Motivering
Allmänt
Neapel II konventionen om ömsesidigt bistånd och
samarbete mellan tullförvaltningar omfattar samarbete för
att säkerställa en riktig tillämpning
av den nationella tullagstiftningen och bistånd i syfte
att åtala och bestraffa överträdelser av
såväl nationella som gemenskapens tullbestämmelser.
I konventionen finns bestämmelser om traditionellt ömsesidigt
förvaltningsbistånd och om rättshjälp
mellan rättsliga myndigheter. Dessutom föreskrivs
det om särskilda samarbetsformer, som förföljande över
gräns, gränsöverskridande övervakning,
kontrollerade leveranser, hemliga utredningar och gemensamma specialutredningslag.
I och med att den inre marknaden har genomförts och
systematiska tullkontroller har avskaffats vid unionens interna
gränser krävs det effektivare åtgärder
för att ta tag i gränsöverskridande brottslighet
i medlemsstaterna. De särskilda samarbetsformer som tas
upp i Neapel II konventionen får en framträdande
roll inte minst för bekämpning och utredning av
professionell och organiserad brottslighet.
Vad gäller begreppet tullförvaltningar hänvisar
utskottet till artikel 4.7 i konventionen, där det sägs
att tullförvaltningar omfattar medlemsstaternas tullmyndigheter
och andra myndigheter som är behöriga att genomföra
bestämmelserna i konventionen. Varje medlemsstat anger själv
de i konventionen avsedda behöriga nationella myndigheterna.
I Finland räknas också polismyndigheter och gränsbevakningsmyndigheter
till denna typ av myndigheter.
Hemliga utredningar
Med stöd av artikel 23 kan en behörig finländsk myndighet
bemyndiga tjänstemän från tullförvaltningen
i en annan medlemsstat eller tjänstemän som handlar
på en sådan förvaltnings vägnar
att operera under antagen identitet på Finlands territorium.
Tjänstemännen bemyndigas att samla in uppgifter
och etablera kontakt med misstänkta eller andra personer
som har samröre med dem. Hemliga utredningar tillåts
bara om det annars vore ytterst svårt att klarlägga
sakförhållandena.
I förslaget till lag om sättande i kraft av
Neapel II konventionen föreskriver 2 § om den
behörighet tjänstemän i en medlemsstat
i Europeiska unionen har för täckoperationer och
bevisprovokation. Med stöd av en begäran kan en
behörig tjänsteman i en medlemsstat ges rätt
att på Finlands territorium genomföra täckoperationer
och bevisprovokation genom köp för att hindra
och utreda brott. Begäran kan accepteras bara på det villkor
att åtgärden är tillåten i Finland
under motsvarande omständigheter. Vår gällande
lagstiftning tillåter bara att polisen företar
hemliga utredningar enligt konventionen (täckoperationer
och bevisprovokation genom köp). Det är också polisens
sak att avgöra om den ska tillmötesgå en
begäran från utlandet om hemlig utredning.
I propositionen räknas täckoperationer och bevisprovokation
genom köp enligt polislagen ()
till hemliga operationer enligt artikel 23 i konventionen. Utskottet
framhåller rent generellt att det i internationella konventioner handlar
om att samordna olika slag av rättsliga ordningar och kulturer.
Begreppen svarar inte nödvändigt mot nationella
begrepp. Så är fallet med artikel 23. Enligt uppgift
har alla medlemsstater i EU inte separerat täckoperationer
och bevisprovokation genom köp i sin nationella lagstiftning,
utan det senare begreppet anses ingå i täckoperationer.
I praktiken är rågången mellan täckoperationer
och bevisprovokation inte alltid helt klar hos oss heller (jfr FvUB
17/2000 rd).
Utskottet utgår i likhet med regeringen från att
täckoperationer och den lindrigare formen bevisprovokation
genom köp lämpligen bör innefattas i
begreppet hemlig utredning i konventionen.
Neapel II konventionen ska möjliggöra för medlemsstaterna
att samarbeta för att hindra och utreda tullbrott (artikel
1.1). Av artikel 19.2 framgår vidare att också de
särskilda samarbetsformerna i avdelning IV, som omfattar
täckoperationer, avser att hindra och utreda tullbrott. Täckoperationer
och bevisprovokation genom köp är möjliga
både för att utreda begångna brott och
för att hindra brott och därmed finner utskottet
ingenting att anmärka på till denna del med hänsyn
till konventionens syften.
Godkännande och beslut om lagförslag
Enligt grundlagens 94 § 2 mom. fattas beslut om godkännande
av en internationell förpliktelse med enkel majoritet,
utom när förpliktelsen gäller grundlagen
eller ändring av rikets territorium. I så fall
ska beslutet fattas med minst två tredjedelars majoritet
av de avgivna rösterna. Ett lagförslag om ikraftträdande
av en internationell förpliktelse behandlas enligt grundlagens 95 § 2
mom. i sin tur i vanlig lagstiftningsordning. Men om förslaget
gäller grundlagen eller ändring av rikets territorium
ska det godkännas med ett beslut som har fattats med minst
två tredjedelar av de avgivna rösterna.
Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande att konventionen
om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar
mellan Europeiska unionens medlemsstater inte gäller grundlagen. Beslut
om godkännande av konventionen kan därför
fattas med enkel majoritet och lagförslagen behandlas i
vanlig lagstiftningsordning.
Ändringar i förslaget till lag om ikraftsättande
Förvaltningsutskottet föreslår att
det första lagförslagets ingress ändras
eftersom förslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Lagförslagets 2 § 1 mom. föreskriver
om rätt för en tjänsteman i en annan
medlemsstat att genomföra täckoperationer och
bevisprovokation genom köp, men den är inte i
tillräcklig grad knuten till tvångsmedelslagen
() och polislagen. Bestämmelser
i dessa lagar nämns lösryckt i slutet av momentet
och kan därför uppfattas som om de gällde
bara procedurer och ingalunda villkor för vissa åtgärder.
Utskottet föreslår alltså att 2 § 1
mom. preciseras.
Vidare föreslår utskottet att 2 § 1
mom. kompletteras med den i motiveringen nämnda möjligheten
att en myndighet i en medlemsstat kan ges rätt att genomföra
täckoperationer och bevisprovokation genom köp
också med stöd av en begäran som den
behöriga myndigheten i Finland framställt till
medlemsstaten.
Med anledning av dessa ändringar föreslår
utskottet att andra meningen i 2 § 1 mom. i propositionen
avskiljs till ett nytt 2 mom.
Utifrån 2 § 3 mom. kan en tjänsteman
i en medlemsstat i Europeiska unionen ges rätt att bära
vapen om det är nödvändigt på grund
av verksamhetens art. I 4 kap. 4 § strafflagen föreskrivs
att vapen får användas bara i nödvärnssituationer.
Utskottet föreslår att momentet kompletteras med
en bestämmelse om att beslutet om rätt att bära
vapen fattas av en polisman som hör till befälet.
Övriga synpunkter
Lagutskottet lyfter i sitt utlåtande fram den viktiga
synpunkten att vår nationella lagstiftning saknar bestämmelser
om kontrollerade leveranser. Förvaltningsutskottet erinrar
därför att riksdagen på förslag
av lagutskottet har godkänt ett uttalande om att riksdagen
förutsätter att bestämmelser om kontrollerade
leveranser bereds så fort som möjligt och utan
dröjsmål lämnas till riksdagen för
behandling (LaUB 4/2003 rd, RSv 92/2003
rd).
Gränsöverskridande samarbete begränsar
sig till att förhindra, utreda och åtala överträdelser som
anges i artikel 19.2 i konventionen. I detta samarbete behandlas
tjänstemän i en annan medlemsstat enligt punkt
8 i samma artikel likadant som tjänstemän i denna
stat när det gäller brott som de är offer
för eller gör sig skyldiga till. Förvaltningsutskottet
konstaterar i likhet med grundlagsutskottet att dessa tjänstemän
i sin verksamhet i Finland omfattas av straffrättsligt ansvar.
I det andra lagförslaget i propositionen föreslås
att skjutvapenlagens () 17 § ändras genom
att den kompletteras med en ny 12 punkt. Av lagutskottets utlåtande
framgår att ändringar i samma 17 § också har
föreslagits i regeringens proposition RP 31/2003
rd. För att samordna propositionerna i stället
för att ändra skjutvapenlagens 17 § har
paragrafen på förslag av lagutskottet kompletterats
med ett nytt 2 mom. Därmed står det nu aktuella
förslaget inte i strid med den tidigare godkända ändringen.