Allmänt
I propositionen föreslås ändringar i arbetstidslagen (872/2019) och lagen om medling i arbetstvister och om villkor för vissa stridsåtgärder (420/1962, nedan arbetstvistlagen). Till arbetstvistlagen föreslås bestämmelser om en skyldighet för en löntagarförening att när de verkställer en arbetskonflikt genom en begränsning av arbetskonflikten eller genom skyddsarbete se till att vissa nödvändiga funktioner tryggas under arbetskonflikten. Till arbetstvistlagen föreslås också bestämmelser om rättsmedel som arbetsgivaren kan använda för att förbjuda arbetskonflikter som strider mot omsorgsplikten. Dessutom föreslås det till arbetstidslagen en ny bestämmelse om nödarbete under arbetskonflikter.
Det är arbetstagarföreningens uppgift att fastställa gränserna för en arbetskonflikt. I lagen föreskrivs för närvarande inte om skyddsarbete under en arbetskonflikt i fråga om anställda i arbetsavtalsförhållande. Praxis är att arbetstagarsidan och arbetsgivarsidan vid behov förhandlar om skyddsarbetet.
I regel har den nuvarande praxisen varit tillräcklig för att trygga skötseln av nödvändiga uppgifter också vid arbetskonflikter. Det har dock förekommit vissa situationer där man har valt att föreslå speciallagstiftning för att trygga nödvändiga funktioner under en viss arbetskonflikt. År 2022 stiftades på grund av en arbetskonflikt inom vårdbranschen en temporär lag om säkerställande av nödvändig hälso- och sjukvård och hemvård under en arbetskonflikt (826/2022, nedan patientsäkerhetslagen), år 2007 lagen om säkerställande av patientsäkerheten vid arbetskonflikt inom hälso- och sjukvården (1027/2007) och år 2005 lämnades en proposition till riksdagen om tryggande av gränsbevakningsväsendets uppgifter (RP 83/2005 rd).
Riksdagen förutsatte 2022 i samband med att patientsäkerhetslagen stiftades att statsrådet utreder utvecklingsbehoven i fråga om skyddsarbete och vid behov bereder lagstiftningsförslag genom vilka organiseringen av skyddsarbete tryggas i konfliktsituationer (RSv 105/2022 rd — RP 130/2022 rd). Detta riksdagens uttalande genomförs nu genom den aktuella propositionen. Riktlinjer för att genomföra uttalandet finns också i regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpo.
Grundlagsutskottet har lämnat utlåtande om propositionen och anser att det är motiverat att stifta en allmän lag så som nu föreslås. Utskottet hänvisar till att man i dess praxis har utgått från att man bör undvika att stifta lagar för enskilda fall (GrUU 12/2025 rd, stycke 6). I grundlagsutskottets utlåtande ingår två konstitutionella anmärkningar som påverkar lagstiftningsordningen, samt vissa andra konstitutionella anmärkningar. Också social- och hälsovårdsutskottet har gett ett utlåtande om propositionen och anser att den föreslagna regleringen är välkommen och behövlig både med tanke på klienternas och patienternas grundläggande fri- och rättigheter, ordnandet av tjänster och personalens tillräcklighet (ShUU 3/2025 rd).
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det vara klart att tillgodoseendet av de centrala grundläggande rättigheterna och samhällets kritiska funktioner ska tryggas också under arbetskonflikter. Betydelsen av funktionssäkerhet framhävs i den nuvarande omvärlden. Också arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att den föreslagna regleringen behövs och understöder den. Utskottet anser att regleringen tryggar stabiliteten och förutsägbarheten på arbetsmarknaden samt beredskapen inför exceptionella situationer. Att förhandla om lösningar mellan parterna kommer också i fortsättningen i första hand.
Arbetslivs- och jämställdhetstskottet tillstyrker lagförslagen, men med ändringar utgående från bland annat grundlagsutskottets utlåtande och med följande anmärkningar.
Omsorgsplikten och arbetsgivarens skyldigheter
Kärnan i den föreslagna lagstiftningen är den nya 8 d § som föreslås till arbetstvistlagen. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om så kallad omsorgsplikt. Enligt bestämmelsen ska arbetstagar-, tjänstemanna- och tjänsteinnehavarföreningar när de verkställer en arbetskonflikt genom en begränsning av arbetskonflikten eller genom skyddsarbete se till att arbetskonflikten inte omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar de för samhällets funktion kritiska funktioner som räknas upp i momentet. För omsorgsplikten svarar den arbetstagarförening som svarar för verkställandet av arbetskonflikten och som kan vara en riksomfattande arbetstagarförening, ett enskilt fackförbund eller en fackavdelning. Även en lokal fackavdelning kan enligt propositionen vara ansvarig, om den ansvarar för att fastställa gränserna för en arbetskonflikt eller fattar beslut om att tillåta skyddsarbete.
Omsorgsplikten har ett nära samband med arbetsgivarens skyldighet att vidta åtgärder i enlighet med de föreslagna bestämmelserna i 8 d § 2 och 3 mom. Som det konstateras i propositionen ska arbetsgivaren ge tillräckliga uppgifter om behovet av nödvändig personal och grunderna för behovet för att arbetstagarföreningen ska kunna fastställa gränserna för arbetskonflikten och den mängd skyddsarbete som behövs. Dessutom ska arbetsgivaren redogöra för de medel som finns tillgängliga för arbetsgivaren för att undvika följderna. Skyldigheterna gäller varje arbetsgivare som har verksamhet som omfattas av strejken.
Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har det framförts att de bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter som föreslås till paragrafens 2 och 3 mom. inte är tillräckligt tydliga och förpliktande. I synnerhet har formuleringen ”sträva efter att förhandla” ansetts vara för vag. Den vaga formuleringen har inte ansetts återspegla den i propositionen angivna utgångspunkten att parternas förhandlingar ska komma i första hand framför de föreslagna rättsmedlen för arbetsgivaren.
Grundlagsutskottet tar i sitt utlåtande ställning till förhandlingsskyldigheten. Utskottet har betonat att bestämmelserna ska komma i sista hand och att lindrigare metoder ska komma i första hand också vid behandlingen av regeringens proposition om säkerställande av nödvändig hälso- och sjukvård och hemvård under en arbetskonflikt (GrUU 41/2022 rd — RP 130/2022 rd, stycke 25).
Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande om den nu aktuella propositionen att på grund av kravet på proportionalitet och nödvändighet måste principen vara att arbetsgivaren förhandlar med arbetstagar-, tjänstemanna- eller tjänsteinnehavarföreningen om begränsningar av arbetskonflikten eller om skyddsarbete för att trygga de funktioner som avses i 8 d § 1 mom., även om det faktum att föreningen inte deltar i förhandlingarna inte kan anses utgöra ett hinder för att tillämpa regleringen. Nu är bestämmelserna om förhandlingar i 8 d § enligt grundlagsutskottet tämligen vagt formulerade så att det inte framgår tillräckligt tydligt att det finns en skyldighet att förhandla och att förhandlingarna kommer i första hand. Enligt grundlagsutskottet är det av grundlagsskäl nödvändigt att skärpa formuleringen av förhandlingsskyldigheten i 8 d § 3 mom. Genomförandet av ändringen påverkar lagstiftningsordningen. (GrUU 12/2025 rd, stycke 14)
Av de skäl som anges ovan föreslår arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att ordalydelsen angående förhandlingsskyldigheten i 8 d § 3 mom. i arbetstvistelagen skärps till ”ska förhandla”. Utskottet konstaterar i likhet med grundlagsutskottet att trots en striktare ordalydelse hindras tillämpningen av bestämmelserna inte av att en löntagarförening låter bli att delta i förhandlingarna. Tillämpningen av bestämmelserna hindras inte heller av att förhandlingarna avslutas utan resultat.
Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har den föreslagna regleringen ansetts ge arbetsgivaren alltför starka metoder att ingripa i konflikträtten. Å andra sidan har regleringen ansetts ge arbetstagarnas, tjänstemännens och tjänsteinnehavarnas föreningar för mycket makt att fastställa gränserna för en arbetskonflikt och skyddsarbetet. Detta har ansetts vara ett missförhållande särskilt när det gäller branscher där arbetsgivaren har organiseringsansvar för en viss nödvändig funktion.
Även social- och hälsovårdsutskottet har i sitt utlåtande betonat att välfärdsområdet och den ansvariga läkaren eller i fråga om socialvården den tjänsteinnehavare som ansvarar för ifrågavarande verksamhet ska ha en faktisk möjlighet att bära sitt ansvar också när stridsåtgärderna i enlighet med propositionen omedelbart, konkret och allvarligt äventyrar människors liv eller hälsa. Utskottet har ansett det nödvändigt att förtydliga förhållandet mellan den föreslagna 8 d § och ansvaret hos den tjänsteinnehavare som ansvarar för verksamheten under en arbetskonflikt. (ShUU 3/2025 rd, s. 6)
Propositionen ändrar inte de organiseringsansvar eller skyldigheter som följer av annan lagstiftning. I sista hand svarar den aktör som med stöd av annan lagstiftning ansvarar för att de tjänster som är nödvändiga med tanke på människors liv och hälsa eller andra skyddsintressen och funktioner som räknas upp i 8 d § 1 mom. också för att tjänsterna ordnas under en arbetskonflikt.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att syftet med den föreslagna lagstiftningen är att trygga funktioner som är nödvändiga med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna eller det allmänna intresset under arbetskonflikter. För att detta syfte ska nås föreskrivs det om skyldigheter för både arbetstagarnas, tjänstemännens och tjänsteinnehavarnas föreningar och för arbetsgivarna. Utskottet betonar att utgångspunkten även i fortsättningen är att tvister som gäller gränserna för en arbetskonflikt och det skyddsarbete som behövs under arbetskonflikten ska lösas i förhandlingar mellan parterna.
Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har det på motsvarande sätt som i grundlagsutskottets utlåtande framförts att det inte är uteslutet att till exempel en lockout på arbetsgivarsidan i vissa situationer kan orsaka fara för de funktioner som ska skyddas genom regleringen (se GrUU 12/2025 rd, stycke 22). Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnighörande har det föreslagits att omsorgsplikten bör gälla också arbetsgivaren när den verkställer en arbetskonflikt.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att den regleringslösning som valts i proposition är motiverad. Den föreslagna 8 d § omfattar kraftigt reglerade branscher. Utskottet anser att den lagstiftning och det ansvar som gäller arbetsgivarna inom dessa branscher samt påföljderna för brott mot dem förebygger lockouter som riktar sig mot kritiska funktioner. Omsorgsplikten handlar framför allt om skydd för tredje mans rättigheter, som har ett starkt samband med systemet för de grundläggande fri- och rättigheterna och det allmänna intresset. Arbetsgivaren ansvarar i situationer som omfattas av regleringen för tryggandet av nödvändiga funktioner, men arbetstagarnas, tjänstemännens eller tjänsteinnehavarnas föreningar har inte motsvarande ansvar.
Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnighörande har man frågat om det behov av skyddsarbete som uppstår i samband med permitteringar. Utskottet konstaterar att 8 d § i arbetstvistlagen inte ålägger arbetstagaren några skyldigheter, utan skyldigheterna gäller arbetstagarföreningar och arbetsgivare. Enligt 8 d § 2 mom. ska arbetsgivaren utreda vilka medel som är tillgängliga för att trygga funktionerna. Att kalla permitterade på jobb kan vara ett primärt sätt att trygga funktionerna, om det är möjligt inom ramen för den anmälningstid på 7 dagar som fastställs i 5 kap. 6 § 1 mom. i arbetsavtalslagen. Det bör dock noteras att permitterade arbetstagare kan omfattas av arbetskonflikten när de återvänder till arbetet. I fråga om 8 d § 2 mom. i arbetstvistlagen begränsar arbetstagarens neutralitetsrätt arbetsgivarens möjligheter att beordra en arbetstagare att utföra arbetsuppgifter som omfattas av en arbetskonflikt. I fråga om detta är rättsläget dock oklart. Arbetsgivaren ska vid förhandlingar med arbetstagarorganisationen bedöma och beakta det personalunderskott som beror på permittering.
Nödvändiga funktioner
Tillämpningsområdet för arbetstagarföreningens omsorgsplikt fastställs uttömmande enligt det föreslagna 8 d § 1 mom. Momentet innehåller en förteckning över de nödvändiga funktioner som en arbetskonflikt inte omedelbart, konkret och allvarligt får äventyra.
Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att förteckningen över de funktioner som omsorgsplikten gäller är omfattande och beskrivningarna av funktionerna är relativt vagt formulerade. Enligt grundlagsutskottet är vagheten och bredden i viss mån problematiska, inte bara med tanke på proportionaliteten utan också med tanke på kravet på exakthet och noggrann avgränsning när det gäller inskränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna. Även om kravet på omedelbart, konkret och allvarligt äventyrande enligt utskottet förbättrar regleringens proportionalitet, anser utskottet att arbetslivs- och jämställdhetsutskottet måste precisera punkterna i 1 mom. exempelvis genom att komplettera regleringen med de omnämnanden som används i motiveringen. (GrUU 12/2025 rd, styckena 11 och 12) Också vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnighörande har det framförts behov av att precisera enskilda punkter i förteckningen.
Målet med propositionen är att trygga vissa funktioner som är nödvändiga med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna eller det allmänna intresset under arbetskonflikter. I sista hand är avsikten enligt propositionen att trygga dem genom att hos domstol ansöka om temporärt förbud mot arbetskonflikt eller förbud mot arbetskonflikt. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att det med tanke regleringens syfte är problematiskt om den på grund av inexakthet inte kan tillämpas i domstol. Utskottet anser att det är motiverat att precisera 8 d § 1 mom. inte bara i konstitutionellt hänseende utan också för att säkerställa att regleringen är effektiv. Utskottets preciseringsförslag framgår av utskottets ändringsförslag och detaljmotiveringen. Terminologiska ändringar och preciseringar i förteckningen innebär ingen innehållsmässig utvidgning av tillämpningsområdet för förteckningen i 8 d § 1 mom. På grund av preciseringarna ändras numreringen i förteckningen.
Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande ansett att arbetslivs- och jämställdhetsutskottet bör bedöma varje punkt ytterligare med hänsyn till tillämpningspraxisen för ILO-konventionerna (GrUU 12/2025 rd, stycke 12). Också vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har det framförts anmärkningar om den föreslagna regleringens förhållande till ILO:s tolkningspraxis.
I propositionen redogörs det för ILO:s övervakningspraxis i fråga om begränsning av strejkrätten (RP 14/2025 rd, s. 19—26). Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har dessutom fått ett bemötande av arbets- och näringsministeriet där det som föreslås i propositionen preciseras.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att propositionen i fråga om alla funktioner som omfattas av 8 d § endast handlar om att trygga minimitjänster, inte om förbud mot konflikträtten. Med minimitjänst avses inte i detta sammanhang att konflikträtten för en en viss yrkesgrupp kategoriskt förbjuds helt eller i stor skala, utan genom regleringen säkerställs att arbetsgivaren har till sitt förfogande den minimipersonal som är absolut nödvändig för att trygga en kritisk funktion. I praktiken innebär tryggandet av minimitjänster alltså skyddsarbete.
Utskottet konstaterar utifrån inkommen utredning att ILO:s övervakningspraxis i princip tillåter också längre inskränkningar i konflikträtten än vad som föreslås i propositionen i fråga om de funktioner som avses i det föreslagna 8 d § 1 mom. 1, 3 och 5—9 punkten. I fråga om de funktioner som avses i 2, 4 och 10 punkten är ett totalförbud mot konflikträtten enligt ILO:s övervakningspraxis i regel förbjudet, men utgångspunkten är att det kan anses vara tillåtet att införa en skyldighet att tillhandahålla minimitjänster. I fråga om den föreslagna 8 d § 1 mom. 11 punkten går det inte att finna någon motsvarande lösning i ILO:s övervakningspraxis som gäller nödvändiga informationssystem. Med beaktande av att det i ILO:s övervakningspraxis inte är fråga om en uttömmande förteckning utan om ställningstaganden till enskilda fall och att det i den föreslagna 11 punkten är fråga om system som är nödvändiga med tanke på säkerhetsmyndigheternas verksamhet eller annat arbete som avses i 1—10 punkten, konstaterar utskottet att ILO:s övervakningspraxis inte kan anses utgöra ett hinder för den reglering som föreslås i punkten.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet betonar att alla de nödvändiga funktioner som avses i 8 d § 1 mom. omfattas av kravet i momentets inledande stycke på att funktionerna omedelbart, konkret och allvarligt äventyras. Detta krav är ägnat att hålla tröskeln för begränsning av konflikträtten hög.
Överenskommelse genom kollektivavtal
Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har det framförts att det till den föreslagna lagstiftningen fogas en möjlighet för kollektivavtalsparter att i kollektivavtalet komma överens om gränser och förfaranden för skyddsarbete inom kollektivavtalets tillämpningsområde. Möjligheten att komma överens om annat har ansetts vara ett bättre sätt än lagstiftning för att trygga kollektivavtalsautonomin och användning av branschspecifik sakkunskap.
Utgångspunkten i propositionen är att gränserna för en arbetskonflikt och det skyddsarbete som behövs under en arbetskonflikt också i fortsättningen i första hand ska fastställas vid förhandlingar mellan parterna. I det föreslagna 8 d § 1 mom. i arbetstvistlagen räknas dock upp de funktioner som åtminstone ska tryggas under en arbetskonflikt.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att parterna inte kan begränsa skyldigheterna enligt 8 d § 1 mom. så att de blir snävare än vad som föreskrivs i lagen. Lagstiftningen hindrar dock inte parterna från att sinsemellan komma överens om mer omfattande inskränkningar i konflikträtten i fråga om också andra än de funktioner som nämns i 8 d § eller till exempel stridsåtgärder på arbetsgivarsidan. Parterna kan dessutom komma närmare överens om till exempel förhandlingspraxis i anslutning till skyddsarbete.
Förbud mot arbetskonflikt
I arbetstvistlagen föreslås bestämmelser om arbetsgivarens rättsmedel för att förbjuda och temporärt förbjuda en arbetskonflikt som strider mot omsorgsplikten (8 e och f §). Som det konstateras ovan svarar arbetsgivaren för att nödvändiga funktioner tryggas också under en arbetskonflikt. Arbetsgivarens rätt att ansöka om temporärt förbud enligt 8 e § och att väcka förbudstalan enligt 8 f § är arbetsgivarens verktyg för att under en arbetskonflikt trygga de nödvändiga funktioner som avses i 8 d § 1 mom.
Grundlagsutskottet fäster i sitt utlåtande uppmärksamhet vid förslagen om rättsmedel. Utskottets anmärkning om lagstiftningsordningen gäller bestämmelsen om temporärt beslut om förbud i 8 e § 4 mom. Om det är möjligt, ska domstolen enligt bestämmelsen avgränsa det temporära förbudet så att det gäller endast de uppgifter och funktioner som omfattas av arbetskonflikten och vars försummelse sannolikt har sådana följder som avses i 8 d § 1 mom. Enligt grundlagsutskottet ska förbudet enligt 8 e § avgränsas endast till vad som är nödvändigt (GrUU 12/2025 rd, stycke 15).
Både 8 e § 4 mom. om temporärt förbud mot arbetskonflikt och 8 f § 2 mom. om förbud mot arbetskonflikt innehåller en bestämmelse om att förbudet om det är möjligt ska avgränsas så att det gäller endast de uppgifter och funktioner som omfattas av arbetskonflikten och vars försummelse sannolikt har sådana följder som avses i 8 d § 1 mom. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår att förbuden i de båda ovannämnda bestämmelserna begränsas till vad som är nödvändigt.
Grundlagsutskottet noterar dessutom att det blir oklart hur ett temporärt förbud som meddelats av en domstol och ett förbud enligt 8 f § står i relation till ett förbud enligt 8 d § 2 mom. som uppenbart följer direkt av lagen. Utskottet anser att arbetslivs- och jämställdhetsutskottet bör förtydliga regleringen så långt det går. (GrUU 12/2025 rd, stycke 16)
Enligt propositionen behövs bestämmelser om temporärt förbud mot arbetskonflikt eftersom arbetskonflikter i allmänhet inleds mycket snart efter det att arbetstagarföreningen har meddelat om arbetskonflikten. Ansökan om temporärt förbud behandlas summariskt, vilket gör det möjligt att reagera snabbt. Dessutom kan domstolen när ansökan om temporärt förbud har blivit anhängig vid behov skjuta upp eller avbryta arbetskonflikten tills ansökan om temporärt förbud har avgjorts. Anhängiggörande av en förbudstalan enligt 8 f § hindrar enligt propositionen inte att en arbetskonflikt inleds, men förbudstalan är arbetsgivarens rättsmedel för att slutgiltigt avgöra en tvist som gäller skyddsarbete. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser att det finns egna användningsbehov för temporära förbud enligt 8 e § och förbudstalan enligt 8 f §. Det är inte fråga om överlappande förbud, eftersom förbud enligt 8 d § 2 mom. gäller direkt med stöd av lagen, medan förbud enligt i 8 e § och 8 f § förutsätter domstolsbeslut.
Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har det framförts anmärkningar om den behöriga domstolen för att behandla ärenden som gäller förbud och temporärt förbud mot arbetskonflikter. Enligt propositionen behandlas dessa ärenden vid allmänna domstolar, eftersom det är fråga om att iaktta arbetstvistlagen. Arbetsdomstolen är behörig att behandla endast de ärenden som avses i 1 § lagen om rättegång i arbetsdomstolen (646/1974).
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har i sitt betänkande om regeringens proposition om lokala avtal (RP 85/2024 rd) senast behandlat behörighetsfördelningen i tvistemål i arbetslivet (AjUB 14/2024 rd, s. 12—13). I betänkandet hänvisar arbetslivs- och jämställdhetsutskottet till sitt betänkande om propositionen rörande revidering av arbetsfredslagstiftningen (RP 12/2024 rd). Betänkandet går igenom nuläget för behörighetsfördelningen i tvistemål i arbetslivet och utskottet anser i betänkandet det vara motiverat att hålla fast vid den lösning som tillämpas i den gällande lagstiftningen om att arbets- eller tjänstekollektivavtalet utgör ett absolut villkor för arbetsdomstolens behörighet (AjUB 4/2024 rd, s. 9). Utskottet har ingen anledning att bedöma saken annorlunda i samband med den nu aktuella propositionen. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det vara nödvändigt att den av justitieministeriet tillsatta arbetsgruppen för rättsväsendet i sitt pågående arbete också beaktar de nya rättsmedel som nu föreslås när den behandlar bestämmelserna om arbetsdomstolen och fördelningen av domstolarnas behörighet i arbets- och tjänstemannarättsliga ärenden.
Nödarbete
I propositionen ingår ett förslag till förtydligande av tillämpningsområdet under arbetskonflikter för det nödarbete som det föreskrivs om i arbetstidslagen. Enligt det gällande 19 § 1 mom. i arbetstidslagen får arbetsgivaren låta utföra nödarbete endast om en oförutsedd händelse har orsakat avbrott i den normala driften eller medför överhängande fara för ett sådant avbrott, eller medför fara för skada på liv, hälsa, egendom eller miljön. Nu föreslås det fogas en bestämmelse till arbetstidslagens 19 § 1 mom. om att arbetsgivaren dessutom får beordra arbetstagaren att utföra nödarbete om hotet för den skadepåföljd för liv, hälsa, egendom, miljön, djurs välfärd eller den nationella säkerheten som orsakas av att funktionerna enligt 8 d § 1 mom. 1—8 eller 11 punkten i arbetstvistlagen avbryts är i den mån omedelbart att det inte med de medel som föreskrivs i den lagen eller några andra skäliga medel kan undvikas.
Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att det i viss mån förblir oklart hur ändringen i fråga om nödarbete och vad som i övrigt föreskrivs i 19 § 1 mom. i arbetstidslagen står i relation till det som nu föreslås i lagförslag 1. Utskottet fäster dessutom uppmärksamhet vid exaktheten i bestämmelserna om nödarbete och hänvisar till de delvis vaga definitionerna i 8 d § 1 mom. i arbetstvistlagen. (GrUU 12/2025 rd, stycke 20)
Enligt propositionen har nödarbete enligt arbetsrådets tolkningspraxis för närvarande kunnat utföras även i arbetskonflikter under vissa förutsättningar (se RP 14/2025 rd, s. 12—14). Det finns dock oklarheter förknippade till att låta utföra nödarbete under arbetskonflikter, särskilt i fråga om huruvida en arbetskonflikt kan betraktas som en oförutsedd händelse på det sätt som avses i den gällande bestämmelsen om nödarbete i arbetstidslagen.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att den nya bestämmelse som föreslås till 19 § i arbetstidslagen förtydligar rättsläget i detta avseende. Å andra sidan är avsikten med den föreslagna nya bestämmelsen inte att ändra rättsläget till andra delar än de som uttryckligen nämns i den nya bestämmelsen. Den föreslagna bestämmelsen om nödarbete lämpar sig endast för att undvika skadepåföljder som beror på avbrott i vissa av de funktioner som avses i 8 d § 1 mom. i arbetstvistlagen och endast om skadepåföljderna inte kan undvikas med de medel som föreskrivs i arbetstvistlagen eller med några andra rimliga medel. Tröskeln för att låta utföra nödarbete är anmärkningsvärt hög i den föreslagna nya bestämmelsen, trots om den inte förutsätter oförutsebarhet på samma sätt som den nuvarande bestämmelsen, eftersom det i allmänhet har meddelats om en kommande arbetsinställelse 14 dagar tidigare. Nödarbete kan dock komma i fråga närmast vid sådana arbetskonflikter där arbetsgivaren inte längre hinner reagera på situationen på något annat sätt till exempel på grund av att förhandlingarna om skyddsarbete avslutas utan resultat strax innan arbetskonflikten inleds eller på grund av att det plötsligt inte anländer tillräckligt med arbetstagare för att utföra skyddsarbete. Ibland kan det också vara fråga om att arbetskonflikten inleds plötsligt utan ett tillräckligt tidigt förhandsmeddelande.
Som det konstateras ovan föreslår arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att punkterna i 8 d § 1 mom. i arbetstvistlagen preciseras. Utskottet anser att en precisering av punkterna också preciserar tillämpningsområdet för den nya bestämmelsen om nödarbete och således gör bestämmelsen mer exakt, såsom grundlagsutskottet förespråkar i sitt utlåtande.
Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har det framförts avvikande åsikter om hur förpliktande nödarbete under en arbetskonflikt är. I propositionen konstateras det att nödarbete under en arbetskonflikt innebär ingrepp i en enskild arbetstagares konflikträtt och att arbetstagarens vägran att utföra nödarbete inte kan medföra andra påföljder än att arbetstagaren inte får lön för den tid som arbetskonflikten pågår, om det är fråga om deltagande i en arbetskonflikt som verkställs av arbetstagarföreningen (RP 14/2025 rd, s. 45, 89, 90, 95).
Enligt grundlagsutskottets uppfattning kan vägran att utföra nödarbete dock leda till skadeståndsansvar för arbetstagaren och i vissa situationer eventuellt straffrättsligt ansvar. Grundlagsutskottet konstaterar för tydlighetens skull att oberoende av eventuella påföljder för arbetstagaren för vägran att utföra nödarbete blir föreskrifterna i ILO-konvention nr 29 om avskaffande av tvångsarbete inte tillämpliga, eftersom den föreslagna lagstiftningen i vilket fall som helst ställer som villkor för nödarbete att det föreligger en situation av typen force majeure (GrUU 19/2025 rd, stycke 19).
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att nödarbete ska vara arbetsgivarens sista utväg i en akut risksituation som är jämförbar med ett nödtillstånd för att undvika skadepåföljder som är betydande med avseende på de grundläggande och mänskliga rättigheterna och omfattas av den föreslagna lagstiftningen. Nödarbete kommer i fråga endast om skadepåföljder inte kan undvikas med de medel som föreslås i propositionen eller med andra rimliga medel. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att en order om att utföra nödarbete är förpliktande för arbetstagaren. Utskottet betonar att det är fråga om en situation som närmar sig nödtillstånd, där det är nödvändigt att genom beslut av arbetsgivaren ingripa i konflikträtten för att förhindra en omedelbart och akut hotande skadepåföljd som omfattas av 8 d § 1 mom. i arbetstvistelagen.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet instämmer i grundlagsutskottets åsikt om påföljderna för vägran att utföra nödarbete och konstaterar att arbetstagaren utöver de påföljder som grundlagsutskottet nämner också kan få normala arbetsrättsliga påföljder för vägran att ta emot arbete. Utskottet konstaterar därför att den allmänna motiveringen till propositionen innehåller ett felaktigt konstaterande om påföljderna för vägran att utföra nödarbete (RP 14/2025 rd, s. 45, 89, 90, 95).
Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har man fäst uppmärksamhet vid rättsskyddet för arbetstagare som beordras att utföra nödarbete. Vid sakkunnighörandena har det också lyfts fram ett behov av att bedöma om arbetarskyddsmyndighetens befogenheter i anslutning till tillsynen över nödarbetet samt sanktionerna för ogrundat nödarbete är tillräckliga. Arbetarskyddsmyndigheten har ansett det vara oklart vilka metoder den har för att begränsa eller stoppa nödarbete.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att arbetsgivarens eller dennes företrädares straffansvar enligt 44 § i arbetstidslagen och arbetarskyddsmyndighetens tillsynsförfarande enligt 19 § tryggar rättsskyddet för den arbetstagare som beordras att utföra nödarbete. Det föreslås inga ändringar i dessa bestämmelser. Enligt 19 § i arbetstidslagen kan arbetarskyddsmyndigheten efter att ha prövat ärendet antingen låta saken bero vid anmälan eller vidta åtgärder för att begränsa eller stoppa nödarbetet. Arbetstidslagen innehåller inga bestämmelser om vilka dessa åtgärder är i praktiken. Motsvarande bestämmelser har också ingått i den tidigare arbetstidslagen (605/1996) och i de branschspecifika arbetstidslagar som föregick den. Bestämmelser om arbetarskyddsmyndighetens utövande av befogenheter finns i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006, nedan arbetarskyddstillsynslagen). Med beaktande av att arbetstidslagen i årtionden har innehållit bestämmelser om arbetarskyddsmyndighetens åtgärder för att begränsa eller stoppa nödarbete, anser arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att det är nödvändigt att bestämmelserna om utövande av befogenheter i arbetarskyddslagen bedöms och att det vid behov föreslås ändringar så att den myndighet som ansvarar för arbetarskyddet har tydliga och tillräckliga befogenheter att ingripa i nödarbete i enlighet med 19 § i arbetstidslagen.
Vid arbetslivs- och jämställdhetsutskottets sakkunnigutfrågning har det föreslagits att ersättning för nödarbete ska betalas på motsvarande sätt som för patientsäkerhetsarbete med stöd av patientsäkerhetslagen, som stiftades 2022. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar i likhet med social- och hälsovårdsutskottet att patientsäkerhetslagen omfattade betydligt kraftigare ingrepp i individens frihet än den nu föreslagna lagen, eftersom den till och med gjorde det möjligt att beordra en yrkesutbildad person inom social- eller hälsovården som sagt upp sig att utföra patientsäkerhetsarbete (se ShUU 3/2025 rd, s. 9).
En lagstadgad förhöjd ersättning är enligt arbetslivs- och jämställdhetsutskottet problematisk med tanke på likabehandlingen av arbetstagarna. Om förhöjd ersättning betalas till en arbetstagare som beordras att utföra nödarbete i stället för att delta i en stridsåtgärd särbehandlas de arbetstagare som med stöd av sin fackliga föreningsfrihet beslutat att inte delta i stridsåtgärden och som utför sina arbetsuppdrag enligt arbetsavtalet. Utskottet konstaterar dessutom att arbetstagaren får beordras att utföra nödarbete endast i fråga om arbetsuppgifter som ingår i arbetstagarens arbetsavtal och till arbetstagaren ska betalas förhöjd ersättning för eventuellt övertidsarbete enligt 20 § i arbetstidslagen eller enligt kollektivavtalet. Med beaktande av att användningen av nödarbete dessutom enligt det föreslagna 19 § 1 mom. i arbetstidslagen har begränsats till situationer som närmar sig nödtillstånd, anser arbetslivs- och jämställdhetsutskottet att det inte är motiverat att föreskriva om en särskild ersättning.
Könskonsekvenser
I propositionen bedöms inte dess konsekvenser för jämställdheten. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser detta vara beklagligt och konstaterar att konsekvenserna för jämställdheten mellan könen är en central typ av konsekvenser enligt statsrådets anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner som godkänts av ministeriernas kanslichefsmöte. Om propositionens konsekvenser har bedömts men inga konsekvenser uppstår enligt bedömningen, bör också detta nämnas i propositionen.
Ikraftträdande
Lagarna föreslås träda i kraft så snart som möjligt. Lagförslagen innehåller inga övergångsbestämmelser.
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det vara nödvändigt att genom en övergångsbestämmelse förtydliga hur de ändringar som föreslås i arbetstvistlagen ska tillämpas på en arbetskonflikt som inletts eller anmälts före ändringarna trätt ikraft och som fortsätter eller genomförs efter att ändringarna trätt ikraft. Eftersom det är fråga om samhällets mest kritiska funktioner, anser utskottet det vara motiverat att regleringen också gäller arbetskonflikter som inletts eller anmälts före lagens ikraftträdande. Utskottet föreslår därför att en övergångsbestämmelse fogas till arbetstvistlagens ikraftträdandebestämmelse. Tillämpningen av den bestämmelse som föreslås till 19 § 1 mom. i arbetstidslagen har kopplats till arbetstvistlagens bestämmelser. Det finns således inget behov av att till lagförslag 2 foga en separat övergångsbestämmelse.
Uppföljning
Enligt propositionen följer arbets- och näringsministeriet den föreslagna regleringens funktion på allmän nivå. Arbets- och näringsministeriets avsikt är att särskilt följa hur väl de föreslagna förfarandena och rättsmedlen fungerar samt i vilken mån rättsmedlen belastar domstolarna.
Social- och hälsovårdsutskottet har i sitt utlåtande föreslagit att arbetslivs- och jämställdhetsutskottet föreslår ett uttalande om uppföljningen (ShUU 3/2025 rd, s. 9). Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser i likhet med social- och hälsovårdsutskottet att det är nödvändigt att statsrådet bland annat följer om regleringen i tillräcklig utsträckning tryggar patient- och klientsäkerheten vid arbetskonflikter, vilka eventuella konsekvenser regleringen har för arbetstagarnas konflikträtt, om de föreskrivna omsorgs- och förhandlingsskyldigheterna genomförs på det sätt som lagstiftningen förutsätter och hur bestämmelserna om nödarbete har tillämpats av arbetsgivaren. (Utskottets förslag till uttalande)