Vastauksena kysymykseen esitän seuraavaa:

Varhaiskasvatuksella luodaan perusta lapsen elinikäiselle oppimiselle, tasapainoiselle kasvulle ja kehitykselle sekä hyvinvoinnille ja terveydelle. Varhaiskasvatus rakentuu hoidon, kasvatuksen ja opetuksen kokonaisuudesta. Hallitusohjelman mukaan laadukas ja saavutettavissa oleva varhaiskasvatus ja esiopetus taataan koko ikäluokalle. Varhaiskasvatuksen ja päivähoitopalvelujen lainsäädännön valmistelu, hallinto ja ohjaus siirretään opetus- ja kulttuuriministeriöön. Varhaiskasvatuksen yhteistyötä sosiaali- ja terveydenhuollon kanssa tiivistetään.

Varhaiskasvatuslain valmistelu käynnistetään vuoden 2012 aikana työryhmän asettamisella. Lain valmistelu tullaan toteuttamaan lain valmistelua koskevien säännösten ja ohjeiden mukaisesti varmistamalla säädösvalmistelun avoimuus ja hyvä laatu.Työryhmässä tulevat olemaan edustettuina molempien ministeriöiden lisäksi keskeiset varhaiskasvatuksen sidosryhmät ja asiantuntijat. Myös palveluiden käyttäjiä tullaan kuulemaan. Valmistelussa pyritään avoimeen ja rakentavaan vuorovaikutukseen valmistelijoiden ja sidosryhmien välillä. Aikataulullisesti työ etenee siten, että uusi varhaiskasvatuslaki voidaan hyväksyä tämän hallituskauden aikana. Työskentely alkaa analyysilla varhaiskasvatusjärjestelmän nykytilasta sekä suomalaisen yhteiskunnan tilasta ja tulevaisuusnäkymistä lapsen ja lapsiperheiden kannalta. Tämän selvityksen jatkona voidaan toteuttaa varsinaisen lain valmistelu.

Päivähoito säilyy subjektiivisena oikeutena. Päivähoitojärjestelmää kehitetään tarjoamaan perheille mahdollisuuksia päivähoidon joustavampaan käyttöön. Lasten päivähoidon turvallisuus ja korkea laatu varmistetaan. Päivähoitoa syrjäytymistä ennalta ehkäisevänä palveluna kehitetään. Päivähoito säilytetään maksuttomana pienituloisille perheille, eivätkä maksut muodosta työllistymiskynnystä. Erityisesti huomioidaan yksinhuoltajien asema. Oikeus samaan päivähoitopaikkaan säilyy, vaikka lapsi olisi välillä kotona hoidossa.

Varhaiskasvatuksen pedagogian kehittäminen ja lasten oppimispolun huomioiminen helpottavat varhaista puuttumista oppimisvaikeuksiin sekä koulutuksellisen tasa-arvon tavoitteiden toteutumista.Tavoitteena on, että varhaiskasvatuksella luodaan entistä vahvempaa perustaa lapsen persoonallisuuden sekä taitojen, kykyjen ja arvopohjan tasapainoiselle kasvulle ja kehitykselle, elinikäiselle oppimiselle sekä hyvinvoinnille ja terveydelle. Varhaiskasvatuksen merkitys on tärkeä sosiaalisuuteen kasvattajana ja sosiaalisten lähtökohtien tasoittajana. Olennaista on, että jo varhaiskasvatuksessa pystytään varmistamaan hyvät kasvun ja kehityksen edellytykset kaikille tukemalla monipuolisin toimin erityistä tukea tarvitsevia sekä syrjäytymisvaarassa olevia lapsia.

Muilta osin vastauksena kysymykseen viitataan kansanedustaja Raija Vahasalon kirjallisiin kysymyksiin KK 56/2011 vp ja KK 87/2011 vp, kansanedustaja Sari Sarkomaan kirjalliseen kysymykseen KK 89/2011 vp sekä kansanedustaja Outi Alanko-Kahiluodon kirjalliseen kysymykseen KK 91/2011 vp annettuun vastaukseen.

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Genom småbarnsfostran skapar man en grund för barnets livslånga lärande, en harmonisk uppväxt samt för välfärd och hälsa. Småbarnsfostran bygger på en helhet som består av vård, fostran och undervisning. Enligt regeringsprogrammet garanteras tillgänglig småbarnsfostran och förskoleundervisning av god kvalitet hela åldersklassen. Beredningen av lagstiftningen om småbarnsfostran och dagvårdstjänster, liksom förvaltningen och styrningen av desamma överförs till undervisnings- och kulturministeriet. Samarbetet med social- och hälsovården stärks i fråga om småbarnsfostran.

Beredningen av en lag om småbarnsfostran inleds 2012 genom att en arbetsgrupp tillsätts. Beredningen av lagen kommer att genomföras i enlighet med de bestämmelser och anvisningar som gäller för lagberedningen och man kommer att säkerställa insynen i lagberedningen och att den är av god kvalitet. I arbetsgruppen kommer det att finnas företrädare för såväl de båda ministerierna som för centrala intressentgrupper och sakkunniga. Man kommer också att höra dem som brukar tjänsterna. Vid beredningen strävar man efter en öppen och konstruktiv växelverkan mellan beredarna och intressentgrupperna. Tidsmässigt avancerar arbetet på så vis att den nya lagen om småbarnsfostran kan godkännas under den här regeringsperioden. Arbetet inleds med en analys av dagsläget inom systemet med småbarnsfostran och läget i fråga om det finländska samhället och framtidsutsikterna med tanke på barnen och barnfamiljerna. Som en fortsättning på den här utredningen kan man inleda beredningen i egentlig mening av lagen.

Den subjektiva rätten till barndagvård bevaras. Dagvårdssystemet utvecklas så att familjerna erbjuds möjligheter till flexiblare användning av barndagvården. Barndagvårdens trygghet och höga kvalitet garanteras. Barndagvården utvecklas i egenskap av en tjänst som förebygger utslagning. Barndagvården förblir avgiftsfri för familjer med låga inkomster och avgifterna utgör inte en sysselsättningströskel. Ensamstående föräldrars ställning beaktas särskilt. Barnet ska även framöver ha rätt till samma dagvårdsplats efter en period av hemvård.

Utveckling av småbarnspedagogiken och beaktande av barnets läroväg främjar ett tidigt ingripande i inlärningssvårigheter samt att målen för den utbildningsmässiga jämlikheten uppnås. Målet är att genom småbarnsfostran ge en ännu starkare grund för en balanserad tillväxt och utveckling i fråga om barnets personlighet samt färdigheter, förmågor och värdegrund, för barnets livslånga lärande och för barnets välmående och hälsa. Småbarnsfostran har en viktig roll som inkörsport till det sociala livet och som utjämnare av sociala utgångspunkter. Det väsentliga är att man redan inom småbarnsfostran kan trygga goda förutsättningar för tillväxt och utveckling för alla genom att barn som behöver särskilt stöd och barn som riskerar utslagning stöds med olika åtgärder.

Som svar på det skriftliga spörsmålet hänvisas till övriga delar till svaret som anfördes på riksdagsledamot Raija Vahasalos skriftliga spörsmål SS 56/2011 rd och SS KK 87/2011 rd, riksdagsledamot Sari Sarkomaas skriftliga spörsmål SS 89/2011 rd och riksdagsledamot Outi Alanko-Kahiluotos skriftliga spörsmål SS 91/2011 rd.