Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:

Sosiaali- ja terveysministeriön saattohoitosuositukset on laadittu vuonna 2010. Valmisteluvaiheessa kuultiin laajasti asiantuntijoita ja terveydenhuollon organisaatioita sekä tehtiin selvityksiä olemassa olevista saattohoitosuunnitelmista. Valtakunnallinen sosiaali- ja terveysalan eettinen neuvottelukunta ETENE pyysi keväällä 2010 lausunnot sairaanhoitopiireiltä ja suurilta kaupungeilta sosiaali- ja terveysministeriön valmistelemasta selvityksestä ja suosituksista. Saattohoitosuositusten vastaanotto oli lausuntojen perusteella myönteinen, ja niiden katsottiin edistävän alueellisesti yhteneväisiä ja tasa-arvoisia hoitokäytäntöjä. Lausuntojen mukaan Käypä hoito- suositusten perusteella on jo kehitetty saattohoitoa ja luotu hyviä käytäntöjä.

Saattohoitopalveluissa on kuitenkin edelleen havaittu ongelmia. Saattohoitopalvelut toteutuvat eri hoitopaikoissa vaihtelevasti ja eritasoisesti. Kivunlievitys on toteutettava niin, että kärsimyksiltä vältytään sekä kuolemaan liittyvien potilaan ja omaisten pelkojen kohtaamiseen tulee tarjota ammattimaista apua ja turvallinen sekä kiireetön ympäristö.

Terveydenhuoltolain (1326/2011) 24 §:ssä säädetään, että kunnan on järjestettävä alueensa asukkaiden sairaanhoitopalvelut. Sairaanhoitopalveluihin määritellään kuuluvaksi sairauksien ehkäisemisen ja parantamisen lisäksi myös kärsimysten lievittäminen. Tämä sisältää myös saattohoidon. Terveydenhuoltolaki velvoittaa saman sairaanhoitopiirin kunnat laatimaan terveydenhuollon järjestämissuunnitelman, ja erityisvastuualueen sairaanhoitopiirien kuntayhtymien on tehtävä erikoissairaanhoidon järjestämissopimus. Valtioneuvoston asetuksessa terveydenhuollon järjestämissuunnitelmasta ja erikoissairaanhoidon järjestämissopimuksesta (337/2011) edellytetään, että terveydenhuollon järjestämissuunnitelmassa sovitaan, miten hoitoketjut tai alueelliset hoitosuunnitelmat laaditaan yhteistyössä ja miten niiden toteutumista tuetaan ja seurataan. Lisäksi suunnitelmassa edellytetään sovittaviksi riittävistä jatko- ja täydennyskoulutuksen edellytyksistä ja siitä, kuinka henkilöstön täydennyskoulutus sairaanhoitopiirin alueella toteutetaan. Erikoissairaanhoidon järjestämissopimuksesta asetuksessa edellytetään sovittavaksi, miten erityisvastuualueella toteutetaan perusterveydenhuollon ja kuntien peruspalvelujen tarvitsema erityisosaamista vaativa tuki ja neuvonta.

Saattohoitosuositus ei sinänsä ole kuntia sitova. Terveydenhuoltolain hengen mukaan saattohoitosuunnitelma kuuluu kuitenkin terveydenhuollon järjestämissuunnitelmassa ja erikoissairaanhoidon järjestämissopimuksessa suunniteltavaksi ja sovittavaksi. Kuntien ja sairaanhoitopiirien saattohoitosuunnitelmien laatimista ja niiden toimeenpanoa voidaan arvioida terveydenhuoltolain toimeenpanon seurannan yhteydessä. Sosiaali- ja terveysministeriö järjesti keväällä 2011 kuntien luottamushenkilöille ja johtaville viranhaltijoille terveydenhuoltolain toimeenpanon tueksi useita koulutustilaisuuksia eri puolilla maata. Näissä koulutuksissa mainittiin erityisesti esimerkkinä järjestämissuunnitelman ja järjestämissopimuksen yhteydessä saattohoito.

Sosiaali- ja terveysministeriöön tulleiden yhteydenottojen perusteella joissakin sairaanhoitopiireissä ja kunnissa on käynnistynyt saattohoidon kehittämishankkeita, kuten saattohoitopotilaan hoitopolun selkiinnyttäminen ja saattohoitosuunnitelmien tarkistaminen, uudistaminen tai laadinta. ETENEstä on viimeisen vuoden aikana käyty lukuisissa seminaareissa ja koulutustilaisuuksissa esittelemässä saattohoitosuosituksia. Samoin saattohoitosuosituksista laadittua esitettä on tilattu eri puolille Suomea työyhteisöihin ja kouluihin.

Pääministeri Kataisen hallitusohjelma sisältää myös saattohoitopalveluiden riittävyyden ja laadun parantamisen hoitopaikasta riippumatta. Keväällä 2012 Valtakunnallinen sosiaali- ja terveysalan eettinen neuvottelukunta ETENE tulee selvittämään saattohoitosuositusten toimeenpanon kattavasti koko maassa. Syksyllä 2012 ETENE tulee järjestämään valtakunnallisen seminaarin, jossa käsitellään sekä ko. selvityksen ja myös muiden selvitysten tuloksia saattohoidon tilanteesta Suomessa. Sosiaali- ja terveysministeriö seuraa aktiivisesti alueellisten saattohoitosuunnitelmien tilannetta ja saattohoitosuositusten käyttöönottoa.

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Social- och hälsovårdsministeriets rekommendationer om terminalvård utarbetades 2010. Under beredningen hördes ett flertal sakkunniga och hälso- och sjukvårdsorganisationer och gjordes utredningar om existerande planer för terminalvård. Riksomfattande etiska delegationen inom social- och hälsovården ETENE begärde på våren 2010 utlåtanden av sjukvårdsdistrikten och storstäderna om utredningen och rekommendationerna som hade beretts av social- och hälsovårdsministeriet. Rekommendationerna om terminalvård har enligt utlåtandena tagits emot på ett positivt sätt och man ansåg att de främjar en enhetlig och jämlik vårdpraxis i regionerna. Av utlåtandena framgick att man utifrån riktlinjerna för god medicinsk praxis redan har utvecklat terminalvården och skapat god praxis.

Inom terminalvårdstjänsterna finns det dock fortfarande problem. Terminalvårdstjänster av varierande slag tillhandahålls i varierande omfattning på olika vårdplatser. Smärtlindring ska ges så att lidande kan undvikas, och patienten och de anhöriga bör ha tillgång till yrkesmässig hjälp och en trygg och lugn miljö för att lättare kunna hantera sin rädsla inför döden.

Enligt 24 § i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2011) ska kommunen ordna sjukvårdstjänster för dem som bor i kommunen. Till sjukvårdstjänsterna hör att förebygga och bota sjukdomar och också att lindra lidande. Det här omfattar även terminalvård. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är kommunerna inom samma samkommun för ett sjukvårdsdistrikt skyldiga att göra upp en plan för ordnande av hälso- och sjukvård, och för att samordna den specialiserade sjukvården ska samkommuner för sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde ingå avtal om ordnande av specialiserad sjukvård. Enligt statsrådets förordning om planer för ordnande av hälso- och sjukvård och om avtal om ordnande av specialiserad sjukvård (337/2011) förutsätts att det i planen för ordnande av hälso- och sjukvård ska överenskommas om hur vårdkedjorna eller de regionala vårdplanerna ska göras upp i samråd och hur genomförandet av dem ska stödjas och följas. Det förutsätts att man i planen dessutom ska komma överens om tillräckliga förutsättningar för fortsatt utbildning och fortbildning samt enas om hur personalens fortbildning ska verkställas inom sjukvårdsdistrikten. Enligt förordningen förutsätts det att man i avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård ska komma överens om hur den specialkompetens som krävs för att tillhandahålla stöd och rådgivning inom primärvården och den kommunala basservicen ska tillgodoses inom ett specialupptagningsområde.

Rekommendationerna om terminalvård är i sig inte bindande för kommunerna. I hälso- och sjukvårdslagens anda hör dock en plan för terminalvård till det som ska planeras och överenskommas om i planen för ordnande av hälso- och sjukvård och avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård. Utarbetandet och genomförandet av planerna för terminalvård i kommunerna och sjukvårdsdistrikten kan utvärderas i samband med uppföljningen av verkställandet av hälso- och sjukvårdslagen. I syfte att stödja verkställandet av hälso- och sjukvårdslagen ordnade social- och hälsovårdsministeriet ett flertal kurser för förtroendevalda och ledande tjänsteinnehavare i kommunerna på olika håll i landet våren 2011. Under de här kurserna nämndes terminalvården som ett särskilt exempel i anslutning till planen för ordnande av hälso- och sjukvård och avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård.

På grundval av de kontakter som har tagits med social- och hälsovårdsministeriet känner man till att vissa sjukvårdsdistrikt och kommuner har inlett utvecklingsprojekt för terminalvård. Som exempel kan nämnas projekt för att förtydliga vårdprocessen för terminalvårdspatienten och för att se över, förnya och göra upp planer för terminalvård. Företrädare för ETENE har under det senaste året besökt ett flertal seminarier och kurser för att presentera rekommendationerna om terminalvård. Arbetsgemenskaper och skolor på olika håll i Finland har beställt den broschyr som har utarbetats om rekommendationerna om terminalvård.

I statsminister Katainens regeringsprogram står det också att tillgången och kvaliteten på terminalvårdstjänster förbättras oberoende av vårdplats. Våren 2012 kommer Riksomfattande etiska delegationen inom social- och hälsovården ETENE att på ett övergripande sätt utreda hur rekommendationerna om terminalvård har genomförts i hela landet. På hösten 2012 kommer ETENE att arrangera ett rikstäckande seminarium där man tar upp resultaten från utredningen i fråga och från andra utredningar som gäller läget i fråga om den finländska terminalvården. Social- och hälsovårdsministeriet följer aktivt läget i fråga om de regionala planerna för terminalvård och iakttagandet av rekommendationerna om terminalvård.