Allmänt

Regeringen föreslår en ny lag om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet (lagförslag 1, nedan också Gränsbevakningsväsendets personuppgiftslag). Samtidigt upphävs den gällande lagen (579/2005) med samma namn. 

Syftet är att behandlingen av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet ses över såatt den svarar mot kraven i EU:s reviderade dataskyddslagstiftning. Avsikten är också att göra den gällande lagstiftningen tydligare och enklare. Riksdagen förutsatte i sitt svar på RP 66/2012 rd (RSv 216/2013 rd) att regeringen snarast möjligt påbörjar en totalrevidering av polisens personuppgiftslag och att man på samma gång också justerar bestämmelserna i Gränsbevakningsväsendets personuppgiftslag. Utöver det föreslås det vissa ändringar som följer av nationella behov. Det föreslås ändringar i sjöräddningslagens (1145/2001) bestämmelser om behandling av personuppgifter. I propositionen föreslås det dessutom ändringar i ytterligare 14 lagar. Ändringarna är i huvudsak av teknisk natur. 

EU:s nya dataskyddslagstiftning har spjälkt upp författningsgrunden så att samma reglering inte längre kan tillämpas på all behandling av personuppgifter. EU:s allmänna dataskyddsförordning (EU 2016/679) började tillämpas den 25 maj 2018. Dataskyddslagen (1050/2013). trädde i kraft den 1 januari 2019 och kompletterar EU:s dataskyddsförordning nationellt. Samtidigt som dataskyddslagen trädde även lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten (1054/2018, dataskyddslagen avseende brottmål), varmed det så kallade dataskyddsdirektivet för brottsbekämpande myndigheter (EU) 2016/680 (nedan även polisdirektivet) genomfördes nationellt. 

Dataskyddsförordningen och dataskyddslagen, som kompletterar förordningen, tillämpas vid Gränsbevakningsväsendet på behandling av personuppgifter i anknytning till exempelvis gränskontroll, ett flertal tillsynsuppgifter som föreskrivits för Gränsbevakningsväsendet samt på tulluppgifter och räddningsuppdrag. Vid Gränsbevakningsväsendet omfattas följande uppgifter av tillämpningsområdet för dataskyddsdirektivet: förebyggande, avslöjande och utredning av brott, förande av brott till åtalsprövning samt relaterade åtgärder för upprätthållande av den allmänna ordningen och säkerheten. Gränsbevakningsväsendets uppgifter i anknytning till upprätthållandet av den nationella säkerheten omfattas inte av tillämpningsområdet för unionsrätten, inte heller sjöräddningen. Som en nationell lösning tillämpas dataskyddslagen avseende brottmål på upprätthållande av nationell säkerhet och EU:s dataskyddsförordning och den kompletterande dataskyddslagen på sjöräddningen. Den föreslagna lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet är en speciallag som kompletterar de allmänna lagarna. 

Det är inte bara den nya dataskyddslagstiftningen som dikterar behovet av en översyn av den gällande lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet. Efter ett flertal partiella reformerna har det till vissa delar blivit svårt att förstå lagens struktur och innehåll. Den gällande regleringen är mycket detaljerad, i synnerhet när det gäller uppgifter som registreras i informationssystemen. Detta regleringssätt är osmidigt, och det är en utmaning att hålla bestämmelserna uppdaterade. I propositionen görs ett försök att förtydliga regleringen och den nya lagens struktur är helt omarbetad. Målet att åstadkomma en klar och tydlig reglering har inte uppnåtts till fullo, vilket i många avseenden beror på det begränsade och specifika tillämpningsområdet för unionsrätten och dess dataskyddsnormer. Lagstiftningen måste också iaktta de krav på en detaljerad och noggrant avgränsad lagstiftning som följer tolkningspraxis när det gäller grundlagen och människorättskonventionerna. 

Förvaltningsutskottet ser det som en betydelsefull ändring jämfört med gällande lagstiftning att bestämmelserna i den gällande lagen om riksomfattande informationssystem och andra personregister vi Gränsbevakningsväsendets ersätts med bestämmelser om ändamålet med behandlingen av personuppgifter och innehållet i de personuppgifter som behandlas. I lagen ska det föreskrivas om grundläggande personuppgifter och om uppgiftskategorier. Personuppgiftsansvarig inom lagens tillämpningsområde är enligt förslaget staben för Gränsbevakningsväsendet. 

Ändamålet med behandlingen av personuppgifter ändras inte nämnvärt jämfört med den gällande lagstiftningen. Gränsbevakningsväsendets nya uppgifter beaktas emellertid i regleringen i synnerhet när det gäller bekämpning av miljökatastrofer i havsområden. 

Förslaget till ny personuppgiftslag för Gränsbevakningsväsendet bygger på samma sätt som den gällande lagen i stor utsträckning på lagen om behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (RP 242/2018 rd), såväl till struktur som till innehåll. Ett viktigt mål är att trygga Gränsbevakningsväsendets möjligheter att utifrån fakta i realtid reagera på förändringar i säkerhetsmiljön och att säkerställa den nödvändiga informationsgången mellan myndigheterna. De förslag som gäller att förebygga och avslöja brott motsvarar i stor utsträckning det som föreslås i polisens personuppgiftslag. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning, men lagförslag 1 bara om utskottets konstitutionella anmärkningar mot lagförslaget principbestämmelser och mot 5, 6, 8, 9, 10, 12, 13, 17, 18, 20, 30 och 31 § beaktas på behörigt sätt. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande kommentarer och ändringsförslag. 

Ändamålsbundenhet som grund för behandlingen

Artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förutsätter att behandling av personuppgifter sker för ett särskilt ändamål. Enligt artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen ska personuppgifter samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Enligt artikel 5.2 ska den personuppgiftsansvarige ansvara för och kunna visa att 1 punkten har följts. Dataskyddsförordningen tillämpas emellertid bland annat inte på sådan behandling av personuppgifter som utförs i samband med verksamhet som inte omfattas av unionsrättens tillämpningsområde eller som behöriga myndigheter utför i syfte att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, i vilket även ingår att skydda mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten. Till det först nämnda undantaget hänförs i regel exempelvis den nationella säkerheten (se även GrUU 35/2018 rd och GrUU 36/2018 rd), och till det senare undantaget närmast polisdirektivet. 

Enligt artikel 2 i polisdirektivet tillämpas direktivet på behandling av personuppgifter som utförs av behöriga myndigheter för de ändamål som anges i artikel 1.1. I den sist nämnda artikeln nämns som godtagbara ändamål behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, inklusive skydda mot eller förebygga hot mot den allmänna säkerheten. Enligt artikel 4.1 b i dataskyddsförordningen ska personuppgifter samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Enligt artikel 4.4 ska den personuppgiftsansvarige ansvara för, och kunna visa att personuppgifterna har behandlats enligt denna princip. I artikel 8.2 sägs att medlemsstaternas nationella rätt, som reglerar behandling av personuppgifter inom tillämpningsområdet för direktivet, åtminstone ska specificera syftet med behandlingen, vilka personuppgifter som ska behandlas och behandlingens ändamål. 

När grundlagsutskottet har tagit ställning till lagstiftning om behandling av personuppgifter har det med avseende på skyddet för personuppgifter ansett det viktigt att reglera bland annat syftet med registreringen av uppgifterna, uppgifternas innehåll och det tillåtna användningsändamålet (se GrUU 14/1998 rd och t.ex. GrUU 14/2018 rd). Enligt utskottet ska dessa omständigheter på lagnivå i den nu aktuella normkontexten även framöver vara täckande och detaljerad. 

Bestämmelserna om Gränsbevakningsväsendets personregister i den gällande lagen föreslås bli ersatta med bestämmelser om ändamålet med behandlingen av personuppgifter som är behövliga för utförandet av Gränsbevakningsväsendets uppgifter samt om innehållet i de personuppgifter som behandlas. Grundlagsutskottet har ingenting att invända mot den principen. 

Andra utgångspunkter för propositionen

Grundlagsutskottet har nyligen (GrUU 26/2018 rd) behandlat en regeringsproposition med förslag till lag om dataskyddslag avseende brottmål som bland annat syftar till att genomföra polisdirektivet. Utskottet har inom tillämpningsområdet för EU:s dataskyddsförordning justerat sin ståndpunkt till skyddet för personuppgifter i fråga om kraven på föreskrivande genom lag. Grundlagsutskottet fäster avseende vid att till skillnad från den direkt tillämpliga dataskyddsförordningen innehåller polisdirektivet inte några sådana detaljerade bestämmelser som skulle utgöra en tillräcklig rättslig grund när det gäller skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § i grundlagen (se även GrUU 14/2018 rd). Det är också av betydelse att nationell säkerhet är ett område som i fördraget om Europeiska unionen faller utanför EU:s behörighet och därmed inte heller i första hand kan hänföras till polisdirektivets tillämpningsområde. Till följd av förpliktelsen att skydda personuppgifter enligt 10 § i grundlagen krävs det nationell lagstiftning om behandling av personuppgifter på grundval av nationell säkerhet (se GrUU 26/2018 rd). 

Enligt grundlagsutskottet (GrUU 26/2018 rd och GrUU 14/2018 rd) får dock de rättigheter som är tryggade enligt 10 § i grundlagen en speciell betydelse i sammanhang som är särskilt känsliga med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna. Före reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna kom utskottet med en karaktärisering som senare blivit vedertagen, nämligen att "polislagen är typexemplet på en lag som lätt kan råka i konflikt med medborgarnas grundläggande rättigheter, i synnerhet de klassiska friheterna” (GrUU 15/1994 rd och GrUU 67/2010 rd). Grundlagsutskottet anser att bestämmelserna om behandling av personuppgifter fortfarande bör analyseras utifrån utskottets tidigare praxis med fokus på exakta och heltäckande bestämmelser på lagnivå i en kontext som den här, där det finns ett känsligt samband med de grundläggande fri- och rättigheterna (se även GrUU 14/2018 rd). 

Relevant i detta avseende var också att det då aktuella förslaget till lag om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten är en lag som blir tillämplig som allmän lag inom sitt tillämpningsområde, och som ska kompletteras med speciallagstiftning för olika förvaltningsområden (GrUU 26/2018 rd). Enligt utskottets uppfattning är det nu aktuella lagförslaget tänkt att utgöra sådan kompletterande speciallagstiftning. 

I konstitutionella analyser av behandlingen av personuppgifter har utskottet sett ändamålet med behandlingen som relevant, eftersom behandlingen möjliggör utövning av offentlig makt gällande individer (se GrUU 1/2018 rd, s. 6). Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag. För lagar gäller det allmänna kravet på att en lag ska vara exakt och noga avgränsad. Befogenheterna ska med tanke på rättsstatsprincipen i grundlagens 2 § 3 mom. grunda sig på lag GrUU 10/2016 rd, s. 3, och GrUU 51/2006 rd, s. 2/I). Enligt utskottet är regleringen av befogenheter vanligen relevant också i förhållande till de i grundlagen inskrivna grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 51/2006 rd, s. 2/I). 

Av propositionens motiv till lagstiftningsordning framgår det att känsliga personuppgifter behandlas vid Gränsbevakningsväsendet för att de uppgifter som hör till direktivets och förordningens tillämpningsområde ska kunna skötas. Gränsbevakningsväsendets behov att behandla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter ansluter sig till nästan alla ändamål för behandlingen enligt lagförslag 1. Exempelvis biometriska uppgifter, som i grundlagsutskottets praxis i många avseenden ansetts kunna liknas vid känsliga uppgifter, (se t.ex. GrUU 14/2009 rd, s. 3/I) behandlas inom Gränsbevakningsväsendet för att upprätthålla säkerheten vid gränsen samt i brottmål. 

Grundlagsutskottet har tagit ställning till hantering av känsliga uppgifter med utgångspunkt i att inskränkningar i skyddet för privatlivet måste bedömas utifrån de allmänna villkoren för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna (se GrUU 42/2016 rd och de utlåtanden som nämns där). Här är det relevant att utskottets vedertagna praxis har varit att lagstiftarens handlingsutrymme i fråga om behandling av personuppgifter särskilt begränsas av att skyddet för personuppgifter delvis omfattas av skyddet för privatlivet, som garanteras i samma moment i grundlagens 10 §. Lagstiftaren ska tillgodose denna rätt på ett sätt som är godtagbart med avseende på de samlade grundläggande fri- och rättigheterna. Utskottet har därför ansett att i synnerhet tillåtande av behandling av känsliga uppgifter berör själva kärnan i skyddet för personuppgifter (GrUU 37/2013 rd), vilket inneburit att inrättandet av register med exempelvis sådana uppgifter måste bedömas i skenet av villkoren för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna och med hänsyn till inskränkningarnas acceptabilitet och proportionalitet (GrUU 29/2016 rd och t.ex. GrUU 21/2012 rd, GrUU 47/2010 rd och GrUU 14/2009 rd). I sina analyser av omfattning, exakthet och innehåll i lagstiftning om rätten att få och lämna ut uppgifter trots sekretess har utskottet lagt vikt vid att de uppgifter som lämnas ut är av känslig art (se t.ex. GrUU 38/2016 rd). 

Grundlagsutskottet har lyft fram riskerna med behandlingen av känsliga uppgifter. Utskottet anser att omfattande databaser med känsliga uppgifter medför allvarliga risker för informationssäkerheten och missbruk av uppgifter. Riskerna kan i sista hand utgöra ett hot mot personers identitet (GrUU 13/2016 rd och GrUU 14/2009 rd). Även enligt EU:s allmänna dataskyddsförordning bör särskilda personuppgifter, som till sin natur är särskilt känsliga med hänsyn till grundläggande rättigheter och friheter, åtnjuta särskilt skydd, eftersom behandling av sådana uppgifter kan innebära betydande risker för de grundläggande fri- och rättigheterna. Utskottet har därför särskilt påpekat att det bör finnas exakta och noga avgränsade bestämmelser om att det är tillåtet att behandla känsliga uppgifter bara om det är absolut nödvändigt (se t.ex. GrUU 3/2017 rd). Denna avgränsning har i utskottets senare praxis ansetts vara en fråga som är relevant för lagstiftningsordningen (se t.ex. GrUU 15/2018 rd). 

Följaktligen menar utskottet att bestämmelserna om behandling av känsliga uppgifter fortfarande bör analyseras utifrån praxis för tidigare bestämmelser på lagnivå i den utsträckning dataskyddsförordningen tillåter. Behovet av lagbestämmelser som är mer detaljerade än dataskyddsförordningen bör dock motiveras i varje enskilt fall, också inom ramen för förordningen. I fråga om behovet bör också det riskbaserade synsättet i förordningen vägas in. Utskottet framhåller att även lagstiftningen om behandling av känsliga personuppgifter bör vara så tydlig och begriplig som möjligt (GrUU 14/2018 rd). 

Gränsbevakningsväsendets personregister innehåller mycket sådan information som det är ytterst viktigt att skydda mot obehörig användning. I en sådan situation måste också övervakningen av användningen av informationen ägnas särskild uppmärksamhet (GrUU 51/2018 rd och GrUU 42/2014 rd, se även GrUU 35/2018 rd). Utskottet betonar att skyddet för uppgifter från obehörig användning inte uteslutande kan baseras på det tjänsteansvar som gäller för den personuppgiftsansvarige eller den som hanterar uppgifterna eller på något annat påföljdssystem (GrUU 51/2018 rd och GrUU 52/2018 rd). 

Grundlagsutskottet har inte inom ramen för sitt konstitutionella uppdrag gjort någon övergripande bedömning av den föreslagna regleringens överensstämmelse med unionsrätten. Förvaltningsutskottet har anledning att försäkra sig om att den föreslagna regleringen inte står i konflikt med de krav som följer av unionsrätten. 

Förvaltningsutskottet konstaterar att det i direktivet om dataskydd i brottmål sägs att medlemsstaternas nationella rätt som reglerar behandling av personuppgifter inom tillämpningsområdet för direktivet, åtminstone ska specificera syftet med behandlingen, vilka personuppgifter som ska behandlas och behandlingens ändamål. Direktivet fastställer således ett slags miniminivå. Grundlagsutskottet har i anslutning till dataskyddsreformen konstaterat att direktivet inte innehåller några detaljerade bestämmelser som skulle utgöra en tillräcklig rättslig grund för skyddet för privatlivet och personuppgifter enligt 10 § i grundlagen (GrUU 14/2018 rd). Bestämmelserna måste därför kompletteras med nationell lagstiftning. 

Dataskyddsförordningen är däremot direkt tillämplig rätt. Den ger dock i någon mån nationellt handlingsutrymme. Genom nationell lag kan man preciseras den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifter och innehållet i behandlingen samt t.ex. möjligheten att under vissa förutsättningar göra undantag från den registrerades rättigheter. Artikel 6 i dataskyddsförordningen innehåller närmare bestämmelser om laglig behandling av personuppgifter. Med stöd av artikel 9 i dataskyddsförordningen kan närmare bestämmelser utfärdas också om behandling av personuppgifter inom särskilda kategorier av personuppgifter. Grundlagsutskottet har framhållit att i den mån EU-lagstiftningen kräver reglering på det nationella planet eller möjliggör sådan, är det viktigt att hänsyn tas till de krav som de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ställer när det nationella spelrummet utnyttjas (GrUU 14/2018 rd). 

I propositionsmotiven redogörs det för hur förslagen i propositionen relaterar till dataskyddslagen avseende brottmål och till dataskyddsförordningen. Förvaltningsutskottet föreslår vissa ändringar i lagförslaget som är av betydelse med avseende på unionsrätten. Valet i den nationella lagstiftningen mellan en registerbaserad regleringslösning eller en lösning som utgår från ändamålen med behandlingen begränsas dock inte i något avseende av EU-lagstiftningen om dataskydd. 

Förvaltningsutskottet konstaterar vidare att dataskyddsförordningen, dataskyddslagen och dataskyddslagen avseende brottmål innehåller detaljerade bestämmelser bland annat om de allmänna principerna för behandling av personuppgifter, om den personuppgiftsansvariges skyldigheter, om den registrerades rättigheter, om informationssäkerhet och övervakning och om följderna av lagstridig behandling av personuppgifter. 

Enligt förvaltningsutskottets uppfattning beaktas i propositionen på behörigt sätt de krav som följer av unionsrätten. Behörigheten att bedöma om lagstiftningen harmonierar med unionsrätten hör emellertid till EU-domstolen. 

Lagens tillämpningsområde

Grundlagsutskottet menar att det komplex som den tillämpliga lagstiftningen utgör inte kan anses klart och begripligt trots att strukturen i den reglering som nu utvärderas bär spår av försök till klarhet och tydlighet. Förhållandet mellan unionsrätten och den nationella lagstiftningen är delvis överlappande och delvis avskiljande. Det är svårt och tidsödande att utifrån de bestämmelser som ingår i lagförslaget få klarhet i det exakta tillämpningsområdet för den föreslagna regleringen. Bestämmelserna i 2 § om lagförslagets tillämpningsområde i förhållande till annan lagstiftning är inte särskilt informativ i detta avseende. Trots att grundlagsutskottet anser det klart att det begränsade och specifika tillämpningsområdet för unionsrätten och dess dataskyddsbestämmelser är en synnerligen starkt bidragande orsak till den komplicerade regleringen, bör förvaltningsutskottet undersöka om det finns några sätt att förtydliga frågan om tillämpningsområdet. 

Förvaltningsutskottet anser att det till följd av de villkor som ingår i EU-regleringen inte egentligen finns några möjligheter att precisera tillämpningsområdet för den föreslagna lagen. I 2 § i lagförslaget beskrivs hur de föreslagna bestämmelserna relaterar till tillämpningsområdet för de allmänna lagarna med den noggrannhet som den allmänna lagstiftningen om dataskydd tillåter. Utskottet kommer med följande klargöranden. 

Tillämpningsområdet för Gränsbevakningsväsendets personuppgiftslag framgår av det som föreskrivs i 1 § om tillämpningsområdet och av det som föreskrivs i 2 § om förhållandet till annan lagstiftning. Enligt den föreslagna 1 § tillämpas lagen bara på behandlingen av personuppgifter vid skötseln av de uppgifter som Gränsbevakningsväsendet har enligt lag. Lagen tillämpas alltså inte på t.ex. behandling av personuppgifter i anknytning till personal- och ekonomiförvaltning. Enligt förslaget till 1 § tillämpas Gränsbevakningsväsendets personuppgiftslag, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Det finns specialbestämmelser bland annat i sjöräddningslagen och lagen om utlänningsregistret (1270/1997). 

I 2 § föreskrivs om när dataskyddslagen avseende brottmål ska tillämpas som allmän lag på behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet (2 mom.). Enligt 1 § ska dataskyddslagen avseende brottmål tillämpas på behandlingen av personuppgifter i syfte att förebygga, avslöja eller utreda brott eller föra brott till åtalsprövning, samt för att skydda mot eller förebygga hot mot den allmänna säkerheten, skydda den nationella säkerheten samt inom militärrättsvården. Den nationella säkerheten och den militära rättsvården hänförs till tillämpningsområdet för dataskyddslagen avseende brottmål på grundval av 1 § 2 mom. 3 punkten i den lagen. 

Den allmänna dataskyddsförordningen är direkt tillämplig rätt och dess tillämpningsområde kan inte begränsas eller förklaras genom nationell reglering. Därför ingår det i 2 § endast en informativ hänvisning till dataskyddsförordningen (1 mom.). Dataskyddsförordningen och dataskyddslagen, som kompletterar förordningen, tillämpas vid Gränsbevakningsväsendet på behandling av personuppgifter i anknytning till exempelvis gränskontroll, ett flertal tillsynsuppgifter som föreskrivits för Gränsbevakningsväsendet samt på tulluppgifter och räddningsuppdrag. 

EU:s dataskyddsreform har genomförts med beaktande av principen om handlingars offentlighet. I artikel 86 i dataskyddsförordningen föreskrivs det om att samordna dataskyddslagstiftningen och principen om handlingars offentlighet. Enligt skäl 16 i dataskyddsdirektivets ingress påverkar direktivet inte tillämpningen av principen om allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar. När uppgifter lämnas ut ur en myndighets personregister ska offentlighetsprincipen och sekretessbestämmelserna beaktas på det sätt som föreskrivs i offentlighetslagen och i synnerhet i dess 16 § 3 mom., sägs det i propositionsmotiven. När dataskyddslagen avseende brottmål stiftades framhölls det att avsikten inte är att genom den föreslagna lagen ändra det nuvarande inbördes förhållandet mellan offentlighetslagstiftningen och lagstiftningen om skydd för personuppgifter (FvUB 14/2018 rd). Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår förvaltningsutskottet nedan att hänvisningarna i 2 § till offentlighetslagen preciseras på det sätt som framgår av detaljmotiven. 

Sjöräddningsverksamhet och uppgifter som hänför sig till upprätthållande av den nationella säkerheten omfattas inte av tillämpningsområdet för EU-rätten, och följaktligen inte heller av tillämpningsområdet för dataskyddsförordningen eller dataskyddsdirektivet. För de personuppgifter som behandlas i dessa uppgifter gäller en nationell lösning. Dataskyddslagen avseende brottmål tillämpas enligt 1 § 2 mom. 3 punkten i lagen på sådan behandling av personuppgifter som utförs av Gränsbevakningsväsendet, när uppgifterna behandlas inom ramen för en i 3 § 2 och 3 mom. i gränsbevakningslagen (578/2005) avsedd uppgift som hänför sig till skyddet av den nationella säkerheten. På sådan behandling som avses ovan ska emellertid inte 10 § 2 mom., 54 § eller 7 kap. i dataskyddslagen tillämpas. Under begreppet nationell säkerhet kan inom Gränsbevakningsväsendet anses sortera framför allt territorialövervakning och militärt försvar, men även inom Gränsbevakningsväsendets övriga verksamhet kan det bli aktuellt att behandla personuppgifter med anknytning till upprätthållande av den nationella säkerheten (behandlingsändamål enligt 11 § och delvis 13 § i propositionen). 

Enligt 2 § 1 mom. i dataskyddslagen sägs det att med stöd av den tillämpas dataskyddsförordningen dessutom, med undantag för artikel 56 och kapitel VII, på sådan behandling av personuppgifter som utförs i samband med verksamhet som inte hör till unionens behörighet, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Därmed blir de nämnda författningarna tillämpliga också på behandlingen av personuppgifter inom sjöräddningen. Förvaltningsutskottet menar att det är lämpligt att dataskyddsbestämmelserna är möjligast överensstämmande med övriga bestämmelser som gäller räddningsverksamheten. Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår förvaltningsutskottet i detaljmotiven att hänvisningen i 20 § i lagförslag 2 ändras till en informativ hänvisning till dataskyddslagen. På behandlingen av personuppgifter inom sjöräddningsväsendet tillämpas Gränsbevakningsväsendets personuppgiftslag som kompletterande lag. 

Bestämmelser om Gränsbevakningsväsendets befogenheter att inhämta information som behövs för att förebygga och avslöja brott samt avvärja fara trots skyddet för hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden finns i lagen om Gränsbevakningsväsendet (108/2018) och bestämmelser om befogenheter att inhämta motsvarande information som behövs för brottsutredning finns i tvångsmedelslagen (806/2011) och förundersökningslagen (805/2011). Vid behandling av personuppgifter som inhämtats med Gränsbevakningsväsendets befogenheter ska den allmänna lagstiftningen om dataskydd iakttas och dessutom den föreslagna Gränsbevakningsväsendets personuppgiftslag. Om befogenhetsbestämmelserna innehåller strängare villkor för behandling av personuppgifter ska dessa iakttas i stället för Gränsbevakningsväsendets personuppgiftslag. 

Under alla omständigheter kommer den allmänna lagstiftningen och speciallagstiftningen att utgöra ett mångbottnat komplex. Det kan vara svårt att identifiera de tillämpliga bestämmelserna i synnerhet i den praktiska verksamheten. Även den i sammanhanget nya principen om ändamålsbundenhet förutsätter nya attityder. Förvaltningsutskottet framhåller att allt detta ger upphov till ett stort behov att styra in verksamheten i nya banor och att ge personalen en gedigen utbildning. Myndigheterna måste behandla sina personregister och personuppgifter på ett korrekt sätt i alla hänseenden och uppfylla de lagstadgade kraven på personregister, påpekar utskottet. Det är också viktigt att genomföra en god informationshantering och att följa bästa praxis. 

Behandling av personuppgifter för förebyggande eller avslöjande av brott

Enigt 1 § i den gällande personuppgiftslagen för Gränsbevakningsväsendet ska personuppgiftslagen eller vad som föreskrivs någon annanstans i lag iakttas vid behandlingen av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet, om inte något annat föreskrivs i den lagen. Personuppgiftslagen och den ersättande dataskyddslagen tillämpas på automatisk behandling av personuppgifter och annan behandling av personuppgifter, då de utgör eller är avsedda att utgöra ett personregister eller en del av ett sådant. Syftet med den gällande personuppgiftslagen för Gränsbevakningsväsendet har dock varit att reglera lagringen av uppgifter i Gränsbevakningsväsendets rikstäckande informationssystem och i andra i lagen avsedda personregister. Bestämmelserna gäller därmed inte behandlingen av personuppgifter innan uppgifterna lagras i ett namngivet personregister eller informationssystem. 

Ett av målen med ändamålsbundenhet i behandlingen av personuppgifter är att inkludera all sådan behandling av personuppgifter som behövs i Gränsbevakningsväsendets verksamhet. Med avvikelse från den gällande lagen kommer de nya bestämmelserna som grundar sig på ändamålsbundenhet att också gälla behandling av det som enligt definitioner i den allmänna lagstiftningen utgör ett personregister samt automatisk behandling, även om det inte finns några bestämmelser om detta i Gränsbevakningsväsendets personuppgiftslag. 

Således gäller 8 och 9 § om att behandla personuppgifter i syfte att förbygga eller avslöja brott i lagförslag 1 i propositionen all registrering och annan behandling av personuppgifter som behövs för Gränsbevakningsväsendets förebyggande och avslöjande verksamhet. Bestämmelserna ska ersätta den gällande lagens bestämmelser om behandling av information i det i 7 § avsedda undersöknings- och handräckningsregistret, i det i 11 § avsedda registret för Gränsbevakningsväsendet över personer misstänkta för brott och i de i 4 § avsedda övriga registren. 

Avsikten är dessutom att 8 och 9 § i enlighet med ändamålsbundenhetsgrunden ska inbegripa också sådan informationsbehandling i anknytning till Gränsbevakningsväsendets förebyggande verksamhet som den gällande lagen saknar bestämmelser om. Gränsbevakningsväsendet får till exempel genom sådana metoder för informationsinhämtning som avses i 3 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet information om personer om vilka det finns grundad anledning att anta att de har gjort sig skyldiga till brott. Det finns inga bestämmelser i den gällande lagen om hur dessa uppgifter ska behandlas i inledningsfasen, även om de måste behandlas automatiskt bland annat för att utröna om tröskeln för registrering i datasystemet för brottsmisstänkta överskrids. I den gällande lagen om behandling av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet beaktas med andra ord inte behandlingen av uppgifter som inhämtats med hemliga metoder för inhämtande av information enligt 3 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet förrän de registreras i något av de informationssystem som nämns i lagen. Villkoret för behandling enligt den föreslagna 8 § 2 mom. 1 punkten (”med fog kan antas”) täcker in behandlingen av uppgifter som inhämtats med de metoder som avses i 3 kap. i Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpningslag i syfte att förhindra brott. Detta är inte fallet med det villkor, ”skäligen kan misstänkas”, som nämns i den gällande lagen. 

Grundlagsutskottet har reagerat på att enligt motiven i propositionen till lagstiftningsordningen innebär de föreslagna 8 och 9 § en utvidgning i jämförelse med den gällande lagen av det datainnehåll som behandlas riksomfattande, både vad gäller datainnehållet och de kategorier av personer som får registreras. Enligt gällande lag är antecknande i registret knutet till straffet för ett misstänkt brott på så sätt att personuppgifter om en person som gör sig skyldig eller misstänks ha gjort sig skyldig till ett brott får behandlas om straffpåföljden kan vara fängelse. Uppgifter om en person som har medverkat eller medverkar till ett brott får enligt gällande lag behandlas om det misstänkta brottet kan följas av fängelse i mer än sex månader eller om det misstänkta brottet är straffbart bruk av narkotika. Grundlagsutskottet konstaterar att det i 8 § inte uppställs några kriterier för hur grova brott det är fråga om utan de uppgifter som lagrummet avser förutsätts anknyta till personer som "med fog kan antas ha gjort sig eller göra sig skyldiga till brott". Enligt gällande 11 § 1 mom. är en förutsättning för behandling av uppgifter att en person "skäligen kan misstänkas" göra eller ha gjort sig skyldig till brott. Utskottet påpekar att myndighetsmisstanke om brott enligt artikel 10 i dataskyddsförordningen utgör en känslig personuppgift som kräver särskild konstitutionell reglering. Förvaltningsutskottet måste komplettera regleringen så att behandlingen knyts till brottets grovhetsgrad. En sådan komplettering är en förutsättning för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Dessutom finns det skäl för förvaltningsutskottet att höja graden av antagande exempelvis till "skäligen misstänkas" i överensstämmelse med den gällande lagen, anser grundlagsutskottet. 

I det följande jämförs närmare de föreslagna ändringarna i propositionen med den gällande lagen. För tydlighets skull påpekar utskottet att Gränsbevakningsväsendet saknar sådana bestämmelser om temporära register för brottsanalys som finns i fråga om polisen. 

Gränsbevakningsväsendets register över personer misstänkta för brott

Bestämmelser om Gränsbevakningsväsendets register över personer misstänkta för brott finns i 11 § i den gällande lagen. Registret kan innehålla uppgifter som för utförande av de åligganden enligt 1 kap. 1 § 1 mom. i polislagen som föreskrivs för Gränsbevakningsväsendet i gränsbevakningslagen, lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet eller någon annanstans i lag har inhämtats genom kriminalunderrättelseverksamhet, observation eller iakttagelser som gäller personer som skäligen kan misstänkas göra eller ha gjort sig skyldiga till ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och på vilket det kan följa fängelse, eller medverkar eller har medverkat till ett brott som det ankommer på Gränsbevakningsväsendet att undersöka och på vilket det kan följa fängelse i mer än sex månader, eller till straffbart bruk av narkotika.  

Förvaltningsutskottet har fäst uppmärksamhet vid brister i anknytning till behandlingen av personuppgifter i polisens motsvarande informationssystem för misstänkta (FvUU 40/2014 rd). I det registret kan endast antecknas misstänkta och medverkande. Förvaltningsutskottet har i sitt betänkande (FvUB 16/2014 rd) konstaterat att när uppgifter om en person förs in i registret över misstänkta måste kriterierna uppfyllas, det vill säga att personen kan misstänkas göra sig eller ha gjort sig skyldig alternativt medverka eller ha medverkat till ett brott. Tröskeln för “skäl att misstänka" (”skäligen kan misstänkas”) är densamma som tröskeln för att inleda förundersökning av brott enligt förundersökningslagen. 

Att det inte är så enkelt att tillämpa bestämmelserna om registret över misstänkta framgår enligt förvaltningsutskottet av att registret inte bara innehåller uppgifter om misstänkta personer som har gjort sig skyldiga eller har medverkat till ett brott som nämns i bestämmelsen, utan också om ett sådant brott som personen kan göra sig skyldig eller medverka till i framtiden. Det är uppenbart att misstanken också i sådana fall måste grunda sig på konkreta iakttagelser som ger anledning att sluta sig till att personen kommer att handla så att kravet "skäl att misstänka" uppfylls på ett godtagbart sätt. Att bedöma hur en person kommer att bete sig i framtiden är kopplat till en så osäker slutledningskedja att risken för felbedömning är mycket stor. 

Bestämmelserna om Gränsbevakningsväsendets registret över misstänkta för brott har ansetts vara oändamålsenliga och bristfälliga också med tanke på Gränsbevakningsväsendets verksamhet. I sin nuvarande utformning gynnar bestämmelsen om registret inte fullt ut Gränsbevakningsväsendets förebyggande verksamhet, prognostisering och utnyttjande av systematiskt inhämtad och behandlad information. Enligt motiveringen till bestämmelsen i regeringens proposition (RP 6/2005 rd) kan på grund av syftet med Gränsbevakningsväsendets registret kan inte en mycket precis specificering av brottet förutsättas. Detta gäller t.ex. den verksamhet som medlemmarna i en känd kriminell grupp bedriver. Utgångspunkten för ordalydelsen i paragrafen är dock personbaserad kriminalunderrättelseinhämtning så att Gränsbevakningsväsendet ska ha en konkret brottsmisstanke mot en enskild person, och regleringen omfattar inte i större utsträckning t.ex. uppgiftsbaserad brottsanalys som gäller organiserad brottslighet eller kriminella sammanslutningar. 

Vid utformningen av de föreslagna 8 och 9 § om behandling av personuppgifter för förebyggande och avslöjande av brott har uppmärksamhet fästs vid de anmärkningar från förvaltningsutskottet som refererats ovan i fråga om informationssystemet för misstänkta (FvUU 40/2014 rd och FvUB 16/2014 rd). Enligt den föreslagna 8 § får Gränsbevakningsväsendet behandla personuppgifter som hänger samman med en uppgift i anknytning till förebyggande eller avslöjande av brott. I paragrafen finns en uttömmande förteckning över vilka personkategorier bestämmelsen gäller. 

Enligt propositionen kan man med stöd av 8 § 2 mom. 1 punkten behandla personuppgifter om personer som med fog kan antas ha gjort sig eller göra sig skyldiga till brott. Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande föreslår förvaltningsutskottet på det sätt som närmare framgår av detaljmotiven att tröskeln för behandling av personuppgifter höjs så att bestämmelsen endast kan tillämpas i fråga om personer som med fog kan antas ha gjort sig eller göra sig skyldiga till brott på vilket kan följa fängelse. Formuleringen ”skäligen kan misstänkas” i 11 § i den gällande lagen är ett begrepp som hänför sig till inledande av förundersökning och den definitionen är svår att anpassa till verksamhet som anknyter till förhindrande och avslöjande verksamhet. Gränsbevakningsväsendets verksamhet för att förhindra brott riktar sig normalt mot personer i fråga om vilka det ännu inte uppkommit någon skyldighet att inleda förundersökning. Begreppet ”skäligen kan misstänkas” kan inte i verksamhet som handlar om att förhindra eller avslöja brott tolkas på samma sätt som vid en förundersökning. Det är därför befogat att formulera tröskeln för behandling av personuppgifter på ett sätt som uttryckligen hänger samman med att förhindra och avslöja brott och till den till verksamheten bundna befogenheter att inhämta information. Den föreslagna nya tröskeln för behandling av personuppgifter (”med fog kan antas”) kan också motiveras med att den tydligare än tröskeln ”skäligen kan misstänkas” anknyter till 3 kap. i Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpningslag, som handlar om informationsinhämtning för att förhindra och avslöja brott. 

Med stöd av förslaget till 8 § 2 mom. 2 punkten är det möjligt att behandla personuppgifter om personer som har kontakt med en i 1 punkten avsedd person eller påträffas i dennes sällskap, och kontakten eller sammanträffandena på grund av att de har upprepats, omständigheterna eller personens beteende kan antas ha samband med ett brott. Jämfört med den gällande lagen är denna kategori av personer tämligen ny. Behovet att behandla uppgifter om kontakter och medgärningsmän noteras också i dataskyddsdirektivet för brottsbekämpande myndigheter och i artikel 6 föreskrivs det om åtskillnad mellan olika kategorier av registrerade. I artikel 6 d nämns personer med kontakter eller medgärningsmän till de aktuella personerna. Dessa personer ska anknyta till personer i fråga om vilka det finns tungt vägande skäl att anta att de har begått eller är på väg att begå ett brott eller personer som dömts för brott. 

Eftersom grundlagsutskottet förutsätter att behandlingen av personuppgifter är knuten till brottets grovhetsgrad måste också den personkategori som avses i 2 punkten begränsas på ett annat sätt än i propositionen. Med stöd av 2 punkten kan uppgifter behandlas endast i fråga om personer som har kontakt med sådana i 1 punkten avsedda personer som misstänks ha begått brott på vilka kan följa fängelsestraff. Den personuppgiftsansvarige ska i enlighet med kraven i dataskyddslagen avseende brottmål vid behov och så långt det är möjligt göra en klar åtskillnad mellan personuppgifter som avser registrerade i olika ställning med tanke på det ärende som behandlas. 

Gränsbevakningsväsendet kan med stöd av den föreslagna 8 § 2 mom. 3 punkten behandla uppgifter om personer som är föremål för sådan observation som avses i 21 § i Gränsbevakningsväsendets brottsbekämpningslag. Med observation avses i enlighet med 21 § 1 mom. i den lagen iakttagande av en viss person i hemlighet i syfte att inhämta information. Till i punkten avsedda personer hör sådana personer som är föremål för observation, vars uppgifter inte kan behandlas med stöd av 1 och 2 punkten. Det har framkommit ett behov att komplettera punkten med bestämmelser om registrering av uppgifter också om andra personer som är föremål för Gränsbevakningsväsendets åtgärder. Denna frågar behandlas närmare nedan i samband med undersöknings- och handräckningsregistret. 

Förvaltningsutskottet har i fråga om polisens motsvarande informationssystem för misstänkta fäst uppmärksamhet vid att det i en kompletterande "förklaringsdel” dessutom kan ha funnits anteckningar om till exempel den mot vilken den misstänkte riktat eller kan rikta hot om våld (FvUU 40/2014 rd). Även grundlagsutskottet har redan tidigare i fråga om polisens system lagt vikt vid att det i motiveringen anges att också uppgifter om potentiella eller verkliga brottsoffer får införas i registret såsom uppgifter som hänför sig till brottet. Innehållet i den gällande lagen omfattar dock inte detta syfte (GrUU 51/2002 rd). Det faktum att registrering av uppgifter om offer i registret framkommer endast i motiveringen till bestämmelsen kan inte anses vara en sådan noggrann avgränsning som grundlagsutskottet krävt i sin tolkningspraxis. 

I vissa situationer måste Gränsbevakningsväsendet nödvändigt behandla uppgifter också om andra personer än de som i första hand är föremål för kriminalunderrättelseinhämtning. I det föreslagna 8 § 3 mom. kan för dessa personers vidkommande föreskrivas om en högre behandlingströskel. Behandling av uppgifter om de som är offer för brott eller som uppträder som målsägande, som har anmält ett brott eller är vittnen till ett brott kan vara nödvändigt t.ex. i situationer när man försöker förebygga ett brott mot ett vittne eller en målsägande i ett redan inträffat brott. Bestämmelsen förtydligar nuläget och gör det möjligt att till exempel behandla uppgifter om brottsoffer, något som hittills i fråga om registret över brottsmisstänkta bara har framgått av motiveringen till bestämmelsen. 

Förvaltningsenhetsspecifika register

Enligt 4 § i den gällande lagen kan det vid Gränsbevakningsväsendet inrättas personregister som behövs för Gränsbevakningsväsendets riksomfattande bruk, att användas av en eller flera förvaltningsenheter eller att användas av en arbetsgrupp som har tillsatts vid Gränsbevakningsväsendet. Enligt uppgift har det med stöd av bestämmelsen inrättats exempelvis register specifika för en förvaltningsenhet i syfte att förebygga eller avslöja brott. Funktionellt sett är det också ett problem att uppgifterna i sådana register inte kan användas i hela landet. Tillsynen över registreringen försvåras likaså av att registreringen är så splittrad. 

I förslaget till 8 § har behandlingströskeln för vissa personkategorier höjts. I den gällande lagen finns inga bestämmelser om personkategorier om vilka uppgifter kan registreras i register som inrättats med stöd av 4 §. Förslaget innebär således välkomna preciseringar jämfört med nuläget. Personuppgifter skulle emellertid framöver få behandlas i hela landet för utförandet av en uppgift som anknyter till förebyggande eller avslöjande av brott. Uppgifterna kommer i registerföringen vid Gränsbevakningsväsendets stab att behandlas enhetligt i enlighet med riksomfattande processer, vilket underlättar styrningen och övervakningen av behandlingen och förbättrar skyddet för uppgifterna. 

Undersöknings- och handräckningsregistret

Bestämmelserna om iakttagelser som registrerats i Gränsbevakningsväsendets undersöknings- och handräckningsregister (gällande 7 § 3 mom. 3 punkten) ingår i propositionens 8 § 5 mom. om förebyggande eller avslöjande av brott. Det föreslås inga materiella ändringar i bestämmelserna om observationer, utan behandlingströskeln är den samma som hittills. 

Utöver observationer registreras i Gränsbevakningsväsendets undersöknings- och handräckningsregister också i den gällande lagens 7 § 2 mom. avsedda personuppgifter om vittnen, de som anmäler brott eller som har något annat samband med ärendet. Om dessa registreras i systemet i 7 § 3 mom. 1 punkten underpunkt c) uppgifter om andra behövliga beskrivningar, omständigheter eller specificeringar som hänför sig till Gränsbevakningsväsendets uppgifter, åtgärder eller händelser. I registret införs på denna grund information bland annat om personer vilkas uppträdande, prat, verksamhet eller skriverier ger anledning till oror på ett sätt som aktiverar Gränsbevakningsväsendets skyldighet att utreda eller vidta åtgärder. Det är fråga om att i samband med ett uppdrag inhämta information som i huvudsak fås direkt av den som är föremål för åtgärden. Åtgärden avviker från observation så till vida att det i allmänhet handlar om insamling av uppgifter som sker i växelverkan och inte i hemlighet. Åtgärderna innefattar också ofta olika slags tilläggsutredningar (såsom slagningar i register), utifrån vilka Gränsbevakningsväsendet bedömer behovet av fortsatta åtgärder. Om handlingar har omhändertagits kan exempelvis deras ursprung behöva utredas. En sådan åtgärd leder ändå inte nödvändigtvis till att ett brott blir utrett. Det är emellertid viktigt att informationen registreras och lagras bland annat med tanke på de inblandades rättssäkerhet. Gränsbevakningsväsendet registrerar årligen ungefär 200 anmälningar i undersöknings- och handräckningsregister. 

De personkategorier som föreslås i 8 § 2 mom. omfattar bland annat inte behandling av personuppgifter av de personobjekt som beskrivs ovan även om informationsinhämtningen har likheter med observation. Gränsbevakningsväsendets förebyggande verksamhet riktar sig ofta också mot personer som inte med fog kan antas göra sig skyldiga till brott på vilket det kan följa fängelsestraff på ett sådant sätt som avses i det förslag till 2 mom. 1 punkten som utskottet lägger fram. Gränsbevakningsväsendet kan vara skyldigt att utreda eller vidta åtgärder också innan en person med fog kan antas göra sig skyldig till brott. Föremål för åtgärder kan också vara en person som med fog kan antas göra sig skyldig till brott eller ha en sådan kontakt till denna brottslighet som avses i 8 § 2 mom. 2 punkten, men brottets grovhetsgrad kan vara oklar. En del av de personuppgifter som enligt den gällande lagen kan behandlas i det nuvarande undersöknings- och handräckningsregistret utan bundenhet till grovhetsgraden skulle därmed lämnas utanför sådan behandling av personuppgifter som avses i förslaget till det ovan nämnda lagrummet. Den föreslagna ändringen försämrar således Gränsbevakningsväsendets möjligheter att registrera uppgifter i den förebyggande verksamheten. 

Bestämmelsen i den föreslagna 8 § 2 mom. 3 punkten måste kompletteras med en ny personkategori, för att det ska vara möjligt att behandla uppgifter som gäller personer med ett oroväckande beteende och andra personer som är föremål för åtgärder inom ramen för den brottsförebyggande verksamheten. Gränsbevakningsväsendet ska ha möjlighet att behandla uppgifter också om personer som är föremål för dessa åtgärder. Det här behövs för att förebygga och avslöja brott fram till dess att man kan avgöra om den behandlingströskel som avses i 8 § 2 mom. 1 eller 2 punkten överskrids. Gränsbevakningsväsendets åtgärder i fråga om fysiska personer är alltid en del av ett enskilt uppdrag och kan vara förenat med olika grad av utövande av offentlig makt. 

Det saknas egentliga bestämmelser om registrering av förebyggande verksamhet i Gränsbevakningsväsendets undersöknings- och handräckningsregister, om man undantar definitionen av behandlingsändamål i 7 § 1 mom. som gäller alla polisiära uppgifter enligt 1 kap. 1 § 1 mom. i polislagen som Gränsbevakningsväsendet har enligt gränsbevakningslagen, lagen om brottsbekämpning inom Gränsbevakningsväsendet eller någon annan i lag. Förslagen till 8 och 9 § skulle i detta avseende förtydliga villkoren för Gränsbevakningsväsendet att behandla uppgifter om personer som är föremål för åtgärder. Utskottet påpekar att den gällande 7 § tillåter behandling av uppgifter om ”den som har något annat samband med ärendet”. Begreppet definieras inte närmare och därmed skulle de personkategorier vilkas uppgifter får behandlas snävas in märkbart enligt lagförslaget. Utskottet hänvisar till det som sägs i detaljmotiveringen. 

Sammanfattning

Utskottet beaktar grundlagsutskottet konstitutionella anmärkningar och föreslår på det sätt som framgår av detaljmotiven att behandlingen av personuppgifter ska anknyta till det misstänkta brottets grovhetsgrad. Tröskeln för behandling av personuppgifter föreslås således bli höjd så att uppgifter kan behandlas endast om personer som med fog kan antas ha gjort sig eller göra sig skyldiga till brott på vilket kan följa fängelse. 

Förvaltningsutskottet konstaterar att om behandlingströskeln höjs till nivån ”skäligen misstänkas” ökar samtidigt trycket på att behandla uppgifter om de personer som är föremål för åtgärder. Uppgifter om den som är föremål för åtgärder skulle i så fall behandlas med stöd av 8 § 2 mom. 3 punkten till dess att det blir klart om personen skäligen kan misstänkas ha gjort eller göra sig skyldig till ett brott på vilket kan följa fängelse. Utskottet hänvisar till det som sägs ovan om förebyggande och avslöjande av brott och jämförelser mellan och konstaterar att det anser att den behandlingströskel som föreslås i propositionen (”med fog kan antas”) är motiverad och utskottet lägger inte fram något förslag till ändring. 

Förvaltningsutskottet understryker att beslutsfattandet i Gränsbevakningsväsendets verksamhet måste grunda sig på saklig, korrekt och aktuell information. Genom att behandla uppgifter kan man försäkra sig om att åtgärderna är proportionerliga i sin inriktning och att verksamheten är informationsdriven. Att behandla uppgifter och dokumentera är samtidigt en rättssäkerhetsfaktor med vilken man tryggar rättssäkerheten för såväl de som är föremål för som de som vidtar åtgärderna. En utvärdering av verksamheten i efterskott kan i princip endast bygga på dokumenterad information. 

Rätt att lämna ut och att få uppgifter

I sitt utlåtande om Gränsbevakningsväsendets personuppgiftslag hänvisar grundlagsutskottet till 17 § i lagförslaget, där det föreskrivs om Gränsbevakningsväsendets rätt att få uppgifter av myndigheter (GrUU 58/2018 rd). Grundlagsutskottet har bedömt bestämmelserna om myndigheternas rätt att få och skyldighet att lämna ut information med avseende på skyddet för privatliv och personuppgifter i 10 § 1 mom. i grundlagen och då noterat bland annat vad och vem rätten att få information gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och att lämna ut information kan gälla ”nödvändiga uppgifter” för ett visst syfte, om lagen ger en uttömmande förteckning över vad uppgifterna ska innehålla. Om innehållet däremot inte anges i form av en förteckning, ska det i lagstiftningen ingå ett krav på att "informationen är nödvändig" för ett visst syfte (se t.ex. GrUU 17/2016 rd, s. 5—6, och de utlåtanden som nämns där). I sina analyser av exakthet och innehåll har utskottet lagt särskild vikt vid huruvida de uppgifter som lämnas ut är av känslig art. Om de föreslagna bestämmelserna om överlåtelse av uppgifter har gällt också känsliga uppgifter, har det för vanlig lagstiftningsordning krävts att bestämmelserna preciseras så att de följer grundlagsutskottets ovan återgivna praxis för bestämmelser som rör rätten att få och att lämna ut myndighetsuppgifter trots sekretess (se t.ex. GrUU 15/2018 rd, s 39). I sina analyser av omfattning, exakthet och innehåll i lagstiftning om rätten att få och lämna ut uppgifter trots sekretess har utskottet lagt vikt vid att de uppgifter som lämnas ut är av känslig art (se t.ex. GrUU 14/2018 rd, s. 5). Utskottet anser att motsvarande utgångspunkter också kan tillämpas på rätten att få och lämna ut information trots exempelvis banksekretessen. (Se GrUU 48/2018 rd, s. 5). 

Grundlagsutskottet menar att förslaget till 17 § i Gränsbevakningsväsendets personuppgiftslag på grund av grundlagens 10 § 1 mom. om skydd för privatlivet och personuppgifter måste preciseras så att den följer grundlagsutskottets ovan refererade praxis för bestämmelser som rör rätten att få och att lämna ut myndighetsuppgifter trots sekretess. Ändringen är en förutsättning för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Samma ståndpunkt gäller förslaget till 18 § om rätt att få uppgifter av privata sammanslutningar och personer, 20 § om rätt att få uppgifter ur vissa register och datasystem, 30 § om utlämnande av personuppgifter till en annan behörig myndighet som avses i dataskyddslagen avseende brottmål samt 31 § om övrigt utlämnande av personuppgifter till myndigheter. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 60/2018 rd) om RP 259/2018 rd med förslag till lag om behandling av personuppgifter inom Tullen måste Tullens rätt att få uppgifter ur vissa register och informationssystem på grund av grundlagens 10 § 1 mom. om skydd för privatlivet och personuppgifter preciseras så att den följer grundlagsutskottets ovan refererade praxis för bestämmelser som rör rätten att få och att lämna ut myndighetsuppgifter trots sekretess. Ändringen är en förutsättning för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Motsvarande ställningstagande i fråga om lagstiftningsordningen gäller också 15 § i lagförslaget om uppgifter som andra myndigheter lämnar ut till Tullen genom registrering via direkt anslutning eller för registrering som en datamängd, 18 § om utlämnande av personuppgifter till en annan behörig myndighet som avses i dataskyddslagen avseende brottmål och 19 § om övrigt utlämnande av personuppgifter till myndigheter. 

Också i polisens personuppgiftslag finns det bestämmelser om rätten att lämna ut och få uppgifter (RP 242/2018 rd). Grundlagsutskottets utlåtande innehåller en konstitutionell anmärkning bara i fråga om den föreslagna 51 §, som gäller skyddspolisen (GrUU 51/2018 rd). Förvaltningsutskottet anser att regleringen ska vara så överensstämmande som möjligt av hänsyn till PTG-samarbetet mellan polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet. Regleringen får inte heller leda till att uppgifter får lämnas ut till andra EU/EES-länder eller tredje länder på vagare grunder än de som gäller nationellt. 

Enligt allmän praxis har bestämmelser om utlämnande av uppgifter och om rätt att få information tagits in i både den överlåtande myndighetens och den mottagande myndighetens lagstiftning. Men detta regleringssätt har inte varit täckande. I sitt betänkande FvUB 36/2014 rd har förvaltningsutskottet uppmärksammat den dubbla regleringen. 

Förutom dubbel reglering har frågan i speciallagstiftningen också lösts så att bestämmelser om rätten att få information tas in enbart i fråga om den aktör som lämnar ut uppgifter eller enbart i fråga om den aktör som har rätt att få uppgifter. Avsikten är att i Gränsbevakningsväsendets personuppgiftslag frångå dubbel reglering där det är möjligt på så sätt att bestämmelserna om Gränsbevakningsväsendets rätt att få information bara är bestämmelser som gäller den som lämnar ut information. Det skulle ändå inte vara möjligt att i någon av de speciallagar som gäller rätten att få uppgifter enligt den gällande personuppgiftslagen för Gränsbevakningsväsendet ta in motsvarande bestämmelser om att lämna ut uppgifter. 

Förvaltningsutskottet konstaterar att den föreslagna regleringen nu ser ut att utformas på olika sätt i den lagstiftning som gäller dels förhållandet polisen och Gränsbevakningsväsendet/Tullen, dels till vissa delar också förhållandet mellan Tullen och Gränsbevakningsväsendet. De föreslagna ändringar skulle samtidigt leda till att uppgifter får lämnas ut till andra EU/EES-länder eller tredje länder på vagare grunder än de som gäller nationellt. 

I sina analyser av exakthet och innehåll har grundlagsutskottet lagt särskild vikt vid huruvida de uppgifter som lämnas ut är av känslig art. Om de föreslagna bestämmelserna om överlåtelse av uppgifter har gällt också känsliga uppgifter, har det för vanlig lagstiftningsordning krävts att bestämmelserna preciseras så att de följer grundlagsutskottets ovan återgivna praxis för bestämmelser som rör rätten att få och att lämna ut myndighetsuppgifter trots sekretess (se t.ex. GrUU 15/2018 rd, s 39). 

Förvaltningsutskottet konstaterar att känsliga personuppgifter behandlas inom Gränsbevakningsväsendet för att det ska kunna sköta de uppgifter som hör till direktivets och förordningens tillämpningsområde. Dessutom ansluter sig Gränsbevakningsväsendets behov att behandla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter till nästan alla ändamål med behandlingen enligt lagförslaget. 

EU:s dataskyddsreform har skärpt dataskyddet. I artikel 5 i dataskyddsförordningen föreskrivs det om principerna för behandling av personuppgifter och i artikel 6 om behandlingens laglighet. Behandlingen av personuppgifter är laglig bland annat när behandlingen behövs för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. 

Enligt artikel 9.1 i dataskyddsförordningen är behandling av särskilda kategorier av personuppgifter i princip förbjuden. Särskilda kategorier av personuppgifter är personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening. Hantering av särskilda kategorier av personuppgifter är också behandling av genetiska uppgifter, hantering av biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa eller uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning. Enligt artikel 9.2 får uppgifterna behandlas om något av villkoren i punkt 2 led a–j uppfylls. En del av de här leden ska tillämpas direkt medan andra kräver nationell lagstiftning. 

I 6 § i den nationella dataskyddslagen, som kompletterar dataskyddsförordningen, föreskrivs det om situationer där känsliga personuppgifter får behandlas i den mån den aktuella behandlingen av personuppgifter inte är möjlig direkt med stöd av artikel 9.2 i dataskyddsförordningen. Det är dock viktigt att i sammanhanget observera att begreppet särskilda kategorier av personuppgifter inte är exakt detsamma som de personuppgifter som avses i 12 § i den tidigare personuppgiftslagen. Förordningen förutsätter att medlemsstatens lagstiftning då innehåller bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att skydda den registrerades grundläggande fri- och rättigheter och intressen. 

Enligt 6 § i dataskyddslagen avseende brottmål ska personuppgifterna vara adekvata och behövliga och inte för omfattande i förhållande till de syften för vilka de behandlas. Enligt 11 § i den lagen är de särskilda kategorierna av personuppgifter desamma som i dataskyddsförordningen. Enligt paragrafen är behandling av särskilda kategorier av personuppgifter tillåten endast om det är nödvändigt och de skyddsåtgärder som krävs för att trygga den registrerades rättigheter har vidtagits och en sådan särskild rättsgrund som nämns i paragrafen, exempelvis en speciallag, är för handen. 

I dataskyddsförordningen avses med behandling en åtgärd eller kombination av åtgärder beträffande personuppgifter eller uppsättningar av personuppgifter, oberoende av om de utförs automatiserat eller ej, såsom insamling, registrering, organisering, strukturering, lagring, bearbetning eller ändring, framtagning, läsning, användning, utlämning genom överföring, spridning eller tillhandahållande på annat sätt, justering eller sammanförande, begränsning, radering eller förstöring (artikel 4.2). I 3 § i dataskyddslagen avseende brottmål definieras behandling på motsvarande sätt. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande måste ett i särklass grundrättighetskänsligt lagförslag kompletteras med en allmän bestämmelse med ett nödvändighetskrav för behandling av känsliga uppgifter. Alternativt kan regleringen kompletteras paragrafvis med bestämmelser som knyter behandlingen av känsliga uppgifter till ett nödvändighetskrav. Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande föreslår förvaltningsutskottet att en sådan allmän bestämmelse tas in i den nya 4 § på det sätt som närmare framgår av detaljmotiven. 

Eftersom utlämnande och mottagande av uppgifter på det sätt som konstateras ovan betraktas som behandling av uppgifter inom de båda dataskyddsförfattningarnas tillämpningsområde, gäller utskottets förslag till ny bestämmelse om ett nödvändighetskriterium för behandling av särskilda kategorier av personuppgifter också att lämna ut och att få uppgifter. Därmed uppfyller bestämmelsen samtidigt de kriterier som grundlagsutskottet i sin praxis har uppställt för att bestämmelser om att få och kunna lämna ut personuppgifter trots sekretessbestämmelser för behandling av särskilda kategorier av personuppgifter. 

På andra uppgifter än särskilda kategorier av personuppgifter ska den allmänna lagstiftningen tillämpas, alltså dataskyddsförordningen och dataskyddslagen samt dataskyddslagen avseende brottmål, enligt vilka personuppgifter får behandlas bara om det behövs för att sköta lagfästa myndighetsuppgifter. 

Utskottet anser att bestämmelserna i den form som utskottet föreslår uppfyller de villkor som EU-lagstiftningen och grundlagsutskottets etablerade tolkningspraxis ställer på behandling av personuppgifter och att de också beaktar de konstitutionella anmärkningarna mot 17, 18, 20, 30 och 31 § i lagförslag 1. 

Lagringstid

I förslaget till 5 kap. finns bestämmelser om arkivering av personuppgifter. Under utfrågningen av sakkunniga har förvaltningsutskottet uppmärksammats på att arkiveringstiden i fråga om vissa uppgifter har uttryckts absolut (”fem år efter det att”) medan andra försetts med en maximitid (”senast tio år efter det att”). Arkiveringstiden bör uttryckas absolut bara när man på förhand kan veta hur lång arkivering det behövs. Vid tillämpningen bör det emellertid beaktas att uppgifterna ska raderas när det inte längre finns någon grund för att arkivera dem. Med tanke på proportionalitetsprincipen kan det dessutom vara nödvändigt att differentiera arkiveringen utifrån behovsprövning. Det har också ansetts att t.ex. 44 § 4 mom. 6 punkten och 45 § 2 mom. 1 punkten tillåter att arkiveringen fortgår upprepat på synnerligen obestämbara grunder. 

Tiderna för radering av uppgifter enligt 5 kap. iakttas om inte någon annan bestämmelser kräver att uppgifterna raderas tidigare, menar förvaltningsutskottet. Utskottet anser emellertid att det är motiverat att arkiveringstiderna till vissa delar anges i absolut form. Den arkiveringstid på fem år som anges i det föreslagna 42 § 1 mom. garanterar att uppgifter sparas åtminstone under den tid det tar att behandla ett ärende i domstolsväsendet till dess att ett avgörande vinner laga kraft. När det å andra sidan gäller 44 §:n 1 mom., 45 §, 46 § 4 mom. 6 punkten och 47 § mom. 1 punkten finner utskottet det lämpligt att understryka att uppgifter ska raderas redan före arkiveringstiden på tio år löpt ut om de visat sig vara överflödiga med tanke på ändamålet med behandlingen. 

Förvaltningsutskottet anser det likaså lämpligt att säkerställa att de arkiveringstider som avses i 5 kap. inte blir ett hinder för arkivering om det finns grundad anledning att anse att uppgifterna fortsatt behövs (42 § 7 mom., 43 § 3 mom. och 44 § 2 mom. i RP). Behovet av fortsatt bevarande av personuppgifterna ska bedömas minst vart femte år. Bestämmelserna motsvarar 6 § 3 mom. i lagen om dataskyddslagen avseende brottmål, enligt vilken behovet att bevara personuppgifter ska bedömas med minst fem års mellanrum, om inte något annat föreskrivs om bevaringstider för personuppgifter någon annanstans. Förvaltningsutskottet konstaterar vidare beträffande differentierade arkiveringstider att en kortare arkiveringstid för uppgifter av känslig natur skulle leda till att en del av uppgifterna som hänför sig till ett specifikt fall skulle raderas vid en annan tidpunkt än övriga uppgifter. Det skulle vara problematiskt främst med tanke på informationens integritet. 

I 44 § 4 mom. 6 punkten (tio år från det att den sista uppgiften antecknades) är det fråga om förundersökning inom militärrättsvården. De föreslagna bestämmelserna om radering motsvarar det som föreslås om radering av personuppgifter i förslaget (42 §) till lag om behandling av personuppgifter inom Försvarsmakten (FsUB 3/2018 rd). Utskottet finner det viktigt att personuppgifter behandlas i ett överensstämmande förfarande när ändamålet med behandlingen är de samma. Därför bör också raderingsbestämmelserna motsvara varandra. 

I ovan nämnda 45 § 2 mom. 1 punkten (uppgifter som gäller utlänningar som tagits i förvar raderas 5 år efter det att den sista uppgiften om personen antecknades) är avsikten att säkerställa att uppgifterna finns tillgängliga så länge det är ändamålsenligt med avseende på ändamålet med behandlingen. Uppgifterna kan behövas exempelvis för att i efterskott klarlägga åtgärder. 

Sammantaget anser utskottet att den föreslagna arkiveringstiderna är ändamålsenliga. Grundlagsutskottet har inte haft någonting att anmärka beträffande arkiveringstiderna. 

Tillsyn

Grundlagsutskottet har konstaterat att Gränsbevakningsväsendets personregister innehåller mycket sådan information som det är ytterst viktigt att skydda mot obehörig användning. I en sådan situation måste övervakningen av användningen av informationen ägnas särskild uppmärksamhet (GrUU 51/2018 rd och GrUU 42/2014 rd). I propositionsmotiven redogörs det för den interna och externa laglighetsövervakningen av behandlingen av personuppgifter vid Gränsbevakningsväsendet. 

Enligt 3 § 3 mom. 2 punkten i statsrådets förordning om gränsbevakningsväsendet (651/2005) ska staben för Gränsbevakningsväsendet övervaka att Gränsbevakningsväsendets uppgifter utförs på behörigt sätt, leda och granska den verksamheten i de underlydande förvaltningsenheterna samt planera och utveckla Gränsbevakningsväsendets verksamhet. Enligt 5 § 3 mom. i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning utgör staben för Gränsbevakningsväsendet samtidigt inrikesministeriets gränsbevakningsavdelning. Enligt 16 § 2 mom. i inrikesministeriets förordning om inrikesministeriets arbetsordning (1078/2013) behandlar gränsbevakningsavdelningen de ärenden som gäller laglighetsövervakning i fråga om Gränsbevakningsväsendet. Avdelningen utför sin laglighetsövervakning i enlighet med anvisningen för laglighetsövervakning vid inrikesministeriet och inom dess förvaltningsområde (SMDno-2016-329) och den interna föreskriften om laglighetsövervakning vid Gränsbevakningsväsendet (RVLPAK A.22). Laglighetsövervakningen omfattar exempelvis att behandla förvaltningsklagan och respons från allmänheten, övervaka behandlingen av personuppgifter, granskningar samt ge utlåtanden i synnerhet till de högsta laglighetsövervakarna. Enligt den interna föreskriften om laglighetsövervakning ska särskild uppmärksamhet ägnas bl.a. åt användningen av personregister och genomförandet av personregistreringen. 

Ledningen för ämbetsverken och inrättningarna inom inrikesministeriets förvaltningsområde svarar för att behandlingen av personuppgifter och övervakningen av användning av personregister har ordnats lagenligt på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Chefen för en förvaltningsenhet inom Gränsbevakningsväsendet svarar för att ordna laglighetsövervakningen och för att resurserna är tillräckliga för övervakningen i enheten. 

I Gränsbevakningsväsendets interna laglighetskontroll betonas betydelsen av förvaltningsenhetschefernas och de närmaste chefernas agerande samt anvisningarna om behandlingen av personuppgifter. Tillsynen över behandlingen av personuppgifter baserar sig dels på den dagliga chefstillsynen, del på praxis rörande användarrättighet och logguppföljning samt på olika kontroller. Genom praxis för beviljande av användarrättigheter kan man se till att personuppgifter behandlas endast av personer i vars arbetsuppgifter behandling av personuppgifter ingår och som uppfyller de lagfästa villkoren för att få användarrättigheter. Staben för Gränsbevakningsväsendet meddelar årligen en föreskrift om övervakning av användningen av personregister. Med stöd av den övervakar staben och förvaltningsenheterna både systematiskt och genom stickprov användningen av personuppgifter i de register som Gränsbevakningsväsendet förvaltar och använder.  

Avdelningarna och enheterna vid Gränsbevakningsväsendets stab samt förvaltningsenheterna ska stödja dataskyddsombudet vid staben för sitt eget ansvarsområdes vidkommande. Enligt Gränsbevakningsväsendets informationsförvaltningsföreskrift (RVLPAK D.50) ska förvaltningsenheterna och stabsavdelningarna årligen ge in ett bokslut om sin registerförvaltning till Gränsbevakningsväsendets juridiska avdelning. 

Avdelningen sammanställer en årsrapport om sina övervaknings- och inspektionsåtgärder inklusive observationer och utvecklings- eller åtgärdsförslag. Rapporten inbegriper också rapporter från förvaltningsenheterna och en sammanfattning av deras observationer. I rapporten behandlas bl.a. loggkontroll, resultatet av den och åtgärder som krävts och genomförts på grund av kontrollen samt andra åtgärder i anknytning till övervakningen av behandlingen av personuppgifter. Rapporten sänds för kännedom till inrikesministeriet, justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsman. 

I 7 § i statsrådets förordning (1126/2009), som utfärdats med stöd av lagen om samarbete mellan polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet (687/2009, PTG-lagen), föreskrivs det att för övervakningen av behandlingen av personuppgifter vid PTG-kriminalunderrättelseenheterna svarar den PTG-myndighet som har inrättat registret i fråga. PTG-myndigheterna ordnar enligt paragrafens 2 mom. I samband med övervakningen av behandlingen av personuppgifter gemensamma inspektioner och annan övervakning enligt vad som närmare avtalas i PTG-myndigheternas riksomfattande samarbetsavtal. 

EU:s dataskyddsreform har medfört viktiga ändringar i lagstiftningen om övervakningen av behandlingen av personuppgifter. Den nya dataskyddslagstiftningen betonar övervakningen av att lagligheten i behandlingen av personuppgifter säkerställs. I dataskyddsförordningen föreskrivs om tillsynsmyndigheten och tillsynsmyndighetens befogenheter. Enligt dataskyddslagen finns dataombudsmannen i anslutning till justitieministeriet och är den nationella tillsynsmyndigheten enligt dataskyddsförordningen. 

Dataombudsmannen ska också vara specialmyndighet för efterlevnaden av dataskyddslagen avseende brottmål. Dataombudsmannen ska utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen både på eget initiativ och på basis av begäranden om åtgärder som lämnas in till ombudsmannen. Dataombudsmannen kan göra utredningar av hur lagen följs och behandla begäranden om åtgärder som lämnats in till ombudsmannen. Ombudsmannen kan i fall av ett lagstridigt förfarande t.ex. meddela den personuppgiftsansvarige en anmärkning eller uppställa ett tillfälligt eller bestående förbud eller någon annan tillfällig eller bestående begränsning av behandlingen av personuppgifter. Ombudsmannen kan förena ett rättsligt förpliktande beslut med vite. 

Också riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern i statsrådet ska i egenskap av högsta laglighetsövervakare följa efterlevnaden av lagstiftningen om behandling av personuppgifter som en del av den allmänna laglighetsövervakningen av myndigheter och tjänstemän. Båda två utför regelbundna inspektioner för att granska lagenligheten i verksamhet och behandling av personuppgifter. Riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern i statsrådet övervakar dessutom lagenligheten i dataombudsmannens verksamhet. 

Förslaget till ändringar i Gränsbevakningsväsendets personuppgiftslagstiftning innehåller förslag som innebär att behovet av övervakning kommer att öka. Avsikten är ändå att styra lagstiftningen i en sådan riktning att det blir lättare att leda och övervaka skyddet av uppgifterna. Enligt förvaltningsutskottets uppfattning kommer den nya lagstiftning som reglerar övervakningen, normbasen för övervakningen i övrigt och de praktiska effektiviseringsåtgärderna att skapa bättre förutsättningar att övervaka behandlingen av personuppgifter. Men det krävs också tillräckliga resurser för att förverkliga skyddet för personuppgifter och en effektiv övervakning. 

Den nya dataskyddslagstiftningen innefattar detaljerade bestämmelser om övervakning av behandlingen av personuppgifter och påföljder vid lagstridig behandling av sådana uppgifter, om den personuppgiftsansvariges ansvar och skyldigheter, den registrerades rättigheter och om informationssäkerheten. EU:s dataskyddsreform har skärpt den personuppgiftsansvariges ansvar. Den personuppgiftsansvarige ska ansvara för att personuppgifter behandlas i överensstämmelse med lag. Den personuppgiftsansvarige ska dessutom kunna visa att behandlingen av personuppgifter också i verkligheten överensstämmer med dataskyddslagstiftningen. Också det har betydelse med avseende på övervakningen.