU 31/1997 rd, s. 5/I).
(20) Av motiveringen till 10 a § i lagen om utkomststöd, som reglerar förfarandet för sänkning av grunddelen (s. 123) framgår att Folkpensionsanstalten i ett skriftligt förfarande beslutar om sänkning av grunddelen för en månad åt gången. Den tidsmässiga avgränsningen framgår dock endast indirekt av författningstexten. Av konstitutionella skäl är det nödvändigt att komplettera regleringen så att detta uttryckligen framgår av författningstexten. Det är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Övrigt
(21) I 18 g § i lagen om utkomststöd föreskrivs det om välfärdsområdets rätt till information. Grundlagsutskottet anser det viktigt att också de myndigheter som sköter utkomststödsuppgifter på Åland har motsvarande rätt till information.