Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:

Lapsen huollosta ja tapaamisoikeudesta annetun lain (361/1983) 1 §:n mukaan lapsen huollon tarkoituksena on turvata lapsen tasapainoinen kehitys ja hyvinvointi lapsen yksilöllisten tarpeiden ja toivomusten mukaisesti. Huollon tulee turvata myönteiset ja läheiset ihmissuhteet erityisesti lapsen ja hänen vanhempiensa välille. Lain 2 §:n mukaan tapaamisoikeuden tarkoituksena on turvata lapselle oikeus pitää yhteyttä ja tavata vanhempaansa, jonka luona lapsi ei asu. Lain 10 §:n mukaan lapsen huoltoa ja tapaamisoikeutta koskeva asia on ratkaistava ennen kaikkea lapsen edun mukaisesti. Erityisesti on kiinnitettävä huomiota siihen, miten huolto ja tapaamisoikeus parhaiten toteutuvat vastaisuudessa. Lain lähtökohtana on, että tapaamisoikeuden laajuus ja muut ehdot voidaan määritellä yksilöllisesti sen mukaan, mitä kussakin tapauksessa pidetään lapsen edun mukaisena.

Lapsen etu on myös YK:n lapsen oikeuksien yleissopimuksen keskeisenä periaatteena. Yleissopimuksen 3 artiklan 1 kappaleen mukaan kaikissa julkisen tai yksityisen sosiaalihuollon, tuomioistuinten, hallintoviranomaisten tai lainsäädäntöelimien toimissa, jotka koskevat lapsia, on ensisijaisesti otettava huomioon lapsen etu. Yleissopimuksen 9 artiklan 3 kappaleen mukaan sopimusvaltiot kunnioittavat vanhemmastaan tai vanhemmistaan erossa asuvan lapsen oikeutta ylläpitää henkilökohtaisia suhteita ja suoria yhteyksiä kumpaankin vanhempaansa säännöllisesti, paitsi jos se on lapsen edun vastaista. Yleissopimuksen 18 artiklan 1 kappaleen mukaan sopimusvaltiot pyrkivät parhaansa mukaan takaamaan sen periaatteen tunnustamisen, että vanhemmat vastaavat yhteisesti lapsen kasvatuksesta ja kehityksestä. Vanhemmilla tai tapauksesta riippuen laillisilla huoltajilla ja holhoojilla on ensisijainen vastuu lapsen kasvatuksesta ja kehityksestä. Lapsen edun on määrättävä heidän toimintansa.

Lapsen huoltoa ja tapaamisoikeutta koskevat asiat pyritään ratkaisemaan ensisijaisesti vanhempien välisin sopimuksin. Tilastojen ja tutkimusten perusteella on tiedossa, että noin 90 prosenttia lapsen huoltoa, asumista ja tapaamisoikeutta koskevista oikeudellisista järjestelyistä hoidetaan käytännössä sosiaalilautakuntien vahvistamilla sopimuksilla.

Perheiden palveluja ja etuuksia kehitetään hallitusohjelman mukaisesti ottaen huomioon perheiden erilaiset tarpeet. Kehittämistyössä otetaan huomioon myös eroprosessissa olevien ja eronneiden vanhempien, mukaan lukien tapaajavanhempien, tarvitsemat palvelut ja tuki. Tarkoituksena on kehittää ja lisätä vanhemmuuden tukea. Erosovittelua kehitetään lapsen edun vahvistamiseksi ja tasavertaisen vanhemmuuden toteutumiseksi. Hallitusohjelman mukaisesti myös sovittelun käyttöä konfliktinratkaisukeinona edistetään. Sovittelu sopii varsin hyvin huoltoa ja tapaamisoikeutta koskevien erimielisyyksien ratkaisuun.

Huoltoriitojen ratkaisussa sovelletusta kokeilumenettelystä eli ns. Follo-mallista on saatu hyviä kokemuksia käräjäoikeuksissa. Malli tarjoaa mahdollisuuden tehostaa sovittelupyrkimyksiä tuomioistuinten käsiteltävänä olevissa huoltoriidoissa. Follo-hanke pyritään valtakunnallistamaan tulevina vuosina.

Lapsen edun turvaaminen huoltoa ja tapaamisoikeutta koskevissa asioissa edellyttää viranomaisilta asiantuntevaa toimintaa ja jatkuvaa ammattitaidon ylläpitämistä. Lapsella on oikeus molempiin vanhempiinsa. Viranomaisten tulee kuulla molempia vanhempia tasapuolisesti sekä edistää lapsen oikeutta pitää yhteyttä ja tavata vanhempaansa, jonka luona hän ei asu, jollei yhteydenpidon katsota olevan lapsen edun vastaista. Osaaminen varmistetaan kehittämällä työmenetelmiä, panostamalla uusien työntekijöiden perehdytykseen ja ammatillisen osaamisen jatkuvaan kehittämiseen. Uutta sosiaalihuoltolakia valmisteleva työryhmä arvioi lainsäädännön tarvetta koskien eroneuvontaa, erosovittelua ja lapsen huolto- ja tapaamisoikeusasioihin liittyviä sosiaalihuollon palveluita. Työryhmä antaa mietintönsä 30.6.2012.

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Enligt 1 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983) är syftet med vårdnaden om barn att trygga en balanserad utveckling och välfärd för barnet enligt dess individuella behov och önskemål. Vårdnaden bör trygga positiva och nära människokontakter i synnerhet mellan barnet och föräldrarna. Syftet med umgängesrätten är enligt 2 § i lagen att trygga barnets rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder hos vilken barnet inte bor. Enligt 10 § i lagen ska ett ärende som angår vårdnad om barn och umgängesrätt avgöras framför allt enligt vad som är bäst för barnet. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid hur vårdnaden och umgängesrätten bäst kan ordnas i framtiden. Lagens utgångspunkt är att umgängesrättens omfattning och andra villkor ska kunna fastställas individuellt och enligt vad som anses vara barnets bästa i varje enskilt fall.

Principen om barnets bästa är också en av de centrala principerna i FN:s konvention om barnets rättigheter. Enligt konventionens artikel 3 stycke 1 ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Enligt konventionens artikel 9 stycke 3 ska konventionsstaterna respektera rätten för det barn som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa. Konventionsstaterna ska enligt artikel 18 stycke 1 göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrarna, eller i förekommande fall, vårdnadshavarna har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa ska för dem komma i främsta rummet.

Man strävar efter att de ärenden som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt i första hand ska avgöras genom avtal mellan föräldrarna. Med grund i statistiken och undersökningar vet man att ca 90 procent av de rättsliga arrangemang som gäller vårdnad om barn, boende och umgängesrätt i praktiken sköts genom avtal som fastställs av socialnämnderna.

I enlighet med regeringsprogrammet utvecklas tjänster och förmåner för familjerna med beaktande av familjernas individuella behov. Vid utvecklingsarbetet beaktas också behovet av tjänster och stöd för de föräldrar, umgängesföräldrar medräknade, som genomgår en separationsprocess eller som har separerat. Syftet är att stödet av föräldraskapet ska utvecklas och ökas. Medlingsförfarandet vid separation utvecklas både för att trygga barnets bästa och för att möjliggöra ett jämlikt föräldraskap. Även användningen av medling såsom metod för att lösa konflikter främjas i enlighet med regeringsprogrammet. Medling är en bra metod för att lösa de oenigheter som gäller vårdnad och umgängesrätt.

Tingsrätter har haft goda erfarenheter av försöksförfarandet med den s.k. Follo-modellen vid medling i samband med vårdnadstvister. Modellen ger en möjlighet att effektivera medlingsansträngningar när vårdnadstvister handläggs vid domstolar. Avsikten är att Follo-projektet blir landsomfattande inom de närmaste åren.

För att barnets bästa ska kunna tryggas i de ärenden som gäller vårdnad och umgängesrätt förutsätts att myndigheterna är sakkunniga och att de kontinuerligt upprätthåller yrkesskickligheten. Barnet har rätt till båda sina föräldrar. Myndigheterna ska jämlikt höra båda föräldrarna och främja barnets rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder hos vilken barnet inte bor, utom då det strider mot barnets bästa. Detta kunnande säkerställs genom att man utvecklar arbetsmetoder samt satsar på handledning för nyanställda och på en kontinuerlig utveckling av den yrkesmässiga kompetensen.

Den arbetsgrupp som bereder den nya socialskyddslagen ska bedöma lagstiftningsbehoven när det gäller rådgivning och medling vid separation samt de tjänster som anknyter till vårdnad och umgängesrätt. Arbetsgruppen ska lämna sitt betänkande den 30 juni 2012.