Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:

Tulkkauskustannukset katetaan ministeriöissä, valtion virastoissa ja laitoksissa pääosin toimintamenomäärärahoista. Jokainen ministeriö, virasto ja laitos vastaa omista toimintamenoistaan ja seuraa niiden käyttämisestä. Tulkkauskustannukset muodostavat vain pienen osan kaikista toimintamenoista, eikä niiden osalta ole yleisesti järjestetty erillistä seurantaa.

Euromääräisiä tulkkauskustannuksia ministeriöittäin ei näin ollen ole mahdollista antaa. Tulkkauskustannuksia voidaan kyllä selvittää, mutta tämä edellyttäisi merkittävää työpanosta. Käytännössä tulkkausmenot olisi kirjanpidosta erotettava muista toimintamenoista ja sen jälkeen laskettava yhteen niiden kokonaismäärä. Mikäli tiedot haluttaisiin ministeriöittäin tai virastoittain, olisi työ tehtävä jokaisessa ministeriössä ja virastossa erikseen.

Tulkkauspalveluita ministeriöt, virastot ja laitokset voivat hankkia joko kilpailuttamalla palvelun itse tai käyttämällä yhteishankintayksikkö Hansel Oy:n koko valtionhallinnon käyttöön kilpailuttamia sopimuksia. Hansel Oy:n kilpailuttamien sopimusten käyttö on viime vuosina kehittynyt siten, että vuonna 2010 puitesopimuksen kautta ostettiin tulkkauspalveluita noin 850 000 eurolla, vuonna 2011 noin 2,2 miljoonalla eurolla ja vuonna 2012 noin 3,3 miljoonalla eurolla. Puitesopimuksen käytön suhteellisen nopea kasvu selittynee pääosin sillä, että vanhojen sopimusten päätyttyä ministeriöt, virastot ja laitokset ovat siirtyneet käyttämään Hansel Oy:n neuvottelemia sopimuksia.

EU:n uuden tulkkausdirektiivin vaikutuksia tulkkauskustannuksiin on pohdittu niissä yhteyksissä, joissa direktiivin kansallista toimeenpanoa on valmisteltu. Tarkkoja arvioita kustannusten ja tulkkausten määrän kehittymisestä on mahdoton antaa, mutta kukin ministeriö ja virasto huomioi direktiivin mukanaan tuomat mahdolliset lisävelvoitteet omassa toiminta- ja taloussuunnittelussaan. Tätä kautta tulkkauskustannuksien muutoksiin voidaan hallinnonaloilla varautua.

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Vid ministerierna, statens ämbetsverk och inrättningar täcks tolkningskostnaderna i huvudsak med omkostnadsanslag. Varje ministerium, ämbetsverk och inrättning svarar för sina egna omkostnader och följer hur anslagen används. Tolkningskostnaderna utgör bara en liten del av de totala omkostnaderna, och det har inte generellt ordnats någon separat uppföljning av dem.

Det går därför inte att ge några uppgifter om beloppet av tolkningskostnaderna för olika ministerier. Det är visserligen möjligt att utreda tolkningskostnaderna, men då skulle det krävas en betydande arbetsinsats. I praktiken skulle det gälla att i bokföringen avskilja tolkningsutgifterna från de övriga omkostnaderna och därefter addera dem för att få reda på totalbeloppet. För att få uppgifterna för varje ministerium eller ämbetsverk måste arbetet göras separat vid varje ministerium och ämbetsverk.

Ministerierna, ämbetsverken och inrättningarna kan skaffa tolkningstjänster antingen så att de själva konkurrensutsätter servicen eller så att de använder sig av de avtal som inköpscentralen Hansel Ab konkurrensutsatt för att användas inom hela statsförvaltningen. Under de senaste åren har användningen av Hansel Ab:s konkurrensutsatta avtal utvecklats så att via ramavtalet köptes det år 2010 tolkningstjänster till ett belopp av cirka 850 000 euro, år 2011 till ett belopp av cirka 2,2 miljoner euro och år 2012 till ett belopp av cirka 3,3 miljoner euro. Den relativt snabba ökningen av användningen av ramavtalet kan eventuellt förklaras med att när de gamla avtalen upphört att gälla har ministerierna, ämbetsverken och inrättningarna övergått till att följa de avtal som Hansel Ab förhandlat fram.

De konsekvenser som EU:s nya tolkningsdirektiv har när det gäller tolkningskostnaderna har diskuterats i de sammanhang där det nationella genomförandet av direktivet har beretts. Det är omöjligt att ge några exakta bedömningar av hur kostnadsbeloppen och tolkningsmängden kommer att utvecklas, men varje ministerium och ämbetsverk beaktar i sin planering av verksamheten och ekonomin de eventuella tilläggsförpliktelser som direktivet medför. På så vis kan man inom förvaltningsområdena förbereda sig på att tolkningskostnaderna förändras.