KIRJALLINEN KYSYMYS 482/2012 vp
         KK 482/2012 vp - Elsi Katainen /kesk 
         
         Tarkistettu versio 2.0
         Leskeneläkkeen 50 vuoden ikäraja
       
      
      
         
Eduskunnan puhemiehelle
      
      
      
         
         Leskeneläkettä koskevat säännökset
            edellyttävät leskeltä 50 vuoden ikää tietyissä tilanteissa.
         
         
         Kansaneläkelain mukaan oikeus leskeneläkkeeseen
            on leskellä, jolla on tai on ollut yhteinen lapsi edunjättäjän
            kanssa ja jonka avioliitto oli solmittu ennen kuin edunjättäjä on
            täyttänyt 65 vuotta. Oikeus leskeneläkkeeseen
            on myös leskellä, joka edunjättäjän
            kuollessa oli täyttänyt 50 vuotta ja jonka avioliitto
            oli solmittu ennen kuin leski oli täyttänyt 50
            vuotta ja edunjättäjä 65 vuotta. Lisäksi
            edellytetään, että avioliitto oli jatkunut
            vähintään viisi vuotta.
         
         
         Leskeneläke muodostuu kuuden kuukauden ajalta maksettavasta
            alkueläkkeestä ja sen jälkeen myönnettävästä jatkoeläkkeestä.
            Jatkoeläkkeen perusmäärän voi
            saada yhteisen lapsen perusteella ja sen lisäksi tulosidonnaisen
            täydennysmäärän tulojen mukaan.
            Jatkoeläke on vähintään perusmäärän
            suuruinen, jos leskellä on alle 18-vuotias yhteinen lapsi
            edunjättäjän kanssa tai samassa taloudessa
            lesken kanssa asuu lesken tai kuolleen puolison alle 18-vuotias
            lapsi, joka asui heidän luonaan jo edunjättäjän
            kuollessa. Jos leskellä ei ole edellä mainittua
            lasta, hän voi saada jatkoeläkkeen tulosidonnaisen
            täydennysmäärän, mutta ei perusmäärää.
         
         
         Sekä alku- että jatkoeläke lakkaavat,
            jos leski solmii uuden avioliiton ennen kuin hän on täyttänyt
            50 vuotta. Tällöin leskelle maksetaan tietyin ehdoin
            kertakorvaus. Mikäli leski jää myös
            uudesta avioliitostaan leskeksi, hän voi saada leskeneläkkeen
            myös uuden puolisonsa jälkeen, jos samat edellytykset
            eläkkeen saamiselle täyttyvät.
         
         
         Mikäli leski uuden avioliiton solmiessaan on kuitenkin
            täyttänyt 50 vuotta, ei hänen edellinen leskeneläkkeensä lakkaa.
            Siten hänellä ei myöskään
            ole oikeutta uuden avioliittonsa ja mahdollisen yhteisen lapsen
            kautta määräytyvään
            uuteen leskeneläkkeeseen siinä tapauksessa, että hän
            jäisi myös uudesta avioliitostaan leskeksi. Tämä koskee
            myös niitä yli 50-vuotiaita leskiä, joilla
            on yhteinen lapsi edunjättäjän kanssa.
            On nimittäin hyvin mahdollista, että liittoa solmittaessa
            parilla on jo avoliiton aikana syntynyt yhteinen lapsi. Laki ei
            siis kohtelekaan kaikkia leskeneläkettä saavia
            tasavertaisesti. Myös yli 50-vuotiaalla uuden avioliiton
            solmineella leskellä tulisi olla oikeus uuden puolisonsa
            jälkeen leskeneläkkeeseen samoin ehdoin kuin alle
            50-vuotiaalla leskellä. 
         
         
       
      
      
         
         
         Edellä olevan perusteella ja
            eduskunnan työjärjestyksen 27 §:ään
            viitaten esitän asianomaisen ministerin vastattavaksi seuraavan
            kysymyksen:
         
         
         Mitä hallitus aikoo tehdä leskeneläkkeen
            ikärajasäännösten tasavertaistamiseksi
            ja oikeudenmukaistamiseksi ja
         
         
         aikooko hallitus ryhtyä toimiin 50 vuoden ikärajan
            poistamiseksi leskeneläkkeen myöntöperusteista?
         
         
         
       
      
      
         Helsingissä 5 päivänä kesäkuuta
            2012
         
         
       
      
    
   
   
      
      
         
Eduskunnan puhemiehelle
      
      
      
      
         Eduskunnan työjärjestyksen
         27 §:ssä mainitussa tarkoituksessa Te,
         Herra puhemies, olette toimittanut asianomaisen ministerin vastattavaksi
         kansanedustaja Elsi Kataisen /kesk näin kuuluvan kirjallisen
         kysymyksen KK 482/2012 vp:
         
         
Mitä hallitus aikoo tehdä leskeneläkkeen
            ikärajasäännösten tasavertaistamiseksi
            ja oikeudenmukaistamiseksi ja
         
         
         aikooko hallitus ryhtyä toimiin 50 vuoden ikärajan
            poistamiseksi leskeneläkkeen myöntöperusteista?
         
         
      Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:
      
      Lakisääteisten perhe-eläkkeiden tarkoituksena on
         turvata lesken ja lasten toimeentulo perheenhuoltajan kuoltua. Perhe-eläketurva
         muodostuu kahdesta rinnakkaisesta järjestelmästä.
         Työeläkelakien mukaisella perhe-eläkkeellä korvataan sitä ansiotulon
         menetystä, joka perheelle aiheutuu huoltajan kuolemasta.
         Kansaneläkejärjestelmän mukaisella yleisellä perhe-eläkkeellä puolestaan
         turvataan lesken ja lasten vähimmäistoimeentulo.
      
      
      
      Perhe-eläkesäännöksissä lähtökohtana
         ovat avioliittolain ja lapsen elatuksesta annetun lain säännökset
         puolisoiden velvollisuudesta ottaa osaa puolisonsa ja lasten elatukseen.
         Leskeneläkkeellä korvataan avioliittolaissa tarkoitettua
         puolisoiden keskinäisen elatusvelvollisuuden poisjääntiä puolison
         kuoleman johdosta. Leskeneläkkeen saamisedellytyksissä on
         otettu huomioon lesken mahdollisuudet saada omia eläke-
         ja ansiotuloja. Lapseneläkkeellä pyritään
         korvaamaan kuolleen puolison pois jäänyttä elatusosuutta
         lapsen elatuksesta. Edunjättäjän alle
         18-vuotiaalla lapsella on aina oikeus lapseneläkkeeseen.
      
      
      Työ- ja kansaneläkejärjestelmän
         mukaiseen leskeneläkkeeseen on oikeus kaikilla sellaisilla leskillä,
         jotka olivat avioliitossa edunjättäjän kanssa
         tämän kuollessa ja olivat solmineet avioliittonsa
         ennen edunjättäjän 65 vuoden ikää ja joilla
         on tai on ollut yksi tai useampia yhteisiä lapsia edunjättäjän
         kanssa. Yhteisen lapsen tilanteessa leskeneläkeoikeuden
         piiriin kuulumiselle ei ole säädetty lesken iän
         ja avioliiton keston suhteen rajoituksia. Sellaisessa tilanteessa,
         jossa leskellä ei ole eikä ole ollut yhteistä lasta
         edunjättäjän kanssa, leskellä on
         oikeus leskeneläkkeeseen, jos hän on edunjättäjän
         kuollessa täyttänyt 50 vuotta, avioliitto on solmittu
         ennen kuin hän on täyttänyt 50 vuotta
         ja edunjättäjä 65 vuotta ja avioliitto
         on kestänyt vähintään viisi
         vuotta.  Työeläkejärjestelmässä edunjättäjän
         kuollessa leskeltä edellytetty 50 vuoden ikä ei
         kuitenkaan koske pitkäaikaisesti työkyvyttömäksi
         tullutta leskeä.
      
      
      Leskellä, joka on täyttänyt 65 vuotta,
         on oikeus omaan kansaneläkkeeseen. Siten kansaneläkejärjestelmän
         mukainen leskeneläkeoikeus päättyy lesken
         täyttäessä kansaneläkelain mukaisen
         65 vuoden vanhuuseläkeiän. Työeläkejärjestelmässä leskeneläkeoikeus
         jatkuu ilman tällaista takarajaa. Molemmissa järjestelmissä leskeneläke
         lakkaa, jos leski solmii uuden avioliiton ennen kuin hän
         on täyttänyt 50 vuotta. Tällöin
         leskelle maksetaan kertasuorituksena kolmen vuoden leskeneläkettä vastaava
         määrä.
      
      
      Nykyiset perhe-eläkettä koskevat säännökset pohjautuvat
         pääosin vuonna 1990 voimaan tulleeseen perhe-eläkeuudistukseen.
         Uudistusta tehtäessä katsottiin, että on
         asianmukaista, että lesken eläkeoikeuteen vaikuttavat
         lesken ikään, avioliiton kestoon ja molempien
         puolisoiden avioliiton solmimisikään liittyvät
         tekijät. Varttuneemmalla iällä avioituneet
         ovat yleensä turvanneet toimeentulonsa ansiotyöllä tai
         siihen perustuvalla eläkkeellä eikä avioitumisella
         siten ole vaikutusta keskinäisen elatuksen toteutumiseen. 
      
      
      Ennen kyseistä uudistusta leskeneläke lakkasi aina
         lesken solmiessa uuden avioliiton, riippumatta lesken iästä avioitumishetkellä.
         Uudistuksen yhteydessä lakkauttamissäännöstä muutettiin
         siten, ettei yli 50-vuotiaana avioituvien leskien leskeneläkettä lakkauteta
         uuden avioliiton johdosta. Muutosta perusteltiin sillä,
         että leskelle ei synny eläkeoikeutta uuden avioliiton
         perusteella, jos puolisoilla ei ole perhe-eläkkeeseen oikeutettuja
         lapsia. Tällöin leskeneläkkeen lakkaaminen
         saattaisi muodostaa olennaisen vajauksen toimeentuloon.
      
      
      Sekä työ- että kansaneläkejärjestelmässä leskellä ei
         ole oikeutta uuteen perhe-eläkkeeseen, jos hänellä on
         aikaisemman avioliiton perusteella oikeus saada perhe-eläkettä.
         Jos tätä säännöstä ei
         olisi, voisi yli 50-vuotiaana uudelleen avioitunut leski saada kaksinkertaista
         etuutta niissä tapauksissa, joissa hänellä on
         uuden aviopuolison kanssa yhteisiä lapsia. Perhe-eläkeuudistuksen tavoitteen
         mukaisesti yli 50-vuotiaana uuden avioliiton solmineen lesken saama
         perhe-eläke muodostaa yhdessä hänen oman
         eläkkeensä kanssa riittävän
         toimeentulon.
      
      
      Pääministeri Jyrki Kataisen hallitusohjelman mukaan
         työeläkepolitiikka koskevat asiat valmistellaan
         yhteistyössä keskeisten työmarkkinajärjestöjen
         kanssa. Työmarkkinajärjestöt solmivat
         22.3.2012 työurasopimuksen. Sen mukaisesti toteutetaan
         laaja arvio nykyisen eläkejärjestelmän
         vaikutuksista ja kestävyydestä, jonka pohjalta
         työeläkejärjestelmän uudistuksesta
         päätetään. Lainsäädännön
         perustaksi työmarkkinaosapuolet neuvottelevat eläkejärjestelmän
         uudistuksen. Tässä yhteydessä neuvottelujen
         kohteena on myös perhe-eläke. Tarkoituksena on,
         että eläkeuudistus tulee voimaan viimeistään
         vuoden 2017 alusta.
      
      
      
      
         
         Helsingissä 26 päivänä kesäkuuta
            2012
         
         
         Sosiaali- ja terveysministeri Paula Risikko
         
       
      
    
   
   
      
      
         
Till
            riksdagens talman
         
      
      
      
      
         I det syfte som anges i 27 § i
         riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister
         som saken gäller översänt följande
         skriftliga spörsmål SS 482/2012 rd undertecknat
         av riksdagsledamot Elsi Katainen /cent:
         
         
Vad tänker regeringen göra för
            att bestämmelserna om åldersgräns ska
            bli jämlika och rättvisa och
         
         
         har regeringen för avsikt att vidta åtgärder
            för att slopa åldersgränsen på 50 år för
            beviljandet av efterlevandepension?
         
         
      Som svar på detta spörsmål
         anför jag följande:
      
      
      Syftet med de lagstadgade familjepensionerna är att
         trygga försörjningen av den efterlevande maken
         och barnen om familjeförsörjaren dör.
         Familjepensionsskyddet består av två parallella
         system. Med familjepensionen enligt arbetspensionslagarna ersätts
         den förlust av förvärvsinkomster som
         drabbar en familj till följd av försörjarens
         död, medan den allmänna familjepensionen som utbetalas
         med stöd av folkpensionssystemet tryggar en minimiinkomst
         för den efterlevande maken och barnen.
      
      
      Bestämmelserna om familjepension grundar sig på bestämmelserna
         i äktenskapslagen och lagen om underhåll för
         barn om makars skyldighet att delta i försörjningen
         av sin make och sina barn. Om den ena maken dör, ersätter
         efterlevandepensionen det bortfall av makarnas inbördes underhållsskyldighet
         som avses i äktenskapslagen. I villkoren för beviljandet
         av efterlevandepension har man beaktat den efterlevande makens möjligheter
         att få egna förvärvs- och pensionsinkomster.
         Syftet med barnpensionen är att ersätta bortfallet
         av den döde makens andel av barnets underhåll.
         Förmånslåtares barn under 18 år
         har alltid rätt till barnpension.
      
      
      En efterlevande som var gift med förmånslåtaren
         när denne avled och som hade ingått äktenskapet
         innan förmånslåtaren fyllde 65 år
         och som har eller har haft ett eller flera gemensamma barn med förmånslåtaren
         har alltid rätt till efterlevandepension enligt arbets-
         och folkpensionssystemet. Om det finns gemensamma barn, har den
         efterlevande rätt till efterlevandepension oavsett ålder
         och äktenskapets längd. En efterlevande som inte
         har eller har haft gemensamma barn med förmånslåtaren
         har rätt till efterlevandepension, om han eller hon har
         fyllt 50 år då förmånslåtaren
         avlider, äktenskapet har ingåtts innan den efterlevande
         fyllde 50 år och förmånslåtaren
         65 år och äktenskapet har varat i minst fem år. Kravet
         i arbetspensionssystemet på att den efterlevande ska ha
         fyllt 50 år vid förmånslåtarens död
         gäller dock inte efterlevande som är långvarigt
         arbetsoförmögna.
      
      
      Efterlevande har rätt till egen folkpension när de
         fyllt 65 år. Rätten till efterlevandepension enligt
         folkpensionssystemet upphör således när
         den efterlevande maken uppnår åldern för ålderspension
         enligt folkpensionslagen, dvs. 65 år. Inom arbetspensionssystemet
         kvarstår rätten till efterlevandepension utan
         någon övre åldergräns. I bägge
         systemen upphör rätten till efterlevandepension,
         om den efterlevande ingår ett nytt äktenskap innan
         han eller hon har fyllt 50 år. Till den efterlevande betalas
         i sådana fall som engångsbelopp ett belopp som
         motsvarar tre års efterlevandepension.
      
      
      Nuvarande bestämmelser om familjepension grundar sig
         huvudsakligen på en revidering av familjepensionen som
         trädde i kraft 1990. I samband med revideringen ansågs
         det motiverat att den efterlevandes rätt till pension ska
         påverkas av faktorer som gäller den efterlevandes ålder, äktenskapets
         längd och bägge makars ålder när äktenskapet
         ingicks. De som ingår äktenskap vid mognare ålder
         har vanligen tryggat sin försörjning med förvärvsarbete
         eller pension baserad på arbetet, och äktenskapet
         påverkar således inte makarnas inbördes
         underhållsskyldighet.
      
      
      Före revideringen upphörde rätten
         till efterlevandepension alltid när den efterlevande maken ingick
         ett nytt äktenskap oberoende av den efterlevandes ålder
         när äktenskapet ingicks. I samband med revideringen ändrades
         bestämmelsen i fråga så att rätten
         till efterlevandepension inte upphörde på grund
         av det nya äktenskapet, om äktenskapet ingicks
         efter att den efterlevande fyllt 50 år. Ändringen
         motiverades med att den efterlevande inte får rätt
         till pension på grund av det nya äktenskapet,
         om makarna inte har barn som berättigar till familjepension.
         I sådana fall kan det leda till att inkomsterna blir otillräckliga om
         rätten till efterlevandepension upphör.
      
      
      Varken inom arbets- eller folkpensionssystemet har efterlevande
         rätt till ny familjepension, om de med stöd av
         ett tidigare äktenskap har rätt till familjepension.
         Om denna bestämmelse inte hade införts, skulle
         efterlevande som ingår nytt äktenskap efter att
         ha fyllt 50 år ha rätt till dubbel förmån,
         om han eller hon har gemensamma barn med den nya maken. Enligt syftet
         med revideringen av familjepensionen ska familjepensionen för
         efterlevande som har ingått nytt äktenskap efter
         att ha fyllt 50 år tillsammans med personens egen pension
         ge en tillräcklig inkomst.
      
      
      
      Enligt statsminister Jyrki Katainens regeringsprogram ska frågor
         som gäller arbetspensionspolitiken beredas i samråd
         med centrala arbetsmarknadsorganisationer. Arbetsmarknadsorganisationerna
         ingick den 22 mars 2012 ett avtal om arbetskarriärer. I
         enlighet med avtalet genomförs en omfattande utvärdering
         av det nuvarande pensionssystemets effekter och hållbarhet,
         och utifrån det fattas sedan beslut om en revidering av arbetspensionssystemet.
         Till grund för lagstiftningen ska arbetsmarknadsparterna
         förhandla fram en revidering av pensionssystemet, och föremål
         för förhandlingarna är också familjepensionen.
         Pensionsreformen avses träda i kraft senast i början
         av 2017.
      
      
      
      
         
         Helsingfors den 26 juni 2012
         
         Social- och hälsovårdsminister Paula Risikko