Detaljmotivering

1. Polislag

2 kap. Allmänna befogenheter

17 §. Användning av maktmedel.

I 1 mom. föreskrivs det om en polismans rätt att använda maktmedel. I 2 mom. finns bestämmelser om en polismans rätt till nödvärn. Utifrån dem har en polisman rätt till nödvärn enligt vad som föreskrivs i 4 kap. 4 § i strafflagen. Vid nödvärn handlar polismannen under tjänsteansvar. Frågan om nödvärnets acceptabilitet måste bedömas utifrån de krav som ställs på en polisman i kraft av dennes utbildning och erfarenhet.

Det är ett dilemma, menar utskottet, att rätten för en polisman att tillgripa nödvärn särskiljs från den nödvärnsrätt andra myndigheter och medborgare har genom att koppla ihop den med handlande under tjänsteansvar. Lagändringen kan försämra polismännens rättssäkerhet och lämnar rum för tolkning. Den kan också leda till orimligheter för polismannen när denne på det sätt som avses i 4 kap. 4 § i strafflagen avvärjer ett obehörigt angrepp mot en människa. Lagändringen särbehandlar myndigheter med samma myndighetsuppgifter (gränsbevakninglagen, ). Utskottet förutsätter att regeringen noga ger akt på hur bestämmelserna om en polismans rätt till nödvärn fungerar och i förekommande fall vidtar åtgärder för att ändra lagstiftningen (Utskottets förslag till uttalande 2).

5 kap. Hemliga metoder för inhämtande av information

3 §. Hemligt inhämtande av information för att avslöja brott.

Paragrafen handlar om hemligt inhämtande av information. Begreppet täcker in teleavlyssning, inhämtande av information i stället för teleavlyssning, teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter, systematisk observation, förtäckt inhämtande av information, teknsik observation, inhämtande av identifieringsuppgifter för teleadress eller teleterminalutrustning, täckoperationer, bevisprovokation genom köp, användning av informationskällor och kontrollerade leveranser i syfte att förhindra, avslöja eller avvärja risk för brott.

Enligt momentets inledande stycke får metoderna i kapitlet användas förutom för att förhindra brott också för att avslöja i de brott som räknas upp i paragrafen.

Förvaltningsutskottet konstaterar i likhet med grundlagsutskottet att man av lydelsen kan förledas tro att hemliga metoder för inhämtande av information får användas för att förhindra vilket brott som helst, trots att detta helt tydligt inte varit avsikten. Också i övrigt är det onödigt att här nämna förhindrande av brott, menar utskottet. Därför föreslår det att uttrycket "förutom för att förhindra brott" stryks i det inledande stycket i 3 §. Det här gör att skrivningen blir tydligare och leder inte till några ändringar i polisens befogenheter visavi metoder att inhämta information, eftersom det i varje befogenhetsparagraf också nämns att befogenheten får utövas för att förhindra brott.

8 §. Teleövervakning och dess förutsättningar.

I 2 mom ingår en förteckning över brott där teleövervakning tillåts. Enligt punkt 2 och 3 kan tillstånd till teleövervakning beviljas när det med fog kan antas att en person gör sig skyldig till ett brott med användning av en teleadress eller teleterminalutrustning eller till utnyttjande av en person som är föremål för sexhandel eller koppleri. I dagsläget kan teleövervakning enligt bestämmelser motsvarande punkt 2 användas när det finns grundad anledning att anta att en person gör sig skyldig till ett brott som är riktat mot ett automatiskt databehandlingssystem och begås med användning av en teleterminalutrustning.

Ändringen innebär att teleövervakning kan användas också för att förhindra brott som till svårighetsgraden inte kan jämställas med de brott som ligger till grund för denna övervakning. Genom att använda teleadress eller teleterminalutrustning kan man göra sig skyldig exempelvis till ärekränkning eller anstiftan till vilket brott som helst.

Användingen av teleövervakning är i lagförslaget precis som nu kopplad dels till brott med angiven straffskala, dels till i lagen namngivna brott. Enligt grundlagsutskottet leder ändringen till att teleövervakningen utsträcks till förhindrande av brott som inte kan betraktas som sådana brott enligt grundlagen som äventyrar individens eller samhällets säkerhet. För vanlig lagstiftningsordning krävs att 2 punkten begränsas till att gälla brott av nämnd typ eller som till svårighetsgraden kan jämställas med dem.

Utskottet föreslår därför att 8 § 2 mom. 2 punkten ändras så att det strängaste straffet för brott som begåtts med användning av en teleadress eller teleterminalutrustning ska vara fängelse i minst två år.

29 §. Brottsförbud.

Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande GrUU 66/2010 rd om RP 222/2010 rd och för att reglerna ska bli enhetliga föreslår förvaltningsutskottet att frihet från straffansvar ska vara villkorat med nödvändighet.

32 §. Beslut om täckoperation.

Enligt förslaget till ny polislag fattas beslut om täckoperationer, bevisprovokation genom köp och kontrollerade leveranser av chefen för centralkriminalpolisen, chefen för skyddspolisen eller chefen för någon annan polisenhet. Grundlagsutskottet har fäst sig vid att befogenheten inte bara givits chefen för centralkriminalpolisen respektive skyddspolisen utan också chefen för en polisenhet som anges i en statsrådsförordning. Det menar att regleringen inte är lämpligt utan att behörigheten att fatta beslut om åtgärder av det här slaget bör grunda sig på lag. Förvaltningsutskottet föreslår följaktligen att bemyndigandet stryks i 32 § och det fortfarande då är chefen för centralkriminalpolisen eller chefen för skyddspolisen som får fatta beslut om täckoperationer.

36 §. Beslut om bevisprovokation genom köp.

Med hänvisning till motiven till 32 § föreslår utskottet att bemyndigandet stryks. Besluten fattas alltså av chefen för centralkriminalpolisen eller chefen för skyddspolisen.

47 §. Beslut om skyddande.

Utskottet föreslår samma ändring som i 32 och 47 §.

54 §. Användning av överskottsinformation.

Med överskottsinformation avses enligt 53 § information som fåtts genom teleavlyssning, teleövervakning, inhämtande av basstationsuppgifter och teknisk observation, när informationen inte har samband med ett brott eller när den gäller något annat brott än det för vars förhindrande eller avslöjande tillståndet har getts.

Överskottsinformation får enligt 54 § 1 mom. användas i samband med utredning av brott, när informationen gäller ett brott för vars förhindrande det skulle ha fått användas sådant inhämtande av information genom vilket informationen har fåtts, eller när det föreskrivna strängaste straffet för brottet är fängelse i minst två år. Överskottsinformation får användas också vid utredning av stöld och häleribrott.

Enligt grundlagsutskottet bör den föreslagna bestämmelsen ändras så att beslut om användning av överskottsinformation fattas av domstolen, när överskottsinformationen har fåtts med informationsinhämtningsmetoder om vars användning domstolen beslutar. Dessutom får överskottsinformation användas bara för att förhindra eller avslöja sådana brott för vilka man hade kunna kräva att få använda en sådan metod som informationen fåtts genom.

Förvaltningsutskottet föreslår att 54 § 1 mom. ändras i enlighet med grundlagsutskottets krav. Beslut om användning av sådan tillskottsinformation som har fåtts med metoder som kräver tillstånd av domstolen ska fattas av domstolen. Informationen måste alltid vara sådan att tillstånd att inhämta den ska ha varit möjligt att få.

56 §. Avbrytande av teleavlyssning, teknisk avlyssning och teknisk observation av utrustning.

I 1 mom. föreslås det bestämmelser om när teleavlyssning och teknisk avlyssning ska avbrytas. Enligt propositionsmotiven är tanken med 2 mom. att en anhållningsberättigad polisman ska kunna fatta tillfälligt beslut om teleavlyssning, om det innan användningen av informationsinhämtningsmetoden har avbrutits har uppkommit skäl att med fog anta att en person kommer att göra sig skyldig till brott enligt 5 § 2 mom. eller 17 § 4 mom.

Den föreslagna bestämmelsen utgör undantag från regeln i 5 kap. 7 § att beslut om teleavlyssning fattas av domstolen. Grundlagsutskottet framhåller att teleavlyssningen också i detta hänseende ska vara bunden till beslut av domstolen.

I 5 kap. 17 § 2 mom. föreskrivs om rätt för polisen att utföra teknisk avlyssning, om det är nödvändigt för att en polisåtgärd tryggt ska kunna vitas eller sådan överhängande fara avvärjas som hotar dens liv och hälsa som vidtar åtgärden eller den som ska gripas eller skyddas.

Utskottet föreslår att de ändringar grundlagsutskottet föreslagit görs i 56 § 1 och 2 mom. Det betyder att teleavlyssning stryks i paragrafen och paragrafens rubrik.

6 kap. Polisundersökning

1 §. Polisundersökningens inriktning och tilllämpliga bestämmelser.

Med polisundersökning, vid vilken förundersökningslagen ska iakttas i tillämpliga delar på det sätt som undersökningens art förutsätter, avses annan undersökning som polisen ålagts genom lag än förundersökning med anledning av brott. Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag ska polisen göra undersökning för att med anledning av en anmälan eller av någon annan särskild orsak hitta en försvunnen person. Utskottet föreslår att 1 mom. kompletteras med en passus om att utreda orsaken till en eldsvåda. Skyldigheten ingår i den nya räddningslagen (FvUB 41/2010 rd — RP 257/2010 rd).

9 kap. Särskilda bestämmelser

11 § Ikraftträdande.

Enligt 2 mom. förblir 8 § om särskilda polisbefogenheter i den gällande polislagen i kraft i högst tre år. I 1 mom. i den paragrafen står det att polisstyrelsen kan ge en namngiven person sådana polisbefogenheter enligt den gällande polislagen som han eller hon behöver i en viss uppgift. I 2 mom. begränsas befogenheterna att använda maktmedel till att endast gälla tjänstemän.

Problemet i det här fallet ligger i att 8 § 1 mom. i den gällande polislagen inte begränsar befogenheterna på något sätt. Grundlagsutskottet menar att bestämmelsen om särskilda polisbefogenheter bör tillåtas vara i kraft bara till den del den gäller befogenheter för tjänstemän att använda maktmedel.

Förvaltningsutskottet föreslår att ändringarna görs i 2 mom.

2. Lag om ändring av polisförvaltningslagen

15 b §. Komplettering av polispersonal.

Enligt paragrafen kan statsrådet besluta att polisens personal ska kompletteras med särskild kompletterande person, när sådan behövs med hänsyn till statens säkerhet eller exceptionella förhållanden. De som hör till den kompletterande personalen har samma befogenheter som en polisman har enligt polislagen när det gäller att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I fråga om rätten att använda maktmedel gäller 2 kap. 17 § 3 mom. i polislagen. Den hänvisningen avser en paragraf med bestämmelser om rätt för privatpersoner som bistår en polisman att använda maktmedel.

Grundlagsutskottet påpekar att bestämmelsen inte begränsar de rätt omfattande befogenheter som den kompletterande polispersonalen har i dagsläget. Dessutom bör det observeras att vi fått en ny grundlag efter att polislagen stiftades. Enligt 124 § i grundlagen får uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt bara får anförtros myndigheter. Som betydande utövning av offentlig makt anses t.ex. på självständig prövning baserad rätt att använda maktmedel eller att på något annat konkret sätt ingripa i en enskild persons grundläggande fri- och rättigheter. Grundlagsutskottet konstaterar att den första meningen i 15 b § 3 mom. är så allmänt hållen att den är komplett oförenlig med grundlagens 124 § och därför bör strykas.

15 e §. Polismans rätt att vara biträde eller ombud.

Lagen föreslås bli kompletterad med en ny 15 e §, som motsvarar 9 b § i den gällande polislagen. Paragrafen gäller en polismans rätt att vara biträde eller ombud. I 1 mom. finns en hänvisning till 15 kap. 2 § 3 mom. om nära släktskap i rättegångsbalken. Riksdagen godkände den 25 februari 2011 en lag om rättegångsbiträden med tillstånd (LaUB 40/2010 rd — RP 318/2010 rd). I det sammanhanget frångicks den enbart på släktskap grundade rätten att vara rätttegångsombud eller rättegångsbiträde och det gällande 15 kap. 2 § 3 mom. i rättegångsbalken har ersatts av en ny bestämmelse med annat innehåll. Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 2013.

Förvaltningsutskottet föreslår med anledning av lagutskottets utlåtande att hänvisningen i 15 e § 1 mom. i förslaget till ny polislag får följande lydelse: "En polisman får vara biträde eller ombud för en person som misstänks för brott endast om den misstänkte är hans eller hennes släkting i rätt upp- eller nedstigande led, bror eller syster eller äkta make och inte har rätt att få en försvarare enligt 2 kap. 1 § i lagen om rättegång i brottmål (689/1997)." Utskottet vill för tydlighetens skull framhålla det som också lagutskottet sagt, nämligen att de allmänna behörighetsvillkoren för rättegångsombud och rättegångsbiträden givetvis även gäller polismän.

9. Lag om ändring av lagen om allmänna åklagare

I 7 kap. 3 § 1 mom. i förslaget till polislag står det att de som hör till polisens personal inte är skyldiga att lämna ut information om identiteten hos en person om vilken de i sitt anställningsförhållande har fått konfidentiell information och inte heller om sekretessbelagda taktiska eller tekniska metoder.

Enligt 11 a § i lagförslag 9 ska åklagarväsendets personal få samma rätt.

Grundlagsutskottet konstaterar att förslaget egentligen inte motiverats på något sätt. Utskottet menar att det med tanke på den rättvisa rättegång som nämns i grundlagens 21 § är problematiskt om den åklagare som varit den åtalades motpart i en rättsprocess efter åtalsprövningen rent av är skyldig enligt lag att hemlighålla bl.a. hur ett bevis fåtts fram. Det här är oförenligt med grundlagsparagrafen, menar utskottet.

Av lagutskottets utlåtande framgår det att riksdagen den 15 februari 2011 godkände en lag om åklagarväsendet genom vilken lagen om allmänna åklagare upphävs (LaUB 34/2010 rd — RP 286/2010 rd). Lagen om åklagarväsendet avses träda i kraft hösten 2011.

Förvaltningsutskottet föreslår att lagförslag 9 förkastas.

16. Lag om ändring av utlänningslagen

30 §. Behörighet vid beviljande och förlängning av visum.

Riksdagen godkände den 4 mars 2011 utifrån förvaltningsutskottets betänkande en ändring av utlänningslagen (FvUB 36/2010 rd — RP 275/2010 rd). Eftersom 30 § ändrades i det sammanhanget föreslår utskottet att 30 § 2 mom. stryks i det nu aktuella lagförslaget.

28. Lag om ändring av lagen om åklagarväsendet (Ny)

25 a §. Tystnadsplikt.

Utskottet föreslår att lagförslag 9 förkastas med motiveringarna under lagförslaget. I stället föreslår utskottet, med hänvisning till lagutskottet, att den nya lagen om åklagarväsendet (LaUB 34/2010 rd — RP 286/2010 rd), som avses träda i kraft i höst, ska kompletteras med en ny 25 a § med följande lydelse: "Bestämmelserna i 7 kap. 1, 4 och 5 i polislagen ( / ) om tystnadsplikt för personer som hör till polisens personal tillämpas också på personal inom åklagarväsendet." I skrivningen har hänsyn tagits till grundlagsutskottets utlåtande där det endast förutsätts att rätten att förtiga uppgifter stryks.