1. Lagen om transport av farliga ämnen inom Försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet
Bemyndiganden att meddela föreskrifter
Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att lagförslag 1 i propositionen innehåller ett betydande antal bemyndiganden för myndigheterna att meddela föreskrifter. Bestämmelserna är därför betydelsefulla med avseende på 80 § i grundlagen.
Jämfört med bemyndiganden att utfärda förordning ställs det större krav på exakt avgränsning av bemyndiganden att meddela föreskrifter, vilket betyder att de frågor som bemyndigandet gäller måste preciseras exakt genom lag (GrUU 34/2000 rd). Ur ett grundlagsperspektiv kan andra myndigheter endast i undantagsfall bemyndigas att utfärda rättsnormer (GrUB 10/1998 rd, s. 22/I). I samband med grundlagsreformen nämndes teknisk reglering av smärre detaljer som inte inbegriper prövningsrätt i någon större utsträckning som exempel på myndigheters rätt att utfärda rätts-normer (RP 1/1998 rd, s. 133).
Det föreslås att behörigheten att meddela föreskrifter ska anförtros Huvudstabens tekniska granskningsavdelning. Enligt 80 § 2 mom. i grundlagen kan andra myndigheter än de som avses i 1 mom. i samma paragraf bemyndigas att meddela föreskrifter. Enligt 26 § 1 mom. i lagen om försvarsmakten är Huvudstaben en myndighet som hör till statens centralförvaltning, och den är försvarsmaktens ledningsstab. Enligt grundlagsutskottets uppfattning är Huvudstabens tekniska granskningsavdelning inte en sådan myndighet som avses i 80 § 2 mom. i grundlagen och som kan bemyndigas att meddela föreskrifter. Enligt grundlagsutskottets uppfattning bör befogenheten att meddela föreskrifter ges Huvudstaben och inte en avdelning som lyder under Huvudstaben. Försvarsutskottet bör därför av konstitutionella skäl ändra bemyndigandena att meddela föreskrifter på detta sätt. Försvarsutskottet föreslår följaktligen att bemyndigandet att utfärda föreskrifter ska gälla Huvudstaben i stället för Huvudstabens tekniska granskningsavdelning.
I sitt utlåtande noterar grundlagsutskottet också att de föreslagna bemyndigandena för Huvud-staben att meddela föreskrifter i huvudsak uppfyller de krav som grundlagsutskottet ställer. Till den del det inom ramen för bemyndigandet att meddela föreskrifter också är möjligt att avvika från Transport- och kommunikationsverkets föreskrifter är möjligheten till avvikelse avgränsad. Rätten att meddela föreskrifter har i tämligen stor utsträckning behövt avgränsas av någon särskild orsak. Grundlagsutskottet anser att dessa bemyndiganden att meddela föreskrifter behöver preciseras av konstitutionella skäl.
Försvarsutskottet konstaterar att prövningsrätten kan anses vara tämligen begränsad, men utskottet föreslår att den avgränsas ytterligare genom en nödvändighetspresumtion. Denna ändring gäller bara den finska versionen. Utskottet konstaterar att bemyndigandet att meddela föreskrifter har samma innehåll i varje bestämmelse och att föreskrifterna ska grunda sig på internationellt erkända militära standarder.
Försvarsutskottet föreslår därför ändringar i 10 § 5 mom. (i 5 mom. korrigeras också hänvisningen så att den gäller 4 mom. i stället för 5 mom.), 12 § 5 mom., 13 § 4 och 5 mom., 14 § 4 mom., 15 § 3 mom., 17 § 4 och 5 mom., 18 § 4 och 5 mom., 19 § 4 mom., 20 § 6 mom. (i 6 mom. korrigeras också hänvisningen så att den gäller 5 mom. i stället för 6 mom.), 20 § 6 mom., 21 § 3 mom. (även paragrafrubriken ändras och ändringarna i 6 § i lagförslag 1 beaktas), 22 § 2 mom., 24 § 3 och 4 mom., 25 § 6 mom., 26 § 2 mom., 28 § 5 mom., 29 § 6 mom., 31 § 5 mom., 44 § 6 mom., 45 § 5 mom., 47 § 5 mom., 48 § 4 mom., 49 § 4 mom., 50 § 3 mom., 51 § 3 mom., 52 § 3 mom., 53 § 4 mom., 54 § 3 mom., 57 § 3 mom., 58 § 5 mom., 59 § 4 mom., 62 § 5 mom., 64 § 9 mom. (i 9 mom. korrigeras också hänvisningen så att den gäller 8 mom. i stället för 7 mom.), 70 § 5 och 6 mom. (i 5 mom. korrigeras också hänvisningen så att den gäller 4 mom. i stället för 5 mom.), 71 § 5 mom., 72 § 4 mom., 73 § 5 mom., 74 § 3 mom., 75 § 3 mom., 76 § 4 mom., 77 § 4 mom., 78 § 3 mom., 79 § 3 mom., 80 § 3 mom., 81 § 3 mom., 82 § 4 mom., 89 § 6 mom., 92 § 2 mom., 98 § 3 mom., 105 § 3 mom. och 115 § 1 mom.
6 §. Tillämpning av denna lag vid höjning av beredskapen och under undantagsförhållanden.
Grundlagsutskottet anser att det av den föreslagna 6 § och de bestämmelser som hänför sig till den inte tillräckligt exakt framgår vad beslutsfattandet enligt 6 § gäller. Formuleringen i den föreslagna bestämmelsen om höjning av beredskapen i 6 § i lagförslag 1 är alltför öppen. Grundlagsutskottet anser att det av 58 § 5 mom. och 2 § 3 mom. i grundlagen följer att bestämmelser om beslutsfattandet ska utfärdas på behörigt sätt och tillräckligt exakt och noggrant avgränsat på lagnivå. Den föreslagna bestämmelsen måste därför ändras så att dess tillämpningsområde framgår tillräckligt exakt och noggrant avgränsat. Det är ett villkor för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Grundlagsutskottet anser att den föreslagna bestämmelsen kan preciseras till exempel genom att den ändras så att den motsvarar det tillämpningsområde som avses i specialmotiveringen till paragrafen.
Försvarsutskottet föreslår därför att paragrafens rubrik ändras till ”Undantagsförfaranden vid transport av farliga ämnen” och att hänvisningen till höjning av beredskapen stryks i 1 mom. Utskottet föreslår dessutom att 1 mom. kompletteras med uttrycket ”för transport av ett farligt ämne som avses i denna lag”.
110 §. Tillsynsmyndighetens rätt att utföra inspektioner, få prover och utföra undersökningar.
Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att enligt 110 § 2 mom. i lagförslag 1 får inspektioner som enligt förslaget hör till tillsynsmyndighetens behörighet inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur, om det inte är nödvändigt för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller. Inspektionen får enligt 1 mom. göras på tillverknings-, lagrings-, försäljnings-, installations-, reparations-, besiktnings-, förpacknings-, fyllnads-, avsändnings-, lastnings-, stuvnings- och transportplatser för farliga ämnen samt på platser för tillfällig förvaring av farliga ämnen och i transportmedel som transporterar farliga ämnen. Kontrollobjekten begränsar sig enligt motiven (s. 162—163) inte enbart till fordonsutrymmen.
Den i grundlagen tryggade hemfriden omfattar i princip även utrymmen i transportmedel som används för varaktigt boende. Bestämmelsen måste därför enligt grundlagsutskottet granskas mot grundlagens 10 § 1 mom. om hemfrid. Enligt 10 § 3 mom. i grundlagen kan det genom lag bestämmas om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas.
Grundlagens 10 § 3 mom. gäller ett så kallat kvalificerat lagförbehåll, vars syfte är att så exakt och strikt som möjligt begränsa lagstiftarens möjlighet att genom en vanlig lag inskränka en grundläggande fri- eller rättighet, så att grundlagens ordalydelse inte ger ett mer öppet bemyndigande än vad som är absolut nödvändigt. Ordalydelsen är absolut i det avseendet att inspektioner i hemfridsskyddade lokaler måste vara kopplade till ett nödvändighetskrav. I den meningen är grundlagsutskottets utlåtandepraxis etablerad. Utskottet har upprepade gånger förutsatt att det i befogenhetsbestämmelserna skrivs in att inspektioner i till exempel bostäder bara får utföras om det är nödvändigt för att utreda de frågor som inspektionen avser (t.ex. GrUU 54/2014 rd).
Den föreslagna bestämmelsen om begränsning av inspektioner i hemfridsskyddade lokaler innehåller ett villkor enligt vilket inspektion får ske endast om det är nödvändigt för att utreda omständigheter som inspektionen gäller. Grundlagsutskottet ser det i och för sig som klart att den föreslagna inspektionsbefogenheten bygger på en ambition att minska bland annat riskerna för människors liv och hälsa. Bestämmelserna anknyter därmed till skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna, däribland rätten till liv och till personlig säkerhet (jfr t.ex. GrUU 11/2017 rd).
Men lagen måste också tillräckligt exakt säga ut vilka de grunder med relevans för de grundläggande fri- och rättigheterna eller utredning av brott är som ska övervakas och som motiverar en inspektion i hemfridsskyddade utrymmen. Inspektionen bör vara tydligt och tillräckligt nära kopplad till någon grundlagsbestämmelse om grundläggande fri- och rättigheter för att den ska kunna betraktas som nödvändig i syfte att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 76/2022 rd, stycke 8). Å andra sidan är åtgärder som går in på hemfridsskyddade områden godtagbara ”för att utreda brott”, om åtgärden hänger samman med en konkret och specificerad anledning att misstänka att ett lagbrott har skett eller kommer att ske (t.ex. GrUU 51/2022 rd, stycke 8).
Med tanke på principen om regleringens proportionalitet har grundlagsutskottet utgått från att man inte bör ingripa i skyddet för hemfriden för att utreda föga klandervärda förseelser som allra högst bestraffas med böter (se GrUU 40/2002 rd, s. 2). Grundlagsutskottet anser att regleringen till dessa delar måste kompletteras för att uppfylla kraven i 10 § 3 mom. i grundlagen. Det är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Försvarsutskottet föreslår att 2 mom. får följande lydelse: ”Inspektioner får inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur, om inte detta är nödvändigt för att skydda liv eller hälsa.”
122 §. Påförande av avgift för trafikförseelse och avgiftens storlek.
Proposition RP 26/2025 rd bör samordnas med proposition RP 5/2025 rd.
Utskottet föreslår att meningen om betalning av avgift för trafikförseelse till staten stryks i 122 § 1 mom. Bestämmelsen är inte nödvändig i lagen, eftersom det är klart att olika påföljdsavgifter uttryckligen betalas till staten också utan en särskild bestämmelse. Avsikten är i vilket fall som helst att till lagen om verkställighet av böter foga ett omnämnande av detta genom de lagändringar som avses träda i kraft den 1 januari 2026.
123 §. Verkställighet av avgift för trafikförseelse.
Utskottet föreslår att 1 mom. ändras som följer: Bestämmelser om verkställigheten av avgift för trafikförseelse som påförts med stöd av denna lag finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002).
På så sätt motsvarar bestämmelsen de formuleringar som används i alla andra lagar om påföljdsavgifter och som träder i kraft den 1 januari 2026.
128 §. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.
Lagförslagets 123 § 2 och 3 mom. behövs till dess att de lagar som föreslås i RP 5/2025 rd träder i kraft. Därefter föreskriver lagen om verkställighet av böter om de frågor som ingår i momenten. Försvarsutskottet föreslår att 128 § i lagförslag 1 kompletteras med en övergångsbestämmelse med stöd av vilken momenten gäller endast till utgången av 2025 som följer: ”Lagens 123 § 2 och 3 mom. är i kraft till utgången av 2025.”