Allmänna utgångspunkter

Med den lagstiftning som föreslås i propositionen genomförs den reform av statens regionförvaltning som avses i regeringsprogrammet. Reformen är den största strukturella reformen av statsförvaltningen under innevarande valperiod. Det centrala syftet med reformen är att underbygga en enhetlig tillstånds- och tillsynspraxis som är oberoende av region, samt att göra tillståndsprocesserna smidigare. I och med reformen inrättas ett rikstäckande Tillstånds- och tillsynsverk och tio regionala livskraftscentraler. Samtidigt upphör verksamheten vid de nuvarande sex regionförvaltningsverken, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) och de femton närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centralerna). Statens ämbetsverk på Åland fortsätter sin verksamhet i landskapet Åland. Reformen avses träda i kraft den 1 januari 2026. 

Propositionen innehåller förslag till tre nya lagar: lag om Tillstånds- och tillsynsverket, lag om livskraftscentralerna och Sysselsättnings-, utvecklings- och förvaltningscentret och lag om Statens ämbetsverk på Åland. Lagförslagen innehåller bestämmelser om ämbetsverkens organisation, ledning och resultatstyrning samt om ordnandet av deras förvaltning. När Tillstånds- och tillsynsverket och livskraftscentralerna inrättas måste också bestämmelserna om styrningsbehörighet och myndighetssamarbete preciseras. Sammantaget innehåller propositionen 290 lagförslag, av vilka merparten består av sådana ändringar av teknisk natur som är nödvändiga med tanke på reformen, såsom namn på ämbetsverk. Förberedelser för ikraftträdandet av den föreslagna lagstiftningen görs genom omfattande övergångsbestämmelser som bland annat säkerställer att ärendena i fortsättningen styrs till rätt myndighet. 

Det föreslås inga innehållsmässiga ändringar i den materialrättsliga lagstiftningen om ämbetsverkens uppgifter. Utskottet betonar dock att det i samband med regionförvaltningsreformen är möjligt att fortsätta avveckla normer och minska företagens administrativa börda samtidigt som det säkerställs att tillståndsprocesserna i den nya strukturen är smidiga och förutsägbara. 

Till Tillstånds- och tillsynsverket samlas uppgifter från regionförvaltningsverken, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och närings-, trafik- och miljöcentralernas ansvarsområde för miljön och naturresurserna. Livskraftscentralerna kommer att sköta de nuvarande närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter till den del de inte överförs till Tillstånds- och tillsynsverket. Dessutom görs mindre uppgiftsöverföringar, vilket innebär att regionförvaltningsverkens uppgifter i fråga om förvaltning och styrning av spaning efter skogsbränder överförs till inrikesministeriet, konkurrens- och konsumentförvaltningens uppgifter till Konkurrens- och konsumentverket samt de uppgifter som gäller djurs hälsa och välbefinnande samt livsmedel till Livsmedelsverket. Närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter inom den offentliga persontrafiken överförs till Transport- och kommunikationsverket. Ställningen och uppgifterna för Statens ämbetsverk på Åland förblir desamma. 

Förvaltningsutskottet stöder reformens syften. Utskottet påpekar att reformen begränsar sig till omorganiseringen av statens uppgifter och betonar att uppgiftsfördelningen mellan staten och kommunerna, landskapen och välfärdsområdena inte ändras i detta sammanhang. En utgångspunkt för reformen är att bevara ämbetsverkens nuvarande nätverk av verksamhetsställen eftersom det bidrar till att säkerställa den kunskap om regionala särdrag som uppgifterna förutsätter. Avsikten med reformen är således inte att ändra ämbetsverkens nätverk av verksamhetsställen. I regel kommer tjänstemännens arbetsställen inte heller att ändras. 

Utskottet betonar vikten av regional sakkunskap i Tillstånds- och tillsynsverkets verksamhet i hela landet. Vidare ser utskottet det som viktigt att reformen även i fortsättningen tryggar ett tillräckligt täckande nätverk av verksamhetsställen, eftersom en del av verkets uppgifter förutsätter regional närvaro. Därför anser utskottet att det är motiverat att det för verket på det sätt som föreslås tillsätts en lagstadgad styrgrupp vars uppgift är att följa verkets regionala växelverkan och samarbete, placeringen av funktioner och tillgången till tjänster i hela landet. 

Enligt propositionen är syftet med reformen inte att uppnå inbesparingar och således inte heller att minska personalen. Reformen genomförs dock i ett läge där statsförvaltningen är föremål för sparåtgärder. De inbesparingar som följer av produktivitetsprogrammet och de ämbetsverksspecifika tilläggsanpassningar som preciseras senare i samband med reformen kommer att överföras i förhållande till anslagen för de överförda uppgifterna till omkostnadsmomenten för de nya ämbetsverk som inrättas. 

Omkostnaderna för de myndigheter som omorganiseringen gäller uppgick 2024 till sammanlagt cirka 330 miljoner euro. Enligt uppgift minskar dessa anslag till cirka 322 miljoner euro 2028. De momentspecifika effekterna preciseras i samband med beredningen av statsbudgeten för 2026. Effekten av tidigare produktivitetsbesparingar är cirka 15 miljoner euro 2028. Utskottet konstaterar utifrån inkommen utredning att den föreslagna regleringen gör det lättare än för närvarande att anpassa verksamheten enligt de besparingar som redan beslutats och eventuella framtida besparingar. Då sparbesluten genomförts fullt ut 2027 är omkostnadsanslagen för de nya ämbetsverken cirka 9 procent mindre än 2024. Den största delen av besparingarna kommer att gälla ämbetsverkens personalutgifter. 

Det har inte reservats några tilläggsresurser för startfasen för den nya organisationen eller för utvecklingen av verksamheten i det nya läget. Regionförvaltningsreformen förutsätter bland annat ändringar i flera av myndigheternas informationssystem. Utskottet anser att man vid reformen bör säkerställa tillräckliga resurser och att omställningsprocesserna och överföringen av uppgifter genomförs smidigt i synnerhet vid Tillstånds- och tillsynsverket och livskraftscentralerna som inleder verksamheten. Myndigheterna bör särskilt i övergångsskedet erbjuda rådgivning och handledning för att säkerställa en smidig övergång. Förvaltningsutskottet påpekar att fungerande informationssystem är också en väsentlig del av god förvaltning. Utskottet framhäver också vikten av kommunikation särskilt i början av den ändring som planeras. 

Utskottet betonar att de skyldigheter som språklagstiftningen medför för ämbetsverken inte ändras till följd av den föreslagna omorganiseringen av myndighetsstrukturen. Enligt utredning till utskottet har det rikstäckande Tillstånds- och tillsynsverket och de regionala livskraftscentralerna jämfört med nuläget bättre förutsättningar att tillhandahålla tjänster på ett sätt som tryggar de språkliga rättigheterna. Till skillnad från en del av de nuvarande regionförvaltningsverken är det rikstäckande Tillstånds- och tillsynsverket tvåspråkigt. Utskottet anser det vara viktigt att man fäster uppmärksamhet vid att trygga de språkliga rättigheterna när den praktiska verksamheten vid ämbetsverken organiseras. 

Enligt grundlagsutskottet utlåtande (GrUU 17/2025 rd) kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning, men lagförslag 43 och 288 bara om utskottets konstitutionella anmärkningar om definitionen av ett annat vägande allmänt intresse beaktas på behörigt sätt. Förvaltningsutskottet föreslår med anledning av dessa anmärkningar ändringar i lagförslagen om ändring av vattenlagen och miljöskyddslagen på det sätt som framgår av detaljmotiveringen. Utskottet behandlar även anmärkningarna i grundlagsutskottets utlåtande till övriga delar nedan. 

Förvaltningsutskottet har även fått utlåtande av kommunikationsutskottet: (KoUU 3/2025 rd), jord- och skogsbruksutskottet (JsUU 7/2025 rd), kulturutskottet (KuUU 2/2025 rd), social- och hälsovårdsutskottet (ShUU 4/2025 rd), ekonomiutskottet (EkUU 11/2025 rd), arbetslivs- och jämställdhetsutskottet (AjUU 4/2025 rd) och miljöutskottet (MiUU 4/2025 rd). Utskottet hänvisar i fråga om varje utskotts ansvarsområde på det allmänna planet till deras utlåtanden. 

Förvaltningsutskottet anser att den föreslagna reformen av statens regionförvaltning är viktig samt att de föreslagna ändringarna behövs och är ändamålsenliga. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med de synpunkter och ändringsförslag som framgår nedan. De ändringar som utskottet föreslår hänför sig huvudsakligen till den tekniska samordningen av lagförslagen med de ändringar som gjorts efter det att propositionen lämnades. 

Statsrådet har för avsikt att för riksdagen sammanställa en utredning om reformen senast den 31 december 2028. Enligt motiveringarna i propositionen bedöms i utredningen hur de centrala målen för reformen har uppnåtts samt ämbetsverksstrukturens och verksamhetens resultat. Dessutom bedöms behoven av fortsatt utveckling med koppling till reformen. Förvaltningsutskottet anser det vara nödvändigt att följa hur de centrala målen för reformen uppnås, hur resurserna för att genomföra reformen räcker till och vilka effekter reformen har. Det är särskilt viktigt att följa hur reformen påverkar snabbheten, smidigheten och förutsägbarheten i tillståndsprocesserna, användningen av myndighetens besvärsrätt när det gäller allmänintresset samt tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna. De utvecklingsbehov som framkommer vid uppföljningen bör beaktas i den fortsatta utvecklingen. Förvaltningsutskottet föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande) 

Tillstånds- och tillsynsverkets ställning, verksamhetsområde och uppgifter

Det Tillstånds- och tillsynsverk som ska inrättas är enligt den föreslagna lagen (lagförslag 1) en rikstäckande och sektorsövergripande myndighet som hör till statens centralförvaltning och som genom växelverkan i regionerna ska trygga de grundläggande fri- och rättigheterna och rättssäkerheten. Verkets verksamhetsidé är kundorientering, sektorsövergripande verksamhet och utnyttjande av multiprofessionell sakkunskap. Verket sköter uppgifter inom följande ansvarsområden: social- och hälsovård, småbarnspedagogik, utbildning och kultur, miljö, arbetarskydd samt räddningsväsende och beredskap. 

Utskottet konstaterar att överföringen av uppgifterna till ett rikstäckande ämbetsverk innebär att statens ämbetsverksstruktur väsentligt intensifieras, koncentreras och förenhetligas. På längre sikt är målet med reformen att producera tjänsterna med större genomslag, likvärdigare, effektivare, mer högkvalitativt och med bättre tillgänglighet. 

Verket har hela landet som verksamhetsområde, om inte något annat särskilt föreskrivs. Verket är för skötseln av sina uppgifter indelat i avdelningar i enlighet med de ovan nämnda ansvarsområdena. Avdelningarna och de verksamhetsenheter som inte hör till någon avdelning kan ha funktionella och regionala enheter enligt vad som bestäms i deras arbetsordning. Enligt motiveringen är avdelningarna och verksamhetsenheterna uppbyggda för att i hela landet sköta uppgiftshelheter och det ska alltså inte finnas några andra separata strukturer på regionnivå eller enligt någon annan indelning som anges på författningsnivå. Det geografiska ansvarsområde som tilldelats en intern enhet vid någon av verkets avdelningar ger inte någon regional behörighet för enheten. Utskottet påpekar att eventuella regionala enheter har arbetsledning och riksomfattande behörighet. Förvaltningsutskottet behandlar frågan närmare i detaljmotiveringen nedan. 

Ämbetsverksstrukturen förtydligas särskilt i tillsynen över social- och hälsovården och i miljöfrågor. Social- och hälsovårdsutskottet ser det som ändamålsenligt att myndighetsstrukturen inom tillsynen över social- och hälsovården förtydligas när sex regionförvaltningsverk och ett ämbetsverk (Valvira) ersätts av en rikstäckande myndighet. Det är inte möjligt att lösa de överlappningar eller oklarheter i arbetsfördelningen eller styrrelationerna som har att göra med skötseln av tillsynsuppgifterna vid Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken enbart genom ändringar i uppgiftsfördelningen i den nuvarande strukturen, utan det krävs också att strukturerna ändras. En harmonisering av verksamhetssätten, beslutsförfarandena och servicenivån i hela landet tryggar enligt utskottets uppfattning bättre än i nuläget likabehandlingen av klienterna på olika håll i landet. Förvaltningsutskottet instämmer i de här synpunkterna. 

Behandlingen av miljötillstånd (tillstånds-, tillsyns- och styrningsuppgifter) samlas enligt regeringsprogrammet juridiskt till en riksomfattande helhet som fungerar som en enda myndighet, där man utnyttjar möjligheterna till arbete på flera orter. För att främja investeringar går man vidare mot en samservicemodell, där ärenden kan skötas och tillstånd sökas centraliserat och digitalt genom en enda välfungerande användarorienterad tillståndsprocess. En enda myndighet ansvarar för att tillståndsprocessen framskrider och för samordningen av den samt för behövliga utredningar. 

Enligt miljöutskottets utlåtande ger sammanslagningen av de nuvarande tretton närings-, trafik- och miljöcentralernas och de fyra regionförvaltningsverkens uppgifter vid det enda riksomfattande Tillstånds- och tillsynsverket betydande synergieffekter när det gäller miljöuppgifterna. Verkets expertis inom olika delområden av miljösektorn kan utnyttjas i hela landet i både tillståndsärenden och tillsynsärenden och tillåter att kunden uträttar sina miljötjänstärenden vid ett enda serviceställe. I och med att de funktioner som hänför sig till behandlingen av miljötillstånd samlas, minskar också behovet av samordning mellan myndigheterna och det blir enklare att utveckla processerna. Inrättandet av Tillstånds- och tillsynsverket, genomförandeprojektet för verket, utvecklingen av ett elektroniskt tillståndssystem och regeringens proposition om möjligheten att uträtta ärenden vid ett enda serviceställe i miljöärenden (RP 41/2025 rd) utgör en betydande totalreform som förenhetligar och gör behandlingen av miljötillstånd smidigare. Förvaltningsutskottet betonar i likhet med miljöutskottet att behandlingen av miljötillstånd är ett krävande arbete som kräver omfattande kompetens. Därför kan man genom att centralisera kompetensen utnyttja de tillgängliga resurserna och på så sätt också förbättra kvaliteten och enhetligheten i tillståndsbesluten. 

Förvaltningsutskottet hänvisar i fråga om verkets uppgifter till övriga delar till det som sägs i de övriga utskottens utlåtanden. 

Förvaltningsutskottet anser det vara viktigt att Tillstånds- och tillsynsverket i fortsättningen utöver sin uppgift som tillståndsmyndighet också är en rådgivningsorganisation, vilket för sin del gör det möjligt att ha så få brister som möjligt i ansökningarna. Förfaranden med förhandsbeslut kan också bidra till att skapa en förutsägbar verksamhetsmiljö för företagen. Reformen bidrar till att tillsynen över tillståndsbeslut och tillstånd håller jämnare kvalitet i hela landet. 

Utskottet anser det vara viktigt att det vid bedömningen av avgiftsgrunderna för miljötillstånd beaktas att avgiften är skälig i förhållande till de miljötillståndsskyldigas mycket varierande betalningsförmåga. Till exempel har en stor industrianläggning både verksamhet och betalningsförmåga i helt annan skala än en miljötillståndsskyldig jordbruksföretagare som ofta kan jämställas med en privatperson. 

Bevakningen av allmänintresset och rätten att söka ändring

Med allmänintresset i miljöärenden avses enligt propositionen sådana ur samhällets synvinkel viktiga skyddsintressen som inte direkt återgår på enskilda medborgares eller andra aktörers enskilda intresse. Det kan handla om till exempel ett visst tillstånd i miljön, bevarandet av naturvärden, tryggandet av förutsättningarna för rekreationsanvändning eller bevarandet av ett kulturhistoriskt betydande landskap. I synnerhet stora projekt påverkar ofta samtidigt flera intressen som ses som allmänna. 

De statliga myndigheterna bevakar allmänintresset inom sina ansvarsområden. I miljöärenden hör bevakningen av det allmänna intresset till myndigheternas uppgifter uttryckligen enligt miljöskyddslagen, naturvårdslagen, vattenlagen och lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna. Genom att de miljötillstånds- och tillsynsuppgifter som avses i dessa lagar samlas vid ett nytt ämbetsverk kan resurserna utnyttjas effektivare och smidigare än för närvarande. Samtidigt måste emellertid bevakningen av allmänintresset ordnas på behörigt sätt också i den nya förvaltningsstrukturen. Allmänna intressen som övervakas av olika myndigheter kan i typiska fall stå i konflikt med varandra. Vid bevakning av det allmänna intresset är det därför fråga om att den myndighet som fattar beslutet eller fullföljdsdomstolen måste kunna göra en mångsidig bedömning av ärendet utifrån de ståndpunkter som intas av de myndigheter som hävdar olika allmänna intressen. 

I 4 § 4 mom. i lagen om Tillstånds- och tillsynsverket föreslås det att det vid miljöavdelningen finns en enhet för bevakning av allmänintresset, som bevakar allmänintresset vid beslutsfattande och ändringssökande som gäller miljön. Enheten har självständig beslutanderätt vid sin bevakning av allmänintresset. Dessutom ska enhetens verksamhet organiseras så att dess oberoende och opartiskhet i dessa uppgifter tryggas, och enheten får inte ges sådana andra uppgifter som kan äventyra en behörig och oberoende skötsel av uppgifterna. I propositionen föreslås det att det i speciallagar (vattenlagen, miljöskyddslagen och naturvårdslagen) föreskrivs om besvärsrätt för enheten för bevakning av allmänintresset. Förvaltningsutskottet föreslår i detaljmotiveringen sådana preciseringar i regleringen som grundlagsutskottet förutsätter i fråga om begreppet vägande allmänt intresse och tryggandet av oberoendet hos enheten för bevakning av allmänintresset. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande har bestämmelserna om besvärsrätt för enheten för bevakning av allmänintresset samband med ett nytt sätt att organisera förvaltningen. Enligt huvudregeln i 7 § 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden, som stiftats med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 50/2018 rd), får en myndighet anföra besvär över ett förvaltningsbeslut om överklagandet är behövligt med anledning av det allmänna intresse som myndigheten ska bevaka. En myndighets besvärsrätt hänför sig enligt den allmänna bestämmelsen endast till situationer där myndigheten enligt lag har en särskild, uttrycklig tillsynsuppgift och besvärsrätten är nödvändig för skötseln av denna uppgift (RP 29/2018 rd, s. 77). 

Enligt 20 § 1 mom. i grundlagen bär var och en ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet. Enligt grundlagens 20 § 2 mom. ska det allmänna verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och att var och en har möjlighet att påverka beslut i frågor som gäller den egna livsmiljön. Bestämmelsen är avsedd att först och främst påverka lagstiftarens och andra normgivares verksamhet (RP 309/1993 rd, s. 70/II). Grundlagsutskottet har betonat att miljöansvaret enligt 20 § i grundlagen konkretiseras i den gällande miljölagstiftningen (GrUU 69/2018 rd, s. 3). 

Enligt grundlagsutskottet har lagstiftaren omfattande prövningsrätt till den del det gäller hur kraven enligt 20 § i grundlagen tryggas i lagstiftningen. Exempelvis skyldigheten för det allmänna enligt 20 § 2 mom. i grundlagen eller grundlagens 11 kap. om ordnande av förvaltningen innebär inte en förpliktelse att organisera myndighetsstrukturerna på ett visst sätt. Detta gäller också organiseringen av tillgodoseendet av allmänintresset. 

Ordnandet av bevakningen av allmänintresset i samband med reformen av den statliga regionförvaltningen har enligt propositionsmotiven (s. 555) ett särskilt samband med frågan om vilken rätt den myndighet som bevakar allmänintresset har att söka ändring i tillståndsmyndigheternas eller andra myndigheters beslut. I avsnittet om lagstiftningsordningen (RP, s. 557) har det ansetts att tryggandet av de grundläggande miljörättigheterna förutsätter besvärsrätt grundad på ett allmänintresse även över Tillstånds- och tillsynsverkets egna beslut. Grundlagsutskottet påpekar dock att det varken av grundlagen eller av grundlagsutskottets utlåtandepraxis kan härledas någon skyldighet till besvärsrätt i myndigheters avgöranden som gäller bevakning av allmänintresset. Förvaltningsutskottet fäster statsrådets uppmärksamhet vid att lagberedningen inte får sträva efter att genom tolkningar av grundlagen begränsa lagstiftarens prövningsrätt utan grund. 

Grundlagsutskottet har ansett att en myndighets besvärsrätt är exceptionell i förvaltningsprocessystemet. Framför allt kan en myndighets allmänna besvärsrätt bli ett problem med tanke på kravet på behörigt förfarande i grundlagens 21 § 1 mom., eftersom myndigheten då kan betraktas som en parts formella motpart. Å andra sidan har utskottet ansett att en myndighets besvärsrätt är möjlig, om den genom lag har begränsats till exempel till ambitionen att bevara en enhetlig rättspraxis (se GrUU 48/2017 rd s. 5—6, GrUU 4/2005 rd s. 3, och GrUU 4/2004 rd, s. 10). Miljölagstiftningen som gäller myndigheternas rätt att söka ändring har dessutom stiftats med grundlagsutskottets medverkan (GrUU 67/2022 rd, GrUU 10/2014 rd och GrUU 61/2010 rd), vilket det också hänvisas till i propositionen (s. 555). 

Enligt grundlagsutskottets uppfattning kan en bättre lösning med tanke på god förvaltning vara om rätten att överklaga utövas av en enhet som organisatoriskt sett är fristående från Tillstånds- och tillsynsverket. Grundlagsutskottet anser att såväl den bevakning av allmänintresset som föreskrivs i speciallagarna som den besvärsrätt som nu föreslås för enheten för bevakning av allmänintresset med fog kan ordnas också på något annat sätt än det som nu föreslås. Utskottet anser å andra sidan inte heller att den nu föreslagna regleringen är problematisk på ett sätt som skulle påverka lagstiftningsordningen, utöver det som konstaterats om definitionen av ett vägande allmänt intresse. 

Förvaltningsutskottet påpekar att rätten att söka ändring i ärenden som gäller allmänt intresse begränsas genom den föreslagna lagstiftningen jämfört med nuläget så att den har samband med ett vägande allmänt intresse eller situationer som är särskilt viktiga med tanke på rättspraxis. Denna begränsade rätt att söka ändring i Tillstånds- och tillsynsverkets miljöavdelnings beslut garanterar ytterst att allmänintresset i miljöärenden beaktas i beslutsfattandet även i fortsättningen. 

Utskottet betonar att frågor som gäller allmänt intresse ska lösas som en del av Tillstånds- och tillsynsverkets beslutsförfarande genom att beakta verkets omfattande sakkunskap. Utskottet anser det vara viktigt att verkets interna synpunkter i detta förfarande verifieras skriftligen. Avsikten är att allmänintresset och sakkunskapen lyfts fram på ett smidigare och mångsidigare sätt i beredningen före och under beslutsfattandet. Detta bedöms avsevärt minska myndigheternas behov av att bevaka allmänintresset genom ändringssökande. Det föreslagna arrangemanget bedöms inte heller ha någon inverkan på behandlingstiden vid Tillstånds- och tillsynsverket. 

Enligt utredning till utskottet meddelade regionförvaltningsverken 2019—2022 sammanlagt 4 200 beslut enligt miljöskyddslagen och vattenlagen. Närings-, trafik- och miljöcentralerna har ansökt om ändring i endast något mer än en procent av fallen. Behovet av att söka ändring väntas minska ytterligare till följd av reformen. 

Livskraftscentralerna

Målet med reformen är starka livskraftscentraler som stöder livskraften i regionerna. Avsikten är att skapa en sektorsövergripande och starkare statlig regionförvaltning som fokuserar på regionernas och kundernas behov. Tjänsternas resultat, genomslag och kostnadseffektivitet förväntas bli bättre. 

Med livskraft avses i lagförslaget en helhet som i fråga om regionen och dess näringsverksamhet beskriver hållbar tillväxt och ren omställning, förnyelse och konkurrenskraft samt verksamhetsförutsättningar för företagande, lönsamhet inom matproduktion och annan näringsverksamhet, fungerande trafikförbindelser, hållbar användning av naturresurser, biologisk mångfald och god miljöstatus, försörjningsberedskap och säkerhet, arbetskraftens kompetens, sysselsättning och invånarnas välbefinnande samt andra faktorer som ökar regionens dragningskraft. 

Livskraftscentralerna är sektorsövergripande myndigheter inom statens regionförvaltning och de hör till arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde. De främjar regionernas livskraft genom att sköta de utvecklings-, finansierings- och verkställighetsuppgifter som föreskrivits för dem. Utskottet framhäver att livskraftscentralerna måste vara kundorienterade, utnyttja digitaliseringen och samarbeta med andra aktörer. Livskraftscentralernas verksamhetsområden bildas utifrån de nuvarande närings-, trafik- och miljöcentralerna med fullständigt serviceutbud. Livskraftscentralerna kan också i fortsättningen specialisera sig. 

Ekonomiutskottet fäster i sitt utlåtande uppmärksamhet vid att det grundläggande innehållet i företagsservicen inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde inte ändras när uppgifterna överförts till livskraftscentralerna. Ekonomiutskottet anser det vara viktigt att de befintliga strukturerna och förvaltningsnivåerna och de strukturer och nivåer som nu skapas bildar en välfungerande helhet. Det är av central betydelse att servicekedjan inom företagsservicen fungerar och att man undviker överlappande funktioner. Också förvaltningsutskottet framhäver betydelsen av att livskraftscentralen med kommunerna i sin region skapar sådana samarbetsförfaranden i fråga om företagsservicen som säkerställer att kommunernas uppgift att se till att utbudet av kompetent arbetskraft svarar mot företagens behov genomförs på bästa möjliga sätt och att de tjänster som olika aktörer tillhandahåller bildar en effektiv helhet av tjänster inom respektive region. Utskottet framhäver också betydelsen av regional kännedom, lokalkännedom och samarbete med intressegrupper samt kvaliteten på och jämlikheten mellan de tjänster som produceras för företagen vid de nya livskraftscentralerna. 

Utskottet påpekar att reformen, om den genomförs på rätt sätt, möjliggör en servicehelhet som effektivt främjar internationalisering för att hjälpa företagen från landskapen till världen. Livskraftscentralerna har en viktig roll i att erbjuda företagen verktyg för tillväxt och internationalisering. Förvaltningsutskottet fäster uppmärksamhet vid att det i Finland för närvarande pågår tre stora förvaltningsreformer som alla berör tjänster som erbjuds företag: reformen av det exportfrämjande nätverket Team Finland, statens regionförvaltningsreform och arbets- och näringsservicereformen. Utskottet anser det vara viktigt att man i reformerna fäster större vikt vid innehållet i tjänsterna än vid förvaltningsstrukturerna. Tjänsterna ska tillhandahållas kundorienterat så att tjänsterna för olika aktörer bildar en effektiv funktionell helhet. 

Livskraftscentralernas roll i utvecklingen av regionerna motsvarar de nuvarande närings-, trafik- och miljöcentralernas roll i utvecklingen av regionerna. Livskraftscentralerna har till uppgift att utveckla regionerna inom det egna verksamhetsområdet i de verkställighets- och utvecklingsuppgifter som staten ansvarar för. I lagförslaget om livskraftscentralerna har man strävat efter att förtydliga centralernas roll i regionutvecklingen och beskriva uppgiften att främja regionens livskraft, vilket bidrar till utvecklingen i regionen. Propositionen ändrar inte heller den roll som landskapsförbunden har i regionutvecklingen enligt lagen om utveckling av regionerna och genomförande av Europeiska unionens regional- och strukturpolitik (756/2021). 

Regional beredskap

Förvaltningsutskottet har vid flera tillfällen betonat vikten av beredskap och beredskapsplanering i den nuvarande säkerhetspolitiska miljön. Dessutom har utskottet framhävt vikten av en gemensam lägesbild för myndigheterna och olika förvaltningsnivåer i en omvärld som ständigt förändras och är svår att förutse. 

I 13 § i den föreslagna lagen om Tillstånds- och tillsynsverket finns det bestämmelser om hur det regionala beredskapssamarbetet ska ordnas och om uppgifter i anslutning till det. Utskottet påpekar att uppgiftshelheten beskrivs tydligare än tidigare i bestämmelsen och att förändringen möjliggör en mer enhetlig verksamhet inom alla områden än för närvarande. Det är emellertid viktigt att ändringarna genomförs i nära samarbete med aktörerna som har hand om den regionala beredskapen. Förvaltningsutskottet inskärper liksom ekonomiutskottet att näringslivet i enlighet med säkerhetsstrategin för samhället har en väsentlig roll när det gäller att trygga samhällets vitala funktioner också på regional nivå. 

Förvaltningsutskottet påpekar att organiseringen av det regionala beredskapssamarbetet inom samarbetsområdena för beredskapen möjliggör samarbete med regionala myndigheter och aktörer. I den föreslagna lagen föreskrivs det om de regionala beredskapskommittéer som tillsätts för samarbetsområdena för beredskapen. Närmare bestämmelser om tillsättning av kommittéerna, deras sammansättning och uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. De regionala beredskapskommittéerna biträder verket vid planering, utveckling och bevakning av det regionala beredskapssamarbetet. Enligt uppgift gör den föreslagna regleringen det möjligt att bevara de nuvarande samarbetsstrukturerna på landskapsnivå. 

Utskottet anser det motiverat att utvecklingen av den regionala beredskapen fortsätter inom ramen för det projekt för utveckling av det regionala beredskapssamarbetet och lägesbildsverksamheten vars mandatperiod löper ut den 30 augusti 2025. I projektet utreds och beskrivs nuläget och ansvaren i fråga om kommunernas, städernas, välfärdsområdenas och statens regionala aktörer samt kyrkans och den försörjningssäkerhetskritiska tredje sektorns och företagens beredskap. Dessutom ska projektet utreda olika alternativa sätt att ordna de regionala samarbetsstrukturerna och lägga fram ett förslag om den mest ändamålsenliga handlingsmodellen och ledningen av den. 

Personalens ställning

Reformen av statens regionförvaltning omfattar cirka 4 600 anställda. Det är alltså också ur denna synvinkel fråga om en omfattande reform. Enligt propositionen kommer Tillstånds- och tillsynsverket att ha cirka 2 150 årsverken och livskraftscentralerna cirka 2 000 årsverken. Antalet anställda som överförs preciseras senare. Som utskottet konstaterat ovan är syftet med reformen inte att minska personalen. Utskottet konstaterar att den långa beredningen av reformen och även tidigare planer på att reformera statens regionförvaltning har sysselsatt personalen vid de ämbetsverk som reformen gäller i betydande grad. Vidare anser utskottet det vara viktigt att ämbetsverkens personal efter reformen i stället för ständiga organisationsförändringar kan koncentrera sig på att sköta ämbetsverkens uppgifter på ett resultatrikt sätt. Utskottet betonar också på det allmänna planet långsiktigheten i de strukturreformer som genomförs. 

Reformen av statens regionförvaltning handlar om en omstrukturering av statsförvaltningens funktioner som omfattas av bestämmelserna i 5 a—5 c § i statstjänstemannalagen (750/1994). Tjänsterna och de tjänstemän som utnämnts till tjänsterna ska överföras till samma ämbetsverk som arbetsuppgifterna. Detta har beaktats i övergångsbestämmelserna i de föreslagna lagarna om Tillstånds- och tillsynsverket och livskraftscentralerna (33 § i lagförslag 1 och 29 § i lagförslag 2). Utskottet anser att dessa bestämmelser är tydliga och förutsägbara vid en så här omfattande omorganisering. 

Avsikten är att personalen vid det kommande Tillstånds- och tillsynsverket ska fortsätta arbeta i regionerna och att man ska försöka undvika att förflytta personal från en ort till en annan. Verkets uppgifter ska skötas på flera ställen i olika delar av Finland. Också i livskraftscentralerna antas personalens tjänsteställen i regel kvarstå oförändrade. Förvaltningsutskottet betonar också i detta sammanhang vikten att resurserna är tillräckliga och ändamålsenligt allokerade. De regionala resurserna för Tillstånds- och tillsynsverkets och livskraftscentralernas verksamhetsställen ska stå i proportion till varje regions behov. Utskottet anser det vara viktigt att reformen också skapar möjligheter att utnyttja personalens kunskaper på nya sätt och på riksnivå samt att utveckla kunskaperna och. välbefinnandet på arbetsplatsen. 

Andra synpunkter

Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande uppmärksamhet vid vissa synpunkter som gäller landskapet Åland. Till exempel har grundlagsutskottet fått en utredning om situationen i landskapet Åland när det gäller utövandet av vissa befogenheter enligt mentalvårdslagen efter välfärdsområdesreformen. Utskottet betonar att man i samband med ändringar bör se till att regleringen är heltäckande, så att myndigheternas befogenheter är tydliga och så att det inte uppstår luckor i regleringen (GrUU 72/2022 rd, stycke 9, och GrUU 18/2022 rd, stycke 9). Utskottet upprepar dessutom att det är viktigt att skriva in de behövliga ändringarna i självstyrelselagen (GrUU 72/2022 rd, stycke 8, och GrUU 18/2022 rd, stycke 9). Enligt utredning till förvaltningsutskottet är en anknytande ändring av självstyrelselagen under beredning i fråga om mentalvårdslagen. 

Grundlagsutskottet har också fått en utredning om digitaliseringen av statens tjänster i landskapet Åland. Utskottet framhåller att förvaltningens tjänster ska tillhandahållas på lika villkor också på Åland. Utskottet har tidigare ansett det vara väsentligt att se till att båda nationalspråken får tillräckligt stor synlighet i de digitala tjänsterna och att även andra språkliga rättigheter tillgodoses (GrUB 11/2021 rd, stycke 10). Utskottet har påpekat att de skyldigheter som följer av språklagen, samiska språklagen och teckenspråkslagen måste beaktas när nya digitala tjänster och system skapas. Utskottet anser det viktigt att de grundläggande språkliga rättigheterna beaktas redan i den inledande fasen av utvecklingen av tjänsterna och att de digitala tjänsterna utvecklas parallellt i olika språkversioner (GrUB 5/2022 rd, stycke 5). Utskottet påpekar också att landskapet Åland är enspråkigt svenskspråkigt. 

Förvaltningsutskottet lägger stor vikt vid det som utskottet konstaterat ovan. Utskottet konstaterar utifrån inkommen utredning att utvecklingen av flera informationssystem står inför stora utmaningar som bör lösas med beaktande av den gällande rikslagstiftningen och självstyrelselagen för Åland. Ett exempel som nämnts vid utskottets sakkunnigutfrågning är att det för närvarande inte har reserverats tillräcklig finansiering för anslutningen av Statens ämbetsverk på Åland till det nationella ärendehanteringssystemet för folkbokföringstjänster. 

Förvaltningsutskottet påpekar att regeringens proposition med förslag om ett nytt penningspelsystem (RP 16/2025 rd) är under behandling i riksdagen. Propositionen har ett direkt samband med propositionen om reformen av statens regionförvaltning. Enligt den föreslagna penningspelslagen ska Tillstånds- och tillsynsverket från ingången av 2027 svara för de tillstånds- och tillsynsuppgifter som föreskrivs i lagen. Enligt uppgift har det vid beredningen av genomförandet av tillstånds- och tillsynsverksamheten för penningspelssystemet preliminärt ansetts vara mest ändamålsenligt att licens- och tillsynsfunktionen i penningspelsbranschen placeras i verkets organisationsstruktur vid en verksamhetsenhet, om vilken det föreskrivs genom förordning av statsrådet. Enligt 3 § 2 mom. i den föreslagna lagen om Tillstånds- och tillsynsverket sköter verket också andra uppgifter som ankommer på det enligt särskilda bestämmelser. Detta gör det möjligt att sköta också denna uppgift. 

Sakkunniga har lyft fram vissa uppgifter som det är ändamålsenligt att sköta hos andra myndigheter i än de ämbetsverk som inrättas. Ett exempel är tillståndsärenden som gäller skytteföreningar som i fortsättningen sköts av polisen. Utskottet anser det motiverat att det kontinuerligt utvärderas vilket sätt som är mest ändamålsenligt när det gäller att tillhandahålla statsförvaltningens tjänster. 

Förvaltningsutskottet understryker att man vid genomförandet av reformen måste se till att statens regionförvaltning bildar en fungerande helhet i enlighet med dess mål. I fortsättningen måste man utöver den strukturella reform som nu genomförs granska kontaktytorna mellan olika aktörer och vid behov ändra de strukturer som inte fungerar. Utskottet påpekar att kommunerna till exempel i miljöfrågor fortfarande styrs av flera myndigheter. Avregleringen bör fortsätta också till denna del. 

Åtgärdsmotionen

I åtgärdsmotion AM 17/2024 rd föreslås det att regeringen vidtar åtgärder för att utvidga regionförvaltningsverkens behörighet till tillsyn på eget initiativ av den grundläggande utbildningen och utbildningen på andra stadiet. Enligt motiveringen till åtgärdsmotionen skulle det i samband med den aktuella reformen av statens regionförvaltning också vara möjligt att fastställa nya uppgifter för ämbetsverken. 

Utgångspunkten för regionförvaltningsreformen har varit att genomföra en reform av ämbetsverksstrukturerna och att i samband med reformen göra endast sådana ändringar i bestämmelserna om ämbetsverkens uppgifter som är nödvändiga för att ämbetsverksstrukturerna ska kunna ändras. Förvaltningsutskottet konstaterar dock att lagen om grundläggande utbildning nyligen har ändrats så att regionförvaltningsverket av grundad anledning på eget initiativ kan undersöka om utbildningen har ordnats enligt det som föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den (RSv 42/2025 rd — RP 212/2024 rd, KuUB 3/2025 rd). Verket kan till dessa delar i fortsättningen utöva tillsyn på eget initiativ. Utskottet föreslår i detta betänkande att lagförslag 95 samordnas med denna ändring. Utskottet föreslår följaktligen att åtgärdsmotionen förkastas.