Detaljmotivering

Produktion av förnybar energi

Enligt redogörelsen skall en handlingsplan för förnybara energikällor (HIM 4/1999) verkställas som ett led i Finlands klimatprogram. Den har som mål att det 2010 skall användas omkring 50 procent mera förnybar energi än 1995. Vedbaserade bränslen och återvinningsbränslen spelar en avgörande roll för att målen skall uppnås. Också vindkraften ökar i betydelse. Programmet förutsätter ekonomiska stödåtgärder för att kunna genomföras. Under de närmaste åren behövs i genomsnitt 200 miljoner mark i investeringsstöd och 300 miljoner mark i skattestöd för att alstra elektricitet med hjälp av förnybar energi. En allt större del av anslagen för utveckling av nyproduktionsteknologi skall dessutom avsättas för forskning och utveckling av förnybar energi.

Enligt miljöutskottet är det mycket viktigt att bygga ut produktionen av förnybar energi i Finland. Förnybar energi är ett av de absolut centrala instrumenten för att reducera växthusgaserna, främja energieffektiva lösningar och spara naturresurser. Genom ökad produktion av förnybar energi förbättras dessutom självförsörjningen i fråga om energi och därtill kan energiproduktionen diversifieras.

Produktionen av förnybar energi beräknas öka globalt i mycket snabb takt. Enligt vissa uppskattningar kommer hälften av all energi i världen redan 2060 att härstamma från förnybara energikällor. Pådrivande krafter bakom en sådan utveckling är den ökade miljömedvetenheten, liberaliseringen av energimarknaden, tillväxten i världsekonomin och befolkningsökningen. De kommer att lyfta fram decentraliserade, rentav husvisa energilösningar, rena energikällor och småskaliga energiproduktionsenheter. Vid sidan av vatten- och vindkraft samt solenergi ses mikroturbiner (biogas/naturgas) och bränsleceller (väte) som lovande framtida teknologier. Mikroturbiner beräknas vara i kommersiellt bruk inom några få år och bränslecellerna 5—10 år därefter. För styrning, nätkoppling och optimering av en decentraliserad produktion har planerats virtuella anläggningar som fungerar med hjälp av Internet. Anläggningar av detta slag har provkörts bl.a. i Förenta staterna. I virtuella kraftverk minimeras kostnaderna för elöverföring och överföringssvinnet. Enligt uppskattningar för utskottet kommer priserna på vissa förnybara energikällor möjligen redan inom 10 år att vara lägre än priset på energi som producerats med traditionell teknik.

Det ligger i luften på marknaden att den nya energiteknologin blir ett lika viktigt teknologiområde som datatekniken. Denna kursändring återspeglas redan i de stora internationella bolagens framtidsstrategier. I Finland syns förändringen i en omfattande export av ny energiteknologi, som i fjol satte ett nytt rekord på 19,2 miljarder mark, vilket svarar mot 6,5 procent av hela vår export. Finland är bland de världsledande i energiteknologi. Framställningen och exporten av förnybar energiteknologi har redan blivit och kan vidareutvecklas som ett mycket viktigt produktionsområde hos oss. Denna fråga har behandlats i detalj i arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottets utlåtande, som miljöutskottet hänvisar till. I framtidutskottets utlåtande sägs att det finns visioner om att tekniken kring förnybar energi kan ge Finland nya succéer i samma klass som Nokia.

Mot denna bakgrund menade en del av de sakkunniga som miljöutskottet har hört att målen i handlingsplanen för förnybar energi är allt för lågt ställda. Av det faktamaterial som ligger till grund för programmet (bakgrundsrapport till handlingsplanen för förnybara energikällor, HIM 24/1999) framgår att det finns betydligt fler tekniska möjligheter att utnyttja, framför allt bioenergi, vindkraft och värmepumpar, än vad som läggs fram i planen. De sakkunniga anser att dessa möjligheter bör utnyttjas fullt ut.

Miljöutskottet menar att regeringen bör utreda om inte stödet för förnybar energi kunde höjas mer än vad som föreslås i redogörelsen när det gäller dels forskning och utveckling, dels demonstrationsanläggningar och omsättning av teknologin i praktiken kommersiellt. Ett större stöd är ägnat att förstärka finländska företags ställning på världsmarknaden nu när marknaden befinner sig i början av en kraftig tillväxt. Miljöutskottet hänvisar till finansutskottets, ekonomiutskottets, jord- och skogsbruksutskottets och arbetsmarknads och jämställdhetsutskottets utlåtanden, där insatserna för att främja nya energikällor lyfts fram som mycket viktiga. Utlåtandena talar genomgående för ett klart ökat offentligt stöd. För tillfället hör stöden åtminstone för vindkraftens del till de blygsammaste i ett europeiskt perspektiv. Offshore-produktionen av vindkraft (havsvindkraft) bör drivas på i Finland.

En ökad satsning på förnybar energi skulle ge klimatprogrammet en avgjort starkare styreffekt än det nu har. Enligt statens ekonomiska forskningscentral föreslås i programmet att redan existerande teknik för utsläppsminskning och energi skall utnyttjas på ett sätt som garanterar att politiken inte medför några förändringar till exempel i de ekonomiska strukturerna.Enligt utredning till miljöutskottet är det viktigt med tanke på eventuella framgångar i framtiden att vi förbättrar våra möjligheter att förskjuta prioriteringarna från material- och resursekonomi till teknologiekonomi. Primärindustrin kommer i alla fall att spela en viktig roll också i framtiden.

I detta sammanhang vill utskottet ytterligare uppmärksamma en detalj. I ekonomiutskottets utlåtande påpekas att handlingsplanen för förnybara energikällor för vattenkraftens vidkommande bara talar om vattenkraftsverk på mindre än 10 MW. Ekonomiutskottet menar att vattenkraftsresurserna också i övriga delar bör omfattas av klimatstrategin.

Miljöutskottet framhåller att åtgärderna för att främja förnybara energikällor i programmet inriktas på småskalig vattenkraft, som enligt praxis i Europeiska unionen avser anläggningar under 10 MW. Större projekt ställer sig vanligen lönsamma också utan särskilda stödåtgärder. Miljöutskottet anser att en begränsning till 10 MW är lämplig. Vidare påpekar utskottet att större projekt nog finns med i klimatstrategin. Nya anläggningar som är större än 10 MW beräknas producera 0,5 TWh extra elektricitet även utan stödåtgärder.

Energisparande

Enligt redogörelsen stävjas tillväxten i energiförbrukningen under programperioden med alla tillbudsstående åtgärder som är förnuftiga med tanke på samhällsekonomin. Ett energisparprogram som har beretts jämsides med klimatprogrammet (HIM 11/2000) verkställs.

Det beräknas att den totala energikonsumtionen med hjälp av sparprogrammet kan skäras ned med 4—5 procent. De viktigaste åtgärderna är att utveckla och kommersialisera energieffektiv teknik, genomföra energisparavtal och vidareutveckla energisyner. För att programmet skall kunna verkställas måste energiskatter och den statliga finansieringen höjas kraftigt. Statens finansiella bidrag vore omkring 350 miljoner mark per år.

Miljöutskottet talar starkt för stävjad energikonsumtion. Energisparande minskar direkt mängderna växthusgaser och bidrar till att lösgöra den ökade energikonsumtionen från den ekonomiska tillväxten, vilket spelar en mycket stor roll för en bärkraftig utveckling. Utskottet hänvisar också till Europeiska unionens grönbok Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning och unionens sjätte miljöprogram. Enligt båda två är en hållbar europeisk energipolitik möjlig bara om efterfrågan kan hållas i styr.

En högre energieffektivitet har en gynnsam inverkan på den internationella konkurrenskraften. Världsmarknaden för energieffektiv teknologi växer på samma sätt som marknaden för produktionsteknologin för förnybar energi. I själva verket finns våra viktigaste enskilda energitekniska exportprodukter precis inom detta område. De är frekvensomvandlarna som gör det möjligt att minska elförbrukningen i elmotorer i betydande grad.

Miljöutskottet anser att åtgärderna i redogörelsen på det hela taget är värda att stödjas. Utskottet lyfter särskilt fram energibeskattningen och menar att det är ytterst viktigt att den utvecklas så att den främjar energisparande. Beskattningen bör vara en tillräckligt tydlig signal som styr konsumenternas beteende. I redogörelsen framhålls dock att den fortsatta utvecklingen beträffande energibeskattningen påverkas av samordningen av beskattningen i EG eller åtminstone energiskattelösningarna i de viktigaste konkurrentländerna. Också finansutskottet anser det viktigt att EU utarbetar gemensamma normer för vissa miniminivåer i energibeskattningen.

Samordningen av beskattningen i EG försvåras av att besluten måste vara enhälliga. Kommissionen har helt nyligen föreslagit att energi- och miljöbeskattningen skall harmoniseras i de medlemsländer som är för en samordning. Merparten av medlemsländerna är för en samordnad energibeskattning. Miljöutskottet anser att kommissionens förslag är mycket viktigt och att Finland utifrån detta bör arbeta för en samordning av beskattningen.

En del av de sakkunniga som miljöutskottet hört påpekade i samband med frågan om energisparande att alla sparmöjligheter inte tagits upp i redogörelsen. I redogörelsen föreslås bara vissa grundläggande åtgärder i energisparprogrammet. Med kraftigare åtgärder i sparprogrammet kunde målet nås dubbelt upp, dvs. en besparing på 4,64 TWh istället för 2,38 TWh. Kraftigare åtgärder skulle höja statens kostnader till 520 miljoner mark om året.

Kraftigare energisparåtgärder motiverades bland annat med att sparinvesteringarna betalar sig på i genomsnitt 0—4 år. Däremot tar det 10—15 år för ny energiproduktion att betala sig. Vidare hänvisades till statens ekonomiska forskningscentrals utredning om de ekonomiska konsekvenserna av klimatprogrammet. Av utredningen framgår att energisparkostnaderna i beräkningarna är alldeles för höga för hushåll och byggnader.

Miljöutskottet anser att möjligheten till kraftigare sparåtgärder bör utredas när klimatstrategin vidareutvecklas. Genom sparåtgärder bör det gå att gallra bort så mycket "onödig konsumtion" som möjligt. Enligt VTT-Energis utredning går det åt omkring en TWh per år till exempel till hushållens nöjes- och datatekniska standby-konsumtion, vilket mosvarar en större konsumtion än den genomsnittliga årliga elproduktionen vid Sundholmens B-kraftverk (160 MW) i Helsingfors (0,71 TWh år 2000). Enligt utredningen kan standbykonsumtionen sänkas med 0,37 TWh genom att låta apparaterna gå ner i effektivt sparläge vid standby, genom att koppla bort apparaten eller använda bättre teknik än i genomsnitt. Det är en olägenhet att konsumtionen i standby-läge vanligen inte syns på produkten och att försäljarna normalt inte känner till saken.

Eltillförseln

Enligt redogörelsen ökar elkonsumtionen oberoende av energisparåtgärder, även om det sker klart långsammare än under de senaste årtiondena. Den ökade elkonsumtionen och nedläggningen av gamla kraftverk gör att elproduktionskapaciteten måste ökas.

Redogörelsen utgår från att möjligheterna att bygga ut kapaciteten för kombinerad produktion av el och värme utnyttjas fullt ut och att naturgas eller förnybar energi är det huvudsakliga bränslet. Härefter bedöms behovet av kompletterande elproduktion. Miljöutskottet anser att redogörelsen är på rätt väg på denna punkt. Ekonomiutskottet är av samma åsikt.

Enligt erhållen utredning finns det outnyttjad kapacitet för kombinerad el- och värmeproduktion speciellt inom skogsindustrin och regional värmetillförsel. Ny teknik, speciellt förgasning, kommer dessutom att öka andelen elproduktion avsevärt i den kombinerade produktionen.

Enligt redogörelsen är kärnkraft eller naturgas de storskaliga alternativ som står till buds för en separat elproduktion. Regeringen utgår från att klimatprogrammet inte får utesluta någon som helst tekniskt och ekonomiskt genomförbar och miljövänlig produktionsform som elproduktionsalternativ. För kärnkraftens del behandlar statsrådet som bäst Industrins Kraft Ab:s ansökan om ett principbeslut. Ansökan avgörs enligt kärnenergilagen.

Miljöutskottet omfattar regeringens syn. I sitt eget betänkande vill utskottet i alla fall peka på vissa fördelar och nackdelar med kärnkraften och naturgasen och alternativen i klimatprogrammet som bygger på dem. För- och nackdelarna bygger på en SWOT-analys som utförts till grund för klimatprogrammet och vissa sakkunnigas bedömningar.

Naturgasalternativets starkheter:

• Uppfyller åtagandena för utsläppsminskningar i Kyotoprotokollet.
• Naturgaskraftverk kräver relativt små investeringar och kan byggas snabbt, vilket gör att energiproduktionen blir flexiblare och har bättre förmåga att reagera på marknadsförändringar.
• Visar klart att energisparande lönar sig när energipriserna går upp och ökar trycket på att ta fram energieffektiva lösningar i produktionen, samhällsstrukturen och tillhandahållandet av tjänster.
• Energieffektiva lösningar i produktionen, samhällsstrukturen och tillhandahållandet av tjänster kan stödja varandra och ger nya möjligheter att utveckla landet och samtidigt spara naturresurser.
• Hjälper till att lägga om produktionsstrukturer och konsumtion så att de förbrukar mindre energi.
• Om kolkraften körs ner är de samlade miljökonsekvenserna något bättre än för kärnkraftsalternativet.

Naturgasalternativets svagheter:

• Ger upphov till koldioxidutsläpp.
• Vid produktion och transport av gas frigörs metan som är en växthusgas.
• Orsakar ett betydande (rentav 40 procents) energiberoende av Ryssland, vilket innebär en stor risk för försörjningssäkerheten.
• Den ökade efterfrågan på naturgas i Europa och Rysslands monopolställning som leverantör av naturgas till Finland kan leda till en betydande prisstegring på gas, vilket innebär en viss prisrisk.
• Naturgaspriset höjs möjligen också på grund av de i Rysslands nordliga områden bosatta urbefolkningarnas krav på att få sin beskärda del av nyttan av de exploaterade naturresurserna
• Priskopplingen framför allt till råoljeprisernas utveckling kan göra det svårt att utnyttja energibeskattningen som styrmekanism.
• Kostnaderna för ett administrativt förbud att använda stenkol kan visa sig betydande.
• Kräver många olika slag av åtgärder inom flera samhällssektorer, vilket gör det svårt att genomföra detta alternativ och ökar osäkerheten kring möjligheterna att uppnå målen.

Kärnkraftsalternativets starkheter:

• Uppfyller åtagandet om utsläppsminskning i Kyotoprotokollet till ett något billigare pris än naturgasalternativet.
• Själva energiproduktionen ger inte upphov till några utsläpp av växthusgaser.
• I den mån kärnkraften ersätter stenkolsproduktion kvarstår den reducerande effekten på utsläppen på växthusgaser kraftverkets livstid ut.
• Minimerar behovet av att ändra den nuvarande utvecklingen och är ur denna synvinkel lätt att genomföra.
• Höjer vår självförsörjandegrad i fråga om energiproduktion och möjliggör stabila producentpriser.
• Gör det sannolikt lättare att uppnå allt strängare krav på utsläppsminskningar i framtiden med hjälp av kärnkraft i och med att vi inte behöver avstå från vårt kunnande inom kärnkraftsteknik.

Kärnkraftsalternativets svagheter:

• Inverkar långsamt på utsläppen av växthusgaser (tidigast 2008).
• En utbyggnad av kärnkraften kan på grund av det billigare elpriset höja elkonsumtionen och därmed också energiproduktionen utifrån fossila bränslen, vilket ökar utsläppen av växthusgaser. Samtidigt minskar trycket på att ta fram energieffektiva lösningar inom produktionen och konsumtionen.
• Den ökade energikonsumtionen ökar trycket på förbrukning av andra naturresurser och därmed fördröjs utvecklingen mot en hållbar produktion och konsumtionsstruktur.
• Minskar intresset för innovativ utveckling av andra energiproduktionsformer, vilket inverkar på möjligheterna att uppnå målen för utsläppsminskningar med andra metoder.
• Ekonomiska, politiska eller andra externa orsaker kan bli ett hinder för att bygga ett kärnkraftverk eller fördröja det avsevärt, vilket betyder att Kyotoförpliktelserna inte uppfylls.
• Uranbrytningen tilltar, med ökade mängder schaktningsavfall och utspridning av giftiga ämnen från uranbrottet i naturen som följd.
• Mängden kärnavfall som måste slutförvaras ökar.
• Innebär en risk för en kärnkraftsverks-olycka.

Motargument för för- och nackdelarna med båda alternativen har anförts för utskottet. Bland dem kan nämnas följande.

För det första har det påpekats för utskottet att den ekonomiska lönsamheten i elektricitet som producerats med kärnkraft påverkas av kostnaderna för beredskap för en kärnolycka. Beredskapskostnaderna är låga i Finland och det gör att priset nu är förmånligt.

För det andra har det framhållits för utskottet att en utbyggnad av kärnkraften inte inverkar vare sig på forskning, produktutveckling eller ökad användning av förnybar energi. Denna syn bygger på uppfattningen att det inte lönar sig att utveckla teknik för förnybar energi bara för den finländska marknaden. Finlands energibeslut påverkar således inte utvecklingen på området.

För det tredje har utskottet uppmärksamgjorts på att importen av naturgas från Ryssland till Finland hittills har varit rätt säker. Utskottet har vidare erfarit att Fortums och Gazproms samföretag North Transgas har undertecknat ett avtal med de tyska gasbolagen Ruhrgas och Wintershall om en utredning om möjligheterna att dra en gasledning via Finlands territorialvatten till Europa. Om projektet går igenom kunden Finland köpa gas också "uppströms" och därmed skulle beroendet av en enda leverantör försvinna. På sikt anses det inte heller helt omöjligt att det i Östersjöområdet kommer att finnas åtminstone en importterminal för kondenserad naturgas. En fördel med prisstegringen på naturgas har ansetts vara att den förbättrar konkurrenskraften för inhemska förnybara energikällor och höjer deras nyttjopotential. Det blir också lönsammare att spara energi.

För det fjärde har utskottet fått en redogörelse för grunderna för uträkning av ersättningarna för nedkörning av kolkraften (s.k. omintetgjorda kostnader) i klimatprogrammet (Electrowatt-Ekono Ab:s bakgrundsutredning 16.1.2001). I redogörelsen framhålls att det är svårt att dra en gräns mellan omintetgjorda och vanliga kostnader, för i en fungerande marknadsekonomi förväntas investeraren vara medveten om att omvärlden kan förändras, försöka bedöma sannolikeheten för och konsekvenserna av förändringarna och att ta hänsyn till dem i beslutsfattandet. Konsekvenserna av besluten kan alltså anses vara en del av den normala verksamhetsrisken i branschen. I Electrowatt-Ekono Ab:s utredningar beaktas till exempel inte ersättande investeringar i kondenselverk efter 1997, eftersom investeraren har varit medveten om de osäkra produktionsförutsättningarna för kondenselproduktion på grund av utsläppen av växthusgaser. Beräkningsgrunderna utgår därmed inte från principen om full ersättning.

Utan att ta ställning för eller emot någotdera alternativet understryker miljöutskottet att energi hör till basförnödenheterna i det finländska samhället och att tillgången till energi på sikt till ett konkurrenskraftigt pris måste säkerställas under alla omständigheter. Det bästa sättet att göra detta är att se till att vi har en mångsidig energistruktur.

Enligt båda alternativen ökar användningen av naturgas. Med hänsyn till att Finland är beroende av en enda gasleverantör, menar miljöutskottet i likhet med finansutskottet att Finland aktivt bör arbeta för utveckling av ett internationellt naturgasnätverk. Det är viktigt att det nordiska gasnätverket kopplas upp till energiprojektet TEN.

Trafiken

Utsläppen från trafiken utgör över 20 procent av alla utsläpp av växthusgaser. Största delen av utsläppen uppstår inom vägtrafiken. Enligt bakgrundsutredningen till klimatprogrammet kommer utsläppen i hela landet att hålla sig nästan på 1990 års nivå fram till 2010 med beaktande av beräknade förbättringar i fordonens specifika konsumtion. Ju mer motoreffekten inom den tunga trafiken och personbilsstorleken ökar, des-to mer ökar utsläppen. Också en splittring av samhällsstrukturen och livsstilsbetingade faktorer kan bidra till ett ökat trafikarbete och därmed ökade utsläpp.

Utredningar om samhällsstrukturen antyder att utspridningen av bostadscentra ökar trafikarbetet i betydande grad regionalt. Fram till 2010 beräknas trafikarbetet öka med totalt inemot 66 procent, varav merparten består av personbilsresor. Med oförändrade specifika fordonsutsläpp ökar utsläppen med 65 procent jämfört med 1990. Med beaktande av den fordonstekniska utvecklingen kan ökningen uppskattas till 32 procent.

Åtgärdsförslagen i redogörelsen avser att främja trafiknätslösningar som stöder en enhetligare samhällsstruktur, gynna kollektivtrafiken, förbättra villkoren för gång- och cykeltrafiken och utveckla transportlogistiken, energisparavtalen och olika miljösystem. För att avtalet mellan Europeiska kommissionen och bilindustrin om minskad genomsnittlig bränsleförbrukning i nya fordon skall kunna nyttiggöras också i Finland föreslås att personbilsbeskattningen utvecklas så att den i högre grad blir beroende av bränslekonsumtionen.

Miljöutskottet anser att de trafikpolitiska riktlinjerna i redogörelsen är helt riktiga. Men utskottet ser gärna att åtgärderna skärps ytterligare. Av bakgrundsutredningarna framgår att trafikutvecklingen är förknippad med faktorer som kan öka trafikutsläppen avsevärt. Statens ekonomiska forskningscentral betvivlar i sin utredning att det skall lyckas att införa en personbil med fem liters bensinkonsumtion. Enligt utredningen är det inte alls självklart att de åtgärder som krävs för utsläppsminskning genomförs inom trafiksektorn.

Miljöutskottet konstaterar att också finansutskottet i sitt utlåtande understryker att olika trafikformers miljökonsekvenser klart bör vägas in i det trafikpolitiska beslutsfattandet. Trafikutskottet räknar upp en lång rad åtgärder som inverkar på utsläppen.

Vidare uppmärksammar finansutskottet och jord- och skogsbruksutskottet utvecklingen av biobränslen. Båda utskotten anser att resurser bör avsättas för utveckling, för på sikt kan koldioxidutsläppen minskas genom användning av biobränslen. Miljöutskottet omfattar detta ställningstagande och påpekar samtidigt att utveckling av trafikbränslen saknas bland åtgärderna för forskning och utveckling av trafiken i redogörelsen. Resurser bör också avsättas för utveckling av hybridbilar och användning av väte som bränsle i bilar. I framtidsutskottets utlåtande hänvisas på denna punkt till ett förestående försök på Island med väte som drivkraft i trafiken.

Samhällsstrukturen

Det typiska för den regionala strukturen i Finland under de senaste tio åren har varit att bosättningen koncentreras till växande stadsområden. Samtidigt har den interna samhällsstrukturen i tillväxtcentra splittrats och bostäder och arbetsplatser har förlagts över ett allt större område. Enligt bakgrundsutredningarna till redogörelsen ökar den spridda samhällsstrukturen utsläppen av växthusgaser från den regionala trafiken och uppvärmningen i betydande grad.

Effekterna av den splittrade samhällsstrukturen för utsläppen från trafiken har redan behandlats ovan. Också utsläppen från uppvärmningen ökar eftersom det finns allt fler byggnader som inte omfattas av ett fjärrvärmenät. Utsläppen av växthusgaser från bostadsbyggnader beräknas öka med 31 procent fram till 2010, om den nuvarande utvecklingen fortsätter i samma riktning.

Enligt redogörelsen spelar planläggningen och en målmedveten styrning av den en avgörande roll vid ansträngningarna att förebygga en skadlig splittring av samhällsstrukturen. Miljöutskottet omfattar denna uppfattning.

Den nya markanvändnings- och bygglagen och de riksomfattande mål för områdesanvändningen som godkänts utifrån den har skapat en god legislativ grund för att styra planläggningen och för regionalt samarbete inom markanvändningsplaneringen. Det nya regelverket utgår från att livsmiljöerna fungerar bättre och blir mera ekonomiska om den befintliga samhällsstrukturen utnyttjas och tätorterna får en mera kompakt struktur. Med tanke på klimatförändringen är det nödvändigt att de nya bestämmelserna omsätts i praktiken.

Åtgärdsförslagen i redogörelsen är fortfarande mycket generella. Miljöutskottet menar att följande principer bör iakttas i planläggningen av tillväxtcentra och planeringen av markanvändningen. Nya områden bör integreras i den befintliga samhällsstrukturen inom räckhåll för goda kollektivtrafikförbindelser och gång- och cykelvägnät. Områdena bör förläggas och byggas så att existerande fjärrvärmenätverk kan utnyttjas. Områden utanför den existerande samhällsstrukturen bör inte planläggas för byggande. En splittring av enhetliga naturområden och jord- och skogsbruksområden genom byggande bör undvikas. Vidare bör planreserveringar som splittrar samhällsstrukturen avvecklas. Finansutskottet understryker delvis samma saker i sitt utlåtande.

I detta sammanhang har miljöutskottets uppmärksamhet fästs också vid andra åtgärder än planläggning för att främja den regionala uppvärmningen. Enligt erhållen utredning finns det en potential för en utbyggnad både inom nya och redan bebyggda områden. Effektiva åtgärder inom nybyggnadsområden vore anslutningsplikt till fjärrvärmenätet och samhälleligt stöd inom bebyggda områden. I en del kommuner har det gjorts försök med anslutningsplikt genom att den gjorts till ett villkor för tomtöverlåtelse. Men det har ansetts att villkoret begränsar konkurrensen och gynnar en enda uppvärmningsform.

Utskottet menar att regeringen bör utreda om regionalvärme i lagstiftningsväg kunde fastställas som en del av samhällets grundläggande infrastruktur inom nya planområden. I så fall kan avvikelse från anslutningsplikten ske bara av särskilda orsaker, till exempel på grund av att jordvärme valts som energialternativ. Genom ökad användning av fjärrvärme kunde kommunerna dessutom bygga ut en kombinerad el- och värmeproduktion.

Utöver planläggning och markanvändning, som gynnar en enhetlig samhällsstruktur, behövs det också andra åtgärder för en kursändring i utvecklingen mot allt mer splittrade tillväxtcentra.

Såvitt det gäller trafikpolitiken är det viktigt att de infrastrukturella investeringarna riktas till kollektivtrafiken, framför allt spårvägstrafiken, menar miljöutskottet. Viktigt är också det bostadspolitiska ställningstagandet i redogörelsen att den kommunala och statligt stödda bostadsproduktionen skall ta hänsyn till principen om en enhetlig samhällsstruktur. Detta förutsätter att kommunerna bedriver en aktiv markanskaffnings- och tomtpolitik.

Insatserna för att skapa en enhetlig samhällsstruktur kan också styras genom skattepolitiken. Enligt redogörelsen kommer fiskala medel, t.ex. utveckling av avdraget för kostnaderna för arbetsresor att utredas. Finansutskottet menar att inskränkningar i rätten att dra av kostnaderna för arbetsresor inte kan anses vara förenlig med de sysselsättnings- och arbetskraftspolitiska målen. Miljöutskottet omfattar i sin tur ställningstagandet i redogörelsen om att saken kräver utredning. I det sammanhanget bör det också utredas om ett lägre beskattningsvärde än det nominella värdet kunde fastställas för resebiljetter som ingår i anställningsförmånerna, vilket bidrar till att stödja kollektivtrafiken som ett alternativ inom pendeltrafiken.

Miljöutskottet framhåller till slut att det är ytterst viktigt att åtgärder till förmån för en enhetlig samhällsstruktur vidtas med det snaraste på olika håll. Beslut som inverkar på den framtida samhällsstrukturen fattas hela tiden. De får verkningar långt in i framtiden för hur utsläppen av växthusgaser utvecklas.

Byggande och byggnader

Utöver förutsättningarna för en utbyggnad av fjärrvärmenätet tar redogörelsen upp en lång rad åtgärder för att reducera utsläppen av växthusgaser från byggande och byggnader. De tar särskilt fasta på minskad energikonsumtion, inte minst när det gäller användningen av elektricitet för husuppvärmning och hushållens energikonsumtion i övrigt. Energikonsumtionen i byggnader föreslås bli reducerad bland annat genom skärpning av energibestämmelserna för nybyggen med 30 procent, genom strängare bestämmelser för hus med eluppvärmning, genom främjande av frivilliga åtgärder för lågenergibyggande och skärpning av energisparkraven vid reparationsbyggande. Reparationsbidragen föreslås bli inriktade mera på energiekonomiska reparationer.

Miljöutskottet anser att de föreslagna åtgärderna går i rätt riktning. Utskottet understryker följande aspekter på dem.

Genom lågenergibyggande minskas konsumtionen av uppvärmningsenergi, elektricitet och vatten. Det är alltså fråga om byggande som samtidigt sänker boendekostnaderna. Utskottet menar att lågenergibyggande bör uppmärksammas mer än vad redogörelsen gör. Detsamma anser finansutskottet.

Det krävs också forskning och utveckling för en översyn av byggnormerna för att fel lösningar skall kunna undvikas. Byggbestämmelserna får inte leda till ökade fukt- och mögelskador eller andra typer av skador.

Fiansutskottet konstaterar i sitt utlåtande att byggnadsbeståndet i Finland förnyas med 0,5 procent per år. Det betyder att åtgärder inom nybyggnation verkar först på sikt. Därför bör en ombyggnad av det gamla byggnadsbeståndet i energisnålare riktning uppmärksammas alldeles särskilt. Miljöutskottet talar i likhet med finansutskottet för effektivare energiekonomiska reparationer. Förnybara energikällor eller fjärrvärme bör lyftas fram i detta sammanhang. Miljöutskottet uttalar sitt starka stöd för den ståndpunkten i redogörelsen att reparationsbidragen bör utsträckas till byte av uppvärmningsmetod och till egnahemshus.

Miljöutskottet anser i likhet med finansutskottet att anslaget för reparationsbidrag absolut bör höjas avsevärt för att bidragen för energiekonomiska reparationer, installering av hissar och andra reparationer skall spela en verklig roll i praktiken. Enligt redogörelsen räcker det inte med att bidragen riktas.

Miljöutskottet understryker ytterligare ståndpunkten i redogörelsen att det i nya byggnader krävs mätning av bruksvatten och el lägenhetsvis och fakturering som grundar sig på den verkliga förbrukningen. För värmens vidkommande tillämpas mätkravet i takt med den tekniska utvecklingen. Utskottet menar att fakturering utifrån den verkliga konsumtionen är ett effektivt sätt att få den esnkilda konsumenten att spara energi och vatten.

Det behövs rådgivning och information om olika uppvärmningsalternativ och möjligheter till energireparationer i byggnader. Redogörelsen befattar sig inte med detta. Enligt vad utskottet har erfarit råder det dock stor brist på information och goda råd. Klimatprogrammet bör kompletteras på denna punkt.

Avfall och avfallshantering

Enligt redogörelsen är ambitionen att avfall ytterligare skall återvinnas i form av material och energi. Allt större satsningar kommer också att göras på att avfall inte skall uppkomma. Målet är att finna bättre möjligheter att minska det biologiskt nedbrytbara avfall som ger upphov till metangaser och placeras på soptippar.

Den riksomfattande avfallsplanen räknar med att 70 procent av det kommunala avfallet kan återvinnas fram till 2005. Enligt vad utskottet har erfarit trampar återvinningen fortfarande i barnskorna. År 1994 återvanns 30 procent och 2000 var vi bara uppe i 39 procent. Målet i den riksomfattnade avfallsplanen är att det kommunala avfallet senast 2000 skall stabiliseras på 1990 års nivå och minska med 15 procent fram till 2005. I själva verket har det kommunala avfallet ökat från drygt 2 miljoner ton 1994 till 2,5 miljoner ton 1997.

Trots den låga återvinningsgraden och det ökande avfallsberget minskade utsläppen av metangaser i Finland på 1990-talet. De avfallsrelaterade utsläppen av växthusgaser har minskat och kommer fortfarande att minska kraftigt tack vare verkställigheten av den nya avfallslagstiftningen. Statsrådets beslut (861/1997) om avstjälpningsplatser spelar extra stor roll för framtiden. Beslutet innehåller ett förbud mot att efter 2005 placera kommunalt avfall på avstjälpningsplatser, om inte största delen av det biologiskt nedbrytbara avfallet har tagits till vara för kompostering. Beslutet har också regler om tillvaratagande och återvinning av avfallsgaser.

I redogörelsen ingår ytterligare åtgärder för att stödja den positiva utveckling som tidigare insatser genererat inom avfallshanteringen. Miljöutskottet menar att de föreslagna åtgärderna är ett steg i rätt riktning. I detta sammanhang vill utskottet lyfta fram följande synpunkter.

Det krävs mer ekonomisk styrning för att avfall inte skall uppkomma och för att återvinning skall bli vanligare. Enligt vad utskottet har erfarit är den nuvarande avfallsskatten så låg (90 mark per ton avfall) att den inte spelar nästan någon ekonomisk roll alls för privata hushåll. Avfallsskatten gäller inte avfall som industrin deponerar på egna soptippar. Enligt redogörelsen kommer det antagligen att utredas om styreffekten av avfallsskatten kan ändras så att skatten bättre medverkar till att minska det biologiskt nedbrytbara avfallet på soptipparna. Utskottet menar att avfallsskatten kunde höjas gradvis och också gälla de av industrins egna soptippar där biologiskt nedbrytbart avfalls deponeras. Den senaste statistiken (1997) visar att uppskattningsvis 0,5—0,6 miljoner ton biologiskt nedbrytbart avfall placeras på industriernas obeskattade soptippar.

Miljöutskottet omfattar tanken att den kommunala avfallsavgiften skall täcka de faktiska utgifterna. Utskottet omfattar också tanken att el som alstras med biogas från avfall bör få ett skattestöd som är lika stort som elaccisen. Biogas är nästan den enda förnybara energikällan som inte omfattas av återbäringen av elaccis. Det vore dessutom lämpligt att återbäringarna av elaccis också skulle gälla el som produceras med bränsle från avfall, när bränslena är sorterade, biologiskt nedbrytbara och förnybara.

Det krävs nya attityder i samhället om vi skall kunna minska avfallsberget och främja återvinning. Därför spelar effektivare konsument- och avfallsupplysning en nyckelroll, menar miljöutskottet.

Övriga åtgärder i redogörelsen

Åtgärderna inom jord- och skogsbruket behandlas ingående i utlåtandet från jord- och skogsbruksutskottet. Miljöutskottet omfattar jord- och skogsbruksutskottets ståndpunkter när det gäller skogarnas kolreserver och kolsänkor, stöd till forskning och utveckling kring förnybar energi, främjad användning av ved utifrån det nationella skogsprogrammet, minskning av växthusgaser i jordbruket med hjälp av övergripande miljöinsatser och utveckling och stöd kring biologiska bränslen och biogas i syfte att göra framställningen av dem ekonomiskt lönsam.

När det gäller användning av torv för energiproduktion omfattar miljöutskottet statsrådets ståndpunkt. I likhet med jord- och skogsbruksutskottet understryker miljöutskottet att torv i kombination med ved är ett viktigt blandbränsle. En kombinerad användning av torv och ved som bränsle ger färre tekniska problem än om enbart ved används och minskar samtidigt utsläppen. Också ekonomiutskottet, arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet och finansutskottet lyfter fram torv som blandbränsle i sina utlåtanden.

När det gäller nya gaser hänvisar regeringen till pågående arbeten inom Europeiska unionen. EU har för avsikt att lägga fram förslag till lämpligaste regleringsnivå eller genomförandenivå för insatser på nationell nivå och inom gemenskapen. Regerigen utgår från att åtgärder för att minska utsläppen från nya gaser sätts in och att insatserna (exempelvis normer, stöd, skatter, frivilliga insatser) kostnadseffektivt riktas in på de viktigaste utsläppskällorna. Miljöutskottet ställer sig bakom regeringens ståndpunkt.

Effekter

Ekonomiska effekter

Enligt en utredning från Statens ekonomiska forskningcentral drar klimatstrategin ned BNP och åsamkar hushållen kostnader. Men de ekonomiska effekterna är relativt små. Mätt såväl enligt BNP som enligt kostnaderna för hushållen är kärnkraftsalternativet det ekonomiskt lönsammaste alternativet. Skillnaderna mellan alternativen är emellertid inte stor.

Storleken på kostnaderna till följd av klimatstrategin beror delvis på hur energibeskattningen utformas. Regeringen lägger i redogörelsen fram tre alternativ för energiskatt. När det gäller en jämförelse mellan energiskattealternativen hänvisar miljöutskottet till finansutskottets utlåtande. I det utlåtandet vill miljöutskottet endast fokusera på konstaterandet att en del sakkunniga bedömer att det alternativ som bygger på höjda energiskatter och återbudgetering av de influtna energiskatterna ger upphov till mindre kostnader än det alternativ som bygger enbart på normer och stöd. Miljöutskottet är för att energiskatterna höjs. Energibeskattningen är ett effektivt instrument att uppmuntra till energisparande på sikt.

Ekonomiutskottet påpekar i sitt utlåtande att det råder delade meningar om de ekonomiska effekterna av strategin, beroende på utgångspunkter och antaganden. Utskottet menar att klimatstrategin utgår från försiktiga siffror för industriproduktionens tillväxt och anser att det också hade varit på sin plats med alternativ som bygger på en snabbare ekonomisk tillväxt. Även finansutskottet har fäst uppmärksamheten på de försiktiga kalkylerna gällande industriell tillväxt, ekonomisk tillväxt och höjt pris på naturgas.

Miljöutskottet noterar att det i bakgrundskalkylerna till redogörelsen ingår en rad känslighetsanalyser. En av variablerna är den energiintensiva industrin med en procent snabbare tillväxt jämfört med baskalkylerna. Känslighets-analyserna ger vid handen att en produktionstillväxt inom de energiintensiva branscherna leder till större koldioxidutsläpp, mer i kärnkraftsalternativet än i naturgasalternativet. Det betyder att om ekonomin växer till sig kärps utsläppsmålen samtidigt som de direkta kostnaderna till följd av klimatstrategin ökar. Utan utbyggd kärnkraft behövs det större energisparsinvesteringar och med utbyggd kärnkraft större investeringar i energiproduktionskapaciteten.

Av utredningen från Statens ekonomiska forskningscentral kan tydligt utläsas vilken betydelse utgångsantagandena har för kalkylerna. Experter som miljöutskottet hört har fäst uppmärksamheten på de reservationer forskningscentralen lägger fram. I kalkylerna har exempelvis inte beaktats att exportutsikterna för ny energiteknik och teknik för utsläppsbegränsning är ljusa, att industriländerna samtidigt går in för en politik som syftar till att begränsa utsläppen av växthusgaser, något som kan generera en rejäl kostnadssänkning, eller att klimatförändringen i sig kan ge upphov till kostnader eller vinster. I kalkylerna har inte heller beaktats att flexibla mekanismer kunde användas, vilket enligt känslighetsanalyserna väsentligt minskar kostnaderna i synnerhet på sikt.

Utskottet har också uppmärksamgjorts på att kalkylerna inte tar hänsyn till vilka imageeffekter de olika alternativen skulle få. Det har också påpekats att en parallell utredning om de ekonomiska effekterna med fördel kunde ha gjorts vid ett internationellt forskningsinstitut.

Miljöutskottet utgår framför allt från följande omständigheter i sin övergripande bedömning av kostnadseffekterna till följd av klimatprogrammet. För det första vill utskottet lyfta fram två bedömningar som statens ekonomiska forskningscentral kommit fram med. Forskningscentralen konstaterar att kostnaderna inte är särskilt stora under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod. Forskningscentralen gör också den bedömningen att kostnaderna för klimatpolitiken på kort och medellång sikt kommer att kompenseras på längre sikt. För det andra understryker utskottet att kostnaderna sannolikt blir mycket större längre fram om klimatpolitiken nu negligeras. För det tredje vill miljöutskottet betona att en klimatförändring också skapar premisser för ekonomisk verksamhet, möjligheter som i länder likt Finland med teknologisk spetskompetens kan vara avsevärda. En klimatförändring bör enligt utskottet också ses som ett tillfälle till innovativa lösningar och därmed som en förutsättning för en hållbar framtid.

Sysselsättningseffekter

Arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet konstaterar att det i klimatstrategin inte ingår någon särskild analys av de sysselsättande effekterna. Vad beträffar klimatstrategins effekter på samhällsekonomin har dock konstaterats att sysselsättningen minskar med 6 000—11 000 årsverken enligt situationen 2010 om de åtgärder som läggs fram i strategin genomförs. Kalkylen bygger på den effekt som en skärpt energibeskattning har på samhällsekonomin och hushålens konsumtionsmöjligheter och den vägen på sysselsättningen.

Arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet bygger sitt utlåtande på att klimatförändringen avvärjs i ett globalt sammanhang och att energiproduktionen i världen läggs om så att den fram till 2050 i det stora hela är utsläppsfri. Det handlar om en så pass djupgående förändring i energiförsörjningen i hela världen att den enligt vissa kalkyler kräver nyinvesteringar på upp till 100 000 miljarder mark. Denna förändring erbjuder stora möjligheter för ny energiteknologi. Utskottet konstaterar att denna sektor kan erbjuda betydande sysselsättningsmöjligheter även i Finland i och med att vi har gott om kunnande när det gäller ny energiteknologi. Men i regeringens kalkyler och utredningar om klimatstrategins effekter har möjligheterna att exportera energiteknologi inte beaktats. På denna grund anser utskottet att klimatstrategins sysselsättande effekter har blivit bristfälligt utredda och att strategin borde ha gett större rum för en heltäckande och allsidig utredning av dem.

Miljöutskottet instämmer i arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottets bedömning. Dessutom konstaterar miljöutskottet att också jord- och skogsbruksutskottet i sitt utlåtande framhållit att en decentraliserad energiproduktion med inhemska biobränslen ökar arbetstillfällena.

Miljökonsekvenser

Beträffande miljökonsekvenserna har klimatstrategialternativen bedömts med hänsyn till partikelutsläpp, försurande utsläpp, ozonet i den nedre atmosfären, naturens mångfald, eutrofiering, hälsa, livsmiljö, användning av naturresurserna och förändringar i samhällsstrukturen. Det essentiella resultatet av bedömningen är följande.

Åtgärderna i klimatstrategin minskar miljöbelastningen oavsett scenario. Alternativen skiljer sig knappt från varandra när det gäller utsläppen av organiska ämnen eller dioxiner eller effekterna i fråga om biodiversiteten och landskaps- och kulturarvet. Några skillnader mellan alternativen förekommer inte heller i fråga om partikelutsläpp eller buller- och luktutsläpp. Bedömningen utmynnar dock i att partikelutsläppen från trafik och småskalig förbränning måste minskas oavsett åtgärderna för att genomföra den nationella klimatstrategin.

När det gäller miljöeffekter i övrigt visade sig naturgasalternativet vara renare än kärnkraftsalternativet. Naturgas genererar mindre ozon, försurande utsläpp, eutrofierande värmebelastning och avfall. På längre sikt leder naturgasalternativet till ett mindre tryck att använda bränslen och andra råvaror än kärnkraftsalternativet.

Framtidutskottet understryker i sitt utlåtande att miljö- och hälsoeffekterna av en åtgärd bör bedömas utifrån åtgärdens hela livscykel. Miljöutskottet delar denna hållning. Energisparåtgärderna kan exempelvis involvera nya kemikalier, där forskningsrön om skadorna inte finns att tillgå. Utredningen tar inte upp livscykeleffekterna.

Uppföljning av klimatstrategin

Enligt redogörelsen kommer det att ske en intensiv bevakning av att klimatstrategiåtgärderna genomförs. Ramavtalet om klimatförändringar kräver att FN regelbundet får rapporter om hur Finland klarar av sina åtaganden. Direktivet om övervakning av växthusgaser ålägger Finland att rapportera också till Europeiska kommissionen.

När klimatstrategin genomförs skall enligt redogörelsen särskild uppmärksamhet fästas vid att information om hur utsläppsreduceringen framskrider produceras och samlas in årligen för att fogas till de övriga rapporterna. Alla viktigare effekter skall granskas från många olika håll, eftersom en del av åtgärderna indirekt kan ge upphov till avsevärda effekter.

Miljöutskottet anser att det är synnerligen viktigt med en bevakning av att klimatstrategin genomförs. Utskottet menar att också riksdagen skall delges resultaten av bevakningen. Informationen bör lämnas riksdagen årligen exempelvis i form av en särskild berättelse i anknytning till regeringens berättelse.

Slutsatser

Miljöutskottet anser att Finlands nationella klimatstrategi kan börja verkställas utifrån redogörelsen.

I statsbudgeten för 2002 bör anslås åtminstone de medel redogörelsen kräver för forskning och produktutveckling i fråga om energisparande och förnybara energikällor och för byggande av demonstrationsanläggningar och kommersialisering av teknologi. Bidragen för reparation av bostäder och byggnader bör höjas avsevärt i 2002 års budget för att energireparationerna skall komma igång. Det är skäl att avskilja energibidragen från övriga reparationsbidrag. Likaså bör i 2002 års budget reserveras adekvata anslag för rikstäckande information om avvärjning av en klimatförändring.

Klimatstrategin bör ytterligare preciseras och utvecklas utifrån de riktlinjer som lagts fram i detta betänkande. De punkter som kräver precisering och utveckling gäller:

• uppställning av strategiska mål för klimatpolitiken på sikt
• planering av informationsinsatser kring bekämpningen av klimatförändringen
• uppläggning av ett klimatprogram för kommunerna
• utredning av behovet av samordning mellan regional- och centralförvaltningen när det gäller klimatpolitiken
• förberedleser för introducering av mekanismerna i Kyotoprotokollet
• uppläggning av ett program för anpassning av klimatförändringen
• utredning av möjligheterna att stödja förnybar energi i större skal än vad som föreslagits
• utredning av möjligheterna att införa kraftigare energisparåtgärder än vad som föreslagits
• effektivare åtgärder för att bekämpa utsläpp av växthusgaser från trafiken
• utveckling av åtgärder för att förhindra splittring av samhällsstrukturen i tillväxtcentra
• utveckling av åtgärder visavi byggande och byggnader
• utveckling av avfallsbeskattningen
• utveckling av åtgärder inom jord- och skogsbruket (bl.a. kolreserver och kolsänkor)
• utveckling av uppföljningen av klimatprogrammet i riksdagen.

När det gäller energiproduktionen kan strategin dock få sin slutliga utformning först när frågan om ett femte kärnkraft har avgjorts. Utskottet utgår från att strategin finslipas definitivt så snart beslutet fattas och föreläggs riksdagen för ny bedömning. Utskottet föreslår ett uttalande om saken (Utskottets förslag till uttalande).

Program av övergripande karaktär som kompletterar klimatstrategin (bland annat kommunernas klimatstrategier, programmet för klimatförändringsanpassning) kan föreläggas riksdagen för kännedom senare om beredningen av dem visar sig dra ut på tiden.