Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande ändringar. 

Lagen om temporärt stöd för beskogning trädde i kraft vid ingången av 2021. Syftet med stödet för beskogning av impedimentmark har varit att öka skogsarealen och kolsänkorna utan att den biologiska mångfalden försämras. Utskottet konstaterar att det för att definiera skog och avskogning nationellt och internationellt används olika avgränsningar i fråga om skogsbruksenheters areal och trädbestånd, vilket kan leda till olika uppskattningar av skogsbruksenheternas areal. I Finland är skogsarealen enligt den definition som fastställts av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation cirka tre procent mindre än skogsarealen enligt den nationella definitionen, det vill säga den sammanlagda arealen av skogsmark och tvinmark. Till skogsbruksmark räknas i Finland förutom skogsmark och tvinmark också impedimentmark där det växer endast få träd eller inga träd alls. I den klimatplan för markanvändningssektorn som lämnades till riksdagen 2022 som en del av statsrådets redogörelse SRR 7/2022 rd — JsUB 31/2022 rd konstaterades det att genomförandet av det temporära beskogningsstödet ska utvärderas och beslut om att fortsätta och uppdatera det ska fattas under 2023. Enligt bilaga B över ekonomiska beslut till regeringsprogrammet Ett starkt och engagerat Finland, slopas stödet för beskogning av impediment så att underhållsarvodet kvarstår fram till 2033 för beskogning som utförts tidigare. 

Enligt propositionen har det under tidsperioden från 2021 till början av augusti 2023 fattats positiva stödbeslut som sammanlagt omfattar 5 274 hektar. Drygt 12 miljoner euro statliga medel har beviljats utifrån dessa beslut. I de utredningar som gjorts har beskogningsstödet ansetts vara en användbar stödform med avseende på dess kostnadseffektivitet och godtagbarhet. Sedan 2010-talet har avskogningen i Finland i genomsnitt uppgått till cirka 14 000 hektar per år, det vill säga mindre än 0,1 procent av skogsarealen. I Finland har man genom den ökning av skogsarealen som uppnås med hjälp av beskogning av impediment kompenserat för avskogning som orsakats av annan markanvändning. Särskilt i landskapen Norra Österbotten och Norra Savolax finns det projekt som har beviljats beskogningsstöd, och objekten har till stor del utgjorts av områden som inte längre används för torvproduktion. Ungefär 60 procent av alla ansökningar som lämnats till Skogscentralen har beviljats finansiering. Bakgrunden till de negativa besluten har i de flesta fall varit att området redan har varit beskogat eller att närings-, trafik- och miljöcentralen har ansett att området inte kan beskogas på grund av tidigare jordbruksstöd, planläggningsbegränsningar eller faktorer som gäller landskapet. 

Enligt bedömningen i propositionen medför lagändringen mellan 2024 och 2026 direkta årliga besparingar på cirka 5—7,5 miljoner euro i statsfinanserna, beroende på antalet ansökningar som ändringen beräknas beröra. Vidare bedöms det att slopandet av beskogningsstödet ändå kan ha indirekta konsekvenser som har att göra med uppfyllandet av internationella och nationella förpliktelser för att stärka och upprätthålla kolsänkor och kollager. Enligt Naturresursinstitutets uppskattning från 2021 är de direkta kostnaderna för beskogning tillsammans med kostnaderna för vård av plantbestånd som planterats på åkermark så höga att beskogning inte lockar som en investering med dålig avkastning, om det inte finns ekonomiska incitament. Därför är det motiverat att bedöma att lagförslaget bidrar till att öka växthusgasutsläppen inom markanvändningssektorn i Finland. En del av de områden som omfattas av beskogningsstödet kan dock beskogas på naturlig väg utan särskilda beskogningsåtgärder. Det kan minska lagförslagets inverkan på nettoutsläppen från markanvändningssektorn. Jord- och skogsbruksutskottet noterar att regeringen i enlighet med regeringsprogrammet fortsätter med åtgärderna för att stärka markanvändningssektorns kolsänkor. 

Syftet med ändringen av bestämmelserna om stöd för beskogning är att förtydliga bestämmelserna om en övergångsperiod för när systemet med beskogningsstöd upphör. Syftet är att i enlighet med regeringsprogrammet säkerställa att de stöd som beviljats med stöd av lagen om beskogningsstöd 2021—2023 även fortsättningsvis betalas. Samtidigt är syftet att sörja för de skyldigheter som är förenade med redan beviljade stöd, i praktiken alltså stödmottagarens beskogningsskyldighet och att utbetalningen av tillhörande underhållsarvoden det andra och åttonde året efter beskogningen fortsätter fram till 2038. Utskottet ser det som viktigt att man med hjälp av lagförslaget säkerställer stödmottagarens beskogningsskyldighet och åtagande att se till att det beskogade området vårdas under plantskedet och området bevaras som skogsmark. Utskottet föreslår dock vissa ändringar i bestämmelserna om lagförslagets ikraftträdande för att säkerställa rättsskyddet och likabehandlingen för dem som ansöker om stöd. Ändringarna beskrivs närmare i detaljmotiveringen.