Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:

Hallituksen asettama sosiaaliturvan uudistamiskomitea (SATA-komitea) jätti ehdotuksensa sosiaaliturvan uudistamisesta 18.12.2009. Komitea teki toimeksiantonsa mukaisesti useita ehdotuksia, joilla pyritään työn ja sosiaaliturvan parempaan yhteensovittamiseen ja jotka lisäävät työnteon kannustavuutta. Sen lisäksi komitea ja sen jaostot ovat tarkastelleet useita erilaisia malleja työnteon kannusteiden lisäämiseksi, mutta vain osa niistä päätyi varsinaisiin ehdotuksiin. Myös verotuksen vaikutus sosiaaliturvan ja työnteon yhteensovittamisessa oli tarkastelun kohteena.

Komitean ehdotuksiin sisältyy toimeentuloturvan kannustavuutta lisäävinä toimenpiteinä mm. työmarkkinatuen tarveharkinnasta luopuminen, toimeentulotuen etuoikeutettua tuloa koskevan määräaikaisen lain jatkaminen, ehdotus työttömyysturvan sovittelun yksinkertaistamiseksi sekä työllistymissetelikokeilun käynnistäminen.

Pätkätyöntekijöiden asemaa on pyritty parantamaan sosiaaliturvassa jo pitkään monin eri tavoin. Työeläkejärjestelmässä työnsuhteen kestolla ei ole enää merkitystä, vaan kaikki työ kerryttää eläketurvaa. Työttömyysturvassa SATA-komitean esityksestä poistettiin sovitellun päivärahan enimmäisaika, laajennettiin muutosturvaa siten, että aiempaa useampi määräaikaisissa työsuhteissa työskennellyt tuli sen piiriin, poistettiin omaehtoisen opiskelun tukemisessa 10 vuoden työhistoriavaatimus sekä lyhennettiin työssäoloehtoa ja pidennettiin sen tarkastelujaksoa.

Sovitellun päivärahan nykyinen malli on siihen liittyvine ongelmineenkin oikeudenmukaisin vaihtoehto. Koska malli korvaa menetettyä ansiota, se suhteuttaa päivärahan määrän työttömyyttä edeltäneisiin ansioihin. Näin se myös tukee sitä, että aiempaa pienipalkkaisemmankin työn vastaanottaminen on kannattavaa. Kysymyksessä ehdotettuun työttömyysajan korvaamiseen liittyy useita ongelmia. Työnteon ja palkkausjärjestelmien muutosten johdosta työajan ja palkanmaksun yhteys on aiempaa heikompi. Tarkka työajan seuranta on mahdotonta monilla aloilla ja palkkaus voi perustua suurelta osin erilaisiin tulospalkkioihin. Tällöin olisi täysin mahdollista, että työttömyysetuuksia maksettaisiin työntekijälle, joka työllistyy kokoaikaisesti ja saa työstään myös sen mukaiset tulot. Soviteltu päiväraha on myös pienituloisille taloudellisesti edullisempi kuin työttömyysajan korvaaminen. Tätä kysymys nousi voimakkaasti esille, kun eduskunta käsitteli viime syksynä hallituksen esitystä HE 222/2009 vp, jossa esitettiin, että kokoaikaisesti lomautetuille maksettaisiin täyttä työttömyyspäivärahaa kokonaan työttömiltä päiviltä.

Työ- ja elinkeinoministeriön viime keväänä työ- ja elinkeinotoimistoille tekemän kyselyn mukaan työvoimahallinnon vastuulla olevat työmarkkinatoimenpiteet vastaavat erittäin hyvin niille asetettuja tavoitteita. Näitä toimenpiteitä ovat työharjoittelu, työelämävalmennus ja työkokeilu. Vain hyvin harvoissa tapauksissa on katsottu, ettei niistä olisi ollut hyötyä työnhakijalle. Työmarkkinatoimenpiteiden tarkoitus vaihtelee työttömän valmiuksien mukaan. Usein kysymys on työnhakijalle sopivan koulutusalan tai työtehtävän selvittämisestä tai selvittää ylipäänsä hakijan edellytyksiä palkkatuettuun työhön. Näiden toimenpiteiden ajalta maksettavia etuuksia parannettiin tämän vuoden alussa voimaan tulleella lainmuutoksella, jolla korotettiin ylläpitokorvausta ja laajennettiin sitä aiempaa useampaan toimenpiteeseen sekä alettiin maksaa työllistymistä edistävän palvelun ajalta korotusosaa tai korotettua ansio-osaa.

Hallitus jatkaa SATA-komitean esitysten pohjalta sosiaaliturvan uudistamista, josta olennainen osa on kannustavuuden lisääminen ja kansalaisten aktiivisuuden tukeminen.

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Den kommitté som tillsatts av regeringen för att planera en totalreform av den sociala tryggheten (SATA-kommittén) lämnade sitt förslag den 18 december 2009. Kommittén lade i enlighet med sitt uppdrag fram flera förslag som strävar efter en bättre samordning av arbete och social trygghet och som gör det mer sporrande att arbeta. Dessutom har kommittén och dess sektioner granskat flera olika modeller som kunde sporra till arbete, men bara en del av dem togs med i de egentliga förslagen. Även beskattningens inverkan på samordningen av social trygghet och arbete granskades.

Kommitténs förslag innehåller åtgärder som ökar utkomstskyddets sporrande effekt, bl.a. att man slopar behovsprövningen för arbetsmarknadsstöd, förlänger giltighetstiden för den temporära bestämmelsen om privilegierad inkomst i fråga om utkomststöd, förenklar jämkningen av utkomstskyddet för arbetslösa och inleder ett försök med sysselsättningssedlar.

Man har redan länge försökt förbättra de korttidsanställdas ställning på många olika sätt när det gäller den sociala tryggheten. I arbetspensionssystemet har längden på anställningsförhållandet inte längre någon betydelse, utan allt arbete ger pensionsskydd. I fråga om utkomstskyddet för arbetslösa gjordes en del ändringar på förslag av SATA-kommittén: man slopade maximitiden för jämkad dagpenning, utvidgade omställningsskyddet till att omfatta fler personer än tidigare med anställningsförhållande för viss tid, slopade kravet på 10 år i arbetslivet för stöd av frivilliga studier och förkortade arbetsvillkoret och förlängde granskningsperioden för det.

Den nuvarande modellen med jämkad dagpenning är det rättvisaste alternativet trots de problem som är förknippade med den. Eftersom modellen ersätter förlorad inkomst, ställer den dagpenningens storlek i relation till inkomsterna före arbetslösheten. På så vis blir det lönsamt att ta emot också ett arbete med lägre betalt än tidigare. Den ersättning för arbetslöshetsperioden som föreslås i spörsmålet medför flera problem. På grund av förändringar i arbetet och lönesystemen är sambandet mellan arbetstid och lön svagare än tidigare. I många branscher är det omöjligt att kontrollera arbetstiden exakt, och lönen kan till stor del basera sig på olika resultatpremier. Då vore det fullkomligt möjligt att betala arbetslöshetsförmåner till en arbetstagare som är sysselsatt på heltid och får inkomst i enlighet med det. Jämkad dagpenning är också för låginkomsttagare ekonomiskt fördelaktigare än ersättning för arbetslöshetstiden. Den här frågan fick stor uppmärksamhet, när riksdagen förra hösten behandlade propositionen RP 222/2009 rd, där det föreslogs att full arbetslöshetsdagpenning ska betalas för de dagar då personer som är permitterade på heltid är helt och hållet arbetslösa.

Enligt den förfrågan till arbets- och näringsbyråerna som arbets- och näringsministeriet gjorde förra våren motsvarar de arbetsmarknadsåtgärder som arbetskraftsförvaltningen ansvarar för mycket väl de mål som uppställts för dem. Sådana åtgärder är arbetspraktik, arbetslivsträning och arbetsprövning. Endast i mycket sällsynta fall har man ansett att arbetssökanden inte hade någon nytta av dem. Syftet med arbetsmarknadsåtgärderna varierar beroende på den arbetslösas färdigheter. Oftast är det fråga om att utreda lämpligt utbildningsområde eller lämplig arbetsuppgift för en arbetssökande eller utreda sökandens förutsättningar för lönesubventionerat arbete över huvud taget. De förmåner som betalas under tiden för dessa åtgärder förbättrades genom en lagändring som trädde i kraft i början av det här året. Med lagändringen höjdes ersättningen för uppehälle, och den utvidgades till att gälla fler åtgärder än tidigare. Man började även betala förhöjningsdel eller förhöjd förtjänstdel under tiden för sysselsättningsfrämjande service.

Med SATA-kommitténs förslag som grund fortsätter regeringen att arbeta med reformen av den sociala tryggheten. En väsentlig del av reformen är att öka de sporrande faktorerna och att stödja medborgarnas egen aktivitet.