18. Sjukförsäkring
60. Statens andel i de utgifter som föranleds
av sjukförsäkringslagen (förslagsanslag)
a) Den nuvarande moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningens
minimibelopp är 15,20 euro per dag och den betalas för
sex dagar i veckan. Det fulla arbetsmarknadsstödet utan
barnförhöjningar eller på motsvarande
sätt grunddagpenningen för arbetslösa är
23,24 euro per dag och betalas för fem dagar i veckan.
För att moderskapspenningen på månadsnivå ska
vara lika stor borde den vara 19,37 euro.
Arbetslöshetsdagpenningen har beräknats räcka
som grundläggande försörjning, varför man
inte kan tänka sig att någon ska klara sig med
en mindre ersättning. Ungefär en fjärdedel av
mödrarna har en föräldrapenning som är
mindre än grunddagpenningen för arbetslösa.
Den ringa moderskapspenningen har motiverats med en kompensation
i barnbidraget. I verkligheten täcker barnbidraget inte
kostnaderna för barnet, varför en minimimoderskaps-,
faderskaps- och föräldrapenning på 15,20
euro inte är skälig.
Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till
tilläggsbudgetmotion TBM 35/2005 rd föreslår
jag
att moment 33.18.60 ökas med ett extra tillägg
om 5 500 000 euro för en budgetbaserad
förhöjning av föräldrapenningens
minimibelopp.
b) Finländska patienters självkostnadsandel av
finansieringen av hälso- och sjukvården ligger
på toppnivå bland OECD-länderna. Hushållens
finansiella bidrag till kostnaderna för hälso-
och sjukvården är för tillfället
omkring 22 procent mot cirka 15 procent så sent
som i början av 1990-talet. Det finns särskilda
avgiftstak i Finland för mediciner, patientavgifter och resekostnader
som sammanlagt överstiger 1 300 euro.
Till detta kommer kostnaderna för tandvård och
fysioterapi. Våra höga läkemedelskostnader
och hälsovårdscentrals- och sjukhusavgifter väcker
stor förundran i de övriga nordiska länderna.
En finländsk patient betalar i snitt 52 procent
av sina läkemedel jämfört med bara 29 procent
i Sverige och 21 procent i Norge. Patientavgiftstaket ligger i Norge
på cirka 200 euro, i Sverige på cirka
100 euro per år och i Danmark är hälso-
och sjukvårdstjänsterna helt avgiftsfria.
De höga kostnaderna gör att särskilt
låginkomsttagare och kroniskt sjuka inte söker
vård. En längre tid mellan konstaterandet av sjukdomen
och behandlingen höjer de totala kostnaderna, varför
en inbesparing kan bli en tilläggsutgift på lång
sikt. Ekonomiska svårigheter leder till att patienterna
i den öppna vården försummar sin medicinering
som inte skulle kosta någonting för patienten
i sjukhusvård. Den viktigaste orsaken till att mentalvårdspatienter
läggs in på sjukhus, vilket blir dyrt för
samhället, är just försummad medicinering
inom den öppna vården. År 2005 är
självrisktaket 606,95 euro. Jag föreslår
att det årliga avgiftstaket för ersättning
av läkemedel sänks till 532 euro.
Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till
tilläggsbudgetmotion TBM 34/2005 rd föreslår
jag
att moment 33.18.60 ökas med ett extra anslag om
10 000 000 euro för en budgetbaserad
sänkning av avgiftstaket för självriskandelen
för ersättning för läkemedel.
c) Föräldrar till adoptivbarn beviljas föräldrapenning
för 234 dagar om det är fråga om ett
nyfött barn och för 180 dagar om det är
fråga om ett barn under sju år. För barn
som är sju år eller äldre beviljas ingen
föräldraledighet. I vårt land adopteras årligen
cirka 250 barn och största delen av dessa barn kommer från
utlandet. Ett adoptivbarns ankomst i familjen kan jämföras med
födseln av ett eget barn. Situationen är känslig
och kräver anpassning av alla parter. Familjen behöver
tid för att skapa relationer med varandra och lära
sig att leva tillsammans. Det är problematiskt att när
ett adoptivbarn kommer till familjen ges inte denna tid från
samhällets sida på samma sätt som när
ett biologiskt barn föds. Ekonomiskt blir det inte dyrt
med samma rättigheter också för adoptivfamiljer.
Det är sällan ett barn som adopteras är
nyfött, varför adoptivföräldrar
i regel får 83 dagar mindre i föräldraledighet än
biologiska föräldrar när moderskapsledigheten
och föräldraledigheten läggs ihop. En
del av adoptivföräldrarna blir helt utan föräldraledighet
när barnet kommer till familjen som sjuåring eller äldre.
Också då borde man trygga rätten till
föräldraledighet när familjens situation
så kräver. Åldersgränsen borde
höjas från sju år till 15 år.
För att alla föräldrar till adoptivbarn
under 15 år ska omfattas av samma rätt till föräldraledighet
och oberoende av barnets ålder kunna hålla föräldraledighet
i 263 dagar behövs det uppskattningsvis 850 000 euro
mer på årsnivå.
Med stöd av det ovan sagda och med hänvisning till
tilläggsbudgetmotion TBM 32/2005 rd föreslår
jag
att moment 33.18.60 ökas med ett extra anslag om
425 000 euro för förlängning
av föräldrapenningsperioden för adoptivföräldrar
till 263 dagar och en budgetbaserad utvidgning av denna rätt till
alla adoptivföräldrar till barn under 15 år.